Lojalitet mot äktenskapsförbundet föranleder Gud att visa barmhärtighet
”Och jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och i rätt och i kärleksfull omtanke [lojal kärlek] och i barmhärtighetsgärningar. Och jag skall trolova dig med mig i trofasthet; och du skall ofelbart känna Jehova.” — Hos. 2:19, 20, NW, fotnoten.
1. Vilka frågor uppstår i vårt tjugonde århundrade beträffande hur en äkta man handlar gentemot en hustru, som gjort sig skyldig till upprepat äktenskapsbrott?
EN OTROGEN hustru, som gjort sig skyldig till upprepat äktenskapsbrott, har föga skäl att förvänta barmhärtighet från sin rätte man. Hon har inga hållbara skäl att känna sig trygg genom att lita på att hennes utomäktenskapliga älskare skall försörja henne hela tiden. Efter en längre tid av sexuell tillfredsställelse kan också passionerade älskare tröttna på en sådan skökoaktig äktenskapsbryterska och söka annat kött. Vart kan hon gå, när detta händer? Lojalitet mot äktenskapskontraktet borde föra henne tillbaka till hennes rätte man. Men kommer han att visa barmhärtighet och ta tillbaka sin äktenskapsbrytande hustru? Hur ofta inträffar någonting sådant i denna obarmhärtiga värld, nu i vårt tjugonde århundrade?
2. Vems tankar och gärningar står över de tankar och gärningar som kännetecknar oss människor, och vad gjorde han därför för sitt förbundsfolk år 537 f.v.t.?
2 Det finns emellertid en som säger till människorna: ”Mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar. ... Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” Vem är det som har sådana upphöjda tankar och gärningar? Det är Han som befinner sig himmelshögt över oss människor. Denne, den som uttalar de här citerade orden, identifierar sig som Jehova, och han gör det genom sin forntida profet Jesaja, Amos’ son. (Jes. 55:8, 9; 1:1) Jehova uttalade dessa ord när han förutsade att hans fångna förbundsfolk skulle bli återställt från det hedniska Babylon och föras tillbaka till sitt gudagivna land i Mellersta Östern. Tvärtemot alla mänskliga tankar eller resonemang åstadkom denne barmhärtighetens Gud en sådan återställelse år 537 f.v.t.
3. I samband med behandlingen av vilket slags problem inträffade denna återställelse, och hur var Sinai berg i Arabien förbundet med detta?
3 Denna återställelse av ett folk i fångenskap till deras avlägsna hemland, sedan detta legat obebott i sjuttio år, inträffade i förbindelse med behandlingen av ett äktenskapsproblem, som Jehova hade att ta hand om. Nästan tusen år tidigare hade han trolovat sig med detta fångna folk, Israels forntida nation. Den plats där äktenskapet ingicks låg nära Sinai berg i västra delen av Arabiska halvön. Den man som officierade för parterna i äktenskapet var profeten Mose, som fungerade som medlare mellan Gud och människor. Som den grundläggande uppsättning stadgar som skulle reglera äktenskapsförhållandet gav Gud de tio buden, varav det första budet lyder: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte.” — 2 Mos. 20:1—3, NW.
4. Vem var det dessa befriade tolv stammar i Israel i verkligheten tillhörde? Vad slags förhållande valde de att träda in i, och hur skedde det?
4 Genom att befria Israels tolv stammar från orättvist förtryck och kvarhållande i det forntida Egypten hade Jehova i själva verket köpt eller återlöst denna nation som en ”hustru” åt sig. (Jes. 63:7—9) Det var med rätta som hon tillhörde honom. Som en ägare som liknade en äkta man valde han därför att föra denna hustrulika nation in i ett äktenskapskontrakt med honom. Detta kontrakt var det högtidliga avtal som var grundat på Guds samling av lagar, och det omtalas i allmänhet som det mosaiska lagförbundet. För att få välsignelser och trygghet på grund av att de hade Gud som sin himmelske ägare trädde israeliterna in i detta äktenskapsförhållande. De lovade lojalitet mot sitt äktenskapskontrakt, det mosaiska lagförbundet. De blev Guds enda förbundsfolk på jorden. Därför sade Jehova: ”Jag själv hade en äkta mans äganderätt till dem.” — Jer. 31:31, 32, NW.
