Vakna tillbedjare i ändens tid
1. Varför är det så viktigt att vara andligen vaken nu?
DÅ VI nu står ansikte mot ansikte med den tillintetgörelse, som Jehovas skarprättare, Kristus Jesus, i en mycket nära framtid skall tillfoga den onda världen, hur livsviktigt är det då inte att vara vaken för de förpliktelser som vilar på dem som utövar bibelns religion! Vi måste akta oss för de fällor, genom vilka vi kan bli dragna ned i tillintetgörelsen med de onda, ty likt ett rytande lejon söker djävulen uppsluka dem som vacklar. Vi bör vara noggranna med att hålla våra ögon stadigt fästa på den nya värld som ligger omedelbart framför oss. — 1 Petr. 5:8.
2. Vilken inställning manade Petrus enträget sina kristna bröder att ha, och varför är detta råd lämpligt för oss i ändens tid?
2 Det var bara omkring sex år innan Jerusalem förstördes av de romerska krigshärarna år 70 e. Kr. som aposteln Petrus skrev sitt andra brev till medlemmarna av den kristna församlingen och gav inspirerade råd, vilka äger ännu större giltighet nu i denna tid som går omedelbart före den tillintetgörelse, varav Jerusalems förstöring var en profetisk bild. Petrus vände sig till dem som redan hade vunnit tron och betonade deras beroende av Gud och följaktligen deras behov av att vandra ödmjukt inför honom. Han sade att de hade vunnit tron ”genom vår Guds och Frälsarens, Jesu Kristi, rättfärdighet”. (2 Petr. 1:1, NW) Alla står vi i tacksamhetsskuld till Gud för livet och de talrika föranstaltningar han gjort för att uppehålla det. Vi har ingenting att berömma oss av i oss själva, men vi har mycket att vara tacksamma för. Liksom vi har Gud att tacka för vårt nuvarande liv, så är också vårt hopp om evigt liv i den nya världen grundat på hans anordningar.
Guds anordning för befrielse
3. Varpå är vårt hopp om frälsning grundat?
3 Fastän vi är födda i synd och under dödens fördömelse, blev vi, när vi hörde de goda nyheterna, väckta till medvetande om att det enda medel, varigenom förlossning står att få, är Jesu lösenoffer, den föranstaltning som Jehova Gud är upphov till. Jesus är ”vägen och sanningen och livet”, och ingen kommer till Fadern utom genom honom. (Joh. 14:6) De bland de kristna, som blir ”delaktiga av gudomlig natur” såsom andliga söner till Gud och medarvingar med Kristus i det himmelska riket, har detta hopp på grund av återlösningen. Till dem säger aposteln Paulus: ”Må vi därför, då vi nu hava blivit förklarade rättfärdiga såsom ett resultat av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också hava vunnit vårt tillträde förmedelst tron till denna oförtjänta godhet, vari vi nu stå, och må vi jubla på grund av hoppet om Guds härlighet.” (2 Petr. 1:4; Rom. 5:1, 2; NW) Det hopp som bor hos den ”stora skaran” av troende, vilka ärver Rikets jordiska område, är också grundat på denna föranstaltning, och de förkunnar offentligen: ”Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:10, NW) De uppskattar djupt denna Guds anordning. Den är inte någonting som de bekänner sig tro på men inte förstår. De undervisar andra om den och begagnar sig regelbundet av förmånen att få bedja till Gud i dens namn som gav sitt liv till en lösen.
4. a) Genom vilket medel är befrielse från tillintetgörelse i Harmageddon möjlig? b) Vilken inställning måste vi ha i stället för att sätta vår lit till människor?
