Låt oss helga ”Israels Helige”!

”Och mitt heliga namn skall jag göra känt ibland mitt folk Israel, och jag skall inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat; och nationerna skall få lära känna att jag är Jehova, den Helige i Israel.” — Hes. 39:7, NW.

 1. I vilken situation befinner sig mänskligheten nu och Jehovas vittnen i synnerhet?

FASTÄN två världskrig har utkämpats och medfört outsäglig nöd för människorna, har den kommunistiske ”konungen i Nordlandet” och den demokratiske ”konungen i Söderlandet” på nytt förmått uppfylla jorden med nationalistisk propaganda. I det att de håller ett öga på varandra över sina respektive kärnvapenförråd, håller de nu på att ”drabba samman” i ”kalla” krig och krig av västficksformat. (Dan. 11:40) De ordar om konkurrerande samexistens, men var och en av dem är fast besluten att den andre skall utplånas. Allteftersom spänningen växer, eggas människornas nationalistiska lojalitet till rent ursinne jorden runt. Det verkliga snillet bakom allt detta, den förnedrade Satan, dvs. ”Gog i Magog”, leder på detta sätt utvecklingen så att han kommer i en ställning där han kan företa sitt slutliga angrepp mot Jehovas smorda vittnen, som här på jorden representerar ”den store konungens stad”, det himmelska Jerusalem, där Jehova bor genom sin ande. — Ps. 48:3.

 2. Hur förnyade Sanherib sina hotelser mot Jerusalem?

² När vi nu åter vänder oss till den bibliska skildringen i 2 Konungaboken 19:8—10 finner vi där att konungen i Assyrien har ryckt närmare Jerusalem och är ”upptagen med att belägra Libna” på endast omkring fyrtio kilometers avstånd. Han sänder nu hotelsebrev till Hiskia och ger sina sändebud dessa föreskrifter: ”Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: ’Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.’”

 3. a) Hur har den kommunistiske ”konungen i Nordlandet” uppträtt som en tyrann? b) Vad har förföljelserna av Jehovas vittnen i Sovjetunionen lett till enligt en skribent?

³ På samma sätt har det varit nu i efter krigsperioden sedan andra världskriget. Satans skrytsamma propagandister har inte endast fortsatt med att församla alla nationer till Harmageddon, utan de har också sökt skrämma Jehovas trogna tillbedjare och få dem att kompromissa, att överge sitt fasta ståndpunktstagande på sin Guds sida. ”Konungen i Nordlandet”, som nu företrädesvis är kommunistisk, har varit särskilt hätsk i sina angrepp mot Jehovas vittnen. De har utsatts för gemen propaganda. Dessutom förefaller det som om så många som 7.000 av Jehovas vittnen i Sovjetunionens västliga republiker blev gripna fram till april 1951 och blev bortförda till slavarbetsläger i Uralbergen, Sibirien, Vorkuta och Kasakstan. Hur mötte de detta hot mot sin kristna ostrafflighet? I sin bok Religion in the Soviet Union skriver Walter Kolarz:

Detta innebar inte slutet för ”vittnena” i Ryssland utan bara början på ett nytt kapitel i deras proselytvärvning. De försökte till och med utbreda sin tro under uppehållen vid järnvägsstationerna på väg till sin landsförvisning. När sovjetmyndigheterna deporterade dem, kunde de inte ha gjort någonting bättre för att utbreda deras tro. Från isoleringen i sina byar fördes ”vittnena” ut i en vidare värld, även om detta bara var den hemska värld som heter koncentrations- och slavarbetsläger. Här träffade de ett stort antal desillusionerade och illa behandlade människor, och många var genast beredda att ta emot deras löften om en fullständig förändring av världens politiska uppbyggnad inom den nuvarande generationens livstid.

När amnesti proklamerades i Sovjet år 1955, antingen återvände de som under lång tid hade varit ”vittnen” såväl som deras nyblivna trosfränder till sina hem eller också stannade de kvar såsom fria arbetare på sina förvisningsorter. På så sätt bredde jehovisterna ut sig ... till många delar av Sovjetunionen. De dök på nytt upp i alla västerut belägna sovjetrepubliker. De bildade nya organisationer inom de forna tvångsarbetsområdena, t. ex. i Fjärran Östern och republiken Komi, där det finns jehovistavdelningar utmed den illa beryktade Petjorajärnvägen med slutstation i Vorkuta. Jehovisterna invaderade också Sibirien och Kasakstan, där de är särskilt talrika. ... En jehovistorganisation bildades också i Dagestan. ... Den ryska avdelningen av Jehovas vittnen kan kort och gott betraktas som en av de starkaste i världen, och ingen annan avdelning någonstans ägnas så mycken illvillig publicitet från statsmaktens sida. ...