5. Vad fann Israels nation det svårt att vara trogen mot i en omoralisk värld, och vilkas handlingssätt blev Hoseas hustru Gomer använd till att ge en illustration av?
5 Mitt i en omoralisk värld som hade slutit sig till Baal och många andra falska gudar fann Israels nation det mycket svårt att bevara sig trogen mot sitt äktenskapsförbund, sitt kontrakt med Jehova som Gud och ägare och äkta man. Därför gav nationen som sådan vika för andligt äktenskapsbrott mot Jehova. (Jak. 4:4) År 997 f.v.t. ägde en splittring rum inom tolvstammarsriket Israel. Den äktenskapsbrytande kurs som följdes av den del som kallades tiostammarsriket Israel blev illustrerad genom profeten Hoseas hustru, som hette Gomer.
6, 7. a) Hur kom Jehova att gå till rätta med tiostammarsriket Israel? b) Efter vilka var det som detta Israels rike utan framgång löpte, och till vem skulle hon vilja återvända?
6 Gomer visade sig vara en ”otuktens hustru”. Hon kom att ha ”otuktens barn”. (Hos. 1:1—3, NW) Detta var en illustration av hur tiostammarsriket Israel trädde in i politiska förbund med de avgudadyrkande nationerna. Israels nation, som liknade en hustru, började bli beroende av sådana hedniska nationer i stället för av sin äkta man och ägare, Jehova. Den ekonomiska välgång som denna kvinna åtnjöt tillskrevs nu dessa världsliga nationer i stället för Jehova. Hon började tillbedja dessa nationers gudar och överträdde skändligt sitt äktenskapsförbund med sin förlossare och äkta man och ägare: Jehova. Av detta skäl gick han till rätta med detta andligen äktenskapsbrytande Israels rike. Enligt villkoren i äktenskapsförbundet hade han den lagliga rätten och förpliktelsen att vidta åtgärder mot det avfälliga Israel. Till sist gjorde han detta. Han sade till henne:
7 ”Se, därför skall jag nu ock stänga din väg med törnen. Ja, en mur skall jag resa framför henne, så att hon ej skall finna någon stig. När hon då löper efter sina älskare, skall hon icke få dem fatt; när hon söker dem, skall hon ej finna dem. Då skall hon säga: ’Jag vill gå tillbaka till min förste man, ty bättre var mig då än nu.’ Men hon har icke förstått, att det var jag, som skänkte åt henne både säden och vinet och oljan, och att det var jag, som gav henne så mycket silver, så ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.” — Hos. 2:6—8.
8. Vilka skulle alltså tuktas, enligt Jehovas uppsåt, men vilket beslut som han fattat skulle inte upphävas?
8 Enligt dessa ord var det Jehovas uppsåt att tukta tiostammarsriket Israels folk. Men det var inte så att detta skulle rädda det kungliga styret i nationen, eftersom Jehova inte kunde upphäva det som han hade sagt tidigare i Hoseas profetia: ”Jag [skall] ... göra slut på konungadömet i Israels hus. Och det skall ske på den dagen, att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.” — Hos. 1:4, 5.
9. a) Vilka kunde ha gagn av den tuktande åtgärden mot Israels rike? b) I samband med vilken tilldragelse upphörde äktenskapsförbundet mellan Israel och Jehova?
9 Det fanns fortfarande enskilda israeliter, som kunde ha gagn av den tuktande behandling som gavs åt den avfälliga nationen. Tänk till exempel på de sju tusen israeliter som inte hade böjt knä för Baal. (1 Kon. 19:18; Rom. 11:1—5) Låt oss inte förbise detta faktum: När Jehova gjorde slut på Israels rike och lät de överlevande israeliterna föras bort till Assyrien år 740 f.v.t., upphävde han inte sitt äktenskapsförbund med hela Israels nation. När Jehova år 607 f.v.t. lät Jerusalem förstöras och de överlevande judarna föras bort till fångenskap i Babylonien, upphävde han inte det mosaiska lagförbundet, varigenom tolvstammarsriket Israel hade trätt in i ett äktenskapsförhållande till honom som himmelsk äkta man. Det lagenliga äktenskapsförhållandet mellan Jehova och hela Israel blev inte utplånat förrän de judiska ledarna hade låtit döda Jesus Kristus år 33 v.t. — Kol. 2:14.
