Maktkampen — vad blir utgången?

”ÖST är Öst och Väst är Väst, och aldrig möts de två förrän jord och himmel står inför Guds stora domarsäte.” Den senaste tidens utveckling när det gäller maktkampen mellan östblocket och västblocket får dessa poetiska ord av Rudyard Kipling att låta märkvärdigt aktuella.

Men om man närmare begrundar saken, förhåller det sig så att när någon talar om kampen mellan Öst och Väst, så innebär uttrycket ”öst” bokstavligen lika litet öster som ”väst” betecknar länder som alla är belägna väster om en viss punkt på jorden. Kommunistblocket i vår tid omfattar inte bara Sovjetunionen och nationerna i Östeuropa, utan också somliga afrikanska länder liksom Cuba. Inget av dessa senare länder kan sägas vara beläget österut. På samma sätt omfattar det ”västra” blocket sådana länder som Canada, Danmark (med Grönland), Island, Norge, Australien, Nya Zeeland och Japan. Somliga av dessa nationer kan knappast sägas vara belägna västerut. Varför talar då människor om ”kampen mellan Öst och Väst”? Därför att det ”kalla kriget” ursprungligen stod mellan de två supermakterna — Sovjetunionen och Förenta staterna — av vilka det ena landet till största delen är beläget öster om Europa och det andra väster därom. Allteftersom förhållandena utvecklat sig har alltså ”Öst” och ”Väst” antagit en symbolisk innebörd.

TVÅ RIVALISERANDE ”KONUNGAR”

På liknande sätt använder bibeln i Daniel, kapitel 11, uttrycken ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” för att beteckna en kavalkad av rivaliserande politiska välden. Ursprungligen fanns dessa två ”konungar” norr och söder om det land som tillhörde Daniels folk — i själva verket också det land som tillhörde Jehova Guds forntida folk — i Mellersta Östern.

Profetian började få sin uppfyllelse efter Alexander den stores död och uppdelningen av det macedoniska väldet mellan hans fyra efterföljare. Två av dessa, Seleukos I och Ptolemaios I, blev i angiven ordning den förste ”konungen i Nordlandet” och den förste ”konungen i Söderlandet”. En av dessa män grundade seleukiddynastin i norr, och den andre blev den förste ptolemeiske faraonen i Egypten i söder. I århundraden var sedan det land som tillhörde Jehovas folk ett stridsäpple mellan dessa två välden i deras kamp om herraväldet.

Det var helt naturligt att de välden som symboliserades av ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” ständigt förändrades allteftersom tiden gick. Men konflikten om herraväldet fortsatte århundrade efter århundrade. Denna profetia förutsade också att kampen mellan de ”två konungarna” skulle fortsätta ända fram till ”ändens tid”. (Dan. 11:27, 35, 40)a I vår tid ser vi att kampen om världsherraväldet pågår som aldrig förr mellan den kommunistiska och den icke-kommunistiska världen. Är det möjligt att identifiera dessa två rivaliserande block med dessa ”två konungar”? Låt oss undersöka.

”FÄSTENAS GUD”

Omedelbart efter det att profetian talat om ”ändens tid”, fortsätter den:

”Och konungen [i Nordlandet] skall göra, vad han vill, och skall förhäva sig och uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sådant, att man måste förundra sig. ... På sina fäders gudar skall han icke akta. ... Men fästenas gud skall han i stället ära: en gud, som hans fäder icke hava känt, skall han ära med guld och silver.” — Dan. 11:36—38.

Vilken av de två supermakterna har ogenerat uttalat sig mot ”gudars Gud”, Jehova, och kallat religionen ”opium för folket”? Vilken av dem har i åratal organiserat hela sin ekonomi för att kunna ge företräde åt vapenframställning i stället för smörproduktion; stridsvagnar och stridsflygplan i stället för mat, kläder och bruksvaror och alltså gett ära åt ”fästenas gud”? Vilken ”konung” har tillbett ”en gud, som hans fäder icke hava känt” — vetenskaplig militarism — och ärat denne gud med ”guld och silver” och därvid inte tvekat att avsätta en stor del av bruttonationalprodukten till militär teknologi och till de väpnade styrkorna? Det kan inte råda något tvivel om att den nutida ”konungen i Nordlandet” är kommunistblocket med Sovjetunionen i spetsen.

