När tiden är inne att avgöra i vilken guds namn man skall vandra
1. Visade sig detta andra tempel i Jerusalem vara det till vilket nationer och folk skulle komma för att tillbedja Jehova för evigt? Ge skäl för svaret.
DET andra templet som byggdes i Jerusalem, under profeten Sakarjas tid, visade sig bara vara förebildligt, och som sådant hade det profetisk betydelse. Det visade sig inte vara det förblivande tempel som alla nationerna och folken skulle komma upp till för att tillbedja Jehova Gud för evigt. Det var på grund därav som Jerusalems jordiska tempel förstördes år 70 v.t., då Jerusalem ödelades för andra gången, denna gång av de härar som var utsända av det sjätte världsväldet, romarväldet.
2. Vem förutsade detta, och när nådde de tider som han omnämnde sitt slut?
2 Detta hade blivit förutsagt av Jesus Kristus trettiosju år tidigare, år 33 v.t., och han sade att Jerusalem därefter skulle fortsätta att vara förtrampat till dess ”hedningarnas tider” (”nationernas fastställda tider”, NW) var fullbordade. (Luk. 21:20—24) Dessa hedningarnas tider, sju till antalet, började då Jerusalem och Juda land första gången ödelades av babylonierna år 607 f.v.t. Jerusalem fick aldrig på nytt en kung av Davids konungsliga släkt på tronen, och i överensstämmelse härmed fortsatte dessa hedningarnas tider i ytterligare 1.844 år efter det jordiska Jerusalems andra förstöring. Detta betyder att dessa hedningarnas tider utlöpte år 1914 v.t.
3. Vilken fråga uppstår beträffande byggandet av ett tredje tempel åt Jehova i Jerusalem efter det att hedningarnas tider utlöpt år 1914, och är spridningen av Jehovas tillbedjan beroende av ett sådant tempel?
3 Detta betydde inte att slutet på hedningarnas tider år 1914 markerade att tiden var inne att ett tredje tempel för Jehovas tillbedjan skulle byggas i Jerusalem. Nej, så var det inte, även om begynnelsen av hedningarnas tider, tidigt på hösten år 607 f.v.t., såg Jehovas tempel ligga i ruiner, utan tillbedjare mitt i ett land som berövats människor och husdjur. Ett jordiskt, materiellt tempel för Jehovas tillbedjan behövde inte byggas i Jerusalem för att ersätta den muhammedanska moské, Klippdomen, som fortfarande står där. Varken begynnelsen eller spridningen av Jehovas tillbedjan i modern tid var beroende av att ett sådant tempel uppfördes på den platsen för att nationerna skulle strömma till det där. Skälet till att det förhåller sig så skall vi snart se.
4. Hur stod Jehovas tillbedjan mycket lågt år 1914, och vad insåg inte ens bibelforskarna på den tiden beträffande hans namn?
4 Här på jorden stod tillbedjan av Jehova såsom Gud mycket lågt år 1914. Ja, så var det också bland dem som bekände sig vara kristna, för att inte tala om köttsliga, omskurna judar. Första världskriget, som bröt ut detta år, gjorde att Jehovas tillbedjan på jorden kom att stå ännu lägre. Internationella Bibelstudiesällskapet, som förkastade treenighetsläran därför att den är oskriftenlig, var fortfarande i viss mån hämmat i sin uppskattning på grund av att man använde vanliga auktoriserade översättningar av bibeln (såsom Engelska auktoriserade översättningen eller Konung Jakobs översättning), som sällan innehöll namnet Jehova eller inte alls innehöll det. Genom tidskriften The Watch Tower offentliggjorde de dock artiklar med passande och tillbörliga rubriker, sådana som: ”Jehovas varaktiga närvaro hos sitt folk” (1 oktober 1914), ”Jehova, vår Gud, är en” (15 augusti 1915), ”Jehova tuktar världen” och ”Jehovas verk — ett förunderligt verk” (1 januari 1916) och ”Jehova håller tiden exakt” (15 mars 1919). Dessa bibelforskare insåg emellertid inte då att den tid var nära då Jehova Gud skulle göra sig ett namn. — Jes. 63:14.
5. Vad slags ”meritlista” hade huvuddelen av dem som bekände sig vara kristna under första världskriget, och varför påminner detta en om vad som sägs i Mika 3:9, 10?
