En värld, en regering, under Guds suveränitet

1. Hur definieras suveränitet, och hur har suveränitet påverkat vår jord?

I HUNDRATALS år har det hävdats att en regerings suveränitet har sitt grundläggande ursprung hos det styrda folket.a Inom den politiska vetenskapen säger man att suveränitet är ”den högsta makten i en stat, genom vilken styrelsen utövas”.b På senare tid har fler och fler länder gått över till tanken att suveräniteten tillhör folket.c Men i somliga länder erkänns det fortfarande att den högsta makten i staten innehas av suveränen, till exempel konungen eller kejsaren. Hur det än förhåller sig med detta, finns det i vår tid ingen enda människa eller enda nationell grupp av människor som utövar suveränitet över hela jorden. I stället är vår jord platsen för många suveräniteter. Detta är en framträdande orsak till strid och konflikt. Jorden har ingen vila, ingen världsomfattande fred.

2. Varför berörs vi alla av de nationella suveräniteterna runt om på jorden, och vilken patriotisk ståndpunkt intar somliga till sin nations regering?

² Vi påverkas allesammans av de suveräniteter som utövas runt om på jorden. Det är relativt få av oss som är vad som kan kallas ”en man utan land”. De flesta av oss är medlemmar i någon nation, medborgare i något land. I denna egenskap förväntas vi ha nationalstolthet. Vi görs mycket känsliga i fråga om vår nationalitet, så att vi harmas och tar anstöt varje gång den nation som vi representerar blir förklenad. Under internationella tvister är det många entusiastiska anhängare av en nationell regering som intar den patriotiska ståndpunkt som kommer till uttryck i orden: ”Mitt land — det må ha rätt eller orätt!”

3. Vilken inre suveränitet och vilken yttre suveränitet utövar nationerna i denna tid?

³ I denna tid är det fler nationer än någonsin förut i människans historia som kräver lojalitet av sina medborgare. I den världsorganisation som kallas Förenta nationerna finns det för närvarande ett hundra trettioåtta medlemsnationer av diverse politiska kulörer. Det finns också andra nationer som fortfarande befinner sig utanför Förenta nationerna. Var och en av dessa nationer, vare sig den tillhör Förenta nationerna eller inte, är svartsjuk i fråga om sin inre suveränitet och sin yttre suveränitet. Varje nation kräver erkännande av och skyddar de styrande befogenheter som en politisk stat besitter över sina egna medborgare och även över utlänningar som bor inom nationens gränser och över privata fartyg som ägs av dess medborgare och befinner sig ute på haven. I utövandet av den yttre suveräniteten är det så att varje nation yrkar på och handlar i enlighet med sin rätt att företa förändringar i sitt förhållande till vilken som helst främmande politisk stat, antingen genom att ingå en fredlig traktat eller genom att förklara krig. Från nuvarande mänsklig ståndpunkt sett förefaller allt detta vara rätt och naturligt. Det är patriotiskt!

4. Vilken politisk rörelse har blivit epidemisk under vårt århundrade, och vilken fråga väcks beträffande broderskap mellan nationer och individer?

⁴ Fakta ur den nutida historien visar att nationalismen har trätt i förgrunden nu på 1900-talet, efter det första krig som utkämpades i global skala. Enligt den vinnande sidan utkämpades det för att göra världen säker för demokratin. Folkens strävan på alla håll att uppnå nationell suveränitet genom skapandet av nya politiska stater blev en epidemi. Nationalismen blev en plåga för hela mänskligheten. Nationalismen gjorde inte att världsförhållandena blev lugnare genom att mindre folkgrupper som ville bli egna nationer tillfredsställdes, utan ledde i stället till att de nationella och internationella problemen mångfaldigades. Sedan det nu döda Nationernas förbund verkat i nitton år och sedan därpå Förenta nationerna varit i verksamhet i trettio år finns det i denna tid inte något broderskap bland nationerna, precis som det inte finns något ”människans broderskap”. Men är ändå inte alla människor bröder ”under skinnet”? Är inte alla nationer brodernationer, uppbyggda av medborgare som är bröder ”under skinnet”? Varför saknas då över hela världen det broderskap som skulle göra att alla människor överallt handlade som kärleksfulla bröder i en enda stor mänsklig familj?

5. Har vi på jorden ”en värld” under ”en regering”, och för vilka skulle detta vara önskvärt?

⁵ Vi är tvungna att tillstå att mänskligheten i denna tid inte är ”en värld” och att den, trots Förenta nationerna, inte står under ”en regering”. Skulle vi vilja att alla levande människor var ”en värld” och stod under ”en regering”? Med tanke på all mänsklig erfarenhet under de gångna sex tusen åren skulle detta vara någonting mycket önskvärt för alla dem av oss som önskar harmoni, fred, rättvisa, trygghet, mänsklig gemenskap och glädje i livet.

6, 7. a) Varför har folken på jorden aldrig förut varit så nära varandra, så beroende av varandra? b) Hur många skulle beröras av ett nytt världskrig? Varför det?

⁶ Oberoende av var någonstans på planeten vi befinner oss hålls vi allesammans fjättrade vid denna jord. Det är sant att sex rymdfärder har landsatt människor på månen, men för att fortsätta att leva har dessa människor måst återvända hit till denna jord. De var glada att de kom tillbaka till jorden. Det är här som det är meningen att de skall leva, och det är bara här som människor kan fortsätta att leva för evigt som mänskliga varelser. Oberoende av var människor bor här på denna planet är de grannar till varandra, eftersom de allesammans är inbyggare på denna enda jord. De är allmänt talat beroende av samma nödvändiga ting i livet. Och nu har de snabba kommunikationerna genom telefon, telegraf, radio och television och de olika samfärdsmedlen på land, till havs och i luften fört alla folk närmare varandra än någonsin förut. Aldrig förut har folken på jorden varit så beroende av varandra.

