Vad dess ”rätta tillstånd” betyder för oss i dag

1. Vilken väpnad konflikt tog sin början år 1914, och varför förvånade inte detta åt Gud överlämnade, döpta kristna, som studerade bibeln?

ÅR 1914 v.t. började det heliga månåret i Jerusalem den 1 Nisan, som svarade mot 27/28 mars, från solnedgång till solnedgång. På sommaren det året stod mänskligheten plötsligt inför det faktum att första världskriget brutit ut. Detta var inte helt oväntat för dem som studerade bibeln och som hade tagit avstånd från kristenheten, där första världskriget tog sin början. Hur så? Därför att de åt Gud överlämnade, döpta kristna, som ägnade sig åt att studera bibeln och som vi här tänker på, i flera årtionden hade framhållit att ”hedningarnas tider”, som Jesus Kristus hade talat om i sin profetia med avseende på ”världens ände”, skulle utlöpa tidigt på hösten det året, 1914. (Luk. 21:24; Matt. 24:3, 1883) Hedningarnas tider hade tagit sin början omkring mitten av mån-månaden Tischri år 607 f.v.t., och de två tusen fem hundra tjugo år, som de skulle vara, borde alltså utlöpa år 1914, omkring 15 Tischri, som svarar mot 4/5 oktober. Vid denna tidpunkt var det brittiska väldet och andra välden i kristenheten invecklade i kriget. Den andra medlemmen av det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet gick med i kriget på våren år 1917.

2. a) Vilken internationell pakt trädde i kraft när Versaillestraktaten ratificerades år 1919? b) Hur gick det med den offentliga tillbedjan av Jehova i hans ”helgedom” under första världskriget, och vad gjordes åt saken år 1919?

² På hösten år 1918 gick detta världsvälde, det anglo-amerikanska tvåmaktsväldet, och dess allierade segrande ur världskriget. År 1919 undertecknades och ratificerades Versaillestraktaten, och jämte detta fredsavtal trädde också den förbundspakt i kraft som är känd såsom Nationernas förbunds stadga. Vid den tiden fanns det en kvarleva av åt Gud överlämnade, döpta, av anden pånyttfödda kristna som tillbad Jehova i hans ”helgedom”. Under världskriget hade de blivit hätskt förföljda och hindrade i sin gudsdyrkan i kristenheten, också inom det område som behärskades av det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, det sjunde världsväldet i bibelns profetiska skildring. På våren år 1919 återupplivade Jehova Gud dem, förde dem ut ur deras vanmäktiga andliga tillstånd och återförsamlade dem till dristig, offentlig tillbedjan i hans helgedom. Återigen började de bland allmänheten predika de goda nyheterna om Guds rike såsom det var förutsagt i Matteus 24:14.

3. I vilken inställning till Nationernas förbund gjorde denna kvarleva inte gemensam sak med kristenheten, och vad påvisade den år 1921 att NF var profetiskt talat?

³ De insåg att de var sändebud för Jehovas messianska rike, som hade upprättats i himmelen när hedningarnas tider utlöpte år 1914. Därför gjorde denna kvarleva av tillbedjare i Guds helgedom inte gemensam sak med kristenheten i att hylla Nationernas förbund som om det skulle vara ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. På sommaren år 1919, innan Versaillestraktaten och den däri inryckta Nationernas förbunds stadga hade ratificerats ens av minimiantalet betydande stater, tillkännagav kvarlevan att detta politiska surrogat för Guds rike inte ägde Jehovas stöd och med visshet skulle misslyckas. I tidskriften Vakt-Tornet framlades det dristigt bevis för detta från Skriften. I numret för 15 februari 1921, på sidan 54 och under underrubriken ”Omtalat av Daniel”, angavs flera skäl till att tro att världsorganisationen för fred och säkerhet, Nationernas förbund, var den ”förödelsens styggelse” som Jesus Kristus hade förebådat enligt Matteus 24:15.

4. a) Var och vilket år avslöjades det att denna av människor bildade organisation för fred och säkerhet i världen var ett världsvälde? b) Vad fick den erfara på grund av andra världskriget, men hur har den förblivit verksam?

⁴ Under tiden 25—31 maj 1926 höll den smorda kvarlevan en internationell sammankomst i London. I det offentliga föredrag som framfördes där avslöjades denna av människor bildade organisation för fred och säkerhet i världen såsom det symboliska scharlakansröda vilddjuret med sju huvuden och tio horn, som så målande beskrivs i Uppenbarelseboken 17:3—11. Enligt detta måste den vara det åttonde världsväldet i bibelns profetiska skildring.a Alldeles som det var förutsagt i denna profetia försattes denna internationella organisation i gestalt av Nationernas förbund ur spel genom andra världskrigets utbrott år 1939; men den återupplivades år 1945 i gestalt av Förenta nationerna. På så sätt har det åttonde världsväldet varit verksamt ända till nu.

5. Vilken uppfordrande fråga fick den smorda kvarlevan att besvara år 1926, och varför var det inte förmätet av dess medlemmar att anta en ny benämning år 1931?

⁵ Några månader före Londonkonventet år 1926, som fick historisk betydelse, började det största namnet i universum, det som tillhör den store teokraten, Jehova, komma i förgrunden. Detta kom särskilt till uttryck då Vakt-Tornet i numret för 1 april 1926 lät sin läsekrets få den ledande artikeln med rubriken ”Vem vill ära Jehova?” att begrunda. Den smorda kvarlevan besvarade både i ord och i handling denna uppfordrande fråga. Under de närmast följande åren tog de itu med att bevisa vem det var som de ärade genom att världen utöver kungöra Jehovas namn och messianska rike. Genom denna offentliga verksamhet kom sannerligen den smorda kvarlevans medlemmar att framstå såsom Jehovas sanna vittnen. Vem kan då med framgång anklaga denna smorda kvarleva för förmätenhet, därför att dess medlemmar den 26 juli 1931, vid ett internationellt konvent i Columbus i Ohio, antog benämningen ”Jehovas vittnen”? Ingen enda! Eftersom de var tillbedjare här på jorden i Jehovas helgedom, var de ”den fasta platsen för hans helgedom”. — NW.

