Efter dessa ”yttersta dagar” — Guds messianska rike!
1. a) Uttrycket ”de yttersta dagarna” kräver vad för någonting beträffande dessa dagar? b) Hade de ”yttersta dagarna” för den judiska ordningen ett slut?
DAGAR som kallas ”de yttersta dagarna” bör ha ett slut. I fråga om judarna och deras återuppbyggda tempel i Jerusalem slutade dessa dagar år 70 v.t. Varför skulle de i annat fall kallas ”de yttersta dagarna”? Och historiskt sett hade de ett slut (télos). När Jesus talade om dessa sista dagar för den judiska tingens ordning, sade han: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matt. 24:21, 22; Mark. 13:19, 20.
2. a) Vilka var ”de utvalda” för vars skull den ”stora vedermödan” över Jerusalem blev förkortad? b) Vilken syn på uppfyllelsen gör Jesu profetiska ord överdrivna?
2 Enligt uppgift var det 97.000 judar inne i Jerusalem som överlevde belägringen och förstöringen av deras heliga stad och dess tempel, som var byggt av kung Herodes. Dessa judar var emellertid inte ”de utvalda” för vars skull denna ”stora vedermöda” förkortades. De utvalda var i stället de kristna, vilka, efter det att den första belägringen hävts år 66 v.t., ofördröjligen lydde Jesu råd i Matteus 24:16—20 och flydde från den dömda staden till områden belägna utanför provinsen Judeen. Allt detta då på den tiden var illa nog. Men om Jesu ord i Matteus 24:21, 22 och Markus 13:19, 20 begränsas till enbart slutet (télos) för Jerusalem år 70 v.t., blir hans sätt att uttrycka sig beträffande detta överdrivet. Det var helt visst inte den största vedermöda som skulle inträffa i hela den upptecknade mänskliga historien.
3. Först när vi betraktar förstöringen av det forntida Jerusalem från vilken ståndpunkt får Jesu beskrivande ord sina rätta proportioner?
3 Jesu jämförande ord får sina rätta proportioner först när vi betraktar Jerusalems förstöring som en förebild till eller en förhandsglimt av en ännu senare ”stor vedermöda” utan motsvarighet, nämligen tillintetgörelsen av kristenheten, som påstår sig ha närmare ett tusen millioner medlemmar. Dess tillintetgörelse sätter i gång tillintetgörelsen av hela världsväldet av falsk religion. Kort därefter följer tillintetgörelsen av alla världsliga element, som har skilt sig från detta babyloniska världsvälde av falsk religion, fastän de inte gjort det till förmån för Guds messianska rike. Antalet människoliv som skall utplånas under denna ”stora vedermöda” kommer att i kolossal grad överträffa antalet av alla dem som tillintetgjordes i floden på Noas tid, dvs. åren 2370—2369 f.v.t.
4. a) De ”krig och rykten om krig” som Jesus profeterade om var de som skulle inträffa under vilken tidsperiod? b) Vad antyds av att de kallas en ”början till nödens våndor”?
4 I Jesu profetia i Matteus 24:4—22 var de ”krig och rykten om krig” som han talade om begränsade till en särskild tidsperiod. När det gäller den judiska tingens ordning, som hans lärjungar i första hand frågade om, var detta perioden med ”de yttersta dagarna” från år 29 till år 70 v.t. Denna period utmärktes sannerligen av ”krig och rykten om krig” tillsammans med hungersnöd, farsoter och jordbävningar. Det var utan tvivel så att judarna kände av en del av verkningarna av dessa olycksbringande ting. Men Jesus sade att sådana ting skulle vara enbart en ”början till nödens våndor”. (Matt. 24:8) De skulle inte vara de slutliga dödskvalen.
5. a) Ledde dessa uppskakande ting på den tiden fram till Kristi ”närvaro” och ”avslutningen på tingens ordning”? b) Utfördes också predikandet om Riket i den utsträckning som förutsagts eller inte? Anför skäl.
5 Dessa förödande ting ledde fram till slutet (télos) för den judiska tingens ordning i Palestina. Men alldeles som vi kan se nu i vår tid visade de sig inte vara ”tecknet på ... [Kristi] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”, ting som var inbegripna i lärjungarnas rad av frågor. (Matt. 24:3; Mark. 13:4) Under ”de yttersta dagarna” för den judiska ordningen var det också nödvändigtvis så att predikandet av ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” utfördes i begränsad skala på grund av att de som predikade om Riket var få till antalet och detta predikande utfördes under förföljelse. (Matt. 24:9—14) Men hela världen var naturligtvis ett öppet fält för dem, eftersom predikandet om Riket inte skulle vara begränsat enbart till de omskurna judarna. Efter Jesu uppståndelse från de döda måste hans lärjungar lyda befallningen att gå och göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matt. 28:19, 20) Predikandet om Riket i världsvid skala måste alltså ännu höra framtiden till, tiden efter år 70 v.t.
