Tålamod och uthärdande
1. Vilka välsignelser kan de människor få åtnjuta, som tillhör den nya världens samhälle?
DEN verkliga styrkekällan till tålamod och uthärdande är Jehova, evighetens Gud. De som blir en del av Jehovas kristna organisation måste göra en ansträngning för att bevara sin plats inom den. Det är inte någon blott honorär ställning de intar. En kristen måste ådagalägga uthärdande, intill dess att han verkligen blir förd in i den nya rättfärdiga världen. När den kristne riktar blicken framåt mot den nya världen, kan han glädjas över de andliga rikedomar som Jehova låter strömma ned över sitt folk, i det att sanningens ljus blir klarare och klarare. Därtill kan han ha del i det stora församlande verk som Jesus har påbjudit för denna tid. Då han utför detta verk, får han uppehållande stöd av Jehovas ande. (Sak. 4:6) Själva det faktum att så många män, kvinnor och barn villigt erbjuder sig att ta del i detta oerhört omfattande internationella predikoverk är ett kraftigt bevis för att vi befinner oss i Kristi andra närvaros tid och är ett skäl till uthärdande i förkunnartjänsten.
2. Hur visade Jesus och hans lärjungar uthärdande?
2 Jesus gick ursprungligen i spetsen för det stora predikoverket. Han blev inte missmodig då människomassan hånade honom och sade: ”Du har en demon”, eller då många av hans lärjungar, sedan han hade undervisat dem om en svårförståelig sak, återvände till de vägar de tidigare hade följt och inte längre ville vandra med honom. Hans lärjungar hade också den rätta sinnesinställningen och lät sig inte avskräckas. När Jesus frågade dem: ”Ni vilja väl icke gå, ni också?”, svarade Petrus: ”Mästare, vem skola vi gå bort till? Du har utsagor om evigt liv.” (Joh. 7:20, Åk; 6:66—68, NW) Det finns inte heller något skäl för dem som tar del i det förkunnarverk, som Jesus påbörjade, att bli missmodiga då några, som visar intresse och en tid vandrar med dem, lämnar dem. (Hes. 33:32) Eftersom Jesus var en fullkomlig människa, kunde han tala verkningsfullt till stora folkskaror och undervisa dem med övertygande kraft. Han gjorde bruk av illustrationer eller liknelser och talade då om sådant som de kände till: om får och getter, om jordbruk och fiske. Vi kan på samma sätt anspela på aktuella händelser, då vi utför ett liknande verk, även om vi vanligen vänder oss till en mindre åhörarskara. Vi kan besöka folk i deras hem, tålmodigt gå tillbaka till dem, leda bibelstudier med hela familjer, visa att vi har kärleksfull omsorg om alla. Vill du följa detta Jesu exempel i tjänsten på fältet och så bli en kristen inte bara till namnet utan också i ord och gärning?
3. Vilken inbjudan går nu ut, och vilket gensvar röner den?
3 Jesus talade om en man som ägde en stor vingård, där vinet var färdigt att skördas, och som bad sina två söner ta del i skördearbetet. Den förste sonen samtyckte härtill men gick inte ut i vingården. Den andre sade nej till sin far, men efteråt ångrade han sig och gick ut. Tiden är nu inne för den skörd som Jesus förutsade, och Jehova visar tålamod till dess det församlande verket är fullgjort. Många människor som gör anspråk på att vara den himmelske Faderns söner är inte villiga att utföra det verk som han ger dem i uppdrag att fullgöra. Ja, Jesus talade rentav till de förnämsta prästerna och de äldre inflytelserika männen, när han sade: ”Jag säger eder i sanning att skatteindrivarna och skökorna gå före eder in i Guds rike.” (Matt. 21:28—31, NW) Såsom det var på Jesu tid, när ärliga och ödmjuka människor i alla levnadsställningar tog emot budskapet och började ta del i förkunnarverket, så är det också nu. Dessa människor visar sig ångerfulla och därtill villiga att tjäna Gud med större iver än den kategori människor som påstår sig utföra hans verk. — Matt. 23:2, 3.