6. Vilket slags styrelse kom därpå i förgrunden, och vilka borde forma sitt liv och sin församlingsorganisation efter denna styrelse?

⁶ Därefter, med enastående anpassning till tiden tack vare gudomlig vägledning, kom frågan om teokrati, dvs. Gudsstyrelse, i förgrunden! En sådan styrelse skulle naturligtvis vara giltig för den synliga organisationen av dem som tillbad Jehova i hans helgedom. Där skulle han sannerligen vara styresmannen i sin egenskap av Gud. Alla tillbedjare i hans helgedom borde forma sitt liv och sin församlingsorganisation efter Guds, den Högstes, teokrati, hans som är universums suverän.

7. Varför blev det allt nödvändigare för den smorda kvarlevan och dess följeslagare med ett ställningstagande till förmån för teokratin, och när utfärdades instruktioner till vägledning för dem?

⁷ Ett ställningstagande från kvarlevans sida till förmån för en sådan styrelse blev allt nödvändigare när de politiska idéerna om totalitärt styre och diktatur bredde ut sig i land efter land och den politiska staten i nationalismens intresse satte sig upp såsom Gud för att bli dyrkad av landets medborgare. Världsförhållandena krävde mer och mer att den smorda kvarlevan och dess överlämnade följeslagare skulle vända sig till de tjänstemän och domare som motstod och förtryckte dem och förklara för dessa: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Slutligen, femton månader innan andra världskriget bröt ut och tvingade en stor del av världen under krigslagar samt satte Nationernas förbund ur spel helt och hållet, utfärdades officiella instruktioner beträffande teokratisk organisation.

8. Vilka artiklar inflöt i den engelska upplagan av Vakttornet för 1 och 15 juni år 1938, och vad krävde den föreslagna resolutionen?

⁸ I Vakttornet för 1 juni 1938 (engelska upplagan; på svenska 1 augusti) inflöt första delen av artikeln ”Organisation”. Tillbedjarna i Jehovas helgedom blev hänförda då de läste följande i den inledande paragrafen: ”Jehovas organisation är inte på något sätt demokratisk. Jehova är allenarådande, och hans regering eller organisation är strängt teokratisk. Detta påstående kan inte med framgång motsägas.” I Vakttornet för 15 juni 1938 (engelska upplagan; på svenska 15 augusti) inflöt andra delen av artikeln ”Organisation”, och i den publicerades en resolution att antas av församlingarna av Jehovas vittnen, där det hette i det inledande stycket: ”Vi, som utgöra en grupp av Guds folk, vilket uttagits för hans namn, och som nu befinna oss i .............., inse att Guds styrelse är en ren teokrati och att Kristus Jesus är i templet och har till fullo hand om och kontroll över Jehovas synliga organisation såväl som den osynliga.” (Sidan 246, svenska upplagan) Detta krävde att alla tjänare med befattningar i alla de olika församlingarna skulle bli teokratiskt förordnade, uppifrån och ner.

9. a) Vilken fråga ställdes Jehovas teokratiskt organiserade folk inför då andra världskriget bröt ut år 1939? Varför? b) När och hur fick de svar, och vad innebar det?

⁹ När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 trots Nationernas förbund, befanns Jehovas folk vara teokratiskt organiserat. Hurudan skulle deras teokratiska hållning vara till detta andra världskrig, som i likhet med det första hade blossat upp i kristenheten? De kunde alls inte kompromissa, vilket hade skett under första världskriget. Nu rådde ingen ovisshet eller obeslutsamhet. Nationernas förbund hade fått dödsstöten, men Jehovas messianska himmelrike var fortfarande livaktigt och härskade. När Jehovas vittnen nu hade fortsatt att kungöra detta rike utan uppehåll fram till den tiden, kunde de inte ta ståndpunkt för något av denna oteokratiska världs riken i denna nya väpnade konflikt. Precis två månader efter det att Hitlers nazisttrupper hade invaderat Polen, vilket utlöste andra världskriget, gav Jehovas smorda kvarleva den krigförande världen tillbörliga underrättelser om sin hållning. Hur? Genom den ledande artikeln om ”Neutralitet”, som den 1 november 1939 inflöt i den engelska upplagan av tidskriften Vakttornet — Förkunnare av Jehovas rike (på svenska 1 januari 1940). I denna artikel redogjordes det klart och tydligt för vad teokratisk krigföring i det forntida Israels dagar innebar, och så tillkännagavs det: ”’Kristenheten’ inte teokratisk”. Vi är neutrala vad dess krig beträffar.

10. Vad får vi veta att det anglo-amerikanska tvåmaktsväldet skulle göra genom det som Daniel 8:10—12 säger att det ”lilla hornet” skulle göra?

¹⁰ Hur skulle nu det ”lilla hornet”, det anglo-amerikanska tvåmaktsväldet, som hade växt ”övermåttan”, komma att reagera inför ett sådant teokratiskt ståndpunktstagande från Jehovas smorda kvarlevas och deras lojala, åt Gud överlämnade följeslagares sida? Ofelbart framställdes detta i den förhandssyn som beskrivs i Daniel 8:10—12 med dessa ord: ”Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem. Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig stora ting [förhävde det sig, NW]: han tog bort ifrån honom det dagliga offret [det ständiga kännetecknet, NW], och hans helgedoms boning [den fasta platsen för hans helgedom, NW] slogs ned. Jämte det dagliga offret [det ständiga kännetecknet, NW] bliver ock en härskara prisgiven för överträdelses skull. Och det slår sanningen ned till jorden och lyckas väl i vad det företager sig.”

