Förkunnare, som bär frukt, leds av den verksamma kraften
”Och jag skall giva min Ande i edert inre, och jag vill göra så, att I vandren i mina stadgar och hållen mina rätter och gören dem.” — Hes. 36:27, Åk.
1. a) Vilket handlingssätt betecknas här som vanärande för Jehova och ödesdigert för individen? b) I vilket avseende är millioner bedragna?
TYCKER du att det nu är en tid då sanna kristna bör anpassa sig efter den gamla världen, eller tycker du att nu, då Jehova ger en sådan tillväxt, är det mer än någonsin den tid då man med all makt bör gå framåt och arbeta strängt för ytterligare tillväxt genom hans välsignelse? Kanske är du ett av Jehovas vittnen och har ägnat dig åt tjänsten att från hus till hus bära ut budskapet om Riket och på annat sätt tagit del i den kristna församlingens förehavanden. Hur ödesdigert skulle det inte bli för dig och vilken vanära för Jehova Gud, om din bekännelse av din tro skulle bli bara en tom formsak, om du skulle släppa ifrån dig din härliga skatt, tjänsten, och urarta till blott och bart ett slags ”kyrkogångare”! Detta är otänkbart! Men faran finns där. Sådant händer människor. Ja, man kan gott säga att det har hänt en hel värld, av millioner och åter millioner formalistiska religionsutövare av alla typer och slag, som har blivit bedragna och som själva har bedragit sig till att tro att de kan överträda Jehova Guds rättfärdiga fordringar, vara alltigenom materialistiska, följa den gamla världens själviska strävanden, rätta sig efter den gamla världens normer, trossatser och sedvänjor och ändå, därför att de tar del i något religiöst formväsen, på ett skriftenligt sätt fylla sin plikt och avbörda sig sitt ansvar inför Gud och inför människor.
2. Vilka gagneliga följder kan oroliga samveten medverka till?
2 Många av dessa människor har ingen riktig ro i sitt samvete, och deras oroliga samvete stör dem och driver dem i rätt riktning. Till dessa människor, som på detta sätt söker ett gott samvete inför Gud, måste sanningarna i Guds ord, bibeln, bäras fram. Om vi nu återigen tänker på dig som är ett av Jehovas vittnen, skulle ditt samvete vara lugnt om du följde denna den gamla världens anpassningskurs och tomma religiösa seder och bruk? Nej, ”aldrig må detta ske!”
3. a) Vad föreslår vi här till att begrundas, av vilka och till gagn för vilka? b) Vilket tillvägagångssätt föreslås? I vilket syfte?
3 Kanske känner du till någon åt Gud överlämnad människa, som skulle kunna få hjälp i andligt avseende genom den varning från Skriften, som vi här begrundar. Kanske den personen inte längre regelbundet tar del i predikotjänsten på fältet, även om han är i stånd till att göra det. Kanske han inte regelbundet är med på församlingens möten, ja, han kanske inte alls kommer till mötena. Kanhända är han prenumerant på Vakttornet, men han studerar det inte, kanske inte alls läser det. Kanske får han det inte ens längre regelbundet. Vet du om några sådana? Finns det några sådana i din församling? Tänk över den här saken. Ni församlingstjänare bör med hjälp av de andra tjänarna i församlingen och med hjälp av mogna, verksamma, andligen starka förkunnare i församlingen bära ut detta nummer av Vakttornet till de individer som har det så ställt. Tala med dem om det, få dem att läsa det eller läs det tillsammans med dem och ”se till vad som kan göras för dessa människor, som har anpassat sig efter världen och slutat att predika, för att väcka dem till insikt om sina andliga åligganden och förpliktelser och sina underbara privilegier i samband med den nya världen, ty de som hör till den nya världens samhälle måste hålla Jehova Guds lag.
