De ondas glädje blir kortvarig

 1. a) När och varför menade sig Babylon ha verklig orsak att glädjas? b) På vilket sätt var Nebukadnessar Guds tjänare, och innebar detta att han tillbad Jehova? c) Vad var Babylons motiv, då det omstörtade Jerusalem, och under hur lång tid skulle det kunna glädjas över denna seger?

NÄR Babylon omstörtade Guds förebildliga rike år 607 f. Kr., hade Nebukadnessar, Babylons konung, starka motiv till att skryta. Han kände det som om han hade förskaffat sig en högt upphöjd ställning. (Jes. 14:13) Visst hade Jehova kallat Nebukadnessar för sin tjänare. (Jer. 25:9) Han hade låtit honom komma till makten och hade använt honom såsom ett redskap för att göra ände på det avfälliga, upproriska Juda. Men Nebukadnessar hade inte gjort detta såsom en tillbedjare av Jehova Gud. Nebukadnessar dyrkade den babyloniske guden Marduk, och Babylon var sedan gammalt Guds fiende. Babylons glädje uppstod på grund av dess hat gentemot Jehova och hans folk — av sådana motiv som stammade från djävulen själv. Fördenskull kunde denna glädje bara bli kortvarig, ja, den skulle inte räcka längre än sextioåtta år. Ty Jehova kände på förhand till och kungjorde i förväg hur lång tid Babylon skulle kunna hålla huvudet högt och glädjas över Jehovas folk som Nebukadnessar hade slagit under sig. — Klag. 1:21; Jer. 29:10.

 2. Vilket gagn får vi av det som dryftas i de följande artiklarna i denna serie?

² Det är en tröst för oss att ge akt på händelseutvecklingen. I den här artikeln och i flera följande artiklar i denna serie skall det påvisas att Jehova ganska snart gjorde slut på Babylons herravälde och åstadkom en fullständig omsvängning i vad det gällde glädjen.

 3. Vilken tröst gav Hesekiel åt de landsförvista judarna år 593 f. Kr.?

³ Genom sin profet Hesekiel, som Gud alltjämt brukade, försäkrade Jehova sitt folk om att deras besegrares glädje skulle bli kortvarig. År 593 f. Kr., i Hesekiels tjugofemte år såsom landsflykting i Babylonien, fick han i en syn se ett nytt tempel åt Jehova och en angränsande stad, som kallades Jehova-schamma, vilket betyder ”Jehova själv är där” (NW). (Hes. 40:1—48:35) Ett förnyat hopp fyllde deras hjärtan, som tillbad Jehova, eftersom de hade utsikt att återigen få tillbedja den sanne Guden, Jehova, i ett nytt tempel i Jerusalem, den stad, vid vilken han hade fäst sitt namn.

 4. Vad gick Hesekiels slutliga profetia om Nebukadnessar ut på, och hur blev den uppfylld?

⁴ Två år därefter uttalade Hesekiel en slutlig profetia om Nebukadnessar såsom en av Jehova använd tjänare. Gud förutsade att han skulle belöna Nebukadnessar för den tjänst han hade utfört såsom Jehovas skarprättare vid en tolv år lång belägring av Tyrus, som ledde till att han förstörde fastlandsstaden Tyrus men inte tilläts ta dess oerhörda rikedomar såsom byte. Det blev Alexander den store som fick förstöra östaden Tyrus. Nebukadnessar skulle belönas med att få erövra Egypten, som han skulle få plundra på alla dess rikedomar. Fördenskull drog han vidare, sedan han besegrat Tyrus, för att utsträcka det babyloniska väldet till att också omfatta Egypten. Detta inträffade år 588 f. Kr. Men Babylon hade nu bara fyrtionio år kvar att glädjas. — Hes. 29:17—20.