”Platsen för hans helgedom” slås ned!

11, 12. a) Vad innebar detta uppförande från det ”lilla hornets” sida med avseende på Jehova? b) Vilken kort kommentar gav ängeln Gabriel såsom förklaring till detta?

¹¹ Det är lätt att förstå att det handlingssätt som har beskrivits så långt, innebar ett inkräktande på det rättmätiga område, den befogade intressesfär, som tillhör Gud, den Högste, skaparen av ”himmelens härskara” och av ”stjärnorna”, ja, rentav att de offer som regelbundet frambars till honom såsom hans tillbedjans ”dagliga offer” eller ”ständiga kännetecken” blev borttagna. Den korta förklarande kommentar till detta som gavs av ängeln Gabriel hjälper oss att förstå profetian rätt, det heter nämligen i den:

¹² ”Ja, han [konungen med grym uppsyn] skall fördärva många [de mäktiga, Åk] och jämväl de heligas folk [det folk som består av de heliga, NW]. Därigenom att han är så klok, skall han lyckas så väl med sitt svek [Och genom hans klokhet skall bedrägeriet lyckas i hans hand, Åk; NW]; han skall föresätta sig stora ting [i sitt hjärta skall han förhäva sig, 1878], oförtänkt [i deras trygghet, Åk] skall han fördärva många. Ja, mot furstarnas furste skall han sätta sig upp; men utan människohand skall han då varda krossad.” — Dan. 8:24, 25.

13. Hur uppträdde det sjunde världsväldet mot Jehova under andra världskriget, då det till och med kastade ned ”himmelens härskara”, ja, ”stjärnorna”?

¹³ Under andra världskriget fördärvade den bibliska historiens sjunde världsvälde många människor, ja, också de mäktiga. Det visade ingen respekt för den sanna teokratin. Inom Brittiska samväldet och i USA satte det sina krigslagar och sin totalmobilisering för framgång i krigsansträngningarna och för världsherraväldet över Guds messianska rike. Det föresatte sig alltså stora ting, ja, förhävde sig och satte sig upp mot själve furstarnas furste, Jehova, hela universums suveräne ”furste”. Hans ”härskara”, ”himmelens härskara”, dvs. Jehovas smorda kvarleva, som tjänade såsom underpräster i hans andliga ”helgedom”, dessa kastade det anglo-amerikanska världsväldet ned, nedvärderade dem med avseende på deras ställning som sändebud för Guds messianska rike. Till och med de som var lika ”stjärnor” i Jehovas vittnens församlingar ansågs mindervärdiga, betraktades inte som några andliga ljusbärare åt sina församlingar, inte som några andliga ”tillsyningsmän” berättigade till frikallelse från militärtjänstgöring. De ansågs rätt och slätt vara lekmän utan teokratiskt förordnande. (Upp. 1:20; 2:1) Till följd av krigspropagandan, krigshysterin och fanatisk nationalism blev ”det folk som består av de heliga” utsatt för hätsk förföljelse.

14. Hur slogs den ”fasta platsen för hans helgedom” ned?

¹⁴ Eftersom dessa representerade den ”fasta platsen för hans [Jehovas] helgedom” (NW), Jehovas ”helgedoms boning”, slogs denna plats eller boning ned i och med att de slogs ned. Detta inverkade på deras andliga offer åt Jehova Gud.

15. Hur togs det ”ständiga kännetecknet” bort av det sjunde världsväldet?

¹⁵ Vi erinrar oss att i Jehovas tempelhelgedom i det forntida Israel frambars det ”ständiga kännetecknet” (NW) eller ”dagliga offret” på den inre förgården genom att ett lamm offrades till Gud varje kväll och varje morgon. (2 Mos. 29:38—42) Likaså frambar den andliga kvarlevan, som tillbad i Jehovas ”helgedom”, offer av andligt slag till honom afton och morgon, dagligen, ständigt. Särskilt framträdande bland dessa ständiga ”offer” var frukten av deras läppar som offentligen förkunnade om Jehovas namn och hans messianska rike, hans teokratiska herradöme. Detta andliga ”ständiga kännetecken” togs bort av det sjunde världsväldet genom dess krigshandlingar och restriktioner, såväl som genom att förbud utfärdades mot Jehovas vittnen själva eller deras predikoverk från hus till hus. De drevs under jorden. Män och kvinnor sattes i fängelse därför att de höll fast vid den kristna neutraliteten.

16. Hur slog det sjunde världsväldet till hårt överallt inom Brittiska samväldet och förhindrade frambärandet av det ”dagliga offret” eller ”ständiga kännetecknet”?

¹⁶ Fakta vittnar klart och tydligt om vidden av vreden hos denne ”konung med grym uppsyn”. Han slog till hårt mot Jehovas vittnen världen utöver under andra världskrigets mörka dagar, i synnerhet i länder anslutna till Brittiska samväldet. Den 4 juli 1940 förbjöd Canada, en dominion eller federation inom samväldet, Jehovas vittnens verksamhet. Samma år blev det på Nya Zeeland förbjudet att offentligen kungöra Jehovas namn. Ungefär samtidigt förbjöds verksamheten i Guldkusten (Ghana). Alltifrån den tiden ingrep man sannerligen opåkallat mot det ”ständiga kännetecknet”, det ”dagliga offret”, bestående av läpparnas frukt. Verket förbjöds i Australien och på Fidjiöarna i januari 1941. I Sydafrika, det sydligaste landet i Afrika, ingrep man officiellt mot verket år 1941. Förbud utfärdades i praktiskt taget alla brittiska besittningar i Afrika, Nigeria inbegripet, där det skedde den 17 juni 1941. I de brittiska besittningarna i Asien vidtogs liknande åtgärder. Verksamheten förbjöds i Burma, på Ceylon och i Indien år 1941. År 1942 blev frågan om neutralitet brännande i Storbritannien. När unga kristna vittnen för Jehova blev inkallade, vägrade de göra krigstjänst. De särskilda domstolar som handlade dessa mål avkunnade dom mot 1.593 män och kvinnor och sände flertalet av dem i fängelse. Av de dömda var det 334 kvinnor som måste avtjäna fängelsestraff. Detta medförde att många aktiva förkunnare togs från den kristna tjänsten och berövades möjligheten att frambära lovets offer åt Gud inför allmänheten.