⁷ Precis som förhållandet är i en människokropp, påverkas varje annan del av det mänskliga samhället av vad som händer i en viss del av den mänskliga familjen. Med tanke på vetenskapens framsteg i fråga om krigföring skulle ett nytt världskrig, ett krig med robotburna kärnvapen, ha ödesdigra verkningar på alla skapelser, människor och djur, här på vår jord.

8, 9. a) Vilken risk är gemensam för hela mänskligheten, och vad krävs av alla nationerna för att förhindra det värsta? b) Vilken varning för dödsdom kom under januari från Fjärran Östern? Samarbete mellan vilka krävde den?

⁸ Risken för utplåning är nu gemensam för hela mänskligheten. Det erkänns nu att det behövs en gemensam ansträngning av människor överallt på jorden för att hindra en sådan världskatastrof. Ren egennytta från människornas sida kräver detta. Men var någonstans bland de egoistiska människorna i vår tid finns det en känsla av ett trängande behov av att samarbeta för att förhindra det värsta? En uppfordran till detta kommer från Fjärran Östern:

⁹ Under rubriken: ”Miki: Mänskligheten är dömd, om man inte samarbetar”, heter det i Singapore Times för 26 januari 1975: ”TOKYO, lörd. — Premiärminister Miki sade i går varnande att världen är dödsdömd, om individuella nationella intressen fullföljs ’i snäv, kortsiktig mening’. Miki sade i ett tal inför parlamentet: ’Världen blir mindre och mindre, och hela mänskligheten delar samma öde ombord på samma fartyg.’ Han betonade behovet av internationellt samarbete och ömsesidigt beroende bland nationerna. ... ’Men till vår sorg har världen ännu inte nått ett stadium där man helt och fullt inser detta ömsesidiga beroende. Om denna situation fortsätter, är det tydligt att vi kommer att vara dödsdömda i en inte alltför avlägsen framtid. I denna tid kan ingen nation eller individ längre klara sig med framgång på egen hand. Det yttersta målet för varje lands diplomatiska ansträngningar är naturligtvis att trygga dess nationella intressen. Detta uttryck bör emellertid inte tolkas i snäv, kortsiktig mening.’”

Vad som saknas i fråga om internationellt samarbete

10. Vad skulle försvaga den enande kraften i det internationella samarbete som rekommenderades?

¹⁰ Det var verkligen en allvarlig varning som den japanske premiärministern framförde. Han förblir starkt övertygad om att mänskligheten nu måste välja mellan fullständigt internationellt samarbete och dödsdom! Enligt hans uppfattning skall emellertid ingen politisk stats nationella suveränitet uppoffras, nej, inte ens när detta samarbete är fullt utbyggt. Följaktligen är de ”diplomatiska strävandenas slutmål” att trygga varje lands nationella intressen. På detta sätt skulle de nationella grupperna överallt hålla fast vid sin nationella suveränitet. Detta skulle göra det möjligt för nationalstoltheten att finnas kvar med alla sina söndrande verkningar. Detta skulle således verka emot den sanna inre enheten mellan de nationella grupperna. Det skulle vara en svaghet som förminskade styrkan i det internationella samarbetet. Resultatet skulle aldrig bli ”en regering”! Aldrig ”en värld”!

11. Vad för någonting av högsta vikt skulle saknas i ett sådant internationellt samarbete?

¹¹ Är det då enbart samarbete mellan suveräna politiska stater som behövs för att rädda människovärlden från dödsdom? Det är tydligt att det behövs någonting mera, någonting mycket viktigt. Det nu avsomnade Nationernas förbund fyllde inte detta behov. Det nu fungerande Förenta nationerna fyller det inte heller. De som sysslar med politisk vetenskap här i världen kan fråga: Vad är det som behövs, vad är det som saknas i dessa organisationer för internationellt samarbete? Vi svarar: Det är osjälviskt samarbete med Honom som många nationer påstår sig tillbedja. Vem Han är kan vi sluta oss till av en sång som brukade betraktas som nationalsång i ett land i Nordamerika. Den bär titeln: ”Mitt land — det är av dig” eller helt enkelt: ”Amerika”. Åhörarna brukade resa sig, när sista versen i sången spelades. Denna vers lyder i översättning:

”Våra fäders Gud, till dig,

frihetens upphov, till dig vi sjunga.

Må vårt land länge vara upplyst av frihetens heliga ljus.

Skydda oss genom din makt,

store Gud, vår konung.”

12. a) Hur påstår en allierad nation också att Gud är dess himmelske suverän? b) Hur bevisar en nation som sjunger så, om Gud är dess suverän eller inte?

¹² Dessutom sjöngs denna hymn till den brittiska nationalsångens melodi, den som bär titeln ”God Save Our Gracious King (Queen) [Gud bevare vår nådige konung (nådiga drottning)]”. I överensstämmelse med denna sista vers i sången ”Amerika” har högsta domstolen i denna nation, Förenta staterna, fastställt att den är en kristen nation. Också i England råder fortfarande union mellan kyrkan och staten — engelska kyrkan är statskyrka. Bibelns Gud är den gudomlighet som här omnämns. Alla kristenhetens nationer bekänner sig tillbedja denne, den Heliga skrifts Gud. Genom att sjunga orden ”store Gud, vår konung” till honom erkänner de amerikaner som kan stämma in i denna patriotiska sång på ett melodiskt sätt Gud, ”våra fäders Gud”, såsom suveränen, högre än den högste ledaren i Amerikas förenta stater. Men säger de som sjunger hymnen mera än de menar? Låter de verkligen honom vara suveränen över deras egen nation såväl som över det övriga universum? Sångarna visar huruvida Han är deras verklige suverän genom att undergivet samarbeta med honom eller underlåta att göra detta.

13. a) Vem visas i den av kung Jakob auktoriserade bibelöversättningen vara universums suverän? b) Endast hur kan alltså ”en värld” under ”en regering” åstadkommas?

