Angreppet från Gog i Magog

 1. Vad uppenbarar bibeln beträffande Satans osynliga organisation, och hur framställes Satan symboliskt i Uppenbarelseboken, vilket stämmer överens härmed?

DEN heliga bibeln uppenbarar många förunderliga ting för oss om andeväsendenas osynliga värld. Den uppenbarar att Satan, djävulen, har en osynlig organisation av demoner och att det finns andefurstar i den. Daniels profetia uppenbarar att en sådan andefurste utövade osynlig uppsikt över det persiska väldet, när det behärskade världen, och likaså att en andefurste hade uppsikt över det uppstigande grekiska väldet, som skulle komma att störta Persien och efterträda det som den förhärskande världsmakten. (Dan., kap. 10) Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, anger, att fram till en viss tidpunkt skulle det vara sju sådana världsvälden som skulle ha att göra med Jehovas vittnen, och dessa världsvälden är, i den ordning vari de uppsteg till ställningen som den förhärskande makten, följande: 1) Egypten, 2) Assyrien, 3) Babylon, 4) Medo-Persien, 5) Grekland, 6) Rom och 7) det anglo-amerikanska världsväldet av i dag. Enligt vad Daniels profetia antyder, har vart och ett av dessa sju världsvälden haft en andefurste, som utövat hemlig uppsikt över det. I Uppenbarelseboken framställes deras härskare, Satan, djävulen, under bilden av en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och på sina huvuden sju kronor eller diadem. På detta sätt påvisas det, att Satan, djävulen, har ledningen över de sju världsväldenas sju furstar, i det den stora draken i himmelen har sju diademprydda huvuden. De historiska fakta ger vid handen att inget ledarskap eller anförarskap över Gog är framställt i bild genom något av drakens sju huvuden.

 2. När och hur kom en förändring i drakens och hans demoners ställning?

² Detta var naturligtvis medan den symboliska draken ännu var uppe i himmelen. Sedan kom året 1914 e. Kr., ett krigets år inte bara för jorden, utan också för de osynliga himlarna, ty det året upphöjde Jehova Gud sin Sons, Jesu Kristi, nyfödda rike på tronen, varvid ”krig bröt ut i himmelen”. Draken och dess änglar kämpade mot Riket men kunde inte behålla så mycket som ett brohuvud i himmelen. ”Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom.” (Upp. 12:7—9, NW) Således blev de sju andefurstarna nedkastade, vilkas anförare draken var, såsom det angavs genom dess sju diademprydda huvuden.

 3, 4. a) Hur framställes Satans organisation symboliskt, och hur den senaste av dess dominerande medlemmar? b) Hur visas Nationernas förbund i en bild, och är det så, att draken och vilddjuret för dess skull utvecklar var sitt åttonde huvud?

³ Draken har en synlig organisation, varav de sju världsväldena har varit särskilt dominerande medlemmar. Hela denna synliga organisation framställes under bilden av ett vilddjur, som också har sju huvuden, vilka svarar mot dessa världsvälden. Detta vilddjur kom upp ur havet. Men på scenen framträder ett annat vilddjur, som stiger upp ur jorden. Det har bara ett huvud, och detta har två horn, som liknar hornen på ett lamm. Sedan det har utfört stora tecken, föreslår det att man skall göra en bild av det sjuhövdade vilddjuret, för att mänskligheten skall tillbedja denna.

⁴ Helt kort kan sägas, att det tvåhornade vilddjuret, som kommer upp ur jorden, är en bild av det världsvälde i våra dagar, som har två medlemmar, vilka har ett och samma språk, nämligen det anglo-amerikanska världsväldet. Den bild, som detta anglo-amerikanska världsvälde var främst i att anbefalla, var Nationernas förbund, i denna tid Förenta nationerna. I Uppenbarelseboken 17 framställes Nationernas förbund eller Förenta nationerna självt såsom ett scharlakansfärgat vilddjur med sju huvuden, på vilket den prostituerade kvinnan, det stora Babylon, sitter som ryttarinna. Detta sjuhövdade vilddjur härleder sig i själva verket från de sju föregående världsväldena, men det verkar likt en åttonde konung eller ett åttonde världsvälde. Det omtalas också så i dessa ord: ”Och vilddjuret, som var [före andra världskriget], men icke är [under andra världskriget], det är också självt en åttonde konung, men har de sju att tacka för sin till varo, och det går bort i tillintetgörelse.” (Upp. 17:8, 11, NW) Med tanke på detta åttonde världsvälde blir frågan nu denna: Växte det ut ännu ett huvud på det sjuhövdade vilddjuret från havet, så att det blev åttahövdat? Förordnade Satan, djävulen, då en åttonde andefurste till att ha överinseendet över Nationernas förbund (nu Förenta nationerna), och lade den store draken på det sättet ännu ett huvud till sina sju? Den gudomliga skildringen säger inte detta. När draken slutligen kastas ned i avgrunden i striden vid Harmageddon och vilddjuret från havet kastas i tillintetgörelse i eldsjön, är det ingenting som anger, att inte bådadera fortfarande har samma antal huvuden som förut, nämligen sju. — Upp. 19:19, 20.

 5. Vilket förhållande i fråga om förbindelserna mellan det sjunde världsväldet och ”förbunds”-vilddjuret utesluter varje behov av en åttonde demonfurste? Och vem dominerar alltså fortfarande?

⁵ Vi måste komma ihåg en sak: Det vilddjur eller åttonde världsvälde som Nationernas förbund utgör står i själva verket under det sjunde världsväldet, ty det var denna angloamerikanska sammanslutning som utformade och sedan blåste in livsande i ”förbunds”-vilddjuret. Därför står detta vilddjur, som utgör det åttonde världsväldet, i verkligheten under det osynliga överinseende som utövas av det sjunde världsväldets andefurste. Detta förhållande torde utesluta varje behov av en åttonde demonfurste. Trots tillvaron av Nationernas förbund eller Förenta nationerna, eller jämsides med dess tillvaro, utövar det sjunde världsväldet och dess andefurste precis lika mycken makt i Satans värld som innan den store draken blev utdriven ur himmelen och innan Nationernas förbund bildades. Följaktligen existerar det ingen åttonde demonfurste, som den sjunde fursten skulle ha som medtävlare eller bli efterträdd av. Detta skulle vara fallet, om Gog vore en ny och åttonde andefurste, som nyligen hade uppstigit till makten för att fungera som Satans stabschef på slagfältet vid Harmageddon. Låt vara att Storbritannien självt sedan första världskriget har blivit försvagat, men dess makts horn förstärkes i denna tid av atombomben, och dess partner, Amerika, har blivit världens mäktigaste nation. I betraktande av att det är så, torde det sjunde världsväldets furste alltjämt vara den dominerande i Satans osynliga organisation.

 6. Hur visar de munnar, ur vilka grodorna hoppar, att det inte finns någon åttonde andefurste, men var är Gog, trots detta, att finna?

⁶ Detta sjunde världsvälde blir den ”falske profeten” i Uppenbarelseboken (16:13; 19:20; 20:10), och när vi ser grodor hoppa ut för att kväka och driva fram världens styresmän till Harmageddon, hur förhåller det sig då? Det är inte ur munnen på det åttonde världsväldet eller ”vilddjurets bild” som en groda hoppar, utan det är ur munnen på den ”falske profeten” och ur munnen på vilddjuret från havet, som fortfarande endast har sju huvuden. (Upp. 16:13—16) Det finns alltså i synlig måtto ingenting på jorden som någon åttonde andefurste kan representeras av i bibliska symboler. Den tanke som framkastades för tjugo år sedan, att Gog var en åttonde demonfurste, inses därför nu inte ha något fog för sig. Denna tanke ledde oss emellertid i rätt riktning, när det gällde att utröna var Gog skulle vara att finna, nämligen i andevärlden och inte i det synliga, jordiska, mänskliga samhället. Därför betecknar namnet Gog fortfarande, inte en synlig härskare eller nation, som t. ex. Ryssland, utan en andlig härskare. Vem är då Gog en symbol av?