17. Hur hade de nazistiska-fascistiska-katolska styrkorna några år tidigare strävat efter att slå ned den ”fasta platsen för hans helgedom”?

¹⁷ Bara några få år tidigare hade det nazistiska-fascistiska-katolska krigets ”ångvält” dundrat fram över den europeiska kontinenten. Restriktiva lagar och fängelsestraff drabbade Jehovas vittnen, och det ena efter det andra av Sällskapet Vakttornets kontor tvingades stänga igen. Trycket mot ”den fasta platsen för hans helgedom” tilltog för att den skulle slås ned.b

18. Vilka svårigheter mötte Jehovas vittnen i Förenta staterna under åren 1940—1943?

¹⁸ I Förenta staterna var Jehovas vittnens verksamhet visserligen inte officiellt förbjuden, men det gjordes många försök att tysta ned vittnena. Runt om i de då 48 staterna hetsades pöbeln på många håll upp emot dem. Våldet och hatet blossade upp då Förenta staternas högsta domstol den 3 juni 1940 med 8 röster mot 1 fastställde att det skulle vara obligatoriskt för landets medborgare att hälsa flaggan. En skolelev som vägrade ta del i flagghälsningsceremonin fick räkna med att bli relegerad från skolan. Förföljelsen av Jehovas vittnen blev sedan häftig och mycket omfattande. Den 16 juni 1940 gjordes ett uttalande av sekreteraren i justitiedepartementet, i en radioutsändning över en sammankoppling från kust till kust av stationer tillhöriga National Broadcasting Company. Han sade då: ”Gång på gång har man hetsat till angrepp mot Jehovas vittnen och våldfört sig på dem. De hade inte begått något brott, men pöbeln fällde den domen att de hade gjort det och tog strafftilldelningen i egna händer. Justitieministern har beordrat en omedelbar undersökning av dessa illdåd.” Det var inte förrän den 14 juni 1943, då Förenta staternas högsta domstol fällde ett alldeles motsatt utslag i flagghälsningsmålet, som den hätska förföljelsen började avta i Förenta staterna.c

19. Hur utvisar antalet av Sällskapets avdelningskontor och ökningen i antal av Rikets förkunnare mycket tydligt att frambärandet av det ”dagliga offret” var begränsat?

¹⁹ Det är också mycket intressant att tänka på att Sällskapet Vakttornet år 1938, året före andra världskrigets utbrott, hade 39 avdelningskontor inrättade utöver jorden för att ha tillsyn över Jehovas vittnens verksamhet. År 1942 fanns det omkring 106.000 vittnen för Jehova som predikade de goda nyheterna om Riket jorden runt, men antalet avdelningskontor hade minskat till 25. Påtryckningarna utifrån var stora vid den tiden, och det rådde förbud mot verksamheten i flertalet områden på jorden. Under de tre därpå följande åren, då det våldsammaste kriget i mänsklighetens historia utkämpades, tilltog förföljelsen mot Jehovas vittnen ytterligare. Som en följd av att verksamheten blev förbjuden stängdes fler avdelningskontor, och år 1943 var det bara 21 avdelningskontor som fungerade världen utöver. Jehovas vittnen höll ihärdigt fast vid sitt gudagivna uppdrag att predika de goda nyheterna, men från år 1942, då 106.000 förkunnare var i verksamhet, blev det en ökning med bara omkring 4.000 till slutet av år 1944. Frambärandet av det ”dagliga offret” eller det ”ständiga kännetecknet” var sannerligen begränsat.

”Huru lång tid?”

20. När ”härskaran” av Jehovas tillbedjare och det ”dagliga offret” nu blev prisgivna för överträdelses skull, vad var då ”överträdelsen som kommer åstad förödelse”, som det sjunde världsväldet begick?

²⁰ I Daniel 8:12 hette det att den andliga ”härskaran” av tillbedjare i Jehovas helgedom, jämte det ”dagliga offret [ständiga kännetecknet, NW]”, skulle på detta sätt bli prisgiven ”för överträdelses skull”. Vilket mått av ”överträdelse” som Jehovas vittnen än må ha begått emot Jehova, så var det påtagligt att ”överträdelse” hade begåtts av det symboliska ”lilla hornet”, det sjunde världsväldet. Tydligtvis var det detta som ängeln syftade på, då den inom hörhåll för Daniel ställde frågan: ”Huru lång tid avser synen om det dagliga offret [ständiga kännetecknet] och om överträdelsen som kommer åstad förödelse och om [eller: som medför] förtrampandet av både helgedom och härskara?” (Dan. 8:13) Genom att vålla att det ”dagliga offret”, som frambars såsom ett ”ständigt kännetecken”, blev borttaget och att därpå Jehovas teokratiska ”helgedom”, representerad av hans smorda kvarleva av underpräster, blev förtrampad, begick sannerligen det sjunde världsväldet en överträdelse som kom förödelse åstad. Det vållade att Jehovas teokratis jordiska intressen och tillbedjan av honom i templet blev förödda. Det var en vanhelgande överträdelse riktad mot sådana ting som var helgade åt Jehova Gud.

