Religiöst hyckleri

POST-TIMES i Palm Beach i Florida återgav ett brev från en ung pojke. Brevet lydde:

”Jag avskyr att gå i kyrkan, därför att jag där ser människor som jag vet super, skvallrar, ljuger och bedrar. ... Jag har ingen som helst respekt för skenheliga människor, och det finns fullt av sådana i vår kyrka.” — Den 27 maj 1979.

Religiöst hyckleri är inte ovanligt. Inte heller är det något nytt. Redan på den tiden när Gud handlade med israeliterna som ett folk var skrymteri tidvis vanligt. Gud gav uttryck åt sin uppfattning om detta genom profeten Amos,a och han har samma uppfattning om de olika formerna av religiöst hyckleri i vår tid.

Genom Amos sade Gud: ”Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet. I som sägen: ’När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.’” — Am. 8:4—6.

Dessa israeliter iakttog alltså samvetsgrant nymånadshögtiden och veckosabbaten genom att avstå från all affärsverksamhet. Men de kunde knappt vänta tills dessa vilodagar passerat, då de åter skulle få ägna sig åt sina laglösa metoder. Deras oärlighet medförde fördärv för de arma och betryckta. På så sätt bidrog de till att ”göra slut på” de ödmjuka. Dessa onda människor brukade hjärtlöst bedra de fattiga genom att använda orätta vikter och mått. Det kunde därför hända att de fattiga blev utblottade och att de var tvungna att sälja sig själva till slaveri, och dessa själviska människor köpte dem. En fattig människa kanske inte kunde betala ett par skor, och av den anledningen kunde hans fordringsägare sälja honom till slaveri. Det var inte bara så att det bedrägliga förfarandet omfattade mängden säd som såldes, utan också kvaliteten på spannmålen. Den vara som såldes var enbart ”avfall”.

De otrogna israeliternas gärningar undgick inte Jehova Guds uppmärksamhet. Han hatade deras religiösa skrymteri. Genom sin profet tillkännagav han: ”HERREN har svurit vid Jakobs stolthet [det vill säga vid sig själv, eftersom han inte kunde svärja vid någon större; jämför Hebréerna 6:13]: ’Aldrig skall jag förgäta detta allt som de hava gjort. Skulle jorden icke darra, när sådant sker, och skulle icke alla dess inbyggare sörja? Skulle icke hela jorden höja sig såsom Nilen och röras upp och åter sjunka såsom Egyptens flod?’” — Am. 8:7, 8.

Dessa ord klargjorde att den Högste inte skulle glömma det syndaregister över skamliga gärningar som vittnade mot otrogna israeliter. Under bördan av hans straffdom skulle landet befinna sig i ett tillstånd av förvirring, och invånarna skulle sörja. Landet skulle så att säga stiga och sjunka såsom Nilen gör, när den svämmar över sina bräddar och sedan åter sjunker.

Jehova Gud har inte förändrat sin uppfattning om religiöst skrymteri. Hans godkända tjänare är bara de vars gärningar är i full överensstämmelse med hans ord. (Jak. 1:25—27) Detta är anledningen till att vi bör förvissa oss om att vi verkligen lever ett rättskaffens liv från Guds ståndpunkt sett.

[Fotnoter]