Gog identifieras

 7. Av vem är då Gog en profetisk bild? Vid vilken tid och i vilken belägenhet befinner sig den som han föreställer?

⁷ Det är nu tydligt att Gog är en profetisk bild av härskaren över alla de sju demonfurstarna, nämligen Satan, djävulen. Gog föreställer således denne ursprunglige orm, draken, inte när denne befann sig uppe i himmelen, utan när han är här nere på jorden. Det vill säga: sedan har han blivit utkastad ur himmelen och fått sin rörelsefrihet begränsad till jorden tillsammans med sina sju demonfurstar. Således är Gog en bild av Satan under den korta tidsperiod som han har kvar mellan slutet på kriget i himmelen och striden vid Harmageddon. Sedan Satan, draken, blivit utdriven ur himmelen, är han vred på Guds kvinna, som har fött Riket. Alltså är det draken som går åstad för att föra krig mot ”de återstående av hennes säd”, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus. Det är ur drakens mun som grodan hoppar för att församla världshärskarna till Harmageddon. Det är den sjuhövdade draken själv som tar befälet i det slutliga angreppet och det därpå följande Harmageddonkriget. — Upp. 12:7—17; 16:13.

 8. Vem brukas av Jehova till att krossa ormens huvud, och vad säger oss detta, om något, beträffande sannolikheten av att Satan brukar en åttonde andefurste vid Harmageddon? Varför?

⁸ Det är sant att Jehova Gud brukar Jesus Kristus till att strida såsom hans stabschef i Harmageddonslaget. Men varför förhåller det sig så? Därför att Jehova hade förutsagt, att emedan ormen förledde våra första föräldrar tillsynd i Eden, skulle Guds kvinnas säd krossa den store ormens huvud. I Harmageddonslaget låter Jehova Jesus Kristus, kvinnans säd, utföra krossandet. (1 Mos. 3:15; Rom. 16:20) Detta torde emellertid inte påfordra, att Satan skulle efterhärma Gud i detta avseende och utse en ny, oprövad demonfurste till att strida som hans stabschef i Harmageddonslaget. Då draken redan har försökt med en full uppsättning av sju demonfurstar, tar han nu personligen befälet för att möta Kristus på slagfältet. Han vet nu, att Kristus är kvinnans säd, som är utsedd till att krossa hans huvud, som man krossar huvudet på en orm. Skulle draken då åt någon oerfaren andefurste anförtro den livsviktiga uppgiften att leda krigsrörelserna, som går ut på att hindra kvinnans säd från att med sin häl krossa ”den ursprunglige ormen”, draken? Aldrig! Harmageddon är hans stora strid, lik ett rytande lejons strid, när det kringränt kämpar i sin håla. Vidare framställer Hesekiel detta som Jehovas strid mot Gog, alltså mot Satan, djävulen, och det blir således en strid mellan den sanne Guden och den falske, mellan den rättfärdiga nya världens Gud och ”denna världens gud”. (2 Kor. 4:4) ”Så säger Herren Jehova: Se, jag är emot dig, o Gog.” — Hes. 38:3, AS.

 9. Är det något ovanligt i Hesekiels profetia, att Satan framställes under bilden av en individ sådan som Gog?

⁹ Det borde inte förefalla så märkligt eller ovanligt, att Gog brukas till att föreställa Satan, djävulen. Just i Hesekiels bok brukas konungen i Tyrus som en bild av djävulen från den tid då denne var i Eden och blev orättfärdig och blev utdriven ur Guds familj och för nedrad, som om han hade blivit nedstörtad till ett Tartaros. Men nu framställes genom Gog en bild av Satan, efter det att han har blivit slungad från himmelen ner till jorden och hålles i schack här, till dess han i Harmageddonslaget blir överflyttad från sitt Tartarostillstånd ned i avgrunden och blir innesluten där under insegel för en tid av tusen år. (Upp. 20:1—3, 7) I förbigående kan nämnas, att de som är Gogs bundsförvanter i hans slutliga angrepp är nationer som bedrev en mycket omfattande handel med konungen i Tyrus. — Hes. 27:2—25; 28:13—18.

10. Var är Hesekiels ”Magogs land”, och hur skiljer det sig från Magog i Uppenbarelseboken?

¹⁰ Gog säges vara i Magogs land. ”Magog” var namnet på en av Jafets sju söner, alltså en av Noas sonsöner. (1 Mos. 10:2) Var hans land låg är ovisst, men geografiskt förlägges det vanligtvis till nordöstra Europa och Centralasien, de vilda skyternas och tartarernas land. Detta betyder dock inte att ”Magogs land” i Hesekiels profetia nu skulle vara det land som innehas av Sovjetunionen. I Uppenbarelseboken 20:8 omnämnes Gog och Magog, men där är båda uttrycken namn på jordiska länder, och de är placerade i en annan tid än den som anges i samband med Gog och Magog i Hesekiels profetia. I Hesekiel hör Magog till en tid före det tusenåriga riket, medan Magog i Uppenbarelseboken däremot omtalas i förbindelse med slutet av Jesu Kristi tusenåriga regering. I Hesekiels profetia svarar alltså Magog mot sin förnämste härskares, Satans, djävulens, rike och representerar hans andliga rike. Detta överensstämmer väl med det förhållandet, att bibeln lämnar människorna i ovisshet om Magogs belägenhet; det är alltså ett rike som människan inte har någon närmare kunskap om. Magog är ett begränsat andligt rike eller område i jordens nära grannskap, ty det är i det som Satan, draken, befinner sig, sedan han och hans onda änglar har blivit tvingade dit ner genom kriget i himmelen. Från denna synpunkt sett är det ett degraderingens eller förnedringens land, där andeinvånarna är underställda Jehovas förfoganderätt och hålles i beredskap, för att han skall på dem verkställa sin ytterligare dom.

11. Hur visas den synliga delen av Gogs organisation i bild, och vilken titel på Gog motsäger att han skulle vara en underordnad furste?

¹¹ Magogs land är därför en bild av det förnedringens rike eller tillstånd, vari den osynliga delen av Satans värld har befunnit sig sedan år 1918 e. Kr. Men Gog har också fortfarande en synlig del av sin världsorganisation. Han har fortfarande jordiska bundsförvanter och undersåtar, såsom det visas i Hesekiels profetia, vilken tilltalar honom såsom ”Gog, den store fursten över Mesek och Tubal”. (Hes. 38:3; 39:1; AT) Somliga översättningar återger detta med ”Gog, Ros’,a Meseks och Tubals furste”. (AS; Mo; Yg; Ro; LXX) Och då namnet ”Ros” i verkligheten betyder, inte Ryssland, utan ”huvud”, har man resonerat som så, att Ros betecknade Satan, ”huvudet”, och att Gog alltså var endast en furste under Satan, djävulen, en ”furste åt den förnämste”. (AV, marg.) Men om vi resonerar på det sättet, så skulle det också betyda, att Gog var en furste inte endast åt Satan, djävulen, utan också åt Mesek och Tubal, och underordnad dem alla tre, vilket inte är fallet. Emellertid visar andra moderna översättningar, att i stället för att vara en underordnad furste är Gog den ”förnämste fursten”, den store hövdingen. (RS; Soncino; Fenton; 1917 års sv. övers, har uttrycket ”hövding över Ros ...”) Några kallar honom den ”store fursten”. (AT; Bover-Cantera) Andra kallar honom den ”suveräne fursten”. (Lienart; Crampon; Maredsous) Att översättarna vid återgivandet av den hebreiska texten använt dessa förnäma titlar om Gog är ytterligare en omständighet som talar starkt för att han är Satan, ”demonernas härskare”, och inte en åttonde underordnad furste, som beger sig ut för att representera Satan på slagfältet. Gog, dvs. Satan, djävulen, stannar inte kvar bakom fronten hemma i Magogs land för att vänta på att Guds eld skall överraska honom där. Nej, fylld av sin själviska strävan tar han befälet över sina ofantliga horder av angripare, och som en galning går han i spetsen för dem till anfall mot de återstående av Guds kvinnas säd.

