Babylons fall åstadkommer en strömkantring historiskt sett

 1. a) Vilka frågor framställs här om Babylons fall år 539 f. Kr.? b) Vad säger boken Nabonidus and Belshazzar om betydelsen av Babylons fall år 539 f. Kr. i jämförelse med andra tillfällen i stadens historia, då den blivit intagen?

DU HAR kanske undrat varför bibeln har så mycket att säga om Babylons fall, särskilt om dess fall för Cyrus år 539 f. Kr., eftersom staden ju inte blev förstörd vid den tiden utan ägde bestånd i några hundra år till. De som begrundar den allmänna historien har likaledes frågat sig varför historieskrivare har haft så mycket att säga om just denna händelse, då staden blev omstörtad. Ett utdrag ur en historisk skildring ger oss svar:

Militära erövringar inverkade på Babylons öde vid många kritiska tillfällen i stadens historia. Det är fördenskull ännu mera anmärkningsvärt att kapitulationen för Cyrus år 539 f. Kr. skulle kallas ”Babylons fall”, som om ingen annan liknande händelse hade inträffat under denna stads tillvaro. Också den händelse då Babylon gav sig för Alexander [den store] år 331 f. Kr. förbleknar, när det gäller vikt och betydelse, vid en jämförelse med den katastrof, som medförde slutet för det nybabyloniska riket.

En rimlig förklaring på detta fenomen är inte svår att få. Cyrus’ erövring av Babylon medförde vittgående följder. När staden betvingats av Sanherib och Assurbanipal, hade det inte skett någon förändring i fråga om maktbalansen vad det semitiska herraväldet beträffade, men genom Persiens seger år 539 f. Kr. började ett nytt dominerande inflytande göra sig gällande i de forntida österländska utvecklingsskedena. Detta år markerar vändpunkten, en omsvängning, varigenom ariskt ledarskap kom att gynnas, en styrande makt som har behållit sin position i den civiliserade världens främsta led ända fram till närvarande tid. — R. P. Dougherty: Nabonidus and Belshazzar, sidan 167.

 2. Hur bekräftar The Encyclopedia Americana detta?

² Så här läser vi i The Encyclopedia Americana, band 2, sidan 441b: ”Babylons fall till följd av Cyrus’ framstöt innebar fallet för det semitiska herraväldet i Babylonien och uppstigandet av en arisk makt.” — 1929 års upplaga.a

 3. Vilken nytta har vi av att känna till en del detaljer i samband med Babylons fall?

³ Eftersom detta var en sådan betydelsefull händelse och eftersom Babylons fall är ett framträdande bibliskt tema, är det nyttigt för oss att känna till något av det som inträffade denna för Babylon så olycksdigra natt. Vi får på så sätt hjälp att se en större mening i bibelns skildring och att inse att den målar en profetisk tavla av något större som skall äga rum i förbindelse med det stora Babylon i våra dagar, vilket vi kommer att dryfta i senare nummer av Vakttornet.

 4. a) Hur kom det sig i själva verket att Babylon föll? b) Varför var babylonierna så obekymrade, när Cyrus’ här nu verkligen befann sig utanför stadsmurarna?

⁴ Det är av stort intresse att veta hur lätt den stora staden föll för persern Cyrus den här historiskt sett avgörande natten, sedan den 16 Tischri år 539 f. Kr. hade inbrutit. Det skedde så i första hand därför att Jehovas profeter hade förutsagt det, och Jehova såg till att hans profetior gick i uppfyllelse. Varför var Babylons invånare så obekymrade och litet aktpågivna, när de visste att Cyrus’ här lägrat sig utanför staden? Jo, de tänkte ungefär så här: ”Babylons försvarsanordningar är starka, och staden har ett rikligt förråd av förnödenheter, så Cyrus kan ju bara försöka sig på att inta Babylon.” Babylonierna under konung Nabonid hade visserligen lidit nederlag ute på slagfältet, och Nabonid hade tagit sin tillflykt till Borsippa, som låg på ganska kort avstånd sydväst om Babylon, men babylonierna ansåg att de, där de befann sig bakom Babylons murar, kunde hånskratta åt vilken belägrare som helst. De menade att vilken här som helst, som gav sig till att belägra Babylon, skulle få ge upp (och detta kunde ha hänt Cyrus, om han inte hade fått tillträde till staden så lätt som han fick). Den här kvällen firade man dessutom en viss fest, och Belsassar grep tydligen detta tillfälle för att inför sina tusen stormän visa sitt förakt för belägraren, Cyrus.