4 Att man tar emot Jesus Kristus såsom den genom vilken Gud bereder befrielse är också det medel, varigenom det blir möjligt att överleva Harmageddonstridens katastrof. I Noas dagar blev endast de som satte tro till Noa såsom Guds profet och underkastade sig hans anförarskap bevarade genom syndafloden. När Harmageddon bryter ut i denna generations tid, kommer endast de som har bevisat sin tro på den större Noa, Jesus Kristus, såsom Guds store profet och regerande konung och som underkastar sig hans anförarskap att bli bevarade in i den nya världen. (1 Petr. 3:20, 21) De som har satt sin lit till jordemänniskor kommer att finna sig vara utan hjälp. Människan med allt sitt vetenskapliga kunnande kommer att finna sina försvarsmedel mot fjärrprojektiler maktlösa, när det gäller att hejda de naturkrafter, som Gud kommer att vända mot de onda för att förgöra dem. Inte heller kommer människan att kunna uppfinna några medel att undgå domen genom att fly till någon annan del av universum. Om de onda säger Gud: ”Om de gräva sig ned i scheol, skall min egen hand hämta dem därifrån, och om de fara upp till himlarna, skall jag föra dem ned därifrån.” (Am. 9:2, NW) I stället för att lita på människors verk kommer de som är medvetna om den situation, som mänskligheten nu står inför, att i ödmjukhet söka Guds ansikte och hans Sons, konungens, Jesu Kristi, ynnest. ”Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” — 1 Petr. 5:5, NW; Ps. 2:12.
Vi måste bära den rätta frukten
5. Vilka egenskaper bör komma till synes i deras liv, som önskar få leva i den nya världen, och vari kommer detta nu att resultera?
5 Allt detta kräver ansträngning å vår sida. Det innebär att vi inriktar vårt liv på ett sådant sätt att det stämmer överens med Guds rättfärdiga fordringar. Med tanke på de utsikter till liv som Gud har förelagt oss uttalade Petrus denna förmaning: ”Ja, just av denna orsak må ni, i det att ni till gensvar bidraga med all oförtruten möda, till eder tro lägga dygd, till eder dygd kunskap, till eder kunskap självbehärskning, till eder självbehärskning uthärdande, till edert uthärdande gudaktig hängivenhet, till eder gudaktiga hängivenhet broderlig tillgivenhet, till eder broderliga tillgivenhet kärlek.” (2 Petr. 1:5—7, NW) Tro, som är en välgrundad övertygelse om att det hopp som är oss förelagt genom Guds ord kommer att bli förverkligat, är något som fordras om vi skall kunna behaga Gud. Dygd är rättrådighet i uppförandet, i överensstämmelse med Guds moraliska måttstock; utan dygd skulle vår tillbedjan inte vara godtagbar. Kunskap måste envar av oss ha, om han skall kunna vara ”en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord”. (2 Tim. 2:15, NW) Självbehärskning är av vikt, när det gäller att bringa vårt liv i överensstämmelse med vad vi vet vara rätt. Uthärdandet sätter oss i stånd till att stå fasta i tron även under svåra omständigheter. Gudaktig hängivenhet driver oss till att lägga vårt hjärta i vår tillbedjan. Broderlig tillgivenhet och kärlek håller oss nära Gud, nära våra bröder och nära den teokratiska organisationen. ”Om dessa ting förefinnas i eder och överflöda, så komma de att hindra eder från att vara vare sig overksamma eller ofruktsamma i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” — 2 Petr. 1:8, NW.
6. a) Vilka frukter har kristenheten frambragt, och varför? b) Vad för slags frukt är uppenbar bland Jehovas folk, och varför?
6 Vi har inte råd att vara ouppmärksamma eller slöa tillbedjare. Vår tid är en tid för verksamhet. Vårt handlingssätt nu kommer att avgöra vår möjlighet till liv i den nya världen. Av sin frukt blir alla människor kända. I en skrift med titeln Memento (Påminnelse), som man i Nederländerna speciellt författade för femte söndagen i fastan och lät dela ut, hette det bland annat på tal om de frukter som kristenhetens religion frambringar: ”Vi är skuld till den söndrade enheten inom Kristi kyrka och till sanningens upplösning. ... Vi är skuld till att det finns trettiotre millioner kommunister som förnekar Gud, därför att vi inte älskar med tillräckligt nit. ... Vi är svaga, därför att vi har förvandlat evangelium till en behaglig formel för yttre anständighet och ett liv i trygghet. ... Vi är svaga därför att vi skakar av oss den kristna moralen. ... Vi är svaga därför att vi inte beder.” Deras frukt uppenbarar att det inte är bibelns religion de har, därför att deras frukt inte springer fram ur den ”exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus”. Men den som hör sanningens ord och fattar dess innebörd, han bär verkligen frukt av ett rätt slag. Han frambringar i sitt liv den av kristliga egenskaper bestående frukt som omnämns i Johannes 15:8 och varigenom Fadern blir förhärligad. Han är konsekvent i att ”frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn.” (Hebr. 13:15, NW) Detta får till följd att fler människor hör de goda nyheterna och blir åt Gud överlämnade kristna, hjärtevärmande anbefallningsbrev som vittnar om hur fruktbringande den tjänst är, vari vi deltar såsom ”Guds medarbetare”. — 2 Kor. 3:1—3; 1 Kor. 3:5—9.