4. Vad säger Jehova angående den saken att hålla Guds lag?
4 Angående denna sak läser vi de ord som Jehova riktar till den nya världens samhälle av sann kristendom, vilket håller på att utvidga sig: ”Och jag skall giva min Ande i edert inre, och jag vill göra så, att I vandren i mina stadgar och hållen mina rätter och gören dem.” (Hes. 36: 27, Åk) Detta visar att förkunnare, som bär frukt, måste ledas av Jehovas ande eller verksamma kraft och måste beständigt vara hörsamma och gå framåt under Jehovas andes ledning. Det visar också att såsom en organisation och såsom individer i den måste de som hör till den nya världens samhälle vandra i Guds stadgar, hålla hans rätter, i det att de gör det som han anvisar åt dem att göra. Dessa krav kan de inte uppfylla genom att anpassa sig efter den gamla världen och genom att släppa ifrån sig sina privilegier i fråga om förkunnartjänst. Nu är inte den tid då man bör tillägna sig den gamla världens sätt att tänka och handla. Nu är den tid då man måste göra framsteg i den nya världens tanke- och handlingssätt.
5. På vad beror såväl nutida som framtida tillväxt?
5 Låt oss betrakta några av Jehovas stadgar, några av de rätter eller fordringar, som han har framställt i sitt ord, Skriften, och som vi med nödvändighet måste hålla, om vi skall få tillväxt. Det är uppfyllelsen av dessa fordringar som hittills har medfört välsignelse och tillväxt från Jehova. Det är uppfyllelsen av dessa fordringar i de dagar som ligger framför oss som skall tillförsäkra oss fortsatt välsignelse och välgång från honom.
6. Vilken teokratisk princip angående tillväxten står främst?
6 Främst står den teokratiska sanningsprincipen att det är Jehova som ger tillväxten och att vi som hans tjänare endast tjänar lydigt i kärlek. ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud kom det beständigt att växa, så att varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa. Nu äro den som planterar och den som vattnar ett, men var och en skall få sin egen belöning i enlighet med sitt eget arbete. Ty vi äro Guds medarbetare. Ni, människor, äro Guds åkerfält, Guds byggnad.” — 1 Kor. 3:6—9, NW.
7. Visa från Skriften det berättigade i det sätt varpå den kristna förkunnartjänsten leds och övervakas.
7 Vidare har den omedelbara ledningen av den verksamhet, som de kristna på jorden utför, kommit och måste fortsätta att komma genom den bemyndigade styrande kretsen, såsom fallet var i den apostoliska församlingen, vilken är modellen för våra dagars organisation, som överensstämmer med den ursprungliga kristendomen. Om församlingen i det första århundradet läser vi: ”När de [Paulus och Silas] nu färdades vidare genom städerna, överlämnade de åt de därvarande till efterföljd de beslut, som hade fattats av apostlarna och de äldre män som voro i Jerusalem. Därför fortsatte i sanning församlingarna att befästas i tron och att tillväxa i antal dag efter dag.” (Apg. 16:4, 5, NW) Om den efter urkristet mönster fungerande församlingen i våra dagar läser vi Jesu profetia: ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45—47, NW.
8. Vilka fordringar måste tillsyningsmännen i församlingarna uppfylla, om det skall bli tillväxt?
8 De erkända trossamfundens präster och predikanter, som har olika religiösa församlingar i sin vård, har en mängd sekteriska normer, som de i växlande grad rättar sig efter. När det gäller den sanna kristna församlingen finns emellertid de normer och krav, som bör följas och fullgöras av dem som har det kärleksfulla överinseendet över församlingarna på de olika orterna, utförligt framställda i bibeln, och till dem hör sådana förpliktelser som att vederbörande måste förstå och uppskatta sanningen, arbeta strängt och älska Herrens ”andra får”. Så till exempel sade Paulus: ”Ty för detta ändamål arbeta vi strängt och bemöda oss, emedan vi hava satt vårt hopp till en levande Gud, som är en Frälsare för människor av alla slag, i synnerhet för dem som äro trogna.” (1 Tim. 4:10, NW) Och: ”En tillsyningsman måste vara ... en som älskar främlingar, en som älskar det goda, sund till sinnes, rättfärdig, full av kärleksfull godhet, en som utövar självbehärskning, som håller fast vid det trovärdiga ordet vad hans undervisningskonst beträffar, så att han kan vara i stånd till både att förmana genom den lära som är hälsosam och att tillrättavisa dem som säga emot.” — Tit. 1:7—9, NW.
