Kapitel 5

Tiden för världsherraväldet förutsägs

 1, 2. Vad kungjorde Nebukadnessar omkring år 600 f.v.t. om Gud?

LÅT OSS nu ta en titt på en världskarta och leta reda på länderna Irak, det asiatiska Turkiet, Syrien, Libanon, Jordanien och Israel. Om dessa länders härskare hade levat omkring början av 500-talet före den vanliga tideräkningen, skulle de ha varit underställda det tredje världsväldets styrelse, och de skulle då ha fått följande officiella budskap från Babylon:

² ”Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungomål som finnas på hela jorden. Mycken frid vare med eder! Jag har funnit för gott att härmed kungöra de tecken och under, som den högste Guden har gjort med mig. Ty stora äro förvisso hans tecken, och mäktiga äro hans under. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från släkte till släkte.” — Daniel 3:31—33.

 3. Hur stod sig Nebukadnessars välde i jämförelse med Guds?

³ Med dessa vittgående ord riktade Babylons dåvarande kung inte uppmärksamheten på sitt eget babyloniska imperium, det tredje världsväldet i bibelns historia, utan på den högste Gudens rike och välde. Räknat från kung Nebukadnessars delaktighet i att förstöra den assyriska huvudstaden Nineve år 632 f.v.t. fram till dess att persern Cyrus omstörtade Babylon år 539 f.v.t. varade Nebukadnessars och hans dynastis babyloniska imperium i omkring nittiotre år, mindre än ett århundrade. Men den högste Gudens rike och välde är eviga och varar från släkte till släkte, dvs. för evigt, i ändlösa tidrymder. Jehovas rike och välde är mera omfattande, inte bara när det gäller tiden, utan också när det gäller det område som styrelsen omfattar. Nebukadnessars imperium omfattade bara en del av sydvästra Asien, Mellersta Östern och slutligen Egypten, men det område som den högste Guden råder över är universellt och omfattar både himmelen och jorden. Den högste Guden är den universelle suveränen, och detta för evigt!

 4. Kungjorde Nebukadnessar på detta sätt en gud som var högre än Marduk?

⁴ Indien och andra nutida nationer och stammar har sina nationella gudar eller stamgudar, och det forntida Babylon hade också sina gudar. Men Nebukadnessar, som tillbad den babyloniske guden Marduk, blev tvungen att kungöra över hela världen att det finns en högste Gud som gör tecken och under, som är stora och underbara, till bevis för att han verkligen existerar. Nebukadnessars kungörelse handlar om detta.

NEBUKADNESSARS DRÖM OM DET VÄLDIGA TRÄDET

 5, 6. Vilken gammal trädstubbe intresserar vi oss nu för?

⁵ Alla vi som lever i denna tid är intresserade av träd. Vi kan plantera träd, men vi måste alla erkänna att träd inte är något som människan skapat. De fanns här på jorden tusentals är innan människan blev till år 4026 f.v.t. Somliga träd är häpnadsväckande både med tanke på deras höjd och deras höga ålder, till exempel de jättelika sequoiaträden i Kalifornien.

⁶ Kung Nebukadnessar berättar om ett träd som var högre än det högsta redwoodträd, Sequoia sempervirens, som når en höjd av 112 meter. Vilket brak måste det inte ha blivit när detta träd höggs ner! Stubben och det vidsträckta rotsystemet lämnades kvar i marken. Låt oss nu föreställa oss hur den där trädstubben blev hårt ombunden med kedjor av järn och koppar för att hindra den från att växa. För evigt? Nej, men under två tusen fem hundra tjugo år. Skulle en stubbe kunna hålla sig vid liv så länge? Den här trädstubben kunde i alla fall det. Och räknat från den tid då Nebukadnessar utfärdade sin kungörelse om denna speciella trädstubbe skulle dessa två tusen fem hundra tjugo år löpa ut någon gång på 1900-talet. Har då denna trädstubbe blivit löst från sina kedjor i vår tid? Skulle det betyda något för oss i denna tid? Det kan vi ta reda på!

IMPERIEHÄRSKARENS EGEN BEVARADE SKILDRING

 7, 8. Varför blev Nebukadnessar tvungen att berätta sin dröm för Daniel?

