Hur historia skrevs århundraden i förväg

VAD tror du om möjligheten att någon skriver historia i förväg? Somliga hävdar att någonting sådant är omöjligt, och de avfärdar frågan utan ytterligare undersökning.

Men tänk på saken ett ögonblick: Kullkastas möjligheten av verkliga förutsägelser enbart genom att skeptiska människor förnekar dem? Det skulle sannerligen vara oförståndigt att förhastat dra en sådan slutsats. Det är troligt att du i ditt eget hem har bevis för att historia skrivits århundraden i förväg. Hur då?

Sannolikt äger du ett exemplar av bibeln, som hundratals millioner människor över hela världen betraktar som Guds inspirerade ord. (2 Tim. 3:16) Bibeln är fylld av förutsägelser beträffande händelser som ägde rum hundratals år efter det att de förutsagts. Låt oss begrunda några exempel.

TYRUS SKALL BLI ”EN TORKPLATS FÖR FISKNÄT”

Ett exempel på den förvånande exaktheten i bibelns profetior gäller den forntida feniciska hamnstaden Tyrus. Denna stad växte och blev mycket stor på bekostnad av andra folk. I denna stad framställdes metallföremål, glasvaror och purpurfärg, och den var ett handelscentrum för karavaner och ett stort centrum för import och export. Dess köpmän och krämare berömde sig av att vara furstar och stormän. (Jes. 23:8) En gång i tiden rådde vänskapliga förhållanden mellan Tyrus och Israel. Men detta fortsatte inte, eftersom Tyrus till slut allierade sig med Israels fiender. På grund av Tyrus’ svek mot Israel inspirerade Gud sina profeter Jesaja, Jeremia, Hesekiel och andra att förutsäga att olycka skulle komma över denna feniciska hamnstad. Vi läser till exempel:

”Därför säger Herren, HERREN [Jehova] så: Se, jag skall komma över dig, Tyrus, och jag skall upphäva många folk mot dig, likasom havet upphäver sina böljor. De skola förstöra Tyrus’ murar och riva ned dess torn. Så skall jag sopa bort själva dess grus och förvandla staden till en kal klippa. En torkplats för fisknät skall den vara ute i havet. ... Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk. Ja, jag skall göra dig till en kal klippa, en torkplats för fisknät skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, säger Herren, HERREN.” — Hes. 26:3—5, 7, 14.

Profanhistorien omtalar att Nebukadnessar började en belägring av Tyrus någon tid efter det att han förstört Jerusalem och templet för Jehovas tillbedjan år 607 f.v.t. Den judiske historikern Josefos, som utnyttjar feniciska krönikor och andra tidigare upptecknade historiska skildringar, uppger att Nebukadnessars belägring av Tyrus varade tretton år. Bibeln tyder på att Nebukadnessars styrkor tillfogade Tyrus avsevärda skador. — Hes. 26:8—11.

Tyrus hämtade sig likväl från detta dråpslag som Babylon tillfogade staden. Flera hundra år längre fram drog emellertid grekiska styrkor under Alexander den store upp mot Tyrus, som vid den tiden var beläget på en ö inte fullt en kilometer från fastlandet. När invånarna vägrade att kapitulera för Alexander, blev han rasande och lät sina män skrapa ihop lämningarna av fastlandsstaden och kasta dem i havet för att på så sätt bygga en vall, en broväg, ut till staden. Sedan utkämpades ett sjöslag, i vilket Alexanders styrkor vann seger. Efter en belägring som varade i sju månader intog Alexanders män staden. När invånarna bjöd desperat motstånd, sattes staden i brand. Det visade sig bli som en annan profet, Sakarja, hade förutsagt: ”Hon skall själv förtäras av eld.” — Sak. 9:4.

Fastän Tyrus under århundradenas lopp fortsatte att försöka återfå sin ställning, föll staden gång på gång för fientliga styrkor, alldeles som Guds profet hade förutsagt. (Hes. 26:3) Hurudant är det nuvarande tillståndet för Tyrus, som var en av de stora sjömakterna i den forntida världen? Ruiner och en liten hamnstad, som heter Sour (Sur), markerar platsen. Nina Jidejian förklarar i sin bok Tyre Through the Ages (Tyrus genom tidsåldrarna [1969]): ”Hamnen har i denna tid blivit en tillflykt för fiskebåtar och en plats där man hänger upp nät” — exakt som det var förutsagt genom Hesekiel. — Hes. 26:5, 14.

MEDO-PERSIEN OCH GREKLAND SKULLE EFTERTRÄDA BABYLON

Under 500-talet f.v.t., när Babylon hade väldet som den dominerande världsmakten, fick profeten Daniel en häpnadsväckande drömsyn som inbegrep två symboliska djur. Det första var en vädur (hanne av får) med två horn. ”Och båda hornen voro höga, men det ena var högre än det andra, och detta som var högre sköt sist upp.” (Dan. 8:3) Vad representerade denna vädur? En ängel förklarade för Daniel: ”Väduren, som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.” — Dan. 8:20.

Daniel fick här veta namnet på det världsvälde som skulle efterträda Babylon. I överensstämmelse med dessa detaljer föll Babylon för Medo-Persien. Mederna (det mindre hornet) var till att börja med starkare, men senare fick perserna ledarställning (det högre horn som kom upp senare).

Hur förhöll det sig med det andra djuret i denna syn? Daniel talar om för oss att han fick se ”en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan”. — Dan. 8:5.

Bocken strider med väduren och besegrar den. (Dan. 8:6, 7) Därpå inträffar något ovanligt. Daniel fortsätter: ”När han [bocken] hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.” — Dan. 8:8.

