Genom denne befriare återställde Jehova kvarlevan av Abrahams säd till Juda land.

23. Vad sade Jehova i Hosea 2:14—16 för att förutsäga den kommande försoningen mellan honom själv och hans hustrulika förbundsfolk?

²³ För att förutsäga denna försoning mellan sig själv och sitt hustrulika förbundsfolk inspirerade Jehova sin profet Hosea att vidare säga: ”’Se, därför övertalar jag henne nu, och jag skall förmå henne att gå ut i öknen, och jag skall tala till hennes hjärta. Och från och med då skall jag ge henne hennes vingårdar och Akors lågslätt som en ingång till hopp; och hon skall med visshet svara där såsom i sin ungdoms dagar och såsom på den dag, då hon kom upp ur Egyptens land. Och det skall ske på den dagen’, är Jehovas uttalande, ’att du skall kalla mig Min man [hebreiska: ischi], och du skall inte längre kalla mig Min ägare [baali].’” (Hos. 2:14—16, NW) Eller för att citera Leesers översättning av vers 16: ”Och det skall hända på den dagen, säger Herren, att du skall kalla mig Ischi [min man] och inte mer skall kalla mig Ba’ali [min herre].” — Se även Rotherhams översättning.

24. Hur talade Jehova till sin hustrulika organisation i ”öknen”, och vad betydde det att han gav henne ”hennes vingårdar”?

²⁴ Medan israeliterna var fångar i Babylons land, var de som i ”öknen”. Där ”övertalade” Jehova barmhärtigt den ångrande kvarlevan och talade ”till hennes hjärta”. Han gjorde detta genom kärleksfull tuktan och genom profeterna Hesekiel och Daniel. Jehova hade lovat att ”från och med då” ge sin hustrulika, tuktade organisation ”hennes vingårdar”. Detta betydde att han skulle ta henne ut ur den babyloniska ”öknen” och återställa henne till det under lång tid förödda Juda land och Jerusalem.

25. Vad betydde det för Jehovas hustrulika organisation att han gav henne ”Akors lågslätt som en ingång till hopp”?

²⁵ När Jehova talade om ”Akors lågslätt”, var detta vad man påminde sig: Sedan de invaderande israeliterna hade förstört den kananeiska staden Jeriko, blev den girige Akan stenad till döds, tillsammans med sin familj, på grund av att han överträtt Jehovas befallning. På så sätt blev Akan orsak till svårigheter för Israel genom sin själviska olydnad, då han tog byte. Det var med rätta som dalen där Akan blev stenad kallades ”Akors dal” eller ”Akors lågslätt” — namnet Akor betyder ”svårigheter”. (Jos. 7:10—26) Följaktligen betydde Jehovas löfte att ge sin hustrulika organisation ”Akors lågslätt som en ingång till hopp” att hon skulle bli återställd till sitt hemland, där lågslätten fanns.

26. Hur gav den hustrulika organisationen i ”öknen” gensvar till Jehova, och hur gav han bevis för att äktenskapsförhållandet förnyades?

²⁶ Hur förhöll det sig nu med den ångerfulla kvarlevan av Jehova hustrulika organisation? Var det så att de ”svarade” eller gav gensvar med uppskattning, när han handlade på ett bevekande sätt och talade ”till hennes hjärta”? Bibelns historia ger svaret: Ja! I sin ”ungdoms” dagar som Israels nation hade hon ”svarat” eller reagerat på ett uppriktigt sätt. Hon tog emot Jehovas inbjudan att bli hans hustrulika organisation genom att träda in i det mosaiska lagförbundet med honom. På liknande sätt gav den ångerfulla kvarlevan i det forntida Babylon gensvar till förmån för att förnya äktenskapsbanden mellan Israel och hennes himmelske äkta man, Jehova. Till bevis på förnyandet av detta äktenskapsförhållande gjorde Jehova bruk av den förebildlige Messias, Cyrus den store, och återförde den trogna israelitiska kvarlevan till Juda land och Jerusalem.

27. Vilket handlingssätt följde nu kvarlevan gentemot Baalsdyrkan, och vad gav den hustrulika organisationen bevis för genom att kalla Jehova ”Min man”?

