Del 21 — ”Må din vilja ske på jorden”

Såsom vi har sett i närmast föregående kapitel, vilket bar rubriken ”Det ’lilla hornet’ gör motstånd”, uppsteg Babylon såsom världsvälde under senare delen av 600-talet före Kristus. År 618 f. Kr. intog den babyloniske kungen Nebukadnessar efter belägring den judiska huvudstaden, Jerusalem, och förde den judiske kungen till Babylon såsom fånge. Bland de många andra fångarna som fördes till Babylon var den unge juden Daniel, som blev Jehovas profet och skrev den bok i bibeln som bär hans namn, Daniel. Den nye kung som Nebukadnessar uppsatte på tronen i Jerusalem gjorde uppror, och Nebukadnessar drog åter upp och belägrade den heliga staden. Få sommaren är 607 f. Kr. intog han den, förstörde den och lade dess åt Jehova helgade tempel i ruiner. Många hundra judar, som överlevde stadens fall, fördes i landsflykt till Babylon, där Daniel befann sig, och andra flydde av fruktan, så att Juda land kom att ligga öde. Omkring sextionio år senare, eller år 539 f. Kr., blev Babylon självt störtat såsom världsvälde genom anloppet från mederna och perserna, vilkas förenade välde nu blev det dominerande världsväldet, det fjärde i bibelns historiska skildring. Daniel blev vittne härtill.

KAPITEL 9

HELGEDOMENS RÄTTA TILLSTÅND BLIR ÅTERSTÄLLT

 1. Hur förhöll det sig med Jehovas jordiska helgedom under den tid Babylon innehade världsherraväldet, och hur kom Daniels intresse för den att växa?

UNDER de sextionio år som Babylon utövade makten såsom det tredje världsväldet i bibelns historiska skildring låg Jehova Guds helgedom i Jerusalem öde. Profeten Daniel, som hyste varmt intresse för Guds, den Högstes, tillbedjan på den plats som Gud hade utvalt i forna tider, bad i sin fångenskap: ”Låt för din egen skull, o Herre, ditt ansikte lysa över din helgedom, som ligger öde.” (Dan. 9:17, RS) Hans intresse för Jehovas helgedom växte genom den syn som Herren Gud gav honom under det babyloniska världsväldets siste konungs regeringstid, dvs. ”i konung Belsassars tredje regeringsår”.

 2. Vad såg Daniel först i denna syn under Belsassars tredje regeringsår?

² Det kan inte med bestämdhet sägas om Daniel alltjämt befann sig i staden Babylon och bara i synen såg sig försatt till en annan plats eller om han verkligen var på den andra orten, som namnges. I det Daniel övergår från arameiska till hebreiska, som han tidigare skrivit på, säger han: ”Och jag såg i synen, och det skedde, när jag såg, att jag var i borgen Susan i landskapet Elam; och jag såg i synen, och jag var vid floden Ulai. Och jag lyfte upp mina ögon och såg, och se, en vädur stod framför floden, och han hade två horn; och hornen voro höga, och det ena var högre än det andra, och det högre kom upp sist. Jag såg, att väduren stångade mot väster och norr och söder, och icke något djur kunde stå för honom, och ingen fanns, som kunde rädda ur hans våld; och han gjorde efter sin vilja och blev mäktig.” — Dan. 8:1—4, Åk.

 3. Vem blev tillsagd att uttyda synen för Daniel, och hur vet vi att den har med vår egen kritiska tid att göra?

³ Vi som lever i denna tid, under senare hälften av 1900-talet, kan ta denna spännande profetia i närmare skärskådande med den förvissningen att den har att göra med vår egen kritiska tid, ”ändens tid”, ty en framstående Jehova Guds ängel har själv sagt så. I de länge sedan flydda tider, då Daniel levde, kunde denne inte förstå synen, utan han skriver: ”Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade och sade: ’Gabriel, uttyd synen för denne.’ Då kom han intill platsen, där jag stod; men jag blev förskräckt, när han kom, och föll ned på mitt ansikte. Och han sade till mig: ’Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändens tid.’ Medan han så talade med mig, låg jag i vanmakt [föll jag i djup sömn, JP], med mitt ansikte mot jorden; men han rörde vid mig och reste upp mig igen. Därefter sade han: ’Se, jag vill kungöra för dig, vad som skall ske, när det lider mot slutet med vreden; ty på ändens [fastställda] tid syftar detta.’” Vi som nu lever bör alltså vara verkligt intresserade.

 4. Vad var väduren i synen en symbol av, och hur kan det förklaras att det horn som kom upp sist blev det högre av de två?