Tålmodigt uthärdande frambringar frukt
4. Hur illustrerade Jesus hur folk reagerar för budskapet?
4 Den som ägnar sig åt tjänsten från hus till hus finner att Jesu liknelse, som är återgiven i Lukas 8:9—15 (NW), stämmer med rätta förhållandet, att det finns människor av alla slag, alldeles som det finns många olika slags jordmån; somlig jord är stenig, somlig full av törnsnår, somlig är av det rätta slaget, duglig till att odlas. Jesus förklarade: ”Säden är Guds ord. ... Vad beträffar det i den rätta jordmånen, är detta de som, sedan de hava hört ordet med ett rätt och gott hjärta, behålla det och bära frukt med uthärdande.” Tålmodig personlig hjälp måste ges åt de flesta människor. De kanske inte förstår hur viktigt budskapet är, eller de kanske har sinnet fyllt av fördomar och missuppfattningar, eller också kan de vara uppriktigt övertygade om att deras föräldrars tro är den rätta. När vittnet kommer tillbaka för att tala mera om Skriftens sanningar, försöker kanske den besökte att komma ifrån förkunnaren. Men Jesus försäkrade oss om att fåren skulle lyssna till husbondens röst. Vi kan hjälpa till, så att det blir på det sättet, genom att hålla i med förkunnartjänsten och ”härda ut i ett verk som är gott”. — Rom. 2:7, NW.
5. Hur ådagalägger man tålamod vid frambringandet av Rikets frukt?
5 Förra året hölls det 646.000 bibelstudier i olika människors hem varje vecka, och de ledde till att 69.027 personer från alla världens hörn blev döpta; så stor ansträngning krävs det, om frukt skall frambringas. Såsom Jesus framhöll, faller en del av sanningens säd, som sås ut, vid vägen. Därefter kommer djävulen och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte skall komma till tro och bli frälsta. En del annan säd faller i stenig jord. Guds ord omfattas med glädje, men budskapet sjunker inte ned djupt och slår rot, ty jorden är stenig; och därför tror de människor, som detta är tillämpligt på, till en tid, men när förföljelsens hetta kommer över dem, tynar de bort och dör. En del annan säd faller bland törnena, vilket innebär att folk nog hör budskapet, men de har för bråttom och går upp i detta livets bekymmer och rikedom och nöjen, och så blir säden förkvävd och når aldrig mognad. Man måste hålla många studier för att finna det rätta slaget jordmån och tålmodigt och verkningsfullt rensa bort det som inte bär frukt.
6. Varför bör vi inte låta vårt mod slås ned, då somliga visar budskapet ifrån sig?
6 En fransman, som var ett Jehovas vittne, predikade i sju år för sina arbetskamrater utan något resultat. Men till sist lyckades han sätta i gång bibelstudier med några av dem, och flera har gjort goda framsteg i sanningen. Hans tålamod fick sin belöning. Bli fördenskull inte otåliga i tjänsten, därför att många människor inte tar välvilligt emot er. Alla lyssnade inte välvilligt till Jesus, och många som lyssnade av nyfikenhet utövade inte tro på det som han lärde; och därför kan man förvänta att det skall råda ett liknande förhållande nu. Om människorna inte ville lyssna till Jesus, när han förklarade sanningarna om sin himmelske Fader för dem, varför skulle vi då förvänta att de skulle lyssna till hans tjänare nu? Det finns inget skäl att tro att världen skall bli omvänd och att alla skall komma att lyssna till budskapet. Men en varning avges likväl om Jehovas hämnds dag, så att de som önskar hörsamma den kan undfly tillintetgörelse. Arbetet med att skilja de fårlika från dem som lägger i dagen en getlik sinnesinställning pågår nu i alla delar av världen. Människornas sätt att reagera för budskapet och deras uppträdande gentemot budbärarna avgör om de hamnar på konungens, Kristi Jesu, ynnests högra sida eller på hans ogunsts vänstra sida. Såsom han sade: ”Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.” När en människa alltså avfärdar den som kommer för att frambära Rikets budskap med orden: ”Jag har inte tid”, eller: ”Jag är inte intresserad”, säger hon i själva verket detta till Kristus, ty vi tjänar såsom hans sändebud. — Matt. 25:45; 2 Kor. 5:20.
