1914 Ett markerat år!

”Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” — Luk. 21:24, NW.

 1. I vilken utsträckning gav Jehovas vittnen, efter vad det visar sig, i förväg publicitet åt året 1914?

”SLUT på alla riken år 1914!” Detta var den uppseendväckande rubriken på en artikel, som publicerades om Jehovas vittnen i en världslig tidskrift med namnet New World Magazine i dess nummer för den 30 augusti 1914. Ett utdrag ur denna artikel följer här: ”Det fruktansvärda krigsutbrottet i Europa har uppfyllt en märklig profetia. Under det senast förflutna kvartsseklet har medlemmarna av Internationella Bibelstudiesällskapet, bäst känt som ’Millenii Dagnings-folket’, hållit på med att förkunna för världen att vredens dag, som bibeln profeterar om, skulle randas år 1914. ’Ge akt på 1914!’ har varit det maningsrop som höjts av de hundratals kringresande evangelisterna, vilka som företrädare för denna sällsamma trosuppfattning har farit fram och tillbaka i landet och kungjort den läran, att ’Guds rike är nära’. Fastän millioner människor måste ha lyssnat till dessa evangelister, fastän en av deras böcker, Tiden är nära, har blivit spridd i mer än fyra millioner exemplar, och fastän deras budskap har blivit bekantgjort genom religiösa publikationer och den allmänna tidningspressen, inbegripet hundratals landsortstidningar, såväl som genom föredrag, debatter, studiemöten och till och med filmförevisningar, så vet inte folk i allmänhet att en sådan rörelse som ’Millenii Dagning’ existerar.”

 2, 3. Vilka kronologiska uträkningar fastslog årtalet 1914, såsom det framställdes i The Three Worlds och i Vakttornet av år 1880?

2. Detta häpnadsväckande budskap av alltomfattande vikt och betydelse började verkligen förkunnas av Jehovas vittnen omkring 37 år före det markerade året 1914. Det var år 1877 som Charles T. Russell, den förste presidenten för Jehovas vittnens Vakttornssällskap, som medförfattare till boken The Three Worlds (De tre världarna) i denna bok förklarade detta årtals betydelse i bibelns kronologi. ”De sjuttio årens fångenskap slutade det första året av Cyrus’ regering, nämligen 536 f. Kr. Denna period började alltså sjuttio år tidigare, eller år 606 f. Kr. Det var alltså år 606 f. Kr. som Guds rike upphörde, huvudbindeln blev avtagen och hela jorden blev överantvardad åt hedningarna. 2.520 år från 606 f. Kr. måste sluta år 1914. ... ’Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade’ (Luk. 21:24), således förtrampat intill år 1914 e. Kr., då tiden är inne för ’hela Israels hus’ att uppstå och vända tillbaka.” — Sid. 83, 165.

3. Tidskriften Vakttornet själv (som då utgavs endast på engelska — övers, anm.) visade så långt tillbaka som 1880, hur betydelsefullt detta år var, då enligt bestämmelsen en förändring i herraväldet över jorden skulle äga rum. ”Det har ofta påvisats att detta är grundvalen för och nyckeln till förståelsen av hedningarnas tider (Luk. 21:24) eller fortvaron av hedniskt styre över Jerusalem. En tid är ett år; ett profetiskt år 360 vanliga år ... sju tider är 2.520 år. Från 606 f. Kr. när Jerusalems ödeliggande började, leder 2.520 år fram till år 1914 e. Kr.” ”’Hedningarnas tider’ sträcker sig till 1914, och det himmelska riket kommer inte att till fullo utöva makten förrän då.” — Zion’s Watch Tower, juni 1880 och mars 1880.

 4. Vad har Jehovas vittnen alltsedan 1914 påstått inträffade just det året, 1914? Vilka frågor uppstår?

4. Inte endast före 1914, utan också därefter, har Jehovas vittnen gång på gång dokumenterat sin ståndpunkt med avseende på detta viktiga års innebörd. Vid sitt konvent i Philadelphia den 22 november 1947 antog Jehovas vittnen, till ett antal av 20.649, enhälligt en resolution, varav en del lyder så: ”... världshändelserna alltifrån 1914, med det första världskriget som början, uppfyller profetiorna om denna världens ände och ger sig därigenom till känna såsom det synliga tecknet till att Jehovas rike med hans Kristus såsom regent upprättades detta märkliga år ... vi har församlats i endräkt, utan hänsyn till ras, nationalitet, språk, hudfärg eller tidigare religiös anslutning, till Jehovas på tronen insatte Konung över den nya världen, Kristus Jesus, som nu står på Sions berg såsom en Signal för folken.” Allt detta betyder att gudomlig suveränitet, sådan den en gång utövades av Gud över jorden, i verkligheten skulle återupprättas år 1914. Såsom det blivit förutsagt, inträffade också skickelsedigra händelser vid den tiden, och alltjämt sker det saker och ting som för alla slags människor på jorden i våra dagar i hög grad påverkar deras framtidsöde. Vad är då gudomlig suveränitet, och varför har den kommit att bli en universell stridsfråga? Varför har det varit en tidrymd på nära sextio århundraden, varunder den inte har utövats över hela jorden? Vilka tecken har vi på att Gud har återtagit sin suveränitet över jorden, och vad förebådar detta för mänskligheten?

