Stigande spänning i världen — orsakerna

I september 1979 registrerade en satellit från Förenta staterna två starka ljusblixtar i närheten av Sydafrika. Ett sådant ljussken är kännetecknande för en kärnvapenexplosion. Höll Sydafrika på med kärnvapenprov? Den sydafrikanska regeringen förnekar detta, men Sydafrika har aldrig undertecknat 1968 års avtal om icke-spridning av kärnvapen.

Israel är ett annat land som inte undertecknat icke-spridningsavtalet. År 1974 framhöll Israels president: ”Det har alltid varit vår avsikt att skapa möjligheter att utveckla kärnvapen. Vi förfogar nu över dessa möjligheter.”

Det stannar inte heller vid detta. ”Specialister inom underrättelsetjänsten anser att en mängd nationer, däribland Taiwan, Sydkorea, Pakistan, Sydafrika, Brasilien och Argentina, inom fem år skulle kunna förena sig med de sex eller sju nuvarande medlemmarna i den så kallade ’kärnvapenklubben’”, uppger New York Times.

Något som är speciellt hotfullt när det gäller de närmaste tio åren är inte enbart den nästan oundvikliga spridningen av atomvapen, utan också det slag av länder till vilka dessa vapen troligtvis kommer att spridas. Många av dessa nationer anser sig omgivna av mäktiga fiender. ”Stater som anser sig kringrända, till exempel Israel och Taiwan, får allt större benägenhet att betrakta en atomvapenpotential som det avgörande avskräckningsmedlet gentemot angrepp från fientliga styrkor”, framhåller U.S. News & World Report. Man kan knappast räkna med att sådana nationer skall visa återhållsamhet i fråga om att använda kärnvapen i en krissituation.

Kan spridningen av kärnvapen hejdas? Det är tvivelaktigt. Det finns helt enkelt alldeles för stor tillgång på plutonium, med vars hjälp man kan tillverka bomber, och sakkunskapen om hur bomberna tillverkas är lättillgänglig. En färsk rapport från expertgruppen inom International Nuclear Fuel Cycle Evaluation (INFCE, internationell studie av bland annat bränsleekonomi, uranförsörjning och avfallshantering) antydde dystert ”att det inte finns någon teknisk lösning på problemet att förhindra spridningen av kärnvapen till länder som inte innehar sådana”. — SIPRI.

Varifrån har allt detta plutonium kommit? ”Hittills har en sammanlagd mängd på 100.000 kilo plutonium från atomreaktorer för fredligt bruk upplagrats i oupparbetat tillstånd”, påpekar SIPRI. Det behövs bara några få kilo plutonium för att tillverka en bomb liknande den som förstörde Nagasaki! Allteftersom utvecklingsländerna börjar använda atomenergi i en värld där det råder brist på olja, kommer de så småningom att som en biprodukt få fram råmaterialet till atombomber.

Skulle ett utvecklingsland verkligen kunna framställa en atombomb om det funnes tillgång till plutonium? År 1978 skapade en högskolestudent i Förenta staterna rubriker genom att konstruera en funktionsduglig atombomb med hjälp av offentliggjorda dokument, som vem som helst kunde skaffa sig för 125 kronor. Experter var ense om att bomben ”skulle ha mycket stora möjligheter att fungera”. Om en högskolestudent kunde göra detta, varför skulle då inte ett underutvecklat land kunna göra detsamma?

Samarbete eller konfrontation?

Experter varnar för att en värld med allt fler kärnvapennationer kommer att bli alltmer instabil, ”en värld där det råder avsevärd fruktan och djup otrygghet”, som en specialist på kärnvapenspridning, Joseph Nye vid Harvard i USA, uttrycker det. En återhållande faktor när det gäller denna instabilitet skulle vara att det blev ett ökat samarbete mellan supermakterna, Förenta staterna och Sovjetunionen. Är det troligt att sådant samarbete kommer till stånd? Många anser att detta är osannolikt i en värld där resurserna är knappa.

