Kapitel 3

Förutsagda världsförändringar fram till Guds rike

 1. Vilken allt överträffande förändring kommer vår tid att leda fram till?

”TIDERNA FÖRÄNDRAS” — de orden beskriver vad den här generationen har fått uppleva sedan det epokgörande året 1914. Tingens mönster har förändrats, liksom det mönster, som kan betraktas genom titthålet i ett gammaldags kalejdoskop, när man vrider på det. Men hur många av oss har tyckt om förändringarna? Det är inte alla som tycker om dem. Vi finner föga glädje i att gå stick i stäv mot våra bättre böjelser för att anpassa oss till de icke önskvärda förändringarna. Tiden för den största förändring som mänskligheten någonsin upplevt är nu nära! Den är redan fastställd, och lyckligtvis kommer den oerhörda förändring som skall inträffa att styras så att den blir till det bestående bästa för alla som älskar stabila, goda tider.

 2. Mot vilka krafter, som är inriktade på en förändring, görs det fortfarande motstånd?

² Hur kan vi vara säkra på det? I våra dagar ser vi mäktiga politiska krafter, som blir allt starkare för varje år som går, krafter som tycks vara inriktade på att förändra hela världen. De är övertygade om att mänsklighetens framtid ligger i deras händer. Vad vi, människor i allmänhet, skulle vilja ha bekymrar inte dessa världsförändrande, radikala krafter. Ett avsevärt antal människor föredrar det gamla sättet att göra saker och ting, det gamla sättet att sköta angelägenheterna, med ett stort mått av personlig valfrihet. Politiska krafter, som håller fast vid det sedan länge tillämpade sättet att styra människornas angelägenheter, är fortfarande starka och gör motstånd — även om detta motstånd försvagas — mot de växande krafter som syftar till att rycka upp och omstörta de gamla sätten att ta hand om mänsklighetens intressen.

 3. Hur behandlar de två stora politiska grupperna varandra?

³ Vi har alltså de två större grupperna på den jordiska skådeplatsen i våra dagar. Den ena gruppen, som föredrar snabba, hänsynslösa, revolutionära förändringar, kallas ganska allmänt den radikala fraktionen. Den andra gruppen, som bevarar starka band med det förflutna och dess strukturer och former, kallas mycket lämpligt den konservativa fraktionen. Egendomligt nog kan vi finna att en nations regering, som upprättades genom revolution och våld, blir konservativ när en avsevärd tid förflutit. Den träder in i de konservativas led. Det ser ut som om en slutlig avgörande strid mellan de radikala och de konservativa hastigt närmar sig. För närvarande försöker de båda politiska grupperna att ha fördrag med varandra. Utåt sett försöker de verka hjärtliga mot varandra. Men det finns alltid reservationer, som de behåller i sitt hjärta, när de gör formella utbyten med varandra. Men i grund och botten, fundamentalt sett, är de olika. De låter sig helt enkelt inte förenas — lika litet som hårt järn kan förenas med krukmakarlera. — Daniel 2:43.

 4. Vilken världssituation förväntade man inte före första världskriget?

⁴ Detta är en ny situation i människans historia. Den har i synnerhet tagit form nu på 1900-talet. Före världskriget 1914—1918 förväntade man sannerligen inte den situation som råder världen utöver i våra dagar och kunde därför inte förutsäga den. Inte ens politikerna, som konsulterar fjärrskådare och astrologer, fick någon vink om detta på den tiden, innan första världskriget skakade deras självbelåtenhet. Den kortsynta människan kunde sannerligen inte föreställa sig att det mänskliga samhället skulle bli så djupt splittrat i politiskt avseende som det är i våra dagar och har varit sedan första världskriget. Men är vi medvetna om att denna politiska situation, vad mänskliga angelägenheter beträffar, blev profetiskt illustrerad för mer än 2.580 år sedan eller omkring år 605 före den vanliga tideräkningen?

 5, 6. Vilka kunde inte förutsäga våra dagars situation år 605 f.v.t.?

⁵ Denna tidpunkt för länge sedan för oss tillbaka till den tid då Babylon utövade världsherraväldet. Som ett uttryck för sin världsimperialism hade detta babyloniska världsvälde förstört den världsberömda staden Jerusalem och dess tempel, som var överlämnat åt tillbedjan av hebréernas Gud, Jehova. Så långt tillbaka i det avlägsna förflutna skulle det ha varit omöjligt för en fjärrskådare, en astrolog eller någon annan, som var blott och bart en människa, att förutsäga den politiska situationen i våra dagar.

⁶ Det måste vi allesammans erkänna!

 7. Vem tillkommer det att kartlägga världsherraväldets kurs?

⁷ Men vilka bevis har vi då för att någon i himmelen eller på jorden verkligen förutsade detta? Även om det kan förefalla nästan otroligt, så har vi sådana bevis. De kommer från Honom som kartlade det mänskliga styrets kurs alltsedan Babylons tid fram till våra dagar. Det finns bevis för att dessa världsväldens kurs var kartlagd och att den kurs som kartlagts för dem fram till nu också kom att följas i mänsklighetens historia. Vid allt detta måste man ta hänsyn till att tider och stunder skulle omskifta för att mycket betydelsefulla ting skulle inträffa och att en dynasti av världshärskare skulle komma att avsättas till förmån för en ny uppsättning världshärskare, som rentav kunde vara av en annan ras. I samband med denna kartläggning togs också hänsyn till den största förändring och överföring, när det gäller världsmakten, som någonsin kommer att äga rum under mänsklighetens hela historia, den förändring som nu ligger alldeles framför den nu levande generationen av mänskligheten. En sådan exakt kartläggning av världsherraväldets kurs vad mänskligheten beträffar kräver någon som är människan överlägsen, någon som ända från begynnelsen känner det storslagna slutet. Den kräver ingen annan än Gud, inte den så kallade ”denna tingens ordnings gud”, utan den allsmäktige Guden, den allvise Guden, människans skapare. — 2 Korintierna 4:4; Romarna 11:33.