7. Om någon inte bär kristen frukt, vad är det då för fel? Vad bör man göra åt saken?
7 Om dessa tillbörliga kännetecken och förehavanden saknades i vårt liv, så vore där ett allvarligt fel någonstans. ”Ty om dessa ting icke finnas hos någon, är han blind, i det han tillsluter sina ögon för ljuset, och har tagit sig till att glömma att han för länge sedan har blivit renad från sina synder.” (2 Petr. 1:9, NW) Om några har blivit försumliga i dessa stycken och inte har gjort sig sådan ”oförtruten möda” som är nödvändig, så är det nu tid att rätta till situationen. Vi har inte råd att vara likgiltiga eller halvhjärtade. Det skulle vara mycket ovist att uppskjuta vår tjänst för Gud till någon gång i framtiden, i synnerhet när man tänker på hur kort den återstående tiden är. Vi måste vara vakna för den sanna tillbedjans krav. Endast genom att vi inser behovet av att rätta oss efter Guds fordringar och helhjärtat uppbjuder våra krafter för att tjäna honom nu, kommer ”ingången i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike att rikligen förlänas” oss. — 2 Petr. 1:11, NW.
Kärleksfulla påminnelser
8. Vad angav aposteln Petrus som skäl till att han skrev sitt andra brev?
8 Varför skrev Petrus och gav dessa råd åt sina kristna bröder? Hade de inte reda på de saker som han skrev om? Han svarar: ”Fördenskull kommer jag alltid att vara benägen att påminna eder om dessa ting, fastän ni känna dem och äro väl befästa i den sanning som är närvarande i eder. Men jag anser det rätt, så länge jag är i denna hydda, att väcka upp eder genom att påminna eder.” (2 Petr. 1:12, 13, NW) Vid den tiden hade visserligen två eller tre av evangelieberättelserna blivit skrivna såväl som Apostlagärningarna. Också Paulus hade skrivit de flesta av sina fjorton inspirerade brev, och Petrus nämner om dessa. Likväl säger han: ”Mina älskade, detta är nu det andra brevet som jag skriver till eder, vari jag liksom i mitt första brev väcker upp eder klara tankeförmåga genom en påminnelse, för att ni måtte komma ihåg de ord som tidigare talats av de heliga profeterna och Herrens och Frälsarens bud genom edra apostlar.” (2 Petr. 3:1, 2, NW) Han visste att det skulle stimulera dem till fortsatt andlig vaksamhet. Det var ett skydd för dem att på nytt betrakta dessa viktiga sanningar, det skulle hjälpa dem att hålla sin insikt och uppskattning levande och sätta dem i stånd till att alltid vara redo att framföra ett försvar inför var och en som av dem krävde ett skäl för det hopp som bodde i dem. — 1 Petr. 3:15, NW.
9. Hur har vi i vår tid blivit försedda med påminnelser, och vilken verkan har de på oss?
9 Vi som lever i denna ändens tid har likaså behov av sådana kärleksfulla påminnelser. Bibeln själv innehåller påminnelser för oss. (Ps. 119:2, NW) Genom artiklar som står att läsa i Vakttornet och andra av Sällskapets publikationer blir också vårt tänkande stimulerat genom en påminnelse. Det är klart att vi kanske känner igen många av de grundläggande sanningarna såsom saker som vi har studerat förut, men denna påminnelse är av väsentlig betydelse för att vi skall kunna bevara vår uppskattning levande, och utan uppskattning skulle snart inte ens den kunskap vi har kunna driva oss till verksam tjänst. Med andlig vakenhet och vaksamhet för ögonen bör vi dra full nytta av dessa påminnelser, som Gud har sörjt för att ge oss.