10. Hur sveks Israels rike av sina passionerade älskare, men vilka kunde ha gagn av Jehovas tuktande åtgärd?
10 Fastän tiostammarsriket Israel sökte hjälp från världsliga nationer, som hade varit hennes passionerade älskare, kom den tid, då Jehova skulle gå till rätta med Israel, obarmhärtigt över henne. Hon kunde inte finna att någon av hennes ivrigt eftersökta ”älskare” var i stånd att hjälpa henne. Som om hon var omgiven av ogenomträngliga törnsnår var hon avstängd, så att hon inte kunde skaffa någon effektiv hjälp. De tidigare älskarna visade sig vara ur stånd att få fram den behövliga hjälpen till Israel, även om de ville göra det. Efter tre års belägring av assyrierna föll Israels huvudstad, Samaria, år 740 f.v.t. De överlevande israeliterna fördes bort till sina erövrares land. De tio israelitiska stammarnas rike blev aldrig återställt i sitt av Gud givna land. Vilka kunde då ha gagn av Jehovas tuktande åtgärd? Endast individer bland de bortförda som var fångar i Assyrien. De kunde begrunda dessa angelägenheter. De kunde påminna sig hur gott det hade varit, när deras förfäder tjänade Jehova som himmelsk äkta man och Gud. I det de nu insåg vad som var ett bättre sakernas tillstånd, skulle de vända sig bort från Baalsdyrkan och söka ett förnyat förbundsförhållande till Jehova.
11, 12. När erbjöds de israelitiska fångarna i Assyrien möjligheten att återvända till Jehovas tillbedjan i Jerusalem, och hur gick detta till?
11 När erbjöds dessa israeliter, som var fångar i Assyrien, möjligheten att i endräkt återvända till Jehovas tillbedjan på den plats som han hade utsett? Först år 537 f.v.t., under ett nytt världsvälde. Hur så? Jo, omkring år 632 f.v.t. föll Assyriens huvudstad, Nineve, för babylonierna, och det babyloniska världsväldet uppnådde den högsta ställningen. På så sätt blev Assyriens provinser med sina israelitiska fångar provinser i det babyloniska väldet. Omkring tjugofem år längre fram verkställdes Jehovas straffdom på det nu avfälliga Juda rike. År 607 f.v.t. lät han således Jerusalem och dess tempel för tillbedjan förstöras. Tusentals överlevande judar fördes bort till Babylonien för att förena sig med de israelitiska fångarna i de förutvarande assyriska provinserna.
12 I det sjuttionde året därefter såg Jehova att tillräcklig tuktan hade utdelats mot hans egensinniga hustrulika organisation på jorden. I sin barmhärtighet hade Jehova upprest den förutsagde persern Cyrus till att omstörta Babylon år 539 f.v.t. Kort därefter, år 537 f.v.t., ingav Jehova denne Cyrus den store att utropa frigörelse för ångrande israeliter, så att de kunde återvända till sitt älskade hemland.
13. Varför var detta, i ljuset av 5 Moseboken 24:1—4, ett prov på utomordentlig barmhärtighet från Guds sida gentemot hans hustrulika förbundsfolk?
13 Var inte detta en utomordentlig handling av barmhärtighet från den himmelske äkta mannens sida mot hans förbundsfolk, Israels tolv stammar? Jo, enligt det mosaiska lagförbundet var detta nämligen inte att förvänta. I lagen läser vi: ”Om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedan icke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos henne har funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskull har skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen och skickat bort henne från sitt hus och kvinnan sedan, när hon har lämnat hans hus, går åstad och bliver en annans hustru och nu också denne andre man får motvilja mot henne och skriver skiljebrev åt henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifrån sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru dör, då får icke hennes förste man, som skickade bort henne, åter taga henne till sin hustru, sedan hon har låtit orena sig, ty detta vore en styggelse inför HERREN [Jehova]; du skall icke draga synd över det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.” — 5 Mos. 24:1—4.
14. Hur sade Jehova i Jeremia 3:1 att han hade skäl för en bestående skilsmässa från Israel?
14 På profeten Jeremias tid framhöll Jehova eftertryckligt denna lag för de förbundsbrytande judarna i Juda rike. Jehova betonade att han hade grund för en bestående skilsmässa från Israel, när han inspirerade Jeremia att säga: ”Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon så går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet [Juda] ohelgat? Och du som har bedrivit otukt med så många älskare, du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.” — Jer. 3:1.