12. Vilka andra länder är profetiska bilder av Gogs synliga organisation, och för vilken handel var Mesek och Tubal bekanta?

¹² Mesek och Tubal, över vilka Gog är den suveräne fursten, är här en bild av en del av Satans synliga organisation. Detsamma är fallet med Persien, Kus (Etiopien), Put (Libyen), Gomer och Togarma, vilkas horder utgör en del av Gogs slutliga anfallshär i det olyckliga fälttåg som den symboliska grodan, det ”inspirerade uttalandet”, som hoppar ut ur drakens mun, narrar dem till att företaga. De forntida folken Mesek och Tubal härstammade båda från Jafet. Liksom Magog härledde de sina namn från Jafets söner. Men bibeln omtalar att Mesek och Tubal drev stor handel med mänskliga slavar och med husgeråd av koppar på de marknadsplatser som tillhörde konungen i Tyrus, vilken också är en profetisk bild av Satan, djävulen. Mesek och Tubal bodde norr om Palestina. De föreställer dem som driver köpenskap med Satan, djävulen, för kommersiell vinst. Vid tiden för Gogs anfall har Persien, som en gång var det fjärde världsväldet, sjunkit så långt ner, att dess stridskrafter blir endast en mindre del av Gogs blandade här. Därför kan inte Gogs anfall ha skett då för länge sedan, flera hundra år före Kristus, i de dagar då Persien var den härskande världsmakten. Det var Persien som lät israeliterna, Babylons fångar, återvända till det heliga landet. Persien visste alltså om att kvarlevan av Israel hade blivit återbördad till löftets land. Också i våra dagar predikas de goda nyheterna om Guds rike i viss utsträckning i det nutida landet Persien eller Iran.

13. Från vilka väderstreck hämtas Gogs synliga stridskrafter, och vilken varning utgör detta för den nya världens samhälle?

¹³ Trupperna från Kus (eller Etiopien) och från Put var hamiter. Eftersom Put låg sydost om Kus i Afrika och svarade mot Somaliland, så framgår det hur långt söderut Gogs inflytande sträckte sig och hur långt han kunde låta sin kallelse till folket att träda under vapen ljuda. Männen från Put såväl som männen från Persien tjänade en gång i tiden som soldater i Tyrus’ här, så de var erfarna i att strida på Satans, djävulens, sida. Gomers och Togarmas horder var Jafets ättlingar, och deras namn var också hämtade från Jafets söner. Gomers efterkommande utbredde sig så långt bort som till västra Europa, medan Togarmas folk innehade det som nu är Armenien och omtalades såsom boende i ”den yttersta norden”. (Hes. 38:6) När vi nu betraktar det land som Gogs anfallsstyrkor går till attack mot, finner vi att angriparna, som utgör en sammansatt här av ”många folk” är rekryte rade från yttersta norden och yttersta södern och omger sitt offer på alla sidor. Detta utgör en varning om att Jehovas nya världs samhälle kommer att bli ”klämt mellan sköldarna” av Gogs osynliga och synliga horder. Det överensstämmer med profetian om att den nya världens samhälle skall bli hatat av alla världsliga nationer.

Tiden för angreppet

14. Hur har vi gjorts medvetna om att angreppet skall ske inom kort?

¹⁴ Jehova är den trofaste vårdaren och bevararen av sitt folk, vilket bär hans namn, och han håller därför alltid vakt över det och slumrar eller sover aldrig. Efter de aderton århundraden som gått sedan Kristi apostlars dagar är han inte djupt insomnad, utan är nu lika klarvaken som någonsin, då ju detta är Hans dag, ”Jehovas dag”, och den tid har kommit nära, då han på ett skräckinjagande sätt skall ådagalägga sin makt mot sina förenade fiender. I läglig tid väcker han upp sina trogna vittnen och gör dem medvetna om vad som nu skall äga rum. Han öppnar deras förstånd, så att de inser vem den verklige Gog är, och påminner dem om att angreppet från denne mäktige fiende snart skall inträffa, denne fiende som kommer från yttersta norden. Av Guds ord, som blivit klart upplyst, vet vi att tiden har kommit nära inpå oss. Jehova Gud själv har fastställt tiden för Gogs anfall, ty han underrättade Gog om att det skulle bli efter många dagar och vid årens ände. Då ju Jehova sade att hans vittnen skulle kungöra detta för Gog, måste de veta om det i förväg, och det gör de också. Här följer det inspirerade tillkännagivande, som de nu kan göra för den verklige Gog:

15. Vilket inspirerat tillkännagivande kan vi nu göra mot den verklige Gog?

¹⁵ ”Var redo och förbliv redo, du och hela din härskara som är uppbådad omkring dig; håll dig i reserv för mig. Ty efter många dagar skall du bliva utkallad till tjänst, vid årens ände skall du tåga mot ett land, som har blivit återställt från förödelse och är bebott av ett folk som har församlats från mången nation, mot Israels berg, som en gång voro en beständig ödemark [eller: en gång lågo öde under lång tid, Crampon (varmed 1917 års övers, nära överensstämmer)], men nu äro bebodda av ett folk som blivit hemfört från nationerna, så att de alla nu leva i säkerhet — du skall rycka fram likt en storm, du skall komma likt ett moln, som övertäcker landet, du och alla dina horder och månget folk med dig.” (Hes. 38:7—9, AT) Det kommer att krävas stor tro hos Jehovas vittnen för att de skall kunna möta uppfyllelsen av denna profetia. Den innebär att en sådan fruktansvärd hord av angripare under den suveräne fursten Gog kommer att storma fram mot dem.

16. När måste denna profetia vara tillämplig, och varför behöver vi nu styrka oss?

¹⁶ Profetian måste vara tillämplig i denna ”ändens tid”, i synnerhet sedan 1919. Alltifrån det året började Jehova frigöra sina smorda vittnen, kvarlevan av hans andliga israeliter, från denna babyloniska världs välde och återförde dem till det land som deras fiender hade lagt öde genom att förfölja dem under första världskriget. Alltså blev år 1919 en nation född på ett ögonblick, och kom ett land till liv på en enda dag, på ”Jehovas dag”. (Jes. 66:7, 8) Därefter måste den återupprättade kvarlevan få åtskilliga år på sig att bli bofast i landet och lära sig att leva i säkerhet, i förtröstan på Jehovas beskydd, och att bygga upp det tillstånd som den nya världens samhälle befinner sig i till en hög grad av andligt välstånd, så att det skulle draga till sig uppmärksamhet från denna gamla värld, den suveräne fursten Gogs organisation. Tiden för angreppet skulle därför av Jehova Gud fastställas till att inträffa vid slutet av de år som utgör ”ändens tid”. Detta skulle vara när Harmageddonslaget, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, skulle bryta ut enligt Guds tidtabell. Eftersom ”ändens tid” började vid Guds messianska rikes födelse år 1914, kan vi förstå att vi befinner oss långt framme i de ”yttersta dagarna” för fursten Gogs världsorganisation. Hur väl behöver vi inte styrka oss mot det överhängande angreppet, vilket vi själva nu har i uppdrag att kungöra i lydnad för Jehova Gud! — Hes. 38:1—3; 39:1—3.

