Hur vi bevarar vårt andliga paradis
1. När kommer paradiset att bli återupprättat på jorden, och vilka kommer att vara med Jesus där?
EFTER striden vid Harmageddon kommer Guds segrande rike att återupprätta paradiset på jorden. På den dag då Jesus höll på att dö såsom ett troget vittne för Guds rike och den välvillige ogärningsmannen bad Jesus komma ihåg honom, när Jesus skulle komma i sitt rike, talade Jesus därför i överensstämmelse med den gudomliga anordningen, då han sade: ”Du skall vara med mig i paradiset.” Förmedelst sin himmelska makt kommer konungen Jesus Kristus att vara osynligen närvarande i det återupprättade paradiset. Abel, Enok och andra trogna människor från tider före pingsten år 33 e. Kr. kommer att bli uppväckta från de döda till en ”livets uppståndelse” i detta jordiska paradis. De kommer således att vara med Jesus i paradiset. Senare, när ogärningsmannen — såsom en som bedrev ondskefulla ting — hörsammar konungens kallelse till en ”domens uppståndelse”, kommer han att träda in i det jordiska paradiset och kommer att få veta att Jesus, vid vars sida han hängde på en påle, nu regerar såsom konung över den ”nya jorden”. Ogärningsmannen kommer då att minnas Jesu hoppingivande ord: ”Du skall vara med mig i paradiset.” För evigt kan han få stanna där med Jesus genom att alltid vara lydig. — Joh. 5:28, 29, NW.
2, 3. a) Fanns det något paradis när Jesus talade med ogärningsmannen? b) Varför fanns inte ens det andliga paradis, dit Paulus blev bortryckt?
2 För nitton hundra år sedan, När Jesus talade dessa ord, fanns det inget jordiskt paradis. Inte heller fanns då det andliga paradis, dit Paulus senare blev bortryckt för att höra outsägliga ord,’ vilka det då inte var lovligt för en människa att uttala. — 2 Kor. 12:4.
3 När Jesus dog likt en brottslig slav på en tortyrpåle och hans apostlar och andra lärjungar blev förskingrade, tycktes ingenting jordiskt eller andligt ha en paradisisk skönhet. Den världsorganisation, som lydde under den ”store draken”, ”den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan”, tycktes stoltsera i triumf över Guds kvinnas säd, som skulle bli stungen i hälen. (Upp. 12:9, NW; 1 Mos. 3:15) Det var alldeles såsom Jesus sade till fienderna, som grep honom i Getsemane örtagård: ”Detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.” (Luk. 22:53) Vid denna mörka tidpunkt gick Jehovas profetiska ord i uppfyllelse: ”Svärd, upp över min herde, ja, över min närmaste man! säger härskarors Jehova. Slå herden, att fåren må förskingras, så skall jag vända min hand till de små [jag skall vända min hand mot de små, RS].” (Sak. 13:7, Åk; Matt. 26:31) Vid den tiden gjorde Jesu lärjungar såsom han sade att de skulle göra: ”I skolen komma att gråta och jämra eder, men världen skall glädja sig; I skolen bliva bedrövade. I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena.” (Joh. 16:20, 32) Förhoppningarna om Guds rike tedde sig fullständigt skövlade till och med på Jesu uppståndelsedag, ty på den dagen sade två av hans lärjungar i sin nedslagenhet så här: ”Vi hade det hoppet, att denne man var den som var bestämd till att befria Israel; ja, och jämte allt detta är det nu tredje dagen sedan dessa ting inträffade.” (Luk. 24:21, NW) Utan något rike kunde det inte finnas något paradis!
4. Hur fröjdade sig Sion vid Jesu uppståndelse, och först när förstod trots detta Jesu apostlar hur det förhöll sig med Riket?
4 Å, hur deras sorg vändes i glädje och deras hjärtan fröjdade sig, när han besökte dem igen, i det han framträdde för dem på deras hemliga mötesplats och på andra ställen! Till och med Guds symboliska hustru i himmelen, Sion, vars utlovade säd den återuppståndne Jesus Kristus var, jublade likt en barnafödande moder, om vilken det heter att när hon har fött barnet, ”kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen”. (Joh. 16:21, 22) Fastän apostlarna fröjdade sig, förstod de inte rätt Guds storslagna uppsåt. Fyrtio dagar senare blev de därför ganska rådvilla, när Jesus for upp till himmelen utan att ha upprättat Riket. Såsom de blivit befallda, väntade de i Jerusalem i tio dagar, till pingsthögtiden. Då utgöt Jesus Kristus, som då var på Guds högra sida, den heliga anden över dem, i uppfyllelse av Joel 2:28, 29. Med anden kom uppenbarelse och upplysning. Då kom också deras pånyttfödelse av helig ande och smörjelse med den. De blev en ”ny skapelse”, andliga söner till Gud, andliga israeliter. De blev medlemmar av Guds nya heliga folk, det folk som fick Riket sig givet för att de skulle frambringa dess konungsliga frukt. — Apg. 2:1—36; 2 Kor. 5:17; 1 Petr. 2:9; Matt. 21:43.