Endast framtiden kommer att utvisa om Krusjtjev har varit mera framgångsrik i att bekämpa ”jehovistfaran” än Hitler eller Stalin var.

Hitler, Stalin och Krusjtjev har nu alla haft sin tid, men de skymfade andliga judéerna inom ”konungens i Nordlandet” område fortsätter att utvidga sin tillbedjan, till Jehovas lov och pris.

 4. a) Hur fortsatte Sanherib att smäda Jehova? b) Hur har de kommunistiska propagandisterna handlat på ett liknande sätt, och vad har följden blivit?

⁴ I en annan skildring görs en sammanfattning av det andra våldsamma propagandaangreppet mot Jerusalem. Vi läser: ”Och hans [Sanheribs] tjänare talade ännu mer mot HERREN Gud [Jehova, den sanne Guden, NW] och mot hans tjänare Hiskia. Han hade ock skrivit ett brev, vari han smädade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom så: ’Lika litet som de gudar, som dyrkas av folken i de andra länderna, hava kunnat rädda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.’” (2 Krön. 32:16, 17) Efter samma mönster har de kommunistiska propagandisterna skrivit böcker, bland dem en på 159 sidor med titeln ”I Jehova Guds namn”, publicerat fördömande uttalanden i tidningarna Pravda och Trud och illustrerade tidskriftsartiklar, t. ex. en i Krokodil över ämnet ”Spindlarna”, och distribuerat nedsättande filmer, av vilka vi kan nämna två, nämligen ”Harmageddon” och ”Demaskerade apostlar” — i en alltomfattande strävan att dra smälek över Jehovas namn och skarpt kritisera Jehovas vittnens predikoverksamhet. Men har Jehovas vittnen sviktat inför det kommunistiska angreppet? Meddelanden som sluppit ut ur Ryssland förnekar att de gjort det. Här är ett typiskt exempel:

Våra bröder som befinner sig så att säga i själva hjärtat av ”konungen i Nordlandet” har för Jehovas och hans sannings skull offrat hela sin existens och står hängivet och lojalt på Jehova Guds, den store Suveränens och Teokratens sida. I denna avgörande och bittra strid om tron kämpar de för sin Guds, Jehovas, sak. Budskapet om Guds rike triumferar från Karpaterna till Kurilerna.a

 5. Varför har kommunisterna handlat dåraktigt, i likhet med Sanheribs propagandister, som kom med sina hädelser?

⁵ Det var emellertid inte slut med de hädiska förolämpningarna: ”Och till Jerusalems folk, dem som stodo på muren, ropade de med hög röst på judiska för att göra dem modlösa och förskräckta, så att man sedan skulle kunna intaga staden. Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, vilka äro verk av människohänder.” (2 Krön. 32:18, 19) Ömkliga, blinda propagandister! De tror att vår Gud inte är starkare än gudarna av lera och sten, nationernas odugliga beläten. Och fastän kommunisterna har vaknat upp för skrymteriet i förbindelse med de ikoner som deras förfäder tillbad, handlar de likväl mycket dåraktigt när de nu ger sin ära åt nationalhjältar och ”fästenas [militär]gud” och skryter med sina vetenskapliga framsteg! (Dan. 11:38) Hur oförnuftigt är det inte av dem att säga: ”Det finns ingen Jehova”, därför att de från sina ynkliga rymdfarkoster inte har kunnat upptäcka någon kringsvävande gudagestalt! — Ps. 14:1, NW.

 6. Hur har propagandakampanjen svällt ut, och vart vänder sig Jehovas vittnen för att få hjälp och bistånd?

⁶ I och med att världssituationen försämras börjar nu också de demokratiska nationerna, som utgör ”konungen i Söderlandet”, sända ut nationalistisk propaganda av eget fabrikat. Vad skall Jehovas vittnen göra, när krisen når höjdpunkten? De tillhör ju varken ”Nordlandet” eller ”Söderlandet”. Jo, precis vad Hiskia och Jesaja gjorde! ”Men vid allt detta bådo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos’ son, och ropade till himmelen.” (2 Krön. 32:20) Vilket förträffligt föredöme för Jehovas folk i denna tid!