²⁷ Jehovas återställda förbundsfolk gick aldrig mer tillbaka till dyrkan av Baal eller andra former av avgudadyrkan. Den återinsatta kvarlevan återställde nitiskt tillbedjan av Israels himmelske äkta man som sin Gud i det land som han hade gett åt dem. De kände djup tacksamhet och uppskattning, alldeles som deras förfäder då de befriades från Egypten och dess militära härskaror. Israels himmelske äkta man föreföll dem närmare och mera förtrolig. Spontant talade den hustrulika organisationen till Jehova i förtroligare och mera tillgivna ordalag. Organisationen kallade honom alltså andligen talat ”Min man” i stället för ”Min ägare”. Hon ville inte längre enbart känna sig vara ”ägd”, som om hon tillhörde en slavägare. Hon ville känna sig lik en hjälpare åt honom, precis som den första kvinnan, Eva, var avsedd att vara för sin man, Adam. (1 Mos. 2:19—24) Hur skönt var inte allt detta!

28. Vad för någonting i vår tid är lika skönt som detta forntida ådagaläggande av gudomlig barmhärtighet?

²⁸ Skön är också den nutida motsvarigheten till detta i vårt tjugonde århundrade. Vilka underbara verkningar har inte åstadkommits i vår tid av Jehovas barmhärtighet, som han av sin lojalitet mot sitt andliga äktenskapsförbund föranleds att visa! Lyckliga är de som nu får del av hans barmhärtighet!

Försoning genom Guds barmhärtighet före Har-Magedon

1. Hur kan resultaten av Jehovas försoning med kvarlevan av andliga israeliter sedan år 1919 illustreras?

NÄR en egensinnig och bortstött hustru i barmhärtighet blir återtagen av sin rätte man, vilken inställning bör hon då ha till honom? Och när han, sedan han tagit henne tillbaka, visar henne alla slag av uttryck för kärlek, hur bör hon då betrakta honom och hur bör hon känna det gentemot honom? Hon bör hysa hög aktning för honom på grund av hans oförtjänta omtanke. Hon har skäl att komma honom närmare än någonsin förut. Hon har grund att hysa ännu större respekt för honom och att göra de förnyade äktenskapsbanden med honom okränkta, obrytbara. Just sådana hustruliga gensvar blev resultatet av Jehovas försoning med sitt förbundsfolk på jorden. Och nu, sedan år 1919, har resultaten varit desamma med avseende på den försonade kvarlevan av andliga israeliter.

2. Vad i fråga om hustrun visas av förändringen att hon kallar sin man ”Ischi” i stället för ”Ba’ali”, och hur blev det så med avseende på den israelitiska kvarlevan efter år 537 f.v.t.?

² Om en hustru på bibelns tid för länge sedan skulle kalla sin äktenskapspartner ”Min man” i stället för ”Min ägare”, krävde det helt visst att hon ändrade inställning och fick en fördjupad uppskattning. På hebreiska skulle hon kalla honom ”Ischi” i stället för ”Ba’ali”. (Hos. 2:16, Leeser) Långt tillbaka i tiden visade Sara aktning för patriarken Abraham genom att kalla honom ”Min herre” eller på hebreiska: Adoniʹ. Hon var hans rätta hustru, och hon gav ära åt Abraham som sin man. Hon betraktade inte sig själv som hans slav — som en slav i likhet med hennes köpta egyptiska tjänsteflicka Hagar, som måste skickas bort från Abrahams hushåll. (1 Mos. 18:12; 1 Petr. 3:6) På grund av att Sara hängivet samarbetade med sin gudfruktige man belönade Jehova henne — genom ett underverk — med hennes ende son, när hon var nittio år gammal. (1 Mos. 21:1—7) En sådan aktning som Sara hyste gentemot Abraham var vad den försonade kvarlevan av israeliter visade gentemot Jehova, sedan han befriat dem från Babylon år 537 f.v.t. Kvarlevan kände sig — i egenskap av organisation — återigen som en verklig hustru åt Jehova. Hans barmhärtighet förmådde kvarlevan att kalla honom Ischi, ”Min man”.

3, 4. a) Vilket förhållande har kvarlevan av det andliga Israel visat större uppskattning av sedan år 1919, och vilket förbund hade de länge missförstått? b) Vilken artikel publicerades i Vakttornet år 1934?

³ I motsvarigheten till detta nu i det tjugonde århundradet blev den ångrande kvarlevan av andliga israeliter befriad från det stora Babylon år 1919. Fram till dess hade de andliga israeliterna fäst överdrivet stor vikt vid Messias Jesus och hans brud, den kristna församlingen. Men nu började de visa större uppskattning av Messias’ himmelske Fader, Jehova Gud. Hans ställning som himmelsk äkta man till det andliga Israel hade utelämnats ur bilden, i synnerhet sedan år 1892. Hans nya förbund hade blivit missförstått!