 5, 6. Vad är suveränitet? Vem är universums suverän, och hur är han det? Åt vad slags regering eller herradöme ger han bemyndigande?

5. Jehova Gud är universums absolute suverän. Detta är det största faktum av alla. Det är en sanningens grundprincip. I himlarna har Gud utövat sin rätt till suveränitet alltifrån första början. Begreppet suveränitet definieras såsom den allenarådande, absoluta, obetvingliga makt, varmed något samhälle av skapade varelser styres.a Suveräniteten är källan till varje makt att upprätta och bestämma gränserna för en styrelse. Det är den suveräna makten som avgör vilket slag av regering eller styrelse som skall härska över en grupp av skapade varelser. Därför är regeringen över en vilken som helst grupp av skapade varelser det yttre synliga uttrycket för den suveräna makten bakom den.b

6. I kraft av att Jehova Gud är Skaparen befinner han sig i en sådan överlägsen, allsmäktig ställning, att han lagligen och faktiskt kan bestämma, vad för slags regering som skall styra hans lydiga skapelser. (2 Mos. 6:3; Am. 4:12, 13) Det slags regering eller herradöme som Jehova såsom suverän för otaliga åldrar sedan bemyndigade för universum var ett teokratiskt herradöme. Det är just detta samma slags herradöme som skall förena universum till ett rike av frid och säkerhet för framtiden. En teokrati är ett herradöme som står under Guds, den Högstes, omedelbara ledning och förvaltning. Såsom regerande suverän har alltså Gud genom sina förordnade redskap direkt tagit del i förvaltningen av sina herradömen.

Suveräniteten över jorden bestridd

 7, 8. Vad skedde med den regering som ursprungligen hade fått bemyndigande i Eden? Beskriv dens ämbete som var den förste osynlige styresmannen över den fullkomliga människan.

7. Människans uppror i Eden gjorde för en tid slut på den påtagliga utövningen av gudomlig suveränitet över hela jorden och alla dess inbyggare. Därpå syntes en självtagen suveränitet utövas av en andevarelse, som förut hade varit en betrodd ämbetsman i Guds universella regeringsorganisation, vilken regering eller organisation i bibeln är framställd under bilden av ett berg. (Jes. 2:2, 3) På detta Guds berg befinner sig de andeväsen av hög rang som benämnes keruber. Dessa keruber omger Jehovas tron och förmodas vara de som uppehåller eller stöder hans universella suveränitet. (Ps. 80:1) En av dessa keruber fick den lagliga rätten att verka såsom styresman och beskyddare över det första fullkomliga människoparet i Eden och det släkte som skulle komma att stamma från dem. Han blev insatt av Jehova Gud i sin förtroendeställning som förmyndare eller väktare över människosläktet. (Hes. 28:14) Bibeln ger en beskrivning av denne förste teokratiske styresman över det fullkomliga människosläktet, vilken senare gjorde uppror, och den beskriver honom under den förebildliga gestalten av ”Tyrus’ konung”.

8. ”Människoson, stäm upp en klagosång över Tyrus’ konung och säg till honom: Så säger Herren, Jehova: Du fulländar inseglet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, i Guds lustgård, var du; allahanda dyrbara stenar betäckte dig ... Du var en kerub, en smord, som övertäckte, och jag gjorde dig; på Guds heliga berg var du, mitt ibland gnistrande ädelstenar vandrade du. Ostrafflig var du i dina vägar, från den dag, då du skapades, till dess orättfärdighet blev funnen i dig. Genom din myckna handel fylldes ditt inre med orätt, och du syndade.” — Hes. 28:12—16, Åkeson.