¹³ Den översättning av bibeln till engelska som år 1613 av kung Jakob I av Storbritannien auktoriserades för att läsas i landets kyrkor vittnar om denne Guds suveränitet. I Psalm 83:19 lyder den: ”På det att människor må veta att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” I uppfyllelse av den bön som finns i den här psalmen kommer alla människor, alla mänskliga inbyggare här på jorden, till sist att veta att den Gud vars namn är Jehova är den högste suveränen över alla och följaktligen suverän också över vår jord. I vår tid tillber inte det stora flertalet av de politiska nationerna Jehova som sin Gud, vilket kristenhetens nationer påstår sig göra. Men fastän de så kallade ”kristna” nationerna påstår sig tillbedja den Gud vars namn bibeln säger är Jehova, samarbetar de i själva verket inte med honom. I verkligheten är det alltså ingen av de nationer som är medlemmar av Förenta nationernas organisation som samarbetar med den högste Guden, Jehova. Det är först när alla levande människor lydigt samarbetar med denne universelle suverän som det kan bli ”en värld” under ”en regering”.

Vems suveränitet skall vi bestämma oss för?

14. Varför är det nu nödvändigt för var och en av oss att fatta ett personligt beslut beträffande den stridsfråga som måste avgöras för hela jorden?

¹⁴ Är det vad vi vill av hela vårt hjärta? Eftersom de politiska staterna inte vill ha detta på Guds sätt och eftersom de vägrar att samarbeta med honom, överlåts det alltså åt var och en av oss att fatta sitt eget personliga beslut i den stridsfråga som inom kort måste avgöras för hela jorden. Kommer var och en av oss att visa tillbörlig aktning för Jehovas universella suveränitet och leva i överensstämmelse med den? Det är bara genom att göra det som vi kommer att få privilegiet att glädja oss åt ”en värld, en regering, under Guds suveränitet”.

15. Vad förklarar att nationernas projekt har misslyckats trots internationellt samarbete?

¹⁵ När vi alla samarbetar och handlar som en harmonisk enhet, kan vi i allmänhet få saker och ting utförda. När vi arbetar tillsammans med den suveräne Herren Gud Jehova, kan vi vara säkra på att vi arbetar för att få framgång. Detta förhållande hjälper oss att förstå varför nationerna inte har lyckats få framgång med sina internationella projekt. Det är sant att nationerna i sin förtvivlade belägenhet i denna tid söker ena världen under en enda anordning för hela världen. Ja, det talas till och med om att överlämna suveräniteten över hela världen åt Förenta nationerna. Men när det gäller ”en värld” av människor under ”en regering”, som nationerna skulle vilja åstadkomma för att uppnå fred och trygghet i världen, är det då detsamma som ”en värld” under ”en regering”, som den suveräne Herren Gud tänker på? Är det vad Han har förutsagt i sitt ofelbara skrivna ord, bibeln?

16, 17. a) Hur samarbetade nationer i det som var ont för nitton hundra år sedan i Jerusalem? b) Med vilka ord tilltalades Gud av dem som bad och omnämnde detta onda samarbete, och vad bad de Honom göra?

¹⁶ Vi vet att människor och nationer kan samarbeta i ett ont verk såväl som i ett gott verk. Det var för inte fullt två tusen år sedan som nationerna kom tillsammans i ett ont verk. De samarbetade med varandra, men det var inte något samarbete med den högste Guden i himmelen. Det var på ett mycket allvarligt sätt som uppmärksamheten riktades på detta i staden Jerusalem, sedan ett par män hade blivit gripna för att de predikade i stadens tempel, hade rannsakats inför högsta domstolen och blivit frisläppta under hot. Beträffande den sammanstötning mellan suveräniteter som var inbegripna vid detta tillfälle säger oss den historiska skildringen:

¹⁷ ”När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem. Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: ’Herre [Suveräne Herre, The New English Bible], det är du, som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är. Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: ”Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet? Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.” Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar; de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske. Och nu, Herre, se till deras hotelser och giv dina tjänare, att de med all frimodighet må förkunna ditt ord.’” — Apg. 4:23—29; även The New American Bible; Revised Standard Version; Moffatt; NW.

18. Vad var det dessa bedjande kristna bad Gud hjälpa dem att göra, och vad blev resultatet av svaret på deras bön?

¹⁸ Dessa lärjungar till Jesus, Messias, fattade sina individuella beslut och tog ståndpunkt för den universella suveränitet som tillhör himmelens och jordens Skapare. Detta var orsaken till att de bad Honom hjälpa dem att lämna den nationella högsta domstolens utslag och hotelser utan avseende och fortsätta oavvänt med det förbjudna predikandet av Guds budskap om hans smorde tjänare, Jesus, Messias. De avslöjade den politiska sammansvärjning som ingåtts av kung Herodes Antipas, som representerade iduméernas nationella grupp, och landshövdingen Pontius Pilatus, som representerade det romerska väldet och kejsar Tiberius, samt de judar som inte blivit kristna. Deras bön blev besvarad, och dessa försvarare av Herren Gud Jehovas suveränitet fortsatte att predika de goda nyheterna, både bland judarna och, längre fram, bland de hedniska nationerna. Som ett resultat av detta var det tusentals troende som tog ståndpunkt på den suveräne Herren Jehovas sida för att samarbeta med honom i hans messianska uppsåt.

19. Vilken uppfyllelse av Davids ord i den andra psalmen har vi i denna tid, i kontrast till situationen för nitton hundra år sedan, nått fram till, och varför bör vi vara omsorgsfulla i fråga om det beslut vi fattar?

