Harmageddon, Mellersta Östern — och bibeln

”I CENTRUM för alla profetiska förutsägelser står staten Israel”, säger författaren Hal Lindsey i sin bok The 1980’s: Countdown to Armageddon (1980-talet: Nedräkningen inför Harmageddon). Av mycket stor betydelse för fundamentalisternas ”Harmageddonscenario” är således trosuppfattningen att Gud handlar speciellt med Israel. De tror att Gud kommer att ingripa när Israels fiender försöker förstöra landet.

Bibeln visar emellertid att den judiska nationen förlorade Guds ynnest och beskydd när den förkastade hans Son, Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 3:13, 14, 19) Jesus själv sade rent ut till dem: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matteus 21:43.

Fullständigt förkastade?

Teologerna John F. Walvoord och John E. Walvoord (som tidigare citerats) är emellertid av en annan uppfattning: ”Aposteln Paulus visar tydligt att Gamla testamentets löften till Israel alltjämt skulle uppfyllas. Paulus skrev: ’Jag frågar då: Har Gud förkastat sitt folk? Inte alls!’ (Rom. 11:1; New International Version.)” De underlåter emellertid att citera resten av versen: ”Jag är ju också en israelit, av Abrahams säd, av Benjamins stam.” Vad menade Paulus med detta?

Paulus kunde inte ha trott att israeliterna som nation fortfarande hade en särskild ställning hos Gud, eftersom aposteln uttryckte ”stor bedrövelse och oupphörligt kval i ... [sitt] hjärta” över deras brist på gensvar till Guds godhet. (Romarna 9:2—5) I Romarna 9:6 tillägger Paulus: ”Det är emellertid inte som om Guds ord [till Abraham] har slagit fel. Ty inte alla som härstammar från [det köttsliga] Israel är verkligen ’Israel’.” Lägg märke till vad Paulus säger: Eftersom judarna förkastade Kristus, betraktade Gud dem inte längre som sitt Israel! Den smorda församlingen av Jesu Kristi efterföljare var nu det verkliga ”Israel”, det redskap genom vilket Gud skulle välsigna hela mänskligheten. — 1 Petrus 2:9; Galaterna 3:29; 6:16; 1 Moseboken 22:18.

Gud förkastade emellertid inte det judiska folket som individer, ty Paulus framhöll: ”Jag är ju också en israelit.” Ja, individer inom den judiska nationen kunde — i likhet med Paulus — bli en del av det andliga Israel om de tog emot Kristus. Endast ”en kvarleva”, en minoritet, valde att göra detta. — Romarna 11:1, 5.

En framtida omvändelse?

Somliga förväntar emellertid att alla köttsliga judar på ett dramatiskt sätt skall ändra sinne. ”Den stora vedermöda, som kommer att följa efter det att Kyrkan blivit uppryckt till himmelen”, säger en fundamentalistisk författare, ”kommer att leda fram till Israels omvändelse [till kristendomen].” Det är intressant att lägga märke till vad Paulus säger i Romarna 11:25, 26: ”En förhärdelse [har] delvis ... kommit över Israel, tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in, och på det sättet skall hela Israel bli frälst.”

Förutsade Paulus här en massomvändelse av judarna? Hur skulle det kunna förhålla sig så, när han själv visade att bara en kvarleva av judarna skulle ta emot Kristus? (Romarna 11:5) Paulus sade visserligen att judarna skulle drabbas av en andlig ”förhärdelse” tills ”det fulla antalet” av hedningar kommit in i den kristna församlingen.a Den klassiske filologen Richard Lenski visar emellertid att ordet ”tills” i detta sammanhang inte nödvändigtvis tyder på en senare omvändelse. (Jämför bruket av ordet ”tills” i Apostlagärningarna 7:17, 18 och Uppenbarelseboken 2:25.) Vad Paulus egentligen säger är att de köttsliga judarnas ”förhärdelse” skulle bestå ända till slutet. Gud kompletterar emellertid i sin vishet ”det fulla antalet” av det andliga Israel (144.000) genom att föra troende hedningar in i den kristna församlingen. ”Och på det sättet [inte genom den judiska nationens sinnesändring] skall hela [det andliga] Israel bli frälst.”

I besittning av det utlovade landet — ”för evigt”?

Hur förhåller det sig då med det landområde där staten Israel är belägen? Har Gud ett speciellt intresse för detta område? Många människor, till exempel den protestantiske teologen William Hurst, tror det. Hurst säger: ”Inget landområde på jordens yta har varit mer eftertraktat eller mer uppmärksammat av alla nationer än judarnas land.” Han citerar Första Moseboken 13:14, 15 och påminner om att Gud lovade att han skulle ge detta land åt Abrahams säd ”för evig tid”.

Är Jehova Gud således förpliktad att skydda landet Israel mot angrepp? Om så är fallet skulle ett ”Harmageddon” i Mellersta Östern kunna vara nära förestående. Men det enda Gud lovade Abraham var att hans avkomlingar skulle få ta detta land i besittning, inte för evigt, utan för en ”obestämd” tidsperiod.b (1 Moseboken 13:14, 15, NW) Genom att förkasta Jesus Kristus förlorade de alla anspråk på detta land — och dessutom Guds beskydd.