⁴ Ängeln Gabriel börjar sin uttydning med orden: ”Väduren, som du såg, han med de två hornen, betyder [de äro, JP] Mediens och Persiens konungar.” (Dan. 8:15—20) Denna symboliska vädur är en symbol av det fjärde världsväldet, Medo-Persien. De två höga hornen föreställer kungar. Det mediska hornet var det första som sköt upp såsom omedelbar efterträdare till Babylons kaldeiska kungar, men det slutade praktiskt taget med medern Darius. Hans yngre frände Cyrus den store hade förenat sig med honom i erövringen av Babylon. Persern Cyrus efterträdde sin släkting Darius som kung över hela Babylon. De persiska kungarna fortsatte att inneha härskarställningen. Under senare delen av perserkungen Darius I:s regering gjorde mederna uppror, men detta slogs ned av perserna. Det persiska hornet blev alltså det högre av de två. Ett vittnesbörd härom finner vi i att Daniel 5:28; 6:8, 12, 15; 8:20 nämner mederna före perserna, men den senare skrivna boken Ester nämner perserna före mederna. (Est. 1:3, 14, 18, 19; 10:2, 1878) Genom profeten Jesaja sade Jehova att han skulle resa upp mederna, inte perserna, till att störta Babylon. — Jes. 13:17; 21:2.

 5. Vilket världsvälde kunde inte ”stå för” denna symboliska vädur, och varför sågs väduren komma stångande österifrån?

⁵ I Daniels tidigare syn hade Babylon framställts symboliskt genom vilddjuret som steg upp ur havet och som var likt ett lejon med örnvingar. Detta symboliska vilddjur kunde inte ”stå för” den symboliska väduren i denna nya syn. När Babylon intogs år 539 f. Kr., föll detta djur, och under i det närmaste femtio år därefter kunde inget av de andra djuren, dvs. rikena, stå emot det medo-persiska världsväldet. Profetiorna talar om att Jehova skulle resa upp en erövrare ”i öster” och kalla på honom liksom på ”örnen från öster”. (Jes. 41:2; 46:11) ”Konungarna från östern” är den benämning som används med anspelning på medern Darius och hans frände Cyrus den store i Uppenbarelseboken 16:12. I enlighet härmed såg Daniel hur den symboliska väduren ”stångade mot väster”, dvs. österifrån, såväl som mot norr och söder.

 6. Vilken utvidgning fullbordades innan någon kunde stå emot det persiska väldet eller rädda ur dess våld, och vad har den kung, som härskade över detta välde då det var som störst, blivit känd för?

⁶ Intill dess det medo-persiska väldet hade utvidgats och blivit mycket större än det babyloniska väldet hade varit, kunde inget rike stå emot detta erövringslystna fjärde världsvälde, i synnerhet inte rikena i Asien. Det gjorde som det hade lust till och utvidgade sitt landområde. Kung Kambyses, som efterträdde Cyrus den store, erövrade Egypten. Hans efterträdare, perserkungen Darius I, begav sig västerut över Bosporen år 513 f. Kr. och invaderade det europeiska området Trakien, vars huvudstad var Byzantion (nu Istanbul). År 508 hade han slagit under sig Trakien, och år 496 hade han erövrat Macedonien. Under Darius I:s dagar blev alltså detta imperium det största som världen hade skådat fram till den tiden. Darius I är också känd för att ha iståndsatt och fullbordat Suezkanalen och för att ha beviljat de till Palestina återvända judarna att fullborda återuppbyggandet av Jehovas helgedom i Jerusalem, och detta trots ondskefulla fienders motstånd. — Esr. 4:1—5, 24; 5:1—6:15.

 7. Vad har Esters bok att säga om persern Darius I:s efterträdare?

⁷ Bibeln vittnar om detta väldes storhet genom att kalla Darius’ efterträdare, Xerxes I, för ”Ahasveros som regerade från Indien ända till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen”. — Est. 1:1.

 8. Vad var det för ett djur som i Daniels syn störtade emot väduren, och vad hände med dess ansenliga horn?

⁸ Jehovas profetior besannades av att det i behörig tid framträdde en ny maktfaktor, som framgångsrikt utmanade det persiska världsväldet i dess ställning såsom jordens behärskare. En antydan om detta långt i förväg utgjorde det nederlag som grekerna tillfogade själve kung Darius I vid Maraton i Grekland år 490 f. Kr. Inte bara nederlag, utan fullständig undergång, är emellertid vad Daniel förutsäger, då han fortsätter att beskriva sin syn: ”Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede. Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld. Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.” — Dan. 8:5—8.