¹⁹ I denna tid har vi nått höjdpunkten i detta av Gud styrda händelseförlopp, som leder till ”en värld” under ”en regering”, över vilken Gud är den universelle suveränen. Davids profetiska ord, som var medtagna i den bön som frambars av Messias’ lärjungar för nitton hundra år sedan i Jerusalem, fick bara en inledande uppfyllelse, en uppfyllelse i liten skala. Den hade inbegripit kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och det judiska folket och de romerska soldater som dessa använde för att fastnagla Jesus, Messias, vid en tortyrpåle. I vårt tjugonde århundrade ger världshändelserna sedan första världskrigets utbrott år 1914 beviset för att vi har nått den slutliga uppfyllelsen — och det i full skala — av dessa Davids ord, som finns i den andra psalmen. Nu, mera än vid något tillfälle i det förflutna, har den stridsfråga som gäller Guds suveränitet kommit i förgrunden för att avgöras. Vårt personliga beslut när det gäller stridsfrågan kommer att ha mycket allvarliga konsekvenser för var och en av oss.

20, 21. a) Till vem kan vi vända oss med framgång för att få vägledning när det gäller att fatta det rätta beslutet? b) Vem var det psalmisten vände sig till för att få råd, enligt Psalm 73:24, 25, 28?

²⁰ För att det skall bli lättare för oss att fatta det beslut som kommer att leda till att vi får uppleva ”en värld, en regering” under gudomlig suveränitet behöver vi vägledning. Kan vi vända oss till de världsliga nationerna för att få vägledning i detta avseende? Nej, ty de är förvirrade och sjunker djupare och djupare i rådlöshetens moras på grund av att de inte vet vägen ut ur sina ökande svårigheter. Vi kan inte med framgång vända oss till nationernas religiösa institutioner, ty de religiösa råd som dessa har gett åt de politiska härskarna har fört nationerna till den nuvarande internationella återvändsgränden. För att få de behövliga, tidsenliga, realistiska, praktiska råd som leder oss på den rätta vägen måste vi vända oss till det skrivna ord som vi har fått av Honom som för länge sedan förutsade denna världsnöd. Detta var det förståndiga handlingssätt som den inspirerade psalmisten i forna tider följde. I det psalmisten vände sig till den gudomlige upphovsmannen till detta profetiska ord, sade han:

²¹ ”Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. Men vad mig angår är det gott för mig att nalkas Gud. Till den suveräne Herren Jehova har jag tagit min tillflykt, för att kungöra alla dina verk.” — Ps. 73:24, 25, 28; v. 28 enl. NW.

22. Vad kan vi alltså enligt psalmistens ord vara säkra på?

²² Genom att nu välja hela universums suverän som vår tillflykt kan vi också vara säkra på att han kommer att leda oss med sitt råd och sedan uppta oss till oförgänglig ära.

Den enda regeringen för en enda värld under Guds suveränitet

23. Vilken slutsats beträffande styrandet av mänskligheten tvingas världens rådgivare till?

²³ Rådgivare i fråga om världsliga angelägenheter blir ideligen missräknade. Vare sig de tycker om tanken eller inte, tvingas de till slutsatsen att den mänskliga familjen, fastän den nu är sex tusen år gammal, är ur stånd att styra sig själv. Den har inte av sig själv frambragt det slag av regering som har gjort eller kan göra hela mänskligheten till en enda värld.

24. Varför kan inte Gud, med tanke på den början han gav åt människorna, klandras därför att mänskligheten inte är ”en värld” i denna tid?

²⁴ Vem skall klandras? Inte den mänskliga familjens Skapare och följaktligen inte människornas himmelske Fader. Hela mänskligheten fick sin början i den ende ursprunglige man som den suveräne Herren Gud, Jehova, lät få tillvaro på jorden. Därefter använde Skaparen en del av den här mannens fullkomliga kropp som en grundval, och av den danade han den första, ursprungliga kvinnan, för att hela mänskligheten skulle vara ett kött, avkomlingar till detta ursprungliga människopar. Detta faktum blev tydligt förklarat för filosofer som tillhörde den grekiska högsta domstolen på Areopagen i Aten för nitton hundra år sedan. Till dessa framstående domare sade den kristne aposteln Paulus: ”Han [Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud.” — Apg. 17:22—27, NW; 1 Mos. 2:7—25; 1:26—31.

25, 26. a) Vad var från början Guds uppsåt för mänskligheten? b) Hur visades det för Adam att undergivenhet under Guds suveränitet var ett levnadssätt med evigheten i sikte?

²⁵ Gud avsåg att den mänskliga familjen skulle vara ”en värld” av människor, ett enda mänskligt samhälle, där alla var av samma ben, kött och blod. Detta enade mänskliga samhälle skulle finnas över hela jordens yta, och jorden skulle förvandlas till en parkliknande trädgård eller ett paradis såsom deras hem till evig tid. Människorna skulle råda över fiskarna, fåglarna och landdjuren, men människorna själva skulle vara underordnade den suveränitet som utövades av den universelle styresmannen och Skaparen, den Högste, ”som allena bär namnet JEHOVA”. (Ps. 83:19, Eng. aukt. övers.) Som människans suverän förklarade Jehova Gud den gudomliga lagen för den första människan, och genom lydnad för den skulle den fullkomliga människan kunna leva för evigt på jorden.

²⁶ Denna lag påbjöd fullkomlig lydnad för den universelle suveränen, ty Gud sade till mannen, Adam: ”Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du inte äta därav, ty på den dag du äter därav skall du oundvikligen dö.” (1 Mos. 2:16, 17, NW) Till en tid höll mannen, Adam, och hans hustru, Eva, detta gudomliga bud om lojal lydnad. Den mänskliga familjen fick en fullkomlig början. Undergivenhet under den universelle suveränen, Jehova Gud, var det levnadssätt som hade evigheten i sikte. Den princip som där kom till uttryck är tillämplig på oss i denna tid. Skall vi följa den?

27. Vad visas ha ägt rum genom att det råder brist på enhet i världen av människor i vår tid? När skedde detta, och vad var bevekelsegrunden?