Orsaken till angreppet

17. Vetskap om vad hjälper oss att bättre inse, varför angreppet måste komma?

¹⁷ De som hör till den nya världens samhälle vet att angreppet måste komma, ty den profetia som de nu kungör förutsäger att det skall komma, och den måste få sin uppfyllelse till bestyrkande av att Jehovas ord är säkert och visst. Men om medlemmarna av den nya världens samhälle vet orsaken till angreppet, hjälper det dem att så mycket bättre inse, varför angreppet måste komma och varför de nu aldrig någonsin får utelämna det ur sina beräkningar för framtiden. Naturligtvis måste den suveräne fursten Gog ha något själviskt skäl till att sätta i gång sitt angrepp, och detta måste driva honom till att taga sina osynliga demonstyrkor såväl som sina synliga jordiska bundsförvanter till hjälp i sitt fälttåg mot den nya världens samhälle. Den allsmäktige Guden riktar uppmärksamheten på denna själviska drivkraft, nämligen snikenhet och vinningslystnad, som jagar Gog framåt, i dessa profetiska ord:

18. I vilka profetiska ord riktar Gud uppmärksamheten på drivkraften bakom Gog i Magog?

¹⁸ ”Så säger Herren GUD [Jehova, AS; Da]: På den dagen skola tankar komma in i ditt sinne, och du skall göra upp en illvillig plan och säga: ’Jag vill tåga mot detta land av öppna byar, jag vill falla över dessa stillsamma människor som bo i trygghet, allesammans oskyddade av mur eller bom eller portar’, för att utplundra dem och taga rov av dem, för att vända din hand mot de åter bebodda ödemarkerna och mot det folk som har församlats från nationerna och som i frid förvärvar sig boskap och ägodelar, där de bo vid jordens mittpunkt. Saba och Dedan, Tarsis’ köpmän och alla dess stormän [unga lejon, AS; 1917] skola säga till dig: ’Var det för att utplundra dem som du kom? Var det för att taga rov av dem som du bådade upp din härskara? Var det för att föra bort silver och guld, för att lägga beslag på boskap och ägodelar, för att taga stort byte?’ Profetera därför, o dödliga människa, och säg till Gog: ’Så säger Herren GUD [Jehova]: På den dagen, då mitt folk Israel bor i säkerhet, skall du icke då skynda dig och komma från din plats i den yttersta norden — du och månget folk med dig, allesammans ridande på hästar, en stor härskara, en väldig här — och falla över mitt folk Israel likt ett moln, som övertäcker landet? Det skall ske vid dagarnas ände att jag skall föra dig emot mitt land, så att nationerna må lära känna mig, när jag uppenbarar min helighet i deras åsyn, genom mitt handlingssätt mot dig, o Gog.’ ” — Hes. 38:10—16, AT.

19. Varför jäser vinningslystnad nu i Gogs hjärta, och vid är därför hans beslut?

¹⁹ Samma vinningslystnad som frambragte Satan, djävulen, i Edens paradis, jäser nu i hjärtat på denne suveräne furste Gog och rusar genom varenda fiber av hans varelse. I synnerhet förhåller det sig så i dessa ”yttersta dagar”, då han kan se skillnaden mellan å ena sidan det tillstånd som Jehovas återupprättade kvarleva och dess följeslagare av en god vilja befinner sig i och å den andra det tillstånd som råder i hans egen gamla, till undergång dömda, värld. Med harmsna ögon betraktar Gog det andliga välstånd som utmärker Jehovas kvarleva. Han missunnar den detta blomstrande paradisiska tillstånd, vari dess teokratiska samhälle befinner sig och tillbeder Jehova, och i synnerhet gör han detta, när han ser den ångest som härskar bland nationerna i hans egen värld och inser, att denna hans värld nu kan fortsätta med att ådagalägga ståt, makt och artificiellt välstånd endast under en ”kort tidsperiod”, till dess han och hans säd skall få sina huvuden krossade i Harmageddonstriden. Om hans egen världsorganisation inte kan få åtnjuta varaktigt välstånd i religiöst, ekonomiskt och nationellt hänseende, så skall heller inte någon annan organisation få lov att göra det! Detta är Gogs av avund dikterade beslut.

20, 21. a) Vari består det paradisiska välstånd som den nya världens samhälle åtnjuter? b) Vad har det som svarar mot boskap och ägodelar, silver och guld?

²⁰ Emellertid utgöres Jehovas nya världs samhälle av trogna kristna, som blir förföljda överallt i världen. På det hela taget är de fattiga på denna världens goda. Vari kan då det paradisiska välstånd bestå, som de nu är i besittning av och som denne suveräne furste, Gog, skulle kunna åstunda? Jo, däri att de har en oändligt dyrbar besittning — Gudsnamn, som de kallas med. Under minst sexton hundra år har Satan, djävulen, skenbart lyckats i att hålla den sanne Gudens tillbedjansvärda namn borta från de människors kännedom som bekände sig tillbedja Gud. Men nu, sedan år 1914 e. Kr., har Satan, draken, lidit en stor förödmjukelse, genom att han blivit nedstörtad från himmelen till det förnedrade tillståndet, ”Magogs land”, medan det hatade namnet ”Jehova” har kommit upp och är bestämt att stiga till sin härlighets zenit i striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

²¹ Inte nog därmed, utan Jehovas kvarleva har genom sin befrielse från denna babyloniska världs förslavande makt fått heder och värdighet av nation; den utgör ett folk som är tydligt avskilt från varje annat folk här på jordens yta, och den är organiserad till ett teokratiskt samhälle som alltigenom och obetingat står som förkämpe för Jehovas nya värld. Dessutom har detta folk det allra mäktigaste och tyngst vägande budskap som över huvud taget frambäres på jorden, de goda nyheterna om Riket, ett budskap som har en expansiv kraft, vilken alla Satans hämmande krafter inte förmår hålla tillbaka och sätta gränser för, och som därför trots allt breder ut sig och ljuder allt starkare intill den bebodda jordens ändar, till ett vittnesbörd för alla nationer, i lydnad för Kristi befallning. Oemotståndlig makt får det av Jehovas ande, som är utgjuten över hans folk. (Hes. 39:29) Den metod som användes för att sprida budskapet, ”offentligen och från hus till hus”, ger mest och bäst resultat. (Matt. 24:14; Apg. 20:20; NW) Ensamt detta budskap förmår tillfredsställa de människors trängtan, som söker vinna lycka genom att få det andliga behovet tillfredsställt, det om vilket de är så medvetna; och så flockar sig hundratusental av dessa till den återupprättade kvarlevans land för att komma i åtnjutande av verkligt och varaktigt andligt välstånd. För kvarlevan är dessa liksom får- och boskapshjordar, som de har i sin ägo; likaså är de återställda gamla sanningarna och de nyligen uppenbarade sanningarna om den nya världen dyrbarare än bokstavligt silver och guld. Ingenting som Gog i Magog har kan jämföras med denna andliga rikedom. Ingenting som vi har stämmer överens med denna gamla världs propaganda och dess planer för att åstadkomma välstånd. I det vi är verksamma på ett teokratiskt sätt i lydnad för Jehova, går vi stick i stäv med Gogs gamla värld, och ändå lägger vi oss inte i dess förehavanden genom att försöka skriva regler för den eller konspirera mot den eller planera väpnat våld mot den.