5 Men vad var att säga om den långt större sammanslutningen av dem som bekände sig vara kristna, nämligen den världsvida religiösa organisation som kallas kristenheten? Det var ett lönnmord inom dess gränser som utlöste första världskriget, vilket började den 28 juli 1914. Vid slutet av hedningarnas tider, omkring den 4 oktober 1914, var det åtta nationer och imperier i kristenheten, jämte Japan, som kämpade mot varandra. Och när detta krig närmade sig sitt slut, den 11 november 1918, var det tjugofyra nationer i kristenheten, jämte fyra icke-kristna länder, som kämpade mot varandra. I motsats till Internationella Bibelstudiesällskapet engagerade sig kristenhetens kyrkosamfund och religiösa organisationer, liksom också judendomen och muhammedanismen, i detta krig. De medlemmar av kyrkosamfunden som tog ledningen i denna världsomfattande blodsutgjutelse påminde om profeten Mikas beskrivning av hövdingarna och furstarna i Juda och Jerusalem på hans tid, de som byggde upp ”Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet”. — Mik. 3:9, 10.
6. Hur motsvarade ”hövdingarna” och de religiösa ledarna i kristenheten den beskrivning som gavs av Mika, och vilket framträdande exempel fanns det på att kristenheten gjorde ”krokigt allt vad rakt är”?
6 Var det under dessa fyra år och tre och en halv månader av interkontinental krigföring så att domarna i kristenheten avkunnade domsutslag sedan de tagit emot mutor? Var det så att de religiösa prästerna tjänade pengar på religionen genom att utföra sina tjänster mot betalning? Var det så att de religiösa profeterna för pengar uttalade sina oskriftenliga förutsägelser för att behaga människor? Ja, precis på samma sätt som sådana människor hade handlat på Mikas tid bland Jehovas utvalda folk. Det rådde förakt för sann rättvisa, och man gjorde ”krokigt allt vad rakt är”. Detta blev iögonenfallande i kristenhetens uppträdande gentemot de internationella bibelforskarna, vilka vägrade att blanda sig i politik och inte önskade ha någon del i den krigföring som gällde politiska och kommersiella stridsfrågor, krigföring som inte var teokratisk. Kristenheten överhopade dessa samvetsgranna bibelforskare med förföljelser, inskränkande förbud och fängelsestraff, och tidigt på sommaren 1918 hade den fått presidenten för Internationella Bibelstudiesällskapet och sju andra medlemmar av Sällskapet Vakttornet bakom galler i det federala tukthuset i Atlanta i Georgia i USA, sedan de förvägrats att bli fria mot borgen eller överklaga domen.
7, 8. a) Genom vilken religiös organisation var det således som Jehovas tillbedjan blev raserad? b) Hur blev Jehovas tillbedjares andliga besittning ödelagd, så att dess tillstånd kunde jämföras med beskrivningen i Mika 3:12?
7 Detta innebar helt visst att Jehovas tillbedjan blev raserad! Genom vem? Genom det stora Babylon i vår tid, den falska religionens världsvälde, som domineras av sin folkrikaste och mäktigaste del, nämligen kristenheten. Ja, kristenheten, som har den fullständiga bibeln, i vilken namnet Jehova förekommer, fungerade som det stora Babylons främsta redskap till att föröda tillbedjan av den högste Guden, Jehova. Kristenheten ödelade tillbedjan av honom inom sitt eget område. Kristenheten förhärjade den bland de internationella bibelforskarna, som hade återupplivat tillbedjan av Jehova såsom vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Som ett resultat av detta var det vid slutet av första världskriget på hösten 1918 inte bara så att många delar av den bokstavliga jorden var ödelagda genom krigshärjningarna, utan Jehovas tillbedjares jordiska andliga besittning var också ödelagd, dvs. så långt det gällde förhoppningarna om andlig återställelse och förnyat innehav. Det kunde jämföras med vad Mika hade förutsagt om sitt eget land på grund av Babylons skändligheter:
8 ”Sion [skall] varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.” — Mik. 3:12.
Mirakulös återställelse
9. a) Varför var det inte nödvändigt att Jehovas tillbedjares andliga besittning låg öde i sjuttio år? b) Vad måste bli medelpunkten för Jehovas tillbedjan efter slutet på hedningarnas tider år 1914?
