Utvidga dina tjänsteprivilegier

 1. a) Vad var det som Jesus mycket åskådligt illustrerade i liknelsen om minorna? Hur gjorde han det? b) Vem är det som har fått kunglig makt, och vilka intressen har han anförtrott åt sina tjänare?

ATT vi behöver vara produktiva i vår Mästares tjänst illustrerades mycket åskådligt av Jesus i en liknelse. Han talade om en man av ädel börd som stod i begrepp att fara utrikes för att skaffa sig kunglig makt och som kallade till sig sina tjänare och gav var och en en mina och sade till dem att driva handel med den. ”När han slutligen kom hem, sedan han hade skaffat sig den kungliga makten, befallde han att man skulle kalla till honom dessa slavar, åt vilka han hade givit silverpenningarna, för att han skulle utröna vad de hade vunnit genom sin handel. Då inställde sig den förste och sade: ’Herre, genom köpenskap har din mina ökats till tio minor.’ Därför sade han till honom: ’Väl gjort, gode slav! Du har bevisat dig trogen i en mycket ringa angelägenhet; tag fördenskull emot myndighet över tio städer.’ Nu kom den andre och sade: ’Din mina, Herre, har givit fem minor.’ Han sade också till denne: ’Må också du bliva satt över fem städer.’” En annan slav, som visserligen inte hade förlorat sin mina, kunde inte visa upp någon vinst, och fördenskull blev han klandrad och kallad otrogen, och det som han hade togs ifrån honom. (Luk. 19:12—26, NW) Det är åt Kristus Jesus som Jehova har givit kunglig makt, och Kristus har åt alla sina efterföljare givit privilegiet att ta del i förkunnartjänsten såsom vittnen för Riket, i det att han har sagt: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — Matt. 28:19, 20, NW.

 2. Varför är det viktigt för envar att ge prov på tillväxt?

² Genom denna liknelse visar Jesus att man inte kan bli godkänd bara genom att behålla det som blivit en anförtrott utan att man måste möda sig med det, så att det växer. Varför är det så? Därför att den som gör sig möda visar att han har ett rätt och gott hjärta. Såsom Jesus förklarade i sin liknelse om såningsmannen: ”Vad den beträffar, som såddes på den rätta sortens jord, är detta den som hör ordet och fattar dess innebörd, den som verkligen bär frukt och frambringar: den ene hundrafalt, den andre sextiofalt, åter en annan trettiofalt.” (Matt. 13:23, NW) Den människa, vars hjärta visar sig vara likt den rätta sortens jord, är mottaglig för Guds ord och hörsammar hans organisations anvisningar, och som en följd härav välsignar Gud hennes händers verk, så att det visar tillväxt.

 3. Vad måste vi göra för att kunna ge bevis på tillväxt?

³ För att kunna ge bevis på tillväxt måste vi vinnlägga oss om det vi gör, vi måste söka tillägna oss mera kunskap och öka vår skicklighet; vi bör sträva framåt och vara villiga att axla mera ansvar i Guds tjänst. Vi behöver alla fortsätta att växa till i kunskap om de bibliska sanningarna, i vårt liv frambringa en rik frukt av kristna kännetecken och dela med oss av de goda nyheterna genom att offentligen kungöra vår tro. (1 Tim. 2:3, 4; Joh. 15:8; Rom. 10:10) Vi får inte i något avseende känna oss självbelåtna, slå oss till ro med den inställningen att vi har gjort allt vi behöver göra. I stället bör vi bemöda oss. ”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka. Må allt hos eder ske i kärlek.” ”Bemöda eder kraftigt om att komma in genom den trånga dörren, ty många, det säger jag eder, skola söka att komma in men skola icke vara starka nog.” — 1 Kor. 16:13,14; Luk. 13:24; NW.

Hur man gör framsteg i tjänsten på fältet

 4. Vilket privilegium står öppet för dem som vunnit en viss kunskap i Guds ord och som har tagit emot det, och hur bör de förhålla sig till dessa möjligheter?

