Del 22 — ”Må din vilja ske på jorden”

En kort tid innan det en gång så mäktiga babyloniska världsväldet föll för de segerrika mederna och perserna fick den fångne judiske profeten Daniel i landsflykten en syn som visade att det medo-persiska imperiet, som ännu inte hade kommit till väldet, i sin tur skulle omstörtas av den grekiske erövraren Alexander den store och efterföljas av det macedoniska eller grekiska imperiet och andra världsvälden som skulle få med Jehovas folk att göra, det folk som Daniel tillhörde. I det åttonde kapitlet av Daniels profetia framställdes Alexander den store under bilden av ett ansenligt eller iögonenfallande horn i pannan på en bock. Alexanders död visades genom att hornet brast sönder. Men från dess plats växte det fram fyra horn, som symboliserade de fyra hellenistiska välden som uppstod ur Alexanders rike. Från ett av dessa horn utgick ”ett nytt horn, i begynnelsen litet”, som blev mycket mäktigt på jorden. De historiska fakta som utgjort uppfyllelsen av bibelns profetior har bevisat att detta symboliska ”lilla horn” inte kan vara romarväldet, som uppslukade de fyra hellenistiska rikena, utan snarare det senare imperium, som växte ut från vad som en gång var en del av det romerska väldet, nämligen det av tvenne makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Detta fick sin början 1 Britannien, där romarna höll sig kvar till år 436 e. Kr.

18. Hur skedde det då att det ”lilla hornet” gick ut från ett av de fyra hornen och växte övermåttan söderut och österut och ät ”det härliga landet” till?

¹⁸ Det var på 1600-talet, i drottning Elisabet I :s dagar, som Britannien började sitt imperiebyggande, och brittiska flottan var ett utmärkt hjälpmedel till förverkligandet av dess koloniseringsprogram och för imperiets utvidgning. År 1815 hade Nederländernas, Spaniens och Frankrikes flottor, som tävlade med Britanniens om väldet över haven, praktiskt taget upphört att finnas till; och fram till första världskriget år 1914 var brittiska flottan i själva verket ”världens polis till havs; ... denna flotta har varit det huvudsakliga medlet, varigenom det största imperium som världen någonsin skådat blivit uppbyggt och hållits tillhopa”.a Vid slutet av andra världskriget framträdde en av Storbritanniens bundsförvanter under kriget, Amerikas Förenta stater, som uppstått ur de ursprungliga tretton brittiska kolonierna, med världens största flotta. Av det som här påpekats framgår det att det sjunde världsväldet, dvs. det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, gick ut såsom det ”lilla hornet” från ett av de fyra horn som det symboliska ”stora hornet”, Alexander den store, hade sönderfallit i. Historiska fakta bär vältaligt vittnesbörd om att detta världsvälde, som bestod av de två makterna Storbritannien och Amerika, vilka var nära förbundna med varandra medelst starka band, växte övermåttan, söderut och österut och åt ”det härliga landet” till.

19. Vad avses här i profetian med uttrycket ”det härliga landet”?

¹⁹ ”Det härliga landet” är bibelns uttryck för profeten Daniels land. (Dan. 11:16, 41) Jehova själv talar om det såsom ”det land som jag hade utsett åt dem, ett land, som skulle flyta av mjölk och honung och som vore härligast bland alla länder”. (Hes. 20:6, 15) Det är visserligen sant att brittiska expeditionstrupper under första världskriget opererade i Palestina emot Turkiet, och den 9 december 1917 intog den brittiske generalen Allenby Jerusalem. Efter kriget tillerkände det nybildade Nationernas förbund Storbritannien mandatet över Palestina, vilket skulle utgå den 14 maj 1948. Men’ eftersom detta är profetiskt språk och innehåller många bilder eller symboler, avser uttrycket ”det härliga landet” snarare det jordiska tillstånd som Jehovas folk i hans nya förbund, Guds trogna vittnen på jorden, skulle befinna sig i under det sjunde världsväldets tid. Dessa är Jehovas ”heliga” på jorden; och aposteln Paulus säger till dem: ”Han har uppväckt oss tillsammans och satt oss tillsammans i det himmelska i förening med Kristus Jesus.” — Ef. 2:6, NW.