 8, 9. a) För vem uppenbarades dessa konturer av mänsklighetens historia? b) Vad sade han för att uttrycka sin uppskattning gentemot Honom som gett honom upplysningarna?

⁸ Hans kartläggning av kursen eller konturerna för mänsklighetens historia måste uppenbaras för någon på jorden för att denne skulle teckna ned upplysningarna och göra en skriftlig redogörelse, som vi alla kan undersöka. Denne någon var en ung hebré vid namn Daniel. Om han inte hade varit en tillbedjare av den allsmäktige, allvise Guden, skulle han aldrig ha fått ta emot denna uppenbarelse. Han fattade innebörden i den uppenbarelse han fick ta emot. Det var därför Daniel i sin profetiska bok tecknade ned dessa ord av tacksam uppskattning gentemot den gudomliga källan till hans upplysningar:

⁹ ”Lovat vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till. Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet, vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.” — Daniel 2:20—23.

10, 11. Vad sade Nebukadnessar om Gud, när han fick sin dröm berättad för sig?

¹⁰ När profeten Daniel uppenbarade ”det som konungen ville veta” för Babylons glömske härskare, var denne den högste politikern på den tiden, Nebukadnessar, ärlig nog att erkänna att endast den högste Guden kunde göra en sådan uppenbarelse beträffande den då mörka och förborgade framtiden. Med djup respekt sade han till Daniel:

¹¹ ”I sanning, eder Gud är en Gud över andra gudar och en herre över konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.” — Daniel 2:47.

12. Hur skiljer sig våra dagars politiker från Nebukadnessar?

¹² Vilken politisk härskare i våra dagar skulle, efter att ha läst Daniels redogörelse för den uppenbarade hemligheten och sedan jämfört denna med världsherraväldets kurs fram till våra dagar, ge ett sådant erkännande åt Daniels och hans tre hebreiska kamraters Gud? Förgäves får vi leta efter en sådan ärlig politisk härskare, som kan ödmjuka sig så att han låter den hemlighet som uppenbarats för Daniel vägleda hans eget handlingssätt. Därför skall den världsomfattande förändring, som inom kort skall genomföras av den Gud som låter tider och stunder omskifta, komma över dem allesammans med förintande kraft.

13. Till vilka vädjade Nebukadnessar beträffande sin glömda dröm?

¹³ Vad var det som övertygade profeten Daniel såväl som den ledande politikern på den tiden, kung Nebukadnessar av Babylon, om att den person, som kunde ge en sådan förhandssyn av tusentals år av mänsklighetens historia och således ”från begynnelsen” förkunna ”slutet”, måste vara Gud, den Allsmäktige? (Jesaja 46:10, Åk) Det var de mänskligt sett omöjliga krav som stod i vägen för en sådan uppenbarelse. I det andra året av Nebukadnessars regering, som erövrare av Jerusalem med dess tempel för Jehovas tillbedjan, hade han en dröm. När han vaknade upp ur sömnen, kunde han inte komma ihåg den. Han blev mycket upprörd över detta, eftersom den glömda drömmen tycktes förmedla ett budskap av yttersta vikt för honom. Han satte sina stjärntydare och spåmän på ett onormalt svårt prov genom att kräva att de inte bara skulle uttyda drömmen, utan först och främst berätta den för kungen. När de förklarade att detta var ett fullständigt orimligt krav, befallde kung Nebukadnessar att de skulle avrättas såsom varande bedragare i sitt profetiska yrke. Men till och med den mest framstående psykolog i våra dagar kan hålla med om att han var mentalt obalanserad när han fattade ett sådant beslut.

14. Hur fick Daniel de livräddande upplysningar han behövde?

¹⁴ Den svåra nödsituation som nu uppstått berörde profeten Daniel, eftersom han ansågs vara den främste av de vise i Babylon. Han frågade översten för kungens drabanter varför denne hade kommit för att döda honom och hans tre hebreiska kamrater, Hananja, Misael och Asarja. När Daniel fick reda på detta, bad han om en enda dags uppskov för avrättningen av de vise i Babylon. Han hyste tillförsikten att ingenting var omöjligt för hans Gud, Jehova. Daniels och hans tre hebreiska kamraters samfällda böner visade sig inte vara riktade till någon falsk, mytisk gud. Både Nebukadnessars dröm och dess innebörd, som var av betydelse för hela världen, uppenbarades för Daniel i en profetisk ”syn om natten” från hans Gud, Jehova. (Daniel 2:19) Sedan Daniel välsignat Honom, som gör vad som är omöjligt för människor, och gett äran åt Honom, bad han Arjok, översten för kung Nebukadnessars drabanter, att föra honom fram inför det babyloniska väldets förbryllade imperiehärskare.

15, 16. Vem blev härigenom satt på prov, och vem gav Daniel äran åt?

¹⁵ Daniels och hans tre hebreiska kamraters liv stod på spel. Om han inte berättade den glömda drömmen för imperiehärskaren och sedan på denna grundval gav en tillfredsställande förklaring av den, måste de avrättas tillsammans med alla Babylons vise. Detta framtvingade ett prov, som inte gällde någon människa, utan universums verklige Gud, eftersom Babylons stjärntydare och spåmän redan hade misslyckats. Genom det som Daniel nu uppenbarade för det babyloniska världsväldets härskare blev han på ett framträdande sätt ett vittne för Jehova, ett av Jehovas förkristna vittnen. (Jesaja 43:10—12; 44:8) Som ett utmärkt exempel för alla nutida Jehovas vittnen tog Daniel inte åt sig själv någon ära för vad han nu skulle uppenbara för världens mest framträdande politiker, utan gav äran åt honom som verkligen är ”Gud i himmelen”. Han sade:

¹⁶ ”Den hemlighet, som konungen begär att få veta, kunna inga vise, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen. Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta, vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på ditt läger.” — Daniel 2:27, 28.