5, 6. Vad blev då upprättat för dessa lärjungar, och vilken profetia av Joel uppfylldes därigenom?
5 Ett andligt paradis hade då blivit upprättat. De hade kommit in i det. Deras andliga tillstånd var inte likt det av gräshoppor plågade land som beskrivs av profeten Joel: ”Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken.” Tvärtom hade Jehova Gud genom den förhärligade Jesus Kristus uppfyllt sina ytterligare ord genom samme profet Joel:
6 ”Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds; ty stora ting har HERREN [Jehova] tagit sig för. Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft. Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud. ... Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder. Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS [Jehovas], eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen. Och I skolen förnimma, att jag bor mitt i Israel.” — Joel 2:3, 21—27.
7. a) In i vilket paradis blev Saulus av Tarsus förd vid sin omvändelse? b) Till vilket paradis blev han bortryckt för att få höra outsägliga ord?
7 I sinom tid, när Saulus från Tarsus blev omvänd från judendomen till kristendomen och blev aposteln Paulus, fördes han ut ur den ofruktbara judendomen, som var lik ett av Gud övergivet land, vilket blivit förhärjat och berövat all sin växtlighet, in i det kristna andliga paradiset, som då i den apostoliska tiden strålade av skönhet. Tydligtvis var han den man, som — om det nu var i den mänskliga kroppen eller utanför den mänskliga kroppen — på mirakulöst vis sattes i stånd till att se mera än det då blomstrande, andliga paradis som den kristna församlingen på jorden dvaldes i. Genom en övernaturlig syn och uppenbarelse bragtes Paulus att med profetisk framsynthet se det paradisiska tillståndet hos Guds kvinna, Sion, i den kommande tid då Guds rike verkligen skulle vara upprättat i himlarna. Den tiden skulle komma efter 1914.
8. Vad fanns i rikt mått i den sanna kristendomens paradis i dess första århundrade?
8 Det andliga paradis, som tillhörde den sanna kristendomen i dess första århundrade, ägde fortvaro under Lammets tolv apostlars dagar. Den heliga andens frukt fanns i rikt mått bland Guds kristna andliga barn. Det första århundradets församling var, symboliskt talat, ”Guds åkerfält”. Den visade sig mottaglig för den kärleksfulla omsorg, som den store odlaren, Jehova Gud, ägnade den. Det symboliska vinträdet, vars stam Jesus var och vari alla hans av anden pånyttfödda lärjungar var grenarna, förhärligade den himmelske Fadern genom att det bar mycken frukt, vilket bevisade att dessa ”grenar” verkligen var Jesu lärjungar. Den enda sanna kristna nationen frambragte Guds rikes frukt i ymnigt mått. Andligt välstånd rådde. — 1 Kor. 3:9; Joh. 15:1—8; Matt. 21:43.
9, 10. a) Varför blev detta Guds andliga paradis inte be stående på jorden? b) Vilken varning gav Paulus de kristna, i det han hämtade en illustration från paradiset i Eden?
9 Detta Guds andliga paradis på jorden förblev inte bestående. De flesta av dem som påstod sig vara kristna underlät att ”kämpa en hård kamp för den tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. De följde inte förmaningen: ”Erinra eder de ord som tidigare hava talats av vår Herres, Jesu Kristi, apostlar, hur de brukade säga till eder: ’I den yttersta tiden kommer det att finnas bespottare, som vandra enligt sina egna begärelser efter ogudliga ting.’ Dessa äro de som åstadkomma delningar, djuriska människor, som icke hava någon andlighet. Men ni, mina älskade, genom att uppbygga eder själva på eder allraheligaste tro och bedja med helig ande må ni bevara eder i Guds kärlek, medan ni vänta på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, med det eviga livet i sikte.” (Jud. v. 3, 17—21, NW) Så småningom kom det stora religiösa ”avfallet”, som aposteln Paulus hade förutsagt. Då måste ”laglöshetens människa”, ”tillintetgörelsens son”, bli uppenbarad. — 2 Tess. 2:3, 6—12, NW.