Förenta staterna importerar nu över 40 procent av sin olja. Många av de länder som är allierade med Amerika måste importera en ännu större andel — 90 procent när det gäller Frankrike och 97 procent för Västtysklands del. Dessa nationer har låtit förstå att de är villiga att riskera ett krig i syfte att skydda sin oljetillförsel. Vad har resultatet blivit? Oljeproducerande områden på jorden, till exempel områdena runt Persiska viken, har fått bevittna en intensiv militär rivalitet mellan supermakterna — en mycket farlig situation.

I ett uttalande om riskerna för att ett tredje världskrig skall utlösas i Mellersta Östern framhöll Richard Falk att ”allmänna krig i det förgångna alltid utbrutit när en stormakt försökt kompensera sig för en ekonomisk och politisk nedgång med hjälp av utslagsgivande militära insatser”. — The Bulletin of the Atomic Scientists, april 1979.

Det är med andra ord så att om man försöker lösa ekonomiska problem med hjälp av militära uppladdningar, leder detta till krig. Ett exempel på detta i vår tid var den japanska ”lösningen” när det gällde USA:s stoppande av oljeexporten till Japan år 1941. ”Oron över förbudet drev det japanska marinkommandot ... in på en samförståndskurs med arméns extremism.” (Encyclopædia Britannica) Vad blev följden av detta? Pearl Harbor.

Kan världen kosta på sig ännu ett Pearl Harbor?

Olja är inte det enda som det råder brist på i Förenta staterna. ”Importen svarar för mer än hälften av kvantiteten av 23 strategiska råvaror som förbrukas av Förenta staternas industri”, uppger U.S. News & World Report, och det sägs vidare: ”Det värsta är att de flesta av dessa mineral kommer från politiskt instabila länder söder om Sahara i Afrika.” USA måste importera 89 procent av sin platina (som används vid raffinering av råolja), 90 procent av sin krom (används i pansar på stridsvagnar) och 98 procent av sin mangan (används till att framställa legeringar med hög styrka). Varje viktig handelsvara som det råder knapp tillgång på utgör en konfliktrisk, i händelse av att denna tillgång hotas.

Bristsituationen ingen överraskning för somliga

Före andra världskriget producerade Förenta staterna mera olja än de övriga länderna i världen tillsammans. På den tiden var det vanligt att man talade om Amerikas obegränsade mineralrikedomar. Få människor förutsåg att Amerika inom några korta decennier skulle bli ur stånd att tillgodose sina egna behov av de flesta strategiska material. De som ingående studerade bibeln såg emellertid att det skulle bli problem.

I boken ”Må din vilja ske på jorden”,a som kom ut på engelska år 1958 och på svenska år 1962, identifierades Sovjetunionen med ”konungen i Nordlandet”, som omnämns i kapitel 11 i Daniel. ”Konungen i Söderlandet”, som också omtalas i detta kapitel, identifierades med den så kallade fria världen med Förenta staterna och Storbritannien i spetsen. Detta profetiska kapitel i bibeln beskriver en strid mellan dessa två symboliska kungar i följande ordalag:

”Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom [konungen i Nordlandet]; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp. ... Han [konungen i Nordlandet] skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten.” — Dan. 11:40, 43.

Vad innebar detta? Boken ”Må din vilja ske på jorden” gjorde följande mycket intressanta bibelenliga förutsägelser för drygt 22 år sedan:

”Hur långt ’konungen i Nordlandet’ kommer att ha nått, då ’ändens tid’ är inne för honom, kan bara framtiden utvisa. Men det har förutsagts om honom att han skall bemäktiga sig skatter av guld, silver och allehanda dyrbara ting i denna kommersialiserade, materialistiska värld, olja inbegripet.” — Sidan 302.

I dag är Sovjetunionen ett av de mycket få industriländer som inte behöver importera olja. Sovjetunionen förfogar också över oerhörda fyndigheter av de mycket strategiska mineral som ”konungen i Söderlandet” är i trängande behov av. Det är inte att undra på att världspolitiken under de senaste åren har karakteriserats av en ”kraftmätning” mellan supermakterna!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Om en högskoleelev kan utveckla en funktionsduglig atombomb, varför skulle inte ett litet land också kunna göra samma sak?