²⁷ Alla måste hålla med om att den mänskliga familjen inte är ”en värld” i denna tid, inte ett enda odelat mänskligt samhälle, trots att människorna är av ett kött och blod. Det finns för närvarande många självsäkra mänskliga suveräniteter på jorden, och de söndrar människornas lojalitet. Det går inte att förneka att det i det avlägsna förflutna, innan en son föddes åt Adam och Eva, måste ha förekommit ett lösgörande från den universella suveränitet som utövas av den högste Guden, Skaparen. Vad var det som åstadkom detta lösgörande? Endast bibeln, Guds skrivna ord, ger det giltiga svaret. Den orätta bevekelsegrunden kom från den osynliga världen, från andevärlden. Där var det en av de andar som var underställda Jehovas suveränitet som såg en möjlighet att upprätta en egen, oberoende suveränitet.

28. Vilket handlingssätt, som denne andlige upprorsmakare följde för att leda människorna i uppror mot Guds suveränitet, stämmer de benämningar som getts åt honom överens med?

²⁸ Satan blev ett passande namn på den här upprorsmakaren, eftersom namnet betyder ”motståndare”, dvs. mot Jehova Gud. Djävulen blev en passande benämning på honom, eftersom ordet betyder ”baktalare”, och Satan använde baktaleri mot sin suveräne Herre för att bedra och vilseleda. För kvinnan Eva framställde alltså djävulen hennes himmelske Fader som en självisk lögnare, som det inte var tillbörligt att visa absolut lydnad. Eva trodde på denna lögn och åt av den förbjudna frukten och gjorde slut på sin undergivenhet under sin himmelske Faders suveränitet. I överensstämmelse med djävulens plan gick hon längre än så: hon övertalade sin man Adam att förena sig med henne i ett uppror mot undergivenheten under hans Guds och Faders rättmätiga suveränitet. Det har gått precis som Satan, djävulen, räknade ut att det skulle gå: Intill denna dag har världen av människor fötts i synd mot Gud, i ett tillstånd av bristande undergivenhet under den högste Gudens, Jehovas, suveränitet. — 1 Mos. 3:1—4:16; Rom. 5:12.

29, 30. a) Hur har människorna sedan dess varit söndrade i den fråga som gäller undergivenhet under en suveränitet? b) Hur utövade Gud suveränitet över främmande makter i sina mellanhavanden med den upproriske suveränen?

²⁹ Sedan detta uppror i Edens lustgård har Adams och Evas avkomlingar varit söndrade mellan undergivenhet under Jehova Guds universella suveränitet och undergivenhet under den suveränitet som utövas av Satan, djävulen, honom som Jesus, Messias, kallade ”denna världens härskare”. (Joh. 12:31; 14:30; 16:11; NW) Jehova Gud ingick inte något fördrag med denna nyligen upprättade lägre suveränitet. Jehova Gud utövade sin makt som en rättmätig suverän som har kontroll över sina mellanhavanden med främmande makter och förklarade krig mot den fientlige suveränen. Jehova Gud visade suveränt förakt för den här sataniske suveränen och liknade honom vid en krälande orm på marken och sade till honom, som om han talade till ormen som djävulen hade använt för att bedra Eva:

³⁰ ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud [som när man trampar på en orms huvud för att krossa dess hjärna], och du skall [likt en orm som ligger i försåt] krossa hans häl.” — 1 Mos. 3:1—15, NW.

31. Krig av vilken längd förklarade Gud mot den främmande suveränen, och hur visade Paulus detta i Romarna 16:20?

³¹ Där förklarade Jehova Gud ett oavbrutet krig mot den upproriske suveränen och mot alla dem som håller sig till den suveränitet som utövas av denne upprorsmakare, som från början försökte dölja sin identitet för människor. Jehova Gud har inte glömt sin ”utrikespolitik” av krig mot fienden till både honom och människorna. Mer än fyra tusen år efter det att den store motståndaren upprättade den främmande suveräniteten i Eden inspirerade Jehova Gud den kristne aposteln Paulus att skriva följande till församlingen i det romerska väldets huvudstad: ”Den Gud som ger frid [skall] inom kort krossa Satan under edra fötter. Må vår Herre Jesu oförtjänta omtanke vara med er.” — Rom. 16:20, NW; jämför 2 Moseboken 17:14; Jesaja 45:7, NW.

32. a) Vem kommer att användas till att krossa den store ormen under fötterna, och hur snart skall detta ske? b) Hur blev Guds utlovade säds ”häl” krossad, och hur blev såret botat?

³² Den tidpunkt då den store ormen, Satan, djävulen, och hans ”säd” skall krossas ”inom kort” bör nu vara nära, sedan mer än nitton hundra år gått. Den främste av Guds ”kvinnas” utlovade ”säd”, Jesus Kristus, är nu beklädd med tillräcklig makt för att krossa denne sataniske upphovsman till alla jordiska suveräniteter som är främmande för Jehova Gud, den ende som ger frid. I det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen fick denna Guds ”kvinnas” ”säd” hälen krossad. Detta skedde som slutresultatet av den sammansvärjning som ingåtts av ”Israels folkstammar” och kung Herodes Antipas och den romerske landshövdingen Pontius Pilatus. Det sår i ”hälen” som tillfogades av den store ormen orsakade verkligen Jesu Kristi död på påskdagen år 33 v.t., men det var bara en fysisk död. Och Jesus måste i alla händelser dö en offerdöd, i enlighet med Guds uppsåt. Men det levnadslopp som ledde till ett offer passerade inte utan belöning. På tredje dagen sedan Jesus hade dött uppväckte den allsmäktige Guden honom från de döda till odödligt andligt liv i himlarna. Gud satte honom vid sin egen högra sida för att där invänta tiden då den store ormen skulle få sitt huvud krossat. — Hebr. 10:12, 13; 12:2; Luk. 12:4, 5.