10 Detta medförde förlusten av det andliga paradiset för dem som med munnen påstod sig vara kristna, men inte visade det i sitt liv. På goda grunder hämtade därför aposteln Paulus, när han varnade de kristna för de falska apostlar som bedrägligt skulle vålla detta avfall, en illustration från paradiset i Eden. Han sade: ”Jag är rädd för, att liksom ormen förledde Eva genom sin förslagenhet, så kunna på något sätt edra sinnen bliva fördärvade och dragna bort från den uppriktighet och den kyskhet, som ni äro skyldiga Kristus.” — 2 Kor. 11:3, 13—15, NW.
11. a) Vem åvägabragte förlusten av det ursprungliga jordiska paradiset och de kristnas andliga paradis? b) Var måste vår tids kristenhet dö, och varför?
11 För sex tusen år sedan åstadkom djävulen, genom att bruka ormen i Eden, att det ursprungliga jordiska paradiset gick förlorat för Adam och Eva och för alla oss, deras efterkommande. Sedan ”Lammets tolv apostlar”, som verkade som en återhållande kraft, till följd av döden väl var ur vägen, åstadkom likaså Satan, djävulen, den ”ursprunglige ormen”, att de kristnas andliga paradis gick förlorat. I vår tid företer kristenheten, som myllrar av mer än 820 millioner medlemmar i mer än tusen religiösa samfund, verkningarna av sina två världskrig och är inget paradis. Fastän den föregicks av apostlatidens andliga paradistillstånd, är den nu i religiöst avseende en ”öde öken”, förhärjad av symboliska gräshoppor, Jehovas ”stora här”. Där finns ingenting av Guds rikes frukt; i stället finns där ett övermått av den frukt som denna världens materialistiska nationer frambringar. Kristenheten svälter andligen talat på grund av en ”hunger i landet”, som Gud sänt, ”icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord”, alldeles som det blivit förutsagt. (Am. 8:11—13, AS) Liksom Adam och Eva och Kain utanför Edens lustgård måste kristenheten dö utanför ett andligt paradis.
Det andliga paradiset återupprättas
12. Hur skulle Jehova återupprätta Sions andliga söners andliga paradis på jorden, och före vilket återupprättande måste detta ske?
12 Jehovas ord förutsade att han här på jorden skulle återupprätta det andliga paradiset bland sina andliga söner, vilkas moder är Sion, hans hustrulika organisation. Han skulle göra detta förmedelst sitt rike, när det skulle upprättas vid hans oföränderligt angivna tidpunkt, 1914 e. Kr. Omkring fyrtio år före 1914 började Jehova bereda en kvarleva av Sions andliga barn för förnyelsen av detta andliga paradis. Så tidigt som i sitt julinummer 1883 sade tidskriften Zion’s Watch Tower på sidan 4 under rubriken ”Rövaren”: ”När Herren har upprättat sitt rike, skall rövaren bli ihågkommen och vara i paradiset. ... I Kristus eller för hans skull skall alla göras levande och få privilegiet att komma tillbaka till det edenlika tillstånd, som förverkades genom den första människans synd och som återköptes för människors räkning genom Kristi rättfärdiga offer.” Emellertid måste det andliga paradiset återupprättas åt kvarlevan av Sions andliga barn, innan det jordiska paradiset kunde återupprättas åt människosläktet.
13. Fram till vilket år rådde ett visst mått av andligt välstånd, och hur blev Jehovas vittnen lika lärjungarna när Jesus låg död i graven?
13 Fram till år 1914 åtnjöt denna kvarleva av Guds kvinnas, Sions, andliga säd ett ständigt ökat mått av andligt välstånd. Men så kom första världskriget. I samband med det gjorde kristenhetens religiösa och politiska och militära makter så gott som slut på det andliga välståndet hos Jehovas vittnen. Dessa blev lika de ”två vittnen”, som enligt beskrivningen i Uppenbarelseboken 11:3 profeterade i säcktyg och slutligen drabbades av offentlig död i denna gamla värld, i synnerhet i kristenheten, där de hade varit mest aktiva. Det blev med dem som med apostlarna och andra lärjungar under de dagar då Herren Jesus Kristus låg död i graven.
14, 15. a) Vilken belägenhet av ödeläggelse och förödelse i forna tider kom deras jordiska tillstånd att likna? b) I vilka ord av Hesekiel låg det då i forna tider stor vikt och betydelse för dem som saken gällde?