⁴ Kanske hör du till dem som under några månaders tid har studerat bibeln med bistånd från ett av Jehovas vittnen. Dina bemödanden har utan tvekan blivit rikhgen belönade; du har funnit tillfredsställande bibliska svar på frågor som har förbryllat dig i många år och funnit lösningen på många personliga problem; du har funnit ett tillförlitligt hopp i Guds nya värld, ett hopp som fyllt dig med glädje. Eftersom du har jämfört de händelser och förhållanden, som vår generation upplever, med Jesu stora profetia om ändens tid för den gamla världen, vet du nu att vi lever i den tiden och att vi gjort detta alltsedan 1914. Du har också av den profetian lärt dig att det finns ett verk, en tjänst, som du kan ta del i, ty Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) När vi tänker på att Guds ord manar alla och envar att gå framåt till kristen mogenhet, är det mycket lämpligt att du nu vidtar bestämda anordningar för att utvidga din tjänst för Gud genom att ta del i detta storslagna verk. (Hebr. 5:12—6:1) Det finns millioner människor som ännu inte vet det som du har fått kunskap om. Såsom Jesus sade: ”Skörden är mycken, men arbetarna äro få.” (Matt. 9:37) Skulle du inte vilja ta del i det glädjefyllda skördearbetet tillsammans med den som har undervisat dig muntligen? Visst vill du utvidga dina tjänsteprivilegier och ge bevis för att sanningen, som Gud har givit dig, har fallit i ett gott hjärtas ”rätta jord”, att du har fattat dess innebörd och är produktiv i hans tjänst, eller hur? — Gal. 6:6.

 5. a) Vad bör alla som har slutit sig till den nya världens samhälle tänka på med avseende på förkunnart]änsten? b) Nämn några av de grenar som var och en kan ägna sig åt och så ge bevis på tillväxt.

⁵ Alla som har slutit sig till den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, såväl de nyintresserade som de erfarna förkunnarna, bör medvetet sträva efter att utvidga sina tjänsteprivilegier. Var och en bör, i det att han är inriktad på att gå framåt, ha ett mål i tjänsten som han bemödar sig om att uppnå — ett mål som han kan uppnå inom rimlig tid och som kan tjäna som ett trappsteg till ytterligare framåtskridande. Det finns många grenar av tjänsten som vi kan ta del i, och vi bör steg för steg sträva efter att regelbundet ägna oss åt dem alla. Överallt i församlingarna finns det plats för förbättringar i dessa stycken, och detta innebär att var och en av oss behöver förbättra sin tjänst. Tar du regelbundet del i förkunnarverket från dörr till dörr, såsom Jesus och apostlarna gjorde? (Apg. 20:20; 1 Kor. 11:1) Har du tagit del i det under den gångna veckan? När tiden nu är inne att kungöra nyheterna om Guds upprättade rike, tar du då regelbundet del i att sprida den tidskrift, som har till uppgift att förkunna detta rike, nämligen Vakttornet, jämte dess följeslagare, tidskriften Vakna!? Mycket gott kan bli uträttat genom regelbunden lösnummerspridning av dessa tidskrifter, och det är varje förkunnares privilegium att ta del häri. Är det ett privilegium som du sätter värde på? Så har vi de viktiga grenarna återbesöksarbetet och bibelstudieverksamheten. Säkert var det tack vare dessa grenar av tjänsten som du kunde vinna kunskap om sanningen, och detta bör hjälpa dig att inse vikten av att regelbundet, varje vecka, ta del i dessa tjänstegrenar och hjälpa andra in på livets väg. Utvidga din tjänst, så att den kommer att omfatta alla dessa verksamhetsgrenar. Om du redan regelbundet tar del i dem alla, tänk då över hur du skall kunna bli effektivare och uträtta mera under den tid du ägnar åt tjänst på fältet. När du utvidgar din tjänst, tag då reda på någon annan i församlingen som behöver hjälp att göra detsamma och ge kärleksfullt bistånd och uppmuntran åt denne. När du utökar din egen förkunnartjänst och bistår andra till att göra detsamma, kommer den belöning i form av glädje, som ett sådant produktivt handlingssätt medför, att bli din lott. — Matt. 25:23.

 6. a) Hur får man genom teokratiska skolan hjälp att gå framåt? b) Hur blir den flit, med vilken varje skoldeltagare söker göra framsteg, en källa till välsignelse för alla som är med i skolan?