21. Uttrycket ”överträdelsen som kommer åstad förödelse” tycks knyta an till någonting annat som det sjunde världsväldet var skyldigt till. Vad var det?

²¹ Dessutom förefaller det som om detta uttryck, ”överträdelsen som kommer åstad förödelse”, förbinder det sjunde världsväldet med någonting annat som det var skyldigt till. Vad var detta? Uppställandet av något i stället för det borttagna ”ständiga kännetecknet”, nämligen ”förödelsens styggelse”, också kallad ”det vämjeliga ting som vållar förödelse”. (Matt. 24:15; Dan. 11:31; 1917; NW) Såsom det redan påpekats identifierades denna ”förödelsens styggelse” offentligen år 1921 såsom den internationella organisationen för världsfred, som från 1919 till 1939 var Nationernas förbund. Den ställdes upp för internationell tillbedjan, likt en ”bild” av det politiska ”vilddjuret”, i opposition mot frambärandet av det ”dagliga offret” såsom ett ”ständigt kännetecken” i Jehovas ”helgedom”. — Upp. 13:1—15.

22. När och varför gick det vilddjurslika åttonde världsväldet ner i ”avgrunden”?

²² Såsom det var förutsagt i Uppenbarelseboken 17:7, 8 gick detta vilddjurslika åttonde världsvälde ner i den dödsliknande overksamhetens avgrund då andra världskriget bröt ut. Dess främste understödjare och förespråkare, Brittiska imperiet, förmådde inte hålla det vid liv inför den militära anstormningen från nazismen och fascismen med stöd av Katolsk aktion.

23. Vad var det som hände i januari år 1942, sedan USA tvingats gå med i andra världskriget, vilket visar att denna avgudiska ”bild” för internationell tillbedjan inte lämnades ur räkningen?

²³ Men denna avgudiska ”bild” för internationell tillbedjan lämnades inte ur räkningen av dem som förhävde sig mot ”furstarnas furste”, Jehova, den store teokraten. Söndagen den 7 december 1941 tvingades den amerikanska medlemmen av det sjunde världsväldet gå med i andra världskriget och sluta upp vid sidan av den brittiska medlemmen av det anglo-amerikanska världsväldet. Låt oss nu se vad som hände med avseende på dessa avgudadyrkare, som tillbad en av människor bildad organisation för världsfred och säkerhet. De så kallade axelmakterna, som företrädde nazismen, fascismen och den österländska imperialismen, trängde fortfarande offensivt framåt, då en betydelsefull händelse inträffade fredagen den 2 januari 1942. Vad då? I den översikt över världshändelserna under 1942, som publicerades i The Americana Annual, hette det att ”alla de tjugosex nationerna i krig med axelmakterna förbinder sig att inte ingå någon separat vapenvila eller fred och att utnyttja alla militära eller ekonomiska resurser mot fienden i en ’De förenade nationernas deklaration’, som undertecknas i Washington”. — Americana Annual för 1943, sidan 737.d

24. Vad föreföll det då som om det vilddjurslika åttonde världsväldet hade planer på att göra, och hur väckte Jehova sitt folk till insikt om detta den 20 september 1942?

²⁴ Det föreföll som om det vilddjurslika åttonde världsväldet rörde på sig där nere i ”avgrunden” och hade planer på att komma upp igen för att få internationell tillbedjan. Genom sin heliga ande och sitt profetiska ord väckte Jehova Gud sitt folk till insikt om detta. Söndagen den 20 september 1942, sista dagen av flerstadskonventet ”Nya världens teokratiska sammankomst”, höll nämligen Sällskapet Vakttornets president det offentliga föredraget ”Blir freden varaktig?” i detta konvents huvudort, Cleveland i Ohio i USA. Talet förmedlades, genom direkta telefon- och radioförbindelser, till femtioen städer i Förenta staterna och hölls dessutom samtidigt vid sammankomster i Nord- och Sydamerika, Europa och Afrika samt på Hawaii. I talet citerades Uppenbarelseboken 17:7, 8, och det framhölls att andra världskriget skulle upphöra och efterföljas av en fred, under vilken det scharlakansröda vilddjuret, den internationella organisationen för världsfred och säkerhet, skulle komma upp ur ”avgrunden”. Sedan skulle denna ”förödelsens styggelse” vara verksam tills Jehova Gud skulle tillintetgöra den genom sin regerande konung, Jesus Kristus. — Upp. 17:12—14.e

25. Från vilket världsväldes sida var detta en ”överträdelse”, och vem var det ett uppror mot?

²⁵ Det kan följaktligen inte förnekas att det symboliska ”lilla hornet”, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, hade gjort sig skyldigt till ”överträdelse”, när det verkade för att det politiska ”vilddjurets” avgudiska ”bild” skulle återställas för att bli tillbedd av alla folk efter andra världskriget. På detta sätt brukade det ”klokhet” och fick bedrägeriet att lyckas ”i hans hand”. (Åk; NW) Detta skedde samtidigt med att det förhindrade att det ”dagliga offret” frambars såsom det ”ständiga kännetecknet” och med att det förtrampade Jehovas ”helgedom”. Det var sannerligen fråga om ”överträdelse”. Ja, det var rena upproret mot ”furstarnas furste”, Jehova, vars tillbedjare i hans ”helgedom” utsattes för motstånd, förtryck och förföljelse. Den ”konung med grym uppsyn”, vars framträdande hade blivit förutsagt, kom ”oförtänkt” att fördärva många, dvs. överlistade alla som gav vika för en obefogad känsla av ”trygghet”, och det fortsatte att slå ”sanningen ned till jorden”, i synnerhet sanningen beträffande Jehova Guds teokratiska herradöme med Jesus Kristus vid styret. — Dan. 8:12, 25.