 9. Vilken stridsfråga väcktes genom upproret? Vilka omedelbara åtgärder vidtog Jehova i denna sak?

9. Bibelns berättelse om upproret i Eden är välkänd för de flesta människor, och vi behöver här inte uppehålla oss länge vid den. (1 Mos. 3:1—8) Omedelbart efter det att trotset mot Jehovas suveräna vilja hade tagit sig uttryck i en öppen handling, höll Jehova, den högste Domaren, domstolssession. Den suveräne Guden fråntog nu denne förste av den gudomliga regeringen tillsatte styresmannen hans myndighet och dömde med rätta till slutlig tillintetgörelse denne otrogne kerub, som i gestalt av en orm hade verkställt ett hittills okänt förräderi mot den universella suveräna makten. Genom sin gemena handling hade han nu väckt en stridsfråga angående Guds överhöghet, och Jehova antog genast den utmaning som låg däri och var därigenom förpliktad till att hävda sin suveräna ställning. Jehova till och med uttalade sin första upptecknade profetia, där han, i fördolda ordalag, förutsäger att en ny styresman skulle bli utrustad med makt och myndighet, en ”säd” och konung, som skulle hävda och upphöja Guds namn. (1 Mos. 3:14, 15) Guds beslut att avgöra denna stora stridsfråga på sitt eget sätt angavs många år senare i den kamp som utvecklade sig mellan Jehova och Egyptens farao. — 2 Mos. 9:16; Rom. 9:17 (där NW har: ”Just för detta syfte har jag låtit dig förbliva.”)

10, 11. Beskriv hur Satan blev skild från Guds organisation.

10. Genast på denna första domsdag blev denne skyldige upprorsman och motståndare, som nu blev känd som Satan, djävulen, berövad den lagliga rätten att å regeringens vägnar fungera som beskyddare och förmyndare. Han var inte längre Jehova Guds representant. Att han blev avskedad utgjorde vidare en laglig skilsmässa från Guds organisation, som liknas vid ett berg.c Har vi något skriftligt vittnesbörd om detta snabbt verkställda avskedande? Ja, genom gudomlig uppenbarelse ger bibeln oss ett vittnesbörd om det skilsmässobrev som Gud utfärdade. Domsutslaget om skilsmässa anger tydligt, att en försoning mellan upprorsmakaren Satan å den ena sidan och universums Suverän, vilken Satan begabbade, å den andra är fullständigt omöjlig. Vi låter uppenbarelsen tala för sig själv.

11. ”Fördenskull har jag drivit ut dig såsom ett oheligt ting från Guds berg ... Din skönhet gjorde dig högmodig i hjärtat, din glans fördärvade din vishet; därför har jag kastat ned dig och övergivit dig, så att konungar skola få se sin lust på dig. Genom att din skuld är så stor, genom brotten i samband med din köpenskap, har du ohelgat din heliga ställning; därför har jag kommit dig att sätta eld på dig själv, med lågor som förtära dig, och förvandlat dig till aska på jorden i alla deras åsyn som se dig. Alla som känna dig bland nationerna skola bliva förfärade över dig — ditt öde är fruktansvärt, det finnes ingen framtid för dig.” — Hes. 28:16—19, Mo.

12. Visa genom exempel, i vilken omfattning Satan hade lov att vara verksam efter sin skilsmässa.

12. Medan Satan visserligen vid tiden i Eden blev fråntagen sitt bemyndigande och blev lagligen skild från Guds teokratiska organisation, så betydde detta likväl inte, att han blev utestängd från att vara närvarande på jorden, där han kunde påverka civilisationens utveckling så att den befrämjade hans egna själviska syften, eller från att vara tillsammans med änglar i himmelen. ”En dag kommo änglarna för att framställa sig inför den Evige [Jehova, AS], och bland dem Motståndaren [Satan, AS] ’Var har du varit?’ sade den Evige till Motståndaren; och Motståndaren svarade: ’Jag har strövat här och där, vandrat omkring jorden.’ Då sade den Evige till Motståndaren: ’Har du lagt märke till att det inte finns någon lik min tjänare [Job] på jorden, en oförvitlig och redlig man, som vördar Gud och skyr det onda?’ Motståndaren svarade: ’Men är det för intet som [Job] vördar Gud? Har du icke säkert kringgärdat honom, hans hus och allt han har? Du har givit honom framgång i hans förehavanden, och hans hjordar myllra ute på marken. Räck endast ut din hand, rör vid vad det än är som han äger och se, om han icke kommer att förbanna dig mitt i ansiktet!’ Då sade den Evige till Motståndaren: ’Se där! Jag lämnar allt han har i ditt våld, men bär icke hand på mannen själv.’ Så gick Motståndaren bort från den Eviges närvaro.” — Job 1:6—12, Mo.