14 Deras jordiska tillstånd blev i religiöst avseende likt Juda land, när det låg öde med Jerusalem och dess tempel i ruiner och med tusental av dem som överlevat bortförda i landsflykt huvudsakligen till Babylons avgudiska land. Under dessa forntida förhållanden låg det stor vikt och betydelse i Jehovas ord, som uttalades genom profeten Hesekiel, vilken redan befann sig som landsflyktig i Babylon, innan Jerusalem och dess tempel förstördes och hela Juda land lades öde:
15 ”Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken skola förnimma, att jag är HERREN [Jehova], säger Herren, HERREN, när jag bevisar mig helig på eder inför deras ögon. Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem. Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I Israels barn. Så säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda, och då skola ruinerna åter byggas upp, och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått där fram. Och då skall man säga: ’Det landet, som var så förött, har nu blivit såsom Edens lustgård, och städerna, som voro så ödelagda, förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa.’ Då skola de folk, som äro kvar runt omkring eder, förnimma, att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.” — Hes. 36:23, 24, 27, 32—36.
16. Hur gick denna profetia bokstavligen i uppfyllelse på det forntida Israel, och vissheten om vad stärktes därigenom?
16 Denna profetia blev bokstavligen uppfylld på det forntida, naturliga Israel. Detta stärkte vissheten om att den skulle gå i slutlig, fullständig, uppfyllelse på det andliga Israel i våra dagar. Då på den tiden gjorde Jehova det möjligt för den persiske konungen Cyrus den store att störta det väldiga Babylon. Han ledde Cyrus till att utfärda ett påbud, som gav judarna frihet att återvända till sitt öde hemland och att bygga upp Jehovas tempel igen. När Juda land hade legat öde i exakt sjuttio år, tog Jehovas folk det på nytt i besittning; Israel föddes på nytt såsom ett folk, och tempelaltaret återuppbyggdes, och Jehovas tillbedjan förnyades där. Nästa år lades grunden till templet. Efter åratals motstånd från Jehovas fiender fullbordades detta tempel i det sjätte året av den persiske konungen Darius I:s regering. Därför att fiender alltjämt fanns i angränsande länder och fortfor att komma med hotelser, var det nödvändigt att befästa Jerusalem, och konung Artaxerxes sände sin judiske munskänk, Nehemja, till Juda såsom dess ståthållare för att på nytt bygga murar kring staden Jerusalem. Detta skedde. En märklig förändring inträffade med Juda lands karaktär. I sjuttio år hade landet präglats av en fruktansvärd ödeläggelse, men nu blev det likt Edens lustgård, likt ”HERRENS [Jehovas] lustgård”.
17. Vilket tillkännagivande genljöd i himmelen år 1914, men vad hände med Jehovas andliga kvarlevas jordiska tillstånd?
17 I motsvarighet till detta förde Jehova i vår tid fram sin kvinnas säd, Jesus Kristus, och gjorde honom till konung över det himmelska herradöme som föddes 1914. I himmelen genljöd detta tillkännagivande: ”Världens rike har blivit vår Herres [Jehovas] och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.” Men på jorden rasade kristenhetens nationer. De förvandlade det jordiska tillståndet hos Jehovas vittnens andliga kvarleva till en ödeläggelse lik den som präglat det forntida Juda och Jerusalem. Återupplivandet av Jehovas tillbedjan på jorden bragtes att avstanna och var i fara att alldeles undertryckas. — Upp. 11:15—18, 3—10, NW.
18, 19. a) Vad var nu nödvändigt på jorden, när Guds rike blivit upprättat i himmelen? b) Hur handlade konungen, Jesus Kristus, likt en nutida Cyrus, och vad försiggick sedan på jorden med en reorganisation som syftemål?
18 Jehova kunde inte tillåta att det undertrycktes och samtidigt uppfylla sitt eget profetiska ord. Hans rike med en regent som var större än Cyrus den store hade nu tillträtt makten och börjat fungera. Att hans rike härskade och att det andliga tillståndet hos hans folk på jorden samtidigt blev förött var två ting som inte stämde överens med varandra. Det upprättade riket måste kungöras för alla nationerna som smädade hans namn. Det måste bli ett andligt paradis på jorden för hans kvarleva, så att dessa kunde ha en lämplig grundval och en värdig bakgrund för sitt kungörande av konungen och Riket.
19 År 1919 var kriget i himmelen över. Det hade drivit ut Satan och hans demoner och hade slungat dem ned till jorden. Alltså utförde Jehovas segerrike konung, Jesus Kristus, rollen som en nutida Cyrus den store. Han befriade kvarlevan av Jehovas vittnen ur deras babyloniska fångenskap, återställde deras godtagbara förhållande till Gud och satte dem till modigt arbete i en uppbyggande tempeltjänst. Samma år blev Sällskapet Vakttornets president, dess sekreterareskattmästare och sex andra invigda medkristna frigivna ur fängelset, där de varit orättvist inspärrade genom en krigsgalen världs förvållande. Inom sex månader därefter, eller närmare bestämt den 1—8 september 1919, höll den andliga kvarlevan sin första internationella sammankomst i Cedar Point i Ohio i USA. Arbetet reorganiserades, och Jehovas vittnen förkunnade den ”gyllne tidsåldern”, paradisets, det jordiska framtida paradisets, tidsålder.