Behov av Guds ande
9. I vilken grad är Jehovas verksamma kraft nödvändig?
9 Den här förut citerade profetian från Hesekiel visar hur nödvändigt det är att kristna har Jehovas ande, och Apostlagärningarna 20: 28 visar på ett slående sätt att de kristna, som har tillsynen över ortsförsamlingar, får sitt förordnande genom den heliga anden. ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son].” (Apg. 20:28, NW) Eftersom förordnandet kommer till kristna män, som har uppfyllt och alltjämt uppfyller de fordringar, som är uppställda i Guds ord, detta ord som har blivit givet genom helig ande från Jehova, så erhåller tjänaren eller församlingens tillsyningsmän, i det han uppfyller dessa av Gud, inte av människor, ställda fordringar, sitt förordnande genom Guds heliga ande. Att Jehovas ande i rikt mått verkar på alla hans tjänare, det vill säga på alla som tillbeder honom och tjänar honom, det visas ytterligare i Sakarja 4:6, där det sägs profetiskt: ”Icke genom makt eller genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Jehova.” — AS.
10, 11. a) Nämn en annan av Jehova given föreskrift till gagn för tillväxten. b) Är det berättigat enligt Skriften att ägna uppmärksamhet åt detaljer i fråga om förkunnarverksamheten, både när det gäller den enskilde och när det gäller församlingen? c) Hur bekräftar Jesaja 2: 2—4, att det skall vara en fridsam, teokratisk organisation?
10 En annan av Jehova given föreskrift till gagn för tillväxten inom den sanna kristendomen är den, att hans tjänares förkunnarverksamhet inte får bedrivas på en höft utan måste vara organiserad. Därför är det tillbörligt att Jehovas vittnen ägnar så mycken uppmärksamhet som de gör åt detaljerna i sin förkunnarverksamhet. Inte ens som enskild kristen förkunnare ville aposteln Paulus öda bort eller splittra sina ansträngningar och resurser, och därför gav han oss ett gott exempel, som kommer till synes i dessa ord: ”Fördenskull är det sätt, varpå jag löper, icke osäkert, det sätt, varpå jag riktar mina slag, sådant, att jag icke skall slå i luften.” (1 Kor. 9:26, NW) Den hänförande profetian i Jesaja 2:2—4 visar, bland annat, att utvidgningen av Jehovas tillbedjan bland folk av alla nationer skulle ske på ett organiserat, ordningsfullt och bestämt sätt. Det heter där: ”Och det skall ske i de yttersta dagarna, att det berg, där Jehovas hus är, skall bliva fast grundat på bergens topp och skall bliva upphöjt över höjderna; och alla nationer skola strömma dit. Och många folk skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan nationerna och besluta angående många folk; och de skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” — AS.
11 Effektiv organisation visas av denna profetia, som talar om att folk av alla nationer skall strömma till en organisation för Jehovas tillbedjan. Vad skulle detta möjligen kunna vara annat än den teokratiska kristna organisationen? De säger sinsemellan att de skall bli undervisade om Jehovas vägar, vandra på hans stigar, vilket givetvis betyder att fullgöra hans i bibeln uttalade förordningar och fordringar. Vidare visas det att de inte ägnar sina bemödanden åt krigiska förehavanden utan åt fredens värv. Detta är precis vad de som hör till den nya världens samhälle jorden runt gör i nuvarande tid.