15. När och hur kom brytningen i äktenskapsförhållandet, och hur kom Jehovas barmhärtighet till uttryck mot enskilda judar?
15 Med tanke på detta var det bara Jehovas allt överträffande barmhärtighet som tillät att hans äktenskapsförbund med hela Israel fortsatte att vara i kraft i flera hundra år efter Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. Men brytningen kom år 33 v.t., då nationen förkastade Messias Jesus och lät avliva honom utanför Jerusalems murar. Då blev nationen skild från äktenskapsförhållandet till Jehova Gud. Bevisas detta av den judiska historien sedan dess? Ja. Men i barmhärtighet lät Jehova enskilda judar, som trodde på Messias Jesus, förnya sitt förhållande till honom i ett nytt förbund, det förbund som Messias Jesus tjänade som medlare för.
16. Varför undgår kvarlevan av andliga israeliter tillintetgörelse tillsammans med kristenheten, och vilka andra drar nytta av Jehovas barmhärtighet?
16 I vår tid utger sig kristenheten för att befinna sig i detta nya förbund. Men trots detta anspråk, trots att den romersk-katolska kyrkan hade 1975 som ett heligt år och trots andra religiösa väckelser är kristenheten dömd till tillintetgörelse under den annalkande ”stora vedermödan” över denna ogudaktiga värld. Likväl har Jehova i sin kärleksfulla barmhärtighet kallat ut en ångerfull kvarleva av andliga israeliter ur den babyloniska kristenheten. På detta sätt undgår de tillintetgörelse tillsammans med kristenheten. (Upp. 18:4) Men det är inte bara en kvarleva av andliga israeliter som har kommit ut ur kristenheten. En ”stor skara” av andra fårlika personer har utnyttjat Jehovas utvidgade barmhärtighet sedan år 1935. De har dragit ut ur alla delar av det stora Babylon och har förenat sig med kvarlevan i att visa Jehova odelad hängivenhet. — Upp. 7:9—17; Joh. 10:16.
Straff för andligt äktenskapsbrott
17, 18. a) Varför måste kristenheten drabbas av Guds förbannelser? b) Vad sade Jehova som en varning för detta i Hosea 2:9—13?
17 På grund av att kristenhetens religiösa organisationer utger sig för att stå i förbundsförhållande till bibelns Gud, måste de lida straffet för att de prostituerar sig genom vänskap med politiker och militarister. De bör komma ihåg att det forntida Israel måste drabbas av Guds förbannelser som straff för att det överträdde det mosaiska lagförbundet mellan sig och Jehova, som var som en himmelsk äkta man för denna sin hustrulika organisation. Som en varning för detta sade Jehova ytterligare genom Hosea:
18 ”’Därför skall jag taga tillbaka min säd, när tiden är inne, och mitt vin, när stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd. Ja, nu skall jag blotta hennes skam inför hennes älskares ögon, och ingen skall rädda henne ur min hand. Och jag skall göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och på alla hennes högtider. Och jag skall ödelägga hennes vinstock och hennes fikonträd, om vilka hon har sagt: ”De är en gåva till mig, som mina passionerade älskare har gett mig”; och jag skall göra dem till en skog, och markens vilda djur skall med visshet förtära dem. Och jag skall hålla räkenskap med henne för alla dagarna med Baalsbelätena som hon fortsatte att anställa rökoffer åt, när hon fortsatte att pryda sig med sin ring och sitt smycke och fortsatte att gå efter sina passionerade älskare, och mig glömde hon’, är Jehovas uttalande.” — Hos. 2:9—13; v. 12, 13 enl. NW.
19. Vilka förpliktelser hade Jehova, enligt lagförbundet, mot en äktenskapsbrytande nation?
19 Låt oss lägga märke till att Israel glömde Jehova. Vilken behandling förtjänade hon på grund av detta? Enligt de tydliga varningarna i äktenskapsförbundet med Israel var han förpliktad att dra tillbaka sina materiella välsignelser på grund av hennes otrohet mot honom som himmelsk äkta man. Han var inte förpliktad att försörja en äktenskapsbryterska, en nation som bröt sitt förbund och vände sig till tillbedjan av Baalsstoder och hade äktenskapsbrytande relationer med världsliga älskare. Jehova kunde med rätta blotta nationens moraliska opålitlighet och tygellöshet för allmänt beskådande, så att till och med dess världsliga bundsförvanter skulle vända sig emot den i förakt.