20. I vad trädde kvarlevan då in, och med vad började de fylla jordens yta, och hur?
20 Föga insåg den andliga kvarlevan då att den trädde in i ett andligt paradis i uppfyllelse av Jehovas obrytbara löften. Han utgöt sin ande i större mått över dem. Genom sin ande gav han dem inte endast bemyndigande och kraft till att utföra ett frimodigt verk, utan uppenbarade också för dem vari deras uppdrag bestod. Och vad var då detta? ”Inom alla nationerna måste de goda nyheterna predikas först.” (Mark. 13:10, NW) Sprudlande av entusiasmen hos ett befriat, återupprättat andligt folk grep kvarlevan av Jehovas vittnen sig nitiskt an med det slutliga verk som skulle föregå det universella Harmageddonkriget. De bar i överväldigande mängd den heliga andens frukt. De frambragte Rikets frukt, nämligen strävandena och verksamheten att predika de goda nyheterna om Guds rike av den nya världen. De började fylla hela jordens yta med denna frukt. På fler och fler orter upprättades församlingar, och dessa blev så att säga befästa likt starka städer, befästningar som inte kommer att behövas i det jordiska paradiset efter Harmageddon. Deras andliga återställelse och välstånd väckte förundran hos kristenhetens folk.
21. Hur blev den andliga kvarlevan känslomässigt berörd av detta, och vilken profetia hos Jesaja fick de på detta sätt erfara uppfyllelsen av?
21 Detta synliga bevis på Jehovas förnyade ynnest var till outsäglig tröst och vederkvickelse för den andliga kvarlevan av Sions barn på jorden. Hur underbart var det inte för dem att erfara uppfyllelsen av det gudomliga löftet: ”Ja, HERREN [Jehova] skall varkunna sig över Sion [trösta Sion, NW], han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud. Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort. Jag, jag är den som tröstar eder.” — Jes. 51:3, 11, 12.
22, 23. Vad förklarar därför den överflödande lyckan hos Jehovas vittnen nu, och hur målade Jesaja situationen i profetiska ordalag i Jesaja 35?
22 Det är det andliga paradisets blomstring som förklarar den överflödande lyckan hos Jehovas vittnen i hans ”nya världens samhälle”. Den storslagna skönheten hos denna Jehovas andliga lustgård målas för oss i profetiska ordalag, som hämtar sina bilder från det återställda Juda land: ”Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla; Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola få se HERRENS [Jehovas] härlighet, vår Guds prakt. Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. Av förbränt land skall bliva en sjö och av torr mark vattenkällor; på den plats, där ökenhundar lägrade sig, skall växa gräs jämte vass och rör.
23 Och det skall förvisso komma att finnas en farväg där, ja, en väg; och Helighetens väg skall den kallas. Den orene skall icke färdas på den. Och den skall vara för den som vandrar på vägen, och de dåraktiga själva skola icke irra omkring på den. Där skall icke vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Intet sådant skall finnas där, men ett frälsat folk skall vandra på den. Ja, HERRENS [Jehovas] förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädja skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort.” — Jes. 35:1, 2, 5—10; v. 8 enl. NW.
24, 25. a) Vilka har fylkat sig bakom den återvända kvarlevan, och vilka egenskaper hos organisationen har dragit dem till den? b) Vilken förvandling förutsade Jesaja beträffande dess jordiska tillstånd?
24 Den återlösta andliga kvarlevan har återvänt till Sion, Jehovas teokratiska organisation. Bakom dem har fylkat sig hundratusental, som önskar tillbedja denne kvarlevans Gud, denne Skapare av en organisation, som är uppfylld av sådana paradisiska, beundransvärda ting. Det är en organisation som genljuder av glädje och av lov och pris till den dyrkansvärde Guden. Det är en organisation som präglas av andlig hälsa och styrka och verksamhet. Det är en organisation som är fri från det som är dåraktigt i Guds ögon, fri från gudsförnekande dårar och fri från fruktan för någon vilddjurslik grymhet hos sina medlemmar. Denna organisation vandrar på ”Helighetens väg” och håller sig fri från något slags samhörighet med denna oheliga värld och obesudlad av några fläckar från den. Andlig ofruktbarhet finner man inte där och inte heller den magra, skadliga växtlighet, som spirar ur förbannad mark. Jehova sade:
25 ”Med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna. Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN [Jehova] till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.” — Jes. 55:12, 13.
