helgedoms boning vart kullslagen.” — Dan. 7:25; 8:11; My.

³¹ Å andra sidan påstås den ryska kommunismen vara proletariatets, den obesuttna klassens, herravälde. Trots detta skulle den ”ringaste av människor” aldrig kunna vara identisk med den ogudliga världskommunismens system. Denna politiska rörelse, som ihärdigt strävar efter världsherraväldet, är helt utesluten i detta avseende genom det som Jehova Guds ängel sade: ”Han ... skall förhäva sig och uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sådant, att man måste förundra sig.... Han skall uppträda stormodigt mot dem alla [upphöja sig själv över alla, RS]. Men fästenas gud skall han i stället ära: en gud, som hans fäder icke hava känt, skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting. Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra, vad honom lyster; dem som erkänna denne [honom, Åk; RS] skall han bevisa stor ära.” (Dan. 11:36—39) Dessa profetiska beskrivningar förutsade inte någon ringhetens eller ödmjukhetens ande vare sig hos det angloamerikanska världsväldet eller hos dess nutida utmanare, kommunismen.

32, 33. Vem är i sanning denna den ”ringaste av människor”, och hur har detta blivit bevisat?

³² Den som i sanning är den ”ringaste av människor” är utan like. Han är ingen förnedrad människa, fastän han är så ringa. Ingen annan skapelse i himmelen eller på jorden skulle kunna sänka sig så djupt för Guds äras skull och för människans eviga bästas skull, som denne, som betecknas som så ”ringa”, gjorde. Varför inte? Därför att innan han visade hur ringa i sina egna tankar, ödmjuk i anden han är, existerade han i Guds gestalt såsom en andevarelse i himmelen. Han var Guds förstfödde och enfödde Son, förmedelst vilken alla andra skapelser i himmelen och på jorden danades.

³³ Fastän han var främst bland alla Jehova Guds skapelser, tänkte han inte på att tillvälla sig Guds ställning och låtsas vara jämlik Gud. Han försökte inte göra sig så stor att han skulle nå ända till den himmelska ”härens furste”, och inte heller talade han ”sådant, att man måste förundra sig”, ”mot gudars Gud”, Jehova. Tvärtom säger den Heliga skrift att ”han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Han talade ärligt om sig själv, när han inbjöd de arbetande och betungade att komma till honom för att få lättnad. Långt ifrån att vara högdragen och tyrannisk sade han: ”Jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.” (Matt. 11:28, 29) I ödmjuk undergivenhet under sin Guds och himmelske Faders vilja lärde han sina lärjungar att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:9, 10, NW.

Hur Guds vilja sker i himmelen och på jorden

 1. Vad var det som kom Jesus att lämna sin snickarverkstad och förde honom till Johannes döparen?

UPP till trettio års ålder var Jesus snickare i den obetydliga staden Nasaret i den föraktade provinsen Galileen. Rom behärskade då jorden såsom det sjätte världsväldet. Vad var det som kom Jesus att lämna sin snickarverkstad och sin obemärkta tillvaro? Det var Johannes döparens tillkännagivande: ”Himmelriket har kommit nära.”(NW) Jesus lärde senare sina lärjungar att först söka Guds rike. Så hur skulle han ha kunnat slå sig till ro med snickararbetet, när himmelrikets, det vill säga Guds rikes, intressen skulle tjänas? Judiska människor ångrade sina synder och blev döpta av Johannes för att göras beredda för detta rike, för att bli underdåniga det i stället för det hedniska romerska riket. Hur kunde då Jesus själv avhålla sig från att gå till Johannes döparen och kungöra att han stod på himmelrikets, Guds rikes, sida? Det var ingen ånger över synder som drev Guds syndfrie Son till Johannes för att bli döpt. Jesu högtidliga beslut