Vad Guds överstepräst skall göra för folket

”En sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna.” — Hebr. 7:26, NW.

1, 2. Hur reagerar människor för att så många präster överger sitt kall, och vilka lämpliga frågor ställs i samband med detta?

NU FÖR tiden överger många präster sitt kall, i synnerhet i kristenheten. Där råder det redan brist på präster. Men den dag närmar sig inom överskådlig tid då det inte skall finnas en enda människa på jorden som tjänar som präst. Vad tror du om det? Ja, för många religiösa människor är en sådan tanke mycket oroande. Kan mänskligheten klara sig utan präster här på jorden? ”Ja!” ropar ateisten och tillägger: ”Skönt att vara av med prästerna!” Men sådana fientliga rop mot prästerna sårar många religiösa människor i olika trossamfund som fortfarande är hängivna de präster som ännu finns kvar. Men kommer dessa religiösa människor att lida skada, kommer de att gå miste om något livsviktigt när det inte längre finns någon präst här på jorden?

² Enligt den högsta myndigheten kommer mänskligheten i framtiden att uppleva ett sådant förhållande vad det gäller präster. Eftersom prästämbetet alltid hör ihop med tanken på ”Gud”, kan man undra om detta framtida förhållande skall innebära en gudlös värld. Innebär det att människosläktet för alltid skall släpa sig fram i sina svagheter, ofullkomligheter och fördärvliga vanor, i sitt sjukliga och döende tillstånd, till dess det dör ut av sin egen orenhet, ofullkomlighet och benägenhet att fördärva sig självt eller förintas av någon världsvid katastrof från yttre rymden? Vilken inställning vi än må ha till prästerna, är detta viktiga frågor som gäller allas välfärd.

 3. Vad har historien visat beträffande präster och gudar som människor själva gjort åt sig?

³ Den som läser historia vet mycket väl att människor i flera tusen år har gjort sig egna gudar och har förordnat egna präster att frambära offer till dessa gudar. De forntida babylonierna hade sina gudar, och de förordnade präster till att tjäna dessa gudar. De forntida egyptierna hade sina gudar med tillhörande svartkonstpräster. De forntida assyrierna hade sina gudar och präster. Det hade också de forntida perserna och mederna och forna dagars greker och romare. De hedniska kananéerna, som levde i Mellersta Östern i forna dagar, hade sina gudar och präster, som till och med offrade människor. De där gudarna är döda. Att deras tempel och altaren ligger i ruiner i våra dagar vittnar om det. Osökt frågar sig nutidsmänniskan: Vilken nytta har egentligen mänskligheten haft av dessa präster som tjänade livlösa gudar? Vad gott har dessa präster gjort folket? Människans historia ger inget berömmande svar!

 4. De hinduiska och buddistiska prästerna tjänar visserligen millioner människor, men vilken fråga kan man likväl ställa om folket som de tjänar, och är svaret gynnsamt för dessa präster?

⁴ Det hinduiska prästerskapet blev till flera hundra år före den vanliga tideräkningens början, dvs. före den tid som människor ofta felaktigt kallar den kristna eran. Det buddistiska prästerskapet började också fungera långt före den vanliga tideräkningens början. Och ännu tjänar hindupräster och buddistpräster flera hundra millioner religiösa människor. Men samma fråga måste ställas om dem. Vad har dessa präster gjort för folken, i synnerhet för det egna folket, som bekänner sig till hinduismen och buddismen? Dessa folks belägenhet i våra dagar ger bättre svar än vi kan uttrycka i ord. Svaret är inte heller till fördel för dessa prästers gudar.

 5. Vilket religiöst läger har blivit starkast i vår tid, och vilka frågor har vi orsak att ställa beträffande det?

⁵ Har kristenheten något att yvas över i jämförelse med den så kallade hednavärlden? Nej! Historiskt sett har världsreligionens utveckling lett till att kristenhetens präster och predikanter kommit att bilda det starkaste religiösa lägret i våra dagar. I hundratals år har deras stämma dominerat i religiösa angelägenheter av världsformat. Ännu i år består deras religionssamfund av mer än nio hundra millioner medlemmar. Bland dessa religionssamfund, för att inte säga bland samtliga religiösa organisationer i världen, är den romersk-katolska kyrkan störst och starkast. Därför har kristenhetens religionssamfund haft en mycket ansvarsfull ställning här i världen och kan ställas till svars för mycket. För att vara rättvisa mot anhängarna av så kallad hednisk religion måste vi fråga: Vad har dessa kristenhetens präster, de katolska såväl som de protestantiska, gjort för folken? Har de gjort de så kallade kristna nationerna till goda föredömen för de milliarder ”hedningar” som de har sökt omvända? Har de fört den ende levande och sanne Guden till folket, eller har de fört folket till den ende levande och sanne Guden? Vem skulle vilja svara ja på dessa frågor?

 6. Vad menar många om Gud, eftersom Guds sanna prästerskap har blivit framställt i felaktig dager, men är detta den rätta inställning som man bör ha?

⁶ När vi tänker på hur präster och predikanter, som påstår sig företräda Gud inför folken, har handlat, inser vi sannerligen att Gud har framställts i felaktig dager inför mänskligheten i stort. Och dessutom har den ende levande och sanne Gudens sanna prästerskap framställts i felaktig dager inför mänskligheten. Det är inte att undra på att Gud har dött i oräkneliga människors hjärtan och sinnen, och man kan gott säga att för dem är Gud död. De vill inte ha något med Gud eller hans sanna prästerskap att göra. Men deras brist på urskillning och tro, som de av människor förordnade prästerna har orsakat, förnekar eller vederlägger inte att det finns en levande, allrahögste, allsmäktig, allvis Gud. Inte heller kommer deras brist på tro och insikt att göra om intet det kärleksfulla uppsåt som denne suveräne, allsmäktige Gud nu håller på att genomföra till välsignelse för hela mänskligheten. Deras brist på kunskap om sanningen fråntar inte Guds självuppoffrande överstepräst hans ämbete; den gör bara människor just nu blinda för allt det goda som Guds överstepräst skall göra för det nödställda folket, förutom allt som han redan har gjort.

 7. a) Vad uppmanas människor att göra i stället för att bli cyniska? b) Vem är Guds förste präst som omnämns i bibeln?

