Fyra ord som tillkännagav en förändring beträffande världsväldet
1. a) Vilka fyra ord visade sig vara av oerhörd betydelse? b) Nämn något av det som de medförde eller vittnade om.
MENE, MENE, TEKEL U-FARSIN — fyra små ord, som nära nog skrämde vettet ur konungen i ett världsvälde, tillkännagav att ett välde skulle omstörtas, att en konung och hans medregent skulle berövas sin härskarställning och en annan regent sättas i deras ställe, att slutet hade kommit för det semitiska herraväldet över världen och att detta nu skulle övergå till arier, avslöjade att en nations hela prästerskap var falskt och dess gudar maktlösa och upphöjde Jehova såsom den store suveräne härskaren. Vilka förödande ord! Dessa ord medförde också att en av de judiska landsflyktiga männen i Babylon måste ådagalägga ett enastående mod, men de kom att åskådliggöra att hans gudsdyrkan utgjorde den rätta tillbedjan av den sanne och levande Guden.
2. Nämn något av det som vi måste känna till för att kunna förstå varför dessa ord innebar så mycket.
2 För att kunna förstå varför dessa ord betydde så mycket måste man ha bakgrunden till dem klar för sig. I tidigare nummer av Vakttornet har vi talat om Jerusalems fångenskap under Babylon, om hur Babylon gladdes och smädade judarna och deras Gud och om att babylonierna inte gav fångarna något hopp om befrielse. Men inte nog härmed. Just den sena kväll, då dessa ord kommer in i sammanhanget, skymfade och hånade man israeliternas Gud, Jehova, ännu kraftigare, och därför blev det en synnerligen lämplig tidpunkt att låta dessa ord frambringas.
En historiskt sett betydelsefull natt
3. a) Vad tänkte förmodligen Daniel och andra till ålder komna judar, som var i landsflykt i Babylon, den sextonde dagen i sjunde månaden (Tischri) år 539 f. Kr.? b) Varför och under vilka förhållanden och omständigheter håller konung Belsassar gästabud?
3 Vi tänker oss nu tillbaka till år 539 f. Kr., till den sextonde dagen i månmånaden Tischri, den sjunde månaden av judarnas religiösa år.a Vid denna tid hade israeliterna, då de alltjämt befann sig i sitt hemland, enligt Guds påbud haft för vana att fira lövhyddohögtiden (bärgningshögtiden) i templet i Jerusalem. (3 Mos. 23:33—36) Det var den mest glädjefyllda högtiden på året för dem. Men under de sextioåtta sistförflutna åren har de såsom fångar i Babylon inte kunnat hålla denna högtid. Den här kvällen är det emellertid några andra som firar en fest men av en annan orsak. För att fira en babylonisk historisk händelse har konung Belsassar kallat samman tusen av sina stormän och håller dryckeslag i sitt palats. Ute i staden Babylon råder det också feststämning. Hur kan babylonierna vara glada och upprymda, när Cyrus’ härar omger staden? Nabonid, Belsassars far, är väldets förste härskare. Men Cyrus har redan besegrat Nabonids här och drivit Nabonid att ta sin tillflykt till Borsippa, en annan av Babyloniens betydelsefulla städer. Babylonierna känner sig emellertid fullständigt trygga i sin stad, skyddade av dess murar och av den mäktiga Eufrat med sin vallgrav. Skall judarnas Gud göra något nu i natt för att ge de fångna judarna någonting att fröjdas åt?
4. Vem är det som tvingas fram i rampljuset på grund av det som händer denna natt, och varför?
4 Guds tjänare och profet Daniel var inte stort mer än en gosse, när han av konung Nebukadnessar fördes till Babylon jämte de andra judiska fångarna år 617 f. Kr. Nu är han en mycket gammal man, men hans sinne är vaket och livaktigt, ty han har bevarat sin tro på Jehova och hållit i med att studera hans ord och tjäna honom. Han tvingas fram i rampljuset genom det som händer denna natt. Han berättar själv:
5. Hur missbrukar konung Belsassar vid sitt stora gästabud kärlen från Guds hus som fanns i Jerusalem; vem utmanar han, och vilka lovprisar han?
5 ”Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag med de tusen. Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han, att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans [mor]fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ... och konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem. Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.” — Dan. 5:1—4.