26. På vad tjänar denna växtlighet av träd i det andliga paradiset som ett tecken, och kommer det att utplånas?
26 Denna växtlighet av sanna kristna, som liknas vid ”rättfärdighetens träd”, finns i vårt jordiska tillstånd, som en gång var förött av babyloniska fiender. Den har blivit till ära och berömmelse för Jehova, efter vilkens namn dessa andliga träd har blivit uppkallade. Denna växtlighet av sådana starka, fruktbärande, sköna träd i det andliga paradiset måste tjäna som ett osvikligt tecken. Det är ett Rikets tecken, som vittnar om att Guds rike regerar och utgjuter sina välsignelser över dem som underkastar sig det redan nu, före striden vid Harmageddon. Ja, detta återupprättade andliga paradis, som blomstrar före Harmageddon, är mitt ibland alla de fientliga nationerna ett tecken på att Jehova Gud har tagit sin stora makt i besittning och börjat härska som konung genom sin på tronen insatte, smorde Son, Jesus Kristus. Detta är ett tecken, förklarar Jehova, ”som ej skall plånas ut”. Hur styrkande är inte denna försäkran!
27. Vad är det därför kvarlevans förpliktelse att göra, och vilket privilegium i samband med paradiset kommer de att bevisa sig värdiga genom att göra detta?
27 Gud har förtroende för oss. Det är vår förpliktelse att göra vad vi kan med hjälp av hans ande, för att se till att detta tecken inte blir utplånat, att hans vilja må komma att ske på jorden. Detta måste vi göra genom att bevara vårt andliga paradis enligt Guds vilja. Endast genom att göra det kommer kvarlevans medlemmar att bevisa sig värdiga att ”äta av livets träd, som är i Guds paradis”. — Upp. 2:7, NW.
28. Hur fick de av anden pånyttfödda kristna, som dog före 1918, sig förunnat att äta av livets träd i Guds paradis, och vad betyder ätandet därav i själva verket för dem som äter?
28 Sedan det himmelska riket upprättades år 1914 och sedan Jehova och hans ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus, kom till det andliga templet år 1918, har de döda apostlarna och andra av anden pånyttfödda kristna, som dog trogna innan dessa händelser inträffade, blivit uppresta ur döden. Jesus har brukats till att uppväcka dessa, som övervunnit världen, från de döda. (Joh. 6:54—57) På det sättet beviljade Jesus dessa segerrika kristna att ”äta av livets träd” i Guds himmelska paradis. I sin uppståndelse blev de beklädda med odödlighet och oförgänglighet. Den stora källan till denna odödlighet och oförgänglighet är Jehova Gud, och således har de — genom Jesus Kristus, som är ”vägen”, — kommit till det stora sinnebildliga ”livets träd”, Jehova, och av honom har de erhållit belöningen himmelsk odödlighet och oförgänglighet. Om Adam hade förblivit trogen i Edens lustgård och fått tillåtelse att äta av det jordiska livets träd mitt i lustgården, så hade det betytt att Gud hade förlänat honom rätten till evigt mänskligt liv, tillika med garantien för att denna rätt skulle bli skyddad och bevarad. Så förhåller det sig också med ätandet av det himmelska livets träd i Guds paradis. Det betyder att man får del av den belöning, som består i himmelsk, andlig odödlighet och oförgänglighet, från den enda källan till ”liv och oförgänglighet”, nämligen Jehova, ”evighetens Konung, som är oförgänglig, osynlig, den ende Guden”. — 1 Kor. 15:50—54; 1 Tim. 1:17; 2 Tim, 1:10; NW.
29. Sedan dessa fått uppstå till Guds himmelska paradis, hur gick då Jesaja 66:8 i uppfyllelse med avseende på kvarlevan på jorden?
29 Kort efter det att dessa trogna döda kristna fått uppstå till det himmelska ”Guds paradis”, befriades den trogna kvarlevan av andliga israeliter från det sinnebildliga Babylon och fördes in i ett andligt paradis. I dem lades grunden till den ”nya jorden”; ett teokratiskt land frambragtes, och det byggdes upp till ett andligt paradis. (Jes. 66:8) Ditin har redan en ”stor skara” av fårlika anhängare till det andliga Israel blivit förd.
Hur det bevaras
30. Vad önskar vi göra med detta andliga paradis, och vad kräver detta, liksom i Adams fall i Eden?
30 Detta andliga paradis återspeglar Guds härlighet och vittnar om att hans rike blivit upprättat. I kärleksfull uppskattning gentemot Gud och med verklig glädje över detta andliga paradis önskar vi uppriktigt bevara det. Hur? Vi minns att Adam sattes i den ursprungliga lustgården i Eden — det ljuvliga paradiset — ”för att odla den och sköta den”. (1 Mos. 2:15, NW) Liksom det ålåg honom att bevara detta paradis i lydnad för Guds vilja, så är detta också vårt åliggande med avseende på den andliga ”Jehovas lustgård” i denna tid. Detta betyder arbete med andlig skönhet och ordning till syftemål. Vi måste komma ihåg att detta andliga paradis är en helig plats, ty det är platsen för Jehovas helgedomsklass, en byggnad ”som Gud kan bebo genom ande”. (Ef. 2:19—22, NW) Detta paradis måste bevaras heligt och rent genom att vi lever i helighet och renhet, ty dess Skapare och ägare är helig.