Förtrösta på Jehova

7, 8. a) Vilken bön framställde Hiskia? b) Varför skulle hans bön, såväl som den i Psalm 83, inte bli obeaktad?

⁷ Skildringen i 2 Konungaboken (såväl som i Jesaja 37) innehåller en detaljrik beskrivning av händelseutvecklingen. ”När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte. Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: ’HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord. HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap, varmed han har smädat den levande Guden.’” — 2 Kon. 19:14—16.

⁸ Vad var det som främst intresserade Hiskia — att rädda sitt eget liv eller att avlägsna den smälek som hade hopats över Jehovas namn? Vi skall låta hans bön beträffande Assyrien utgöra svaret: ”Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma, att du, HERRE, allena är Gud.” (2 Kon. 19:19) Detta påminner om en annan välkänd psalm, som gäller ”också själva Assyrien”: ”O, må de blygas och oroas för alltid, och må de bli förvirrade och förgås; på det att människor må veta att du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden.” (Ps. 83:9, 18, 19, NW) Sådana böner blir inte obeaktade!

9, 10. a) Vilket svar gav Jehova genom sin kanal, och vad är denna kanal en förebild till? b) Hur triumferar kvarlevan inför Satans smädefulla ord? c) Vem är det som verkligen kommer att bli smädad, och varför?

⁹ Skall Jehova bevisa sig vara Gud? Skall han helga sitt namn inför alla nationer? Det svar som han gav Hiskia genom sin profet Jesaja lämnar inte rum för något tvivel. Och det är en utmärkt förebild till det budskap som Jehova kungör genom sin nutida kanal, ”den trogne och omdömesgille slaven” — kvarlevan av sina smorda vittnen på jorden: ”Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon — ja, mot Israels Helige.” — 2 Kon. 19:21, 22.

¹⁰ Satan och de som låter sig bedras av honom kan visserligen komma att göra sitt yttersta, men de skall få lära att alla deras bemödanden att få Guds folk på jorden att bryta sin ostrafflighet och sluta upp med sin tillbedjan är dömda att misslyckas. Smädelser och skymfliga ord nyttar ingenting till. Kvarlevan av Jehovas vittnen kommer att fortsätta med att bevara sin kristna jungfrudom och bevisa sig värdiga att bli förmälda med Kristus. (2 Kor. 11:2) Det är den skrytsamme Satan som i själva verket kommer att bli smädad. Vilket fall fick han inte då han försökte upphöja sig över Guds nyfödda rike men i stället blev nedslungad av Kristus, jämte sina demoner, och blev Gog i Magogs land! (Upp. 12:1—9; Jes. 14:12—15; Hes. 38:2) Gogs ränksmideri mot ”jungfrun dottern Sion” märker honom för vanhedrande förintelse. Han kan inte bortföra henne genom köttslig krigföring. Hans slutliga, ondskefulla angrepp visar bara att han egentligen strider ”mot Israels Helige”, Jehova Gud själv.

11. Vilket skrytsamt påstående framför den nutida assyriern, men hur svarar Jehova honom?

¹¹ För den skrytsamme assyriern föreföll ingenting vara för svårt att uppnå, antingen det var fråga om att hugga ned Libanons höga cedrar eller låta Egyptens strömmar uttorka. Likaså anser den nutida Gog med sina kärnvapen i såväl ”Nordlandet” som ”Söderlandet” att det inte finns något som han inte skulle kunna erövra. Endast Jehova har ett svar åt denne tyrann. Och det har i ett bestämt, oryggligt, syfte uttalats av hans profeter i gångna tider: ”Har du icke hört, att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram.” (2 Kon. 19:25) Inte ens med Gogs sataniska stöd kan en individ eller organisation här på jorden motstå Jehovas rättfärdiga domar, då de går i verkställighet.