17. Hur förhärligade Jehova sin makt som en Gud ”som kan uppenbara hemligheter”?

¹⁷ Om Nebukadnessars dröm hade varit blott och bart en vanlig, meningslös dröm, som vem som helst kan få, skulle den aldrig ha blivit nedtecknad i Jehovas ord, bibeln. Det var en meningsfull dröm från den Gud ”som kan uppenbara hemligheter”, men den skulle bli meningslös om den inte kunde förklaras. Och ändå utplånade den allsmäktige Guden i himmelen alla minnen av drömmen ur Nebukadnessars sinne. Motverkade inte Jehova sitt syfte när han gjorde detta, när han gjorde kungens minne fullständigt tomt? Inte alls. Han lade i stället grunden för att förhärliga sin egen övermänskliga makt. Han framlade ett problem som bara en gud, bara den sanne Guden, kunde lösa.

18. Hur blev kungen tvungen att låta bevisa för sig att Gud existerar?

¹⁸ Genom sitt sätt att sköta denna angelägenhet av sådan stor betydelse för hela världen gjorde Jehova det nödvändigt att ett vittnesbörd om Guds makt skulle avges inför den jordiske ”konungarnas konung” för så länge sedan. Kungen drevs att använda sin absoluta myndighet och begära att drömmen och dess uttydning skulle läggas fram för honom. Han bad om det, och han måste ta emot det när det genom ett underverk gavs åt honom. Vare sig Nebukadnessar tyckte om det eller inte, så fick han vad han hade begärt. När det babyloniska världsväldet började utöva obestritt styre, fick alltså denne den högste politikern bevisat för sig att det finns en Gud, att Gud existerar! — Daniel 2:1, 28.

DRÖMMEN OM VÄRLDSHERRAVÄLDETS ÄNDRINGAR

19. Vad kommer Jehova att visa politikerna när det gäller rätten till jorden?

¹⁹ Det finns ett gammalt ordspråk som säger: ”Människan spår, men Gud rår.” Detta är sant när det gäller världens angelägenheter. Skaparen av himmel och jord bryr sig verkligen om världens angelägenheter här på jorden. Han är intresserad av vad som pågår här, därför att den jord som vi lever på är hans, inte världskommunismens eller den kapitalägande demokratins rättmätiga domäner. Att Jehovas intressen i förbindelse med jorden kommer främst och att han till slut skall kräva erkännande av dem och tillgodose dem belyste han i den dröm som hans profet Daniel åter uppenbarade för kung Nebukadnessar av Babylon vid höjdpunkten av dess makt, då det var benäget att göra anspråk på hela jorden som erövringsobjekt. Med spänd uppmärksamhet lyssnade kungen till Guds ord och tog det på allvar, när Jehovas profet Daniel vidare sade:

20. Hurudan var den dröm som Daniel berättade för kungen?

²⁰ ”Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda. Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn, dess fötter delvis av järn och delvis av lera. Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna som voro av järn och lera och krossade dem. Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.” — Daniel 2:31—35.

21. Hur visade Gud alltså att han kände ”slutet” från ”begynnelsen”?

²¹ Vi kan föreställa oss hur bestört kung Nebukadnessar blev över denna inspirerade beskrivning. Den passade exakt till drömmen, som han hade sett den! Denna höga bildstod, som var av sådan bländande glans, ingöt fruktan, skräck, och var fasansfull därför att den var så imponerande. Hur kunde han någonsin ha glömt den? Men det hade han! Om drömmen om den aldrig hade berättats, så skulle det budskap som den var avsedd att förmedla ha gått förlorat för evigt. Eftersom den tydligen blivit sänd genom gudomlig makt till honom som då var ”konungarnas konung” i världen, måste den ha något aktuellt budskap av världsomspännande betydelse. Endast Gud kunde i en syn om natten ha reproducerat för Daniel något som fullständigt försvunnit ur Nebukadnessars sinne. Men kunde samme Gud förklara den glömda drömmens innebörd? Den Gud som utformat och sänt drömmen borde utan tvivel veta vad han menade med den. Han kunde tala om vad den människoliknande bildstoden betydde, från topp till tå. Genom att ge en fullständig dröm, som uppenbarade hur den meningsfyllda bildstoden undanröjdes, visade han att han visste och ”från begynnelsen har förkunnat slutet”. Så fortsätt, Daniel!

22. Varför är vi mer intresserade av drömmen än kungen var?

²² Men det räckte inte med att bara uppenbara den profetiska drömmen. Endast om drömmen också blev förklarad kunde Daniel och alla de andra vise i Babylon bli räddade från döden. Daniel hade en förklaring till bildstoden i drömmen, men skulle hans uttydning tillfredsställa kung Nebukadnessar, en hednisk härskare som hade förstört Jehovas tempel i Jerusalem? Skulle han godta den såsom varande rätt? Är det en uttydning som tillfredsställer oss i denna tid, inte bara därför att den är förnuftig och logisk, utan också därför att den är i överensstämmelse med hela återstoden av Guds uppenbarade ord, den inspirerade bibeln? Vi i denna tid, som uppenbarligen lever vid tiden för ”slutet” av drömmens uppfyllelse, bör vara mer intresserade av den än Nebukadnessar, som levde vid tiden för ”begynnelsen” av drömmens uppfyllelse. Han stod inte under hotet om den världsomfattande katastrof som ännu skall inträffa. Men det gör vi!

