Vad bibelns Harmageddon är
DET är mycket farligt att göra falskt alarm. Om människor t. ex. upprepade gånger får höra ett falskt alarm: ”Elden är lös!” kan det hända att de inte lystrar när ett verkligt alarm ljuder. När varningstecken eller varningssignaler är otydliga eller misstolkas, får detta ofta olyckliga följder. ”Likaså”, sade Paulus, en Jesu Kristi apostel, ”om den signal, som basunen giver, är otydlig, vem gör sig då redo till strid?” (1 Kor. 14:8) En sådan försåtlig fara ligger i ett missbruk av ordet ”Harmageddon”.
Det är ingen hemlighet att politiker, präster och tidningspressen använder ordet ”Harmageddon”, men det är lika uppenbart att få människor känner till den bibliska innebörden av detta ord. Ordet självt har kommit att innebära många ting för många olika människor, varigenom dess verkliga innebörd har fördunklats och mist sin betydelse. I Akron Beacon Journal för 9 oktober 1961 t. ex. hette det i en ledare med rubriken ”Harmageddonbomben”: ”Det är möjligt att Ryssland är i färd med att testa en ’Harmageddon’- eller ’domedags’bomb om hundra megaton — som motsvarar hundra millioner ton trotyl.” Innebörden här är att ”Harmageddon” skulle ha att göra med en av människor frambragt ”domedag”, som påskyndas av att man griper till kärnvapen. Ingenting kan vara mera fjärran från sanningen, men det är förvånansvärt många som hyser en sådan uppfattning eller har en närbesläktad tanke om saken.
Efter ett tal som den ryske marskalken Malinovsky hållit om vedergällningsprincipen hette det t. ex. i ett meddelande i New York Times för 1 juni 1960 att det hade blivit oerhört angeläget att fastställa de vertikala gränserna i luftrummet. ”Vi har inte råd att driva hän mot Harmageddon bara därför att ingen bryr sig om att ge sig i kast med detta uppenbara problem”, skrev tidningen. Den 30 oktober 1961 påbjöd den romersk-katolske kardinalen Francis Spellman, enligt New York Herald Tribune, att man skulle frambära ”böner om att världen måtte förskonas från att uppleva ett ’termonukleärt Harmageddon’”.
Det Harmageddon, som dessa män fruktar, är emellertid inte bibelns Harmageddon. De fruktar en utrotning som människor åstadkommer.
Ungefär samma synpunkt, att de väldiga striderna mellan mänskliga nationer skulle vara Harmageddon, för olika skribenter ofta till torgs. I julinumret 1962 av Reader’s Digest fanns t. ex. en artikel kallad ”Förspel till Harmageddon”. Det var en kort skildring av hur vi varit på väg mot en position, som inte erbjuder någon reträtt, alltifrån första världskriget. Saturday Evening Post för 20 april 1963 innehöll ett längre utdrag ur en bok av Leon Uris kallad Harmageddon. Denna bok utgör en mustig skildring av den amerikanska ockupationen av Tyskland, som följde på andra världskriget.
Dessa uppfattningar om Harmageddon är redan mycket förvirrande, men dessutom finns det andra uppfattningar, som ökar förvirringen. I Newport Daily News för 21 september 1960 hette det t. ex. under underrubriken ”Vägen till Harmageddon”: ”Det förhållandet att ledarna för många av världens nationer samlas till Förenta nationernas generalförsamling bildar upptakten till Harmageddon, kampen mellan gott och ont.”
Av sådana meddelanden kan man bli ledd att tro att Harmageddon utkämpas av representanter för de olika medlemsnationerna i Förenta nationernas konferensrum och att dessa politiska makter för ett ideologiskt krig mot de onda makterna i världen till hela mänsklighetens gagn. Men denna uppfattning lämnar det förhållandet utan avseende att kampen mot det onda har pågått alltsedan det ”onda” uppträdde i Eden. Alla dessa uppfattningar bidrar till ett och detsamma, nämligen till att göra människorna förvirrade beträffande den sanna innebörden och betydelsen av det Harmageddon, som omnämns i bibeln.
Vad som ligger bakom ordet ”Harmageddon”
Ordet ”Harmageddon” är inte något som de politiska styresmännen och konungarna på jorden har hittat på. Med eller utan sin kännedom har de lånat det från Guds ord, bibeln. Och inte ens i bibeln förekommer det mer än en enda gång, nämligen i den skildring vi finner i Uppenbarelseboken 16:13, 14, 16 (NW): ”Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon” eller, enligt andra översättningar, ”Harmageddon”.