12. Vilket öde väntar den falska religionen och dess anhängare, som tillfogas dem av ”konungens i Assyrien” härsmakt?

¹² ”Konungen i Nordlandet” som står under Gogs anförarskap kommer helt visst att spela sin roll, när det gäller att ödelägga den falska religionens nutida världsvälde. Det framgår klart av Uppenbarelseboken 17, där det påvisas att Jehova skall använda ”tio horn”, dvs. det fullständiga antalet av nationella härskare på jorden, till att utföra ”vad han har i sinnet”, dvs. hans uppsåt, förintelsen av dessa religiösa system inbegripen. (Upp. 17:16, 17) På ungefär samma sätt som det forntida Assyrien ödelade ”befästa städer” i de demondyrkande nationerna, skall den nutida assyrierns härsmakt ha del i att fullständigt ödelägga den falska religionen i vår tid. Och då dessa nationalistiska system fullständigt bryter samman, skall alla som har sökt tillflykt i dem sannerligen bli ”maktlösa” och förfärade och stå där ”med skam”. De kommer att förgås såsom ”gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken och säd som förbrännes, förrän strået har vuxit upp”. (2 Kon. 19:25, 26) Se också Uppenbarelseboken 18:9—19.

13, 14. a) Vilket stort misstag begick assyriern? b) Vad kungjorde Jehova nu, och vilken försäkran äger fördenskull Jehovas vittnen i denna tid?

¹³ Men den assyriske monarken själv har nu gjort sitt stora misstag! Han har slagit sig ned i det land som Jehova gav åt sina sanna tillbedjare. Han har inringat Libna, och Jerusalem — så tänker han — skall komma näst i tur. Stunden är kommen för en verklig kraftmätning: Sanherib mot ”Israels Helige”. Jehova vet vad hans fiende går för, och han smädar den sataniske Gog: ”Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig ... då du nu så rasar mot mig och då ditt övermod har nått till mina öron.” (2 Kon. 19:27, 28) Hur Gog än må rasa på det begränsade området i Magogs land, måste han nu möta sin överman!

¹⁴ Konungarna i Assyrien var vana att föra tillfångatagna konungar tillbaka till Nineve genom att sätta en krok i näsan på dem. Men nu har turen kommit till Gog! Jehova låter kungöra: Jag skall ”sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun”. Det fega och lömska försöket att förmå Jehovas trogna vittnen att ge vika och kompromissa har inte lyckats! De har vänt sig i bön till Jehova, och de har satt sin förtröstan till honom. Den nutida assyriern kan mönstra alla sina styrkor! Ja, låt honom enrollera flera hundra millioner man till att företa det slutliga angreppet mot den sanna tillbedjans högborg, som Jehova genom Kristus har låtit uppföra här på jorden! Jehovas vittnen kommer ändå att hålla fast vid sin kristna neutralitet. De kommer inte att ge efter för nationalistisk propaganda. De kommer att förbli trygga i sitt starka torn, Jehova, och ingenting skall kunna hindra den lovprisnings och tillbedjans sång som de uppstämmer för att ära hans namn. Jehovas ord till ärkefienden är slutgiltigt: Jag skall ”föra dig tillbaka samma väg, som du har kommit på”. — 2 Kon. 19:28.

”Detta skall för dig vara tecknet”

15, 16. Vilket tecken gav Jehova sitt folk, och hur måste de handla i överensstämmelse med det?

¹⁵ Därpå säger Jehova genom sin profet Jesaja: ”Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERREN Sebaots [Härskarornas Jehovas] nitälskan skall göra detta.” — Jes. 37:30—32; 2 Kon. 19:29—31.

¹⁶ Såningstiden var förbi för länge sedan. På grund av det assyriska härjningståget fanns det inga som helst utsikter till någon skörd det året. Därför gav Jehova ett ”tecken” genom en förunderlig föranstaltning för sitt folk. Han lät rikligt med mat växa upp ur kornen av spillsäden sedan föregående år. Men inte nog därmed! Följande år skulle vara ett sabbatsår, ett år då trogna judéer måste ge bevis på sin förtröstan på Jehova genom att låta sina åkrar ligga i träde. Skulle Jehova dra försorg om dem? Naturligtvis skulle tro och förtröstan på honom få sin belöning, och de skulle ha nog att äta av självvuxen säd! Och det tredje året skulle judéerna åter få glädjas åt frukten av sitt eget arbete.