20. Hur kunde, från denna synpunkt sett, det angloamerikanska ”lilla hornet” nå upp till några av härskaran och stjärnorna för att kasta ned dem?

²⁰ Från denna synpunkt sett kan vi förstå hur det anglo-amerikanska ”lilla hornet” växte övermåttan ”ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem”. Ängeln Gabriel förklarade vidare: ”Och han skall förstöra de mäktiga, ja, det heliga folket.” (Dan. 8:10, 24; v. 24 enl. Åk) Det sjunde världsväldet kunde nå ”himmelens härskara” och ”stjärnorna” bara därför att dessa utgörs av Jehovas heliga, som befinner sig på jorden men som har fått en himmelsk kallelse och ser fram emot en himmelsk uppståndelse, för att de skall få regera med Jehovas smorde konung på hans himmelska tron. Över församlingen av Jehovas folk, vars alla medlemmar är överlämnade åt Gud och följer i Jesu Kristi fotspår, finns tillsyningsmän, vilka liknas vid ”stjärnor” som den förhärligade Jesus håller i sin högra hand. (Upp. 1:16, 20) Denna symboliska ”himmelens härskara” och dess ”stjärnor” strålar av det himmelska ljus som består i de goda nyheterna om Guds rike, om vilket vi beder i denna bön: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:10, NW.

21. När kastade det sjunde världsväldet dem till jorden och trampade på dem, och hur nära var de då att tillintetgöras?

²¹ Dessa som kallas ”det heliga folket” försökte det sjunde världsväldet att tillintetgöra, men det lyckades endast till en del, då det kastade dem till jorden och trampade på dem under första världskriget, vilket skedde i Amerika och i brittiska besittningar ”under en tid och [två] tider och en halv tid”. (Dan. 7:25) b Det himmelska ljuset på jorden brann då med svag låga.

Jehovas helgedoms boning slås ned

22. Hur lyckades det symboliska ”lilla hornet” företa sig stora ting ”till och med mot härskarornas furste”?

²² Till dem som för länge sedan var i färd med att återuppbygga Jehovas helgedom i Jerusalem, sedan Juda land hade legat öde i sjuttio år, sade profeten Sakarja: ”Ty så säger härskarors Jehova: ... den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten.” (Sak. 2:8, AS) När det sjunde världsväldet angrep Jehovas åt honom överlämnade ”härskara”, hans helgedomsklass på jorden, angrep det i själva verket härskarornas Jehova. Det symboliska ”lilla hornet” företog sig i sanning stora ting ”till och med mot härskarornas furste ...: han tog bort ifrån honom det dagliga offret [det ständiga brännoffret, JP], och hans helgedoms boning slogs ned”. (Dan. 8:11) Jehova Gud är ”fursten” eller den teokratiske anföraren för sin härskara av heliga, och de utgör ”hans helgedom”, i vilken han bor genom sin ande. (Ef. 2:21, 22) Det symboliska ”lilla hornet” eller det sjunde världsväldet menade sig vara större än Guds rike. Det vägrade att ge upp sin världsvida suveränitet på jorden till förmån för Guds rike, som hade upprättats i himmelen vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914. Det visade förakt för de goda nyheterna om Guds rike, som hans helgedomsklass, hans heliga, vilka överlämnat sig åt honom, strävade efter att predika överallt inom det stora område som behärskades av det sjunde världsväldet, dvs. Brittiska imperiet och Amerika.