Harmageddonstriden — var skall den äga rum?

I Uppenbarelseboken 16:14, 16 visar bibeln att demoninspirerad propaganda kommer att församla världens ledande män ”till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det sägs vidare: ”Och de församlade dem till den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon.” Tyder inte detta på att den slutliga striden skall stå i Mellersta Östern? Nej, för det finns i själva verket ingen geografisk plats som kallas ”Har-Magedon” (ordagrant ”Megiddos berg”). På bibelns tid fanns det en stad i Mellersta Östern som hette Megiddo. Den var belägen på den slätt som visas på framsidan av detta nummer. Nära Megiddo har många viktiga strider utkämpats. Men det har aldrig funnits och finns fortfarande inte något berg där. ”Har-Magedon” eller ”Harmageddon” måste därför vara en symbolisk plats. Vad är det en symbol av?

Hesekiels profetia visar att Harmageddon utlöses av att en multinationell armé angriper ”Israel”. Angriparna anförs av ”Gog i Magog”, vars styrkor rycker fram från ”den yttersta norden”. Vem är denne ”Gog”? Den fundamentalistiske teologen Hal Lindsey förklarar frankt (i likhet med andra): ”Det finns bara en nation som ligger i den ’yttersta norden’ från Israel sett — och det är Sovjetunionen.” Han framför också den teorin att de som kommer att utgöra Gogs ”här” (i bibeln kallade Mesek, Tubal, Persien, Etiopien, Put, Gomer och Togarma) är Sovjets allierade, i första hand arabländerna. — Hesekiel 38:1—9, 15.

De nationer som räknats upp som Gogs bundsförvanter var emellertid inte särskilt framträdande på världsscenen på Hesekiels tid. Profetian skulle således gå i uppfyllelse ”i kommande år”, då det forntida Israels traditionella fiender hade försvunnit från den jordiska scenen. (Hesekiel 38:8) Gogs obetydliga och avsides belägna ”Magogs land” kan därför inte vara en bild av det framträdande, och långt ifrån avsides belägna, Sovjetunionen.

Vem är det då som bor i ett ”avlägset” land och hyser våldsamt hat mot Guds folk? I Uppenbarelseboken 12:7—9, 17 ger bibeln svaret: ”Krig bröt ut i himmelen: Mikael och hans änglar drabbade samman med draken. ... Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan.” Hur reagerade Satan när han blev utkastad ur himmelen, ner i detta förnedrade andliga tillstånd? Bibeln säger: ”Och draken blev vred på kvinnan [Guds himmelska organisation] och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.”

Satan är således denne ”Gog”. I årtionden har nu Satan och hans demonhorder fört detta krig mot kvarlevan av det andliga Israel — församlingen av smorda kristna. (Galaterna 6:16) Dessa kristna är spridda över hela jorden; de befinner sig inte på någon central plats som skulle kunna invaderas av en samlad här i Mellersta Östern. Men som Hesekiel profeterade bor de ”i trygghet” under Guds beskydd. (Hesekiel 38:11) Våra dagars köttsliga Israel, som är omgivet av fientliga grannländer och hemsöks av inre svårigheter i politiskt och socialt avseende, kan knappast sägas bo ”i trygghet”.

Bibeln visar emellertid att världsscenen kommer att undergå en drastisk förändring. ”Det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, kommer att drabbas av plötslig tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken, kapitel 18) I och med denna dödsstöt mot falsk religion kommer de kvarvarande sanna kristna att förefalla mycket sårbara, och Satan, eller ”Gog”, kommer inte att kunna låta bli att försöka tillintetgöra dem. Han kommer att se till att ”kungarna på hela den bebodda jorden” under demoniskt inflytande församlas ”till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. — Hesekiel 38:12—16; Uppenbarelseboken 16:14, 16.

”Har-Magedon” är därför inte någon obetydlig plats i Mellersta Östern. Det är i stället en världssituation. Hela världen kommer att vara förenad i opposition mot Jehova Gud och hans vittnen. (Jesaja 43:10—12) Det är Satans ondskefulla angrepp på de sanna kristna — inte en strid nationerna emellan på en plats i Mellersta Östern — som uppeggar Gud att strida till försvar för sitt folk! — Hesekiel 38:18—23; Sakarja 2:8.

Sanna kristna i våra dagar har därför viktigare saker att göra än att passivt betrakta situationen i Mellersta Östern. Deras främsta uppgift är att rikta människors uppmärksamhet på vad Guds ord verkligen säger om detta annalkande krig. Jehovas vittnen är kända över hela världen för att oförskräckt sprida detta budskap till människors hem. Men du kanske ändå undrar varför en kärlekens Gud skulle förorsaka ett sådant krig. Är det möjligt att överleva det? De två följande numren av Vakttornet kommer att behandla just dessa frågor.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

Är de nuvarande händelserna i Mellersta Östern upptakten till Harmageddon?

[Bild på sidan 6]

Är Jerusalem nyckeln till de händelser som leder fram till Harmageddon?