⁴ ”Vem vill ära Jehova?” Detta var rubriken till den ledande artikeln i Vakt-Tornet för 1 april 1926 (på engelska 1 januari). Från och med då ökades intresset för det andliga Israels Gud. Så kom år 1934, och då publicerades i Vakttornet en artikelserie med rubriken ”Hans förbund”. Från och med numret för 1 juni 1934 till och med numret för 15 september 1934 fick Vakttornets läsare ta del av de åtta delarna i denna artikel. Denna artikelserie påminde på ett slående sätt kvarlevan av det andliga Israel om att Jehovas nya förbund, som Messias Jesus tjänade som medlare för, gällde dem.

5. a) Vilken bok som innehöll stoffet i artikeln ”Hans förbund” utgavs senare på året 1934? b) Vad förmåddes de som fick ta emot Jehovas barmhärtighet att kalla honom med avseende på hans organisation?

⁵ Kort därefter, den 15 november 1934, lämnade den bok som bar titeln ”Jehovah” Sällskapet Vakttornets tryckpress i Brooklyn. (På svenska utkom boken år 1938.) I kapitlen 4 till och med 11 återgavs artikeln ”Hans förbund”, som hade publicerats tidigare under året i Vakttornet. Ja, kvarlevan av det andliga Israel befann sig i det nya förbundet med Jehova! Därefter fortsatte det förhållande, vari Jehova som äkta man stod till det andliga Israel, att kräva allt större uppmärksamhet. Till gensvar på all den barmhärtiga behandling, som han hade ägnat den befriade, försonade kvarlevan av det andliga Israel, föranleddes den hustrulika organisationen att kalla honom Ischi, ”Min man”. Hans organisation, inte Satans organisation, var den enda organisation man med rätta kunde tillhöra. Odelad hängivenhet tillhörde Jehova som den universelle suveränen. Kvarlevan insåg detta.

Andlig välgång och trygghet

6. Till vilka välsignelser, som i detalj beskrivs i Hosea 2:17—20, ledde kvarlevans hängivna tillgivenhet för Jehova som den himmelske äkta mannen?

⁶ Den försonade kvarlevans hängivna tillgivenhet för Jehova, den himmelske äkta mannen, ledde till storslagna välsignelser. De ord som Jehova vidare uttalade genom sin profet Hosea förutsade detta: ”Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennes mun, så att de icke mer skola nämnas vid namn. Och jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken och med fåglarna under himmelen och med kräldjuren på jorden. Och båge och svärd och vad till kriget hör skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo där i trygghet. Och jag skall trolova dig med mig för obestämd tid, och jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och i rätt och i kärleksfull omtanke och i barmhärtighetsgärningar. Och jag skall trolova dig med mig i trofasthet; och du skall ofelbart känna Jehova.” — Hos. 2:17—20; v. 19, 20 enl. NW.

7. Varför valde den återställda kvarlevan att inte längre kalla Israels himmelske äkta man ”Ba’ali”, och vilken dyrkan återgick de aldrig mer till?

⁷ Om den återställda kvarlevans medlemmar, sedan de återvänt från fångenskap i Babylon, skulle fortsätta att kalla Jehova Ba’ali, ”Min ägare”, skulle det påminna dem om deras egen eller deras förfäders synd i fråga om att dyrka Baalerna. Jehovas sätt att handla med den ångerfulla kvarlevans medlemmar skapade hos dem en vämjelse för Baalerna, och på så sätt skaffade han bort Baalernas namn ur deras mun. De valde att inte längre komma ihåg eller nämna deras avskyvärda namn. Det var helt logiskt att de valde att inte använda benämningen ”Min Baal” eller Ba’ali om den israelitiska nationens himmelske äkta man. (Hos. 2:16, New English Bible; Jerusalem Bible; Leeser) I överensstämmelse med denna motvilja mot Baal återgick de aldrig mer till dyrkan av människogjorda, materialistiska beläten.

8. Hur visade den judiska kvarleva, som godtog Messias, motstånd mot Baalsdyrkan, och hur undviker kvarlevan av det andliga Israel i denna tid att få del med kristenheten, när Gud håller räkenskap med den?

⁸ Liknande motstånd mot avgudadyrkan av alla slag uttrycktes av den judiska kvarleva som tog emot Jesus som Messias. Denna kvarleva fördes in i det nya förbund som Jesus Kristus verkade som medlare för. I denna tid har motstånd mot dyrkan av vad det vara må, som har avgudisk anstrykning, visats av kvarlevan av andliga israeliter, vilka Jehova befriade från det stora Babylon år 1919 genom att använda sin Messias Jesus. Kvarlevans medlemmar har visat sig angelägna att ägna odelad hängivenhet åt Jehova som sin Gud, ja, i så hög grad att de vägrat att hälsa flaggan i någon