9 Det var emellertid inte nödvändigt att Jehovas tillbedjares andliga besittning skulle ligga i ett sådant förfallet tillstånd i sjuttio år, som fallet var med Juda land, vilket låg öde, utan människa eller husdjur, under de sjuttio första åren av ”hedningarnas tider”. (Luk. 21:20—24; 2 Krön. 36:20, 21) Det hade förutsagts beträffande Jehovas vittnens för allmänheten blottställda dödsliknande tillstånd att det skulle räcka bara en kort period, jämförbar med tre och en halv dagar. (Upp. 11:3—12) Hedningarnas tider hade redan utlöpt, år 1914, vid den tid då nation lyfte svärd mot nation och de började lära sig kriga i världsvid skala med total mobilisering och masslakt på människor. När dessa hedningarnas tider utlöpte, hade den tid nått sitt slut under vilken Jerusalems rätt till det messianska riket skulle vara förtrampad av hednanationerna, och Jehovas messianska rike i händerna på kung Davids rättmätige efterträdare, Jesus Kristus, föddes i himlarna, i det ”himmelska Jerusalem”. I mer än ett tusen ett hundra år hade det jordiska Jerusalem varit centrum för Jehovas tillbedjan. Det ”himmelska Jerusalem”, med sitt messianska rike vid makten, måste nu främja just denna tillbedjan.
10, 11. a) För att få till stånd vad för någonting på jorden ingrep det ”himmelska Jerusalem” på tillbörligt sätt? b) När skulle detta ske, enligt Mika 4:1, och vilken verkan skulle det ha på folken?
10 I överensstämmelse med detta ingrep det ”himmelska Jerusalem”, den himmelska medelpunkten för Jehovas tillbedjan, på tillbörligt sätt för att åstadkomma en tillbörlig återställelse av tillbedjan av dess Gud på jorden, och den skulle föras fram till en omfattning som aldrig tidigare setts. Den profetia som uttalats av Jehovas språkrör, Mika, hade förutsagt detta, och uppfyllelsen av denna underbara profetia har verkligen varit mirakulös. Då Mika började förutsäga återställelsen, blev han inspirerad att säga: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede.” Detta betyder efter den fruktansvärda förödelsen för Sion och Jerusalem och ”tempelberget”, som Mika just hade förutsagt i den föregående versen. (Mik. 3:12; 4:1, NW) Vad skulle ske? En häpnadsväckande omkastning! Lyssna:
11 ”Och det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus är skall bli fast grundat ovan bergens topp, och det skall sannerligen bli upphöjt ovan höjderna; och till det skall folk strömma.” — Mik. 4:1, NW.
12. Vilket förverkligande i liten skala fick denna profetia, och med vad för någonting i nutiden kan detta jämföras?
12 Ett förverkligande i liten skala av denna profetia började år 537 f.v.t. i och med att den trogna judiska kvarlevan befriades från Babylon och fick kunglig befallning att återvända till Jerusalem och återuppbygga Jehovas hus för tillbedjan på toppen av berget i staden. Sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914 lever vi i ”ändens tid” för hednanationerna, vilkas fortsatta herravälde över jorden har bestridits av Jehova Guds nyfödda messianska rike i himlarna. (Dan. 12:4; Matt. 24:3—14) Väl anpassad till tiden, under det första efterkrigsåret, nämligen år 1919, kom den gudomliga befrielsen av de tillbedjare av Jehova som i trohet hade överlevt de förkrossande erfarenheterna under första världskriget. Denna befrielse utmärktes på ett framträdande sätt av befrielsen ur det federala tukthuset av den styrande kretsen för de internationella bibelforskarna, vilka klart insåg att hedningarnas tider hade utlöpt och att Jehovas upprättade messianska rike måste kungöras på hela den bebodda jorden för alla nationerna, till ett vittnesbörd.
