Frågor från läsekretsen

● Hesekiel 24:16, 17 säger: ”Du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar. Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död.” Vid andra tillfällen höll israeliterna sorgefest efter de döda, med Guds godkännande. Varför förbjöd Jehova det då i det ovan citerade skriftstället? — T. M., Franska Ekvatorialafrika.

Därför att det var ett särskilt fall. Vi får reda på sammanhanget genom att ge akt på verserna före och efter de här nämnda: ”HERRENS [Jehovas] ord kom till mig; han sade: Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån dig den som är dina ögons lust; men du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar. Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter; skyl icke ditt skägg och ät icke det särskilda bröd, som eljest är övligt. Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru; och följande morgon gjorde jag, såsom mig var befallt. Då sade folket till mig: ’Vill du icke omtala för oss, vad det betyder, att du så gör?’ Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade: Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst övergiva, skola falla för svärd. Då skolen I komma att göra, såsom jag har gjort; I skolen icke skyla skägget och icke äta det övliga brödet. Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka med varandra. Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör, skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma, att jag är Herren, HERREN.” — Hes. 24:15—24.

Det är möjligt att Hesekiels hustru hade varit otrogen mot honom eller mot Jehova, och hon blev plötsligt bortryckt genom Guds dom. Hesekiel skulle inte få lov att sörja eller gråta över henne. I motsats till israeliterna i allmänhet brukade prästerna blotta sina huvuden, när de sörjde någon död, men Hesekiel, som var av prästerlig släkt, blev befalld att bära sin turban. Att ta av sig skorna och skyla skägget eller läpparna (AS) var ett tecken på sorg. De som hade sorg åt ”det övliga brödet” eller ”människors bröd” (AS), varmed menas mat som sändes till dem av andra, vilka antog att de sörjande var alltför upptagna av sin sorg för att kunna tänka på sina fysiska behov. (3 Mos. 10:6; 21:1—3, 10 [på vilka ställen det i 1917 talas om att ha sitt hår oordnat, men i 1878 m. fl. om att blotta sitt huvud]; 2 Sam. 15:30; Mik. 3:7) Intet av dessa tecken eller bevis på sorg skulle Hesekiel göra bruk av. Allt detta var ett tecken för de israeliter, som då tillsammans med honom var i fångenskap i Babylon. Jerusalem — och i synnerhet helgedomen där — var deras ögons lust, men Jehova skulle ohelga det genom att tillåta att staden och helgedomen blev nedrivna av de hedniska babylonierna. Många av deras nära anförvanter i Jerusalem skulle bli dödade, och resten skulle tas till fånga. Likväl fick de israeliter, som var tillsammans med Hesekiel i Babylon, inte sörja. Jerusalem hade blivit otroget och templet förorenat, och ingen bättring hade kommit till synes trots år av tålmodig varning. Man fick därför inte nu sörja och klaga över denna rättvisa dom från Jehova. Ett rättvist straff över de ogudaktiga skulle accepteras utan någon sorg för ogärningsmännens skull.

Uppe i Jerusalem höll Jeremia på med att frambära en varnande underrättelse om den kommande förstöringen, alldeles såsom Hesekiel gjorde nere i Babylon. Jeremia har skrivit ned liknande föreskrifter beträffande sorg och uttryck för sorg: ”Ty så säger HERREN [Jehova]: Du skall icke gå in i något sorgehus och icke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömka dem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet. Och både stora och små skola dö i detta land utan att bliva begravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, och ingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitt huvud. Man skall icke bryta bröd åt någon för att trösta honom i sorgen efter en död och icke giva någon tröstebägaren att dricka, när han har förlorat fader eller moder.” Varför inte? ”Jo, edra fäder övergåvo mig, säger HERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag. Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och I viljen icke höra mig. Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land som varken I eller edra fäder haven känt, och där skolen I få tjäna andra gudar både dag och natt; ty jag skall icke hava någon misskund med eder.” — Jer. 16:5—7, 11—13.

Jehovas domar är rättfärdiga, och de verkställs i rättfärdighet. Jehovas tjänare, som har hans ande och som älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet, sörjer inte över att ogärningsmännen utrotas av Jehovas förordnade skarprättares hand. De ondas och ogudaktigas tillintetgörelse sker för att Jehovas namn skall bli hävdat och upphöjt, detta namn som de har föraktat, hädat och smädat, och att det blir upphöjt och förhärligat kommer Jehovas hängivna vittnen att glädja sig i stället för att sörja. I fyrtio år varnade Jeremia Jerusalem, men det ångrade och bättrade sig inte. Hesekiels varningar framkallade inte heller någon bättring. I våra dagar låter Jehovas vittnen ett varningsbudskap ljuda angående tillintetgörelsen av den ”onde slaven” och den skrymtaktiga religionen och av alla de ogudaktiga och onda, men ingen allmän bättring sker, och Harmageddonstriden kommer att förinta ogärningsmännen. De som överlever Harmageddon kommer inte att sörja över tillintetgörelsen av dem som Jehova dömer värda att förgås: ”Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” — Jer. 25:33.