10. Vad gjorde Petrus så säker på profetiornas sannfärdighet, och varför har vi nu ännu större skäl till förvissning?
10 Vad Petrus skrev var ingen inbillning. Han grundade inte sin undervisning på ”slugt uttänkta fabler”. Han hade personligen varit med Jesus vid det tillfälle då denne blev förklarad, och han hade då i en syn sett Herren i Rikets härlighet. Dessutom hade han hört Guds egen röst från himmelen säga: ”Denne är min son, min älskade, vid vilken jag har fäst mitt godkännande.” Det var på grund av dessa trosstärkande och trosbekräftande erfarenheter som Petrus skrev: ”Fördenskull står för oss det profetiska ordet så mycket fastare; och ni göra väl i att giva akt på det.” (2 Petr. 1:16—19, NW) Om Petrus hade skäl till att tro då, så har vi ännu starkare skäl nu, ty vi har inför våra egna ögon sett de profetior gå i uppfyllelse, som omisskännligen bevisar att Kristus nu är närvarande i Rikets makt och härlighet, att han redan har gått till aktion mot djävulen och kastat ut honom ur himmelen och att denna ändens tid snart kommer att nå sin kulmen med tillintetgörelse av all ondska, varigenom vägen öppnas för Guds eviga, nya värld. Att vi ständigt håller dessa fakta för vårt sinne hjälper oss att vara klarvakna vid utförandet av vår gudsdyrkan.
Fällor som måste undvikas
11. a) Vad hjälper oss som kristna att vara på vår vakt? b) För vilka två allvarliga försyndelser varnas vi i 2 Petrus 2:10?
11 Vilken skam det skulle vara att gå miste om den nya världen, när vi nu står vid dess tröskel! Likväl skulle vi kunna göra just detta, om vi underlät att ge akt på de varningar som är nedskrivna till skydd för oss: ”Så kan Jehova befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna, dock i synnerhet dem som löpa efter kött i begärelse efter att besudla det och som se ned på herravälde.” (2 Petr. 2:9, 10, NW) Lägg märke till de två försyndelser, för vilka vi särskilt varnas: att löpa efter kött i begärelse efter att besudla det och att se ned på herravälde.
12. a) Om några gör sig skyldiga till att ”löpa efter kött i begärelse efter att besudla det”, vilket hopp förverkar de då? b) Hur visar det som hände israeliterna att man behöver vara medveten om denna fara?
12 Det är ingen idé att lämna varningen utan avseende. Det gagnar oss inte att komma med det argumentet att vi är födda i synd och fördenskull lätt ger efter för köttets svagheter. ”Veta ni icke, att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare, varken smädare eller utpressare skola ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9, 10, NW) Vi är aldrig så nära den nya världen, att vi kan våga slappna i vår vaksamhet. Vi måste förbli vakna för faran. När israeliterna var nära slutet på sin fyrtioåriga vandring genom öknen, när de stod i begrepp att dra in i det utlovade landet, förspillde tusental av dem sitt tillfälle att komma in i det land, som Gud hade givit dem, genom att de gav efter för köttslig passion och begynte ”bedriva otukt med Moabs döttrar”. (4 Mos. 25:1) Vilka det vara må i våra dagar, som har lämnat världens besudlande uppförande och sedan ger efter för lockelser till omoraliskhet och börjar föra ett sådant levnadssätt, har förnekat den ägare som köpte dem, Jesus Kristus. ”Det som säges i det sanna ordspråket har hänt dem: ’Hunden har vänt tillbaka till sina egna spyor och svinet, som blivit badat, till att vältra sig i smutsen.’” — 2 Petr. 2:22, NW.
13. Vad är det för fel med en person som hänger sig åt omoraliskhet, och vad måste vi därför skydda, och hur?
13 De som väljer ett sådant handlingssätt har onda hjärtan. ”De hava ögon som äro fulla av äktenskapsbrott och ur stånd att avstå från synd, och de förleda ostadiga själar. De hava ett hjärta som är övat i vinningslystnad”, säger Petrus. Jesus pekade på samma orsak, när han sade: ”Ut ur hjärtat komma ... onda funderingar, mord, äktenskapsbrott, otuktshandlingar” osv. (2 Petr. 2:14; Matt. 15:19; NW) Hur har dessa begärelser någonsin kommit in i hjärtat, sätet för motivet, så att de fått det under sitt välde? Varenda tanke som någonsin uppstår i en människas sinne driver henne inte till handling, men det är sådant som hon stannar för, de tankar som hon behåller i sitt sinne till dess de blir fruktsamma, det är detta som slutligen framkallar handlingar hos henne. (Jak. 1:14, 15) Om någon gör det till en vana att mata sitt sinne med omoraliskhet, sätter han sin kristna ostrafflighet i fara. ”Mer än allt annat som skall bevaras bör du skydda ditt hjärta, ty ut ur det gå livets källor.” (Ords. 4:23, NW) Detta kan vi göra genom att odla de rätta tankevanor som anbefalls i Filipperna 4:8 (NW): ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.” När man gör detta, skyddar man hjärtat.