⁶ De förmaningar som Paulus gav Timoteus beträffande förkunnartjänsten riktar sig till oss alla i denna tid. Paulus sade: ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4:15, 16, NW) Skolan i teokratisk ämbetsutövning, som pågår i alla Jehovas vittnens församlingar, ger oss ypperliga tillfällen att göra just detta, och alla som slutit sig till församlingen gör väl om de drar nytta av denna föranstaltning. Bevisa att du är lik Timoteus och låt ”dina framsteg ... bliva uppenbara för alla människor”. Tänk på de råd du får i skolan och bemöda dig med allt allvar om att göra framsteg — inte bara när du får nästa uppgift i skolan utan dagligen i de samtal du för och regelbundet i din tjänst på fältet. Låt varje ny uppgift bli ett ytterligare framsteg i din förkunnartjänst, i det att du lär dig behärska det stoff du lägger fram och utvecklar goda egenskaper i fråga om att tala och undervisa. Åhörarna kommer också att få gagn av att du gör framsteg. Visst har de flesta av dem en viss allmän insikt i det stoff som du behandlar, men litet extra ansträngning från din sida att lägga fram tankarna klart och tydligt gör det möjligt för dem att få ett fastare grepp om materialet. När du lägger fram stoffet så som du skulle göra om du talade med en välsinnad människa ute i tjänsten på fältet, kan de genom ditt exempel lära sig hur de kan behandla det och göra det begripligt för den som vet mycket litet om bibelns sanningar. Värmen och entusiasmen i ditt framförande fördjupar den varma uppskattningen av sanningen hos alla som lyssnar till dig. Ja, din väl förberedda, uppriktiga framställning kanske rentav väcker sådan uppskattning hos en nykomling, att han kommer tillbaka till flera möten och fortsätter att dricka av sanningens livgivande vatten. På så sätt blir dina framsteg en orsak till välsignelse både för dig själv och för alla dem som ger akt på dig.

Sök komma i åtnjutande av större privilegier

 7. När det gäller tjänsten på fältet, vilka möjligheter till utvidgad tjänst i församlingen står då öppna för de mogna, och hur bör alla betrakta denna verksamhet?

⁷ Behovet av mogna Ordets förkunnare, sådana som har bemödat sig och vilkas framsteg har blivit uppenbara för alla, förkunnare som är redo och villiga att axla större ansvar, är sannerligen stort. Hur många är det i din församling som till följd av omogenhet bara ägnar några få timmar åt tjänsten varje månad och lägger i dagen ytterst ringa tillväxt? Dessa behöver bistånd av mogna förkunnare, som är villiga att slå sig ned och studera med dem, hjälpa dem att förbereda predikningar, bistå dem i att effektivare kunna ta itu med de problem de ställs inför i förkunnarverket från dörr till dörr, gå med dem på återbesök och hjälpa dem att sätta i gång bibelstudier hemma hos folk. De behöver få personlig undervisning och uppmuntran. ”Men vi som äro starka böra bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara oss själva till behag. Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande.” (Rom. 15:1, 2, NW) Vidtar du mått och steg för att utvidga din tjänst, så att den skall omfatta dessa tjänsteprivilegier?

 8. Vilken är den rätta synen på de uppgifter man kan få vid tjänstemötena?

⁸ Allteftersom du gör framsteg, kan det bli ditt privilegium att få svara för en del av programmet vid församlingens tjänstemöte. Det är många som tid efter annan får i uppdrag att göra detta. Hur bör man ta en sådan uppgift? Paulus svarar: ”Den som är föreståndare [har ledningen], må han vara det med verkligt allvar.” (Rom. 12:8, NW) När du får ett sådant privilegium, bör du — även om det skulle återkomma varje vecka — inte vänta med förberedelserna till sista minuten, för att då i all hast rafsa ihop något bara för att fylla ut den tid du fått dig tilldelad. Du har fått förtroendet att betjäna församlingen av Guds folk med andlig föda och ge den förmaningar från hans bord; betrakta aldrig detta såsom något man kan akta för ringa. (Mal. 1:12) Begrunda omsorgsfullt och i god tid det som du fått i uppgift att behandla. Tänk efter hur du skall kunna lägga fram stoffet så, att det blir direkt tillämpligt på dem som hör med till församlingen. Din uppgift består inte i att rätt och slätt meddela upplysningar utan i att göra detta på ett sådant sätt, att alla inser deras värde, kommer ihåg dem och gör bruk av dem. Om din framställning är verkningsfull, visar sig detta i att förkunnarna utför verkningsfull tjänst på fältet, och detta i sin tur gör sig märkbart hos dem som de besöker i tjänsten.