13. I vilken omfattning har den nutida kvarlevan upphöjt Jehovas tillbedjan till en högre nivå?
13 I likhet med den återställda judiska kvarlevan, som tog del i att återuppbygga Jehovas hus på toppen av berget i Jerusalem, har den nutida kvarlevan av Jehovas tillbedjare tagit del i att befrämja hans rena tillbedjan, i det de har höjt den över alla andra intressen i jordelivet. Denna värdiga tillbedjan av den ende sanne Guden måste vara det som är högst upphöjt i deras liv. Ingen annan tillbedjan, oberoende av hur högt upphöjd den är av människor, får tillåtas bli högre än tillbedjan av den högste Guden, Jehova. Dess upphöjda plats måste bli fast grundad ovan alla andra former av mänsklig tillbedjan, oberoende av hur högt upphöjda och lovprisade de är av människor och demoner.
14. a) Varför bemyndigade inte Jehova kvarlevan av det andliga Israel att återuppbygga templet i Jerusalem? b) Vilket tempel är det de måste erkänna? Varför det?
14 Denna trogna kvarleva av andliga israeliter tog således inte del i att bygga ett bokstavligt tempel i det jordiska Jerusalem. Det tempel som Jehova hade påbjudit skulle förstöras av romarna år 70 v.t. bemyndigade han inte kvarlevan av andliga israeliter att återuppbygga på den platsen. Han behöver inte ett sådant människogjort tempel på denna en gång heliga plats, ty han har klart och tydligt sagt oss att han inte bor i tempel gjorda med människohänder. Han har sitt sanna, andliga tempel, i vilket han personligen bor. Det är det tempel i vars allraheligaste avdelning hans överstepräst, Jesus Kristus, inträdde på våren år 33 v.t. med den dyrbara förtjänsten av sitt fullkomliga mänskliga offer till förmån för hela den syndiga, döende mänskligheten. (Hebr. 9:24—26; Apg. 17:24) Det är detta andliga tempel som vi måste erkänna och därigenom ge den högste Guden hans sanna värdighet och helighet och upphöjdhet. Det är detta tempel som vi måste nalkas i en uppriktig anda av tillbedjan, och detta kan vi göra var som helst på jorden, ty det är vad Jesus Kristus, Jehovas överstepräst, själv har sagt. (Joh. 4:21—24) Det jordiska Jerusalem har ingen betydelse längre!
15, 16. a) Vad började kvarlevan är 1925 inse beträffande Guds namn, och varför omfattade de år 1931 en ny benämning på sig själva? b) Hur var detta en uppfyllelse av Sakarja 10:9—12?
15 Allteftersom efterkrigsåren förflöt ökade antalet andliga israeliter som tog del i detta symboliska tempelbyggnadsarbete. De var kristna som följde Jesus Kristus i spåren, men de flesta av kristenhetens kyrkomedlemmar gjorde också anspråk på att vara detta. I vems namn valde då denna tempelbyggande kvarleva av andliga israeliter att vandra? Det var ett viktigt beslut som de hade att fatta. Från och med år 1925 började de urskilja att tiden hade kommit för den högste Guden att göra sig ett namn. De var beslutna att inte svärta ner detta namn tillsammans med de till bekännelsen kristna inom kristenheten. Efter sex år av intensiva bemödanden att göra det gudomliga namnet känt över hela världen omfattade de så, på sommaren år 1931, detta på Skriften grundade namn på sig själva: Jehovas vittnen. Detta har skett i uppfyllelse av den profetia som uttalades av Sakarja under den tid då templet återuppbyggdes i Jerusalem på 500-talet f.v.t.:
16 ”De skola ihågkomma mig i det avlägsna fjärran; och tillika med sina barn skola de leva och vända tillbaka. ... Men jag skall stärka dem i Jehová, och de skola vandra i hans namn, säger Jehová.” — Sak. 10:9—12, Åk.
17, 18. a) Hur har folken i nationerna sedan dess kommit att lära känna Jehova Gud och hans sanna tempel för tillbedjan? b) Vad sades det i Mika 4:2 om de folk som skulle strömma till templet?
17 Sedan detta historiska beslut år 1931 har följaktligen denna tempelbyggande kvarleva av andliga israeliter gått ut överallt i hednanationerna och predikat de goda nyheterna om Guds messianska rike, och de har gjort detta i Jehovas namn, såsom hans kristna vittnen. (Jes. 43:10—12; 44:8) Har folken i nationerna såsom ett oundvikligt resultat av detta kommit att lära känna Jehova såsom Gud och lära känna hans andliga tempel, i vilket den rena tillbedjan skall utövas? De upplysningar som strömmar in från alla delar av jorden besvarar denna fråga med ett uttryckligt Ja! Lägg märke till vad profeten Mika säger om dessa folk, som strömmar till Jehovas tempel:
18 ”Och många nationer skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” — Mik. 4:2, NW.
