Den hungriga gräshoppan
”LIKT Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.” (Joel 2:3) Så skrev den forntida hebreiske profeten Joel, när han beskrev verkningarna av en gräshoppsinvasion.
En stor svärm av sträckgräshoppor kan fördärva otaliga hektar växande gröda, så att rentav hungersnöd uppstår. En enskild gräshoppa äter varje dag lika mycket som den väger. Om man betänker att en stor svärm kan bestå av milliarder gräshoppor, inser man lätt att det är oerhörda mängder gröda som fördärvas. Uppskattningsvis 40 milliarder gräshoppor i en svärm, som täcker omkring 1.000 kvadratkilometer, kan sätta i sig omkring 70.000 ton gröda dagligen!
År 1958 visade sig en svärm av denna storlek i Somalia, Afrikas östligaste land. Men denna väldiga svärm är inte den största som finns beskriven. År 1889 täckte en svärm i Rödahavsområdet uppskattningsvis 5.000 kvadratkilometer.
Följande bibliska beskrivning av en gräshoppsplåga är ingen överdrift: ”Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid. Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg. I staden rusa de in, på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra. Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.” — Joel 2:5, 6, 9, 10.
Ljudet av en annalkande gräshoppssvärm kan höras på ett avstånd av omkring tio kilometer. Lik en välorganiserad krigshär närmar sig gräshoppsarmén och fördärvar all växtlighet i dess väg. Inte ens linne, ylle, siden eller läder undgår gräshoppornas käkar. När de tränger in i husen, sparar de inte ens fernissan på möblerna.
I desperation kan jordbrukarna kasta stenar och burkar på gräshopporna och slå på dem med spön och käppar. Men i det stora hela är allt förgäves. Gräshopporna är helt enkelt för många. Anloppet fortsätter. Så stort är deras antal att de ser ut som ett moln eller en snöstorm, som förmörkar himlen.
Men lyckligt nog är det inte varje år sträckgräshopporna invaderar med full styrka och vållar fruktansvärd ödeläggelse. Varför inte?
Det beror i första hand på väderförhållandena. Under torra år, då växtligheten i ödemarken är begränsad, kläcks gräshopporna inte i så stort antal och sluter sig inte heller samman. De liknar gröna vårtbitare. Men när det regnar upprepade gånger i ödemarken, kläcks gräshopporna i oerhört antal och bildar flock. Deras färg förändras också från grönt till gult, svart och rött.
Förändringen i beteende och färg är en följd av att gräshopporna berör varandra. Detta har bekräftats genom vetenskapliga experiment. Om man förvarar en sträckgräshoppa i en glasburk, där beröringen simuleras med hjälp av små virvlande trådar, ändras så småningom dess färg.
Moderna metoder för bekämpning av gräshoppor, i synnerhet genom besprutning från luften, har kunnat begränsa gräshoppsplågan. Men dessa metoder hindrar inte gräshopporna från att föröka sig i stort antal. Det enda som verkligen kan förhindra en gräshoppsplåga är en naturkatastrof — torka.
Betyder detta att människan alltid kommer att få kämpa mot den hungriga gräshoppan? Nej. Varför inte? Därför att det är Skaparens, Jehova Guds, uppsåt att förvandla vår jord till en plats, som skall vara fri från de problem som hittills inkräktat på människans glädje i livet. (Upp. 21:3—5) Eftersom gräshopporna är en del av hans skapelse, har de sin plats på jorden, och i hans nya ordning skall de hålla sig på sin plats, så att de inte blir en förödande plåga.
För många hundra år sedan visade Jehova Gud sin förmåga att behärska gräshopporna. Han lät egyptierna, som höll israeliterna i slaveri, drabbas av en stor hemsökelse av dessa insekter, men sedan gjorde han också slut på denna hemsökelse genom att driva hela svärmen i havet. — 2 Mos. 10:12—19.
På sitt eget sätt kan den hungriga gräshoppan hjälpa oss att inse människans litenhet och Guds storhet. Endast Skaparen kan se till att denna insekt en dag skall tjäna till gagn för människan och inte längre utgöra ett problem som hon måste kämpa med.