 9. Vilka möjligheter till tjänst har erbjudit sig till följd av att församlingarnas antal har ökats?

⁹ Den produktiva tjänsten på fältet har resulterat i en häpnadsväckande ökning av antalet församlingar, och även detta öppnar tillfällen till utvidgad tjänst. Tänk bara: Under de två sista åren har 3.130 nya församlingar av Jehovas folk bildats världen utöver! Detta innebär att under denna tid har det behövts 3.130 nya tillsyningsmän för dessa församlingar och därtill 21.000 biträdande tjänare och mer än 160 krets- och områdestjänare till att göra regelbundna besök i dessa församlingar. Men detta är inte allt. Nästan i alla församlingar finns det tillfälle för mogna bröder att utvidga sina privilegier genom att ta på sig ansvar såsom tjänare, ty många av dem som nu är förordnade har två eller tre uppgifter att sköta.

10. a) Hur visar man sig trakta efter ämbetet såsom tillsyningsmän? b) Varför är det rätt att ha en sådan åstundan?

¹⁰ Paulus lovordar dem som traktar efter att få tjäna på detta sätt, då han säger: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsmän, åstundar han ett arbete av rätt slag.” (1 Tim. 3:1, NW) De traktar inte efter ära; det är arbetet som de åstundar, ett arbete av rätt slag; de önskar göra mera i Jehovas tjänst och vara till större nytta för sina kristna bröder. Såsom vi redan har sett i liknelsen om minorna, är det genom att bevisa sig trogen och ge prov på att man har förmerat det som redan har givits i ens vård som man lägger i dagen att man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman och visar sig värdig att få större ansvar anförtrott åt sig. Om en förkunnare är flitig och uppnår färdighet i tjänsten från dörr till dörr, gör återbesök, leder framgångsrika bibelstudier i andra människors hem, är regelbunden i alla tjänstens grenar, handhar varje uppgift vid församlingens möten på ett sätt som länder till uppbyggelse och i all sin handel och vandel ådagalägger Guds andes frukt, då visar han genom sitt trogna handlingssätt att han är kvalificerad för att bli utnyttjad såsom tillsyningsman. Tillsyningsmännen har inte fått denna sin uppgift därför att någon broder i framträdande ställning har fått sin uppmärksamhet fäst vid dem utan därför att de har vunnit Guds välbehag. Eftersom de har bevisat sig trogna i ringa ting, blir de välsignade av Gud med större ansvar och förpliktelser. (Ps. 75:6—8; Luk. 16:10) Följer du en sådan trogen kurs, i det att du väl sköter om dem av Rikets intressen som blivit anförtrodda i din vård?

11. Vad driver en förkunnare att ta upp pionjärtjänsten, och vilken föranstaltning gör det möjligt för många att ta del i denna tjänst?

¹¹ Tusentals framåtsträvande förkunnare i den nya världens samhälle, som vet att ingenting i den här gamla världen kan jämföras med värdet i Guds tjänst, har ordnat sina angelägenheter så att de kan ägna mera tid åt det direkta prediko- och undervisningsarbetet såsom heltidsförkunnare, s. k. pionjärer. Tiotusentals andra har också inriktat sig på att söka utvidga sina tjänsteprivilegier, fastän de har sådana förpliktelser som gör det omöjligt för dem att ständigt vara pionjärer. Tack vare omsorgsfull planläggning kan de köpa den lägliga tiden så att de kan använda två veckor eller en månad eller ändå mera varje år till feriepionjärtjänst. Deras håg står till Jehovas tjänst, och de spanar ständigt efter möjligheter att kunna ta mera hel och full del i den. De håller i med att pröva om de strävar framåt på den sanna trons väg, och de känner sig manade att bemöda sig om att bereda tillfällen åt sig, så att de kan utvidga sin tjänst. — Ef. 5:15, 16; 2 Kor. 13:5.

12. Varför ger sig enskilda individer och hela familjer åstad för att tjäna där det råder stort behov att vittna om Riket?