Babylons sista ätt av semitiska konungar

 5. Hur var Belsassar släkt med Nebukadnessar?

⁵ Nebukadnessar höll nu på att bli gammal. Vem skulle bli hans efterföljare på tronen? Med sin mediska gemål, drottning Amytis, hade Nebukadnessar sin förste son, Evil-Merodak. Han hade också två mågar, Neriglissar och Nabonid. Den sistnämnde var gift med Nitokris, Nebukadnessars dotter med hans gemål som bar samma namn. I detta äktenskap föddes Belsassar, som alltså var dotterson till Nebukadnessar och sondotterson till Nabopolassar, stamfadern till den sista ätten av semitiska konungar i Babylon.a

 6. Hur visade Nebukadnessars son Evil-Merodak välvilja mot Jojakin, och hur fullgjorde han därigenom Jehovas uppsåt?

⁶ Amel-Marduk (Evil-Merodak), som var den äldste sonen, efterträdde Nebukadnessar på tronen år 581 f. Kr. Han visade välvilja mot en av fångarna från Juda land, och därigenom kom han sig själv ovetande att fullgöra Jehovas uppsåt. Andra Konungaboken 25:27—30 lyder så: ”I det trettiosjunde året, sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden [år 580 f. Kr.], ... tog Evil-Merodak, konungen i Babel — samma år han blev konung — Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade honom ur fängelset. Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde.” Jojakin (Jekonja) hade sju söner i Babylonien, Sealtiel inbegripen, vilken räknades såsom far till Serubbabel. Denne blev ståthållare i det återuppbyggda Jerusalem, och i den ätt som stammade från honom framträdde Jesus Kristus. — 1 Krön. 3:17—19; Hagg. 1:1; 2:24; Esr. 5:1, 2; Matt. 1:12.

 7. a) Hur kom Nabonid på Babylons tron? b) Vad får vi veta om Nabonids religiösa liv?

⁷ Evil-Merodak regerade två år och blev därpå mördad av sin svåger Neriglissar, som härskade i fyra år, under vilka han huvudsakligen ägnade sig åt byggnadsverksamhet. Hans minderårige son Labaschi-Marduk, som var en vildhjärna till pojke, efterträdde honom, och han blev lönnmördad inom nio månader. Nabonid, som hade varit ståthållare i Babylon och som hade varit den av mågarna som ägde Nebukadnessars speciella gunst, tillvällade sig tronen och fick en ganska ärofull regeringstid, till dess Babylon föll år 539 f. Kr. Han ägnade sig åt litteratur, konst och religion. Det sägs att han var son till en månprästinna i Harran (Haran), och det var detta som hade gjort att Nebukadnessar höll av honom. The Encyclopedia Americana, band 2, sidan 441, säger så här:

Han var en entusiastisk religionsanhängare och ivrig fornforskare. Han nybyggde och återuppbyggde många tempel i de främsta städerna i sitt rike. Nabonids iver förde honom för långt, ty han försökte centralisera rikets religion och göra Babylon till religionsutövningens medelpunkt. Därigenom stötte han ifrån sig prästerskapet och väckte rentav upp öppet motstånd från prästerna. Ty under hela Babyloniens historia hade varje stad sin skyddsgud, åt vilken dess tempel var helgat och som dess invånare var varmt hängivna. Avgudabilderna och andra kultföremål, som hörde ihop med dessa gudomligheter, fördes till Babylon. Ett sådant handlingssätt, jämte snarlika förseelser mot prästerna, banade vägen för hans fall för ett mäktigare välde.

 8. Hur kom Belsassar till makten i Babylon, och vad vet vi om hans religiositet?

⁸ Nabonid upprättade en andra huvudstad för Babylonien i oasen Tema i Arabien. I sitt tredje regeringsår gjorde han Belsassar till medregent. Medan Nabonid var frånvarande från Babylon och befann sig i det söderut belägna Tema, fungerade Belsassar i Babylon såsom den andre styresmannen i landet. Belsassar var också mycket religiös, vilket babylonierna fordrade att deras konungar skulle vara. Han ärade storligen de babyloniska gudarna, men han förolämpade och bespottade Jehova, ty han gladdes över sina gudars förmodade seger, som judarnas fångenskap i Babylon tycktes vittna om. (Dan. 5:1—4) Han byggde tempel, frambar offergåvor av guld och silver såväl som djuroffer. Man har funnit sex kilskriftstexter, som stammar från tiden för Belsassars fars, Nabonids, femte regeringsår och fram till det trettonde och som bevisar att det förhöll sig så. Belsassar betalade till och med det babyloniska religiösa tiondet. Han var gudarna varmt hängiven.b