Redan år 1977 medgav underrättelsetjänsten inom USA:s försvarsväsende att den sovjetiska armén är ”den mäktigaste i världen och har stor eldkraft och rörlighet”. Denna beredskap understöds av militär indoktrinering i skolorna. Alla 18-åringar av mankön uttas till värnplikt och får tillbringa två år i armén eller flyget eller tre år i flottan. Sedan finns de inom reserven ända upp till 50 års ålder, vilket innebär att tiotals millioner sovjetmedborgare för närvarande erhållit militär skolning och snabbt skulle kunna mobiliseras.

”KONUNGEN I SÖDERLANDET” ”DRABBAR SAMMAN MED HONOM”

Eftersom den nutida ”konungen i Nordlandet” är kommunistblocket med Sovjetunionen i spetsen, kan ”konungen i Söderlandet” inte vara någon annan än det rivaliserande icke-kommunistiska blocket under ledning av Förenta staterna. Beträffande dessa ”konungar” fortsätter Daniels profetia och säger: ”Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom [konungen i Nordlandet].” — Dan. 11:40.

När ”konungen i Söderlandet” under efterkrigstiden ”drabbade samman med honom”, skedde detta till en början på ett relativt beskedligt sätt år 1947, i samband med ”Trumandoktrinens” ”avvärjningspolitik”. Detta uppföljdes år 1949 av tillkomsten av NATO och sedan av andra lokala ömsesidiga försvarsorganisationer. Denna sammandrabbning blev häftigare i samband med det andra kriget i Vietnam. Men denna konflikt och dess negativa utgång för västsidan föreföll att ge stöd åt ”duvornas” sak — personer i USA och bland dess allierade som förespråkar en försonlig attityd mot sovjetblocket.

Politiska händelser som inträffat på senare tid tycks emellertid tyda på att ”duvorna” för närvarande överflyglas av ”hökarna” — de som förespråkar en fastare attityd mot kommunistblocket. ”Konungen i Söderlandet” tycks ”drabba samman med” ”konungen i Nordlandet” på ett allt kraftfullare sätt. Intressant nog bekräftades den anglo-amerikanska solidariteten i denna sammandrabbning genom följande nyhetsmeddelande: ”Englands premiärminister, Margaret Thatcher, som delar Reagans misstro mot Kreml, var den enda av NATO-alliansens ledare som offentligt understödde hans ställningstagande. På torsdagskvällen [29 januari 1981] sade hon att det inte fanns något tecken på att Sovjetunionen var intresserat av en äkta avspänningspolitik.” (International Herald Tribune, 31 januari 1981) Exakt hur långt ”konungen i Söderlandet” kommer att gå i sin aggressivitet är något som det kommer att bli intressant att iaktta under den närmaste tiden.

Det är inte onaturligt att ”konungen i Nordlandet”, som nu representeras av kommunistblocket, reagerar på denna aggressionspolitik. Detta förutsades också i Daniels profetia i kapitel 11. Låt oss fortsätta att läsa:

”Och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne [konungen i Söderlandet] med vagnar och ryttare och många skepp och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig. ... Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder, ... han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver.” — Dan. 11:40—43.

HUR ”KONUNGEN I NORDLANDET” REAGERAR

Sovjetiska reaktioner på den hårda linje som ”konungen i Söderlandet” på senare tid gått in för visar att ”konungen i Nordlandet” inte ämnar låta sig toppridas. Alltsedan andra världskriget har Sovjetunionen hållit på med att ”uträcka sin hand” för att få kontroll över olika ”länder” och ”skatter”, däribland olja.