20. Hur skulle Jehova göra den äktenskapsbrytande nationen till en skog, och hur kan det sägas att ingen människa kunde rycka henne ut ur Jehovas hand som verkställer Jehovas dom?
20 Jehova skulle göra nationen lik en urskog, som inte erbjöd något skydd alls mot vilda djur åt någon människa, ingen trygghet. Nationen kunde inte göra anspråk på befrielse från bestraffning bara därför att den härstammade från de trogna patriarkerna Abraham, Isak, Jakob (Israel) och de tolv stamöverhuvuden som var söner till Jakob. Köttsliga släktförbindelser med sådana män skulle inte ha någon kraft eller förtjänst i fråga om att rycka nationen ut ur Jehovas hand, när han verkställer ogynnsam dom.
21. Vilket tidigare förbund med Jehova visade sig Israel oförmöget att få del i att uppfylla, trots dess köttsliga härstamningslinje?
21 Detta betydde inte att Jehova inte kom ihåg och inte höll fast vid det förbund som han hade ingått med sin vän Abraham år 1943 f.v.t. Jehova svor vid sig själv angående detta förbund och kommer aldrig att bryta det, men det äktenskapsbrytande Israel bevisade sig inte värdigt att ha någon del i uppfyllelsen av detta förbund, trots att det av naturen härstammade från Abraham. Till Abraham, deras förfader, sade Jehova: ”Bevisa du dig vara en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nedkallar ont över dig skall jag förbanna, och alla släkter på jorden skall sannerligen välsigna sig förmedelst dig.” (1 Mos. 12:2, 3, NW) ”Jag [skall] rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” — 1 Mos. 22:17, 18.
22. Varför bevarade Jehova Abrahams säd, trots att han lät Israels och Juda riken omstörtas, och vad gjorde han med en kvarleva av den?
22 Den främste av Abrahams säd, Messias, hade inte kommit vid tiden för Samarias förstöring år 740 f.v.t. och inte heller vid tiden för Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. Och ändå måste den messianske avkomlingen av Abraham komma genom hans köttsliga släktlinje. Det är sant att Jehova lät fienderna omstörta Israels rike och Juda rike, men likväl måste han bevara Abrahams köttsliga säd. Varför det? Därför att det var från den släktlinjen som den Messias som skulle välsigna alla jordens folk måste komma. (Matt. 1:1—3; Gal. 3:8—29) För detta syfte bevarade Jehova barmhärtigt en kvarleva av ångrande israeliter genom de sjuttio åren av fångenskap, som följde på att Juda rike omstörtades. Han höll lojalt fast vid sitt äktenskapsförbund med den trogna kvarlevan. Därpå uppreste han den som var förebild till Messias, nämligen Cyrus, Babylons erövrare. Genom denne befriare återställde Jehova kvarlevan av Abrahams säd till Juda land.
23. Vad sade Jehova i Hosea 2:14—16 för att förutsäga den kommande försoningen mellan honom själv och hans hustrulika förbundsfolk?
23 För att förutsäga denna försoning mellan sig själv och sitt hustrulika förbundsfolk inspirerade Jehova sin profet Hosea att vidare säga: ”’Se, därför övertalar jag henne nu, och jag skall förmå henne att gå ut i öknen, och jag skall tala till hennes hjärta. Och från och med då skall jag ge henne hennes vingårdar och Akors lågslätt som en ingång till hopp; och hon skall med visshet svara där såsom i sin ungdoms dagar och såsom på den dag, då hon kom upp ur Egyptens land. Och det skall ske på den dagen’, är Jehovas uttalande, ’att du skall kalla mig Min man [hebreiska: ischi], och du skall inte längre kalla mig Min ägare [baali].’” (Hos. 2:14—16, NW) Eller för att citera Leesers översättning av vers 16: ”Och det skall hända på den dagen, säger Herren, att du skall kalla mig Ischi [min man] och inte mer skall kalla mig Ba’ali [min herre].” — Se även Rotherhams översättning.