⁷ Låt oss först ta reda på hur härskaren i det babyloniska imperiet, det tredje världsväldet enligt bibelns profetior, kom att lägga märke till denna trädstubbe. I hans kungliga kungörelse läser vi: ”Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats. Då hade jag en dröm, som förskräckte mig; jag ängslades genom drömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg. Därför gav jag befallning, att man skulle hämta alla de vise i Babel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.” Hur gick det sedan?

⁸ ”Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna, och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga mig dess uttydning. Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn och i vilken heliga gudars ande är; och jag förtäljde drömmen för honom.” — Daniel 4:1—5.

 9. Vad har vi, som kan hjälpa oss i profetiskt avseende, när vi nu inte längre har Daniel ibland oss?

⁹ Nebukadnessars upplevelse visar hur meningslöst och fåfängt det är för nationella härskare och politiker i allmänhet att vända sig till astrologer och fjärrskådare och andra som sysslar med ockultism för att försöka få en exakt redogörelse för vad framtiden bär i sitt sköte. Våra dagars härskare har inte profeten Daniel att vända sig till, men vi har faktiskt tillgång till Daniels profetiska bok. Av den kan vi lära känna sådant som redan har inträffat nu på 1900-talet och vad den nära förestående framtiden har i beredskap för den nu levande generationen. Nebukadnessars dröm och Daniels uttydning av den och hur den gick i uppfyllelse på ett förebildligt sätt som ett insegel på eller en garanti för dess profetiska värde, allt detta är av intresse för oss nu. Så låt oss nu lyssna, när Nebukadnessar berättar för Daniel om sin dröm av vikt och betydelse för hela världen. Han sade:

10, 11. Vad hände med trädet som kungen såg i sin dröm?

¹⁰ ”Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt. Ja, stort och väldigt var trädet och så högt, att det räckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens ända. Dess lövverk var skönt, och det bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla. Markens djur funno skugga därunder, och himmelens fåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.

¹¹ Vidare såg jag [kung Nebukadnessar] i den syn jag hade på mitt läger, huru en helig ängel steg ned från himmelen. Han ropade med hög röst och sade: ’Huggen ned trädet och skären av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt, så att djuren, som ligga därunder, fara sin väg och fåglarna flyga bort ifrån dess grenar. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med djuren bland markens örter. Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är en människas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sju tider skola så gå fram över honom. Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är det befallt om denna sak av de heliga, för att de levande skola besinna, att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem.’” — Daniel 4:7—14.

12. Vilka frågor uppstår beträffande trädets nedhuggande?

¹² Enligt denna beskrivning av drömmen, som kung Nebukadnessar gav Daniel, höjde sig trädet över alla andra träd. Det var synligt för alla jordens innebyggare, så att ingen kunde ignorera det. Det var ett gott träd. Det kallades visserligen inte ”livets träd”, men det var ett livsuppehållande träd, eftersom det bar mycken frukt, så att allt kött på jorden kunde ha sin föda därav. Varför skulle det då bli likt det framträdande träd som beskrivs i Hesekiels profetia, kapitel trettioett, verserna tre till och med fjorton, däri att det skulle bli nedhugget? Hur kunde den nedhuggna trädstammen ha haft en människas ”hjärta”, och hur kunde detta förvandlas till ”ett djurs hjärta”? Hur kunde det förhållandet att trädet blev nedhugget och dess fallna stam under ”sju tider” fick ligga bland markens gräs bevisa att ”den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem”? Enligt ängeln var detta syftet med den handling som kungen fick se i sin dröm.

DRÖMMENS UTTYDNING

13, 14. a) Vilka frågor måste besvaras beträffande Gud såsom den som hugger? b) Vem var det höga trädet en bild av, och varför det?

¹³ Kan den Högste såsom suverän härskare utfärda befallning om att ett rike, ett imperium, ett världsvälde skall huggas ner, precis som ett träd som når upp till himmelen, och kan han upphöja en annan kung och ge denne konungaväldet, trots att han kommer från den lägsta ställningen bland människor?