22. Hur kan det sägas att den återupprättade kvarlevan ”bor vid jordens mittpunkt”?

²² Såsom Jehova Gud säger, är det så, att den återställda kvarlevan i den nya världens samhälle ”bor vid jordens mittpunkt” eller bor vid jordens navle. Fastän den återupprättade kvarlevan i sin predikoverksamhet är utspridd över hela jorden, så utgör den dock i sin teokratiska organisation den kärna, från vilken den nya världens samhälle breder ut sig för att omfatta hela jordklotet. Hela den nya världens teokratiska mänskliga samhälle ”roterar” omkring kvarlevan som kring en axel, och när kvarlevan återbördades från det sinnebildliga Babylon, blev den ”nya jordens” grundvalar lagda av Jehova Gud, den nya världens Skapare. (Jes. 51:16) Kvarlevan är det intressantaste, det värdefullaste, som Gud har på jorden, och hans uppmärksamhet är speciellt riktad på den. Så har också Gog i Magog sin illvilliga uppmärksamhet koncentrerad på den. Han föraktar tanken på en ”ny jord” i en beständig ny värld!

23. a) Hur visar Mesek, Tubal, Persien, Kus, Gomer och Togarma, att de tycker på samma sätt som Gog i denna sak? b) Vad visar de yttranden som fälls av Saba, Dedan och stormännen i Tarsis?

²³ De som av Gog enrolleras i hans armé och som bildligt framställes under namnen Mesek, Tubal, Persien, Kus, Gomer och Togarma tycker på samma sätt i denna sak som Gog gör. De är ormens verksamma säd och har hans själviska, avundsamma, giriga ande och eggas av samma motiv. Beredvilligt låter de värva sig som hans anfallstrupper och inställer sig självmant för att utföra hans skändliga verk. Det finns också andra som betraktar Gogs anfallsplaner med själviskt intresse, och dessa visas i bild genom Saba, Dedan och de lejonlika stormännen i Tarsis. I forna tider var dessa folk stora handelsidkare och upprätthöll regelbunden handel med Tyrus, vars konung brukades till att symbolisera den kommersiellt sinnade Satan. (Hes. 27:12, 15, 20, 22) På den tiden befann de sig vid den kända bebodda jordens ändar, i det att Tarsis låg vid västra änden av Medelhavet, i det land som nu är Spanien, och Saba var beläget vid det som Jesus kallade ”jordens ändar”. — Matt. 12:42, NW.

24. Vad ger detta själviska intresse hos Saba, Dedan och Tarsis till känna?

²⁴ Detta betecknar att i våra dagar alla nationer intill jordens fyra hörn kommer att veta om Gogs planerade angrepp mot den nya världens samhälle och kommer att vara intresserade av det på grund av den själviska vinning som de hoppas få av det, även om de inte själva tar direkt, aktiv del i angreppet. I alla fall hoppas de att angreppet skall lyckas och att de skall kunna driva vinstgivande handel med segrarna efteråt. De hoppas få se kvarlevan av det andliga Israel plundrad och bragt till fattigdom, inte därför att de är inbegripna i någon kommersiell tävlan med kvarlevan av det andliga Israel, utan därför att kvarlevan inte företräder denna världens handelsväsen och handelsintressen eller förutspår dessa en ljus framtid, utan i stället framhåller att de kommer att förgås. Det är inte behagligt att höra att den världsorganisation, som har Gog i Magog till sin upphovsman, kommer att göra bankrutt och att deras kompanjonskap med mammonguden och hans tingens ordning kommer att upplösas. Emedan de har denna själviska sympati för Gogs angreppspolitik och är emot det som är livsintressen för kvarlevan av de minsta av Kristi bröder, är de ”getter”, och de kommer att förgås med djävulen och hans änglar i den eviga eld som är reserverad för dem. — Matt. 25:31—46.

25. Ur vilken källa framspringer Gogs plan, och vad skulle han vilja göra med avseende på Jehovas helgedom?

²⁵ Således avslöjas det att Gog i Magog och hans horder och själviska understödjare har ett dåligt hjärta, varur ingenting gott kan komma. (Matt. 12:34, 35) Av sitt eget onda hjärta, av egen drift, griper han sig an med att ”göra upp en illvillig plan” mot ett skuldlöst, fridsamt, gudfruktigt folk för att utösa sin galla mot Jehova. Således väljer han själv den kurs som skall föra honom i fördärvet. Enligt sitt löfte har Jehova ställt sin helgedom, sitt tabernakel, mitt ibland sin återupprättade kvarleva, genom att åt den återställa den rena, teokratiska tillbedjan av honom, sådan som den var i Kristi apostlars dagar. (Hes. 37:25—28) Gog i Magog skulle gärna vilja plundra detta tempel på de rikedomar det kan innehålla, som är helgade åt Jehova, och göra slut på denna tillbedjan i templet, vilken nu frambäres till och med av en ”stor skara” människor av en god vilja från alla nationer och folk.

26. Hur kan Gogs angrepp därför beskrivas, och vad får den nya världens samhälle nu aldrig glömma bort?

²⁶ Gogs angrepp är därför ingenting mindre än en lumpen, överlagd skymf mot Jehova Gud, ett våldsamt uttryck av ringaktning för Jehovas namn och av hånfullt förakt för dem som bär detta heliga namn och försöker att leva i överensstämmelse med det. Gogs angrepp förråder ingen vördnadsfull fruktan för Jehova Gud, utan visar i stället att Gog sätter Gud på prov i alltför hög grad, så att det inte längre kan tolereras. Gog kommer sannolikt ihåg hur Babylons härskare, Nebukadnessar, på 600- talet före Kristus, kom norrifrån och angrep Jerusalem och plundrade och förstörde templet och hur romarna, i det första århundradet av vår tideräkning, upprepade denna bedrift, och båda dessa angripare lyckades ostraffat begå dessa handlingar. Ja, i själva verket brukades de till att verkställa Jehovas dom på Israels nation. Så nu menar Gog, att han också ostraffat kan göra detsamma, och han skulle gärna vilja tro att hans angrepp kommer att tjäna som en gudsdom över det andliga Israels återupprättade kvarleva, ty han kommer norrifrån, från ”yttersta norden”. Är detta inte det rätta hållet, från vilket en gudsdom över Jehovas folk måste komma? Framåt går han alltså med sina planer och förberedelser för det slutliga, alltomfattande angreppet. Ni som hör till Jehovas nya världs samhälle får nu, under hela återstoden av ”ändens tid”, aldrig någonsin glömma bort att Gog i Magog missunnar er ert andliga välstånd och eftertraktar er rikedom på inflytande med avseende på den nya världen. En sak kan vi vara säkra på: Jehovas vittnens sammankomst ”Den nya världens samhälle” i Yankee Stadium i New York 1953 kommer att ytterligare reta Gogs glupska aptit. Låt er därför nu aldrig slappas i er vaksamhet.

27. Manövrerar Jehova med Gog på något sätt, och hur underrättar han Gog om att han inte hyser någon fruktan för hans angrepp?