33. Vilken regering var det Jesus predikade offentligt, då han var människa, och från och med när gjorde han det?

³³ Medan Jesus, Messias, fortfarande var en fullkomlig man på jorden, predikade han oupphörligt om den regering som, under Guds suveränitet, skall styra hela mänskligheten och göra de lydiga till ”en värld”. Han fortsatte där hans förelöpare, Johannes döparen, hade slutat — skildringen säger oss: ”När han nu hörde att Johannes hade blivit satt i häkte, drog han sig tillbaka till [landskapet] Galileen. ... Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, ty himmelriket har kommit nära.’” — Matt. 4:12—17, NW.

34. På grund av vilket val som Jesus gjorde, då han frestades av djävulen, bevisade han sig värdig att predika detta budskap om Riket?

³⁴ Jesus skulle aldrig ha varit värdig att börja predika detta budskap, om han inte några månader tidigare hade fattat det rätta beslutet. Vid detta avgörande tillfälle befann sig Jesus ute i Judeens öken, där han hade fastat i avskildhet under fyrtio dagar. Därpå trädde den osynlige upproriske suveränen fram till honom för att fresta honom att avvika från sin messianska bana. Om den tredje och sista frestelsen säger oss skildringen: ”Åter tog djävulen honom med sig till ett ovanligt högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet; och han sade till honom: ’Allt detta vill jag ge dig, om du faller ned och utför en handling av tillbedjan inför mig.’” Det som djävulen här erbjöd Jesus var inte den ”enda regering” som skulle göra hela den lydiga mänskligheten till ”en värld”. Det var inte en världsregering under Guds suveränitet, utan i stället en under djävulens suveränitet. För vems suveränitet Jesus fattade sitt otvetydiga beslut säger oss skildringen med orden: ”Då sade Jesus till honom: ’Gå bort, Satan [Motståndare]! Ty det är skrivet: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.”’” — Matt. 4:1—10, NW.

35, 36. Varför lät inte Jesus folket göra honom till konung, sedan han genom ett underverk bespisat den stora folkskaran? Varför ställde han sig ändå formellt till förfogande i uppfyllelse av Sakarja 9:9?

³⁵ När Jesus bestämde sig för sin Guds, Jehovas, suveränitet, gav han det fullkomliga föredömet för oss alla i denna tid. Men vi måste ihärdigt hålla ut i det beslut vi fattat för Guds suveränitet, alldeles som Jesus gjorde. Vid ett senare tillfälle, sedan han genom ett underverk hade bespisat en åhörarskara om fem tusen män och deras familjer, var det många som ville göra den här mannen, som gjorde underverk och gav dem mat, till deras jordiske kung. Men Jesus omintetgjorde deras ansträngningar genom att ge sig av från dem. Han visste att den tid ännu inte hade kommit då han, i uppfyllelse av profetiorna, på ett formellt sätt skulle ställa sig till förfogande för judarna som deras messianske konung. (Joh. 6:1—15) Vid Guds bestämda tid, söndagen den 9 Nisan år 33 v.t., red Jesus, alldeles som det var förutsagt i Sakarja 9:9, in i Jerusalem och begav sig till dess tempel, där nationens överstepräst tjänstgjorde. Jesus hindrade inte den stora skara som åtföljde honom från att med hög röst föreslå honom som konung genom att utropa:

³⁶ ”Fräls, det ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Välsignat är vår fader Davids kommande rike! Fräls, det ber vi, i höjderna där ovan!” — Mark. 11:1—11, NW; Diaglott.

37. När förklarade ”Israels folkstammar” tydligt inför offentligheten sitt beslut i fråga om suveränitet, och hur instämde Pilatus i deras beslut?

³⁷ Därpå var det tid för ”Israels folkstammar”, representerade av sina religiösa ledare, att fatta sitt beslut och visa vilken suveränitet de höll sig till. Fem dagar längre fram förklarade de tydligt inför offentligheten vems suveränitet de valde. När påskfirarna under sina prästers inflytande högljutt krävde att den romerske landshövdingen Pontius Pilatus skulle låta döda fången Jesus på en påle, bad Pilatus dem ompröva saken genom att säga: ”Skall jag hänga er konung på pålen?” Stridsfrågan om suveräniteten stod nu klar och tydlig inför ”Israels folkstammar”. Vems suveränitet skulle de välja? Bibelns skildring visar detta, när den säger: ”De förnämsta prästerna svarade: ’Vi har ingen konung utom kejsaren.’” Kejsarens representant, Pilatus, instämde i deras beslut. Skildringen lyder: ”Då överlämnade han honom därför åt dem till att hängas på pålen.” — Joh. 19:12—16, NW.

38. Genom vem kommer den store ormen snart att bli krossad, och hur framställer Psalm 2:8, 9 en bild av hur ormens ”säd” på jorden blir krossad?

³⁸ Detta var miniatyruppfyllelsen av kung Davids profetiska ord i Psalm 2:1, 2. (Apg. 4:24—28) Den angav mönstret för den större uppfyllelsen, som inträffar i vår tid, när den stora stridsfrågan om världsherravälde och universell suveränitet måste avgöras en gång för alla. Satan, den upproriske suveränen, har haft sin tid i fråga om att krossa Guds ”kvinnas” utlovade ”säd”. Nu måste den här store ormen, hälkrossaren, få sitt eget huvud krossat, och detta påverkar samtidigt denna orms hela ”säd”. I den andra psalmen Ps. 2 visas det hur krossandet av den store ormens synliga säd skall gå till. I Ps. 2 åttonde och nionde verserna vänder sig Jehova till sin smorde Son, Jesus Kristus, och säger: ”Begär av mig, att jag må ge nationer till din arvedel och jordens ändar till din egen besittning. Du skall sönderslå dem med en järnspira, som om de vore en krukmakares kärl skall du slå dem i stycken.” — NW.

39. Vad skildras i Uppenbarelseboken som Guds redskap för att krossa de suveräna nationerna på jorden, och vilken andel visas Jesus Kristus ha i detta?

