finner Jehovas godkännande. Den noggranna kunskap om sanningen som vi förvärvar ger oss en fast grundval för vår tro, och den orubbliga övertygelse som är vår egendom genom tron tillskyndar oss till handling, till att bevisa vår tro genom gärningar. I alla dessa avseenden är Jesus den vägvisare vi bör följa. Han var inte tillfredsställd med att helt enkelt föra ett gott och redbart liv som timmerman utan blev verksam i tjänsten som en god herde. Han ägnade sitt liv åt att i första hand söka efter de förlorade fåren av denna nation och organiserade därpå sina lärjungar till att fortsätta verket efter hans död.

Måndag, 22 februari

Alla vår själviska naturs begärelser och all den gamla världens propaganda vädjar till oss om att vi skall låta bli att ikläda oss Herren Jesus Kristus eller, om vi redan är iklädda honom, att vi skall avkläda oss honom och i stället på förhand lägga planer för hur vi skall kunna uppfylla personliga önskningar, utan att fästa något avseende vid Guds folks, hans organisations och hans verks intressen och behov. Vi är skyldiga våra bröder kärlek. Vi är skyldiga dem att i fråga om vårt personliga handlingssätt lägga ut en kurs som kan vara till hjälp i andligt avseende för våra medarbetare i den nya världens samhälle. Vi är skyldiga vår medmänniska, och i första hand vår Gud, den tjänst som vi kan utföra genom att kungöra Jehovas lov till gagn för alla som älskar rättfärdighet. Vi läser gång på gång om att när Jehovas ord kom till hans tjänare, så lydde dessa. Guds ord kan inte skiljas från vårt förkunnarevärv..

Fredag, 26 februari

År 1919 började Jehova frigöra sina smorda vittnen, kvarlevan av hans andliga israeliter, från denna babyloniska världs välde och återförde dem till det land som deras fiender hade lagt öde genom att förfölja dem under det första världskriget. Därefter måste den återupprättade kvarlevan få åtskilliga år på sig att bli bofast i landet och lära sig att leva i säkerhet, i förtröstan på Jehovas beskydd, och att bygga upp det tillstånd som den nya värdens samhälle befinner sig i till en hög grad av andligt välstånd, så att det skulle draga till sig uppmärksamhet från denna gamla värld, den suveräne fursten Gogs organisation. Tiden för angreppet skulle därför av Jehova Gud fastställas till att inträffa vid slutet av de år som utgör ”ändens tid”. Hur väl behöver vi inte styrka oss mot det överhängande angreppet, vilket vi själva nu har i uppdrag att kungöra i lydnad för Jehova Gud!

Frågor från läsekretsen

● Hesekiel 3:18 visar att om väktaren inte frambure varningsbudskapet, så måste den ogudaktige dö, men hans blod skulle utkrävas av den otrogne väktarens hand. Står inte detta i strid med Jesu ord, att ifall mänskliga predikare förbleve tysta, så skulle stenarna ropa? — R. J., Indonesien.

Dessa båda skriftställen strider inte mot varandra, ty de syftar på olika ting och kan alltså inte jämföras med varandra. Hesekiel 3:18 framhåller det ansvar som påvilar Jehovas väktareklass att frambära varningsbudskapet. Om inte varningen ljöd och den ogudaktige så förgicks, skedde därmed ingen orätt, ty den ogudaktige skulle dö i sin egen ondska. Icke dess mindre skulle ett tungt ansvar vila på den stumme väktaren. Profetiorna visar emellertid, att de goda nyheterna om Riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till en varning, innan Harmageddonstriden bryter ut. Väktareklassen kommer troget att utföra detta verk i den utsträckning som Jehova anser vara nödvändigt, och när tiden för Harmageddon är inne, kommer alla människor att antingen vara individuellt ansvariga inför Gud eller stå under familje- eller samhällsansvar. Vilka som helst individer av väktareklassen, som vägrar att frambära varningsbudskapet, kommer att vara ansvariga inför Gud och skall bli avrättade på grund av denna uraktlåtenhet, som blottställer andra människor för döden utan att de fått en varning.

Förhållandet var helt annorlunda då Jesus red in i Jerusalem och erbjöd sig som konung. Om denna händelse berättas det: ”Så snart som han kom i närheten av vägen nedför Oljeberget, började hela mängden av lärjungar fröjda sig och prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar de hade sett, och de sade: ’Välsignad är Han som kommer såsom Konungen i Jehovas namn! Frid i himmelen och ära i höjderna där ovan!’ Men några av fariséerna ur folkskaran sade till honom: ’Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.’ Men till svar sade han: ’Jag säger eder: Om dessa förbleve tysta, skulle stenarna ropa.’ ” (Luk. 19:37—40, NW) Jesus sade inte här, att om alla predikare som han hade undervisat och övat upp förbleve tysta, så skulle stenarna utföra predikoarbetet, utan hans ord syftade på det särskilda kungörande som lärjungarna gjorde vid detta tillfälle och som fariséerna gjorde invändningar emot. Lärjungarna kungjorde här de ord som förutsagts skulle yttras just vid detta tillfälle och som återfinnes i Psalm 118:26. Denna profetiska psalm, som är inspirerad