17. Hur har den första delen av tecknet uppfyllts i nutiden?

¹⁷ Det här ”tecknet” har fått en underbar uppfyllelse sedan 1914 v.t. Vid den tid då den stolte och högmodige ”Assur” och hans horder belägrar Jehovas tillbedjans heliga stad eller gör den till en ”invasions dotter” (NW), sänder Jehova ut sin Son såsom härskare från Betlehem, sitt himmelska ”brödhus”, med ett rikligt förråd av livsuppehållande andlig föda. (Mik. 5:1, 2) Gog och hans horder är maktlösa och kan inte hejda tillflödet av dessa mirakulösa förnödenheter, och de är säkra och vissa så länge som Jehovas smorda folk fortsätter att hålla sabbat genom tro och genom att dagligen visa lydnad för sin Gud. Denna kvarleva av andliga judéer kommer att bli livnärda ända till slutet på Satans krigföring mot dem här på jorden och längre än så. Det kommer att bevisas att de är fast rotade i Guds sanna tillbedjans land, och de skall befästas såsom eviga fruktbärare i Guds rike. Just en sådan kvarleva skall dra ut till seger, ut ”från Jerusalem”, och allt detta skall tjäna såsom ett ”tecken” i förbindelse med helgandet av Jehovas namn. ”Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” — 2 Kon. 19:31, NW.

18, 19. Vad utgjorde den slutliga delen av ”tecknet” en bild av, och hur ser vi detta uppfyllas nu?

¹⁸ Och såsom den slutliga delen av ”tecknet” profeterade Jesaja följande om konungen i Assyrien: ”Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den. Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN. Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min och min tjänare Davids skull.” (2 Kon. 19:32—34) Vilken tröst ger inte dessa ord åt den smorda kvarlevan och dess följeslagare i dag! Hur mycket Gog och hans totalitära horder än må hota och smäda, finns det en gräns som de inte kan överskrida. Det förefaller som om Sanheribs trupper, vid den slutliga framryckningen, inte kom närmare Jerusalem än Libna, som låg på omkring 40 kilometers avstånd. De utslungade sina hotelser och skakade sina knutna nävar mot det för dem ännu något avlägsna Jerusalem, och Sanherib sände i väg sina smädande propagandister för att de skulle injaga skräck och fruktan hos Hiskia och hans folk. Men det var förgäves! Assyrien kom aldrig i ett sådant läge att det kunde utgöra något verkligt hot mot den sanna gudsdyrkans högborg.

¹⁹ När den nutida assyriern vidtar sina mått och steg för att slå upp sina nationalistiska tält i det land som skall vara Jehovas lovprisning hängivet, finner också han sig oförmögen att stå emot Guds vilja. Inga av hans fängelser och koncentrationsläger, varken nazistiska, sovjetiska eller kinesiskkommunistiska, har kommit på någon formel för ”hjärntvättning” av Jehovas vittnen. Dessa vittnen har en oövervinnelig tro. Individuellt och kollektivt står de där ointagliga från fiendens sida. Jehova har renat sitt folks organisation från falsk, demonisk religion och från världens omoraliska handlingssätt, och han kommer aldrig att tillåta att demonbehärskade nationalistiska styresmän gör intrång i den sanna tillbedjan, som är helgad åt Jehova, och besudlar den. För sitt stora namns skull och med tanke på sitt förbund om Riket med den större David, Kristus Jesus, som den nutida medelpunkten försvarar Jehova sin heliga stads jordiska representanter. (Ps. 89:35—38) Han gör förberedelser för att föra den nutida assyriern tillbaka dit där han hör hemma.

20, 21. Vilken dramatisk omsvängning ägde nu rum framför Libna?

²⁰ Men betrakta nu det skådespel som äger rum framför Libna! Sanheribs lakejer har vänt tillbaka till lägret, sedan de delgett Hiskia den slutliga underrättelsen. Ultimatum har ställts! Och där, utspridd över Schefelá (det judeiska låglandet), ligger blomman av Assyriens makt och styrka, dess väldiga här, som inte vet vad nederlag vill säga — den slägga som är lyft för att rikta ett förintande slag mot Jerusalem. Den assyriska militarismens stolthet står i begrepp att fullborda en av sina värdefullaste erövringar, nämligen av Jehovas stad, ”den store konungens stad”. Nattmörkret sänker sig. Allt är tyst och stilla. Det är såsom lugnet före en storm.