7. Hur kan vi anbefalla sanningen åt människor av alla slag?
7 Den som tjänar såsom ett Kristi sändebud önskar utföra sin tjänst på ett sådant sätt, att det senare kan öppnas en möjlighet att få avge ett vittnesbörd. Aposteln Paulus gav värdefulla föreskrifter i denna sak, då han sade: ”Men en Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara taktfull mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden; han bör med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda, då ju Gud kanske kommer att giva dem bättring, som leder till exakt kunskap om sanningen; och de kunna komma tillbaka till sitt sunda förnuft ut ur djävulens snara, då de ju hava blivit fångade levande av honom för hans vilja.” (2 Tim. 2:24—26, NW) Somliga människor, som till en början häftigt motstår budskapet, gör detta därför att de uppriktigt tror på det som de tidigare har lärt, såsom det förhöll sig med Saulus från Tarsus. Han utsatte de första kristna för svår förföljelse till följd av sitt missriktade nit, men när han beslöt att följa den kristna levnadsvägen, kom han riktigt i skottgluggen för motståndet mot kristendomen. Så skrev han också: ”Vi anbefalla oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi uthärda mycket, genom bedrövelser, genom nödlägen, genom svårigheter, genom hugg och slag, genom fängelser, genom tumult, genom hårda arbeten, genom sömnlösa nätter, genom de gånger vi varit utan mat.” — 2 Kor. 6:4—10, NW.
8. Hur bör våra liv återspegla sanningen?
8 Du har kanske inte personligen upplevt sådan svår förföljelse som en följd av din kristna levnadskurs, men alla överlämnade kristna kan anbefalla sig såsom Guds tjänare på de sätt som Paulus angav, då han fortsatte att säga: ”Genom renhet, genom kunskap, genom långmodighet, genom vänlighet, genom helig ande, genom kärlek som är fri från skrymtan, genom sannfärdigt tal, genom Guds kraft; genom rättfärdighetens vapen till angrepp och försvar, genom ära och vanära, genom dåligt rykte och gott rykte; ... såsom sörjande men alltid fulla av fröjd, såsom fattiga men görande många rika, såsom utblottade och likväl ägande allt.” Paulus visade att han hade en utmärkt jämvikt och ägde full uppskattning av sanningen. Han lät ingenting slå ned hans mod utan satte tjänsten för Jehova främst. Han kunde vara tålig trots hugg och slag, fångenskap och motstånd, därför att han visste att han skulle få Jehovas välsignelse på den väg han slagit in på.
Att hålla ut under motstånd från familjen
9. Vilket handlingssätt är det bästa att följa då man möter motstånd från den egna familjen?
9 Kanske stöter du på det största motståndet från dem som står dig nära. Den som sätter värde på den långmodighet och det tålamod, som Jehova har visat mot mänskligheten, bör sannerligen lägga i dagen samma egenskaper, långmodighet, vänlighet och tålamod, då han har med andra människor att göra, i synnerhet med dem som hör till hans egen familj, även om dessa kanske motstår sanningen. Tålamod och ett kärleksfullt handlingssätt kan hjälpa motståndarna att med tiden ta emot sanningen. Om man blir otålig på en annan människa, kommer bara klyftan att vidgas. Om de andra medlemmarna i familjen ihärdigt motstår en kristen i hans gudsdyrkan, när han tar del i mötena och i tjänsten på fältet, kan han kanske få detta motstånd att vika genom att inte ge upp utan tålmodigt sätta Rikets intressen främst. Såsom Jesus sade: ”Den som har uthärdat intill slutet ... skall bliva frälst.” (Matt. 10:22, 34—39, NW) Och åter sägs det till oss: ”Om ni, när ni göra det goda och få lida, uthärda det, så är detta något som är välbehagligt för Gud.” (1 Petr. 2:20, NW) Efter någon tid kommer motståndarna, vilka de än må vara, att inse att ingenting kan slå ned ditt mod eller göra slut på ditt tålamod, och de kommer att högakta dig för att du står så fast.