31. Vad måste sättas först, enligt den illustration som vi finner i förhållandet med Israels kvarleva och deras följeslagare i forna tider, och vad måste vi därför avlägsna ifrån oss, för att alla nationer må kunna fortsätta att strömma till Guds berg?
31 Vi måste också sätta templets intressen först, det vill säga Jehovas tillbedjans intressen. Om vi inte gör det, kan vi inte i fortsättningen få någon välsignelse i form av andligt välstånd. Att det är så illustrerades i förhållandet med Israels kvarleva och deras följeslagare för länge sedan. År 537 f. Kr. blev de befriade från Babylon i det tydligt angivna syftet att de skulle återvända till Jerusalem och på nytt bygga upp Jehovas tempel. När de gav efter för fiendernas hindrande ingripande och försummade att bygga på templet, slutade templets Gud upp med att välsigna dem, alldeles såsom hans profet Haggai framhöll för dem. (Hagg. 1:1—11; 2:16—20) Bort alltså med all fruktan för världsliga motståndare! Bort med självisk, djurisk materialism! Må fruktan för templets Gud råda på denna hans helgedoms plats. Då kommer alla folk från alla jordens hörn att fortsätta med att strömma till ”Jehovas berg, till Jakobs [Israels] Guds hus”. (Jes. 2:2, 3, NW) Då kommer han att fortsätta med att välsigna oss.
32. Hur måste träden i det andliga paradiset vara lika dem i Edens lustgård, och vad måste den stora skaran av andra invånare i paradiset också göra?
32 Paradiset i Eden var inte endast planterat med träd som tedde sig sköna i människornas ögon, utan också med träd som bar frukt till föda för människokroppen. Den stora skogen av andliga träd i det paradis, som den nya världens samhälle utgör, får inte endast vara skön i fråga om andlighet, utan måste också frambringa livsuppehållande frukt. Kvarlevans medlemmar, som utgör grenar i vinträdet, Kristus, måste förbli i förening med honom och fortsätta med att bära mycken frukt, så att vår himmelske Fader må bli förhärligad. (Joh. 15:1—8) Såsom en ”trogen och omdömesgill slav”-klass måste de bära fram andlig föda i rätt tid. (Matt. 24:45—47, NW) Den ”stora skaran” av andra invånare i det andliga paradiset måste växa till mogna Jehova Guds planteringar, bära frukt till Guds lov och pris och föra den andliga födan vidare till andra. Med den kraft, som den andliga födan skänker, gör vi Guds vilja på jorden. Det alltomfattande verk som han har bestämt att vi skall utföra är predikandet av de goda nyheterna om hans rike, alltid, överallt. — Matt. 24:14.
33. Vad måste vi likt Adam och Eva göra i fråga om det andliga paradisets utbredning, och vad måste vi i likhet med dem göra i fråga om dess beboende?
33 Adam och Eva fick föreskrift om att utbreda paradiset över hela jorden genom att lägga allt det övriga av jorden under sig. På samma sätt har invånarna i det andliga paradiset i vår tid befallning att utbreda det jorden runt till ett vittnesbörd, i det att de gör tjänst såsom bärare av goda nyheter och såsom åkerbrukare, som uppodlar paradisisk andlighet, där behovet är stort. Adam och Eva fick också befallning om att uppfylla det världsvida paradiset, att befolka det med heliga människor sådana som de själva. Likaså måste vi i våra dagar inte bara utbreda det andliga paradiset jorden runt, utan också befolka det med Jehovas vittnen. Vi måste arbeta för Gud så att fler av hans predikande vittnen träder fram!
34, 35. a) Vad visar närvarosiffrorna år 1919 med avseende på befolkningen i det andliga paradiset? b) Vad hände med befolkningen därefter till 1932, det år då en rening skedde?