²¹ Men allt förblir tyst och stilla! I gryningen vilar en kuslig stillhet över lägret. Ingenting rör sig. Till sist dristar sig några judéer ut från Libna för att undersöka saken. Kom hit allesammans och se! Vilken syn! ”Samma natt gick” nämligen Jehovas ängel ”ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt”. — 2 Kon. 19:35.

22. Hur utgör detta en bild av Jehovas ingripande vid Harmageddon?

²² Det kommer att bli på samma sätt, när Harmageddons natt lägrar sig över jorden. Jehovas ärkeängel och skarprättare, Kristus Jesus, skall komma snabbt, tyst, likt en tjuv. Gogs horder kommer inte undan. Deras sista smädefulla utmaning mot den församlade kvarlevan av Jehovas smorda folk kommer att studsa tillbaka, då Guds konung börjar krossa dem med en järnstav och tröska dem i Guds, den Allsmäktiges, vredes vinpress. (Upp. 19:15) Det skall bli alldeles som på Hiskias tid, då Jehova ”sände ... en ängel, som förgjorde alla de tappra stridsmännen och furstarna och hövitsmännen i den assyriske konungens läger, så att han med skam måste draga tillbaka till sitt land”. — 2 Krön. 32:21.

23. Vad blev Sanheribs slutliga öde, och vad är detta en bild av?

²³ Men skall det räcka med att den förmätne ”konungen i Assyrien” får stå där ”med skam”? Guds rättfärdiga dom påbjuder mer än så. Guds ord berättar om Sanherib (och skildringen har bekräftats genom Esarhaddons prismab som man nyligen upptäckt) att när han ”en gång gick in i sin guds hus, blev han där nedhuggen med svärd av sina egna söner. Så frälste HERREN Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem på alla sidor.” (2 Krön. 32:21, 22) Satan, ”lögnens fader”, skall likaså upptäcka att hans religion, som han själv funnit på, inte är något skydd. Det är visst och säkert att Kristus skall fängsla honom och kasta ned honom i den livlösa avgrunden och stänga igen den och försegla den över honom. (Upp. 20:2, 3) Först då skall Guds sanna tillbedjare bli ”beskyddade” eller få ro ”på alla sidor”.

24. Hur skall Jehova och Kristus, enligt vad som anges i förebilden, sedan bli upphöjda i mångas ögon?

²⁴ Vilken anledning att lova Jehova! Skildringen i 2 Krönikeboken slutar med orden: ”Och många förde skänker till HERREN i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda konung; och han blev härefter högt aktad av alla folk.” (32:23) Och vi kan vara förvissade om att när Guds nya ordnings morgongryning bryter in efter Harmageddon, skall alla de överlevande frambära lovets offer för att ära Jehova och hans segerrike Kristus, som är större än Hiskia. Hela jorden kommer att få njuta av sabbatsvilan under Kristi 1.000-åriga regering såsom konung, och — vilken underbar framtidsutsikt! — återlösaren Kristus skall bli upphöjd också i de många människors ögon ur mänsklighetens ”alla folk” som skall komma tillbaka från graven genom en uppståndelse. — Joh. 5:28, 29.

25. a) Vilken triumf delar alltså Jehovas tillbedjare? b) Vilket storslaget privilegium åtnjuter vi nu, och vad bör vi fästa vårt hjärta vid?

²⁵ Vilken triumf för det himmelska Sions berg! Vilken fröjd för alla som bor i trygghet bakom dess bålverk och håller fast vid den sanna gudsdyrkan! ”Tåga runt Sion och gå omkring det, räkna dess torn. Fäst ert hjärta vid dess bålverk, granska dess boningstorn, för att ni skall kunna berätta härom för det framtida släktet. Ty denne Gud är vår Gud till obestämd tid, ja, för evigt.” (Ps. 48:13—15, NW) Hur skönt är inte detta himmelska Sion, som är så älskat av Jehova! Och hur stort är inte vårt privilegium att få berätta om dess härlighet för den ”stora skaran”, det släkte som skall få överleva Harmageddon och vinna evigt liv i en världsomfattande lovprisnings helgedom! Må vi alla fästa vårt hjärta vid den sanna tillbedjan av den ende, sanne, evige Guden, Jehova. Må hans namn, som är ”Israels Helige”, hävdas och helgas för evigt!

[Fotnoter]