¹² Andra helhjärtade enskilda kristna och hela familjer har ryckt upp sina bopålar och begivit sig till nya platser, ja, till och med till främmande länder där behovet att vittna om Riket är stort. Varför har de gjort det? Det berodde inte på att de inte hade några familjeförpliktelser eller stod i ansvar på annat sätt, och inte var det heller så, att de hade en uppsjö på pengar, som de inte visste hur de annars skulle kunna få användning för. Nej, men dessa människor är livligt medvetna om vad Guds vilja är i våra dagar; de har tro på Gud och vet att detta arbete med att vittna, som nu försiggår, är det som betyder mer än något annat i denna tid. Eftersom de har hört ropet på hjälp i förkunnarverksamheten, som ljuder från dessa andra platser, har de känt det såsom Paulus och hans följeslagare kände det, när Paulus i en syn hade sett en macedonisk man, som bönföll honom och sade: ”Kom över till Macedonien och hjälp oss.” ”Så snart som han nu hade sett synen”, heter det vidare i skildringen, ”försökte vi begiva oss till Macedonien, i det vi drogo den slutsatsen att Gud hade kallat oss till att kungöra de goda nyheterna för dem.” (Apg. 16:9, 10, NW) På samma sätt är det nu. De som har hörsammat kallelsen hyser den övertygelsen att Gud har kallat dem, att det är han som har visat dem denna öppna dörr till tjänst, och liksom Jesaja svarar de: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) Deras tro får rik belöning, då de bistår människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet i att gripa tag om den sanne Gudens tjänst jämsides med dem.

13. Hur bör vi betrakta de nuvarande möjligheterna att öka vår tjänst, och vilken syn bör vi därvid ha på framtiden?

¹³ Oberoende av var vi tjänar i Jehovas organisation finns det tillfälle för oss att göra såsom de trogna slavarna i Jesu liknelse och visa att vi har förökat den mina, förkunnartjänsten för Riket, som blivit oss anförtrodd. En okuvlig tro på Gud, kärlek till dem som visar sig ha en god vilja gentemot Skaparen, tanken på den nära förestående dag då den onda världen skall drabbas av tillintetgörelse från Jehova och en brinnande längtan efter välsignelserna i den nya världen — allt detta sporrar oss till att följa en sådan trogen kurs. (2 Petr. 3:11—13) Vi längtar inte efter en tid då vi skall få lämna Mästarens tjänst. Vi föreställer oss inte att i och med Harmageddon skall vår tjänst för Gud vara fullgjord. När någon troget har fullgjort en uppgift, ger Gud honom inte avsked från sin tjänst eller fritar honom från aktiv tjänst i fortsättningen. Vår glädje består i att aktivt tjäna Jehova, och de som nu visar sig trogna skall bli välsignade med utökade möjligheter att tjäna sin Skapare i den nya världen. Såsom Jesus framhöll i liknelsen om talenterna, skall Mästaren säga till den som bevisar sig fullgöra sin anförtrodda uppgift troget: ”Väl gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen över få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din husbondes glädje.” — Matt. 25:23, NW.

Sträva mot målet — tjänst i den nya världen!

14, 15. Vilka utvidgade möjligheter till tjänst väntar Kristi kropps smorda lemmar, som nu bevisar sig trogna?

¹⁴ Tänk bara vilket underbart arbete som ligger framför dem som bevisar sin tro nu! De som har blivit smorda med Guds ande och som gör sin kallelse och utkorelse fast skall få tjänsteuppdrag i himmelriket med Kristus. Storslagna nya verksamhetsområden skall öppna sig för dem, ty ”de skola vara Guds och Kristi präster och skola härska som konungar”, såsom medlemmar av det nya Jerusalem, regeringsorganisationen för hela Guds universum. (Upp. 20:6, NW) För dessa smorda, som har tjänat Gud av allt sitt hjärta, som har strävat efter att bevara ett fredligt förhållande till Gud och hans Son och sina kristna bröder och som har stått fasta till och med under våldsam förföljelse, gäller löftena: ”Lyckliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Lyckliga äro de fridsamma, ty de skola kallas ’Guds söner’. Lyckliga äro de som hava blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem.” — Matt. 5:8—10, NW.