⁷ Men nu bör inte de som har blivit missräknade på de många olika slagen av präster som människor har skaffat sig bli cyniska och hånle åt vad historien säger om detta. Den ende levande och sanne Guden har haft sanna präster här på jorden, och dessa har verkligen gjort gott för folket och har varit effektiva redskap, som på Guds vägnar har varit till nytta för mänskligheten. Vad dessa värdiga präster har uträttat finns omtalat i den Heliga skrift, bibeln, som nu är spridd världen runt på mer än 1.200 språk och dialekter. Namnet på den präst som bibeln talar om såsom den som Gud först förordnade är mycket betydelsefullt. Känner du till det namnet? Det förekommer i bibelns första bok. Det är Melki-Sedek (också stavat Melkisedek), och detta namn betyder ”rättfärdighetens konung”. Det är sannerligen ett mycket passande namn, eftersom den här prästen, som levde på 1900-talet före den vanliga tideräkningens början, samtidigt var konung i Salem. Salem var en forntida stad bland bergen i Mellersta Östern, och det förefaller som om Jerusalem, som nu är föremål för så stor internationell och religiös oenighet, ligger där det forntida Salem en gång låg.

 8. a) Vad kan den som har förlorat tron anse om upplysningarna beträffande Melkisedek? b) Vad bör vi mena om dessa upplysningar?

⁸ ”Än sen då! Vad bryr vi oss om det? Melkisedek levde för 3.800 år sedan! Han lever inte nu, och han kan inget göra för oss.” Så kan den som förlorat tron på att det alls finns några sanna Guds präster utbrista i sin likgiltighet. Men vi bör bry oss om detta allesammans. Det finns goda skäl till det. Denne förste officiellt förordnade Guds präst, som bibeln talar om, är en profetisk gestalt. Han är en förebild till Guds överstepräst, Guds nutida överstepräst. Det är Gud själv som säger oss detta i sitt inspirerade skrivna ord, bibeln. Därför kan vi fråga: ”Vad skall Guds överstepräst göra för folket?” Eftersom han är en präst efter den forntida Melkisedeks sätt, har folket orsak att förvänta mycket, ja, allting, av honom.

Melkisedek en förebild

 9. Vem var Abraham, och vem var Abrahams Gud?

⁹ Då på 1900-talet före den vanliga tideräkningens början träffade två högst betydande personer samman. Den ene var prästen Melkisedek, konungen i Salem. Den andre var Abraham, Teras son. Vem var denne Abraham? Fråga vår tids muhammedanska araber; de kommer att berätta för dig om honom. Fråga också judarna, som tror på en enda Gud; de kommer likaså att berätta för dig om denne Abraham. Abrahams grav i Hebron i Mellersta Östern är en helig plats både för de muhammedanska araberna och för judarna. Båda dessa folk räknar honom som sin förfader. I olikhet med många människor i våra dagar trodde denne Abraham på den ende levande och sanne Guden. Abraham tillbad denne Gud och använde hans namn, och det namnet finner vi i Abrahams egna ord såsom de återges i Helge Åkesons översättning av 1 Moseboken 14:22, där det heter: ”Jag upplyfter min hand till Jehová, Gud, den Högste, ägare av himlar och jord.” De här orden uttalades kort efter det att Abraham hade träffat Melkisedek i Salem.

10, 11. Varför kallades Abraham ”Jehovas vän”, och vilket förbund ingick Jehova med Abraham?

¹⁰ Abraham kallades ”hebréen”, antingen för att han var avkomling av Eber (Noas sonsons sonson) eller för att han kom från den andra (östra) sidan av floden Eufrat. (1 Mos. 10:21; 11:16; 14:13; Jos. 24:3) Därför att Abraham trodde på Gud och var lydig mot honom blev han kallad ”Guds vän” eller ”Jehovas vän” (NW). (2 Krön. 20:7; Jes. 41:8; Jak. 2:23) Jehova Gud gav denne trogne vän ett underbart löfte, som fastän det gavs på 1900-talet f.v.t. också gäller oss, dvs. folk som lever nu på 1900-talet v.t. Innan Abraham kom över från den andra sidan av floden Eufrat in i det utlovade landet, hade Gud gett detta löfte, ingått detta ensidiga förbund. I 1 Moseboken 12:1—3 läser vi om detta:

¹¹ ”Och HERREN [Jehova] sade till Abram: ’Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.’”

12. a) Hur kan en människa bli delaktig av den välsignelse som Abraham fick från Gud? b) Under vilka omständigheter, bekräftade Gud sitt löfte att välsigna Abraham?

¹² Hör du till någon av ”alla släkter på jorden”? Då hör du till dem som skall välsignas i Guds vän Abraham, såvida du inte förbannar Abraham — i så fall skall Gud förbanna dig. Gud skall välsigna dem som välsignar Abraham. Detta abrahamitiska löfte, som gäller också dig, bekräftades längre fram för Abraham genom Guds egen högtidliga ed. Det skedde omkring femtio år senare, sedan Gud hade fått bevis för att Abraham var villig att till och med offra sin högt älskade son Isak genom att frambära honom såsom ett offer åt Gud. I 1 Moseboken 22:15—18, där det talas om att Gud genom sin ängel bekräftade detta löfte med en ed, läser vi: ”Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen och sade: ’Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.’”

13. Varför är den utlovade välsignelsen säker och viss, och varför behöver mänskligheten bli välsignad?

¹³ Tillhör du ett av dessa ”folk på jorden”? Då kan du, som lever nu på 1900-talet, hoppas på att bli välsignad i eller genom Abrahams Säd. Bör inte detta intressera dig? Tänk på att vi har Jehova Guds svurna ed till bekräftelse på detta. Han begår inte mened. Han kommer inte att visa sig falsk i fråga om det löfte som han har bekräftat genom att svärja vid sig själv, när han nu inte kunde svärja vid någon högre. Det är alltså ofrånkomligt att alla släkter och folk på jorden skall bli välsignade. Mänskligheten i våra dagar behöver sannerligen denna välsignelse, eftersom den aldrig har fått en sådan välsignelse genom sina av människor förordnade präster. Var vid gott mod. Utöva sådan tro på Gud som Abraham. Välsignelsen genom Guds överstepräst hör ju ännu framtiden till. Den är nära!

14, 15. a) Hur gav Jehova vittnesbörd om att han verkligen välsignade Abraham? b) Vem var Melkisedek, och vad hände då han träffade Abraham?

