Kommunismens utmaning mot västblocket

”OM DEN nuvarande utvecklingen fortsätter, kommer Förenta staterna inom mycket få år härefter att befinna sig på en klar andraplats — med Sovjetunionen som den obestridligt starkaste makten på jorden.”

Dessa ord var inte bara skryt från en rysk politiker. De uttalades år 1970 av Förenta staternas president Richard Nixon till medlemmar av den lagstiftande församlingen.

Har världens maktbalans verkligen börjat skifta? Håller Ryssland på att gå om Förenta staterna? Vad pågår i kampen om världsherraväldet? Hur kommer det att sluta?

Det mål kommunismen uppställt

Även om det finns starka meningsskiljaktigheter de olika kommunistländerna emellan, är de överens om en sak. De skulle allesammans vilja uppleva slutet på Amerikas makt. Deras slutliga mål är att få se kommunismen triumfera över hela världen.

Framstående personligheter inom kommunismen har länge kämpat för att nå målet världsherravälde. Karl Marx, den moderna kommunismens ”fader”, förutsade det kapitalistiska eller västerländska samhällets nedgång. Friedrich Engels, Vladimir Lenin, Josef Stalin och andra kommunistledare har sagt samma sak.

Nikita Krusjtjev varnade: ”Vi skall begrava er.” Kinas Mao Tse-tung sade: ”Det socialistiska samhället kommer till slut att ersätta det kapitalistiska samhället. ... Förr eller senare kommer revolution att bryta ut och kommer oundvikligen att medföra triumf.” Lin Piao, Maos närmaste arvinge, förklarade: ”Imperialismen går mot ett fullständigt sammanbrott, och socialismen närmar sig en världsomfattande seger.”

Vilka framsteg har kommunismen gjort mot detta mål, världsherravälde? År 1848, när Marx och Engels utgav Kommunistiska manifestet, som angav huvuddragen av deras idéer, kontrollerade inte kommunismen någon del av jorden. I dag har den väldet över omkring en tredjedel av jordens befolkning, gott och väl en milliard människor. Stora delar av Europas och Asiens landområden står nu under kommunistiskt styre. World Book Encyclopedia för 1970 förklarar således: ”Kommunismen har blivit en av de största makterna i världen.”

Kommunismen är inte så ensidig som den en gång tycktes vara. Inte alla kommunistiska nationer omfattar den ryska formen av kommunism. Var och en tycks anpassa kommunismen efter sina egna behov, så att resultatet blir ett slags nationalistisk kommunism. Professor Leonard Schapiro i London sade emellertid: ”Som sista utväg kommer vartenda kommunistparti att ställa sig på Sovjetunionens sida emot Förenta staterna.”

Ändras maktbalansen?

l många årtionden har Förenta staterna och Storbritannien varit den mäktigaste politiska alliansen i världen. Håller situationen nu på att ändra sig till förmån för kommunismen, och särskilt Ryssland?

Några utpekar året 1962 som en vändpunkt. Varför 1962? Det året tvingade Förenta staterna ryssarna att dra tillbaka de kärnvapenrobotar som de hade placerat på Cuba. Detta var en förödmjukande reträtt för Sovjetunionen. Det meddelades emellertid att den ryske chefsförhandlaren Vasily Kuznetsov vid detta tillfälle sade till sin amerikanske motpart: ”Det här är sista gången ni amerikaner skall kunna göra något sådant mot oss.”

Författaren Charles J. Murphy kommenterade detta uttalande på följande sätt: ”Det är tydligt att detta var en ren hotelse, trots den rådande situationen: Vid nästa kraftmätning skulle det inte bli Sovjetunionen som slog till reträtt när det gällde att få strategiska militära fördelar. Detta olycksbådande hot håller nu snabbt på att förverkligas omkring oss. Följden av nederlaget på Cuba blev att de styrande i Sovjet fattade ett avgörande beslut: att sträva efter att uppnå militär överlägsenhet på jorden. Och under de år som gått sedan dess har Sovjets militära teknologi utvecklat sig explosionsartat.”

Vad har följden blivit? Den 1 mars 1971 sade amiral Thomas Moorer, ordföranden för det amerikanska försvarets högsta militära ledning: ”Jag tror att det är berättigat att säga att hela den strategiska balansen under de senaste fem eller sex åren har ändrats kraftigt till förmån för Sovjetunionen.”