¹⁴ Detta var de huvudfrågor som Daniel faktiskt fick att besvara, när kung Nebukadnessar nu bad honom om uttydningen av drömmen om trädet. (Daniel 4:15) Men varför blev Daniel så orolig, när den högste Guden uppenbarade för honom vad kungens dröm betydde, och varför måste Nebukadnessar lugna Daniel med att han inte behövde vara rädd för att förklara drömmen? Det var först och främst därför att det väldiga trädets nedhuggande var direkt tillämpligt på Nebukadnessar själv. Daniel önskade därför att denna olycksbådande dröm likaväl kunde ha gått i uppfyllelse på någon annan, på fiender som hatade kungen. (Daniel 4:16) Daniel besvarar själv våra frågor, när vi hör honom säga:

15—17. a) Vems hjärta kunde förvandlas från en människas till ett djurs hjärta? b) Hur skulle Nebukadnessar drabbas av en sådan förnedring?

¹⁵ ”Trädet, som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt, att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden, . .  det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.” — Daniel 4:17—19.

¹⁶ Detta träd, som nådde upp till himmelen, symboliserade alltså välde, ett världsomfattande välde med en viss härskare i spetsen. Det var denne härskare som hade ett ”hjärta”, som kunde förvandlas från en människas hjärta till ett djurs hjärta. En sådan förvandling skulle innebära ett fall, en förnedring, inte sant? Denna förnedring var i enlighet med den högste Gudens vilja och uppsåt, hans som ”råder över människors riken”, vilket framgår av att Daniel vidare sade till Nebukadnessar:

¹⁷ ”Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen, vilken sade: ’Huggen ned trädet och förstören det; dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava gått fram över honom’, detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstes rådslut, som har drabbat min herre konungen: Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar, att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.” — Daniel 4:20—22.

18. Vilken ljus sida gav Daniel åt drömmen?

¹⁸ Men vad skulle egentligen hända sedan dessa ”sju tider” gått fram över kungen i detta förnedrade tillstånd? Nebukadnessars dröm gav inte något direkt svar på den frågan, men det gjorde Daniels uttydning. Daniel framhöll drömmens ljusa sida, när han sade till kungen: ”Men att det befalldes, att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder, att du skall återfå ditt rike, när du har besinnat, att det är himmelen, som har makten. Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.” — Daniel 4:23, 24.

19. a) Hur och när började drömmen uppfyllas på kungen? b) Varför reserverades tronen för att han nå nytt skulle ta den i besittning?

¹⁹ Trots Daniels modiga råd fortsatte Nebukadnessar att vara stolt, därför att han var den obestridde monarken i det babyloniska världsväldet, det tredje världsväldet enligt bibelns profetior. Ett månår senare gick han omkring på taket till det kungliga palatset i Babylon. Som Daniel själv berättar höjde konungen då ”sin röst och sade: ’Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!’ Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen: ’Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig, du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar, att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.’” — Daniel 4:25—29.

EN PROFETISK ILLUSTRATION AV VERKLIGHETEN

20—22. Hur förvandlades världshärskaren från att likna en människa till att likna ett djur?

²⁰ Det som nu ägde rum var en profetisk illustration av en verklighet av långt större proportioner. Nebukadnessars dröm började alltså att uppfyllas på en man som utövade världsomfattande välde.

²¹ Det symboliska väldiga ”trädet” blev alltså nedhugget och föll med ett brak till marken i hela sin längd. Endast ”stubben med rötterna” lämnades kvar, men den blev bunden med kedjor av järn och koppar för att stoppa all tillväxt uppåt från stubben under loppet av de kungjorda ”sju tiderna”. I verkligheten föll den mäktige Nebukadnessar från sin kungliga tron. Han som ”råder över människors riken” framtvingade detta genom att slå Babylons kung med vansinne och förvandla hans hjärta från en mäktig härskares hjärta till ett djurs hjärta, så att han nödgades äta markens gräs såsom en oxe. Förmodligen kom kung Nebukadnessars hovmän ihåg drömmen och Daniels uttydning av den och fruktade för att ersätta honom med någon annan på tronen. Men det var i synnerhet den högste Guden som reserverade den kungliga tronen för Nebukadnessar för att han skulle återfå den vid slutet av de fastställda ”sju tiderna”. — Daniel 5:18—21.

