Guds rike ”kommer” — när?

1. a) Varför bör vi ”förbida” slutet? b) Hur kan vi ”förhärliga” vår tjänst, och med vilken tillförsikt?

EXAKT när kan vi förvänta att löftena om Riket skall få sin stora uppfyllelse? För några av dem som troget tjänat Jehova i 20, 30 eller 40 år eller längre kan ”slutet” eller ”änden” (1917) tyckas ha dröjt. Men vi kan påminna oss vad Guds profet Habackuk säger oss: ”Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.” (Habackuk 2:3) Vi behöver inte i förväg veta ”dagen och stunden” när den ”stora vedermödan” plötsligt skall drabba världen i allt sitt raseri. För närvarande räcker det med att vi ”förhärligar” vår tjänst, vilket vi kan göra genom att nitiskt förkunna de goda nyheterna om det upprättade riket. För vi kan vara övertygade om att när predikandet om Riket blivit utfört i den utsträckning Jehova vill ha det utfört, då ”skall slutet komma”. — Matteus 24:14, 21, 36; Romarna 11:13.

2. a) Vad är intressant beträffande Jehovas val av tidpunkt för olika händelser? b) När och i och med vilken händelse började de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning?

² I samband med Jehovas val av tidpunkt för olika händelser är följande faktum intressant: Att Gud i förväg verkligen avslöjade exakt när två av de mest betydelsefulla tidsperioderna i mänsklighetens historia fram till vår tid skulle börja. Vilka är dessa? Båda gäller domsperioder. Den första av dessa tidsperioder var de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning, och den började i och med att Jesus döptes och smordes som Messias. (Joel 1:15; 2:28—32; Apostlagärningarna 2:17) I Daniels profetia, som nedtecknades mer än 500 år i förväg, slogs det fast att år 29 v.t. var det år då dessa ”yttersta dagar” började. Hur kan man säga det?

Tiden för de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning

3, 4. a) Vad är de ”sjuttio veckorna”, när började de, och när slutade de? b) Vilka händelser utmärkte den sista årsveckan som betydelsefull?

³ I Daniel 9:24—27 (NW) läser vi om en tidsperiod om ”sjuttio årsveckor” (An American Translation; Moffatt), eller totalt ”490 år” (Levande Bibeln), som skulle börja räknas ”från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem”.a När inträffade detta? I den bibliska skildringen, som finns nedtecknad i Nehemja 2:1—7, framhålls det att den persiske kungen, Artaxerxes eller Artasasta, personligen i sitt tjugonde regeringsår gav sin judiske munskänk, Nehemja, anvisning om att återvända till sina förfäders stad och ”åter ... bygga upp den”. Enligt världshistorien skall ”Artasastas tjugonde regeringsår” motsvara år 455 f.v.t. Om vi räknar 490 år från den tidpunkten, kommer vi fram till år 36 v.t. Daniels profetia visar att den sista årsveckan, 29—36 v.t., är av särskild betydelse. Och varför det?

⁴ Det är därför att ”från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor”. Således skulle Messias framträda då den sjuttionde av dessa årsveckor började. Detta skulle också markera början av de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning, och under de sju första åren av denna domsperiod skulle Messias bekräfta det abrahamitiska förbundet gentemot de judar som tog emot honom. ”I halva veckan”, mitt i denna årsvecka, det vill säga år 33 v.t., skulle Messias ”avskäras” i döden, och genom sitt stora syndförsonande offer skulle han ”komma slaktoffer och offergåva [enligt Israels lag] att upphöra”, eftersom detta inte längre var av något värde. — Hebréerna 10:12, 18.

5. a) Vad visar att judarna kände väl till de ”sjuttio veckorna” som tidsfaktor? b) Varför blev judarna besvikna med tanke på vad de hade förväntat? c) Hur sannfärdig visade sig Daniels profetia vara?