Den politiske skribenten Stewart Alsop framhöll i Newsweek: ”Sovjetunionen har faktiskt uppfört sig som om den verkliga maktbalansen har ändrats kraftigt till dess förmån. Och det är naturligtvis precis vad som har hänt.”

Även om man räknar med propaganda från dem som har penningintressen i vapenförsäljningen, verkar det som om bevisen stöder denna värdering av situationen. Detta innebär inte att Ryssland har intagit Förenta staternas plats såsom världsvälde. Men Förenta staternas ofantliga övervikt när det gällde strategisk makt har sannerligen utplånats.

Tendenser som går åt samma håll

De bevis som analytikerna pekar på är flera viktiga tendenser som går åt samma håll. Bland dem som i allmänhet räknas upp är följande:

1) Sovjetunionen har passerat Förenta staterna när det gäller antalet interkontinentala robotar. Deras försprång är redan stort och fortsätter att växa, medan Förenta staterna har nöjt sig med att bevara sitt nuvarande antal, även om de försöker höja robotarnas effektivitet och förstörelsebringande verkan.

2) Sovjetunionens och deras allierades styrkor — på land, i luften och till sjöss — har vuxit ända därhän att observatörer i Västerlandet kallar dem en ”flodvåg”.

3) Sovjets engagemang växer, när det gäller att anslå arbetskraft, material, pengar och produktion för att öka vapnens kvantitet och kvalitet, medan Amerikas engagemang förblir så gott som oförändrat.

4) I ett antal andra länder finner man en tendens i riktning mot en vänsterorienterad regering, som är vänligare inställd mot kommunistländerna.

5) Man förmärker en växande fientlighet bland allt större delar av den amerikanska allmänheten mot inblandning i främmande krig och mot det militära-industriella komplexet i Förenta staterna.

Kärnvapnen

Vilken av dessa tendenser visar tydligast denna ändring i strategisk makt? Det är den oerhörda och växande kraften hos de ryska interkontinentala raketvapnen, som utrustats med kärnladdningar.

New York Times meddelar: ”Antalet ryska interkontinentala raketer väntas nå 1.500 vid mitten av året [1971], jämfört med 1.054 amerikanska raketer.” Försvarsminister Melvin Laird varnade: ”Enbart dessa vapen skulle vara nog för att förstöra alla städer av betydande storlek i Förenta staterna.”

I denna arsenal har Ryssland en jättelik raket, som kallas SS-9 och som Amerika inte har någon motsvarighet till. Denna raket har en laddning av 25 megaton, vilket motsvarar en sprängkraft av 25 millioner ton trotyl. Den är gott och väl tusen gånger kraftigare än den bomb som tillintetgjorde Hiroshima.

Antalet raketer av typ SS-9 tros uppgå till omkring 300 för närvarande, och om dessa säger U. S. News & World Report: ”Enbart Rysslands uppsättning av den interkontinentala raketen SS-9 skulle kunna transportera en kärnvapenladdning som är flera gånger större än vad hela Förenta staternas arsenal av interkontinentala och ubåtsburna raketer skulle kunna åstadkomma.”

För att försöka möta detta hot har Förenta staterna, även om det inte ökat antalet raketer, börjat placera flera sprängladdningar på sina raketer, som avskjuts från land och från ubåtar. Ryssarna kan naturligtvis göra samma sak, men hur långt de har kommit i denna riktning vet man inte exakt. I varje fall medges det att de har de tekniska förutsättningarna för att åstadkomma detta, om de skulle önska det.

Tilltagande styrka på andra områden

Sovjets styrka växer också på andra områden. Redaktören för Jane’s Fighting Ships säger: ”Medan USA i hög grad har minskat sin flotta ... förefaller expansionen av Sovjets marina stridskrafter ... att växa till en flodvåg under 1970-talet.”

Många experter uppger i stort sett följande siffror för de båda makternas marina resurser, exklusive handelsflottan:

Förenta staterna Sovjetunionen

Örlogsfartyg 390 550

Hjälpfartyg 290 1.900

Bland dessa skepp har Förenta staterna omkring fjorton hangarfartyg. Ryssarna har inget, med undantag av fartyg som kan tjäna som bas för helikoptrar. Å andra sidan har Ryssland från 360 till 380 ubåtar, jämfört med 141 för Förenta staterna. I denna styrka har Amerika fyrtioen ubåtar som kan lasta sexton kärnvapenrobotar vardera. Ryssland sägs ha mer än trettio sådana ubåtar färdiga eller under byggnad, utan att man ser någon ände på byggnationen. För närvarande har Amerika inga offentliggjorda planer på att utvidga sin styrka av raketubåtar.