²² Händelserna utvecklade sig just så som rösten från himmelen hade sagt till den skrytsamme världshärskaren: ”I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår växte och blev såsom örnfjädrar och till dess att hans naglar blevo såsom fågelklor.” — Daniel 4:30; jämför Apostlagärningarna 12:21—23.

23. Varför innebar inte kungens sjukdom att Babylon föll?

²³ Innebar denna kung Nebukadnessars förnedring att det babyloniska imperiet föll? Inte alls! Enligt den högste Gudens kungörelse skulle detta imperium fortsätta att råda under ännu några årtionden såsom det tredje världsväldet, som nu motsvarade den bundna stubben och rötterna efter det väldiga träd som Nebukadnessar såg i sin dröm. Profeten Daniel fortsatte som tjänare åt den vansinnige kungen, eftersom han blivit satt till ”herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel”. Daniels tre hebreiska kamrater, Hananja, Misael och Asarja, fortsatte också att ha del i att förvalta detta hövdingdömes angelägenheter. (Daniel 1:11—19; 2:48, 49; 3:30) Dessa fyra framträdande landsförvista judar i Babylon mätte utan tvivel tiden för kungens sjukdom och väntade på den tid då han vid sina sinnens fulla bruk åter skulle ta sin kungliga tron i besittning som en hednisk monark, som grundligt hade fått lära sig läxan att ”den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill”. Detta inträffade också vid slutet av de ”sju tiderna”.

24. Vad sade kungen, när han tillfrisknade, om den Högste?

²⁴ Kungen själv berättar vad som hände: ”Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, honom, mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör, vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’” — Daniel 4:31, 32.

25. Vilken befrielse erfor alltså trädstubben vid detta tillfälle?

²⁵ Vad den profetiska drömmens uppfyllelse på Nebukadnessar själv beträffar blev nu kedjorna av järn och koppar kring det väldiga trädets stubbe avklippta och borttagna. De bokstavliga ”sju tiderna” var slut, och nu var tiden inne för att kungen, som återfått sitt förstånd, skulle komma till makten igen. Nebukadnessar berättar om detta, när han vidare säger: ”Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given.” (Daniel 4:33) Vilket ”läkedomstecken” gav inte den högste Guden här! — Daniel 3:32; Apostlagärningarna 4:22.

26. Vilka hebréer tog sannolikt del i att söka upp kungen, och varför?

²⁶ Det förefaller mycket tillbörligt att Daniel, Hananja, Misael och Asarja i egenskap av ”rådsherrar” borde vara med bland dem som sökte upp den återställde kungen som ett tecken på deras lojalitet mot honom och på att de slagit vakt om hans kungliga intressen medan han varit sinnessjuk. (Jämför 2 Samuelsboken 19:11—15.) Dessa fyra tillbedjare av Jehova Gud skulle i synnerhet vara intresserade av vilken verkan kungens förödmjukande upplevelse för deras Guds hand hade haft på honom. Mer än alla andra i kungens tjänst satte de värde på Nebukadnessars bekännelse av den högste härskarens universella suveränitet, hans som Nebukadnessar kallade ”himmelens konung” och som regerar för evigt. De fick se hur denne himmelske konung återgav konungadömet till en man som under ”sju tider” varit ”den lägste bland människor”, eftersom han blivit förnedrad under den mänskliga nivån och blivit som ett djur på marken. (Daniel 4:14) De förstod vad Jehova hade gjort!

”SJU TIDER”

27. Hur långa har de ”sju tiderna” länge ansetts vara?

²⁷ Hur långa var egentligen dessa ”sju tider”, under vilka Nebukadnessar var sinnesrubbad och oförmögen att utöva något kungligt välde? Juden Flavius Josephus behandlar i sin ”Judiska historia”, som skrevs på det första århundradets grekiska, dessa ”sju tider” som ”sju år”. (Översättning till svenska tryckt i Stockholm 1747; tionde boken, elfte kapitlet, fjortonde stycket) Under det följande århundradet översatte den grekiske översättaren av Daniels bok nämligen Theodotion från Pontus i Mindre Asien, mellan åren 180 och 182 v.t. det hebreiska uttrycket med ”sju år” (heptà étē). Andra judiska kommentatorer uppfattar här ordet ”tider” såsom ”år”. Ett antal nutida översättare återger det faktiskt på samma sätt. The New American Bible (romersk-katolsk) lyder: ”Till dess att sju år går fram över honom [dig].” (Daniel 4:13, 20, 22, 29) A New Translation av James Moffatt, The Complete Bible—An American Translation och Levande Bibeln (1977) lyder likaså ”sju år”. (Även Good News Bible av år 1976)