”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar”

26. Vilken fråga väcktes beträffande det ”dagliga offret” och ”överträdelsen”, och vad svarade ängeln?

²⁶ Vi påminner nu om den fråga som ängeln ställde inom hörhåll för Daniel: ”Huru lång tid avser synen om det dagliga offret [det ständiga kännetecknet] och om överträdelsen som kommer åstad förödelse och ... [som medför] förtrampandet av både helgedom och härskara [skaran av tempeltjänare]?” På detta svarar ängeln: ”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen [föras in i sitt rätta tillstånd, NW].” — Dan. 8:13, 14.

27. Från vilken tidpunkt allra tidigast kunde de 2.300 aftnarna och morgnarna börja räknas, varför det, och när var detta enligt den judiska månkalendern?

²⁷ När började dessa 2.300 aftnar och morgnar? Om vi vet det, kan vi ta reda på när de slutar och följaktligen när Jehovas ”helgedom” skall ”föras in i sitt rätta tillstånd” eller skall ”återställas i sitt rätta skick” (NW; Myrberg).f Om Jehovas ”helgedom” skall ”föras” eller ”återställas” till vad den borde vara, då bör vi räkna dagarna från den tid, då den förut befann sig i sitt ”rätta tillstånd” från Jehovas ståndpunkt sett. Detta var, allra tidigast, den 1 juni 1938, när den engelska upplagan av Vakttornet, som är officiellt organ för Jehovas smorda kvarleva av underpräster i hans helgedom, publicerade första delen av artikeln ”Organisation”, varigenom de teokratiska krav som gällde för denna kvarleva blev närmare preciserade. När vi beräknar tiden enligt den judiska månkalender som man använde vid tiden för Daniels syn flera hundra år innan den julianska kalendern och den gregorianska kalendern infördes, då infaller den 1 juni 1938 på den andra dagen i mån-månaden Sivan år 1938. Den fjortonde dagen därefter, den 15 juni 1938, när den engelska upplagan av Vakttornet publicerade andra delen av artikeln ”Organisation” med dess ”resolution”, infaller då på den 16 Sivan 1938. Och nu till vår fråga:

28, 29. a) Om man utgår ifrån den här nämnda avgörande tidpunkten, när utlöpte då dessa 2.300 dagar? b) Vilka betydelsefulla händelser inträffade då med avseende på det åttonde världsväldet?

²⁸ Om vi alltså utgår ifrån den avgörande tidpunkt, då teokratisk organisation blev mera fullständigt införd i Jehovas vittnens församlingar, när utlöpte då de 2.300 dagarna?

²⁹ Tänk på att detta är en profetisk tidrymd. Man måste alltså här räkna med ett profetiskt år om 360 dagar. (Upp. 11:2, 3; 12:6, 14) De 2.300 dagarna utgör då sex månår, fyra mån-månader och tjugo dagar. Om man utgår ifrån den 2 Sivan (1 juni) 1938, utlöper denna tidsperiod den 21 Tischri (8 oktober 1944); om man utgår ifrån den 16 Sivan (15 juni) 1938, utlöper den på den 5 Cheschvan (22 oktober) 1944.g Just vid den tiden började världshändelserna närma sig den stund, då det vilddjurslika åttonde världsväldet skulle föras upp ur avgrunden kort efter andra världskrigets slut, denna gång i gestalt av Förenta nationerna, som skulle verka för världsfred och säkerhet. I sin översikt över världshändelserna år 1944 redogör The Americana Annual för viktiga händelser på nedan nämnda datum:

9 oktober — Förenta staterna, Storbritannien, Sovjetunionen och Kina tillkännager ett beslut, fattat vid konferens i Dumbarton Oaks, att anbefalla bildandet av en internationell säkerhetsorganisation, som skall kallas ”Förenta nationerna” och som skulle få bemyndigande ”att vidta sådana åtgärder genom luft-, flott- eller landstridskrafter som kan vara nödvändiga för att vidmakthålla eller återställa internationell fred och säkerhet”.

23 oktober — Ställföreträdande utrikesministern, Edward R. Stettinius j:r, tillkännager officiellt amerikanskt erkännande av den franska provisoriska regeringen, varigenom Frankrike uppnår en hög ställning bland ”de förenade nationerna” och vägen banas för snabb återuppbyggnad; regeringarna i Sovjetunionen, Förenade konungariket [Storbritannien och Nordirland] och Canada avger liknande tillkännagivanden. — The Americana Annual för 1945, sidan 730.

30. I vilken riktning utvecklade sig händelserna vid den tiden på det teokratiska området, såsom till exempel i Buffalo i New York i augusti?

³⁰ Vid denna tid hade andra världskrigets tidvatten definitivt börjat gynna de allierade, och Hitler-Tyskland hade redan invaderats av allierade trupper. Men vad var det som hände på det teokratiska området bland Jehovas tillbedjare i hans ”helgedom” detta år, 1944? Händelserna där utvecklades mot ett betydelsefullt sakernas tillstånd mot slutet av de 2.300 dagarna. Det var nu inemot trettio år efter Guds messianska rikes födelse i himlarna då hedningarnas tider utlöpte år 1914. Under 9—13 augusti hölls ”De förenade förkunnarnas teokratiska konvent” med Buffalo i staten New York som huvudort, och med den var sexton andra amerikanska städer förenade genom direkt trådförbindelse. Den 12 augusti talade Sällskapet Vakttornets president till sammankomstdeltagarna över ämnet ”Detta evangelium skall bliva predikat”, och efter hans tal meddelades det att den 384-sidiga boken ”Himmelriket är nära” hade kommit ut och var tillgänglig för dem. Två dagar tidigare hade en annan publikation blivit tillgänglig för konventdeltagarna. Det var Amerikanska standardöversättningen av bibeln, i vilken Guds namn, Jehova, används, och denna bibelutgåva, på engelska, hade tryckts på Sällskapets egna pressar.