Sedan en ängel frågat en annan ängel angående innebörden i denna del av den symboliska synen, fick Daniel detta svar:

”Men bocken är Javans [Greklands] konung, och det stora hornet i hans panna är den förste konungen. Men att det brast sönder och att fyra andra uppstodo i dess ställe, det betyder, att fyra riken skola uppstå av hans folk, dock icke jämlika med honom i kraft.” — Dan. 8:21, 22.

Här förutsägs det att Medo-Persien skulle efterträdas som världsvälde av Grekland.

Hur förhöll det sig med bockens stora horn, som bröts sönder och i vars ställe fyra andra horn framträdde? Enligt vad som anges i ängelns förklaring representerade det stora hornet ”den förste konungen” i Grekland som världsvälde. Detta var Alexander den store. Det är intressant att komma ihåg att sedan Alexander dött uppdelades hans välde med tiden mellan fyra av hans härförare, efter ”himmelens fyra väderstreck”, som det var förutsagt. — Dan. 8:8.

Enligt Josefos visades denna profetia för Alexander, då han kom nära Jerusalem. Vi läser: ”När Daniels bok visades för honom, i vilken han [Daniel] tillkännagav att en av grekerna skulle tillintetgöra det persiska väldet, trodde han att han själv var den som avsågs; och i sin glädje lät han folkskaran för tillfället gå hem, men följande dag sammankallade han dem igen och uppmanade dem att begära vilka som helst gåvor som de kunde önska.” — Antiquities of the Jews, elfte boken, kapitel 8, stycket 5.

I bara dessa få detaljer i en profetisk syn skildrade således bibelboken Daniel historia mer än 200 år i förväg. Och samma bibelbok når ännu längre in i framtiden. Hur då?

HISTORIA SEX ÅRHUNDRADEN I FÖRVÄG

En unik profetia som finns i Daniel, kapitel 9, innehåller historiska detaljer mer än sex hundra år i förväg. Denna förutsägelse uppger att ”en smord, en furste”, eller ”Messias, ledaren” (NW), skulle framträda sextionio ”veckor” (årsveckor) ”från den tid, då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick”, och att Jerusalem och dess tempel kort därefter skulle förstöras. (Dan. 9:24—27) Hur blev detta uppfyllt?

Ett påbud om att Jerusalem skulle byggas upp utfärdades av den persiske kungen Artaxerxes (Artasasta) Longimanus under det tjugonde året av hans regering. Påbudet trädde i kraft under hösten det året, som var år 455 f.v.t. Om vi räknar framåt i tiden sextionio årsveckor (varje ”vecka” är då sju år lång) eller 483 år, från år 455 f.v.t., kommer vi fram till år 29 v.t. Enligt bibelns skildring var det just det året som Jesus från Nasaret framställde sig som Messias, nämligen vid sitt dop i Jordan. — Luk. 3:21—23; 4:16—21.

Samma förutsägelse förklarar att Messias skulle ”avskäras ... i halva [den sjuttionde] veckan”. (Dan. 9:26, 27, NW) I exakt överensstämmelse med detta dog Jesus på påskdagen under våren år 33 v.t., exakt en halv årsvecka eller tre och ett halvt år efter det att hans messianska bana började vid dopet. — Matt. 26:2; Joh. 13:1, 2.

När det gäller Jerusalems förstöring, förklarar denna profetia beträffande den generation under vilken Messias skulle framträda och avskäras i döden: ”Och staden och den heliga platsen skall en kommande ledares folk låta drabbas av fördärv. Och dess ände skall komma genom floden. Och intill änden skall det vara krig; om ödeläggelser är det beslutat.” (Dan. 9:26, NW) Fem dagar före sin död angav Jesus ytterligare detaljer om detta. Vi läser:

”Och när han kom närmare [Jerusalem], såg han ut över staden, grät över den och sade: ’Om du, också du, i denna dag hade urskilt de ting som har med frid att göra — men nu har de varit dolda för dina ögon. Dagar skall nämligen komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll, och de skall slå dig och dina barn i dig till marken, och de skall inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte urskilde den tid då du blev inspekterad.’” — Luk. 19:41—44.

Beträffande det förutsagda ”belägringsverket av spetspålar” omtalar Josefos att den romerske härföraren Titus under den judiska revolten föreslog att man skulle bygga en mur kring Jerusalem. Hans soldater kalhögg det omkringliggande landet och uppförde på bara tre dagar en mur av pålar som var omkring åtta kilometer lång och omgav staden. I den katastrof som följde förgicks 1.100.000 av Jerusalems ”barn”. När det gäller den grundlighet med vilken dessa förutsägelser om stadens förstöring uppfylldes, kan det sägas att bara tre torn och en del av den västra muren förblev stående. Josefos skriver: ”De andra murarna i staden jämnades så med marken att den som besökte staden omöjligen skulle kunna tro att den någonsin varit bebodd.”

Denna förstöring av Jerusalem inträffade år 70 v.t. — omkring 605 år efter det att Daniel skrev sin bibelbok (omkring år 536 f.v.t.). Hur trosstyrkande är det inte att begrunda uppfyllelser av detaljerade bibliska profetior som skrivits århundraden i förväg! Men bibelns förutsägelser handlar inte enbart om det avlägsna förflutna. Många av dem får en beaktansvärd uppfyllelse i vår tid, och de visar hur du kan få åtnjuta en ljus och lycklig framtid. Följande artikel kommer att ta upp några av dessa profetior.

[Diagram på sidan 487]

(För formaterad text, se publikationen)

455 f.v.t. 33 v.t. 70 v.t.

(våren)

29 v.t. 36 v.t.

69 årsveckor 70:e

(= 483 år) ”veckan”

Jesus

smord

Artaxerxes’ Jesus Jerusalem

20:e år ”avskärs” förstört