¹⁵ Genom sitt inspirerade ord har Jehova låtit dem få veta en del om de framtidsutsikter som de kan glädja sig åt, och aposteln Paulus talade om dessa, då han sade: ”Jag fortfar att nämna eder i mina böner, att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder den ande som skänker vishet och uppenbarelse i den exakta kunskapen om honom, i det att edert hjärtas ögon hava blivit upplysta, så att ni kunna veta, vilket det hopp är, som han har kallat eder till, vilken den härliga rikedom är, som han håller i beredskap som arv åt de heliga, och hur översvinneligt stor hans makt är gentemot oss som tro. Den är i enlighet med hur hans styrkas väldighet har verkat, den varmed han har verkat i fråga om Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, långt ovan varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämnes, icke endast i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma. Han lade också allting under hans fötter och gjorde honom till huvud över allting för församlingen, som är hans kropp, dens fullhet som uppfyller allt i alla.” (Ef. 1:16—23, NW) Det hopp de har om en sådan underbar himmelsk tjänst är ett ”själens ankare”, som sätter dem i stånd att troget hålla fast vid den tjänst som Gud har givit dem att utföra nu och att gripa tag om det hopp som hålls fram för dem. — Hebr. 6:19.

16, 17. Vilka tjänsteprivilegier kan de se fram emot som välsignas med liv inom Rikets jordiska domän?

¹⁶ Sedan finns det en stor skara andra människor, som nu tjänar skuldra vid skuldra med konungens smorda bröder och på vilka Guds välsignelses ande också vilar. Till dem säger Kristus: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning.” (Matt. 25:34, NW) De ser fram emot att få tjäna inom Rikets jordiska domän, och vilka härliga framtidsutsikter har de inte!

¹⁷ De som nu bevisar sig vara trogna tillsyningsmän i den nya världens samhälle skall utan tvivel få fortsätta att glädja sig åt att tjäna i fursteställning efter Harmageddon. Det kommer att bli mycket arbete att utföra, och det kommer att utföras på ett ordnat sätt. (Jes. 32:1, 2; 1 Kor. 14:33) När Guds domar har verkställts på de onda i Harmageddonstriden, skall konungens jordiska undersåtar gripa sig an med ett världsomfattande saneringsprogram, vars motsvarighet man aldrig har skådat tidigare på jorden. Ett oräkneligt antal döda människor måste begravas. (Hes. 39:11—16) Nya hem skall uppföras. Paradisiska förhållanden skall bringas att råda runt hela jorden. På den tiden kommer det inte att finnas några ”ryckiga” arbetare eller några som försöker göra bara vad de anser vara absolut nödvändigt för att ”klara sig”. De som lever då och har del i denna tjänst är människor som älskar Gud av hela sitt hjärta och av hela sin kraft och styrka; det är dessa som bevisar sig trogna i de uppgifter de nu får och som blir välsignade med ännu mer arbete i den nya världen. Allteftersom det föds barn till dem som får överleva Harmageddon och när de människor, som bevaras i Guds minne, blir uppresta från de döda, kommer det att behövas en ofantlig undervisningsverksamhet. (Upp. 20:12) Den förmåga att undervisa, som man nu kan förvärva, kan man alltjämt ha god användning för då, i det man bistår nykomlingarna i att vinna exakt kunskap om Guds vilja och verklig uppskattning av vad den går ut på. Under himmelrikets styrelse skall vår jord anta paradisisk skönhet och dess lydiga inbyggare vinna fullkomlighet. Alla jordens inbyggare kommer då att helhjärtat ta del i tillbedjan av Jehova.

18. Vilken rätt och tillbörlig syn bör vi ha på den nuvarande och den framtida tjänst som Gud ger oss att utföra?

¹⁸ Detta är Guds vilja, och om dessa förhållanden beder de kristna, då de säger: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10, NW) Med uppriktig längtan efter denna tid tjänar de Gud nu, för att de skall bli välsignade med att ha del i de tillfredsställande tjänsteuppdrag som Jehova skall ge dem då och sedan i all evighet! Guds tjänst är inte en tryckande börda för dem; de anser det inte motbjudande att se fram emot att större ansvar, ökade förpliktelser, blir deras lott. Sin största glädje och tillfredsställelse vinner de genom att göra Guds vilja, och det är med iver och förväntan som de söker utvidga sin tjänst, sin delaktighet i att utföra Guds vilja.