Det babyloniska världsväldet får ett tvärt slut

 9. Vad fick Daniel se i sin dröm, som besvarar frågan om det babyloniska världsväldet skulle kunna bestå?

⁹ Det kan ha varit Nabonids tredje år som åsyftas i Daniel 7:1, där Belsassar kallas ”den babyloniske konungen”. Vi läser: ”I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger.” I sin profetiska dröm såg Daniel att det babyloniska världsväldet inte skulle bestå. I drömmen framställdes de på varandra följande världsväldena såsom vilddjur. Det första djuret, ett lejon med vingar såsom en örn, föreställde det babyloniska väldet med dess ätt av konungar från Nebukadnessar till Belsassar. Det andra djuret, som liknade en björn och reste upp sin ena sida och fick befallningen: ”Stå upp och sluka mycket kött”, föreställde det medo-persiska väldet med dess rad av styresmän från medern Darius och persern Cyrus fram till perserkonungen Darius III.c

10. Vilken syn och förklaring fick Daniel senare, som bekräftade den syn han tidigare hade fått?

¹⁰ I en annan syn, som skildras i Daniel 8, fick Daniel ”i konung Belsassars tredje regeringsår” se en vädur, som ”intet djur kunde stå ... emot”. Daniel fick veta att denna vädur betydde Mediens och Persiens konungar. Genom denna syn förutsade alltså Gud att det babyloniska världsväldet, historiens tredje världsvälde, skulle falla för det fjärde världsväldet, medernas och persernas välde. — Dan. 8:3, 4, 20.

11. Hur kortvarig visade sig Babylons glädje bli, och varför?

¹¹ Dramats förlopp blev just sådant. Ty efter Nebukadnessars dagar fick det babyloniska väldet en kort och stormig tid att utöva makten, som inte räckte längre än till Nebukadnessars dottersons dagar, och väldet föll så för Medo-Persien år 539 f. Kr. Även om Babylon alltså kände sig högt upphöjt på grund av Juda fall och gladde sig storligen, så visade sig denna glädje bli mycket kortvarig, ty han som fastställer tider och stunder och som ”gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden” hade bestämt att Babylons välde skulle få ett tvärt slut. — Dan. 4:32.

Tröst för mänskligheten

12. a) Vilken tröst ger oss denna korta skildring av ett avsnitt av den babyloniska historien? b) Vilket välde, som är långt bättre än det forntida medo-persiska väldet, Babylons betvingare, kommer att skänka varaktig befrielse?

¹² På samma sätt är det nu. När ondskan nu frodas på jorden och människans själva existens hotas och de som tagit ståndpunkt för Guds rike och som förkunnar det blir förföljda, kan vi vara vissa om att de onda förtryckarnas glädje endast kommer att bli kortvarig. Nu, när det stora Babylons falska religiösa läror har fått ondskan och våldet att öka, säger oss Guds ord att detta är ett säkert tecken på att de onda skall få ett tvärt slut. När Jesus räknade upp de många händelser och förhållanden i världen i vår tid, som förefaller vara en triumf för ondskan, sade han: ”Detta släktled [skall] ingalunda ... försvinna, förrän allt detta inträffar”, dvs. förrän ondskan blir utrotad och ”Människosonens” rike utövar oinskränkt välde över jorden till välsignelse för hela mänskligheten. (Matt. 24:30, 34, NW; Ps. 92:8) Det var denne styresman som Daniel såg i sin dröm och om vilken han sade: ”Åt denne gavs välde och ära och rike”, för att ”alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom”, ”ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom”. — Dan. 7:14.

[Fotnoter]