23. Vem sade Daniel att bildstodens gyllene huvud var en bild av? Varför det?

²³ Arjok, översten för Nebukadnessars drabanter, kan ha släppt sitt grepp om svärdet, när Daniel vidare sade till hans militäre överbefälhavare: ”Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen: Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.” — Daniel 2:36—38.

24. Började alltså ”bildstoden” med Babylons grundare?

²⁴ Att Nebukadnessar redan i början av förklaringen beträffande bildstoden fick reda på att den inbegrep honom och faktiskt började med honom bör ha gjort honom mera intresserad av uttydningen av hela drömmen. Att han fick reda på att han symboliserades av ett huvud av den dyrbaraste metall man då kände kunde knappast annat än behaga honom och få honom att tycka att tillbörlig ära och värdighet tillskrevs honom. Det gyllene huvudet föreställer mycket passande en imperiehärskare, ”konungarnas konung”, som himmelens Gud hade tillåtit bli den styrande världsgestalten, det babyloniska världsväldets härskare. Det som framställdes i bild genom bildstoden av fyra olika metaller började alltså inte med kusiten Nimrod av den hamitiska rasen, som grundade det ursprungliga Babel eller Babylon mer än 1.500 år tidigare. — 1 Moseboken 10:8—10; 1 Krönikeboken 1:10.

25. Började den med det första världsväldet eller med det andra?

²⁵ Den symboliska bildstoden började heller inte med det egyptiska världsväldet, ett hamitiskt välde, som var det första världsväldet som nämns i bibelns skildring. (1 Moseboken 10:6, 13, 14; 12:11—13:1; Psalm 78:51; 105:23, 27; 106:21, 22) Den symboliska bildstoden började heller inte med det assyriska världsväldet, ett semitiskt imperium, som blev det andra världsväldet enligt bibelns skildring. (1 Moseboken 10:21, 22; 2:14; 25:18; 2 Konungaboken 15:19—29) År 632 f.v.t. hade Nebukadnessar del i att omstörta det assyriska världsväldet och upprättade därigenom det nybabyloniska väldet, som räknades som det tredje världsväldet enligt bibelns skildring. — Nahum 2:8—3:18; Sefanja 2:13.

26. Varför var orden om ”bildstoden” tillämpliga alltsedan Jerusalems förstöring?

²⁶ Omkring tjugofem år senare, efter det att imperiehärskaren Nebukadnessar blivit använd som Jehovas redskap till att förstöra det otrogna Jerusalem, var profeten Daniels ord tillämpliga: I din hand har himmelens Gud ”givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo”, och dig har han satt ”till herre över allasammans”. (Daniel 2:38) Så förhöll det sig, eftersom Jehova Guds förebildliga rike på jorden upphörde att existera i och med att babylonierna förstörde Jerusalem år 607 f.v.t. — 1 Krönikeboken 29:23; 2 Krönikeboken 36:17—21.

27. Vad för något är varje metall i ”bildstoden” en bild av i politiskt hänseende?

²⁷ Eftersom Daniel sade till Nebukadnessar: ”Du är det gyllene huvudet”, var bildstoden av metall i sin helhet en bild av en rad imperiehärskare eller världshärskare. ”Det gyllene huvudet” var faktiskt inte bara en bild av Nebukadnessar själv, utan det föreställde också den härskande dynasti som upprättades i och med honom. Det gyllene huvudet var alltså i sin helhet en bild av Nebukadnessar själv, därefter hans äldste son Evil-Merodak, sedan Nabonid, Nebukadnessars svärson, och slutligen Belsassar, Nebukadnessars dotterson. (2 Konungaboken 25:27—30; Jeremia 52:31—34; Daniel 5:10, 11, 18, 22) Denna dynasti representerade det babyloniska världsväldet. Serien av fyra metaller i bildstoden i Nebukadnessars dröm representerar följaktligen en serie världsvälden, som har utövat världsherravälde utan ingripande från Guds rike (vare sig från det förebildliga, jordiska riket eller från det motbildliga, himmelska riket). Daniels uttydning av drömmen bevisar att det förhåller sig så.

28, 29. Varför namngavs inte det följande riket, som skulle vara ringare än Babylon?

²⁸ Daniel fortsatte med sin uttydning och pekade på det världsherravälde som skulle utövas av det babyloniska världsväldets efterträdare. Han sade till Nebukadnessar, ”konungarnas konung”: ”Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.” — Daniel 2:39.

²⁹ Daniel namngav inte detta rike, som skulle vara ”ringare” än Nebukadnessar och följa omedelbart efter det babyloniska världsväldet. Om han hade gjort det, skulle det babyloniska världsväldet ha varit på sin vakt mot den framtida aspiranten till världsherraväldet. Men av Jesajas tidigare profetior (Jes. 13:1—17; 21:2—9) kunde Daniel ha vetat att mederna, persernas bundsförvanter, skulle vara inbegripna i att störta Babylon från dess höga ställning som världsvälde.

30. Hur kunde Daniel känna till honom som skulle omstörta Babylon?

³⁰ Daniel kunde också veta, med tanke på Jesaja 44:24—45:7, att Jehova skulle använda en man vid namn Cyrus, som visade sig vara en perser, till att låta den gudomliga vedergällningen drabba det babyloniska världsväldet för att det förintat Jerusalem och dess tempel för Jehovas tillbedjan. (Jesaja 46:11) Daniel, som också studerade Jeremias profetia, visste att mederna skulle spela en viktig roll i samband med den slutliga belägringen av Babylon och skulle ha del i att störta denne förföljare av hans folk. (Jeremia 51:28; Daniel 9:2) Men Daniel uppenbarade inte då dessa upplysningar för Nebukadnessar, som inte skulle få uppleva detta fall. Varför skulle han behöva oroa sig över det?