 5. a) Hur kom Babylons främsta försvar, Eufrat, att bli värdelöst? b) Hur skulle babylonierna till och med på denna punkt i händelseutvecklingen ha kunnat slå tillbaka den inträngande hären, om bara en varningssignal hade givits?

⁵ Babylonierna följde sin konungs exempel och gjorde denna natt till en utsvävningarnas natt och fyllde staden med det oväsen som deras religiösa vanvett och omåttliga drickande medförde. Men vad försiggick utanför stadsmurarna? Något synnerligen oväntat. Cyrus hade fört en stor del av hären upp utefter Eufrat till en plats ovanför Babylon. Här hade han satt sina män att gräva en kanal eller flera kanaler för att avleda Eufrats vatten, innan det nådde fram till staden. Medan nattens mörker alltjämt härskade utanför Babylons murar, samlades den styrka av meder och perser, som Cyrus lämnat kvar, till den plats vid muren, där Eufrat flöt in i staden nära Isjtarporten, såväl som vid stadens andra ände, där Eufrat flöt ut. Ivrigt gav soldaterna akt på hur vattnet avtog. De var helt naturligt ängsliga för att någon skulle lägga märke till att vattenståndet höll på att sjunka och ge någon varningssignal. Hitintills hade man inte hört några rop. De babyloniska väktarna tycktes vara helt upptagna av festandet. Men natten skred fram, och angriparna vågade inte dröja till dess vattnet blivit avlett helt och hållet. Så snart och så tyst som möjligt gav de sig ned i flodfåran, vadade framåt med vattnet forsande nästan upp till länderna och tog sig fram till den närmaste porten. Om babylonierna hade varit det minsta vaksamma, skulle de lätt ha kunnat fånga de medo-persiska angriparna i en fälla och tillintetgjort dem förmedelst projektiler från murkrönen, innan de hade kunnat undslippa med livet samma väg som de kommit. Men de olyckliga babylonierna inne i staden var fullständigt omedvetna om vad som höll på att hända utanför. Det enda ljud som nådde angriparnas öron var glammet från den uppsluppna festen.

 6. a) Vilken ytterligare vårdslöshet å babyloniernas sida satte Cyrus’ män i stånd att tränga in i staden? b) Vart skulle angriparna bege sig, och vilken strategi skulle de följa?

⁶ Om någon hade kikat ned i mörkret mellan de ravinväggslika babyloniska murarna, hade han fått se skuggfigurer, som i grupper närmade sig portarna och som blev allt flera, då hundratals angripare tog sig uppför flodbankarna och förenade sig med den styrka som var först på platsen. Såsom man hoppats hade portarna vårdslöst lämnats öppna. Babylonierna hade litat till floden såsom ett skydd för staden snarare än till portarna. Vaktmanskapet vid portarna övermannades, men babyloniska löpare satte i väg mot konungens palats från stadens båda ändar med de alarmerande nyheterna. Cyrus hade givit order om att soldaterna skulle döda envar som stod i vägen för dem, när de sökte ta sig fram till palatset. ”Om någon ropar till er, så ropa tillbaka, som om ni vore festande babylonier ni också. Bry er inte om att ödsla bort tiden med att sätta efter dem som springer in i husen. Raska på så fort som möjligt till Belsassars palats!” När mederna och perserna störtade fram genom gatorna, fick de inte några babyloniska projektiler över sig från hustaken. Angriparna tycktes ha alla fördelarna på sin sida.

 7. a) Hur fick Belsassar kännedom om att staden hade intagits? b) Hur beskriver den forntida grekiske historieskrivaren Xenofon inträngandet i palatset?