6. a) Vilka ting förutsades inträffa efter vedermödan över judarna på den tiden? b) Varför förenade sig inte ”de utvalda” med ”alla jordens stammar” i deras sorg?
6 Med hänsyftning på den ”stora vedermödan” över Jerusalem år 70 v.t. fortsatte Jesus att tala om ting som är bestämda att komma ”omedelbart efter de dagarnas vedermöda”. (Matt. 24:29) Då skulle ”Människosonens tecken” visa sig, och det skulle också förekomma sorg, inte bara bland de kringspridda tolv stammarna av köttsliga judar, utan bland ”alla jordens stammar”. Det var också ett församlande av alla ”hans utvalda” som skulle nå sin fullbordan. Dessa ”utvalda” skulle inte förena sig med ”alla jordens stammar” i att sörja över den nära förestående världskatastrofen. I stället för att sörja skulle de glädja sig över att ”Människosonens tecken” visade sig i himmelen. (Matt. 24:30, 31) De skulle glädja sig över att de hade bevis för att de befann sig i ”de yttersta dagarna” för den gamla världsordningen. Sedan det där sorgliga året 1914 v.t., det år då mänsklighetens första världskrig bröt ut, har vi haft detta bevis i överväldigande mått.
7. Vad är, enligt bönen Fader vår, att förvänta, sedan ”de yttersta dagarna” för den världsomfattande tingens ordning nått sitt slut?
7 De ”yttersta dagarna” av någonting måste följas av någonting annat. Vad kommer att följa på ”de yttersta dagarna” för den nuvarande världsomfattande tingens ordning? Oberoende av vad världsliga prognosmakare kan föreställa sig beträffande jordens tillstånd efter ett väntat tredje världskrig ser Jehovas vittnen fram emot Guds messianska rike, det som Jesus lärde sina lärjungar att bedja om i bönen Fader vår. — Matt. 6:9, 10.
8. Varför ber de kristna fortfarande bönen Fader vår, trots det Paulus skrev i Kolosserna 1:13 omkring åren 60—61 v.t.?
8 Vi ber fortfarande denna bön, trots det aposteln Paulus skrev i Kolosserna 1:13 omkring åren 60—61 v.t. På den tiden skrev han: ”Han [den himmelske Fadern] har räddat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons rike.” Detta syftar på ett andligt rike som de kristna i Kolosse, medan de fortfarande befann sig i köttet här på jorden i en religiöst förmörkad stad i Mindre Asien, hade överförts till. Det är obestridligt att deras andliga tillstånd på jorden, vilken står under Satans, djävulens, styre, inte var uppfyllelsen av Herrens bön: ”Fader, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma.” (Luk. 11:2; Matt. 6:9, 10) För att denna bön skulle bli besvarad helt och fullt måste Guds älskade Son bli uppsatt på tronen i någonting som var mer än ett andligt rike som rådde över hans jordiska lärjungar.
DEN MESSIANSKE KUNGEN OCH HANS FÅRLIKA UNDERSÅTAR
9, 10. a) Vilken utsträckning skulle det kungadöme ha som Jesus hänsyftade på för egen del i liknelsen om fåren och getterna? b) Efter vad för någonting som Jesus gjort skulle detta åtskiljande verk ske, och vad skulle denna aktion ange eller innebära?
9 I sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” hänsyftade Jesus på sin kungavärdighet i fullständig bemärkelse. Enligt aposteln Matteus’ skildring avslutade Jesus sin profetia genom att framställa liknelsen om de symboliska fåren och getterna. I Matteus 25:31, 32 inledde han liknelsen med orden: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor [inte nationer] från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” Detta äger rum efter det att Satan, djävulen, och hans demoner blivit utkastade från sin himmelska plats ner till vår jords närhet av den på tronen uppsatte kungen, Jesus Kristus, och berövade sina himmelska privilegier. Allt detta har visats profetiskt i bild i Uppenbarelseboken 12:5—9. Beträffande vad denna aktion betyder läser vi:
10 ”Och jag [Johannes] hörde en hög röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet, eftersom våra bröders anklagare har slungats ner, han som anklagar dem dag och natt inför vår Gud! Och de har segrat över honom på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord, och de har inte älskat sin själ ens inför döden. Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.’” — Upp. 12:10—12.