31. Hur fick Daniel privilegiet att introducera Babylons efterträdare?

³¹ Profeten Daniel hade privilegiet att så att säga introducera det ”rike” eller världsvälde som symboliserades av silvret i bildstoden i drömmen. Det var den där höstnatten år 539 f.v.t., då Nebukadnessars dotterson, kung Belsassar, höll ett kungligt gästabud med ett tusen av sina stormän inne i den belägrade staden Babylon. Vid höjdpunkten av deras festande visade sig genom ett underverk en hand, som på väggen skrev de gåtfulla orden: ”Mene mene tekel u-farsin.” Som en sista utväg måste den skräckslagne kung Belsassar kalla till sig Daniel för att han skulle uttyda denna handskrift på väggen. När Daniel förklarade det sista ordet, ”farsin”, som är pluralformen av ordet ”peres”, sade han till Belsassar: ”Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” Samma natt trängde belägrarna in i Babylon, kung Belsassar blev dödad, och det medo-persiska världsväldet upprättades. Eftersom mederna och perserna var arier, övergick nu världsherraväldet från den semitiska rasen till den jafetitiska rasen. — Daniel 5:1—31; 6:12; Ester 1:19.

32. På vilket sätt var Medo-Persien ”ringare” än Babylon?

³² Precis som silver är ringare än guld var det medo-persiska världsväldet ringare än det babyloniska. På vilket sätt? Därigenom att det inte upphöjde sig lika högt som det babyloniska väldet, som förstörde staden Jerusalem och dess tempel för Jehovas tillbedjan. Babylons kung, Nebukadnessar, tycktes på så sätt upphöja sig över Jehova Gud, vars namn var fäst vid staden Jerusalem, där kungarna i Davids kungliga släktlinje satt på ”Jehovas tron”. (1 Krönikeboken 29:23, NW; Jesaja 14:4—14) I och med detta omstörtande av Jehovas förebildliga rike år 607 f.v.t. började också den period om 2.520 år som kallas ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider”. (Lukas 21:24, 1917; NW) I stället för att försöka ”göra sig lik den Högste” erkände kung Cyrus, Babylons erövrare, Jehovas ställning som Gud.

33. Hur fick Cyrus sitt handlingssätt att stämma överens med Jesajas profetia?

³³ Som ett erkännande av Jehovas uttryckta vilja sökte kung Cyrus få sitt handlingssätt att stämma överens med vad Jehova hade profeterat om honom i Jesaja, kapitel 44, 45 fyrtiofyra och fyrtiofem. År 537 f.v.t. lät han därför en skara frivilliga israeliter och deras tjänare lämna sitt babyloniska fängelse och återvända till sitt hemland för att återuppbygga staden Jerusalem och dess heliga tempel. Men Jehovas förebildliga rike blev inte återupprättat där med en kunglig avkomling av kung David på ”Jehovas tron” i Jerusalem. — 2 Krönikeboken 36:20—23; Esra 1:1—2:2.

DET GREKISKA (MACEDONISKA) VÄRLDSVÄLDET

34. Vad sade uttydaren Daniel om Medo-Persiens efterträdare?

³⁴ Trots dess barmhärtiga hänsyn mot Jehovas utvalda folk skulle det persiska världsväldet inte vara ända fram till vårt århundrade, 1900-talet. Beträffande det medo-persiska världsväldets närmast följande efterträdare sade profeten Daniel vidare till Nebukadnessar: ”Och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.” — Daniel 2:39.

35. När fick Daniel reda på vem som skulle bli Medo-Persiens efterträdare?

³⁵ Dessa ord tydde på att det ”tredje”, kopparliknande ”riket” eller världsväldet skulle vara mera omfattande än både det medo-persiska och det babyloniska världsväldet. Eftersom koppar är en halvädel metall, ringare än silver, skulle detta uppstigande världsvälde vara ringare än det medo-persiska världsväldet. Det blev ju inte hedrat med något sådant privilegium som att befria Jehovas landsförvista folk ur deras fångenskap i Babylon. I Nebukadnessars dottersons, kung Belsassars, dagar fick drömtydaren Daniel reda på vem som egentligen skulle upprätta detta kopparliknande ”tredje” världsvälde. Det skulle vara en grekisk erövrare. Det finns inget som tyder på att Daniel uppenbarade dessa upplysningar om den avlägsna framtiden för kung Belsassar.

36. Hur framställdes Medo-Persiens fall i bild för Daniel?

³⁶ När Jehovas helige ängel förklarade den profetiska dröm, som Daniel fick och i vilken han såg en vädur med två horn besegras av en luden bock med ett enda horn, sade han: ”Väduren med de två hornen, vilken du såg, är konungarna i Medien och Persien. Och den ludne bocken är Greklands [eller Hellas’] konung, och det stora hornet, som var mellan hans ögon, är den förste konungen. Och att det avbröts, och att fyra uppstodo i dess ställe, det betyder, att fyra konungariken skola uppstå av det folkslaget, men icke med hans makt.” — Daniel 8:20—22, Åk.

37. Vilka bedrifter utförde det grekiska väldets ”förste konung”?

³⁷ Mer än två hundra år i förväg blev det alltså förutsagt att det ”rike”, som symboliserades av buken och länderna av koppar på bildstoden i drömmen, skulle vara det grekiska världsväldet. Dess ”förste konung” visade sig vara världserövraren Alexander III av Macedonien, som drog ut för att erövra det persiska väldet. År 334 f.v.t. tillfogade han den dåvarande persiske imperiehärskaren ett avgörande förkrossande nederlag och upprättade det grekiska (macedoniska) världsväldet. År 332 f.v.t. lade Alexander den store provinsen Judeen, däribland Jerusalem, under sitt herravälde. Därefter föll Egypten för honom, och staden Alexandria grundades där till minne av hans namn. Denna nya egyptiska hamnstad blev mycket blomstrande, och den kom att ha en betydande judisk befolkning.