¹⁴ För att bevisa att Guds välsignelse vilade över Abraham lät Gud honom besegra de krigiska konungar från Mesopotamien, som plundrade landet och drog i väg med hans brorson Lot och Lots familj. Det var när Abraham var på väg hem, sedan han undsatt Lot och hans familj, som han träffade Melkisedek nära Salem. Vem var denne Melkisedek? Den inspirerade bibliska skildringen säger inte att han var hebré. Han var med säkerhet inte jude, israelit. Inte ens genom sin inspirerade profet Mose uppenbarade Gud något om Melkisedeks släktförhållanden. Bibeln nämner inte heller något om Melkisedeks död. Han togs med i den bibliska skildringen på grund av vad han var och vad han gjorde, när han träffade den segerrike Abraham, och för att han var en profetisk bild av Guds evige överstepräst. Det enda bibeln säger om honom är:

¹⁵ ”Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: ’Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!’ Och Abram gav honom tionde av allt.” — 1 Mos. 14:18—20.

16. a) Vilka, förutom Abraham, inbegreps i den välsignelse Melkisedek uttalade? b) Vem erkände Abraham att Melkisedek var, och vad gjorde Abraham fördenskull?

¹⁶ Melkisedek förbannade inte Abraham utan välsignade honom. Han bekräftade således Guds välsignelse över Abraham. När Melkisedek gjorde detta, välsignade han också Abrahams ännu ofödda ”säd”, i vilken alla folk eller nationer på jorden skall bli välsignade. Melkisedek gav ”Gud den Högste, himmelens och jordens skapare”, äran för den seger Abraham nyss hade vunnit. Han välsignade Gud, den Högste, för att han hade gett dem som förtryckte Abraham i hans hand. Abraham lade märke till detta, och därför kände han att han stod i skuld till Gud, den Högste. Han erkände att Melkisedek var ”präst åt Gud den Högste”. Därför gav han Melkisedek tionde eller en tiondel av det segerbyte han hade tagit av de förtryckande fienderna. Allt återerövrat gods lämnade Abraham tillbaka till de ursprungliga ägarna. Alltså kunde ingen på jorden påstå att han hade gjort Abraham materiellt rik. Abraham litade på den välsignelse som denne ”präst åt Gud den Högste” hade uttalat över honom. — 1 Mos. 14:21—15:1.

En präst ”efter Melki-Sedeks sätt”

17. a) Melkisedek försvann visserligen ur bilden efter denna händelse, men hur vet vi att Jehova tänkte på honom fyra hundra år senare? b) Till vem blev Melkisedek av Gud gjord till en förebild, sedan ytterligare fyra hundra år hade gått, och väl det?

¹⁷ Efter denna betydelsefulla händelse på 1900-talet f.v.t. försvinner så Melkisedek, konungen i Salem, helt tvärt ur bilden. Han hade inga tronföljare; han grundade ingen dynasti av konungar och präster som skulle bevara minnet av hans namn. Prästerna i Babylon, Assyrien, Egypten och Kanaan fortsatte att tjäna sina falska gudar, men Melkisedek försvann ur bilden på ett förunderligt sätt. Men Gud, den Högste, glömde inte sin präst, konungen i Salem. Mer än fyra hundra år senare lät han den korta berättelsen om Melkisedek, som var ”präst åt Gud den Högste”, skrivas ned i Torah, den inspirerade bok som Mose skrev, dvs. i den del som vi nu kallar Första Moseboken. Ytterligare fyra hundra år senare (dvs. omkring år 1070 f.v.t.) erinrade Jehova Gud, den Högste, på nytt om Melkisedek på ett synnerligen överraskande sätt. Han framställde Melkisedek som en förebild till Guds framtida överstepräst som verkligen skall göra något för folket, något av evigt bestående värde. Hur gjorde Gud, den Högste, detta, och när hände det?

18, 19. a) Vart förlade konung David sin huvudstad? b) Vad inspirerade Jehova David till att skriva, som nu utgör Psalm 110, och vem omnämns där som vi nu intresserar oss för?

¹⁸ Det hände medan David var konung i Jerusalem. David var avkomling av patriarken Abraham, ”Guds vän”. Konung David älskade och tillbad Jehova, Abrahams Gud. Jehova, ”Gud den Högste”, hade gjort det möjligt för konung David att inta Sions berg, borgen i Jerusalem, omkring år 1070 f.v.t. Dit, till detta forntida Sions berg, förlade konung David sin huvudstad, där byggde han sitt kungliga palats, och dit förde han det heligaste av alla religiösa föremål, Jehovas förbundsark, som var en symbol av Jehovas närvaro hos sitt utvalda folk. (2 Sam. 5:4—6:19) När konung David härskade på det jordiska Sions berg, var han alltså den synlige herren över alla Jehovas utvalda folks tolv stammar. Senare använde Jehova konung David som profet och inspirerade honom att skriva en psalm, som nu är Psalm 110 i bibelboken Psaltaren. I den förutsade Jehova Gud att en man skulle framträda som skulle vara ”herre” också över konung David. I denna psalm erkänner därför konung David dennes upphöjda ställning och talar på förhand om vilket ämbete han skall inneha och var han skall utöva det och vad han skall göra. Davids ord i Psalm 110:1—4 lyder så här:

¹⁹ ”HERREN [Jehova] sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender. Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här; i helig skrud kommer din unga skara inför dig, såsom daggen kommer ur morgonrodnadens sköte. HERREN har svurit och skall icke ångra sig: ’Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt.’”

20. Vem skulle vara av ännu större betydelse än Melkisedek, och vilken ställning skulle han komma att inta?

²⁰ Nu kanske vi förstår varför denne Melkisedek, som var ”präst åt Gud den Högste” för mer än 3.800 år sedan, var av så stor betydelse! Men hur betydelsefull denne ursprunglige Melkisedek än är bland de sanna präster som tjänat den ende levande och sanne Guden genom tiderna, så är den som Melkisedek var en förebild till, dvs. den som Jehova Gud svor att han skulle göra till präst ”efter Melki-Sedeks sätt”, av så oändligt mycket större betydelse. Han betyder långt mera för oss i denna tid. Denne präst lik Melkisedek skulle till och med vara ”herre” över konung David, som på sin tid härskade i Mellersta Östern ända från floden Eufrat till Egyptens flod. Han som skulle komma, en avkomling av konung David, skulle inte bara vara konung utan också präst, nämligen en ”präst åt Gud den Högste” lik Melkisedek. Han skulle inte endast vara högre än konung David i herreställning, utan han skulle också sitta på Jehova Guds högra sida i himmelen. Det Sion, som han skulle utsträcka sin kungamakts spira ifrån, var inte det jordiska Sion utan det himmelska Sion. Men vem är han då?