6. Vad hänger sig Belsassar åt, förutom att han festar om?
6 I natt gör man mera vid detta dryckeslag än vad som är vanligt vid uppsluppna babyloniska fester. Det hat till Jehova och hans folk, som man hyst i Babylon i långliga tider, får nu utlopp. Man smädar med berått mod Jehova och upphöjer Babylons gudar över honom. Israel har nu befunnit sig i fångenskap i sextioåtta år, och babylonierna anser att detta bevisar att deras gudar är överlägsna och att Jehova aldrig kan befria sitt folk, även om han genom Jesaja och Jeremia har förutsagt att Babylon skall falla. Under vinets välde känner sig Belsassar nu säkrare än någonsin och mer benägen att skryta än vanligt. Men se! Vad händer med den där väggen, som ljuset faller på? Belsassar kan knappast tro sina ögon! Daniel beskriver för oss det som Belsassar ser:
7. Vilken skrift framträder nu på det mest förunderliga sätt, och hur reagerar konungen inför den?
7 ”Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen, som skrev. Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knän slogo emot varandra.” — Dan. 5:5, 6.
8. a) Vilken inverkan har skriften på väggen på de församlade? b) Vilka ropar Belsassar på för att få hjälp, och vilken belöning utlovar han?
8 Fortsätt nu, du Belsassar och ni skrytsamma, druckna stormän — återuppta ert lovprisande av edra gudar av guld, silver, koppar, trä och sten, om ni har mod och lust att göra det! Allt är idel tystnad; de festande nyktrar till med en gång, ögonen tränger nästan ut ur hålorna på dem, när de ser orden skrivas, bokstav för bokstav, av den mystiska handen. Konungen hämtar sig tillräckligt för att kunna kalla till sig de enda som enligt hans förmenande kan vara honom till hjälp. Han ropar på representanterna för de babyloniska gudarna, på de s. k. kaldéerna, besvärjarna och stjärntydarna (astrologerna). Med ostadig hand pekar han på de fyra, ödesfyllda orden på väggen och säger: ”Vemhelst som kan läsa denna skrift och meddela mig dess uttydning ... han skall bliva den tredje herren i riket.” — Dan. 5:7.
9. a) Vem är Babylons förste härskare, men var befinner han sig Vid denna tidpunkt? b) Vilket enastående tillfälle får de babyloniska religiösa ledarna i samband med det inträffade?
9 Belsassar är den andre ”herren” eller härskaren i riket, medregent med sin far, Nabonid, som är den förste eller främste härskaren och som nu befinner sig i Borsippa. Belsassars son skulle helt naturligt komma därnäst, men Belsassar är redo att offra denna sin sons rätt och ge tredje platsen åt den man som kan tyda den skrämmande skriften. Vilket tillfälle får nu inte Babylons gudar att ge belägg för sin påstådda vishet och att hävda sin myndighet och auktoritet, om de kan göra det! Vilket tillfälle för en av den babyloniska religionens ledare att förhärliga sig själv och samtidigt sina gudar och vinna en högre ställning åt sig och dem än någonsin tidigare, om han nu kan lyckas med detta. Vad de måtte bry sina hjärnor! Skall dessa visa religiösa män kunna ge konungen svar?
10. Varför blir Belsassar ännu mer förskräckt, efter det att han kallat till sig Babylons visa män?
10 ”Då kommo alla konungens vise tillstädes, men de kunde icke läsa skriften eller säga konungen dess uttydning. Då blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vek bort ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta.” — Dan. 5:8, 9.
11. Vilket problem kan Belsassars gudar inte reda ut åt honom?
11 Men detta budskap härrör från himmelen. Det måste ha en för konungen ytterst betydelsefull innebörd. Belsassars gudar har svikit honom. De visa männen, prästerna som bedriver magi, astrologerna såväl som de politiska stormännen står där mållösa. Finns det då ingen hjälp att få?
Jehovas frimodiga vittne tillkallas
12. a) Vilket råd får Belsassar av konungamodern? b) Vilka skäl anger hon till att man bör tillkalla Daniel?
12 Det finns en person i riket som kan ge Belsassar råd om varthän han bör vända sig. Det är drottningen och ”konungamodern”, tydligen Belsassars mor, Nitokris, Nebukadnessars dotter med hans gemål som bar samma namn.b Även om Belsassar inte har lärt något av historien, så har hon tydligen gjort det. ”Men när konungens och hans stormäns tal kom för konungamodern, begav hon sig till gästabudssalen; där tog hon till orda och sade: ... o konung! ... I ditt rike finnes en [duglig] man, i vilken heliga gudars ande är. I din faders [Nebukadnessars] dagar befanns han hava insikt och förstånd och vishet, lik gudars vishet; ... en övermåttan hög ande och klokhet och förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, åt vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. Låt därför nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.’” — Dan. 5:10—12.