28. Enligt vems sätt att mäta tiden skulle åren räknas i kungens fall?

²⁸ Det var alltså sju bibliska månår som avsågs, eftersom den tid som kungjordes härrörde från upphovet till den Heliga skrift, Jehova Gud. Forntida inskrifter lär utvisa att det gick åtskilliga år, under vilka Nebukadnessar inte gjorde någonting. Dessa år kan mycket väl sammanfalla med de ”sju tider” under vilka han var sinnesrubbad och oförmögen att verka.

29. Förverkligades hela syftet med drömmen i kungens fall?

²⁹ Men är detta allt? Det finns ingen grund för att tvivla på att Nebukadnessars dröm om trädet, som nådde upp till himmelen, var profetisk, eftersom den var inspirerad av Jehova Gud. Men är då drömmens uppfyllelse begränsad till denna forntida uppfyllelse på en enda människa, kung Nebukadnessar, för att han skulle lära sig en läxa beträffande herraväldet? Är det genom vad han personligen fick vara med om som syftet med att Jehova handlade med honom uppnås, nämligen att ”de levande skola besinna, att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem”? (Daniel 4:14) Upphöjer den högste Guden över människorna den lägsta graden av herravälde över mänskligheten genom att han över människors riken upphöjer ”den lägste bland människor”? Nej, uppenbarligen inte! (Daniel 4:33, 34) För ”de levande” i vårt kritiska tjugonde århundrade måste Nebukadnessars dröm ha en ytterligare och mera vittgående uppfyllelse. Det har den också!

30. Hur är trädet en bild av Jehovas universella suveränitet?

³⁰ Forntida fakta bekräftar den första uppfyllelsen av drömmen som Babylons kung hade. Hur fastställer senare fakta den större och fullständiga uppfyllelsen av samma dröm? Jo, Nebukadnessar, som då på den tiden framställdes i bild genom det väldiga trädet, var det babyloniska imperiets härskare. Han symboliserade därför herravälde i världsomfattande skala och rönte världsomfattande erkännande. Det ”träd” som i förebildligt avseende var en bild av honom symboliserade därför ett herravälde i större skala än det som Babylons kung utövade. Vems herravälde eller rike på den tiden var större än imperiehärskaren Nebukadnessars, som inte hade någon rival på jorden? Endast hans herravälde som Nebukadnessar erkände vara ”den Högste”, ”himmelens konung”. (Daniel 4:31, 34) Av den orsaken symboliserade det livsuppehållande, himmelssträvande trädet i drömmen den Högstes, Jehova Guds, UNIVERSELLA SUVERÄNITET, i synnerhet vad dess förhållande till vår jord beträffar. Denna universella suveränitet är ”evig” och varar under alla kommande generationer.

31. Vilka frågor väcks av att trädet ges en sådan innebörd?

³¹ Att ”trädet” har en sådan innebörd väcker frågor i vårt sinne, inte sant? Jo. Hur kunde till exempel ett sådant ”träd” någonsin bli nedhugget? Och detta på den universelle suveränens, den högste Gudens, egen befallning? Hur blir det upphöjt igen? Guds eget skrivna ord, den Heliga skrift, förklarar detta.

32, 33. Hur symboliserade Davids rike Guds suveränitet?

³² Under en lång tidsperiod var Jehovas universella suveränitet representerad här på jorden. Hur då? Var? När? Detta skedde förmedelst det rike som han upprättade över sitt utvalda folk, Israels tolv stammar. Så förhöll det sig i synnerhet när Jehovas smorde, kung David, gjordes till kung över Israels alla tolv stammar, varefter han flyttade sin huvudstad till Jerusalem, som han hade intagit och erövrat från de hedniska jebuséerna. Detta var år 1070 f.v.t.