²⁷ Gog planerar den slutliga attacken, där det gäller för honom att segra eller dö, mot den enda del av Jehovas teokratiska organisation som han kan komma åt, då han nu har blivit för beständigt utestängd från himmelen. Oavsett de motiv, som uppstått hos Gog själv, har Jehova Gud sitt eget överlägsna uppsåt att tillgodose genom att tillstädja Gogs angrepp. Jehova Gud lägger inga hinder i vägen för de planer som Gog själv smider och sätter i gång med att förverkliga, utan han låter snarare sitt eget handlingssätt löpa jämsides med dem och manövrerar därigenom Gog till att företa angreppet. Jehova hyser ingen som helst fruktan för detta angrepp, utan välkomnar det i stället. För att underrätta Gog i Magog om detta låter han sina vittnen uttala profetian: ”Så säger Herren GUD [Jehova]: Se, jag är emot dig, o Gog, den store fursten över Mesek och Tubal; jag skall vända dig runt och sätta krokar i dina käftar, och jag skall leda ut dig med hela din här, hästar och ryttare, allesammans i fullständig rustning, en väldig härskara, utrustad med skärm och sköld, allesammans svängande svärdet — Persien, Kus och Put, allesammans utrustade med sköld och hjälm, tillsammans med Gomer och alla hans horder, Togarmas hus och alla dess horder, från den yttersta norden — månget folk tillsammans med dig. Var redo och förbliv redo, du och hela din härskara som är uppbådad omkring dig; håll dig i reserv för mig. Ty efter många dagar skall du bliva utkallad till tjänst.” — Hes. 38:3—8; 39:1, 2, AT.

28. Vad sade Jehova för sex tusen år sedan, varigenom han uttryckte hat mot ormen, och vad är det i Faraos handlingssätt som illustrerar, hur Jehova drar Gog med krokar i hans käftar?

²⁸ Jehovas hat mot den uppslukande draken, den ursprunglige ormen, är inte mindre i dag än det var för sex tusen år sedan. I Edens lustgård, sedan Satan, den store ormen, hade begått sitt förräderi genom att locka Eva och Adam till synd, kungjorde Jehova sitt hat mot ormen och underrättade honom om att Jehova skulle sätta fiendskap mellan sin kvinna och ormen och mellan denna kvinnas säd och ormens säd, och han tillkännagav också, att fastän ormen skulle stinga kvinnans säd i hälen, skulle hennes säd likväl krossa ormens huvud. (1 Mos. 3:15) Nu, ”efter många dagar” och ”vid årens ände”, har den fastställda tid kommit, då den ursprunglige ormen, för närvarande känd som Gog, skall få huvudet krossat — han och hela hans säd. Jehova drar därför Gog i Magog till hans tillintetgörelse liksom med krokar i hans käftar. Hur då? Genom att låta Gog förhärda sitt hjärta gentemot Jehova, alldeles som Farao i det forntida Egypten gjorde, sedan Jehova hade utgjutit den tionde och sista plågan över Egypten. Några dagar senare fick Farao veta, att de bortdragna israeliterna under Mose synbarligen blivit fångade i en fälla, till råga på allt obeväpnade, med den villsamma öknen runt omkring sig och med Röda havet som spärrade vägen till undflykt. Han glömde de lärdomar han borde ha inhämtat genom de tio plågorna och bådade upp sina rörliga stridskrafter och satte efter israeliterna för att släpa dem tillbaka till sin slavfålla. Mot Faraos ryttare och vagnar var israeliterna hjälplösa, militärt sett. Genom detta förhållande vilseledde Jehova Farao och manövrerade med honom utan att därmed någon orättvisa vederfors Farao, i det han lät honom förhärda sitt hjärta till att företaga ett desperat angrepp på Jehovas folk. Då Jehova såg att Farao redan var ett mänskligt kärl som var passande för tillintetgörelse, emedan hans hjärta var oföränderligen ont, lät Jehova honom draga åstad med högsta fart till sin egen tillintetgörelse. — 2 Mos. 14:3, 4, 28—31.

29, 30. Genom vilken falsk föreställning blir Gog och hans bundsförvanter dragna till angreppet?

²⁹ Så är det också med Gog i Magog. Genom att låta honom vara offer för en vanföreställning drar Jehova honom fram till förintelsen, som han förtjänar och som han blev dömd till för sex tusen år sedan. För Gog tycks den nya världens samhälle, som består av den återupprättade kvarlevan och dess följeslagare av en god vilja, befinna sig i ett så utsatt läge, utan köttsliga vapen som det är och föremål för alla nationers hat. Att invadera, erövra och utplundra det tycks därför vara en mycket lätt sak, som man kan klara av utan påföljd, ungefär som när en bilist kör på någon och spårlöst försvinner från skådeplatsen. Gogs synliga bundsförvanter på jorden har ingen tro på Jehovas uppsåt att inskrida till förmån för sitt andliga Israel. De är därför villiga och beredda att sätta Jehova på prov bara en gång till och inser inte, att det denna gång kan vara att fresta Jehova i alltför hög grad och att han kan komma att ingripa, alldeles som han fordomdags plägade göra.

³⁰ Vad deras osynlige furste, Gog i Magog, beträffar, så är han pinsamt medveten om att han endast har en kort tidsperiod. Men han har fattat sitt beslut. Om han måste gå under, vilket slag skulle det då inte vara för Jehovas prestige, om han kunde förgöra de återstående av Guds kvinnas säd såsom sin sista handling, innan han själv blir krossad! Det skulle bli en fjäder i hans hatt och skulle vara till evig smälek för Jehova. Gog skulle känna tillfredsställelse, när han gick ned i avgrunden. Han skulle stinga kvarlevan i hälen genom att sopa bort den och skulle förhindra att den överlevde Harmageddonstriden. Detta skulle givetvis också betyda att dess följeslagare av en god vilja inte skulle kunna överleva. Jehovas utlovade ingripande för att bevara dem i Harmageddonstriden är någonting för Gog att förhindra. Om alla de som hör honom till i himmelen och på jorden måste gå i fördärvet, så skall han fördärva allt annat synligt på jorden och göra denna till en ödemark. Det skall inte få bli någon upprepning av vad som skedde när Noa blev bevarad! Detta är vad Gog ondskefullt besluter.

31. Varför begår Jehova ingen orätt mot Gog, fastän han på detta sätt fångar honom med krokar och leder honom fram?

³¹ När Jehova därför håller ut den falska föreställningens krokar, genom att han låter sitt folk bo i säkerhet i öppna byar utan några stadsmurar, bommar eller portar eller några andra militära försvarsmedel, så gapar Gog stort med sina käftar och slår hårt ihop dem om krokarna och finner sig villigt, ja, rentav ivrigt, i att bli ledd i väg med hela sin här, sina hästar och ryttare i full rustning, till angreppet på den nya världens samhälle, för att rikta sig själv på Jehovas folks bekostnad. Genom att Jehova fångar Gog liksom med krokar, i det denne begärligt omfattar denna vanföreställning, och manövrerar honom till ett angrepp som motiverar att han får sitt huvud krossat, så begår Jehova inte därigenom någon orätt mot Gog. Gog är redan en brottsling med en länge uppskjuten förintelsedom hängande över sig, och Jehova Gud begår ingen orättvisa mot denne för länge sedan dödsdömde förbrytare genom att han med krokar leder honom ut ur Magogs land till den avrättning som han med rätta blivit dömd till.

32. För hur länge sedan, allra minst, blev Gogs angrepp förutsagt, och hur var det mycket passande när Jehova sade till honom: ”Håll dig i reserv för mig”?