13. Varför innebär det en sådan förödmjukelse för konungen, ädlingarna och de visa männen i Babylon att man behöver tillkalla Daniel?
13 Vilken förödmjukelse för Belsassar, hans stormän och i synnerhet för prästerna och astrologerna att behöva tillkalla denne man, som tjänar Gud Jehova, judarnas Gud, vilken de festande har förolämpat och skymfat! Men Belsassar är utom sig. Man hämtar Daniel till konungen. Konungen tar så till orda:
14. Vad måste Belsassar erkänna inför Daniel beträffande de visa männen i Babylon, och vad lovar han Daniel?
14 ”Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader konungen förde hit från Juda? Jag har hört sägas om dig, att gudars ande är i dig och att du har befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan stor vishet. Nu är det så, att de vise och besvärjarna hava blivit hämtade hit till mig för att läsa denna skrift och säga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig någon uttydning därpå. Men om dig har jag hört, att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga mig dess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.” — Dan. 5:13—16.
Daniel tyder skriftens ord
15. a) Hur betraktar Daniel Belsassars erbjudande? Varför? b) Varför går han med på att tyda skriften?
15 Hur harmsna är inte prästerna, som bedriver magi! Med vilken avund blandad med ett visst mått av oro betraktar de inte Daniel, eftersom de inte har lyckats tyda skriften. Utövar Belsassars erbjudande någon lockelse på Daniel? Nej, inte alls. Han vet av Jeremias profetia att endast två år återstår, till dess de sjuttio årens fångenskap har löpt ut. Även om han skulle komma att vinna denna ärade ställning, kommer han alltså endast att få behålla den en kort tid. Det som är av värde för Daniel, det är att han har tillfälle att uppträda såsom ett vittne för Gud — att han får möjlighet att vara Jehovas vittne vid denna händelsernas höjdpunkt. Därför ger han konungen följande svar:
16. Vilken historisk händelse, som Belsassar är förtrogen med, påminner Daniel om i sina inledningsord?
16 ”Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen: Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike, storhet, ära och härlighet; och för den storhets skull, som han hade givit honom, darrade alla folk och stammar och tungomål i förskräckelse för honom. ... Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin konungatron, och hans ära togs ifrån honom. Han blev utstött från människors barn, och hans hjärta blev likt ett djurs, och han måste bo ibland vildåsnor och äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp — detta till dess han besinnade, att den högste Guden råder över människors riken och upphöjer, vem han vill, till att härska över dem.
17. Hur har Belsassar visat att han inte har lärt något av detta, och vad har nu fördenskull blivit sänt till honom?
17 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå icke ödmjukat ditt hjärta, utan förhävt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram inför dig kärlen från hans hus; och du och dina stormän, dina gemåler och bihustrur haven druckit vin ur dem, och du har därunder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, som varken se eller höra eller veta något. Men den Gud, som har i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du icke ärat. Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skrift blivit tecknad. Och så lyder den skrift, som här är tecknad: Mene mene tekel u-farsin.
18—20. Hur lyder skriften? Redogör för den uttydning Daniel ger av vart och ett av orden.
18 Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det.
19 Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt.
20 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” — Dan. 5:17—28.
21. a) Vad kräver den förhandenvarande situationen av Daniel? b) Vad är det som ger Daniel mod att tala oförskräckt?
21 Daniel måste vara mycket modig för att kunna träda fram inför denne konung i det tredje världsväldet, inför alla hans ädlingar och detta världsväldes religiösa förgrundsfigurer, ty Daniel är ju en slav, som tillhör de hatade judarna, och en tjänare åt Jehova, den Gud som de just hållit på med att smäda. Men Daniel fruktar inte den som har makt att förgöra kroppen men som inte kan förgöra själen. Han talar oförskräckt såsom ett sant vittne för sin Gud, Jehova.