Vidare är omkring hälften av fartygen i Amerikas flotta tjugo år eller äldre, medan bara 1 procent av Sovjets flotta sägs vara så gammal. Som aldrig tidigare i historien stryker nu moderna ryska fartyg omkring på alla världens hav och i alla viktiga farleder.

Vid sidan om dessa krigsfartyg håller ryssarna snabbt på att bygga en kraftigt utvidgad handelsflotta. Den är nu den sjätte i ordningen i världen vad storleken angår och är ultramodern, eftersom omkring 75 procent har byggts sedan år 1962. Amerikas handelsflotta, som för närvarande är större, krymper för varje år, och många av fartygen är mycket gamla. Ett stort antal av dem daterar sig från andra världskriget och är inte i aktiv tjänst, utan ligger förtöjda i floder och vikar — en rostande reservflotta av tvivelaktigt värde.

Rysslands redan ofantliga militära resurser på land fortsätter att växa i styrka. Enligt vissa förutsägelser kommer Sovjetunionen omkring 1975 att ha tre gånger så många stridsvagnar som Förenta staterna och mer än dubbelt så många som Förenta staterna och alla dess europeiska bundsförvanter tillsammans.

Rysslands luftvapen är redan nu större än Förenta staternas, och man förväntar att denna skillnad kommer att öka under kommande år. Vissa experter gör också gällande att det skulle ta sex till tio år för Förenta staterna att få ett lika starkt luftvärn som Ryssland, även om man ansträngde sig för att åstadkomma detta.

I Europa har Ryssland bildat den kommunistallians som går under namnet Warszawapakten. Den innefattar Bulgarien, Tjeckoslovakien, Östtyskland, Ungern, Polen, Rumänien och Ryssland. Den amerikanske generalen Andrew Goodpaster, som är befälhavare för NATO-styrkorna, säger att Warszawapakten har åstadkommit ”en koncentration av militär styrka, som överträffar allting som världen någonsin har skådat”.

Men ändå är inte andra kommunistländer, sådana som Kina, med i denna pakt. Även om Kina för närvarande är jämförelsevis svagt, har detta land ofantliga resurser när det gäller manskap. Dess växande militära arsenal inbegriper kärnvapen och raketer som redan har skjutit upp satelliter i en bana kring jorden.

Kommunistländernas enkelriktade strävan att nå militär överlägsenhet har alltså lett till mycket ogynnsamma följder för västblocket. Detta kommer just när Amerikas sociala och ekonomiska svårigheter hindrar att man anslår mera pengar till den militära budgeten.

Industri och jordbruk

Förenta staterna är världens ledande industrimakt. Men också denna ledning hotas av Sovjetunionen, särskilt på vissa viktiga områden.

Lägg märke till 1970 års produktion av vissa viktiga tyngre varor, som har stor betydelse för den militära styrkan. Siffrorna anger i runda tal antalet millioner ton:

Förenta staterna Sovjetunionen

Cement 66 95

Kol 535 624

Järnmalm 87 177

Olja 473 353

Stål 119 116

Den sammanlagda produktionen av konsumtionsartiklar är naturligtvis mycket större i Förenta staterna. En av orsakerna till detta visas i U. S. News & World Report: ”Kreml investerar bara tillräckligt mycket på konsumentområdet för att levnadsstandarden skall höja sig mycket litet i taget och använder sedan alla återstående resurser till framställning av militära produkter och produkter med militär anknytning.”

När det gäller jordbruk har Förenta staterna länge betraktats som världens ”kornbod”. Särskilt när det gäller majs producerar Förenta staterna mycket mer än Ryssland. Men lägg märke till andra viktiga varor, som producerades under skördeåret 1968—69, uttryckt i millioner ton:

Förenta staterna Sovjetunionen

Korn 9 22

Potatis 13 102

Råg 0,6 13

Vete 43 79

Kommunismens alltomfattande utmaning växer alltså, både när det gäller militär makt, industriell produktion och jordbruksproduktion. Detta orsakar stor oro i västvärlden.

Hur kommer det att sluta?