21, 22. Vilka omständigheter i Jesu dagar gjorde att Psalm 110 kom att dryftas vid ett samtal i Herodes, tempel i Jerusalem, och vilken svår fråga ställde Jesus då?

²¹ Melkisedek nämns inte i bibeln förrän mer än ett tusen år förflutit sedan konung David skrev Psalm 110 under Guds andes inspiration. Så plötsligt, på grund av märkliga händelser i Mellersta Östern i första århundradet efter den vanliga tideräkningens början, kom Psalm 110, där Melkisedek omtalas, upp vid ett religiöst samtal just i Jerusalem, där Salem förr låg och där Melkisedek hade varit konung och präst. Det hände i det vackra tempel som konung Herodes den store hade byggt. Under detta samtal kom en tankeväckande fråga upp. Om du hade varit med där och tagit del i samtalet, skulle du då ha kunnat besvara frågan? De skarpsinnigaste bland sadducéerna och fariséerna kunde inte besvara den. Det var Jesus, en äkta avkomling av konung David, som ställde frågan, och den gällde Messias, Kristus.

²² Så här återger en som var närvarande samtalet, enligt Matteus 22:41—46: ”Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem och sade: ’Vad synes eder om Messias, vems son är han?’ De svarade honom: ’Davids.’ Då sade han till dem: ’Huru kan då David genom andeingivelse kalla honom ”herre”? Han säger ju: ”Herren [Jehova, NW] sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.” Om nu David kallar honom ”herre”, huru kan han då vara hans son?’ Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga på honom.”

23—25. a) När skulle den fråga, som Jesus väckte, bli besvarad? b) Vad hände på pingstdagen, som visade att den tid var inne då man skulle börja förstå hur denna bibliska profetia uppfylldes?

²³ Det här samtalet ägde rum tisdagen den 11 Nisan enligt Jerusalems religiösa almanacka år 33 v.t. Men bara femtiofem dagar senare, på morgonen den dag då man firade den religiösa festen schabuot, dvs. pingst, nämligen den 6 Sivan, blev denna fråga som är av så stor betydelse för oss i denna tid auktoritativt besvarad där i Jerusalem under inspiration av Gud, den Högste. Men dessförinnan hade denne omstridde man, Jesus, blivit fastnaglad vid en påle för att dö fredagen den 14 Nisan och hade blivit uppväckt från de döda på söndagsmorgonen den 16 Nisan och hade farit upp till himmelen fyrtio dagar senare, torsdagen den 25 Ijjar. Det fanns många fler vittnen närvarande än de två eller tre som behövs för att bekräfta att allt detta hänt. Men tio dagar efter Jesu himmelsfärd var den här ytterst märkliga pingstdagen inne, söndagen den 6 Sivan år 33 v.t. Ett underverk hade skett före klockan nio den morgonen. Med synliga tecken hade Guds heliga ande blivit utgjuten över 120 av Jesu lärjungar, som väntade i en sal i övre våningen i ett hus i Jerusalem. Som en ytterligare bekräftelse på detta började de alla tala på många främmande, icke-judiska språk, och de talade då om Guds väldiga gärningar. — Apg. 2:1—4; 1:1—15.

²⁴ När nyheterna om detta blev kända i Jerusalem, samlades flera tusen pingstfirare och blev ögonvittnen till detta underverk. De förstod inte att den forntida profetian i Joel 2:28, 29 uppfylldes inför deras ögon. En av Jesu 120 lärjungar stod då upp och förklarade att denna åtta hundra år gamla profetia om att Jehova Gud skulle utgjuta anden över allt slags kött hade börjat uppfyllas. Talaren, Simon Petrus från Galileen, fortsatte och sade:

²⁵ ”I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man, som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten, denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män, som icke veta av lagen, låtit fastnagla vid korset [en påle, NW] och döda. Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt, att han skulle kunna behållas av döden. Ty David säger med tanke på honom.”

26, 27. a) Hur förklarade Petrus genom den heliga anden innehållet i Psalm 110:1—4? b) Varför är det följaktligen helt oriktigt att säga att påven i Rom är en präst ”efter Melki-Sedeks sätt”?

²⁶ Sedan lärjungen Simon Petrus hade visat att Davids ord i Psalm 16:8—11 uppfylldes på denne Jesus, nasaréen, avslutade han sitt tal med orden: ”Denne — Jesus — har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna. Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit, vad I här sen och hören [dvs. anden]. Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: ’Herren [Jehova, NW] sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus, som I haven korsfäst [fastnaglade vid pålen, NW], honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.” — Apg. 2:5—36.

²⁷ Denne uppståndne Jesus, som är Davids ”herre” och som också är Guds Messias, dvs. Kristus, är följaktligen den som det övriga av Psalm 110 är tillämpligt på. Det är beträffande honom som Jehova Gud har svurit att han skall vara en präst till evig tid ”efter Melki-Sedeks sätt”. (Ps. 110:4) Likt forna dagars Melkisedek har han ingen efterföljare. Om de romerska påvarna i Vatikanen har det därför helt oriktigt sagts att de är präster ”efter Melki-Sedeks sätt”. Denna benämning har människor funnit på, och den är falsk, och påvarna har inte gjort något för folket som gör dem förtjänta av att kallas så.a Den tidsperiod, då Jesus Kristus skulle tjäna Gud såsom den motbildlige Melkisedek, slutade inte i och med att påven Leo I blev installerad, eftersom Jesus Kristus är en ”präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt”. Ingen annan delar denna prästerliga härlighet med honom. (Ps. 110:4) Detta är mycket betydelsefullt för folket på jorden.