 9. Hur förklarade Gabriel vad bocken och dess ansenliga horn betydde?

⁹ Återigen måste vi lyssna till ängeln Gabriels ord till Daniel för att få veta den inspirerade uttydningen av denna profetiska syn. Gabriel sade: ”Och den ludne bocken är Greklands konung, och det stora hornet, som var mellan hans ögon, är den förste konungen. Och att det avbröts, och att fyra uppstodo i dess ställe, det betyder, att fyra konungariken skola uppstå av det folkslaget [den nationen, JP], men icke med hans makt,” — Dan. 8:21, 22, Åk.

10. När föll Alexander in i Mindre Asien, varav bestod hans truppstyrkor, och var vann han sin första seger över kung Darius III:s styrkor?

¹⁰ År 336 f. Kr. kröntes perserväldets siste kung, Darius III (Codomannus). Samma år kröntes Alexander till kung i Macedonien, som hade befriats från perserna redan år 479 f. Kr. genom persernas nederlag vid Plataiai. Alexander var besluten att fullfölja sin fars, Filip II:s av Macedonien, planer. Det var Filip II som införde den macedoniska falangen, med vilken han förenade rytteristyrkor som gick till anfall mot fiendens flank. Hans son Alexander underkuvade Grekland och gick därpå över det smala Dardanellsundet (fordom kallat Hellesponten) till Mindre Asien på våren år 334 f. Kr. Med honom följde 30.000 man tungt beväpnat fotfolk, som utgjorde hans falanger, jämte 5.000 ryttare, soldater som talade många olika grekiska dialekter och utvecklade den allmängrekiska (koiné), på vilken de kristna grekiska skrifterna senare blev skrivna. Med snabbheten hos en panter försedd med fyra vingar som liknade en fågels, ja, med samma snabbhet som den som bocken utvecklade, vilken inte tycktes röra vid jorden, då den störtade emot den symboliska väduren, drog Alexander med sina styrkor fram genom perserväldets landområden, som var femtio gånger större än hans eget rike. Vid floden Granikos vann han sin första seger över kung Darius III:s styrkor. Så drog Alexander vidare och vann seger efter seger, i det han intog den ena staden efter den andra i Mindre Asien.

11. Vilka andra bedrifter utförde Alexander på sin väg till Punjab i Indien?

¹¹ På sin väg söderut till Egypten förstörde han östaden Tyrus, sedan han belägrat den i sju månader. Därpå drog han in i Jerusalem. Egypten besegrades av honom, och här grundade han år 332 f. Kr. den stad som uppkallats efter honom, Alexandria, och som blev det hellenistiska väldets största forntida stad. Vid Gaugamela, inte så långt från det forna Nineves ruiner på Tigris’ strand, tillfogade Alexander den persiska hären ett fullständigt nederlag och slog Darius III på flykten. Babylon föll för honom (331 f. Kr.). När han nådde Balkh, i nuvarande Afghanistan, år 328 f. Kr., hade han fullständigt underkuvat perserväldet. På grund av sin önskan att dra vidare till Stilla havet marscherade han in i det indiska landskapet Punjab, men han nådde inte ända fram till floden Sutlej (327—326 f. Kr.). För sina trötta, hemsjuka truppers skull beslöt han så att vända tillbaka västerut.

12. Hur brast den symboliska bockens ”stora horn” sönder, och hur sköt fyra horn upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck?

¹² I Alexander den stores gestalt företog sig i sanning bocken ”mycket stora ting”. Från Indiens tröskel begav sig Alexander tillbaka till Babylon i avsikt att göra denna stad till den förnämsta i hela sitt välde. Men häri gynnade honom inte bibelns profetior. I Babylon drabbades han av malaria men fortsatte ett liv i frosseri och dryckenskap och dog helt plötsligt år 323 f. Kr. i sitt trettiotredje levnadsår. Alltså brast bockens symboliska ”stora horn” sönder, vilket var ”dep förste konungen”. I stället för det sönderbrustna hornet (Alexander) uppsteg fyra symboliska horn, men inte i gestalt av naturliga arvingar till Alexander. År 301 f. Kr. hade fyra av Alexanders härförare upprättat egna välden: Ptolemaios Lagos i Egypten och Palestina, Seleukos Nikator i Mesopotamien och Syrien, Kassandros i Macedonien och Grekland samt Lysimakos i Trakien och Mindre Asien. De fyra symboliska hornen utövade makt ”åt himmelens fyra väderstreck”, åt söder, norr, väster och öster. De båda profetiska kungarna ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” framträdde nu på den internationella skådebanan.

13. Vad såg Daniel därnäst i synen, som gjorde honom förfärad?

¹³ Det som Daniel härnäst fick se i synen gjorde honom häpen för att inte säga förfärad. Han såg mer än uppstigandet av de fyra hornen, ty han tillägger: ”Och från ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det växte övermåttan söderut och österut och åt ’det härliga landet’ till. Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem. Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig stora ting: han tog bort ifrån honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned. Och härskaran jämte det ständiga brännoffret prisgavs åt det genom överträdelse; och det kastade ned sanningen till jorden, och det utförde bedrifter och hade framgång.” (Dan. 8:9—12; v. 12 enl. JP) Vad är det för ett ”litet horn” som skulle trotsa Jehova Gud?