Vad är detta ”Harmageddon”? Av de bibelverser, som vi just citerat, framgår det klart och tydligt att ordet syftar på den symboliska platsen för en drabbning av stora mått, i vilken jordens politiska styresmän, under inflytande av osynliga demonkrafter, församlas för att strida, men inte mot varandra i ett kärnvapenkrig, utan mot Gud, den Allsmäktige, och hans messianske konung, Kristus Jesus. Och eftersom kriget har att göra med denna symboliska plats, kallas det självt för Harmageddon.
Men hur kan politiska konungar och styresmän utkämpa ett krig mot en osynlig Gud? Om vi förstår vad namnet ”Harmageddon” innebär, hjälper detta oss att få dessa frågor besvarade. Namnet är av hebreiskt ursprung och tycks betyda ”Megiddos berg”, vilket syftar på den hebreiska befästa staden Megiddo. Det framgår alltså klart och tydligt att namnet är intimt förknippat med det område som tillhörde Guds folk, vilket i forna dagar utgjordes av hebréerna. Det var vid Megiddo eller i dess närhet som avgörande strider utkämpades. Det var där som Josua besegrade Megiddos konung. Det var där som domaren Barak vann seger över den kananeiske konungen Jabin, och i denna strid sägs himmelen ha stridit för att ge Guds folk seger. Det var där som konung Josia blev dödligt sårad. Vid Megiddo församlades alltså jordens konungar till förödande drabbningar. De stred mot Israels krigare, men detta var helt enkelt ett indirekt sätt, varpå de utmanade Jehovas, Israels Guds, suveränitet. — Jos. 12:21; Dom. 4:12—24; 5:19—21; 2 Kon. 23:29, 30.
Angrepp från Gog i Magog
Ytterligare upplysningar i denna sak finner vi i Hesekiels profetia om angreppet från Gog i Magog. Jehova vänder sig till Satan, djävulen, som symboliskt kallas Gog, och talar om tiden och platsen för angreppet och säger: ”I kommande år [Vid årens slut, Åk] skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet och vars folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja, upp till Israels berg ... vilkas folk då har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bo där i trygghet. Dit skall du draga upp, du skall komma såsom ett oväder och vara såsom ett moln, som övertäcker landet, du med alla dina härskaror och med många folk som följa dig.” — Hes. 38:8, 9.
Vi ser således att de politiska härskarna på jorden, som inte kan angripa Guds osynliga messianska rike för att visa att de vägrar att erkänna detta rike och underordna sig det, under Satans eller Gogs inflytande utgjuter sin vrede mot den enda del av Rikets domän, som de kan nå, dvs. den plats, det ”land” eller det heliga tillstånd, i vilket det andliga Israel, Guds smorda vittnen här på jorden, befinner sig. Alltsedan Abels tid har Jehovas vittnen varit föremål för hat från människor och nationer, men detta angrepp är något vida mer än den förföljelse som de har utstått hitintills. Det är ett slutligt, desperat angrepp för att tillintetgöra dem. När det kommer, befinner sig inte alla dessa vittnen på någon speciell geografisk plats på jorden. Namnet ”Harmageddon” finns inte heller på någon geografisk karta. Det syftar inte bokstavligen på någon plats i närheten av Megiddo, som nu ligger i republiken Israel, utan det syftar symboliskt på den plats inom Jehovas jordiska vittnens erfarenhetsområde, där det slutliga kriget skall utkämpas.
Lägg märke till hur Hesekiels profetia beskriver Guds ondskefulla fienders tillintetgörelse: ”Jag skall ... låta dig komma till Israels berg. ... På Israels berg skall du falla med alla dina härskaror och med de folk som följa dig; jag skall giva dig till mat åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur.” — Hes. 39:2—4.
Vi finner en slående likhet mellan denna beskrivning och aposteln Johannes’ syn av Harmageddonstriden: ”Jag såg också en ängel som stod i solen, och han ropade med hög röst och sade till alla de fåglar som flyga i midhimmelen: ’Kom hit, församla eder till Guds stora aftonmåltid, för att ni må äta de köttiga delarna av konungar och de köttiga delarna av militära befälhavare och de köttiga delarna av starka människor ... av fria såväl som av slavar och av små och stora.’ ... Och alla fåglarna blevo mättade av deras köttiga delar.” — Upp. 19:17—21, NW.
De som är inbegripna i striden
Lade du märke till vilka det är som skall förvandlas till as, som rovfåglarna skall få äta? Det är ”konungar”, ”militära befälhavare” och ”starka människor”, ”fria såväl som slavar och ... små och stora”. Detta begränsar Harmageddons förödelse till att gälla de politiska konungarna och styresmännen på den bebodda jorden och de människor som ger dem sitt stöd.