22. Vad kommer Belsassar till klar insikt om genom Daniels ord?
22 Det som Daniel har sagt ger Belsassar mycket att tänka på. Om Jehova Gud berövade Nebukadnessar, som hade byggt upp väldet och som var den mäktigaste konungen i den babyloniska dynastien, hans tron och sedan hindrade någon inkräktare att tillvälla sig makten i sju års tid, till dess Nebukadnessar återfick sitt förstånd, hur lätt kan han då inte göra detsamma med Belsassar! Han kan till och med beröva både Belsassar och Nabonid tronen, närhelst det behagar honom och ge riket åt mederna och perserna och aldrig låta Belsassar återfå det, vilket han hade medgivit i Belsassars morfars, Nebukadnessars, fall. Det är just detta Jehova nu ämnar göra, ty den tid han har bestämt för Babylons fall är inne, och den tid, då judarna skall befrias, närmar sig. Av det som Daniel sagt Belsassar har denne blivit övertygad om att Gud befunnit hans rike i hög grad för lätt eller otillräckligt. Gud kan stycka hans rike och låta mederna och perserna härska samtidigt som varandras medregenter, eller också kan han låta en medisk konung härska först och en persisk konung efteråt.
Ett exempel på mod
23. Varför tar Daniel emot den belöning, som Belsassar ger honom enligt sitt löfte?
23 Daniels mod belönas. Belsassar påbjuder inte att den som uttytt detta fördömande budskap skall dödas, utan han står vid sitt ord och låter om Daniel utropa att han skall vara den tredje herren eller härskaren i riket. (Dan. 5:29) Daniel tar inte emot dessa ärebetygelser i en önskan att själv bli stor. Han gör inte detta för att vinna personlig ära utan för att förhärliga Gud, som inte endast har bevisat att Babylons religiösa ledare är falska utan som också har förklarat sig själv vara den suveräne härskaren.
24. I vilken sinnesstämning lämnade Daniel förmodligen gästabudssalen?
24 I vilket olustigt tillstånd befinner sig inte Belsassar och hans ädlingar, när Daniel lämnar gästabudssalen! De här fyra orden innebär en fruktansvärd dom över Babylon. ”Hur snart kommer det att falla?” måste ha varit den fråga som rörde sig i deras sinnen. ”Kanske redan i natt!” Daniel tackade helt visst sin Gud för att han i sin kärleksfulla godhet och barmhärtighet hade låtit honom få leva ända till denna dag och använt honom till att uttala Guds dom. Hur längtade han inte efter att judarna skulle bli befriade inom de båda närmaste åren och få återvända till Jerusalem för att där återställa den sanna gudsdyrkan! Just denna natt inträffade också Babylons fall. De överraskande momenten i samband med dess fall kommer att dryftas i nästa nummer av Vakttornet.
25. a) Hur kan vi för vår del hämta kraft och styrka av denna skildring? b) Vad sporrar den oss till?
25 Vi för vår del kan hämta kraft och styrka av denna skildring. Vi kan vara förvissade om att Jehova aldrig glömmer de löften han har givit sitt trogna folk. Vi har Daniel såsom ett utomordentligt exempel, som kan inge oss mod och hjälpa oss att bevara vår dristighet, när det gäller att förkunna budskapet om Riket och då även Guds hämndedag inför alla människor, antingen de intar en hög eller en låg ställning. Vi kan vara vissa om att Gud skall uppehålla sina tjänare och rättfärdiga dem och ge dem seger över varje motstånd från det stora Babylons falska religiösa ledare. Vi lever nu i den tid, då den större Cyrus, Kristus Jesus, härskar såsom konung. Det stora Babylon har i alla olika avseenden befunnits för lätt, otillräckligt, dess dagar har blivit räknade, och dess fall har inträffat, och fördenskull kommer dess fångar ut ur det. Dessa bevisade fakta sporrar oss ytterligare att göra alla tänkbara ansträngningar att hjälpa ännu flera att dra ut ur Babylon, och de utgör en försäkran om att Babylons undergång genom en fullständig förintelse kommer att inträffa i en nära framtid. — Upp. 18:2, 4, 8; 17:16, 18.
[Fotnoter]
a Det datum som anges här i paragrafen stämmer med det som sägs på sidorna 170 och 171 i R. P. Doughertys bok Nabonidus and Belshazzar, som innehåller tidsuppgifter enligt den välkända Nabonidkrönikan, som talar om Babylons fall. Enligt J. C. Whitcombs bok Darius the Mede, sidan 70, § 4, överst på sidan 22 och sidan 17, § 1—4, svarar natten den 16 Tischri (Etanim) mot natten mellan den 11 och 12 oktober enligt julianska kalendern och natten mellan 5 och 6 oktober enligt gregorianska kalendern, som är den vi håller oss till nu för tiden. Se också Parker och Dubberstein: Babylonian Chronology 626 B. C. — A. D. 75, 1956 års upplaga, sidan 14, § 1, under ”Cyrus”.
b John C. Whitcomb j:r: Darius the Mede (sidan 73, fotnot).