skall utföra min hämnd på Edom genom mitt folk Israel, och dessa skola göra med Edom efter min vrede och förtörnelse.” — Hes. 25:14.

Ingen kan i dag förneka att det profetiska uttalandet om Edom gått i uppfyllelse. Edoméerna har försvunnit fullständigt som ett folk. Och detta har inträffat på det sätt som profetiorna i bibeln beskrivit.

Den forntida judiske historieskrivaren Josefos skildrar Nebukadnessars militära fälttåg i Syrien och Palestina under denne kejsares tjugotredje regeringsår. Edoméerna blev utan tvivel underkuvade vid den tiden, men detta nederlag innebar inte ännu total ödeläggelse av deras land. Ungefär från 400-talet f.v.t. och framåt började arabiska nomader att ansätta edoméerna. Fram emot 200-talet f.v.t. hade nabatéerna drivit ut dem från deras hemland till Negeb (Sydlandet) söder om Juda. Slutligen flyttade edoméerna längre norrut, till området runt Hebron. Enligt den apokryfiska skriften 1 Mackabéerboken (5:3) led de ett förödande nederlag för leviten Judas Mackabeus. Enligt Josefos underkuvade sedan Johannes Hyrkanos, den judiske kungen av Levi stam, edoméerna och tillät dem att stanna i landet endast om de underkastade sig omskärelse och gick med på att leva efter den judiska lagen. Edoméerna rättade sig efter dessa villkor och assimilerades med tiden av judarna. Efter Jerusalems förstöring genom romarna år 70 v.t. upphörde edoméerna fullständigt att finnas till som ett folk.

En obroderlig inställning medförde följaktligen slutet för edoméerna som ett folk, i uppfyllelse av Guds profetiska förkastelsedom. Detta belyser kraftfullt att Jehova Gud inte överser med uppsåtlig ringaktning för hans vilja och uppsåt. Dessutom är det så att de som framhärdar i inställningar och handlingar som är i strid med hans vägar inte kommer att undgå en ogynnsam dom. Alla som lever i samklang med hans ord är verkligen visa. Det är som den inspirerade aposteln Johannes skrev: ”Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Joh. 2:17.

Inblick i nyheterna

De har inte förstått budskapet

● Den katolska veckotidskriften ”Standard” i Ghana redogjorde nyligen på ledarsidan för den katolska kyrkans arbete och framhöll att den ”har gjort väldigt mycket för landets utveckling”. Ledarskribenten riktade uppmärksamheten på att kyrkan byggt skolor, sjukhus och kliniker och genomfört jordbruksprojekt och brunnsgrävningsarbeten. ”Men tiden har nu kommit att börja vända blicken åt ett annat håll”, heter det i ledaren. ”Utvecklingen av människorna måste komma före utvecklingen av landet och dess institutioner.” Hur då?

”Flertalet gudsmänniskor som tillbringar sin tid på kontor, lantgårdar, skolor och fabriker hungrar efter kraftigare andlig föda. De är villiga att leva efter evangeliet i dess helhet, men vem kommer att visa dem vägen? ... Vi ger inte människorna den andliga föda de behöver.”

Om kyrkan, som har funnits till i flera hundra år, hittills har försummat att ge folket andlig föda, vilka skäl finns det då till att tro att den nu kommer att ge sina medlemmar den ”andliga föda” de verkligen behöver? Aposteln Petrus fick Jesu befallning om detta inskärpt tre gånger, då han blev tillfrågad om han älskade Kristus. ”Föd mina lamm ... mina små får” (inte: bygg skolor och sjukhus) var den befallning Petrus fick för att visa sin kärlek till Kristus. Det är tydligt att Petrus förstod budskapet, men den katolska kyrkan har inte gjort det. — Joh. 21:15—17.