Det är av vitalt intresse hur denna kamp om världsherraväldet skall sluta. Somliga säger att kommunismens växande makt kommer att göra den mer aggressiv och att fler nationer kommer att bli vänsterorienterade, som tendensen tycks utvisa. Henry Wallich skrev till exempel i Newsweek: ”Om inte tendensen ändras på ett eller annat sätt, kommer Förenta staterna inom vår livstid att ställas inför ett kommunistiskt Latinamerika.”

Men innebär detta att kommunismens utmaning mot västblocket kommer att bli framgångsrik och leda till världsherravälde? Människor kan inte förutsäga framtiden med exakthet. Men det kan bibeln. Kastar verkligen dess profetior ljus över denna kamp för världsherraväldet i vår tid och utgången av den? Betrakta bevisen.

Det elfte kapitlet i bibelboken Daniel beskriver profetiskt en kamp mellan två makter: ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”. Början av profetian gäller visserligen forntiden (Dan. 11:1—5), men dess beskrivning av hur kampen mellan dessa makter böljar fram och åter sträcker sig hela vägen genom historien fram till ”ändens tid”. (Dan. 11:35, 40) Lägg märke till den situation som beskrivs i slutet av profetian och jämför den med den nutida situationen, som skildras i denna artikel.

Daniels profetia beskriver hur den symboliske ”konungen i Nordlandet” i denna slutliga tidsperiod degraderar eller nedvärderar alla äldre former av gudsdyrkan och till och med talar emot ”gudars Gud”. Denne ”konung” upphöjer sig själv och ger ära åt ”fästenas gud ... en gud, som hans fäder icke hava känt”, i det att han använder guld, silver och andra dyrbara ting. — Dan. 11:36—39.

Fråga dig själv: Kan vi i våra dagar se en betydande världsmakt som gör detta? Är det inte sant att världskommunismen, särskilt i Sovjetunionen, har förvisat de existerande religionsformerna till en mycket underordnad ställning och i stället gett ära åt modern, vetenskaplig militarism, en ”fästenas gud”? Har den inte gjort detta till priset av oerhörda rikedomar?

Men det är inte allt. Profetian förutsäger vidare en sammandrabbning mellan de båda konungarna, som får ”konungen i Nordlandet” att storma fram med militär utrustning och många skepp och falla in i främmande länder och svämma över, varigenom han erövrar stora skatter och får inflytande över många länder. — Dan. 11:40—43.

Har vi inte, särskilt sedan andra världskriget, upplevt en våldsam konkurrens mellan den dominerande världsmakten, Förenta staterna (med Storbritannien som sin närmaste bundsförvant), och den näst starkaste makten, Sovjetunionen, en konkurrens om världsherraväldet? Har vi inte sett kommunistblockets militära makt växa till sådana proportioner att observatörer i våra dagar kallat den en ”flodvåg”? Och har inte detta medfört en anmärkningsvärd utvidgning av kommunistiskt inflytande i allt fler länder, så att västblockets ekonomiska intressen kommit i farozonen?

Men vad kommer den slutliga utgången att bli? Säger profetian att ”konungen i Nordlandet” kommer att störta ”konungen i Söderlandet” från hans dominerande ställning? Nej, den säger att ”konungen i Nordlandet” kommer att gå mot sin undergång utan någon som hjälper honom. Men den säger inte att han blir tillintetgjord av sin motståndare, ”konungen i Söderlandet”. (Dan. 11:44, 45) Vad kan detta innebära?

Andra profetior i bibeln avslöjar att denna förutsagda ”ändens tid” är den fastställda tid då alla politiska nationer, stora som små, skall få drabba samman med en makt som är vida överlägsen deras sammanlagda militära styrka. Denna makt kommer från Gud. Den utövas genom Guds egen Son, Kristus Jesus, som han förordnar till att ställa alla nationer till svars för vad de har gjort på jorden. Ja, Uppenbarelseboken fullbordar bilden i Daniels profetia genom att avslöja att denne förordnade världshärskare, Kristus Jesus, skall ”slå nationerna” och ”som en herde vakta dem med en järnstav”. Genom denna tillintetgörelse kommer han att göra fullständigt slut på den politiska kampen om världsherravälde och allt det ekonomiska förtryck och den blodsutgjutelse som har blivit följden. Vilken välsignad befrielse detta kommer att bli för alla som nu förtröstar, inte på någon nations militära makt, utan på Kristi rättfärdiga regering, hans rike! — Upp. 19:11—16, NW.

[Bild på sidan 7]

Det beräknas att Ryssland har 1.500 interkontinentala robotar, jämfört med 1.054 i Amerikas arsenal