19. a) Hur har denna ”lag” och ”Jehovas ord” utgått från det himmelska Jerusalem till folken och nationerna? b) Vad betyder det för deras del att de säger: ”Vi skall vandra på hans stigar”?
19 Genom den verksamhet med att predika och undervisa som den tempelbyggande kvarlevan av andliga israeliter utför på hela jorden har kunskapen om denna ”lag” och om ”Jehovas ord” utgått från det himmelska Sion och det himmelska Jerusalem, sätet för Messias’ nyfödda himmelska rike. År efter år ökas rapporterna som visar att enskilda människor ur alla nationerna strömmar upp till det upphöjda ”Jehovas hus” för att tillbedja honom i hans andliga tempel. Vad betyder det för dessa som söker Jehova att de säger: ”Och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar”? Detta betyder att dessa människor ur alla nationaliteter, som blivit undervisade, överlämnar sig åt Jehova Gud för att göra hans vilja. De väljer den Gud de vill tjäna.
20. Vad sades det i Sakarja 2:10, 11 till förutsägelse av samma sak?
20 Just detta förutsades också av profeten Sakarja, då han profeterade under den tid då Jehovas tempel återuppbyggdes i Jerusalem. Han vände sig till tempelbyggarna och sade: ”Jubla och fröjda dig, Sions dotter; ty se, jag kommer och skall bo i din mitt, säger Jehová. Och många folkslag [nationer, Amerikanska standardöversättningen, NW] skola sluta sig till Jehová på den dagen och bliva mitt folk.” — Sak. 2:10, 11, Åk.
21, 22. Hur gör dessa ”många folkslag” eller folk av många ”nationer” raka motsatsen till vad de 24.000 israeliterna gjorde på Moabs hedar, enligt 4 Moseboken 25:3—5 och Hosea 9:10?
21 Dessa människor från ”många folkslag”, många ”nationer”, gör raka motsatsen till vad tjugofyra tusen israeliter gjorde på Moabs hedar, kort innan Israels nation gick över floden Jordan in i det utlovade landet. Dessa tjugofyra tusen övergav Jehova. I 4 Moseboken 25:3—5 läser vi: ”Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel. ... Då sade Mose till Israels domare: ’Var och en av eder dräpe bland sina män dem som hava slutit sig till Baal-Peor.’”
22 Beträffande dessa avfälliga israeliter heter det i profetian i Hosea 9:10 (Åk): ”De gingo till Baal-Peor och invigde sig till skammen och blevo styggelser, likasom den de älskade.” I fullständig kontrast till detta är det i vår tid så att, medan ”Sions dotter” ropar av glädje och jublar på grund av att Jehova har tagit sin boning i henne såsom ”den levande Gudens stad”, hundratusentals människor ur ”många folkslag” eller ”nationer” kommer och sluter sig till Jehova, överlämnar sig åt honom, och blir hans folk. — Hebr. 12:22.
Internationell fred bland tillbedjare av Jehova
23. Vilken uppmärksamhet ägnar Jehova dem, enligt vad som sägs i Mika 4:3, 4, och hur handlar de gentemot varandra?
23 När dessa överlämnade människor av alla nationaliteter godtar den lag som utgår från det himmelska Sion och Jehovas ord som kommer från det himmelska Jerusalem, vilken uppmärksamhet blir de då föremål för från hans sida, och hur handlar de gentemot varandra? Fortsättningen av Mikas profetia underrättar oss om detta, då det heter: ”Och han skall sannerligen avsäga dom bland många folk och bringa ordning i förhållandena beträffande mäktiga nationer långt borta. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. De skall inte lyfta svärd, nation mot nation, ej heller skall de mer lära sig att kriga. Och de skall verkligen sitta var och en under sitt vinträd och under sitt fikonträd, och ingen skall komma dem att bäva; ty härskarornas Jehovas egen mun har talat så.” — Mik. 4:3, 4, NW.