31, 32. a) Vad var det som hände de båda första dagarna av tredagarssammankomsten i Pittsburgh i Pennsylvanien år 1944? b) Varför var det som hände den sista dagen av sammankomsten, 2 oktober, uppseendeväckande vad den teokratiska organisationen beträffade?

³¹ Dagarna 30 september—2 oktober 1944 hölls i Pittsburgh i Pennsylvanien i USA, där de registrerade lokalerna för Watch Tower Bible & Tract Society är belägna, en speciell sammankomst för dryftande av tjänsten i samband med det regelrätta årsmötet. Första dagen talade Sällskapet Vakttornets president till de 5.000 församlade över ämnet: ”Teokratisk rättning i våra dagar”. Följande dag hölls det offentliga föredraget med temat ”En värld, en regering”. Årsmötets egentliga förhandlingar togs inte upp den dagen utan uppsköts till följande dag, måndagen den 2 oktober. Det som avhandlades vid detta möte, som började klockan 10.00, var uppseendeväckande. Hur så?

³² Sedan ledamöterna av Sällskapets styrelse och dess funktionärer blivit valda av de aktieägare som var närvarande, övergick man till att dryfta sex ändringsförslag till stadgarna för detta Sällskap, vilket är en organisation som lagligen inregistrerades i Pennsylvanien sextio år tidigare, år 1884. Ändringsförslagen gällde momenten 2, 3, 5, 7, 8, 10. Det första godkända ändringsförslaget gällde en utvidgning av Sällskapets uppsåt och syften, för att det på rätt sätt skulle kunna ta sig an den världsomfattande verksamhet som stundade. Genom denna ändring skulle också Guds namn, Jehova, komma med i stadgarna. Genom den tredje ändringen bortföll den ursprungliga bestämmelsen om att medlemskap kunde vinnas i Sällskapet genom penningbidrag till Sällskapet; hädanefter skulle medlemsantalet begränsas till 500, och alla skulle väljas på grundval av sin aktiva tjänst för Jehova. I den engelska upplagan av Vakttornet för 1 november 1944 hette det i en redogörelse över årsmötets förhandlingar: ”Denna ändring kommer att medföra att stadgarna bringas så nära en teokratisk ordning som landets lag tillåter.” Alla sex ändringsförslagen antogs genom resolution.

33. När blev dessa ändringsförslag införlivade med Sällskapets stadgar, och såsom redskap för vilka har Sällskapet tjänat alltsedan dess?

³³ Men delstatsdomstolen måste ge sitt godkännande för att alla dessa ändringar skulle bli laggiltiga. Året därpå (1945) blev stadgeändringarna också vederbörligen införda i domstolens protokoll och införlivades således med stadgarna. Med stöd av dessa ändrade stadgar har Sällskapet Vakttornet, alltsedan dess, tjänat som ett lagenligt redskap för den smorda kvarlevan, som tillber Jehova i hans ”helgedom”.

34. a) Vilka upplysningar inflöt därefter, i rätta ögonblicket, i Vakttornet? b) Vad sades om ”president” och den ”styrande kretsen”?

³⁴ I rätta ögonblicket, men utan att den smorda kvarlevan vid den tiden var medveten om detta, inflöt den ledande artikeln med rubriken ”Organiserade för det slutliga arbetet” i den engelska upplagan av Vakttornet för 15 oktober 1944 (på svenska 15 april 1945). Omedelbart därefter, den 1 november (på svenska 1 maj 1945), inflöt en ledande artikel om ”Den teokratiska organisationen i verksamhet”. Under passande underrubriker dryftades i denna artikel ”President”; ”Diakonos, tjänare”; ”Förutsättningar”; ”Det styrande organet” och ”Teokratiskt tillvägagångssätt”. Ordet ”president” här syftade inte på Sällskapet Vakttornets president, utan i paragraf 12 hette det: ”De äldste i församlingen, som också voro dess andliga uppsyningsmän [eller: tillsyningsmän], presiderade vid lärjungarnas sammankomster. Vilken äldste som helst, som sålunda fungerade som ordförande vid ett möte, skulle presidera eller (enligt engelskt språkbruk) vara president för sammankomsten vid det tillfället.” Under underrubriken ”Det styrande organet” (eller: ”Den styrande kretsen”) hette det i paragraferna 33 och 34: ”I det första århundradet var det i synnerhet apostlarna tillsammans med kretsen av äldste, som de förenade med sig i Jerusalem, som utgjorde det synliga styrande organet [den synliga styrande kretsen] i Jehovas Teokratiska organisation på jorden. ... Denna styrande krets utgjordes inte av fullkomliga människor.”

35. Vad stod att läsa i artikeln ”Teokratisk rättning i våra dagar” med avseende på den ”styrande kretsen”?

³⁵ I den artikel i samma nummer av det engelska Vakttornet, som följde omedelbart efter den nyss citerade och bar rubriken ”Teokratisk rättning i våra dagar” (på svenska 1 april 1945), hette det i paragraf 3: ”Den synliga styrelsen [eller: styrande kretsen] över den Teokratiska organisationen tillsättes och måste tillsättas endast och allenast av Jehova Gud, den överste Härskaren, och Kristus Jesus, som är Huvudet för hans församling. Dess uppgift är att utfärda anvisningar och sända ut andlig föda till allt Guds folk. Genom att hela den Teokratiska organisationen och de som äro förbundna med den verka i harmoni med styrelsen [den styrande kretsen], präglas deras verksamhet hela jorden utöver av enhet och endräkt.”