³³ Samma år lät kung David föra Jehovas heliga förbundsark in i staden och placera den i ett tält, som slagits upp i närheten av hans kungliga palats. På så sätt började Jehova så att säga regera i Israels huvudstad Jerusalem, och den israelitiske kungen sades sitta på ”Jehovas tron”. (1 Krönikeboken 29:23, NW; 16:1—31) Upprepade gånger erkände kung David att Jehova var hans himmelske konung, Israels verklige härskare. (Psalm 5:3; 24:7—10; 68:25; 145:1) Riket med centrum i Jerusalem och med David och hans kungliga avkomlingar på ”Jehovas tron” där i staden representerade utan tvivel Jehovas universella suveränitet med avseende på vår jord. — 2 Krönikeboken 13:5, 8.

34. När blev detta symboliska träd nedhugget, och hur?

³⁴ Det som framställdes i bild genom det väldiga träd som Nebukadnessar såg i sin dröm var alltså helt följdriktigt detta uttryck för Jehovas universella suveränitet, som utövades genom kung David och hans kungliga efterträdare i Jerusalem. I drömmen höggs detta alltbehärskande träd ner. I överensstämmelse med denna dröm höggs den gudomliga suveränitet som utövades genom raden av davidiska kungar i Jerusalem ned, omstörtades, sattes ur verksamhet. När då? År 607 f.v.t., då Nebukadnessar av Babylon förstörde Jerusalem och dess tempel och förde bort dess siste på tronen insatte kung, Sidkia av Davids familj, i landsförvisning för att dö där. Jehova själv lät hugga ned detta träd, som symboliserade suveräniteten, vilket framgår av att han själv använde Nebukadnessar som sin ”tjänare” för att åstadkomma detta omstörtande. Jehova själv tog på sig ansvaret för att omstörta detta synliga uttryck för hans suveränitet gentemot vår jord. — Jeremia 25:8—11, 17—29; Hesekiel 21:22—27.

35. För vilket syfte hölls trädstubben bunden med kedjor av metall?

³⁵ Vid denna tidpunkt sattes de gudomliga återhållande banden, vilka framställdes i bild genom kedjorna av järn och koppar, runt omkring stubben och rötterna, som återstod av den gudomliga suveränitet som utövats genom en kunglig avkomling av kung David. Ingen kunglig telning kunde skjuta upp från denna stubbe för att den gudomliga suveränitet som utövats genom en davidisk kung åter skulle kunna växa upp. Hur länge skulle detta förnedrade utseende hos Jehovas universella suveränitet vara? Under ”sju tider”, som profetiskt illustrerades genom de ”sju år” under vilka Nebukadnessar inte satt på tronen, utan i stället måste leva som ett djur på marken. Hur lång tid omfattar alltså ”sju tider”?

36. Varför kunde de ”sju tiderna” inte betyda 2.520 bokstavliga dagar?

³⁶ En ”tid” eller ett ”månår”, som användes i förbindelse med bibliska profetior, var i medeltal 360 dagar, dvs. tolv månmånader om i medeltal 30 dagar vardera. (Jämför 1 Moseboken 7:11—8:4.) De ”sju tiderna” eller ”sju åren” skulle därför uppgå till 7 gånger 360 dagar, dvs. 2.520 dagar. Skall dessa 2.520 dagar uppfattas bokstavligt i detta fall? Låt oss se! Sju månår eller 2.520 dagar efter Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. och ödeläggandet av dess domän i Juda land blev ju inte Jehovas universella suveränitet med avseende på vår jord återupprättad, eller hur? Nej! År 600 f.v.t. var de överlevande israeliterna fortfarande landsförvista i Babylon, medan Jerusalem och Juda land fortfarande låg öde och det babyloniska imperiet fortfarande var världsväldet på den tiden. Det var inte förrän sextiotre år senare eller år 537 f.v.t. som Babylons erövrare gav de landsförvista israeliterna frihet att lämna landet för att åter ta sitt eget älskade hemland i besittning. Men inte ens då blev det teokratiska riket i Davids hus återupprättat i Jerusalem.