23. Hur och när tog det symboliska ”lilla hornet” ifrån honom det ”ständiga brännoffret”?

²³ Detta budskap om Riket uppsteg dagligen till Jehova Gud till hans lov och pris likt ett offer, som dagligen, ständigt, oupphörligt, frambärs till ”härskarornas furste” genom hans heliga folks världsvida ansträngningar för att få detta budskap predikat. Detta folk strävade samvetsgrant efter att lyda detta bud till Jesu efterföljare: ”Så låtom oss då genom honom alltid till Gud ’frambära ett lovets offer’, det är ’en frukt ifrån läppar’, som [offentligen] prisa hans namn. Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till.” (Hebr. 13:15, 16) Dessa frambärare av lovets offer lät sitt uppsåt i livet bringas i samklang med aposteln Petrus’ ord: ”Och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ’heligt prästerskap’, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.” (1 Petr. 2:5) Det symboliska ”lilla hornet”, som är ”en fräck konung, som förstår ränker”, ville inte bli ställt i skuggan av Guds rike och ville inte heller att fårliknande människor skulle vända sig till det för att vinna frälsning. Det grämde sig därför över detta ”lovets offer”, dessa ”andliga offer, ... välbehagliga för Gud”, som dagligen och ständigt bragtes att uppstiga till Gud. Under förevändningen att man ville slå vakt om fosterlandets intressen och eggat till handling av kristenhetens religiösa ledare tog det sjunde världsväldet ”ifrån honom det ständiga brännoffret” (JP) under ”en tid och [två] tider och en halv tid”.

24. Hur skedde det alltså att ”hans helgedoms boning slogs ned”, men varför blev helgedomsklassen Inte förintad då?

²⁴ På detta sätt skedde det att den boning, där offren frambärs, ”slogs ned”, dvs. själva grundvalen, på vilken ”hans helgedom” vilade såsom ett andligt hus, där lovets offer skulle frambäras och tillbedjan ägnas honom. Att grunden eller ”boningen” slogs ned innebar inte att den symboliska ”helgedomen” själv blev förintad; men det kunde ha lett till förintelse för kvarlevan av helgedomsklassen. Jesaja 12:1 talar profetiskt om att Gud var vred på sitt folk, som var överlämnat åt honom, sin nation av det andliga Israel, därför att det hade givit efter för fruktan inför det sjunde världsväldet och praktiskt taget slutat upp med att frambära lovets offer och offentligen prisa eller kungöra hans namn. I sin barmhärtighet förkortade han vedermödans dagar, som han hade börjat låta komma över Satans, djävulens, organisation. Varför det? Jo, för att den utvalda helgedomsklassens medlemmar, som fienden trampade på, inte skulle bli förintade tillsammans med det sjunde världsväldet, utan skulle bli frälsta medan de alltjämt befann sig i köttet. — Matt. 24:21, 22.

25. Vari bestod alltså helgedomsklassens ”överträdelse”, som var orsak till att den prisgavs, och varför var det således inte ”genom hans kraft” som det ”lilla hornet” gjorde dess medlemmar till fångar

²⁵ Den försummelse i att lyda Gud och frambära det ”ständiga brännoffret” i andlig mening, som helgedomsklassens medlemmar gjort sig skyldiga till under någon tid, innebar överträdelse för deras del. Fördenskull blev de genom Jehovas tillstädj ande och som ett uttryck för hans vrede mot dem prisgivna åt det förtryckande symboliska ”lilla hornet”. Fastän det ”lilla hornets” militära och kommersiella makt var mycket stor, var det alltså dock ”icke genom hans kraft” som denne, som kallas ”en fräck konung”, tvingade härskaran av Jehovas heliga folk under sina fötter. ”Och härskaran jämte det ständiga brännoffret prisgavs åt det genom överträdelse; och det [det lilla hornet] kastade ned sanningen till jorden, och det utförde bedrifter och hade framgång.” (Dan. 8:12, JP; 8:24c, Åk) Under denna tid av försummelse, när det gällde andliga ting, kom helgedomsklassens medlemmar i fångenskap hos de världsliga makterna, på samma sätt som Daniel och de övriga av Jehovas folk på Daniels tid fördes i fångenskap till Babylon och deras hemland och helgedom låg öde i sjuttio år.

26. Hur kastade det ”lilla hornet” sanningen och troheten till jorden, och hur hade det likväl framgång i vad det företog sig?