12. Vilka föreskrifter ges åt de rika? Åt dem som tror?
12 Att vi inte bör vara feta och tröga utan magra och livaktiga i kristen verksamhet, inte lata utan produktiva i kristen förkunnartjänst, i motsats till den gamla världen, som vi inte anpassar oss efter, det visas oss i aposteln Paulus’ föreskrifter i 1 Timoteus 6:17—19, som riktas till hans kristne medhjälpare: ”Bjud dem som äro rika i den närvarande tingens ordning att icke vara övermodiga, men att bygga sitt hopp, icke på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på rätta gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som rätt grundval för framtiden, så att de må få ett fast grepp om det verkliga livet.” (NW) Inte endast för ickekristna är dessa ord till hjälp, utan de är direkt tillämpliga på åt Jehova Gud överlämnade tjänare. Detta framgår av Paulus’ ord till Titus, där det han säger går ut på att också om vi är Jehovas vittnen, måste vi alltjämt inrikta våra sinnen på att fortsätta med rätta gärningar och får inte lov att överge tjänsten: ”Tillförlitlig är den utsagan, och beträffande dessa ting önskar jag att du beständigt skall med fasthet förfäkta dem, på det att de som hava trott på Gud må hålla sina sinnen inriktade på att fortsätta med rätta gärningar. Dessa ting äro rätta och gagneliga för människor.” — Tit. 3:8, 14, NW.
Effektivitet
13. a) Vad måste resultatet bli av att man uppfyller Guds fordringar? b) Vilka två ting krävs för effektivitet?
13 Att man bland uppriktiga, åt Gud överlämnade kristna fullgör Guds här omtalade fordringar och även andra av hans krav, som likaså är tillkännagivna i hans bibel till rättesnöre för den kristna församlingen, det kan naturligtvis få bara ett resultat, nämligen ett effektivt samhälle av förkunnare. Dess verkliga effektivitet är Jehova Guds välsignelse över vår lydiga inställning till hans krav. Dessa båda ting är alltså nödvändiga, och de samverkar. Det vill säga först de lydiga bemödanden som görs av en som älskar Jehova över allting och därpå, framför allt, Jehova Guds välsignelse över dessa bemödanden. Detta ser vi både när det gäller den enskilde och när det gäller organisationen. Det kan inte förnekas, ty de världsvida resultaten är bevis för det. Liksom detta förhållande har fört det teokratiska ”nya världens samhälle” till dess nuvarande tillstånd av andlig blomstring och välgång, så måste det fortsätta, för att den nya världens samhälle och alla i det må fortfara att göra andliga framsteg till Jehovas lov och pris. Denna effektivitet, som följer med lydnad för Guds krav, väcker uppmärksamhet och framhålls ofta. Det är ett gott tecken, när så är fallet. Vi har till exempel följande intressanta kommentar till denna sak, som inte är skriven av någon bland Jehovas vittnen, utan av en religiös skribent, och som publicerats i en religiös tidskrift:
14. Hur betraktar en viss skribent hemligheten med Jehovas vittnens effektivitet?
14 ”De [Jehovas vittnen] är också beredda att sätta till den tid och energi och de pengar som behövs för att studera med vem som helst som är ett hemlöst och vänlöst Guds barn och visa honom vägen in i den inre gemenskapen utan hänsyn till ras, hudfärg, social ställning eller intellektuell nivå. Där har vi kärnpunkten i det hela. Det är deras nit som är hemligheten. Varje vittne är förkunnare. Varje förkunnare är en husbesökare. Varje besökare är en övad tjänare. Jag vågar påstå att ingen annan religiös rörelse har så grundliga anteckningar om varje stat, varje grevskap, varje stad, varje kvarter och varje gata i Amerika som Jehovas vittnen har. Inget annat högkvarter vet med sådan osviklig exakthet, vad dess förkunnarmedlemmar gör, var och hur de tjänar. ... De verkar som en enhet, som en armé. Ja, gruppen av vittnen på de olika platserna kallades förr [i engelsktalande länder] ett kompani, den som hade ledningen var kaptenen, och möteslokalen var och är alltjämt ’Rikets sal’.” — The Christian Century, 13 februari 1957.