24. a) Har Förenta nationerna uppfyllt denna profetia i Mika 4:3, 4? b) Vad är orsaken till att den ”stora skara” som har strömmat till templets förgårdar sedan 1935 inte tillber Förenta nationerna som en gud?
24 Den av människor danade världsorganisationen för internationell fred och säkerhet, nämligen Förenta nationerna, har inte åstadkommit uppfyllelsen av denna profetia. Denna politiska organisation har fortfarande sin nedrustningskonferens fungerande regelbundet mitt i en värld som är starkare rustad än någonsin förut i historien. Men så förhåller det sig inte med den ”stora skara” ur dessa ”många folkslag” eller ”nationer”, som strömmar in på de jordiska förgårdarna till Jehovas andliga tempel för att i endräkt tillbedja honom. De vet genom bibelns profetior att Förenta nationerna kommer att misslyckas och att det är orätt att göra en gud av denna organisation. (Upp. 13:14, 15; 7:9—17) De vet att denna organisation kommer att misslyckas alldeles som den tidigare organisationen, Nationernas förbund, misslyckades. I synnerhet från och med våren år 1935, eller fyra år innan andra världskriget bröt ut, började dessa som sökte den ende levande och sanne Guden att strömma in på förgårdarna till hans tempel. Uppfyllde de Mikas profetia?
25. a) Hur har Jehovas tillbedjare symboliskt talat smitt sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar? b) Vilken gudomlig regel kommer de följaktligen att hålla sig till vid Harmageddon i fråga om sitt uppträdande gentemot nationerna?
25 Har denna internationella ”stora skara” av tillbedjare i Jehovas tempel bildligt talat smitt sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar? I den upptecknade historien finns fakta tillgängliga som bevisar att de har gjort detta och att de gör det ännu i denna dag. I november 1939, under andra världskriget, som då hade rasat i två månader, bekräftade de att de inte tog del i nationernas politik ty de förklarade frimodigt sin ståndpunkt för kristen neutralitet i förhållande till alla väpnade konflikter i världen. Fram till denna dag har de, trots fanatisk förföljelse på grund av denna stridsfråga, hållit fast vid sin tillkännagivna neutralitet. (Se artikeln ”Neutralitet” i The Watchtower för 1 november 1939; på svenska i Vakttornet för 1 januari 1940.) Inte ens då de militariserade nationerna kommer till den situation som kallas Harmageddon och Jehova Gud sätter i gång den teokratiska ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” mot de fientliga nationerna kommer dessa obeväpnade tillbedjare av Jehova Gud att lyfta så mycket som en vapenlös hand mot dessa nationer. De kommer att hålla fast vid den gudomliga regeln: ”Striden är icke eder, utan Guds.” — 2 Krön. 20:15; Upp. 16:14, 16.
26. a) Vilket sakernas tillstånd finner vi därför i Jehovas tillbedjares andliga besittning på jorden? b) Hurudant kommer förhållandet att vara beträffande deras hem på jorden efter Harmageddon?
26 Vad finner vi då i denna tid med avseende på Jehovas tillbedjares andliga besittning på jorden? Jo, detta: Trots att de kommer från många olika nationer och raser råder det gudaktig fred bland dem. De tillgriper inte krig för att avgöra sina meningsskiljaktigheter. De håller först och främst frid med Jehova Gud, och vidare håller de frid med människor. För att låna det profetiska språket i bilden av fred och säkerhet sitter de utan rädsla i sin trädgård, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, och gläder sig åt det andliga, livgivande välstånd som den Gud som de i endräkt tillber låter strömma ner över dem. I broderlig grannsämja, alldeles som det förutsagts i Sakarjas profetia (3:10), kan ”var och en av ... [dem] inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd”. Detta är verkligen en dyrbar försmak av freden, säkerheten och välståndet som skall råda efter det att Gud, den Allsmäktige, vid Harmageddon har tillintetgjort alla sina återstående fiender, nämligen när han därefter återställer paradiset till jorden. Jehovas tillbedjare kommer bokstavligen att sitta under vinträd och fikonträd vid sina hem, där lycka råder.
Tid att fatta beslut före Harmageddon!