34 Hur underbart har inte befolkningen i det andliga paradiset tillväxt intill nu! År 1919, den 26 mars, blev Sällskapet Vakttornets styrelseledamöter befriade ur bokstavligt fängelse för att börja verka för ett andligt paradis åt Jehovas vittnen. Söndagen den 13 april, alltså aderton dagar senare, var det bara 17.961, eller möjligen några flera, jorden utöver som samlades för att hålla den årliga Herrens aftonmåltid. Mindre än fem månader senare, den 1—8 september, hölls det första konventet i Cedar Point, där nära 300 blev döpta. Omkring 7.000 var närvarande vid det offentliga föredraget, som hölls av Sällskapets dåvarande president. Vid detta konvent, den 5 september, tillkännagav han att tidskriften The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) skulle komma att ges ut. ”Lik en röst i förvirringens öken har den till uppgift att kungöra den gyllne tidsålderns ankomst”, hette det i dess inledande artikel i det första numret, den 1 oktober 1919.
35 Från och med då tillväxte befolkningen i det andliga paradiset år efter år, först av allt genom att återstoden av den andliga kvarlevans medlemmar församlades från många länder. (Matt. 24:31) Från och med 1927 har Sällskapets årsbok visat befolkningens tillväxt, och alla dessa nykomna har satts i arbete med att odla och sköta det andliga paradiset. I synnerhet från 1932 blev de som gick i spetsen i fråga om att hindra vårt församlande arbete avlägsnade, genom att systemet med på demokratiskt sätt valda ”äldste” bragtes att upphöra. Jehovas helgedomsklass undergick en rening till förmån för ett teokratiskt paradis.
36, 37. a) Hur har verket att befolka paradiset gått framåt sedan det året, och vilken befallning från den rätte Herden gäller i detta hänseende fortfarande? b) Hur beskriver Uppenbarelseboken i kapitel 22 detta andliga paradis, och vilken nådefull inbjudan går alltjämt ut genom det?
36 Sedan dess har verket att befolka det andliga paradiset med den stora skaran av den rätte Herdens ”andra får” pågått på ett storslaget sätt med märkbara ökningar, tills det i april 1958 visade sig att befolkningssiffran hade stigit till 798.326 personer, som flitigt var i verksamhet i ”Jehovas lustgård”. De önskvärda av alla nationer får hjälp till att komma till Jehovas hus för att fylla det med ytterligare härlighet. (Joh. 10:16; Hagg. 2:8) Den rätte Herdens befallning gäller alltjämt: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem.” (Matt. 28:19, 20, NW) I lydnad måste vi arbeta på att paradisets internationella befolkning skall tillväxa överallt på jorden.
37 Med sköna symboler beskriver Uppenbarelseboken 22:1—3 det andliga paradis som nu existerar, på vilket ingen förbannelse vilar. Genom det fortfar den nåderika inbjudan från ”anden och bruden” att gå ut, den som lyder ”Kom!” Ja, ”må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet,” (Upp. 22:17, NW) Må de komma till det andliga paradiset, dricka av dess ”flod med livets vatten, klar som kristall”, äta av de lövrika, fruktbärande träden och bli en del av den lyckliga, gudaktiga, flitigt arbetande befolkningen. Må de i dag vara med vår konung, Jesus Kristus, i detta andliga paradis under hans rike.
38. Hur kommer det att gå med detta andliga paradis i striden vid Harmageddon, och vad blir det efter Harmageddon den rätta tiden att bygga upp?
38 Genom att vi på detta sätt utför Guds vilja till det universella Harmageddonkriget, skall vårt andliga paradis fortsätta att blomstra hela tiden, till dess Jehovas universella suveränitet blir hävdad och fastslagen. Striden vid Harmageddon kommer inte att utplåna denna andliga ”Jehovas lustgård”, såsom floden på Noas tid utplånade lustgården i Eden. Enligt Guds vilja och under Guds beskydd kommer vårt andliga paradis att bevaras igenom Harmageddon och flytta in i den rättfärdiga, nya världen med nya himlar och en ny jord och där göra denna jorden härlig för evigt. Efter striden vid Harmageddon är den rätta tiden inne att bygga upp det jordiska paradiset till ett evigt hem för det återlösta människosläktet.
39. a) Med vem kommer de överlevande från Harmageddon att vara tillsammans, och var? b) Vilka kommer de att vara till hands för att välkomna?
39 På detta mirakulösa sätt kommer alla ni som överlever Harmageddon att vara med konungen, Jesus Kristus, i det jordiska paradiset, ja, före ogärningsmannen, som kommer att bli uppväckt ur minnesgraven, där han väntar på uppfyllelsen av löftet från den döende Jesus. Genom att ni vandrar i er ostrafflighet och tillbeder och tjänar Gud i hans vittnens andliga paradis, kommer ni att träda in i den nya världens paradis utan att gå ned i scheol eller hades. Ni kommer att finnas till hands för att välkomna alla dem som konungen kallar fram ur minnesgravarna till detta eviga jordiska paradis av fullkomligt mänskligt liv.
(The Watchtower, 1 februari 1959)