Utmaningen mot västsidan har också varit av ideologisk art, eftersom många regeringar i förutvarande kolonialområden inom tredje världen anammat en marxistisk politik. En sådan utveckling har gjort det lättare för det sovjetiska inflytandet att utbreda sig i Asien, Mellanöstern, Afrika och till och med i Latinamerika. Dessutom har ”konungen i Nordlandet” haft en anmärkningsvärd framgång i fråga om att understödja kommunistledda resningar, vilket gjort det möjligt för honom att ”falla in i främmande länder”, som därvid påverkats av hans ideologi och av hans militära och tekniska hjälp.

Med drygt fyra millioner människor under vapen i Sovjetunionen och Östeuropa och dessutom med 50.000 stridsvagnar, 5.775 stridsflygplan, 289 större ytgående krigsfartyg och åtminstone 257 ubåtar till sitt förfogande har ”konungen i Nordlandet” sannerligen de resurser som behövs för att ”storma fram mot denne [konungen i Söderlandet] med vagnar och ryttare och många skepp ... och svämma över och utbreda sig”.

Enligt rapporter finns sovjetiska trupper redan i Afghanistan, på Cuba, i Etiopien, Irak, Libyen, Mali, Mauretanien, Vietnam, Syrien och Sydyemen, för att inte tala om militära rådgivare i många andra länder. Sovjetiska krigsfartyg färdas på alla de strategiska oceanerna och haven, däribland Medelhavet. Hur långt ”konungen i Nordlandet” kommer att gå i fråga om att släppa lös dessa krafter och ”falla in i” andra ”länder” är någonting som enbart framtiden kommer att utvisa.

BÅDA ”KONUNGARNA” NÅR SITT SLUT

Vilken omfattning ”konungen i Söderlandet” än kommer att ge åt sin aggressionspolitik och oberoende av om ”konungen i Nordlandet” bokstavligen kommer att ”svämma över” genom att invadera andra länder, är det ändå en sak som är säker: Enligt Daniels profetia kommer ingen ”konung” att uppnå en avgörande seger över den andre. Beträffande ”konungen i Nordlandet” framhåller profetian: ”Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.” (Dan. 11:45) Dessutom säger en likartad profetia om det anglo-amerikanska världsväldet, som också förebildas av ”konungen i Söderlandet”, att ”utan människohand skall han då varda krossad”. — Dan. 8:25.

Hur skall dessa ”konungar” nå sitt slut ”utan människohand” och utan någon ”som hjälper” dem? Deras slut kommer inte genom mänskliga medel. Daniels profetia fortsätter: ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän [Daniels folk och därmed Jehovas folk]; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden”. (Dan. 12:1) Mikael är ingen mindre än Jehovas förordnade konung, Jesus Kristus. (Jämför Uppenbarelseboken 12:7—10.) En ”tid av nöd” är den ”stora vedermöda” som omnämns i Jesu egen profetia om ”avslutningen på tingens ordning” och hans ”närvaro” i sitt rike. — Matt. 24:3, 21; Luk., kap. 21.

Den nutida uppfyllelsen av dessa profetior visar att vi nu lever i ”ändens tid”. Snart kommer Kristus att undanröja den kommunistiske ”konungen i Nordlandet” och den icke-kommunistiske ”konungen i Söderlandet”. Den på tronen insatte konungen, Jesus Kristus, kommer verkligen att ”slå” dem och alla andra politiska nationer med ett ”långt, skarpt svärd”, och ”han skall vara herde över dem med järnstav”. (Upp. 19:11—21) Ännu en annan dramatisk profetia i Daniels bok kommer på så sätt att få sin uppfyllelse, för vi läser: ”Men i de konungarnas [politiska välden] dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:34, 35, 44.

Detta rike kommer att införa bestående fred på jorden i en rättfärdig ny ordning. (2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—5) I denna ordning kommer det inte längre att finnas några förtryckande politiska ”konungar”. Detta är just det ”rike” om vilket du bett, om du har bett bönen ”Fader vår”. (Matt. 6:9, 10) Detta rike är mänsklighetens enda hopp. Jehovas vittnen kommer gärna att hjälpa dig att göra detta hopp till ditt eget.

[Fotnoter]