²⁶ Det sjunde världsväldet, det angloamerikanska världsväldet, frågade inte det minsta efter vare sig sanningen i Guds budskap om Riket eller troheten och ostraffligheten hos Guds folk. Det kastade sanningen och troheten till jorden. Jehova verkställde inte omedelbart sin dom gentemot det sjunde världsväldet, därför att det handlade så. Varför inte det? För att han inte samtidigt skulle verkställa en förintande dom på sina egna åt Gud överlämnade tjänare, det ”heliga folket”. Det sjunde världsväldet utförde således bedrifter och hade framgång och gick segrande ur första världskriget, sedan det tillfogat sin mäktige fiende, kejsarriket Tyskland, ett förkrossande nederlag.

27. Hur företog sig det ”lilla hornet” under den vapenvila som inträdde den 11 november 1918 allt större ting mot ”härskarornas furste” genom att föra fram en avgud?

²⁷ Under vapenvilan, som inträdde den 11 november 1918, företog, sig detta välde allt större ting mot Jehova ”härskarornas furste”. Det av två makter bestående angloamerikanska världsväldet förkastade det budskap, som helgedomsklassen hade strävat efter att ’kungöra för alla nationer, och befrämjade i stället upprättandet av en modern avgud för hela världen, Nationernas förbund. Storbritanniens premiärminister under krigsåren, Lloyd George, hade haft planer på en sådan världsomfattande allians mellan nationerna;d och Amerikas president under krigsåren, T. Woodrow Wilson, medtog ett yrkande i denna riktning i sina ”fjorton punkter”, som han framlade såsom förslag till ett fredsprogram. Fastän Wilson var president, dristade han sig till att personligen närvara vid fredskonferensen i Paris för att söka genomdriva sina ”punkter”, som omfattade kravet på den internationella överenskommelsen om Nationernas förbund.

28. Vilken profetia i Uppenbarelseboken uppfyllde alltså det anglo-amerikanska världsväldet, och hur betraktade Gud denna politiska avgud?

²⁸ Det av två makter bestående angloamerikanska världsväldet uppfyllde alltså profetian om det ”vilddjur”, som ”hade två horn likt ett lamm” men som ”började tala som en drake”, i det att det uppmanade jordens inbyggare att göra en ”bild åt vilddjuret”. Det anglo-amerikanska världsväldet gav ”andedräkt åt vilddjurets bild”, så att den skulle kunna tala med en viss myndighet och vinna åt sig tillbedjan av dem som motstod Guds upprättade rike och som gynnade ”vilddjuret”, Satans världsvida styrelsesystem. (Upp. 13:11—15, NW) Det som avses med det symboliska uttrycket ”vilddjurets bild”, nämligen Nationernas förbund, var en styggelse, ett vämjeligt ting, för Jehova Gud i lika hög grad som den sextio alnar höga och sex alnar breda gyllene bildstoden som Nebukadnessar, Babylons kung, lät ställa upp för att folk ur alla hans rikes hövdingdömen skulle tillbedja den, vilket inbegrep Daniels kamrater Sadrak, Mesak och Adeb-Nego. (Dan. 3:1—15) Jehovas vittnen insåg att Nationernas förbund var något vederstyggligt för Gud, liksom en avgud är.

”Styggelsen som kommer åstad förödelse”

29. När trädde Nationernas förbunds stadga i kraft, när började detta förbund fungera, men vad satte kristenheten i gång med?

²⁹ Fredskonferensen började i Paris den 18 januari 1919, och Amerikas president, Wilson, var då närvarande. Det fredsfördrag, som utformades här och i vilket man inryckte Nationernas förbunds stadga, undertecknades i Versailles den 28 juni 1919. Den 13 oktober samma år hade fördraget ratificerats av tre stora makter bland de allierade, och det trädde i kraft jämte den i fördraget inryckta Nationernas förbunds stadga. Förenta staternas senat vägrade att sluta upp vid president Wilsons sida och ratificera fördraget. Senaten ansåg att USA:s nationella suveränitet inte var tillräckligt skyddad i Nationernas förbunds stadga. Förenta staterna slöt separatfred med Tyskland senare. Nationernas förbund, som symboliskt kallas ”vilddjurets bild”, började i själva verket fungera den 10 januari 1920 i London i England. Men innan dess satte den religiösa kristenheten i gång med att göra den symboliska ”bilden” till föremål för avgudadyrkan.