Jehova är tillväxtens pålitlige givare
15. Vad lägger förhållandena framför allt i dagen?
15 Vad dessa och andra förhållanden i Jehovas vittnens nutida historia framför allt bevisar är att vår förtröstan till Jehova har varit rätt placerad. Jehova är att lita på. Han är tillväxtens pålitlige givare, och det är berättigat att hysa en orubblig tillit till honom. Om detta säger Psalm 115 i fortsättningen: ”O Arons hus, sätt eder förtröstan till Jehova; han är deras hjälp och deras sköld. Ni som frukta Jehova, förtrösta på Jehova; han är deras hjälp och deras sköld. Jehova själv har kommit ihåg oss; han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus. Han skall välsigna dem som frukta Jehova, de små såväl som de stora.” — Ps. 115:10—13, NW.
16. a) Nämn tre avseenden, i vilka tillväxt sker. b) Tillämpa 1 Petrus 1:13—16 på framsteg i andlig mogenhet.
16 Som ju är att vänta under Gud Jehovas välsignelse, gäller den tillväxt han skänker inte endast antalet. Det sker i sanning en tillväxt i antal, som är högst glädjande, vilket vi här tidigare har talat om, men det sker också en tillväxt i verksamhet hos den nya världens samhälles kristna församling med ökad effektivitet. Men detta är inte allt. Av lika vikt och betydelse är det tredje avseende, vari tillväxt sker, nämligen i fråga om mogenhet. Tillväxten i alla dessa olika avseenden är av stor betydelse för var och en av oss, det vill säga tillväxten i antal, i verksamhet och i mogenhet. I synnerhet beträffande den sistnämnda säger 1 Petrus 1:13—16: ”Samla därför eder sinnesstyrka till verksamhet, bevara en fullständig jämvikt och sätt edert hopp till den oförtjänta godhet som skall komma eder till del vid Jesu Kristi uppenbarelse. Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade eder må ni också själva bliva heliga i allt edert uppförande, emedan det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.’” (NW) Detta ålägger sanna kristna att var i sin stad gå framåt i andlig mognad genom studium av Guds ord, lydnad för det och tillämpning i den enskildes liv av de principer som bibeln framhåller. På det sättet blir man en verklig kristen.
17. På vilket sätt visar Psalm 115:14—18 hurudan den organisation är, som människor av en god vilja församlas till, och var det församlande verket pågår?
17 Detta bör förväntas i betraktande av att det är Jehova som skänker tillväxten, ty han skulle inte föra människor av en god vilja och med ärliga hjärtan till en fördärvad och oren världslig religion, tro, livsföring eller organisation. Att han verkligen ger tillväxt direkt här på jorden, det visas av de ytterligare verserna i lovpsalmen: ”Jehova skall giva tillväxt åt eder, åt eder och åt edra söner. Ni äro de som äro välsignade av Jehova, himmelens och jordens Danare. Vad himlarna angår, så tillhöra himlarna Jehova, men jorden har han givit åt människors söner. De döda själva prisa icke Jah, icke heller några som gå ned i tystnaden. Men vi själva vilja prisa Jah från nu och till obestämd tid. Prisa Jah, ni människor!” (Ps. 115:14—18, NW) Det är till sitt ”nya världens samhälle” på jorden som Jehova genom Kristus Jesus nu församlar individer med ärliga hjärtan, som älskar rättfärdighet, folk av allt slags mänsklig härstamning jorden utöver, och han gör detta förmedelst deras förkunnelse av budskapet från hans ord, bibeln.
Tillväxt på Jehovas villkor
18. a) På vilka villkor blir man en kristen? b) Vad är nödvändigt för att man skall kunna förbli detta?