⁷ Löparna började nu nå fram till Belsassar, en kom andtruten och meddelade att inkräktarna hade tagit sig in i staden på den plats, varifrån han kom; i hälarna på honom kom en annan, som sade att staden hade intagits i den andra änden. Vad skulle nu den av fruktan förlamade Belsassar göra? Skulle han begå självmord? Just då hörs oväsen vid portarna till palatset. Vi låter en historiker beskriva vad som uppväckte detta oväsen och vad som därpå följde:

Och Gobryas [Ugbaru, ståthållaren i Gutium] och Gadatas och deras trupper fann portarna, som ledde till palatset, låsta, och de som fått i uppdrag att övermanna vakterna överföll dessa, där de satt och drack vid en flammande eld, och utan dröjsmål handlade de med dem som med fiender.

Men eftersom det uppstod bråk och oväsen, hörde de som befann sig innanför larmet, och när konungen befallde att man skulle se efter vad det var fråga om, öppnade några av dem portarna och sprang ut.

Och när Gadatas och hans män såg att portarna stod öppna, rusade de in och satte efter de andra, då de flydde tillbaka in i palatset, och under det att de utdelade hugg till höger och till vänster kom de så inför konungen, och de fann honom redan på fötter med dolk i hand.

Och Gadatas och Gobryas [Ugbaru] och deras följeslagare övermannade honom; och de som befann sig i konungens närhet förgicks också de, en på den plats där han hade sökt skydd, en annan medan han sökte springa undan, åter en annan under det att han verkligen sökte försvara sig med vadhelst han kunde.b

 8. Vad hände Belsassar?

⁸ Om Belsassars öde säger bibeln kort och gott: ”Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad. Och Darejaves [Darius, Melin] av Medien [medern Darejaves, Åk] mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.” — Dan. 5:30, 31.

 9. Vad säger Xenofon vidare om stadens slutliga erövring?

⁹ I Xenofons historiska arbete kallat Cyrus’ uppfostran (som skrevs omkring år 370 f. Kr.) omtalas händelser som inträffade efter denna historiska natt.

Därpå sände Cyrus ut trupper av beridna soldater runt omkring på gatorna och bjöd dem att hugga ned alla som de fann utomhus, samtidigt som han beordrade alla dem som förstod assyriska att kungöra för dem som befann sig inne i husen att de skulle stanna där, ty om någon påträffades utomhus, skulle han dödas.

Under det att de var sysselsatta härmed, kom Gadatas och Gobryas fram, och först och främst betygade de gudarna sin vördnad, då de insåg att de hade tagit hämnd på den onde konungen, och därpå kysste de Cyrus’ händer och hans fötter, under det att de grät ymniga glädjetårar.

Och när dagen grydde och de som höll citadellen [borgarna] fick veta att staden hade intagits och att konungen hade dödats, uppgav de citadellet också.

Och Cyrus satte sig genast i besittning av citadellen och sände i väg vakter till dem och befäl över vakterna. Vad de döda beträffar, så gav han släktingarna tillstånd att begrava dem. Vidare bjöd han härolderna att kungöra att alla babylonier skulle lämna ifrån sig sina vapen; och han påbjöd att varhelst vapen påträffades i något hus skulle alla husets invånare stickas ned. De lämnade alltså ifrån sig sina vapen, och Cyrus lät lägga dem i förvar i citadellen, så, att de skulle finnas till hands, om han någonsin skulle behöva använda dem. — Styckena 31—34, avdelning VII, kapitel 5.

10. Hur gick det Belsassars far efter Babylons fall?

¹⁰ Sedan Cyrus hade intagit Babylon, tågade han emot Borsippa, där Nabonid, Babyloniens förste härskare, hade sökt tillflykt, ty Nabonid skulle kunna samla stridskrafter i tillräcklig mängd för att bli en fruktansvärd fiende. Men Nabonid gav sig inte i strid; han sträckte i stället vapen och överlämnade sig åt Cyrus. Cyrus visade Nabonid barmhärtighet såsom belöning för att han givit sig. Han skonade Nabonids liv, men det påstås att han lät deportera honom till Carmania och gjorde honom till ståthållare i denna betydelsefulla provins. Nabonid, som var varmt intresserad av historia och arkeologi, har lämnat efter sig olika inskriptioner, av vilka en är känd såsom Nabonidkrönikan. (The Encyclopedia Americana, 1929 års upplaga, band 19, sidan 677)c På så sätt gick det babyloniska väldet under.