³⁹ I bibelns sista bok (Upp. 12:5, NW) omtalas Guds rike under hans Messias som det gudomliga redskap vilket ”som en herde skall vakta alla nationer med en järnstav”. I det nittonde kapitlet, som beskriver det kommande kriget mot de jordiska nationerna vid Harmageddon, sägs det att Guds Son, Jesus Kristus, ”skall som en herde vakta dem med en järnstav”, och det heter vidare att ”han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings vinpress”. (Upp. 19:15, NW; 16:14, 16) Detta krossande av nationerna tillsammans med deras anspråk på nationell suveränitet beskrivs uttrycksfullt för oss i Daniels profetia, kapitel två.

40. Hur skildrar Daniels tolkning av Nebukadnessars dröm det våldsamma slutet för den tingens ordning som har frambragt världsvälden, och hur vet vi att slutet för denna ordning är nära?

⁴⁰ I det här kapitlet tolkar Daniel 2 den profetiska dröm som himmelens Gud sände till Nebukadnessar, imperiehärskaren i det babyloniska världsväldet, under det andra året sedan han hade förstört staden Jerusalem och det tempel som byggts av Davids son, kung Salomo. Raden av världsvälden, som började med det babyloniska och fortsatte genom det medo-persiska, det grekiska, det romerska och det anglo-amerikanska, visades i bild som en stor och ovanligt glänsande bildstod av flera olika material och med fötter av järn och lera. Därpå blev en sten utan hjälp av människohänder lösriven ur ett avlägset berg, och den träffade bildstoden på fötterna och malde till sist hela den fallna bildstoden till stoft, som en stark vind blåste bort. Om inte annat, så förebildade krossandet av den symboliska bildstoden till stoft slutet på en tingens ordning genom något övernaturligt redskap som inte frambragts av människohänder under ledning av mänskliga hjärnor. Uppfyllelsen av den profetia som Jesus Kristus gav beträffande ”avslutningen på tingens ordning” (NW) visar att krossandet av denna ordning nu ligger nära i tiden! — Matt. 24:3—22.

41. Vad händer enligt Daniel 2:44 med de nationer som står uppställda tillsammans med Förenta nationerna, men hur förhåller det sig med Guds messianska rikes suveränitet?

⁴¹ I denna tid visar de världsliga styresmännen, genom att stå uppställda tillsammans med den okristna organisationen Förenta nationerna, var de står i stridsfrågan om suveräniteten. Därför är det på dessa politiska styresmän, kommunistiska och icke-kommunistiska, som profeten Daniels förklarande ord är tillämpliga: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud [inte människohänder] upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt [suveränitet, Revised Standard Version Bible] icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:1—44.

42, 43. a) Vilka skall ha del med Messias i detta himmelska rike? b) Åt vilket folk ges suveräniteten över jorden, enligt vad som visas i Daniel 7:26, 27?

⁴² Detta är det himmelska messianska rike som Jehovas kristna vittnen har kungjort över hela världen, sedan det år det föddes i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914. (Luk. 21:24; Matt. 24:14) Nära efterföljare till Messias, i likhet med honom smorda med Guds ande, skall ha del med Messias i detta himmelska rike. Detta omtalades profetiskt i en dröm som Daniel själv fick. I denna profetiska dröm visades raden av världsvälden från och med det babyloniska i bild som fyra vilddjur. Beträffande den dom från Gud som skulle fällas av universums högsta domstol över det fjärde symboliska djuret förklaras det i Daniel 7:26, 27:

⁴³ ”Men dom skall bliva hållen, och hans välde [suveränitet, The New English Bible; Byington] skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund. Men rike och välde [suveränitet] och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden [suveräniteter] skola tjäna och lyda det.”

”En värld” under den

44. Åt vem skall suveräniteten över människovärlden ges för att det skall bli ”en regering” över den?

⁴⁴ Denna profetia skall nu snart uppfyllas. Alla de nutida nationella suveräniteterna på jorden måste inom kort böja sig inför det messianska riket under Guds himmelske Son. (Dan. 7:1—12) Detta kommer att bereda rum, så att det kan bli ”en regering” för hela mänskligheten. I Daniel 7:14 heter det: ”Åt honom [den messianske Människosonen] gavs suveränitet, ära och konungavärdighet, och människor av alla folk, nationer och språk blev hans tjänare. Hans suveränitet är en evig suveränitet, som aldrig skall försvinna, och hans välde skall heller aldrig bli tillintetgjort.” — The Jerusalem Bible.

45. a) Vad kommer uppfyllelsen av denna profetia att betyda för människosläktets nuvarande generation? b) Vilken lovande möjlighet erbjuds oss?

⁴⁵ Vad kommer uppfyllelsen av den här profetian att betyda för den nuvarande generationen bland människorna? Detta: De nutida nationella suveräniteterna och deras patriotiska understödjare kommer att förintas i världens största tid av nöd, som snabbt nalkas, men de som understöder Jehovas universella suveränitet kommer att bli bevarade på mirakulöst vis och gå levande ut ur denna ”stora vedermöda”. (Matt. 24:21, 22; Mark. 13:19, 20; Upp. 7:14, 15) Kommer vi att vara bland dessa gynnade som får överleva ”avslutningen på tingens ordning”? Möjligheten att vara bland dem erbjuds oss nu av Guds skrivna ord. Vad som nu krävs av oss är att vi orubbligt tar ståndpunkt för Guds suveränitet och för hans messianska rike och håller fast vid dem trots alla framtida politiska, religiösa och sociala ansträngningar att dra oss därifrån.

46. Hur länge till kommer vi att utsättas för lidande på grund av att vi håller fast vid Jehovas suveränitet?

⁴⁶ Detta kan leda till en del lidande för oss så länge som våra förföljare tillåts finnas kvar. Under sådant betryck kan vi komma ihåg ropet från tidigare vittnen för Herren Gud Jehova, vilka har lidit ända till döds: ”Huru länge, du helige och sannfärdige Herre [suveräne Herre, som är helig och sann, The New English Bible; NW], skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?” De försäkrades att det skulle dröja bara ”en liten tid” till dess detta skulle inträffa. — Upp. 6:10, 11.