24. Hur talade Jehova till sin hustrulika organisation i ”öknen”, och vad betydde det att han gav henne ”hennes vingårdar”?
24 Medan israeliterna var fångar i Babylons land, var de som i ”öknen”. Där ”övertalade” Jehova barmhärtigt den ångrande kvarlevan och talade ”till hennes hjärta”. Han gjorde detta genom kärleksfull tuktan och genom profeterna Hesekiel och Daniel. Jehova hade lovat att ”från och med då” ge sin hustrulika, tuktade organisation ”hennes vingårdar”. Detta betydde att han skulle ta henne ut ur den babyloniska ”öknen” och återställa henne till det under lång tid förödda Juda land och Jerusalem.
25. Vad betydde det för Jehovas hustrulika organisation att han gav henne ”Akors lågslätt som en ingång till hopp”?
25 När Jehova talade om ”Akors lågslätt”, var detta vad man påminde sig: Sedan de invaderande israeliterna hade förstört den kananeiska staden Jeriko, blev den girige Akan stenad till döds, tillsammans med sin familj, på grund av att han överträtt Jehovas befallning. På så sätt blev Akan orsak till svårigheter för Israel genom sin själviska olydnad, då han tog byte. Det var med rätta som dalen där Akan blev stenad kallades ”Akors dal” eller ”Akors lågslätt” — namnet Akor betyder ”svårigheter”. (Jos. 7:10—26) Följaktligen betydde Jehovas löfte att ge sin hustrulika organisation ”Akors lågslätt som en ingång till hopp” att hon skulle bli återställd till sitt hemland, där lågslätten fanns.
26. Hur gav den hustrulika organisationen i ”öknen” gensvar till Jehova, och hur gav han bevis för att äktenskapsförhållandet förnyades?
26 Hur förhöll det sig nu med den ångerfulla kvarlevan av Jehova hustrulika organisation? Var det så att de ”svarade” eller gav gensvar med uppskattning, när han handlade på ett bevekande sätt och talade ”till hennes hjärta”? Bibelns historia ger svaret: Ja! I sin ”ungdoms” dagar som Israels nation hade hon ”svarat” eller reagerat på ett uppriktigt sätt. Hon tog emot Jehovas inbjudan att bli hans hustrulika organisation genom att träda in i det mosaiska lagförbundet med honom. På liknande sätt gav den ångerfulla kvarlevan i det forntida Babylon gensvar till förmån för att förnya äktenskapsbanden mellan Israel och hennes himmelske äkta man, Jehova. Till bevis på förnyandet av detta äktenskapsförhållande gjorde Jehova bruk av den förebildlige Messias, Cyrus den store, och återförde den trogna israelitiska kvarlevan till Juda land och Jerusalem.
27. Vilket handlingssätt följde nu kvarlevan gentemot Baalsdyrkan, och vad gav den hustrulika organisationen bevis för genom att kalla Jehova ”Min man”?
27 Jehovas återställda förbundsfolk gick aldrig mer tillbaka till dyrkan av Baal eller andra former av avgudadyrkan. Den återinsatta kvarlevan återställde nitiskt tillbedjan av Israels himmelske äkta man som sin Gud i det land som han hade gett åt dem. De kände djup tacksamhet och uppskattning, alldeles som deras förfäder då de befriades från Egypten och dess militära härskaror. Israels himmelske äkta man föreföll dem närmare och mera förtrolig. Spontant talade den hustrulika organisationen till Jehova i förtroligare och mera tillgivna ordalag. Organisationen kallade honom alltså andligen talat ”Min man” i stället för ”Min ägare”. Hon ville inte längre enbart känna sig vara ”ägd”, som om hon tillhörde en slavägare. Hon ville känna sig lik en hjälpare åt honom, precis som den första kvinnan, Eva, var avsedd att vara för sin man, Adam. (1 Mos. 2:19—24) Hur skönt var inte allt detta!
28. Vad för någonting i vår tid är lika skönt som detta forntida ådagaläggande av gudomlig barmhärtighet?
28 Skön är också den nutida motsvarigheten till detta i vårt tjugonde århundrade. Vilka underbara verkningar har inte åstadkommits i vår tid av Jehovas barmhärtighet, som han av sin lojalitet mot sitt andliga äktenskapsförbund föranleds att visa! Lyckliga är de som nu får del av hans barmhärtighet!