38. Hur blev det möjligt att läsa hela bibeln på grekiska?

³⁸ På grund av Alexander den stores erövringar hela vägen fram till floden Indus i Indien och ända ner i Egypten och till följd av att han upprättade militära garnisoner i de erövrade länderna, kom den allmänna grekiska som talades av Alexanders trupper att bli den tidens internationella språk. Den tjänade som medium för internationella förbindelser, och på 200-talet f.v.t. började de grekisktalande judarna i Alexandria i Egypten att översätta de inspirerade hebreiska skrifterna till den allmänna grekiskan. Detta exempel följdes av de inspirerade skribenter som frambringade de kristna skrifternas tjugosju böcker, från Matteus till Uppenbarelseboken. På så sätt blev det möjligt för människor överallt som talade och läste den allmänna grekiskan att läsa hela den inspirerade bibeln.

39. Hur uppstod ”fyra konungariken” av grekisk stil, precis som profetian sade?

³⁹ År 323 f.v.t. dog Alexander den store, som symboliserades av den ludne bockens ”stora horn”, i Babylon, det babyloniska imperiets forna huvudstad. Så småningom delades hans väldiga imperium upp mellan fyra av hans grekiska härförare. Detta resulterade i fyra hellenska eller grekiskpräglade riken. Judeen och Jerusalem kom så småningom att ingå i det rike som påbörjades av härföraren Seleukos I Nikator. Det var naturligtvis inget av dessa fyra hellenska riken som kunde mäta sig med Alexander den stores omfattande imperium. Profetian om att det ”stora hornet” (Alexander den store) skulle ge upphov åt ”fyra horn” (fyra hellenska riken), men att inget av dessa fyra skulle äga samma makt och storlek som Alexanders imperium, gick sannerligen i uppfyllelse på ett förunderligt sätt. Men dessa fyra mindre riken tillsammans vidmakthöll ändå det grekiska världsväldets dominans, det väldes som symboliserades av bildstodens kopparparti.

DET JÄRNLIKNANDE RIKET

40. Hur upprättades det romerska världsväldet omkring år 30 f.v.t.?

⁴⁰ Tiden gick ända fram till det första århundradet före den vanliga tideräkningen. Stunden kom för ”himmelens Gud”, Jehova, att låta tider och stunder omskifta, att avsätta konungar och tillsätta konungar, för att låta ett nytt världsvälde träda till. (Daniel 2:19, 21) Rom var nu den uppstigande politiska makt som man måste räkna med. År 63 f.v.t. intog den romerske härföraren Pompejus Jerusalem och utsträckte det romerska herraväldet till att omfatta Judeen. År 30 f.v.t. tillfogades det sista av de fyra hellenska rikena ett avgörande nederlag, och Egypten blev en romersk provins. Detta utmärkte upprättandet av det romerska världsväldet i det fem hundra sjuttiosjunde året av ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider”. Jerusalem fortsatte att vara utan en kung i Davids kungliga släktlinje av Juda stam. ”Jehovas tron” stod inte längre i den judiska huvudstaden Jerusalem. — 1 Krönikeboken 29:23, NW.

41. Vad förklarade Daniel att den fjärde metallen, järn, betydde?

⁴¹ Här ser vi uppfyllelsen av vad profeten Daniel hade talat om för kung Nebukadnessar, när han uttydde den glömda drömmen om bildstoden, som bestod av fyra metaller. När Daniel förklarade innebörden i den fjärde metallen, järn, som bildstodens ben var gjorda av, sade han: ”Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.” — Daniel 2:40.

42. Hur visade det romerska väldet att det inte hade någon respekt för dem som predikade om Riket?

⁴² Det romerska världsväldet krossade det grekiska världsväldet och uppslukade kvarlevorna av de föregående medo-persiska och babyloniska världsväldena. Det visade ingen respekt för ”himmelriket”, ”Guds rike”, som Jesus Kristus och hans lärjungar i det första århundradet förkunnade. År 33 v.t. vanhelgade det den judiska påskdagen genom att avrätta Jesus Kristus på en tortyrpåle utanför Jerusalems murar. År 64 v.t., sedan en del av staden Rom brunnit ner, började det också förfölja Jesu Kristi trogna lärjungar och försökte på detta sätt krossa och förstöra den sanna kristendomen.

43. När och varför förstörde det romerska väldet Jerusalem?

⁴³ År 70 v.t. fann Rom det nödvändigt, i sin strävan att slå ner de upproriska judarnas revolt, att krossa och förstöra Jerusalem och lägga staden och dess praktfulla tempel i ruiner. De 97.000 icke-kristna judar som lyckades överleva denna fasansfulla förintelse av deras heliga stad blev kringspridda som fångar och slavar till romarrikets vitt utgrenade delar. Detta inträffade i det sex hundra sjuttiosjätte året av ”hedningarnas tider”, och nu återstod det 1.844 år till slutet av hedningarnas tider.

44, 45. Vad innebar det i verkligheten att hedningarna skulle trampa Jerusalem under fötterna?

⁴⁴ När Jesus Kristus förutsade att Jerusalem skulle förstöras av romarna under härföraren Titus, kejsar Vespasianus’ son, sade han: ”Och de [judarna i den romerska provinsen Judeen] skall falla för svärdsegg och föras som krigsfångar till alla nationerna; och Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.” (Lukas 21:20—24) Med dessa ord menade Jesus Kristus inte att blott och bart platsen för staden skulle trampas under fötterna av de icke-judiska eller hedniska nationerna. På den tiden stod Jerusalem för något mer än vad våra dagars Jerusalem, huvudstaden i republiken Israel med dess demokratiskt valde president och dess Knesset, representerar. På Kristi tid representerade Jerusalem med sitt tempel ”den store Konungens stad”, Jehovas stad. (Matteus 5:35; 4:5) Denna forna tronstad i Jehovas förebildliga rike på jorden var en symbol av Guds rike under hans smorde kung av Davids kungliga familj.