11. a) När var det, enligt vad händelserna utvisar, som ”Apokalypsens fyra ryttare” började rida? b) Vår period med krig sedan år 1914 motsvarar vilken begränsad period som förutsagts i Jesu profetia om ”de yttersta dagarna”?
11 Vilken upplyst människa kan förneka att ett sådant extraordinärt ”ve” över ”jorden och havet” har kännetecknat vårt tjugonde århundrade sedan år 1914, det år då, enligt alla bevis, de s. k. ”Apokalypsens fyra ryttare” började sin ritt? (Se Uppenbarelseboken 6:1—8.) Detta måste vara ett omisskännligt ”tecken” på att ”de yttersta dagarna” för denna världens tingens ordning började år 1914 och att vi har trätt in i ”avslutningen på tingens ordning”. Sedan Satan, djävulen, och hans demoner blivit utdrivna ur himmelen har det helt visst också varit ”de yttersta dagarna” för dem, innan de slungas i avgrunden före Messias’, Jesu, 1.000-åriga regering. (Upp. 20:1—3, 7) Det är tydligt att första världskriget, som började år 1914, och andra världskriget, som började år 1939, och de många krig, som har följt över hela jorden sedan år 1945, är en nutida motsvarighet till de ”krig och rykten om krig” (jämte hungersnöd, farsoter och jordbävningar) som Jesus sade skulle göra åren från år 29 till år 70 v.t. till ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning, som hade sin medelpunkt i Jerusalem och dess återuppbyggda tempel.
12. Om Jerusalem år 70 v.t. inte genomgick det som Jesus förutsagt i Matteus 24:21, 22, hur förhåller det sig då med det som den nuvarande världsomfattande tingens ordning är på väg emot?
12 Den kvalfulla nöd som drabbade Jerusalem år 70 v.t. motsvarade inte det Jesus beskrev i sin profetia i Matteus 24:21, 22. Men i vår tid är det motbildliga Jerusalem (kristenheten), ja, hela den falska religionens världsvälde, ja, hela den världsomfattande tingens ordning, på väg mot en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. Det är därför inte underligt att vi ser uppfyllelsen av den profetia som aposteln Paulus uttalade omkring år 65 v.t. och skrev ner i 2 Timoteus 3:1: ”Det må du [Timoteus] veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.” — 1917.
SLUTLIGT VÄRLDSVITT TILLKÄNNAGIVANDE!
13. Vilket annat drag i Jesu profetia skulle, i överensstämmelse med Uppenbarelseboken 12:11, göra ”avslutningen på tingens ordning” unik?
13 Sedan Satan, djävulen, blivit utkastad ur himmelen har, enligt Uppenbarelseboken 12:11, de kristna, som anklagades av honom, ”segrat över honom ... på grund av sitt vittnesbörds ord”. Uppfyllelsen av detta har varit ett annat drag som Jesus sade skulle göra ”avslutningen på tingens ordning” unik. Vilket drag? ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet [télos] komma.” (Matt. 24:14) Detta föregår slutet på de ”yttersta dagarna”.
14. Hur har detta vittnande om Riket överträffat det som utfördes under de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning?
14 Ett sådant vittnesbörd, som avgetts av Jehovas vittnen sedan första världskriget slutade den 11 november 1918, har i ofantlig grad överträffat det internationella vittnesbörd som avgavs under ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning under tiden från år 29 till år 70 v.t. Då på den tiden avgavs vittnesbördet i Asien, Europa och Afrika. I vår tid har det avgetts inte bara på dessa kontinenter, utan också i Amerika, i Australien och på öarna i Stilla havet, ja, över hela världen.
15. Vad kan bespottare, för att förringa denna prestation, säga om kristenhetens missionärer under de gångna århundradena?
15 De som bespottar detta kan förringa denna prestation och framhålla att kristenhetens missionärer under gångna århundraden har nått till alla dessa platser innan dessa kristna vittnen för Jehova ens framträtt. Det är riktigt! Men det vittnande om Riket som utförts av Jehovas vittnen sedan år 1914 har varit någonting som varit mycket annorlunda i förhållande till vad kristenhetens missionärer har gjort allmänt bekant både före och efter år 1914.
16, 17. a) På vilket sätt har det vittnesbörd om Riket som avgetts sedan första världskriget slutade år 1918 skilt sig från vad kristenhetens missionärer har predikat? b) Vad sades till bevis för detta i tidskriften Vakt-Tornets moderupplaga, i numret för 1 juli 1920?