13, 14. a) Vad anger uttalandet: ”Jag har strövat här och där, vandrat omkring jorden”? b) Vad har människornas regeringar för vittnesbörd om sig?

13. Det här återgivna samtalet mellan den universelle Suveränen, Jehova, och den fördrivne, falske suveränen, Satan, vilket upptecknades på 1400-talet f. Kr. eller omkring 2.500 år efter upproret i Eden, uppenbarar åtskilliga intressanta saker. Först och främst anges det genom Satans strövande här och där och vandring omkring jorden, att han hade jordiska intressen i samband med det fallna människosläktet, vilka krävde hans uppsikt i hans egenskap av osynlig självförordnad överherre. Då Satan hade gjort sig oberoende genom att, som han menade, framgångsrikt bryta sig lös från det teokratiska herraväldet, inriktade han sig alltifrån den tiden på att som en efterhärmande suverän ge myndighet åt många olika slags regeringar över det fallna människosläktet, regeringar av hans eget märke. Alltifrån hans första försök att upprätta en riksstyrelse i Babylon på Nimrods tid och till närvarande tid har alla de många icke-teokratiska regeringarna varit uppfunna och bemyndigade av honom. — 1 Mos. 10:8—10.

Varifrån nationerna får sin suveränitet

14. Vad beträffar de talrika, både forntida och nutida, experiment som gjorts för att organisera jordiska regeringar, så visar de verkliga förhållandena, att alltifrån de absoluta monarkierna längst till höger till den yttersta vänsterns kommunistiska regimer har varenda regering fått vittnesbörd om sig att vara hård, utan förutseende, korrumperad, förtryckande, rå, och att ha förföljt Guds sanna tillbedjare, brutit det eviga förbundet om livets helgd och vållat blodiga krig. (1 Mos. 9:4—6, 16) Varenda en har haft sin glanstid och sedan fått ett våldsamt slut. Den suveräna makt som givit regerande myndighet åt sådana misslyckade, eländiga företeelser kan inte ha varit den sanne universelle Suveränen. Däremot finns det överväldigande bevis för att det har varit Satan, draken, som har försökt ge suverän makt och myndighet åt dessa ogudaktiga regeringar. (Upp. 13:2 och Ef. 6:12) I själva verket har hela det otrogna mänskliga samhället, från Adams och Evas fall till vår tid, kommit under denne falske, listige överherres välde, vilken har gjort sig själv till ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) För den nuvarande gamla världens samhälle och dess regeringar finns det absolut inget hopp om evigt liv och bestående säkerhet, ty de har inte sin grund i Gud, utan står skilda från honom sedan Adams tid. — 1 Mos. 3:16—19.

15, 16. a) Vad tillkännages genom orden: ”Har du icke säkert kringgärdat honom”? b) Hur vårdade Gud sig om sina sanna tillbedjare på jorden?

15. Det förut omtalade samtalet i himmelen om Job avslöjar ännu något, som är mycket upplysande, Vi finner det i Satans klagan: ”Har du icke säkert kringgärdat honom?” Detta synes ange, att Jehova alltifrån upproret handlade fullständigt oberoende i fråga om de intressen han hade på jorden och därvid inte fäste något avseende vid Satan och att han, närhelst det behagade honom, utövade sin högre myndighet, som upphävde varje annan. De i Skriften upptecknade fakta ger stöd åt denna slutsats. Jehova tog omedelbart väldet över Edens lustgård och anförtrodde uppsikten över den åt andra mäktiga keruber, som var lojala mot honom. (1 Mos. 3:24) Gud gjorde nu anordningar för att åt dem av människorna som ägnade honom sann tillbedjan ge särskild ledning och övervakning, inte genom en teokratisk regering, som ursprungligen hade varit hans uppsåt i fråga om Adams efterkommande, utan genom direkt änglabeskydd.

16. Vi vet att Jehova handlade direkt med Abel, Enok och Noa, i det att han gav dem uppenbarelser om sin vilja. De fick sålunda Guds erkännande. (1 Mos. 4:4; 6:8; Jud. 14) Gud gav sitt erkännande åt Abraham, Isak och Jakob, vilka levde avskilda från Satans världs regeringar och hade en skyddsängel som vägledde dem i Palestina. (1 Mos. 22:15; 24:7; 31:11; 48:16) Jehovas ängel talade till Mose i en eldslåga i en törnbuske. (Apg. 7:30, 35, NW) När Israels härskaror drog ut ur Egypten år 1513 f. .Kr., flyttade sig Jehovas ängel, som hade gått framför israeliterna, så att han nu gick bakom dem, för att fungera som eftertrupp och hindra den egyptiska hären från att hinna upp dem och slakta dem. (2 Mos. 14:19) Efter Israels förebildliga teokratis dagar, då Guds folk var i fångenskap i Babylon, var Mikael, Israels beskyddande änglafurste, sysselsatt med att tillvarataga Jehovas intressen på jorden. Denne Israels skyddsängel var utan tvivel Jesus Kristus i dennes föremänskliga tillvaro. — Dan. 10:13, 21; Upp. 12:7.