⁴⁵ Och därför var det det messianska riket, som Davids kungliga avkomlingar hade rätten till, som skulle bli trampat under fötterna av hedningarna till dess att ”nationernas fastställda tider” för detta förtrampande utan något ingripande från Guds sida löpte ut. Det är när hedningarnas tider slutar som vårt tjugonde århundrade kommer in i bilden!

ETT ANNAT VÄRLDSVÄLDE INBEGRIPET

46. Införde den romerske kejsaren Konstantin Guds rike?

⁴⁶ När vi ser tillbaka i tiden från 1900-talet, frågar vi: Har detta ”fjärde rike”, som framställdes i bild genom benen av järn på bildstoden i Nebukadnessars dröm, fullständigt fått sin uppfyllelse genom bara det romerska imperiet eller världsväldet? Bibeln själv visar att det inte skulle förhålla sig så. Varför inte? På kejsar Konstantins tid på 300-talet blev romarriket ”kristet”, men detta var endast genom ett kejserligt påbud och bara till namnet. Denna religiösa förändring gav inte upphov åt något nytt världsvälde, ett kristet världsvälde; den införde inte Guds rike, som Jesus Kristus predikade om. Men ett nytt världsvälde kom verkligen sedan många hundra år hade gått — på ett verkligt politiskt sätt. Detta utvisades av bibelns sista bok, nämligen i Uppenbarelseboken 17:9, 10.

47. Vad är ”vilddjurets” sju huvuden en bild av?

⁴⁷ Vi läser där om den religiösa skökan, det stora Babylon, som red på ett vilddjur med sju huvuden och tio horn: ”Här är det som förståndet som har vishet kommer in: De sju huvudena betyder sju berg, där kvinnan sitter överst. Och där är sju kungar: de fem har fallit, den ene är, den andre har ännu inte kommit, men när han väl kommer, måste han bli kvar en kort tid.” Av denna förklaring av de symboler som återfinns här i Uppenbarelseboken framgår det att vilddjuret är en bild av ett politiskt system på jorden. Vilddjurets sju huvuden representerar ledarskap över det politiska systemet, inte ett ledarskap utövat av alla sju på en och samma gång, utan ledarskap utövat av det ena symboliska huvudet efter det andra ända till det sjunde och sista huvudet. De sju huvudena representerar mycket passande ”sju berg”, som behärskar jorden nedanför. De sju huvudena representerar också träffande ”sju kungar”, eftersom kungar är statsöverhuvuden och utövar ledarskap eller herravälde. Precis som när det gäller bildstoden i Nebukadnessars dröm betyder kungarna här riken eller världsvälden.

48. Vilka var de fem ”kungar” som föll före Rom?

⁴⁸ Beträffande de ”sju kungarna” skrev den kristne aposteln Johannes nära slutet av det första århundradet v.t.: ”De fem har fallit, den ene är.” (Uppenbarelseboken 17:10) Vid den tid då Johannes skrev Uppenbarelseboken hölls han som fånge på fängelseön Patmos för att han var en kristen. (Uppenbarelseboken 1:1, 2, 9) När Johannes skriver: ”De fem har fallit, den ene är”, pekar han alltså på en sjätte ”kung”. Denne var på Johannes’ tid. Vilket världsvälde är det alltså som Johannes avser med uttrycket ”den ene är”? Inget annat än det romerska världsväldet Här räknas det som det sjätte världsväldet enligt bibelns profetior. Vilka var då de fem ”kungar” som hade fallit före det romerska världsväldet, en efter en? För det första det egyptiska världsväldet; för det andra det assyriska världsväldet; för det tredje det babyloniska världsväldet; för det fjärde det medo-persiska världsväldet; och för det femte det grekiska världsväldet.

49. För vems hand föll den sjätte ”kungen”, och när skedde det?

⁴⁹ Men det sjätte världsväldet skulle också falla. Ängeln sade ju till aposteln Johannes: ”Den ene är, den andre har ännu inte kommit.” (Uppenbarelseboken 17:10) Detta betecknade att ett sjunde världsvälde också skulle komma för att motsvara vilddjurets sjunde huvud. På aposteln Johannes’ tid var detta ”sjunde huvud” eller ”sjunde berg” eller denne ”sjunde kung” fortfarande ett mysterium. Men flera hundra år av världshistoria sedan Johannes’ tid har löst detta mysterium. Vilket är alltså det sjunde världsväldet enligt bibelns profetior? Det framträdde år 1763 v.t. i form av det brittiska imperiet, Britannien, som behärskade de sju haven.

50. Hur uppstod det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet?

⁵⁰ Tolv år senare, år 1775, bröt sig de tretton amerikanska kolonierna loss från det brittiska imperiet för att upprätta den amerikanska republiken, Amerikas förenta stater. Så småningom fann den engelskspråkiga amerikanska republiken det tillrådligt att samarbeta med det engelskspråkiga brittiska imperiet, både i fredstid och i krigstid, och detta framgick tydligt under första och andra världskriget. I själva verket har det alltså varit fråga om ett av två makter bestående brittisk-amerikanskt världsvälde. Under många år nu, sedan amerikanska frihetskriget 1775—1783, har alltså denna anglo-amerikanska politiska kombination utgjort det sjunde världsväldet. Det uppträder som ett vilddjur med två horn. — Uppenbarelseboken 13:11.