10, 11. a) Vilka råd gav Petrus och Paulus, när det gällde det kristna uppförandet? b) Hur kan ett orubbligt fasthållande vid sanningen få sin lön för den kristne?
10 Kanske förhållandena är så besvärliga, att du inte ens kan tala om sanningen med de andra familjemedlemmarna; de vägrar helt enkelt att lyssna. Till och med i ett sådant fall kan de bli vunna utan ord tack vare ditt goda uppförande förbundet med djup respekt. (1 Petr. 3:1, 2) Ett sådant handlingssätt måste göra gott intryck. En kristen bör inte ge igen, såsom man gör i den gamla världen, inte använda glåpord, uppträda föraktfullt och visa vanvördnad för en annan människas uppfattning. Han följer Paulus’ ord: ”Far i stället efter rättfärdighet, gudaktighet, tro, kärlek, uthärdande, mildhet i sinnet.” (1 Tim. 6:11, NW) Om en äkta man säger till sin kristna hustru att hon inte får ta del i tjänsten på fältet eller gå på mötena, vet hustrun att hon ställs inför ett allvarligt problem, ty hon har vid sitt överlämnande lovat att göra Jehovas vilja. Hon vill inte sätta sig emot sin äkta man, och likväl vill hon vara trogen mot sin Skapare. Skriften råder henne: ”Kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp, grip fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har avgivit den rätta bekännelsen offentligt inför många vittnen.” Hon vet att hennes man inte kan ge henne liv, men det kan tänkas att hon, genom att orubbligt hålla fast vid sanningen, till sist kan vinna honom, så att han tar emot Guds ord. Kommer hon att visa gudaktig hängivenhet och uthärdande och avge denna bekännelse offentligt? Det är vad Gud önskar. Hon kan inte överge sin tro, om hon önskar vinna liv; därför visar hon att hon älskar sin man men infriar likväl sitt överlåtelselöfte åt Jehova. — 1 Tim. 6:12, NW.
11 Ett vittne för Jehova, som för omkring tjugoåtta år sedan för första gången fick höra sanningen, rönte ihärdigt motstånd från sin hustru och sina släktingar. Man bad böner för honom och brände ljus. När han kom i fängelse därför att han hade utfört tjänst som en Ordets förkunnare, sade de att det var rätt åt honom. Hustrun förmådde barnen att inte lyssna till sin fars undervisning. Trots allt detta var han en kärleksfull far som ständigt hade omsorg om familjen, alldeles som en kristen familjefar skall ha, och han höll fast vid sanningen. Slutligen, efter alla dessa år, gjorde en artikel i tidskriften Vakna!, som påvisade religionens betydelse i familjelivet, så djupt intryck på hustrun, att hon bad om att Jehovas vittnen skulle hålla bibelstudium med henne. Nu har hon omfattat sanningen tillsammans med sin man och har blivit döpt, och de är båda mycket glada över att ha kommit varandra närmare än någonsin tack vare Guds ord.
12. Hur är Job ett utmärkt exempel på uthärdande?
12 Det finns också många exempel i bibeln som visar vilka välsignelser som blir en följd av tålmodigt uthärdande. Job ställdes inför ett liknande problem. Han blev sjuk och förlorade sina barn och sina ägodelar. Hans vänner vände sig emot honom och sade att han måste ha handlat orätt och att Gud nu straffade honom. Hans hustru gav honom ett dåraktigt råd och sade att han skulle förbanna Gud och dö. Men han höll beslutsamt fast vid sin tro, och därför har Jobs tålmodiga uthärdande blivit till ett ordstäv. I Jakob 5:10, 11 (NW) sägs det till oss: ”Bröder, tag profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i fråga om att lida ont och utöva tålamod. Se, vi kalla dem lyckliga som hava uthärdat. Ni hava hört om Jobs uthärdande och hava sett den utgång som Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint i sin tillgivenhet och full av medlidande.” Om du tycker att du har svårigheter och problem, tänk då på vad Job gick igenom och utöva så tålamod, på det att också du må erfara välsignelse både för din egen räkning och för din familjs, såsom Job gjorde. Du kan vara viss om att Jehova inte kommer att låta dig bli frestad eller prövad utöver vad du kan bära, utan att du kommer att segra genom att inte ge upp. — 1 Kor. 10:13.