16 ”Annorlunda” — hur då? På så sätt att det inte har varit ett vittnande om det rike som omnämns i Kolosserna 1:13, Guds ”älskade Sons rike”, till vilket de 144.000 andliga israeliterna, ”försedda med sigill”, redan har blivit överförda. (Upp. 7:1—8) Vad Jehovas vittnen har predikat över hela världen sedan år 1918 är någonting unikt, någonting som har karakteriserat denna tid som ”de yttersta dagarna” för den politiska, sociala, rättsliga, militariserade tingens ordning. Det har varit ett världsvitt vittnande om en kunglig regering som nu är upprättad i himlarna och är bemyndigad att driva ut djävulen och hans demoner från platsen för detta rikes tron. (Upp. 12:5—9) Mindre än två år efter det att första världskriget slutat, i numret för 1 juli 1920, inflöt i den amerikanska moderupplagan av Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro en ledande artikel med rubriken ”Evangelium om riket”, i vilken Matteus 24:14 citerades. Under underrubriken ”Arbete för alla” hette det vidare:
17 ”Evangelium betyder ett glatt budskap. Det glada budskapet här handlar om änden av den gamla tingens ordning och upprättandet av Messias’ rike. Det betyder, att syndens och bedrövelsens natt håller på att fly. Det betyder, att Satans rike håller på att falla sönder för att aldrig mera resa sig.” — Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro, 1 juni 1921, sidan 167.
18. a) Efter vad ”skall slutet komma”, enligt Jesu profetia? b) Vilken tidigare tidsperiod är våra ”yttersta dagar” en parallell till, enligt Joel 2:28, 29?
18 När predikandet av dessa goda nyheter om att det messianska riket har blivit upprättat i himlarna år 1914 har utförts i den omfattning som Gud vill, ja, ”sedan skall slutet [télos] komma”. (Matt. 24:14) Detta slutliga predikande om Riket över hela världen infaller således inom ”de yttersta dagarna” för denna tingens ordning. Dessa dagar är därför de rätta dagarna för den slutliga uppfyllelsen av profetian i Joel 2:28, 29, precis som det var en första uppfyllelse av profetian på aposteln Petrus’ och hans medapostlars tid, alldeles som han själv förklarade vid pingsten år 33 v.t. Våra ”yttersta dagar” är alltså en nutida motsvarighet till deras ”yttersta dagar”.
19. Vilken händelse under de ”yttersta dagar” i vilka apostlarna levde måste också ha en nutida motsvarighet, för att jämförelsen mellan perioderna av ”yttersta dagar” skall vara fullständig i alla sina drag?
19 Men har det, för att motsvarigheten skulle göras fullständig beträffande alla sina drag, likaså skett ett utgjutande av smörjelsens heliga ande över ”varje slag av kött” i våra ”yttersta dagar”? (Apg. 2:16—19) Vi tvekar inte att säga att det har varit en tydlig uppfyllelse av Joel 2:28, 29 sedan det världsomskakande året 1914. Under första världskriget lyckades fienderna till det messianska riket, särskilt kristenhetens prästerskap, få predikandet om Riket genom Jehovas smorda tjänare antingen förbjudet eller svårt lamslaget. Detta var någonting som liknade tillståndet under de 51 dagarna från Jesu död den 14 Nisan fram till förmiddagen på pingstdagen den 6 Sivan år 33 v.t. På den 50:e dagen från Jesu uppståndelse fick hans lärjungar, som var församlade i Jerusalem, kraft från höjden, när smörjelsens ande kom över dem och de blev hans offentliga vittnen.
20. Vad för något, som motsvarar det som beskrivs i Uppenbarelseboken 11:7—13, inträffade sedan framträdande representanter för Sällskapet Vakttornet blivit frigivna ur fängelse år 1919?
20 Likaså skedde det i mars under efterkrigsåret 1919, sedan styrelseledamöter för Sällskapet Vakttornet och deras medfångar befriats från inspärrningen i det federala tukthuset i Atlanta i Georgia i USA, att helig ande blev verksam på ett mäktigt sätt gentemot kvarlevan av Jehovas överlämnade, döpta tjänare på jorden. Under dess pådrivande kraft inriktade de sig på det arbete som var utstakat för dem i Matteus 24:14, nämligen att avge det slutliga vittnesbördet om Guds upprättade rike fram till ”slutet”. Detta motsvarar vad som i bildliga ordalag framställdes i Uppenbarelseboken 11:7—13.