Det är fördenskull viktigt för alla människor på jordens yta att vara uppmärksamma och vakna, om de inte vill räknas med bland dem som skall drabbas av tillintetgörelse i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Om man lystrar till den propaganda, som bjuder en att sätta sin lit till människors riken i stället för till Guds rike, innebär detta att man blir ledd av ”uttalanden, som inspirerats av demoner”. Den som ger efter för påtryckningarna från mänskliga ledare, som manar folk att ta aktiv del i världens angelägenheter, att bli en del av världen, och så visar att hans förhållande till den är vänskapligt, blir i själva verket avlägsnad från Kristus och blir fiende till Gud. Jesus sade klart och tydligt om sina efterföljare: ”De [äro] icke ... någon del av världen.” Och lärjungen Jakob skrev under inspiration: ”Den som vill vara världens vän, han bliver ... Guds ovän.” — Upp. 16:13, 14; Joh. 17:14; NW; Jak. 4:4.
För dem som på detta sätt tar ståndpunkt emot Jehova Gud och hans rike finns det inte något hopp om att få överleva. Även om Gud mycket väl kan låta nationerna vända sig emot varandra, vilket skulle resultera i ett väldigt blodbad, åstadkommet med deras egna vapen, såsom han lät det ske med styrkorna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, när dessa drog upp emot hans folk i forna dagar, så har han också alla naturkrafterna till sitt förfogande. Också dessa skall han släppa lösa mot sina fiender. Och hans förordnade skarprättare, Jesus Kristus, skall själv, jämte himmelens änglastyrkor, fullfölja striden, till dess hela den synliga, politiska organisationen, som behärskas av Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, jämte alla dess militära och civila understödjare, blivit fullständigt tillintetgjord och bortsopad från jordens yta. — 2 Krön. 20:1—30; Dom. 5:19—21; Job 38:22, 23; 2 Kor. 4:4, NW.
Men inbegriper då inte Harmageddon också tillintetgörelsen av det falska religiösa elementet här på jorden? Nej, det gör det inte. Såsom det framgår av Uppenbarelseboken, kapitel 17—19, är detta något som redan skall ha skett under tiden strax innan Harmageddon bryter ut. Jordens konungar, som symboliskt framställs såsom det vilddjurs ”tio horn”, som omnämns i Uppenbarelseboken 17, skall vända sig mot den babyloniska religionens skökosystem, och ”dessa skola hata skökan och skola göra henne förödd och naken och skola äta hennes köttiga delar och skola fullständigt bränna upp henne i eld”. (Upp. 17:16, NW) Detta inträffar innan konungarna börjar sitt Harmageddonkrig mot Guds rikes representanter på jorden. Ja, deras strävanden därefter, fram till Harmageddon, är rätt och slätt ett demoniskt angrepp mot vad det vara må som står i vägen för deras själviska strävanden att föreviga sig genom nationella regeringar, politiska system och internationella pakter och fördrag. När de alltså har gjort sig kvitt den religiösa skökan, lockas de att gå till angrepp mot Guds messianska rike, som de vägrar att erkänna såsom det rättmätiga herradömet över jorden. Jehovas vittnens predikande av Riket blir föremål för deras vrede. Detta angrepp innebär krig, det resulterar i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon.
Men hur förhåller det sig med Satan och hans demoner? Skall de dödas eller förpassas till avgrunden i Harmageddonstriden? Nej, detta är något som inträffar efter det att Harmageddonstriden utkämpats. Då kommer ängeln framför alla andra änglar, Kristus Jesus, ”ned från himmelen” med ”nyckeln till avgrunden och ... en stor kedja i sin hand” för att gripa Satan och hans demoner och förpassa dem till ett tillstånd av glömska. När de då har fått bevittna först tillintetgörelsen av den falska religionens världsomfattande herravälde och sedan Harmageddon, från dess början till dess slut, kommer de att känna stor harm över förödmjukelsen i att se att de uppenbarligen försvarslösa tillbedjarna av Jehova, som deras mänskliga marionetter sökt utplåna, är de enda som är kvar på jorden. — Upp. 20:1—3.
Det är bland dessa Jehovas tillbedjare som alla som älskar rättfärdighet önskar befinna sig, och detta är orsaken till att vi måste förstå vad Harmageddon verkligen är och undvika de ”inspirerade uttalanden”, som har till uppgift att få människor att förena sig med Guds fiender i detta universella krig. Falska föreställningar om människans omedelbara framtid kan endast medföra olycka. Ge akt på hur Guds profetior beträffande bibelns Harmageddon utvecklar sig och verka i överensstämmelse med hans vilja för att få överleva in i en ny tingens ordning, där ”rättfärdighet [skall] bo”. — 2 Petr. 3:13, NW.