14 Hur uppstod det ”lilla hornet” och vad tog det sig för, enligt den förklaring som ängeln Gabriel gav?

¹⁴ Sedan ängeln Gabriel givit förklaring på innebörden av de ”fyra hornen”, säger han: ”Och i deras konungarikes yttersta [tid], när överträdarna hava kommit till fullhet [hava fullbordat sin överträdelse, JP], skall uppstå en fräck konung, som förstår ränker. Och hans makt skall bliva stark, men icke genom hans kraft; han skall underbart fördärva och hava lycka och utföra det; och han skall förstöra de mäktiga, ja, det heliga folket. Och genom hans klokhet skall bedrägeriet lyckas i hans hand; och han skall storligen upphöja sig i sitt hjärta, och han skall fördärva många i deras trygghet. Och mot furstarnas Furste skall han stå upp, men utan människohand skall han krossas.” — Dan. 8:23—25, Åk.

15. Hur anger profetian tiden för det symboliska ”lilla hornets” uppstigande, och vad svarar emot det vid den förutsagda tiden?

¹⁵ Detta symboliska ”lilla horn” uppstiger i den yttersta tiden för Alexanders efterträdares herravälde, när det lider mot slutet för överträdarna gentemot Jehova Gud. Detta anger att det ”lilla hornet” stiger upp i nyare tid, i århundradena närmast före år 1914. Vilket symboliskt horn, ”i begynnelsen litet”, har vuxit sig övermåttan stort söderut, österut och åt bibelns ”härliga land” till? Vilken ”konung” eller härskarmakt med fräck uppsyn har stigit upp och utövat oerhörd makt under de senaste århundradena? Det är det sjunde världsväldet som förutsagts i bibelns profetiska skildring, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet.

16. Av vilken makt i väster och i vilken ordning blev Alexanders efterträdares mäktiga välden förvandlade till rätt och slätt provinser, vilket bidrog till att det ”lilla hornet” steg upp?

¹⁶ Hur växte det ut från ett av de horn som föreställde de kungavälden som Alexanders fyra härförare upprättade? År 298 f. Kr. utslocknade Kassandros’, härskarens över Macedonien och Grekland, ätt på manssidan. Tretton år senare tog Lysimakos, som behärskade det närliggande Trakien och Mindre Asien, den europeiska delen av det macedoniska väldet i besittning. Härigenom försvann ett av Alexanders efterträdares välden. År 168 f. Kr. kom Macedonien i beroendeställning till Rom, vars politiska makt var stadd i tillväxt, och år 146 f. Kr. gjordes det till romersk provins. År 64 f. Kr. blev Syrien, till vilket Seleukos Nikator hade förlagt sitt regeringssäte, förvandlat till en romersk provins, och år 30 f. Kr. blev Egypten, där Ptolemaios Lagos en gång hade haft sitt härskarsäte, likaså en romersk provins.

17. När lade romarna Britannien under sig, vem gjorde detta land till en självständig stat för någon tid och blev därjämte fader till dess flotta, och när drog sig romarna bort från Britannien?

¹⁷ Medan det aggressiva romarväldet höll på att med sig införliva dessa det grekiska, femte, världsväldets hellenistiska välden, invaderade romarna Britannien. När Julius Caesar förberedde invasionen, måste han tillintetgöra en stor flotta som inbegrep ett antal brittiska krigsfartyg. I början av 200-talet e. Kr. lade romarna södra Britannien under sig, och landet blev uppdelat i romerska provinser. Den romerske kejsaren Septimius Severus lät fullfölja byggandet av sin vall där i landet och dog i York år 211 e. Kr. Mot slutet av 200-talet begav sig härföraren Carausius, som var en betrodd man hos kejsar Maximianus, över till Britannien och tillvällade sig makten, varefter han lät utropa sig till augustus, dvs. kejsare. Sedan Carausius lyckats besegra den romerska flottan, som hade sänts för att straffa honom, tvingades Rom att erkänna honom som kejsare. ”Han styrde landet väl i sju år, varefter han blev mördad, år 293 e. Kr. Han gjorde Britannien till en självständig stat och blev, i förbigående sagt, ’fader till den brittiska flottan’.”a Tre år senare återerövrade kejsar Constantius Britannien, och även han dog i staden York, år 306. Mynt med Britannias bild präglades först av romarna. Under 400-talet började romarna steg för steg dra sig bort från Britannien, och år 436 hade de fullständigt lämnat landet.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]