18 Av de förut återgivna skriftställena ser vi att det gensvar, som bibelns sanning väcker hos individer, får till följd att de blir tillbedjare av Jehova Gud, och så kommer det sig att sanningen blir det redskap, varigenom församlandet sker och tillväxten åvägabringas. Detta innebär i själva verket att tillväxten sker på de villkor som Jehova har fastställt i sitt ord. Det vill säga, för att en individ skall bli kristen, skall komma att bli förenad med den nya världens samhälle och ha utsikt att få röna det eviga livets välsignelser från Jehova i hans rättfärdiga, nya värld, så är det nödvändigt för individen att uppfylla Jehovas villkor, lyda hans bud. Jehova förändrar inte sina fordringar eller modifierar, mildrar eller inskränker dem för att förmå folk till att älska och tjäna honom. Den allmänt erkända religionen gör alla slags ogudliga ting för att tilltala massorna, men så är det inte med Jehova Gud och inte med hans ord, bibeln. I betraktande av att det är det gensvar som sanningen finner hos oss eller vår anpassning efter bibeln som sätter oss i stånd till att bli Jehovas vittnen eller att först och främst komma in i den nya världens samhälle, så måste det otvivelaktigt vara så, att för att kunna förbli och gå framåt i detta glädjefyllda, lyckliga, välsignade förhållande till Jehova Gud måste vi fortsätta att lyda hans ord. Detta måste vi göra med avseende på alla livets problem. Vi fortsätter att tjäna Jehova på hans villkor, inte på våra egna.
19. Vilket prov ådagalägger om vi rättar oss efter Jehovas villkor för hans tillbedjan?
19 Det finns hur många illustrationer som helst till detta förhållande, vilka verkligen ligger i öppen dag och vilka visar vilken praktisk betydelse bibeln har i nutida kristnas liv. Vi skulle kunna räkna upp problem, som ständigt uppstår i sådana människors liv som inte är kristna och även i de människors liv som är kristna och som — därför att de är överlämnade åt att tjäna och lyda Jehova Gud — är förpliktade att rätta sig efter Guds ord. När sådana problem uppstår hur avgör du då din ställning till dem? Äger du då, när du fattar ditt beslut, den hjälp som kunskap om vad Guds ord säger i saken ger?
20. Ge en kommentar till de olika levnadsproblem som är uppräknade här.
20 Livets vanliga frågor och problem uppstår så gott som dagligen, några av dem faktiskt varje dag i somliga människors fall, och man måste ta ställning till dem. Vi har till exempel frågan om hederlighet. Vad gör du, när du måste avgöra om du skall vara hederlig eller ohederlig? Frågor om uppförande och om moral uppstår hela tiden. Moralen inbegriper sexualmoral, och den inbegriper mer ändå. Det finns alla möjliga moraliska normer, men det finns endast en tillbörlig norm eller måttstock, och det är bibelns krav. Hur avgör du frågor om moral? Och om uppförande? Sedan finns det frågor som gäller sådant som att stjäla, ljuga, döda. Var och en ställs inför dem vid ett eller annat tillfälle. Sann tillbedjan i sig själv är en fråga av yttersta vikt. En fråga gäller blod och dess införande i kroppen. Andra problem: skilsmässa, barnuppfostran, politik. De kristna har problem i samband med sitt predikoämbete; överlåtelsen åt Gud utgör en fråga som varje människa måste avgöra: skall han eller hon överlämna sig åt Jehova Gud till hans tjänst eller inte? Utan undantag måste varenda individ på jorden svara på denna fråga eller ta ställning till detta problem.
21. a) Nämn några andra viktiga frågor. b) För vad måste vi ha intresse?