14. Vilka är de ”härliga”, som Petrus talar om, och varför är det viktigt att visa tillbörlig respekt för dem?
14 Hur förhåller det sig då med dem som ”se ned på herravälde”? Om dem säger aposteln vidare: ”Dristiga, egensinniga bäva de icke för dem som äro härliga, utan tala skymfligt.” (2 Petr. 2:10, NW) De ”härliga” som omtalas här är inte några som är begåvade och lysande i sina egna ögon eller som är härliga i andras ögon på grund av sina personliga prestationer. När Jesus bad till sin Fader, sade han om dem som hade börjat gå i hans fotspår: ”Jag har också givit dem den härlighet som du har givit mig.” (Joh. 17:22, NW) Härligheten är alltså given av Gud. De har fått privilegier förlänade åt sig, vilka i sanning är härliga, då de ju kommer från Gud. De som är konungens, Jesu Kristi, bröder har blivit utvalda till arvingar till det himmelska riket — i sanning ett härligt privilegium! Denna av Gud visade ynnest får inte lämnas utan avseende av andra människor som önskar vinna livet. Fördenskull visade Jesus i sin liknelse om fåren och getterna, att andra skulle bli dömda i fråga om sin värdighet att få liv i den nya världen just på grund av sin inställning till konungens bröder och det budskap som dessa bär fram om Riket. Att tala skymfligt om dessa Rikets sändebud skulle vara att visa ringaktning för Riket, för konungen och för dens herravälde, som har givit konungen makt och myndighet, nämligen Jehova Gud själv. Såsom kollektiv grupp utgör kvarlevan av dessa Rikets arvingar, som ännu är på jorden, den ”trogne och omdömesgille slaven”, åt vilken Gud har anförtrott Rikets intressen på jorden. Under helig andes ledning har denne ”slav” tillsatt vissa personer såsom tjänare i församlingarna till att vara herdar för Guds hjord. Det är viktigt att vi erkänner dem, åt vilka Gud på detta sätt har givit ett särskilt ansvar eller särskild myndighet, och att vi till fullo samarbetar med dem och inte ser ned på den anordning som detta innebär eller talar skymfligt om dem som har fått dessa privilegier anförtrodda åt sig.
15. Hur visar de som talar skymfligt om de härliga att de är lika oförnuftiga djur?
15 De som strider mot Guds synliga organisation, såsom den ”onde slaven” har gjort, visar sig vara oförnuftiga, utan uppskattning av Jehova Gud och utan insikt om sin ansvarighet inför honom. ”Dessa människor”, som inte förstår andliga ting, ”skola — likt oförnuftiga djur, som av naturen äro födda till att fångas och förgås, — i de ting, om vilka de äro okunniga och tala skymfligt, till och med lida tillintetgörelse på sin egen fördärvbringande väg, i det att de göra sig själva skada såsom lön för orätta gärningar.” — 2 Petr. 2:12, 13, NW.
16. Vad kan vi vara säkra på i betraktande av att Gud i forna tider verkställt sina domar?
16 Må ingen av dem som visar sig vara obekymrade om den gudomliga varningen mena att Gud kommer att avhålla sig från att straffa dem för deras utmanande beteende mot Gud. Han avhöll sig inte från att straffa änglarna som syndade eller den onda världen i Noas dagar eller de omoraliska människorna i Sodom och Gomorra. (2 Petr. 2:4—7) I striden vid Harmageddon kommer han att verkställa domen över dem som följer i sina onda föregångares fotspår, men han kommer också att bevara dem som visar att deras hjärtan är fästa vid honom genom att rätta sig efter hans rättfärdiga vägar.