Vad han har kunnat göra för folket

28. Vilket prästadöme, som Gud en gång hade godkänt, satte Jesus ur funktion?

²⁸ På grund av det som Jesus Kristus såsom Guds överstepräst ”efter Melki-Sedeks sätt” redan har gjort för folket har han satt ett annat prästadöme ur funktion. Hur då? Har du tänkt på att efter det att Jesus Kristus börjat utöva prästerlig tjänst som den motbildlige Melkisedek, upphörde det judiska folkets prästadöme att fungera? Detta var inte någon tillfällighet, utan det skedde enligt Guds, den Högstes, vilja. Men varför det? Hade inte det judiska folkets prästadöme inrättats av Gud, den Högste, av honom som ensam bär namnet Jehova? Jo! Detta forntida prästadöme inrättades i Mose broder Arons levitiska släkt. Aron blev den förste översteprästen, och hans söner blev underpräster. Detta aronitiska prästadöme började fungera år 1512 f.v.t., sedan Jehova Gud hade befriat sitt utvalda folk ur slaveriet i Egypten. Det tjänade Israels nation enligt det nationella kontrakt eller förbund som Jehova Gud hade ingått med denna nation genom Mose som medlare. — 2 Mos. 28:1—29:44; 40:1—32.

29. Hur länge fungerade det aronitiska prästadömet, och vad var det som fick det att upphöra?

²⁹ Detta prästadöme fungerade i Israel i 1.581 år, från år 1512 f.v.t. fram till år 70 v.t. Dess förste överstepräst var leviten Aron; dess åttiotredje och siste överstepräst enligt historiska uppgifter var Pannias eller Pinehasb, vars ämbetstid slutade tvärt år 70 v.t. Hur så? Genom att Jerusalem och dess tempel förstördes det året, då förmodligen översteprästen Pannias (Pinehas) omkom. Sedan dess har prästernas och deras tempeltjänares, leviternas, släktregister varit försvunna. Det hebreiska ordet för präst är kohen; och det finns många judar i våra dagar som heter Cohen (Kohen) och även andra judar med släktnamnet Levi. Men ingen av dem kan genom något släktregister med säkerhet bevisa att han är avkomling av Arons prästerliga släkt eller Levi stam.

30. Varför skulle det inte vara till någon nytta att nu kunna bevisa sig vara en aronitisk präst?

³⁰ Även om en viss herr Cohen eller herr Levi skulle kunna bevisa att han är av prästerlig släkt eller av levitisk härkomst, skulle detta inte vara av något verkligt värde för honom i denna tid. Varför inte det? Därför att den plats där dessa präster och leviter verkade är borta. Sedan år 70 v.t. har det inte byggts upp något tempel åt Jehovas namn på tempelberget i Jerusalem. På den en gång heliga platsen reser sig nu den muhammedanska moské som kallas Klippmoskén.

31. Även om Jesus inte fördömde det judiska prästadömet, vad fördömde och förutsade han likväl, då han talade om den här saken, och när besannades hans ord?

³¹ Judarnas religiösa ledare i Jerusalem sökte utplåna Jesus Kristus såsom Messias och såsom den motbildlige Melkisedek genom att få romarna att döda honom. Jesus fördömde dock aldrig det judiska prästadömet, eftersom han visste att det hade blivit förordnat av Jehova Gud. Men han fördömde de skriftlärda och fariséerna och sadducéerna, de judiska sekter som prästerna, leviterna och de religiösa styresmännen tillhörde. (Matt. 23:1—36; 22:23—34) Tre dagar innan Jesus Kristus dog på Golgata förutsade han att Jerusalem och dess tempel skulle ödeläggas av den romerska hären. Detta var naturligtvis också en förutsägelse om att det judiska prästadömet i Arons släkt skulle tvingas nedlägga sin prästerliga tjänst. Ända sedan denna förskräckliga förstöring år 70 v.t. har ingen aronitisk överstepräst tjänat Israels nation. (Matt. 23:27—24:3, 15—20) Inget folk, varken judar eller hedningar, kan följaktligen förvänta någon verklig, bestående hjälp från några judiska religiösa ledare i denna tid.

32. Sedan när har Jesus varit Jehovas överstepräst, och hur länge skall han vara det?

³² Att det judiska prästadömet försvann, innebar det att bibelns Gud blev utan överstepräst? Nej, absolut inte! På uppståndelsedagen, den 16 Nisan år 33 v.t., uppreste Gud sin evige överstepräst, Jesus Kristus, från de döda. Om honom hade ju Jehova Gud svurit och sagt att han skulle vara en ”präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt”. Han överlevde alltså år 70 v.t.

33, 34. a) Vad visste Jehova om de aronitiska prästerna och deras offer? b) Varav var det aronitiska prästadömet och offren en profetisk bild?

³³ Jehova Gud hyser verkligen varmt intresse för folket. Han visste att alla de aronitiska prästerna, som han hade förordnat till att tjäna i det forntida Israel, var ofullkomliga, dödliga män. Han visste att de offer, som de hade i uppdrag att frambära på hans tempelaltare, bara var fyrfotadjur och fåglar med ett lägre livsvärde än en människas. Han visste att dessa djuroffer aldrig genom sitt utgjutna blod skulle kunna ta bort människors synder och utplåna den dödens fördömelse, som vilade på hela den syndiga mänskligheten. Dessa offerdjurs blod kunde således aldrig öppna en väg för folket som leder till evigt liv här på jorden under en fullkomlig himmelsk regering. (Hebr. 10:1—4) Vad gjorde Gud då?

³⁴ Från år 1512 f.v.t. till år 33 v.t. använde Jehova Gud den aronitiske översteprästen som en profetisk förebild till den kommande fullkomlige överstepräst som verkligen skulle frambära det offer åt Gud som kan ta bort mänsklighetens synd. Han använde dessa djuroffer såsom en bild av det fullkomliga, syndborttagande offer som Guds sanne överstepräst skulle tillhandahålla. Därför kunde Jesu förelöpare, Johannes döparen, peka på Jesus Kristus och ropa till folket: ”Se, Guds lamm, som tager bort världens synd!” (Joh. 1:29, NW) Jesus Kristus är Guds överstepräst, men inte genom att han föddes i leviten Arons släkt, utan han är den odödlige översteprästen på grund av Jehova Guds svurna ed. (Ps. 110:4; Hebr. 7:15—17) Han är långt högre och värdefullare än den judiske översteprästen Aron och alla hans efterföljare genom tiderna till år 70 v.t. Detta visades i bild då den forntida prästen Melkisedek, Salems konung, välsignade Abraham, leviten Arons förfader. Aron blev nämligen då välsignad av Melkisedek, eftersom han befann sig ofödd i Abrahams länd. Alltså visades Aron vara ringare eller lägre än prästen Melkisedek. — Hebr. 7:4—10.

35. Varför behöver Jesus, Jehovas överstepräst, inte något jordiskt tempel, och vad frambar han inför Jehova som kunde ta bort synder?