⁵ Det råder inget tvivel om att judarna väl kände till de ”sjuttio veckorna” som tidsfaktor, för bibelskribenten Lukas talar om att ”folket var förväntansfullt” på den tiden, eftersom de väntade på den Smorde. (Lukas 3:15) Men judarna hade satt sina förhoppningar till att det skulle komma en ärorik krigarkung, som skulle leda dem till seger över deras romerska förtryckare. Deras tro sträckte sig inte så långt att de trodde att Messias skulle ”avskäras”, mördas, år 33 v.t. De satte inte heller någon tilltro till den profetiska varningen om att Jerusalem och dess folk ännu en gång skulle drabbas av ”en utrotning”. Men så sann Daniels profetia bevisade sig vara, när Jerusalem förstördes av de romerska härarna under härföraren Titus’ ledning år 70 v.t.!

De ”yttersta dagarna” för hela denna världsordning — när?

6. Vilken annan bestämd tidpunkt uppenbarade Jehova i förväg, och vad skulle börja då?

⁶ Men det finns en annan tidpunkt som Jehova i sin omtänksamhet uppenbarat i förväg. Vad skulle börja då? Jo, ”de yttersta dagarna” för Satans hela världsordning. (2 Timoteus 3:1—5) De utgör de ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och de började år 1914 v.t. och gäller hela världen.

7, 8. a) Hur har ivriga bibelforskare betraktat den tidpunkten sedan år 1880 och ända fram till nu på 1980-talet? b) Vilka uttalanden av välunderrättade personer i världen har på liknande sätt riktat uppmärksamheten på år 1914?

⁷ I 34 år hade ivriga bibelforskare sett fram emot denna tidpunkt, år 1914. Från och med år 1880 hade Vakttornet ofta riktat uppmärksamheten på dess betydelse. Och nu, 68 år efter år 1914, ser vi tillbaka på det året som ett år som pulserade av betydelse. Vi är inte ensamma om detta. En välunderrättad skribent skrev: ”Världen, såsom den var känd och godtagen år 1914, upphörde då.”b En annan skribent beskrev år 1914 som begynnelsen till ”den moderna tidsålder [som] alla är intensivt medvetna om ... kan sluta i massförintelse”.c — Se även ”Må ditt rike komma”, sidorna 127—140, 186—189.

⁸ Mer än 50 år efter år 1914 sade den tyske statsmannen Konrad Adenauer: ”Jag erinrar mig tankar och situationer; tankar från tiden före året 1914, när det var verklig fred, lugn och säkerhet här på jorden — en tid då vi inte visste av någon fruktan. ... Säkerhet och lugn har försvunnit ur människornas liv sedan 1914.” Och så sent som i november 1980 blickade den brittiske statsmannen Harold Macmillan tillbaka på sitt 86-åriga liv och talade tankfullt om det ”automatiska framåtskridandet” under drottning Viktorias tid. Han sade: ”Allt skulle bara bli bättre och bättre. Detta var den värld jag föddes i. [Men] plötsligt och oväntat blev det en morgon år 1914 slut på alltsammans.”

9. a) Hur kom bibelforskarna redan i förväg underfund med att året 1914 skulle vara ett betydelsefullt år? b) Vilken uttolkning av Daniels profetia i kapitel 4 ledde till denna syn på saken?

⁹ Hur kunde dessa ivriga bibelforskare, som nu är kända som Jehovas vittnen, 34 år i förväg veta att år 1914 skulle markera en sådan förändring? Det berodde på att den ”trogne och omdömesgille slaven” (Matteus 24:45—47), som består av smorda kristna som tjänar under sin Mästare, Jesus Kristus, var, som det framhålls i 2 Petrus 1:19, ”uppmärksam på det [profetiska ordet] såsom på en lampa som lyser på en mörk plats”. Genom Daniels profetia, kapitel 4, förstod de att omstörtandet av kung Davids dynasti i Jerusalem, vilket inträffade år 607 f.v.t., inte för alltid skulle markera slutet för Jehovas styre över jorden. ”Trädet”, Guds kungliga makt och myndighet, skulle skjuta skott igen. Efter ”sju tider” eller 2.520 år av vilddjurslikt hedniskt styre över jorden skulle det åter bli känt ”att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem”. — Daniel 4:11—14.

10. Hur utgjorde Messias’ framträdande år 1914 en kontrast till hans första ankomst?

¹⁰ Ja, det skulle vara under detta olycksdrabbade år, 1914, som denna ”låga” och oansenliga person, som vid sin första ankomst som Messias hade blivit grymt avskuren ”utan något för egen räkning”, skulle framträda igen. Men den här gången kommer Kristus osynligen, i himmelsk härlighet och ära, och alla de heliga änglarna med honom, för att ”sätta sig på sin härliga tron”. — Daniel 9:26, NW; Matteus 25:31.