11. a) När drog Cyrus in i Babylon, och hur mottog babylonierna honom? b) Vem tillsatte därpå ståthållare i Babylon?

¹¹ Babylon föll visserligen den 16 Tischri (5—6 oktober) 539 f. Kr., men Cyrus själv drog inte in i staden förrän sjutton dagar efter det att Babylon hade intagits av hans trupper. Detta var den 3 Marchesvan (22—23 oktober). Sedan Cyrus blivit välvilligt mottagen av babylonierna, lät han utropa frid i staden och behandlade dess invånare med mildhet. Åtta dagar senare dog hans främste härförare, Ugbaru (Gobryas), och därpå följde en sorgetid. Konung Cyrus åtföljdes av en ståthållare, nämligen Gubaru; och när Cyrus gjorde sitt intåg, tillsatte denne Gubaru ståthållare i Babylon.d

12. Vem var medern Darius, enligt historiska dokument?

¹² Vem var Darejaves av Medien, också kallad medern Darius, som omnämns i Daniel 5:31? För närvarande är det litet svårt att fastställa vem han var med hjälp av icke inspirerade hedniska urkunder. Det kan tänkas att det i framtiden kommer i dagen flera urkunder, som kommer att kasta ljus över saken. Men det är mycket som talar för att han är identisk med Cyrus’ ståthållare vid namn Gubaru.e

13. Hur besannades det att Jehova styckade Babylons rike och gav det åt meder och perser?

¹³ Såsom handskriften på väggen i konung Belsassars palats hade givit till känna styckade Jehova det babyloniska konungariket och delade det mellan meder och perser, ty medern Darius fick härska först. Guds ofelbara ord talar om honom såsom en konung och säger att han ”fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket”. (Dan. 6:1, 2)I Daniel 9:1 talas det om ”Darejaves’ [Darius’, Melin], Ahasveros’ sons, första regeringsår — hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike”. Hans regeringstid blev kort, ty persern Cyrus antog snart titeln konung av Babylon, konung över länderna. Babylons tron blev alltså delad och given först åt mederna, därpå åt perserna. Under någon tid fortfor Cyrus att regera från Babylon, som han hade omstörtat men inte förstört.

14. a) Vad innebar Babylons fall världshistoriskt sett? b) Hur hade denna förändring beträffande de välden som skulle behärska världen blivit förutsagd för Daniel i syner som han fick?

¹⁴ Babylons fall innebar alltså undergång för den heliga berättelsens tredje världsvälde och upprättandet av det fjärde världsväldet, Medo-Persien. Medo-Persien var det världsvälde, som för profeten Daniel i två olika syner, vilka han fick under Belsassars regering, framträdde såsom Babylons efterträdare, nämligen i Daniel 7:5 och 8:3, 4, 20.

15. Vad innebar Babylons fall för Guds folk då på den tiden, och vilken innebörd har det för oss nu i våra dagar?

¹⁵ Babylons fall innebar mycket för den sanna gudsdyrkan och för Guds utvalda folk, ty judarna blev befriade av Cyrus, för att de skulle kunna återvända till Jerusalem och återuppbygga templet där. Men en andra och större innebörd är förbunden med Babylons fall, ty det fick utgöra en förebild till det fall, som skall drabba det stora Babylon, vilket har hållit många människor fångna under falsk religion och har kommit dem att lida svårt förtryck och utstå mycken bedrövelse. När vi nu känner till detaljerna i samband med det forntida Babylons fall och de profetior som hör samman därmed, kan detta förhjälpa oss till att rädda livet genom att vi nu drar ut ur det stora Babylon och håller oss borta från det.

[Fotnot]

Så här heter det på sidan 236 i boken The Dawn of Civilization (1940) av Engberg: ”Cyrus var dessutom den förste store ariske erövrare som vi känner till, och på grund av hans ansträngningar förlorade semiterna, som länge varit herrar i västra Asien, sitt herravälde, intill dess araberna trädde fram tusen år senare.”

Uppgifter om att Gobryas skulle vara Ugbaru finns också i R. P. Doughertys bok Nabonidus and Belshazzar, sidorna 170—173, 175, 180, 184, 185, 187, 188, 192, 195, 196, 198, 199.