³⁵ Jesus Kristus behöver inget materiellt, jordiskt tempel sådant som de aronitiska översteprästerna använde, då de frambar offer i det forntida Jerusalem. Sedan han hade gett ut sitt eget fullkomliga mänskliga liv såsom ett syndfritt offer, blev han uppväckt från de döda på tredje dagen och for upp till himmelen för att träda fram inför Gud själv. Där uppe överlämnade han åt den ende levande och sanne Guden det fulla värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer till gagn för folket. De aronitiska översteprästerna förde bara tjurars och bockars blod in i det allraheligaste i det jordiska templet, och detta blod var bara en förebild och kunde aldrig ta bort synder för alltid. Men Jesus Kristus for upp till Gud i himmelen med värdet av sitt eget blod, värdet av ett fullkomligt människoliv. — Hebr. 9:22—26.

36, 37. Vad var Jesus villig att göra för att hävda sin Faders namn och suveränitet, och vad gjorde Jehova Gud för Jesus, vilket bevisade att han var oskyldig?

³⁶ Liksom den forntida Melkisedek var högre än Abraham och hans ännu ofödda avkomling, leviten Aron, så är Jesus Kristus, Jehovas överstepräst ”efter Melki-Sedeks sätt”, högre än den forntida judiske översteprästen. Han är ju Guds Son, som hans himmelske Fader sände hit ned från himmelen för att bli en fullkomlig människa. Det innebar en stor förödmjukelse för Guds Son, men han gladdes åt att få ödmjuka sig för att hävda Guds namn och universella suveränitet. Som människa blev han utsatt för de svåraste frestelser av Satan, djävulen, och för hätsk förföljelse av de religiösa ledarna i hans egen nation, de aronitiska översteprästerna inräknade. Trots allt detta bevarade han sin ostrafflighet, var absolut lojal och lydig mot Gud, predikade om Guds rike och gjorde gott mot folket. Inte en enda nations religiösa präster skulle någonsin kunna göra det. Han blev dödad för sin fullkomliga lydnad mot Gud och orubbliga hängivenhet för Guds rike. Han, som var fullständigt oskyldig, blev falskeligen anklagad för hädelse och politisk upproriskhet. Han dog således som ett fullkomligt mänskligt offer som var fullt godtagbart för Gud.

³⁷ För att bevisa att Sonen var oskyldig uppväckte den allsmäktige Guden Jesus Kristus från de döda på tredje dagen. Därför skriver aposteln Petrus om honom att han ”blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande”. (1 Petr. 3:18) Därför for han upp som en andevarelse direkt till Gud i himmelen för att inför rättvisans Gud frambära det fulla värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer för folkets återlösning. Jehova Gud hade alltså inget skäl att ångra att han hade svurit att hans Son, Jesus Kristus, skulle vara ”präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt”. — Ps. 110:4; Fil. 2:5—11; Joh. 3:15—17.

Ingen präst lik honom

38. Vad påstår somliga präster i kristenheten, men vad kan de inte göra?

³⁸ Säg oss nu: Vilken jordisk präst, judisk eller av annan härkomst, har kunnat göra detta för folket? Det finns vissa präster i kristenheten som påstår att de, genom att upprepa vad Jesus sade när han instiftade Herrens nattvard, bokstavligen förvandlar bröd och vin till Jesu Kristi bokstavliga blod och kött att offras om och om igen. De påstår också att han är Gud själv och inte enbart Guds Son. De påstår att de äter Kristi kött och dricker Kristi blod, då de äter brödet och dricker vinet vid ceremonier i sina kyrkor. Om de verkligen gjorde det, vore de ju människoätare. Så här sade faktiskt en man som hade lagt märke till denna sedvänja bland dessa präster i kristenheten: ”De äter ju den Gud de skapar åt sig.” Även om vi skulle anta att dessa präster verkligen återskapar Jesu Kristi kropp och blod för att frambära detta såsom offer, kan man fråga sig: Vilken av dessa präster har någonsin farit upp till himmelen till Gud för att överlämna värdet av detta religiösa offer åt honom där i himmelen? Inte en enda! Därför har folket ingen verklig nytta av sådana upprepade religiösa ”offer”, som deras präster frambär. Deras präster kan inte göra det som Jesus har gjort för folket.

39. Varför är det påstående felaktigt som kristenhetens präster framför, då de säger att Jesu offer behöver upprepas?

³⁹ De judiska prästerna var tvungna att frambära sina djuroffer år efter år, eftersom dessa offer var ringare än människan och inte hade ett tillräckligt värde för att kunna återlösa människosläktet. Kristenhetens präster frambär dagligen sina offer, eftersom de påstår att Jesu Kristi offer bara hade ett begränsat värde i sig självt och behöver upprepas genom jordiska präster. Men i Guds skrivna ord framhålls det flera gånger att det tvärtom är så att det fullkomliga mänskliga offret var fullständigt tillräckligt och tillfredsställande och inte behöver upprepas mera. (Hebr. 9:27, 28; 10:10) Därför framhåller också den kristne aposteln Paulus att ”Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom”, inte ens i det religiösa mässoffret. (Rom. 6:9) Han är nu en himmelsk, odödlig präst, och eftersom han inte dör mer förblir han en överstepräst för all framtid. I alla tider kan han själv tjäna till evig frälsning åt folket, som han gett ut sitt fullkomliga mänskliga liv för. — Hebr. 7:19—28.

En överstepräst som åstadkommer räddning

40. Vilket värde har nu alla andra offer, djur- såväl som människooffer, som den falska religionens präster frambär?

⁴⁰ Vad är då mer att säga? Jo, sedan Kristi offer blivit framburet i himmelen år 33 v.t., har alla andra offer, djuroffer såväl som människooffer, som framburits av prästerna i religionens världsvälde blivit värdelösa, oantagliga för Gud. I överensstämmelse med detta kom Jehova Gud de offer som de aronitiska prästerna i Israel hade framburit att upphöra på ett tragiskt sätt år 70 v.t., då de hedniska romarna förstörde Jerusalem och dess tempel. Detta har sedan aldrig byggts upp igen.