1914 års ”generation”

11. a) Vilken ”generation” skall inte försvinna förrän de ting Jesus förutsagt inträffat? b) Vad kan de av denna ”generation” som ännu lever förvänta att få se?

¹¹ Vid den tidpunkten, då Kristi närvaro eller parousia började, var han osynlig för människors ögon. Men denna 1914 års generation såg verkligen i sanning vad som hände här på jorden som ett ”tecken” på hans närvaro och som ”begynnelsen till sorger” för mänskligheten! (Matteus 24:8, Engelska auktoriserade översättningen) Och de som lever kvar av denna 1914 års generation talar fortfarande om detta. Några av dem kommer att tala om det ända fram till den tidpunkt då den ”stora vedermödan” utraderar Satans onda tingens ordning från jordens yta. Jesus Kristus själv ger oss nämligen följande försäkran: ”Jag säger er i sanning att denna generation [den generation som såg ”början till nödens våndor” år 1914] visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar. Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall visst inte försvinna.” — Matteus 24:3, 8, 34, 35.

12. a) Vilka händelser som började inträffa år 1914 bör övertyga oss om profetiornas exakthet och sannfärdighet? b) Men vad är vår tro förankrad i? c) Vad riktar de ”goda nyheterna” uppmärksamheten på?

¹² De ”sorger” som enligt förutsägelsen skulle börja år 1914 dök upp på världsscenen med häpnadsväckande plötslighet. Och de fortsätter att drabba mänskligheten! De utgjorde det övertygande ”tecknet” på att år 1914 markerade begynnelsen av ”avslutningen på tingens ordning”. Men vår tro grundar sig inte enbart på en bestämd tidpunkt, exempelvis år 1914. Vår tro är fast förankrad i hela Guds ord, i de ”goda nyheter” som först predikades av Jesus och hans lärjungar och i de förunderliga uppfyllelserna av de många profetior i bibeln som gäller vår tid, i synnerhet då dessa är tillämpliga på och identifierar den ”trogne och omdömesgille slaven” och dennes medarbetare. Det är ”dessa goda nyheter om riket”, bibelns hela budskap, som utgör grundvalen för vår tro. Allt detta riktar uppmärksamheten på Jesus Kristus, Guds Son, honom som Gud sände till jorden för att återlösa människosläktet och som nu på ett ärorikt sätt regerar i det upprättade riket i himlarna. (Matteus 24:3, 14, 45—47; 25:31—33; Uppenbarelseboken 19:10) Om vi har tro, kan vi också förstå hur eller på vilket sätt Riket skall ”komma” till frälsning för alla dem som älskar och utövar rättfärdighet. Hur skall detta gå till?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 14]

”SJUTTIO ÅRSVECKOR” (Daniel 9:24—27)

FRÅN det att ”ordet utgår”, det ord som kungen av Persien gav Nehemja år 455 f.v.t.

455—1 f.v.t. = 454 år

1 f.v.t.—1 v.t. = 1 år

1 v.t.—36 v.t. = 35 år

455 f.v.t.—36 v.t. = 490 år

Messias ”avskärs ... i halva veckan”, april 33 v.t.

TILL dess den tid judarna fått röna särskild ynnest var till ända, år 36 v.t., då Kornelius och hela hans hus omvände sig

[Ruta på sidan 15]

”NATIONERNAS FASTSTÄLLDA TIDER” (Daniel 4:11—22; Lukas 21:24—26)

Band lades på Jehovas suveränitet då hedningarnas tider började, år 607 f.v.t.

”SJU TIDER” = 7 x 360 = 2.520 år

(Se Uppenbarelseboken 12:6, 14; Hesekiel 4:6b)

607—1 f.v.t. = 606 år

1 f.v.t.—1 v.t. = 1 år

1 v.t.—1914 v.t. = 1.913 år

607 f.v.t.—1914 v.t. = 2.520 år

Jehovas suveränitet återställd i det messianska riket, år 1914 v.t.