21. a) Vad ägde rum med tusentals judiska högtidsfirare i Jerusalem vid pingsten år 33 v.t.? b) Vilket betydelsefullt inslag har på ett motsvarande sätt kännetecknat allmänna konvent från och med år 1919?
21 År 33 v.t. blev omkring 3.000 judar som firade pingsten döpta i Jerusalem ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn” och med försäkran om att få helig ande utgjuten över sig. Längre fram steg antalet av dem som fick ta emot smörjelsens heliga ande till omkring 5.000. (Apg. 2:37—41; 4:4; Matt. 28:19, 20) I våra egna nutida ”yttersta dagar” och mindre än sex månader efter det att medlemmar av personalen vid Sällskapet Vakttornets högkvarter blivit frigivna ur fängelset i Atlanta i Georgia hölls ett allmänt konvent i Cedar Point i Ohio i USA den 1—8 september 1919, och vid detta konvent blev mer än 200 döpta i Eriesjön i hopp om att bli döpta in i Kristi andliga kropp. Vid det andra konventet i Cedar Point tre år senare blev 361 döpta som blivande medlemmar av Kristi andliga kropp och med det himmelska hoppet. Vid konventet i Columbus (Ohio) år 1924 blev 485 döpta.
22. Vilken tillämpning av Joel 2:28, 29 gjordes vid konventet i Indianapolis år 1925, och vad har bevisat att Gud är en som exakt håller tiden och är en exakt profet med avseende på denna profetia?
22 År 1925, vid konventet i Indianapolis i Indiana i USA, var det inte bara så att många blev döpta, utan det hölls också ett mycket viktigt tal. Det hade temat ”Den heliga anden utgjuten”, och det gav en nutida tillämpning av Joel 2:28, 29. Tusentals fler än någonsin förut rapporterades ta del av brödet och vinet vid det årliga firandet av Herrens aftonmåltid. (Sidorna 19—24 i Vakt-Tornet för 15 januari 1926) Under dessa ”yttersta dagar” sedan det av krig plågade året 1914 har alltså helig ande blivit utgjuten på ett särskilt markerat sätt för att bevisa att Jehova är en som troget håller tiden och en ofelbar profet. Inom kort kommer nu dessa ”yttersta dagar” att nå sitt ”slut” (télos) i jordens största ”vedermöda”.
23. Vilken regering skall vara rådande efter det att de här omtalade händelserna inträffat, och till vilket gagn för dem som överlever ”vedermödan” och alla de återlösta döda kommer detta att vara?
23 Vad skall komma till sist, efter allt detta? Uppenbarelseboken 19:11—20:6 svarar: Jehova Guds messianska rike under tusen år, och det skall införa ”på jorden frid bland människor av godvilja”, först bland dem här på jorden som överlever ”den stora vedermödan”, nämligen en kvarleva av dem som fått helig ande utgjuten över sig under ”de yttersta dagarna”, och även den ”stora skaran” av deras fårlika följeslagare, som hållit fast vid dem intill ”slutet” (télos). (Luk. 2:14; Matt. 24:21; Upp. 7:9, 14, 15) Därpå kommer uppståndelsen att följa, i rätt tid, allteftersom dessa tusen år på ett storslaget sätt går framåt mot sitt framgångsrika slut — uppståndelsen för alla de döda människor som kommer att reagera på Guds lamms, den messianske kungens, Jesu, röst, hans som gav sitt fullkomliga mänskliga liv som en lösen för dem alla. — Upp. 20:11—21:4; Joh. 5:28, 29.
[Infälld text på sidan 26]
Hur ond och svår förstöringen av Jerusalem år 70 v.t. än var, så var den inte den största ”vedermödan” i historien. — Matt. 24:21
[Ruta på sidan 29]
Det predikande om Riket som utförts av Jehovas vittnen sedan år 1914 är mycket annorlunda i förhållande till kristenhetens missionärers predikande, eftersom:
Det försiggår inom ”de yttersta dagarna” för den nuvarande fördärvade tingens ordning
Det framhåller upprättandet av Guds rike som en verklighet år 1914
Det kännetecknas av ett märkligt utgjutande av Guds ande sedan år 1919, vilket utgör en fullständig uppfyllelse av Joel 2:28, 29.
Det bringas till sin höjdpunkt genom ”slutet”, télos, på ”de yttersta dagarna”, i jordens största vedermöda
Det framhåller det storslagna hoppet att den smorda kvarlevan och ”den stora skaran” skall få överleva in under Messias’ tusenåriga rike
Det pekar på den annalkande uppfyllelsen av Guds löfte att de döda människorna skall få uppstå på en paradisisk jord