³² har följaktligen länge hållits i beredskap. Detta anges i följande ord: ”Så säger Herren GUD [Jehova, AS]: Är du den, om vilken jag talade i forna dagar genom mina tjänare Israels profeter, vilka i de dagarna profeterade i åratal om att jag skulle föra dig emot dem?” (Hes. 38:17, RS) Detta anger, att också Hesekiel, som frambar den ursprungliga profetian, långt i förväg talade om det som skulle ske — tjugofem århundraden i förväg —, för att inte nämna också Joel (3:9—17) såsom möjligtvis ännu en profet i Israel som talade om detta slutliga angrepp. Hur väl passar det inte att Jehova, när han talar till Gog och därvid i verkligheten menar Satan, djävulen, säger till honom: ”Håll dig i reserv för mig”! (Hes. 38:7, AT; Mo) ”Håll dig till mitt förfogande.” (Maredsous; Lienart) ”Ställ dig till min tjänst.” (L’École Biblique) Också efter det att kriget utkämpats i himmelen och den store draken blivit nedkastad till jorden, har utsagan om att Jehova håller Gog i Magog i reserv för Harmageddonstriden varit tillämplig, ty det är redan trettiofem år sedan år 1918 e. Kr., då första världskriget slutade. I stället för att då förgöra Satan och hans demoner och hans jordiska organisation förkortade Jehova vedermödans dagar och har hållit Gog i Magog i beredskap för att slutligen ta itu med honom vid Harmageddon. Detta överensstämmer med Jehovas ord till Egyptens Farao efter den sjätte plågan: ”Men nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” — 2 Mos. 9:16; Rom. 9:17, 18; NW; Matt 24:21, 22.

33. Vad kommer Jehova att uppenbara i nationernas åsyn genom sitt handlingssätt mot Gog?

³³ För Gog i Magog tycks alla dessa år av denna ”ändens tid” vara som en kort tidsperiod, och han känner nu ett häftigt begär efter att börja sitt slutliga angrepp mot den nya världens samhälle. Må han nu få sin önskan uppfylld, ty den tid då Jehova skall leda den dödsdömde brottslingen ut till hans avrättning har kommit, den tid då han skall visa Gog sin makt. ”Så att nationerna må lära känna mig, när jag uppenbarar min helighet i deras åsyn, genom mitt handlingssätt gentemot dig, o Gog.” (Hes. 38:16, AT) På detta sätt kommer Jehova att hävda sin helighet, i det han lär hela universum att han inte låter gäcka sig och att man aldrig får handskas på ett orätt och otillbörligt sätt med det som hör honom till: det får aldrig skymfas eller behandlas som någonting alldagligt och profant, någonting som vem som helst kan lägga sig till med och utnyttja. Alltså: Bort med händerna från den nya världens samhälle, som bär mitt namn!

Angreppet

34. Till vilken plats blir Gog och hans horder ledda av Jehova, och när börjar Harmageddon?

³⁴ Stunden för avrättningen kommer! Förmedelst krokar i Gogs käftar leder Jehova, den Allsmäktige, honom och hans horder ned ifrån norden, ned genom Gilead och utmed östra stranden av floden Jordan och mot Moabs högslätt på Döda havets östra kust, enligt de symboliska ordalagen i Hesekiels profetia. Gog samlar sig nu för angreppet! Han har handlat, påtagligt och uppenbart! Nu har Gud, den Allsmäktige, honom där han vill ha honom, gripen på bar gärning. Nu sätter sig Jehova Gud i rörelse för att krossa Gog genom den store Kämpe som är hans kvinnas säd, Jesus Kristus. Striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag börjar. Skildringen av striden, som skrivits för länge sedan, säger:

35. Hur lyder den långt i förväg skrivna skildringen av striden?

³⁵ ”Och det skall ske på den dagen, när Gog skall komma emot Israels land, säger Herren Jehova, att min vrede skall stiga upp i mina näsborrar. Ty i min nitälskan och i min vredes eld har jag talat: Förvisso skall det på den dagen bliva en stark skakning i Israels land, så att fiskarna i havet och fåglarna under himmelen och djuren på marken och alla kräldjur som kräla på jorden och alla människor som äro på jordens yta skola skaka vid min närvaro, och bergen skola omstörtas, och branterna skola falla, och varje mur skall falla till marken. Och jag skall ropa till alla mina berg om ett svärd emot honom, säger Herren Jehova; varje mans svärd skall vara emot hans broder. Och med pest och med blod skall jag gå till rätta med honom, och jag skall låta regna över honom, och över hans horder och över de många folk som äro med honom, en översvämmande skur och stora hagelstenar, eld och svavel. Och jag skall bevisa mig stor och helig, och jag skall göra mig känd i många nationers ögon, och de skola veta, att jag är Jehova.” — Hes. 38:18—23, AS.

36. Vilka fasansfulla katastrofer finns allesammans nedtecknade i denna på förhand skrivna stridsskildring, och varför kommer ingen av fienderna att slippa undan?

³⁶ Uppskakande överrumpling, bestörtning, skräck, sammanbrott av allt vad styrelse och administration heter, panik, vild anarki, brödrakrig, ofantliga jordbävningar, jordskred, sammanstörtande försvars- och skyddsanläggningar, skyfall, plötsliga våldsamma översvämningar, regn av frätande flytande eld, fasa i luften, på land, i havet, allt detta finns omtalat i denna på förhand skrivna skildring av striden och är avsett för Gogs angripande styrkor. Också i vanliga fall kan solen och atmosfären, när de genom samverkan framkallar ett oväder, alstra och släppa lös millioner gånger mera energi än den moderna vetenskapen kan göra genom att låta hundra atombomber explodera på en gång. Må nationerna då fälla alla de atombomber och vätebomber de har i sin besittning, allt på en enda gång. Det alltomfattande oväder, som därpå kommer att drabba nationerna i Satans värld, kommer att bli långt värre än detta. Den oerhörda skälvning eller skakning i jordskorpan, som den allsmäktige Skaparen då kommer att åvägabringa över hela jordklotet, kommer att bevisa sig kraftigare än hundra millioner atombomber, och han kommer inte heller att behöva låta plutonium explodera för att åstadkomma detta. Förskräckande och fasansfullt kommer det också att bli att se människornas vansinniga, själviska, fruktlösa kamp för att få överleva, en kamp man mot man inom denna världens kretsar, ett vilt slagsmål för att rädda det egna jaget, varvid envar blir sin nästas fiende. Men allt förgäves! De som möjligen triumferar i den kamp de utkämpar mot sin medmänniska för att hålla sig vid liv kommer slutligen att bli avrättade, genom övernaturliga medel, av de stridskrafter som dirigeras av Jehovas konungars Konung, hans kvinnas säd, Jesus Kristus. Ingen av dem skall undkomma. (1 Tess. 5:3) Så mycket det skall till för att denna världens nationer verkligen skall komma att veta och förnimma, att den levande och sanne Guden bär namnet Jehova!

37. Kommer Satans osynliga rike att undgå utbrottet av Jehovas flammande raseri, och hur visar profetian hur det förhåller sig härmed?

³⁷ Jordens nationer är endast sådana som villigt låtit sig föras bakom ljuset. De osynliga onda andemakterna i Satans organisation är orosstiftarna bakom dem alla. Skall de då undkomma det förintande utbrottet av Jehovas flammande raseri? Nej! För att ge detta till känna säger Jehova till Gog i Magog, de förnedrade demonernas rike: ”Och jag skall sända eld över Magog och över dem som bo i trygghet på öarna [i havsländerna, 1917], och de skola veta att jag är Jehova. Och mitt heliga namn skall jag göra känt mitt ibland mitt folk Israel; icke heller skall jag tillåta mitt heliga namn att mera bliva vanhelgat, och nationerna skola veta, att jag är Jehova, den Helige i Israel. Se, det kommer, och det skall ske, säger Herren Jehova. Detta är den dag, om vilken jag har talat.” (Hes. 39:6—8, AS) Ja, Magog kommer att bli förtärt såsom av eld, när Jehovas kvinnas säd, den tappre kämpen Jesus Kristus, krossar den store ormen och hans demonsäd, i det han kastar dem fjättrade i avgrunden, där de skall förvaras under officiellt insegel under de tusen åren av hans regering. — Rom. 16:20; Ef. 6:12; Upp. 20:1—3.