47. När och hur kommer Satan, den store ormen, ”inom kort” att bli krossad under fötterna på Kristi lärjungar?

⁴⁷ Det kommer att dröja bara en kort tid innan de trogna försvararna av Jehovas universella suveränitet skall bli hävdade och rättfärdigade i sin ståndpunkt genom hans avgörande seger över alla nationella suveräniteter i och utanför Förenta nationerna. Omedelbart därefter skall den ursprunglige upprorsmakaren mot Jehovas universella suveränitet, nämligen Satan, djävulen, och alla hans demonänglar få den behandling de förtjänar. Isolering i kedjor i en avgrund utan möjlighet att kommunicera med jorden kommer att bli deras lott. (Upp. 20:1—3) Därigenom skall den store ormen så att säga få sitt huvud krossat; och Guds ”kvinnas” lojala ”säd” kommer att vara den som Gud på så sätt använder till att krossa den store ormen och hans säd av demoner under fötterna på Kristi trogna medarvingar. — Rom. 16:20.

48. Hur skall det ske att Guds ”nya ordning” börjar med ”en värld” under ”en regering”?

⁴⁸ De människor som överlever dessa ödesdigra händelser kommer allesammans att vara sådana som troget håller fast vid det enda messianska riket under Jehovas segrande Son, Jesus Kristus. Följaktligen kommer det redan från början av Guds rättfärdiga nya tingens ordning att finnas ”en värld” på jorden, under ”en regering”, oberoende av vilka stammar, folk, raser, nationer och språk de som överlever ”vedermödan” har tillhört. De kommer alla att vara ett enda mänskligt samhälle på en renad jord, de tillber alla den ende levande och sanne Guden, Jehova, och de underkastar sig alla hans Son, Jesus Kristus, på vars skuldror den furstliga styrelsen kommer att läggas. Vilken enande kraft kommer inte detta att vara!

49. Till vilket tillstånd bland människorna kommer denna situation att vara en kraft, och vad skall vara den enda suveräniteten?

⁴⁹ Vilken kraft kommer det inte också att vara till världsomfattande fred! Inga fler religionskrig! Inga fler gränstvister! Inga fler krig mellan raser och nationer! Ingen politisk rivalitet och konkurrens längre! Bibelns profetia säger: ”Jehova skall bli konung över hela jorden. På den dagen skall Jehova bevisa sig vara en och hans namn ett.” (Sak. 14:9, NW) Samtidigt kommer det att vara ”en regering” under honom: hans på tronen insatte Sons, Jesu Kristi, messianska rike kommer att vara ett uttryck för Hans universella suveränitet. — Jes. 9:6, 7.

50. I vilket gott verk skall alla människor då samarbeta, och i uppfyllelse av vilken profetia som Jesus uttalade till en döende ogärningsman skall detta ske?

⁵⁰ ”Endräktigt” eller ”skuldra vid skuldra” (NW) skall alla levande människor tjäna den suveräne Herren Gud, Jehova. (Sef. 3:8, 9) Som ”en värld” kommer alla i det nya mänskliga samhället att samarbeta i ett gott verk. De kommer att samarbeta för att omvandla jordens illa tilltygade yta, så att den uppnår det tillstånd som var dess Skapares ursprungliga uppsåt för den — en Edens lustgård, ett ljuvligt paradis. (1 Mos. 1:27, 28; 2:7—15) Då skall det ges svar på den begäran som framställdes av den välvilligt inställde ogärningsman som dog på en tortyrpåle vid Jesu Kristi sida: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike.” Ja, då skall den regerande konungen uppfylla åt honom det löftet: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” — Luk. 23:42, 43, NW; Rotherham.

51. a) Hur kan människorna bli Kristi eviga barn? b) Hur skall han leda dem som ett föredöme i att underkasta sig Guds suveränitet?

⁵¹ Detta gäller inte enbart den här välvilligt inställde brottslingen, utan också alla de övriga döda människorna, alla dem som Jesus Kristus dog för som ett fullkomligt mänskligt offer. Också de skall på hans kallelse komma fram till en uppståndelse från de döda. (Matt. 20:28; Joh. 5:28, 29; 1 Tim. 2:5, 6; Apg. 24:15) Alla de som underkastar sig kommer att bli införlivade i denna värld, ”en värld”. Alla kommer att vara bröder och systrar, eftersom de kommer att vara återlösta, adopterade barn till den ende evige fadern, Jesus Kristus, som offrade sitt mänskliga liv för dem. (Jes. 9:6, 7; Hebr. 2:9) Genom lydnad för honom kan de bli hans eviga barn. Han själv skall leda dem på den väg som innebär undergivenhet under hans egen himmelske Faders, Jehova Guds, universella suveränitet. Sedan han fullgjort sitt verk med att upplyfta de lydiga människorna till mänsklig fullkomlighet i ett jordiskt paradis, skall han själv visa sin egen underdånighet under sin Guds suveränitet genom att överlämna riket åt honom. Varför det? ”För att Gud må bli allting för var och en.” — 1 Kor. 15:24—28, NW.

52. Vilken uppmaning ges åt dem som har blivit desillusionerade av den ödesdigra söndring som orsakats av nationella suveräniteter?

⁵² När det nu förhåller sig så med alla dessa underbara ting, fatta då mod, alla ni som har blivit missräknade och desillusionerade genom den ödesdigra söndringen i världen, genom de stridande nationella suveräniteterna som är oberoende av gudomlig suveränitet! Grip fast tag nu om det härliga hoppet om ”en värld, en regering, under Guds suveränitet”! Lev för det från och med nu tills det är en välsignad verklighet.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 466]

Jesus Kristus avvisade djävulens erbjudande om suveränitet över världens politiska system

[Bild på sidan 469]

I Jehovas nya ordning kommer Jesus Kristus att upplyfta de lydiga människorna till mänsklig fullkomlighet i ett jordiskt paradis