41. Vad har kristenhetens präster gjort som visar att de inte är Jesu Kristi underpräster?

⁴¹ Jesus Kristus är inte överstepräst för kristenhetens präster, och de är inte hans underpräster. Ingen människa får missta sig på Jesus Kristus genom vad de människor gör som påstår sig vara hans ställföreträdare och kyrkliga präster i kristenheten. Kristenhetens religiösa prästerskap har förenat kyrka och stat och har själva blandat sig i politiken och uppmanat kyrkomedlemmarna att göra detsamma. De har välsignat kristenhetens nationer, då dessa fört krig med varandra, och har välsignat sina kyrkomedlemmar för att de tagit del i köttslig kamp och strid. Men representerar de Jesus Kristus, Guds överstepräst, då de handlar så?

42. Vad undvek Jesus, när han var här på jorden, och vad undviker därför hans efterföljare?

⁴² Jesus Kristus blandade sig inte i den jordiska politiken, inte ens i de judiska politiska maktsträvandena på hans tid. (Joh. 6:14, 15) I stället för att predika ett judiskt rike på jorden tog Jesus upp samma tema som Johannes döparen och predikade: ”Himmelriket är nära.” (Matt. 4:12—17) När Jesus stod till svars inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus, falskeligen anklagad för upproriskhet, sade han: ”Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bli överlämnad åt judarna. Men mitt rike är icke av denna världen.” (Joh. 18:36, Hd) Detta var ett kraftigt skäl till att Jesu Kristi sanna följeslagare också endast skulle predika ”himmelriket”, ”Guds rike”. De har inte handlat så att någon del av den blodskuld som besudlat jorden till följd av stridigheterna mellan denna världens riken kommit att vila på dem. — 2 Kor. 10:3, 4.

43, 44. Vilken annan uppgift fullgör Jesus, förutom att han är överstepräst, och vad skall han göra mot de onda?

⁴³ Nu för tiden jämrar sig folken över det förtryck som denna världens riken övar på dem. Men de bör tänka på att Jesus Kristus, i likhet med den forntida Melkisedek, inte bara är Guds, den Högstes, överstepräst utan att han också är en konung. Han är den konung som är smord med helig ande av Gud, den Högste. Som himmelsk konung har han ett verk att fullgöra. I Psalm 110 finner vi en målande skildring av vad han skall göra. Omedelbart efter orden: ”HERREN [Jehova] har svurit och skall icke ångra sig: ’Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt’”, heter det vidare där i Psalm 110:

⁴⁴ ”Herren [Jehova, NW] är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag. Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden.” — Ps. 110:4—6.

45. Hur beskriver Uppenbarelseboken 19:11—21 vad Jehovas överstepräst och konung skall göra?

⁴⁵ På 1900-talet före den vanliga tideräkningens början var Jehova Gud sannerligen på den trogne Abrahams högra sida, då Abraham stred mot de plundrande konungarna och räddade Guds tjänare ur deras våld och sedan återvände för att bli välsignad av Melkisedek, konungen i Salem. (1 Mos. 14:13—20; 15:1; Hebr. 7:4—10) Enligt de profetiska orden i Psalm 110 kommer Jehova Gud likafullt att vara på sin översteprästs och konungs, Jesu Kristi, högra sida i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddonstriden. (Upp. 16:14, 16) I bibelns sista bok, i kapitel 19, talas det om hur denne överstepräst och konung, genom Jehova Gud, skall ”krossa konungar” på denna Guds vredes dag; hur han skall ”hålla dom bland hedningarna” eller nationerna och undanröja förtryckarna; hur han på grund av det världsomfattande motståndet mot Guds rike skall komma ”döda [att] ligga” spridda överallt på jorden och inte låta någon fiende undkomma; och nu kan ingen härskare, oavsett hur folkrikt och mäktigt det land är, som han styr över, undgå att bli krossad för att det lidande folket skall få lättnad. (Upp. 19:11—21) Folket är i behov av att han gör detta för dem.

46, 47. a) Vad betyder namnet Melkisedek? b) Vad skall alltså den större Melkisedek göra som Nationernas förbund eller Förenta nationerna inte har kunnat göra och inte kan göra?

⁴⁶ Vad skall följden bli för folket? Namnet på den stad som den forntida Melkisedek var konung över där borta i Mellersta Östern antyder det. Om detta heter det i det inspirerade uttalandet i Hebréerna 7:1—3: ”Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste ... är först och främst”, ”när man uttyder, vad han kallas, ... ’rättfärdighetens konung’, men därjämte ock ’Salems konung’, det är ’fridens konung’, ... och likställes med Guds Son.”

⁴⁷ Missförstå nu inte! Jesus Kristus, den större Melkisedek, skall inte vara konung i något Salem borta i Mellersta Östern här på jorden. Han skall vara en himmelsk ”fridens konung”, eftersom namnet Salem betyder ”frid”. Intill denna dag har Förenta nationerna såsom efterträdare till Nationernas förbund inte infört och bevarat fred och säkerhet för mänskligheten; och ingen mänsklig internationell organisation för fred och säkerhet i världen kommer någonsin att kunna göra detta. Men Salems större konung kan och skall göra detta och är förordnad till det. Därför är det inte underligt att det i Psalm 110 förutsägs att Jehova Gud, genom honom, måste krossa alla jordens styrande element som stör friden och hotar folkets trygghet.

48. Vilka skall vara med Jesus i himmelriket, och vilken ställning kommer de att inta?

⁴⁸ Eftersom Jehova Gud är frikostig, skall hans Son, Jesus Kristus, inte vara ensam i himmelriket. Han kommer att ha ett förutbestämt antal medregenter förenade med sig i den himmelska styrelsen, 144.000 enligt bibelns sista bok. (Upp. 7:4—8; 14:1—3) Om dessa trogna efterföljare till Jesus Kristus heter det i Uppenbarelseboken 20:5, 6: ”Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.” Bibeln slår alltså fast att sedan Harmageddonstriden utkämpats och Satan, djävulen, och hans demoner blivit bundna, skall Jesus Kristus, den större Melkisedek, härska som himmelsk konung och tjäna som Guds överstepräst i tusen år till gagn för folket på jorden. — Luk. 22:28—30; 2 Tim. 2:11, 12.

49. Vad kommer att hända prästerna i den falska religionens babyloniska världsvälde, och vilka kommer att tjäna till mänsklighetens eviga välsignelse?