30. Vad erbjöd sig Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika att göra, och hur gav det en sådan roll åt detta förbund som bara tillkommer Messias?

³⁰ Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika erbjöd sig omedelbart att såsom en präst utföra tjänst inför ”bilden”. Innan fredskonferensen hade öppnats och medan president Wilson bara hade kommit därhän att han förordade Nationernas förbund, uttalade sig Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika till förmån för ett sådant förbund och gav det Kristi, Messias’, roll. Detta förbundsråds verkställande utskott sammanträdde i Atlantic City i New Jersey och beslöt den 12 december 1918 att understödja president Wilsons förslag om ett Nationernas förbund. Utskottet utfärdade en kungörelse, vari det bland annat hette:

Den kris som kriget utgjort för världen är till ända, men en världskris är nära inpå oss.

... ”Skall vi åter”, frågade Lloyd George, ”förfalla till den gamla rivaliteten nationerna emellan, till fientligheten och kapprustningarna, eller skall vi söka efterlikna Fridsfurstens regering över jorden?”

Tiden är inne att organisera världen för sanning och rätt, rättvisa och humanitet. För detta ändamål yrkar vi som kristna på att ett förhund av fria nationer bildas vid den kommande fredskonferensen. Ett sådant förbund är inte rätt och slätt ett politiskt hjälpmedel; det är rättare sagt det politiska uttrycket för Guds rike på jorden.

... De hjältemodiga döda kommer att ha dött förgäves, om inte ur segern kommer en ny jord, där rättfärdighet bor.

Kyrkan har mycket att ge och mycket att vinna. Den kan ge ett kraftigt stöd åt den nya internationella ordningen genom att tillföra den något av Guds rikes profetiska härlighet. Vari består Guds rike, om inte i Guds viljas triumf i människors angelägenheter, ”i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande”? Och vad är denna syn av ett världsförbund av människor, uppbyggt på rättvisa och redbarhet i handel och vandel i syfte att framgångsrikt och opartiskt bevara freden, om inte en syn av Guds rike?

Kyrkan kan skänka en ande av god vilja, varförutan intet förbund av nationer kan bestå. ...

Nationernas förbund har sin rot i evangelium. Det strävar efter att åstadkomma detsamma som evangelium, nämligen ”frid på jorden, till människorna ett gott behag”. Dess vädjan är, liksom evangeliets, universell.

Låt oss bönfalla vår himmelske Fader, Gud, den Allsmäktige, om att nationernas fredsdelegater må bli ledda av Guds ande och bli upplysta av Guds vishet, så att de må införliva hans rättfärdiga, kärleksfulla och heliga vilja med den nya strukturen för världens liv. ...

31. Vilka åtgärder vidtog Förbundsrådets utskott för att de nämnda dokumenten skulle bli vederbörligen överlämnade, och vad sände det till president Wilson?

³¹ Förbundsrådets utskott antog också resolutioner till stöd för planernas förverkligande. En av dessa gällde tillsättandet av en ”lämplig kommitté, som företräder så gott som alla Amerikas protestantiska kyrkor, till att överlämna nämnda dokument till de allierade och associerade makternas fredskonferens”. Sedan kungörelsen avgivits och resolutionerna antagits, följde utskottet ett förslag som framlagts och sände ett kabeltelegram till president Wilson i Paris, vari man delgav honom de åtgärder man vidtagit. Senare avsändes ett brev, som var daterat den 18 december 1918, till president Wilson, och däri bifogades en avskrift av telegrammet såväl som av kungörelsen och resolutionerna. I brevet omtalades också att en särskild kommitté blivit tillsatt för att officiellt överlämna kungörelsen till fredskonferensen, som inom kort skulle sammanträda.e

(Fortsättning följer)

[Fotnot]