38. Vad betyder det att det skall sändas eld över dem som bor på öarna eller i kustländerna?

³⁸ Inte endast Magog i den osynliga bakgrunden, utan också de från striden avlägsna kustländerna eller öarna, skall få känna tillintetgörelsens eld. Detta betyder, att inte endast de som befinner sig vid den militära stridsfronten i Gogs anfallstrupper, utan också de som stannar hemma och utgör den civila front som understöder Gogs horder, kommer att nås av de tillintetgörande styrkorna från ovan. Det kommer att bli ett tvärt slut på deras boende i trygghet, sorglöshet och likgiltighet. Dessa civila understödjare av Gogs angrepp måste bära sitt samhällsansvar för de krigshärar som representerar dem vid fronten. Protesterar de mot Gogs angrepp? Ånej, det skulle inte falla dem in. De är alltså dömda, därför att de i ett och allt är en del av Satans världsorganisation. Jehova sänder med rätta sin eldsglödande förintelse över dem. Således förgås hela Satans säd, både den synliga och den osynliga.

Delaktiga i segern

39. När Gog samlar sina styrkor och rycker fram till angreppet, vad bör då de som utgör den nya världens samhälle göra för att få bevittna hur Jehova. segerrikt ådagalägger sin makt?

³⁹ När de som utgör den nya världens samhälle ser Gog samla sina styrkor, bör de då ta till benen? När de slutligen ser Gogs styrkor rycka fram till angreppet likt ett dånande, himlen förmörkande stormmoln av levande demoner och människohorder, bör de fly då, om inte förr? Nej! Aldrig bör den trogna kvarlevan och dess följeslagare av en god vilja överge den nya världens samhälles nyfödda teokratiska land, och de kommer heller aldrig att göra det. Detta är det land som profetian kallar för ”äkta hustrun”, det land som kvarlevan är gift med, och aldrig under några som helst pressande förhållanden kommer kvarlevans medlemmar att bryta äktenskapsbanden, och deras lojala följeslagare kommer att hålla ut tillsammans med dem. (Jes. 62:4, 5) Tillsammans kommer de att hålla stånd, i det de fortfar att bo i detta teokratiska land, förtröstande på Jehova Gud som den som skall skänka dem trygghet och inte på köttsliga vapen eller på snabb undflykt genom kompromiss. När de ståndaktigt gör detta, kommer de att få bevittna hur Gud segerrikt ådagalägger sin makt över sina förenade fiender, som utgör den gamla världen, dessa som har vanhelgat hans heliga namn. Guds folk kommer att fröjda sig över hans triumf genom Jesus Kristus.

40. Hur kommer fåglarna och markens djur att få del i de gagneliga verkningarna av Jehovas triumf, och som ersättning för vad?

⁴⁰ Till och med de en gång skräckslagna fåglarna och djuren på marken kommer att få del i de gagneliga verkningarna av hans triumf. Jehova befaller sin profet att inbjuda fåglarna och markens djur, som så länge blivit illa behandlade, att hålla gästabud på hans stora offer, den slakt han företagit på alla sina fiender, vilkas kadaver kommer att ligga strödda på marken likt gödningsmedel, obegråtna, obegravna, avskydda av medlemmarna av den nya världens samhälle, som överlever. Må fåglarna och djuren äta dessa skelett vita och rena. Må fågel- och djurriket på detta sätt få vedergällning för allt dräpande för nöjes skull, som Gogs gamla värld har gjort sig skyldig till mot dem under de 4.000 år som gått sedan syndafloden. — Hes. 39:1—S, 17—20; Upp. 19:17—21.

41. Vad anger att slaktandet då kommer att bli oerhört, var kommer benen att begravas, och av vilket skäl?

⁴¹ Oerhört kommer masslaktandet att bli på denna dagarnas dag, ty ofantliga kommer de stridskrafter att vara, som står uppställda på Gogs sida i denna drabbning. Detta om något kommer i sanning att bli en alltomfattande, en global, strid, ty ingen enda del av jordklotet kommer att undgå tillintetgörelsen. Genom profetian blir vi upplysta om att de kvarblivna trädelarna av de människodräpande vapen, som Gogs larmande, väldiga hop är utrustad med, kommer att utgöra en så oändlig mängd, att det kommer att ta de överlevande israeliterna sju år att samla ihop dem och använda dem som bränsle. (Hes. 39: 9, 10) Men hur blir det med benen av Gogs slagna horder? Kommer de att lämnas kvar till att förorena den ”nya jordens” mark? Nej, utan Jehova kommer att anvisa en begravningsplats för dem, som visas under bilden av Abarims dal, där Jehova tvärt satte stopp för Gogs väldiga hops framryckning genom att tillintetgöra den. Denna dal ligger öster om Döda havet. Liksom Döda havet är en biblisk symbol för evig tillintetgörelse eller ”den andra döden”, så utgör denna begravningsplats en bild av att de som är på Gogs sida blir tillintetgjorda i den andra döden. (Upp. 20:14, 15; 21:8) Att benen begraves sker alltså för att rena landet och inte för att symbolisera något om en uppståndelse för Gogs väldiga hop. Begravningsdalen kommer att kallas ”Gogs larmande hops [Gogs pöbelhops, AT] dal”, och den symboliska staden i dess närhet kommer att kallas Hamona (vilket betyder ”pöbelhop”), såsom en åminnelse av Jehovas seger över Gogs väldiga pöbelhop. — Hes. 39:11—16.

42. Varför behöver vi inte frukta, och hur kan vi tjäna som alltid levande vittnen om den seger, varigenom Jehova har hävdat och rättfärdigat sig?

⁴² Mod alltså, var och en av er som hör till den nya världens samhälle! Om vi fortsätter med att förtrösta på Jehova och bevisa vår förtröstan genom att förbli lojala mot hans teokratiska herradöme och mot förkunnandet av de goda nyheterna om hans rike med Kristus som regent, så behöver vi inte frukta, varken för det förfärliga framträdandet av Gogs väldiga pöbelhop eller för det skräckinjagande i Jehovas krigiska makt, som han ådagalägger på ett överlägset sätt, ty Jehova är med oss! Feg flykt skulle kunna driva oss bort från vårt av Gud givna land, men Gog kommer aldrig att kunna göra det. Räddningen ligger i att vi inte springer vår väg! Under denna ”ändens tid”, denna ”Jehovas dag”, har vi varit vittnen för Jehovas namn och rike. Inom kort kommer vi nu att få bli ögonvittnen till det mest storslagna skådespel, när Jehova uppenbarar sin härlighet i striden vid Harmageddon och därigenom hävdar sin suveränitet över allt skapat. Såsom åskådare till detta kan den nya världens samhälle tjäna som ett alltid levande vittne om Jehovas seger, varigenom han har hävdat och rättfärdigat sig. Den nya världens samhälle kan göra detta genom att förtälja om denna seger för alla de barn som föds i den nya världen, ja, för alla dem som kommer att föras fram till liv på jorden genom de dödas uppståndelse. Inför ögonen på fiender som skockar sig samman står vi alltså här i dag i den återupprättade teokratiens land. Gud give att vi må kunna vidmakthålla vår ställning här orubblig genom oavbruten verksamhet och oförtruten vaksamhet intill hans sublima seger över Gog i Magogs land.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 oktober 1953)