37. Vilken rad av världsvälden måste Guds rike föregås av?

³⁷ Det medo-persiska imperiet hade nu övertagit världsherraväldet såsom det fjärde världsväldet enligt bibelns profetior, och persern Cyrus den store var nu imperiehärskare. Därför blev Serubbabel, som var både laglig och köttslig arvinge till Davids tron, bara gjord till ståthållare över den persiska provinsen Juda. Medo-Persien motsvarade bröstet och armarna av silver på den bildstod av metall som förekom i den inspirerade dröm, som profeten Daniel först måste påminna Nebukadnessar om och sedan uttyda för honom. (Daniel 2:31, 32, 39) Enligt samma dröm och dess uttydning skulle det hedniska världsherraväldet därnäst utövas av det kopparliknande grekiska världsväldet och sedan av det järnliknande romerska imperiet med en utväxt därifrån i form av det av två makter bestående brittisk-amerikanska världsväldet, som existerat under de allra senaste århundradena. Först därefter skulle Jehovas universella suveränitet (som framställdes i bild genom berget) och riket (som framställdes i bild genom den sten som blev lösriven) ingripa mot raden av hedniska världsvälden. (Daniel 2:32—35, 44, 45) Då kommer vi ända fram till vårt eget tjugonde århundrade!

38. När skulle dessa 2.520 dagar, symboliskt betraktade, sluta?

³⁸ Det är därför mycket uppenbart att de ”sju tiderna” om 2.520 dagar, som blev bestämda över världsväldenas ”bildstod”, från topp till tå, måste representera någonting längre än de sju bokstavliga år under vilka Nebukadnessar uppförde sig som ett djur ute på marken. Var och en av dessa 2.520 dagar måste alltså behandlas enligt den bibliska regeln: ”Var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gälla för dig.” (Hesekiel 4:6; jämför 4 Moseboken 14:34.) Detta skulle innebära att de ”sju tider”, under vilka hedniska världsvälden skulle dominera jorden utan något ingripande från Guds rikes sida, skulle sträcka sig över en tid av 2.520 år från det att babylonierna ödelade Juda land (däribland Jerusalem). Hur långt kommer vi då, om vi räknar så många år från mitten av den sjunde månmånaden (eller den 15 Tischri) år 607 f.v.t.? Jo, till den 15 Tischri eller den 4/5 oktober år 1914 v.t.

39. Vad följde på att kedjorna avlägsnades från trädstubben?

³⁹ Vid den tidpunkten skulle Jehova Gud, den Allsmäktige, lösa kedjorna av järn och koppar kring den stubbe som symboliserade den universella suveräniteten. Han skulle alltså låta en kunglig ”telning” spira upp från den för att hans universella suveränitet gentemot hela jorden skulle återupprättas. (Job 14:7—9; Jesaja 11:1, 2) Detta ägde rum i och med att den regering som i Uppenbarelseboken 12:5—10 (1917; NW) blivit förutsagd under bilden av ett ”gossebarn” föddes fram, den regering som skulle ”vara herde över alla nationerna med järnstav”. I Nebukadnessars dröm om världsväldenas ”bildstod” framställdes denna händelse i bild genom att ”stenen” blev lösriven ur berget för att den skulle förinta världsväldenas ”bildstod”. (Daniel 2:34, 35) Vilket meningsfullt sätt var inte detta att utmärka slutet för ”nationernas fastställda tider”, slutet för ”hedningarnas tider”, som Jesus Kristus förutsagt i Lukas 21:24! — NW; 1917.

40. Vilket förtrampande från de hedniska världsväldenas sida skulle då upphöra?

⁴⁰ Hädanefter skulle den kungliga regering, som representerades av det forntida Jerusalem under Davids kungliga familjs kungadöme, inte längre ”trampas under fötterna”, ”förtrampas”, av hedniska världsvälden. Den skulle i stället trampa dem under fötterna!

41. Vad mera förutsade Gud än Nebukadnessars återställelse?

⁴¹ Med tanke på allt som nu sagts förutsade den universelle regenten, som från begynnelsen känner slutet, mera än blott och bart tidpunkten för att Nebukadnessar skulle återinsättas på tronen i det babyloniska världsväldet. Jehova Gud förutsade samtidigt tiden för att upprätta sitt eget världsherravälde genom att åter göra anspråk på sin rättmätiga universella suveränitet gentemot vår jord. När vi nu har fastställt tiden för detta, är vi beredda att undersöka vem den främste förmedlaren är, som den universelle suveränen Jehova använder för detta ändamål. Låt oss göra det!