27, 28. a) På vilket val nu beror vårt åtnjutande av sådana framtida förhållanden, och vilken mångfald av möjligheter i fråga om val finns det i denna tid? b) Vilken värdering gör bibeln av sådana världsliga gudar?
27 Detta är en synnerligen inbjudande framtidsutsikt! Men om en människa i framtiden skall få åtnjuta dessa paradisiska förhållanden beror helt och hållet på att hon väljer den rätte Guden nu. Överallt på jorden avgudar människorna olika ting såsom gudar. En av de populäraste gudarna i varje land är den patriotiska nationalismen. För många människor är en viss politisk ideologi en gud. Den politiska institution som kallas Staten räknas också av många som en gud. Militarismen har sina tillbedjare i denna kärn- och rymdålder. Den materialistiska vetenskapen har sina egna lovprisare. Och hur förhåller det sig med idrottsidoler, teateridoler, filmidoler, popidoler? Alla dessa har sina idoldyrkare bland dem som är ”nöjesälskande mer än Gudälskande”. (2 Tim. 3:4, NW) Utan att veta det tillber många människor demoner, ty aposteln Paulus sade: ”Vad nationerna offrar, det offrar de åt demoner och inte åt Gud.” (1 Kor. 10:20, NW) Och alla dessa gudar har över sig den som Paulus kallade ”denna tingens ordning gud”, nämligen Satan, djävulen. — 2 Kor. 4:4, NW.
28 Den inspirerade psalmisten gav sannerligen en riktig värdering av nationernas gudar, när han sade: ”Folkens alla gudar är värdelösa gudar.” (Ps. 96:5, NW) Av vilket värde kommer dessa gudar att vara för mänskligheten, när Jehova Gud skaffar bort dem vid Harmageddon och då han binder Satan, djävulen, och hans demoner och kastar dem i avgrunden? — Upp. 16:16; 20:1—3.
29. a) Varför finns det inte nu något rum för neutralitet med avseende på gudar? b) Vilket slutgiltigt beslut har de fattat som tar del i att bygga upp den sanna tillbedjan, i överensstämmelse med Mika 4:5?
29 Vi nalkas snabbt denna tid, Guds tid. Det är inte längre möjligt att inta en neutral ställning i förhållande till gudarna. Den världsfamnande situation som nu tar gestalt tvingar oss att fatta ett slutgiltigt beslut. Vem skall vi välja — den sanne Guden eller de värdelösa gudar som människorna i nationerna är överlämnade åt? Kom ihåg att profetian i Mika 4:1—4 håller på att uppfyllas i denna tid. Det är därför på sin plats att vi begrundar de ord av Mika som omedelbart följer på denna profetia. Mikas ord kräver att vi trotsar alla de falska gudarna i denna dömda värld. Så här säger Mika: ”Alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Mik. 4:5, NW) Detta är det oföränderliga beslut som har fattats av hela kvarlevan av andliga israeliter, vilka tar del i att bygga upp den rena tillbedjan i Jehova Guds andliga tempel. Detta är det beslut som de som tillhör den internationella ”stora skaran” och som nu strömmar upp till de jordiska förgårdarna i Jehovas andliga tempel fattar. Är detta det personliga beslut som var och en av oss fattar?
30. a) Hur visade Jesus själv att detta är det rätta beslutet att fatta? b) Vilken är den gud som vi kan tillbedja ”till obestämd tid, ja, för evigt”, och vad kommer detta att betyda för oss?
30 Det är det enda rätta beslutet. Det är till förmån för den ende Guden, den inför vilken Jesus Kristus själv står i första ledet när det gäller tillbedjan med odelad hängivenhet. Ingen kan vara en sann kristen med mindre han efterliknar Kristi fullkomliga föredöme. (Ps. 69:10; Joh. 2:13—17; 20:17; Upp. 3:12) Alla falska gudar kommer att förgås och deras tillbedjare med dem. Jehova ensam är den sanne Guden, som är oförgänglig, odödlig och lever ”till obestämd tid, ja, för evigt”. Han är den ende Gud som vi kan tillbedja ”till obestämd tid, ja, för evigt”. Detta val av tillbedjan betyder evigt hävdande och rättfärdigande av honom och aldrig upphörande välsignelser och glädjeämnen för oss i hans fridfulla nya ordning. — 1 Tim. 1:17; Ps. 90:2.