51. Varför var benen av järn en bild av något mer än det romerska imperiet?

⁵¹ Det sjunde världsväldet ”kom”, när Jehovas tid var inne för en förändring, före upprättandet av hans eget messianska rike. Beträffande det sjunde världsväldet heter det i Uppenbarelseboken 17:10: ”Men när han väl kommer, måste han bli kvar en kort tid.” Den amerikanska delen av det sjunde världsväldet har just firat tvåhundraårsjubileum. Detta är en relativt ”kort tid” jämfört med det romerska världsväldet, som bestod i nära arton hundra år. Vid det här laget borde denna ”korta tid” vara så gott som slut enligt Jehovas tidsschema. En sak är säker med tanke på bibelns profetior: Guds messianska rike skulle inte komma, förrän detta sjunde världsvälde först hade trätt fram på världsskådeplatsen. (Uppenbarelseboken 17:11—14) Med tanke på allt detta blir det mycket tydligt att benen av järn på bildstoden i Nebukadnessars dröm är en bild av något mer än det romerska världsväldet. De är också en bild av den politiska utväxten från detta romerska imperium, nämligen det anglo-amerikanska världsväldet, det sjunde världsväldet, som har visat sig vara det största världsväldet av dem allesammans från mänsklig ståndpunkt sett. Också det har varit likt järn, likt stål!

FÖTTER DELVIS AV JÄRN OCH DELVIS AV LERA

52. Vad sade Daniel om fötterna, som var delvis av järn och delvis av lera?

⁵² Nu kommer vi till de avslutande delarna av den profetiska dröm som kungen i Babylon drömde men glömde bort. Kung Nebukadnessar ville veta vad drömmens höjdpunkt betydde, och det vill vi också i denna tid. Vi kan vara tacksamma mot Jehova Gud för att Daniel blev inspirerad till att ytterligare förklara saken. Han sade: ”Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder, att det skall vara ett söndrat rike, dock så, att det har något av järnets fasthet; ty du såg ju järn vara där, blandat med lerjord. Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av lera, det betyder, att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder, att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd [med människors avkomma, NW], men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera.” — Daniel 2:41—43.

53. Vilket tillstånd i fråga om politiska angelägenheter är dessa fötter en bild av? När inträffar det?

⁵³ Med dessa profetiska ord får vi en illustration av ett delat rike. Eftersom det är så den symboliska bildstoden av på varandra följande världsvälden slutar, bör vi alltså finna detta tillstånd av delat världsherravälde i våra dagar, nu på 1900-talet. Och så är det! Av detta välgrundade skäl bör den tid nu vara nära, då denna världsväldenas symboliska bildstod, som stått under långa tider, skall förgås. Och vad skall hända när den symboliska bildstoden till slut förgås? Enligt denna världens ”vise” skulle detta vara det värsta som kunde hända. Enligt deras åsikt skulle det innebära anarki, kaos. De försöker därför hålla bildstoden stående.

54. Vad anger Daniel att leran är en bild av?

⁵⁴ Världsskådeplatsen överskuggas fortfarande av det sjunde världsväldet, vars båda delar är mäktigt beväpnade med kärnladdningar och robotar, som kan få dem att nå sitt mål. Järnets styrka och dess förmåga att krossa och förstöra finns alltså fortfarande kvar i det dominerande styrelsesystemet. Men detta anglo-amerikanska världsvälde och dess bundsförvanter har en annan faktor, en mera nutida faktor, att kämpa med. Denna faktor framställdes i bild genom lerjorden i bildstoden i Nebukadnessars dröm. Vad är den en bild av i ljuset av de nutida förhållandena? Daniels förklaring lyder till vår upplysning: ”Det betyder, att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd [med människors avkomma, NW], men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera.” Leran symboliserar följaktligen ”människors avkomma” (NW) eller ordagrant ”människosäd” (1917). — Daniel 2:43.

55. Hur har det skett en beblandning med ”människors avkomma”?

⁵⁵ Lera är en mycket passande symbol av ”människosäd”, eftersom Job 4:19 talar om människor som ”dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet”. Och den svårt hemsökte mannen Job sade till Jehova Gud: ”Tänk dock uppå, att du har gjort mig av ler och skall åter låta mig komma till jord igen.” (Job 10:9, äldre svensk övers.) Åt vilket håll har mänskligt styre under de senaste årtiondena av dess existens tenderat att inrikta sig, trots den svaga naturen hos ”lera”, som ”människors avkomma” är danad av? Nej, inte till Gud, den levandegjorda ”lerans” skapare, utan till skapelserna av lera, till folket i gemen, ”proletariatet”, som de gamla romarna kallade den lägsta eller fattigaste klassen av människor, som inte bidrog med något annat än avkomma (proles) till den politiska staten. De gamla, traditionella styrelsesystemen har blivit tvungna att lyssna mer och mer på de breda massornas högljudda krav på delaktighet i styrelsen över dem.

56. Varför existerar det inget äktenskap mellan järnet och leran?

⁵⁶ Men det kan inte bli något äktenskap mellan det gamla, aristokratiska, auktoritära styrelseskicket och folket i gemen, som föredrar radikala, genomgripande förändringar i styrelseskicket. Lika litet som det kan bli en sammansmältning mellan järn och lera! Strävanden att göra styrelseskicken demokratiska genom revolution eller på annat sätt har lett till radikala, proletära styrelseskick. Och dessa senare står i kompromisslös motsättning till det järnliknande sjunde världsväldet, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Hittills har dessa båda styrelseskick lyckats leva sida vid sida, men det har inte förekommit något verkligt äktenskap mellan dem. De radikala, proletära regeringarna och blocken kan förefalla mycket starka och kan tyckas överträffa det anglo-amerikanska världsväldet i styrka. Men de är precis lika svaga som de människoskapelser av lera, som stöder dessa radikala regeringar. De kan inte stärka världsherraväldets symboliska bildstod till att stå emot den världsförändring som härnäst skall följa.