⁴⁹ När dessa kristna, som har varit trogna intill döden, överflyttas till himmelen genom den ”första uppståndelsen” för att ”vara Guds och Kristi präster och ... få regera med honom de tusen åren”, kommer det inte längre att finnas några av Jehova Gud förordnade präster här på jorden. De präster som tillhör kristenhetens falska kristendom, ja, alla präster som tillhör den falska religionens babyloniska världsvälde, skall ha blivit berövade sitt ämbete och ha avrättats på Jehovas vredes annalkande dag, då han verkställer sin dom över nationerna. (Ps. 110:4—6) Detta innebär att folket på jorden bara kommer att ha Guds överstepräst och hans sanna underpräster att tjäna dem i himmelsk makt, i direkt kontakt med Gud. Vilka eviga välsignelser kommer inte detta att bli för allt folket, eftersom Guds överstepräst och hans himmelska underpräster i sanning är Abrahams utlovade ”säd”, vars antal en gång var okänt, liksom stjärnornas tal, och i vilken alla folk på jorden skall bli evigt välsignade! (1 Mos. 22:17, 18) De skall låta alla få gagn av Kristi offer.

50. Hur skall synder alltså verkligen bli förlåtna, och vad kan då komma att åtfölja sådan förlåtelse?

⁵⁰ Då kommer människorna verkligen att få sina synder förlåtna, men inte genom att bikta sig i en religiös byggnad och bekänna synder för en ofullkomlig, syndig präst, utan genom att ångra sig och vända sig enskilt till Gud i bön genom hans överstepräst, Jesus Kristus, och be om förlåtelse. (Matt. 6:9—12; 1 Joh. 1:9; 2:1, 2) Deras synder skall verkligen bli förlåtna i himmelen. Fysisk läkedom för människokroppen kommer också att följa på sådan förlåtelse från himmelen.

51. a) Vad gjorde Jesus för att visa att en man hade fått sina synder förlåtna? b) Nämn några av översteprästens och underprästernas plikter i Israel. Vad kan vi följaktligen förvänta under den större Melkisedek?

⁵¹ Tänk på att Jesus Kristus en gång, medan han var här på jorden, botade en lam man som tecken på att han fått syndaförlåtelse. (Matt. 9:1—8) Tänk också på att under den tid då profeten Mose lag gällde bland Guds utvalda folk, hade Jehovas överstepräst och hans underpräster tillsynen över folkets hälsa och över att de sanitära föreskrifterna i Guds lag efterföljdes. (3 Mos. 13:1—8; 14:1—32; Matt. 8:1—4; Luk. 17:11—19) På ett ännu kraftigare och verkningsfullare sätt skall Guds överstepräst lik Melkisedek vaka över folkets hälsa här på jorden under hans rikes tid. De gudfruktiga, lydiga människorna skall välsignas med att undan för undan bli helt återställda till fullkomlig hälsa och kroppslig fullkomning, då all deras synd tas bort genom Kristi blod och rättfärdig fostran.

52. a) Vilken omtänksam, kärleksfull fråga ställs nu? b) Hur har kristenhetens präster visat att de inte är till någon hjälp för folket?

⁵² ”Men är det då inte något som fattas?” kanske du frågar och tillägger: ”Allt detta är obeskrivligt storslaget och underbart för alla människor av en god vilja som överlever Harmageddon, striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag, men — hur går det med de milliarder och åter milliarder människor som har dött och återvänt till jordens stoft ända sedan synden och dess straff, döden, fick insteg på jorden för omkring sex tusen år sedan?” Det är sannerligen en omtänksam, kärleksfull fråga! Hur hjälplösa skulle inte kristenhetens präster och predikanter och den så kallade hednavärldens präster vara, om de skulle ställas inför ett sådant problem på jorden! De har trott att människosjälen är odödlig. De har predikat att döda människor omedelbart övergår till en andevärld, där det finns änglar eller demoner. Och de har utfört religiösa ceremonier för de döda och har rentav framburit vissa ”offer” för de döda, t. ex. ”mässoffret”, som de överlevande släktingarna måst betala för. Vad har de egentligen gjort för folket genom detta? Men hur är det då med Guds överstepräst?

53, 54. Vad skall Jehovas store överstepräst göra för de döda i gravarna?

⁵³ Jesus Kristus, den större Melkisedek, gav ut sitt fullkomliga människoliv såsom ett offer, inte bara för att återlösa dem som fortfarande är vid liv, sedan Harmageddonstriden utkämpats och Satan och hans demoner blivit bundna, utan också alla som har dött tidigare därför att de ärvt ofullkomlighet och synd av sina ursprungliga jordiska föräldrar, som syndade i Edens lustgård. (Rom. 5:12—18) Under de bebådade tusen år som Jesus Kristus tjänar som konung och överstepräst kommer han att se till att alla som kommer in under hans lösenoffers förtjänst också verkligen kommer att få fullt gagn av det. Men hur? Genom att han uppväcker dem från de döda till liv här på jorden under himmelrikets styrelse. Han talade själv om det, då han var här på jorden, och för att visa att han hade makt att göra det uppväckte han ett antal människor från de döda, och det gjorde också hans trogna apostlar. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15) Således skall möjligheten att uppnå evigt fullkomligt liv på en renad, paradisisk jord öppnas för dessa uppståndna. Och till sist skall Guds löfte i Uppenbarelseboken 21:4 helt förverkligas:

⁵⁴ Gud ”skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Jämför Jesaja 25:7—9.

55. Vilka krav, som anges i Malaki 2:7, uppfyllde Jesus, och vilka är alltså framtidsutsikterna under Guds översteprästs, Jesu Kristi, styrelse?

⁵⁵ Undervisar prästerna inom och utanför kristenheten folket om dessa trösterika ting i denna tid? Den frågan kan du själv besvara. Du vet om dessa präster fyller de krav som Gud ställer på en präst. Dessa krav anges i den sista hebreiska profetiska bok som tillkom före Kristi första ankomst, nämligen i Malaki 2:7, där det heter: ”Prästens läppar skola förvara kunskap, och undervisning skall man hämta ur hans mun; han är ju HERREN Sebaots [härskarornas Jehovas] sändebud.” När Jesus Kristus var här på jorden som människa fyllde han dessa krav. När han tjänar i himmelen som Guds överstepräst, kommer han inte att svika folket i detta avseende. Alla skall undervisas om den ende levande och sanne Guden och om hans föranstaltningar för att folket skall räddas undan synd och död. Att folket inhämtar denna kunskap och lydigt lever i överensstämmelse med den kommer att innebära att det får evigt liv i ett jordiskt paradis av frid och lycka under Jehova Guds och hans översteprästs himmelska rike. — Joh. 17:3; Jes. 11:9.

[Fotnot]