17. Vilken föranstaltning har gjorts för gudomlig omvårdnad om sanna kristna? Giv bevis för detta.

17. Alldeles som Satan inte utövade något teokratiskt, av den suveräna makten förlänat välde över Guds sanna tillbedjare före Jesu tid, så har Jehova i Jesu och de första kristnas dagar haft änglar som vårdat sig om hans folk för att bevara dem ”från mörkrets myndighet”. Om Satan sade Jesus: ”Han har intet grepp om mig.” (Kol. 1:13; Joh. 14:30; NW) Vidare har vi händelsen med Petrus, då han blev befriad ur Herodes’ mordiska händer av Jehovas ängel. (Apg. 12:6—11) Paulus säger med avseende på beskyddande änglar: ”Äro de icke alla andar [änglar] till allmän tjänst, utsända till att betjäna dem som skola ärva frälsning?” (Hebr. 1:14, NW) Trots Satans järnliknande regeringar och deras starka förföljande makter har alltså Jehovas folk i alla tidsåldrar stått för sig själva, avskilda och oberoende, och överlevat. Det har endast varit de som visat brist på tro och som har kompromissat, som därigenom själva har avlägsnat sig från Guds särskilda omvårdnad. Till och med i våra dagar har alla de som utgör kärnan i den nya världens samhälle, både den smorda kvarlevan och de som utgör de ”andra fåren”, i själva verket kommit ut ur babylonisk fångenskap och har sluppit ut ur Satans grepp. (Upp. 18:4; 2 Kor. 6:15) Medan Satan hela tiden har försökt bevisa det berättigade i sin ståndpunkt i stridsfrågan om suveräniteten genom att som falsk suverän tvinga in alla människor under sitt välde, har följande skriftställe bevisat sig vara sant: ”Jehovas ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom och befriar dem.” — Ps. 34:8, AS.

18. I vilken utsträckning har Satan försökt efterhärma Jehovas suveränitet, och hur stor suverän har han blivit?

18. Slutligen finns det ännu en sak, som är roande att lägga märke till i Satans skamlösa samtal med Jehova om Job. Satan var inte den allsmäktige suverän, som han ursprungligen hade tänkt att han skulle bli. Att Gud tar honom i förhör genom att säga: ”Var har du varit?”, antyder att Jehova hade övertaget. I sin fruktan blev Satan så att säga lockad i fällan. Det ytterligare fakum, att Satan klagar över att Job hade blivit ”kringgärdad”, antyder att Satan kände sig stucken över att Jehova lade i dagen sin överlägsna makt, inte endast till försvar för sina sanna tillbedjare på jorden, utan också vid särskilda tillfällen, såsom till exempel vid syndafloden, då Gud utan någon svårighet sköljde bort Satans av änglar behärskade jordiska civilisation; i Babel, där Gud förbistrade tungomålet eller språket i Satans första jordiska rike; och i Egypten, där Jehova bragte det första världsväldet på knä för att med hög hand befria israeliterna. (1 Mos. 7:21—24; 11:7—9; 2 Mos. 14:8, AV) Slutligen satte Jehova en gräns för hur långt Satan kunde få gå i sitt prövande av Jobs ostrafflighet. (Job 1:12) Lägg också märke till, att Satan ådagalade tillbörlig respekt för Jehovas makt genom att rätta sig efter denna befallning. Han tog inga risker genom att i onödan vända Jehovas långt överlägsna styrkor emot sig. Allt detta visade att den föregivne suveränen i verkligheten var en hjälplös underordnad och bevisade att hans välde på jorden inte omfattade allt. I själva verket behärskade han endast de delar där han hade förblindat inbyggarna med sina falska religioner och hade hållit dem i schack med hjälp av sina olika surrogatregeringar. Aldrig har han varit i okvald besittning av välde och makt över hela mänskligheten, ty det har i alla tider funnits sådana som har hållit fast vid den sanna tillbedjan av Jehova Gud och som har sett fram emot en gudomlig, av Jehova såsom suverän bemyndigad regering över hela jorden. — Hebr. 11:10.

[Fotnot]