21 Vidare finns det frågor om ostrafflighet, om neutralitet gentemot världsliga strider och konflikter, betalning av skulder, sunda och hederliga affärsmetoder, närvaro vid kristna möten, ett kärleksfullt eller ett själviskt handlingssätt, problem i samband med studiet av Guds ord, traktan efter nöjen och förströelse, arbete på att skaffa sig utbildning och andra frågor och problem. Listan kan utökas betydligt. Vi måste inse att bibeln ger gagneliga råd och även föreskrifter och befallningar beträffande livets problem. Är du intresserad av vad bibeln har att säga om dessa ting? Bibeln är det ord som livets Gud har givit oss; och om du skall få liv, måste du vara intresserad av vad han säger fordras av den som skall få livet, vilket skänks på hans villkor genom Kristus Jesus, vår återlösare.
22. Vilka tillfällen har vi nu och vilka utsikter för framtiden?
22 De som hör till den nya världens samhälle och som i all uppriktighet bemödar sig om att möta livets problem ärligt, hederligt och med en tillförsikt som är grundad på deras kunskap om de beslut som kommer att behaga Jehova Gud och medföra hans godkännande, de bemödar sig om att leva enligt den nya världens krav. Genom att verkligen utöva sann kristendom kan också du nu börja rätta dig efter den nya världens krav i fråga om livsföring. Framför oss ligger gränslösa välsignelser, privilegier och fröjder, i det vi ytterligare gör stora framsteg mot mogenhet i detta avseende, framsteg som tusentals människor börjar begripa och uppskatta.
23. a) Vad kan vi, i ljuset av Jesaja 29:22—24, säga om att nu förstå utan att blygas? b) Och vad om undervisning, som kan leda vilsefarande och trotsiga rätt?
23 Eftersom Jehovas vittnen är i stånd till att möta de här omnämnda problemen och avgöra dem på bibliska grunder, har de från bibeln fått de rätta svaren på många frågor, som förvirrar och bekymrar den gamla världens människor. Detta är en stor välsignelse. Kapitel 29 hos Jesaja profeterar om saken. Det heter där bland annat: ”Därför säger Jehova, som befriade Abraham, till Jakobs hus sålunda: Jakob skall nu icke blygas, och hans ansikte skall nu icke blekna. Utan när han ser sina barn, mina händers verk ibland sig, skola de (tillsamman) helga mitt namn; ja, de skola helga Jakobs Helige, och frukta Israels Gud. Och de, som fara vill i anden, skola lära förstånd, och de trotsiga skola mottaga undervisning.” (Jes. 29:22—24, Åk) De riktiga lösningarna på problemen är en mycket stor välsignelse, men de är mer än så. De som befinner sig i den nya världens samhälle har inte bara fått rätta svar på förbryllande frågor, utan de röner samtidigt välsignelser som uteslutande står att få i den nya världens samhälle. De har fått glädje, den nya världens glädje, privilegier, tillfällen att tjäna Gud och befrämja hans intressen på jorden, och förpliktelser, därför att de har iklätt sig sådana genom sitt överlämnande åt att göra hans vilja. Därtill har de — och endast de — fått Jehovas fordringar ställda på sig, vilka de måste uppfylla och också uppfyller efter bästa förmåga med hjälp av den oförtjänta godhet han visar dem genom Kristus Jesus, deras återlösare och ledare.
24. Hur vida omkring sträcker sig Jehovas verksamma krafts aktion, och hur varaktigt är det tecken som den ställer upp?
24 Våra dagars tillväxt i sann kristen tro och livsföring har lika stor räckvidd som den nya världens samhälle, vilket omfattar denna sanna kristendom, det vill säga den sträcker sig runt hela världen. Det underbara, tecken som den nya världens samhälle utgör, detta vittnesbörd om Jehovas överhöghet, är ett evigt tecken, och det kommer aldrig att utplånas utan skall förbli till Jehovas lov och pris. ”Ty med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna. Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN till ära [skall vara för Jehova till ett namn, Åk] och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.” — Jes. 55:12, 13.
tiden?
(The Watchtower, 1 februari 1958)