En rätt syn på Guds tålamod
17. Varför vacklar inte en kristens tro, när icke troende gör narr av föreställningen om världens ände?
17 När vi har fått vårt tänkande stimulerat av Guds ord, finner vi att vår tro inte vacklar ens när vi ställs inför världens bespottande otro. Världsmänniskorna säger måhända: ”Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.” (2 Petr. 3:4, NW) Men vi vet att detta inte är sant! Upplysta genom Guds ofelbara ord är vi vakna för det förhållandet, att vi lever i ändens tid. Fastän människor gör narr av den tanken, att den onda världen skall tillintetgöras i striden vid Harmageddon, så gör vi det inte. Vi är väl förtrogna med de bibliska och de profana historiska redogörelserna för floden i Noas dagar, förmedelst vilken ”den tidens värld [led] tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten”. Detta angav ett mönster för något som skulle komma. ”I kraft av samma [Guds] ord förvaras de himlar [Satan och hans demoner] och den jord [ogudaktiga människor], som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag.” (2 Petr. 3:5—7, NW) Denna dom är viss; den är ingenting att göra narr av.
18. a) Varför har bespottarna orätt i sitt resonemang, när de gör gällande att Gud är senfärdig? b) Hur bör vi betrakta det tålamod som Gud nu visar?
18 Bespottarna bemödar sig om att förringa situationens allvar, och de ger uttryck åt detta och åt sin egen otro genom att göra gällande att om Gud någonsin hade haft för avsikt att införa en ny värld, så skulle han ha gjort detta för länge sedan; de anser honom vara senfärdig. Men Petrus ger oss detta råd: ”Låt ... icke detta undgå eder uppmärksamhet, mina älskade, att en dag är för Jehova såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” Tusen år är en lång tid för en människa, som har en livslängd på endast sjuttio eller åttio år, men för Gud som bebor evigheten är tusen år såsom en dag skulle vara för oss. Det finns alltså ingen orsak till tvivel, när vi hejdar oss för att betänka att mindre än sex av dessa tusenårsdagar har förgått, sedan människan föll i synd, och att vi nu lever i själva den generations tid, som kommer att få se den nya världen inträda. ”Jehova är icke senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring.” (2 Petr. 3:8, 9, NW) De som är sysselsatta i Herrens verk klagar inte över Guds tålamod; de arbetar strängt för att finna dem som är Herrens får och hjälpa dem in i den trygga fållan, medan det ännu är tid. På samma gång som de med stor förväntan ser fram emot den tid, då ondskan skall bringas till ett slut och Guds namn för alltid skall bli hävdat och upphöjt, är de angelägna om att göra allt vad de kan före den tiden för att hjälpa dem som har ett rätt hjärtetillstånd att uppnå bättring och få överleva tillsammans med dem in i rättfärdighetens nya värld.
19. Varför kommer tillintetgörelsen över den gamla världen som en tjuv, men varför kommer Jehovas trogna vittnen inte att bli överrumplade?
19 Fastän världen har blivit varnad, kommer de människor som inte tror och inte lyder att bli överrumplade, därför att de inte fäster avseende vid varningen. Jehovas dag skall komma över dem som en tjuv — ovälkommen och vid en tid då de inte väntar den. ”Men ni, bröder, ni äro icke i mörker, så att den dagen skulle överrumpla eder, så som den skulle göra med tjuvar, ty ni äro alla ljusets söner och dagens söner.” (1 Tess. 5:2—5; 2 Petr. 3:10; NW) Nej, Jehovas trogna vittnen kommer inte att bli överrumplade. De tar följande råd till hjärtat: ”Då ni ju vänta på dessa ting, gör då edert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” De lever varje dag med en intensiv känsla av medvetande om hur nära den dag är, då Jehova skall avrätta den sataniska världen. De vet att Guds rike redan härskar i himlarna och att de har till uppgift att kungöra det. Nitiskt uppträder de som dess förkämpar både i ord och i handling. Ja, Jehova Guds vakna tillbedjare bemödar sig allvarligt om att väcka andra till andlig vakenhet nu, så att dessa inte må gå ned i beständig sömn med de onda i striden vid Harmageddon, utan får överleva med de vakna tillbedjarna in i den nya världen för att tillbedja Jehova för evigt. — 2 Petr. 3:11—14, NW.