”Sanning”

36. Vad måste då hela denna kombination av betydelsefulla händelser vid denna avgörande tidpunkt vittna om, vilket klart framgår av tabellen på föregående sida?

³⁶ Vad måste då hela denna kombination av betydelsefulla händelser vid denna avgörande tidpunkt vittna om? Uppenbarligen detta: att Jehovas ”helgedom” fördes ”in i sitt rätta tillstånd” vid rätt tidpunkt, då de 2.300 aftnarna och morgnarna utlöpte, tidigt på hösten (8—22 oktober) år 1944. Det förhåller sig såsom ängeln sade till Daniel: ”Och synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talat, är sanning.” (Dan. 8:26) Teokratisk styrelse såsom något som universellt tillhör Jehova Gud hade blivit upphöjd, hävdad. Jehovas ”helgedom” är den plats framför alla andra platser där hans teokrati skall råda. Där har det också sannerligen rått teokrati, och det på ett framträdande sätt sedan hösten 1944.

37. I vilket avseende sattes den smorda kvarlevan av andliga underpräster i Jehovas helgedom på prov under andra världskriget, men vad lyckades de göra?

³⁷ Under andra världskriget skedde det att ”den fasta platsen för hans helgedom”, som representerades av kvarlevan av Jehovas ”heliga”, slogs ned. Denna smorda kvarleva av andliga underpräster fick sannerligen sin teokratiska hållning och organisation satta på ett svårt prov från juni år 1938 och framåt. Vilken framgång det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet och dess allierade än må ha haft i att ta bort det ”dagliga offret” eller ”ständiga kännetecknet” på Jehovas offentliga tillbedjan och tjänst, så gjorde dess ansträngningar det mycket svårt för de teokratiska ”heliga” att fortsätta att lyda Gud såsom härskare mer än människor. Trots detta lyckades de emellertid vidmakthålla teokrati inom hans helgedom.

38. a) Överlistades kvarlevan av ”de heliga” genom de politiska åtgärder som det sjunde världsväldet vidtog under andra världskriget? b) Hur visade dess medlemmar om det var av någon betydelse att det återstod omkring tio månader av provsättning under världskriget efter oktober 1944?

³⁸ ”Överträdelsen som kommer åstad förödelse”, i synnerhet de mått och steg som vidtogs av det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, rentav under själva andra världskriget, för att lyfta upp ”förödelsens styggelse” ur ”avgrunden”, bedrog eller överlistade inte kvarlevan av ”de heliga” och vände dem inte bort från deras teokratiska tillbedjan av Jehova i hans helgedom. När de 2.300 dagarna med deras svåra påfrestning hade löpt ut, bevisade de sig vara starkare i sitt ståndpunktstagande för Jehovas teokratiska herradöme i Kristi händer än någonsin tidigare. Det är sant att det efter oktober 1944 ännu återstod omkring tio månader innan andra världskriget och dess påfrestningar var över. Men vid höjdpunkten av dessa 2.300 dagar hade de fattat en organiserad ståndpunkt för Guds styre i hans helgedom, och ett sådant teokratiskt styre har de orubbligt hållit fast vid fram till denna dag. Historien bekräftar detta!h

39. Var den smorda kvarlevan ensam i att under dessa 2.300 dagar föra ”helgedomen” in i sitt rätta tillstånd, och vilken syn fick aposteln Johannes beträffande detta?

³⁹ Under dessa 2.300 dagar av provsättning var den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen inte ensamma i att sträva efter att föra hans ”helgedom” in i sitt rätta tillstånd under gudomlig ledning. I Jehovas andliga ”helgedom” har de haft lojala kamrater och understödjare. Vilka då? Aposteln Johannes fick en förhandssyn av dem och sade: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.’ ... ’Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel.’” (Upp. 7:9—15) Dessa överlämnade, döpta efterföljare till Lammet, Jesus Kristus, är lika teokratiska som den smorda kvarlevan av Jehovas ”heliga”.

40. Vad skall hända med det sjunde världsväldet och dess vänner och fiender när slutet kommer på ”ändens [fastställda] tid”, och vad kommer att hända med Jehovas teokrati och med hans teokratiska organisation här på jorden?

⁴⁰ Inom kort, när slutet kommer på ”ändens [fastställda] tid”, skall nu denne profetiske ”konung med grym uppsyn”, det sjunde världsväldet, bli ”krossad” i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, och alla hans politiska vänner och fiender med honom. Denna tillintetgörelse kommer att ske ”utan människohand”, ingen hand som tillhör något kristet vittne för Jehova skall lyftas för att åstadkomma detta. (Upp. 16:14, 16; Dan. 8:19) Men Jehovas teokrati, som de trogna tillbedjarna i hans ”helgedom” ihärdigt har hållit fast vid, skall bli bestående, skall triumfera. Hans synliga teokratiska organisation på jorden skall fortsätta att vara förhärskande utöver hela jorden och skall för alltid förena alla lydiga människor i tillbedjan av den ende teokraten, Jehova, och i tjänsten för honom.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 233]

HÄNDELSER SOM MARKERAR BÖRJAN OCH SLUTET PÅ DE 2.300 DAGARNA

DATUM VÄRLDSLIGA TEOKRATISKA

”Lyssna, o söner, till en faders tuktan och ge akt, så att ni må lära känna förstånd. Ty god undervisning är vad jag i sanning skall ge er. Lämna inte min lag. Ty jag visade mig vara en verklig son åt min fader, späd och den ende inför min moder. Och han undervisade mig och sade till mig: ’Må ditt hjärta behålla ett fast grepp om mina ord. Håll mina bud och fortfar att leva. Förvärva vishet, förvärva förstånd,’” — Ords. 4:1—5, NW.