Att uthärda tålmodigt intill slutet
13. I vilket avseende utgör israeliterna ett avskräckande exempel för oss nu?
13 När en människa tar emot sanningen från Guds ord och börjar sluta sig till den nya världens samhälle, befinner hon sig i en ställning som liknar den som israeliterna befann sig i för tusentals år sedan, då de hade lämnat Egypten och begav sig på väg mot det utlovade landet. På liknande sätt lämnar människor av en god vilja i denna tid den gamla tingens ordning och dess levnadssätt bakom sig och gör den nya rättfärdiga världen till sitt mål i livet. Men det är viktigt att man inte blir missmodig eller otålig, därför att vägen tycks vara lång eller svår. Kort efter det att israeliterna hade lämnat Egypten började de klaga och knota. Hela församlingen knorrade mot Mose och Aron och sade: ”I haven fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna hop [eller församling] dö av hunger.” (2 Mos. 16:2, 3) De glömde bort att det var Jehova som ledde dem förmedelst en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Det var Jehova som skulle dra försorg om dem, vilket han inom kort visade, då han sände dem manna och även vaktlar att äta. Sedan klagade de över att vattnet inte räckte till, men Mose tillrättavisade dem med dessa ord: ”Varför fortsätta ni att sätta Jehova på prov?” Jehova ämnade inte låta sitt folk dö av törst; han gav dem vatten vid Meriba. När de sedan, efter allt detta, sände några av sina män att utspeja det land, som de skulle ta i besittning, visade de fruktan för dess inbyggare till följd av spejarnas rapport. De klagade: ”Varför för Jehova oss till detta land till att falla för svärd? ... Låt oss utse en anförare, och låt oss vända åter till Egypten!” Till följd av detta slutliga bevis på att de saknade tro på Jehova och på hans förmåga att leda och beskydda dem, blev de dömda att vandra fyrtio år i öknen, innan deras barn fick komma in i det utlovade landet. — 2 Mos. 17:2, 3; 4 Mos. 14:3, 4; NW.
14. Hur tjänar Kristus såsom den större Mose?
14 I denna tid följer vi Kristi Jesu ledning, hans som är den större Mose. Han förser oss med riklig andlig föda och med sanningens vatten mitt i ett förbränt land. Han skyddar oss för allt det motstånd som Satan och hans härskaror kan rikta mot oss. Vi vill inte nu visa samma brist på tro och uppskattning, som många av israeliterna lade i dagen, och bli otåliga gentemot Jehova och hans föranstaltningar eller hans ”program” för att fullborda sitt uppsåt. Vi gör i stället väl om vi tänker på löftet i Psalm 37:7, 9: ”Tig stilla inför Jehova och vänta längtansfullt på honom. Ty ogärningsmännen själva skola bliva utrotade, men de som hoppas på Jehova äro de som skola besitta jorden.” — NW.
15. Vad innehöll budskapet till församlingen i Efesus, och hur är det tillämpligt i denna tid?
15 Råd och uppmuntran till att fortsätta med full tro och brinnande nit gavs också åt den första kristna församlingen i Efesus: ”Jag känner dina gärningar och ditt hårda arbete och ditt uthärdande och att du icke kan fördraga onda människor. ... Du visar också uthärdande, och du har hållit stånd för mitt namns skull och har icke förtröttats. Icke desto mindre har jag detta emot dig, att du har övergivit den kärlek du hade i början.” Detta måste ha varit en chock för bröderna i Efesus. De hade arbetat hårt och givit bevis på uthärdande, men likväl saknade de det nit, den intensiva kärlek och den sprudlande entusiasm som de från början hade med avseende på sanningen. Även om du, som lever i denna tid, har varit verksam i många år i tjänsten, vill du inte att ditt nit skall svalna och din glädje mattas, jämfört med hur du kände det i början, och fördenskull måste du möda dig för att hålla nitet och glädjen levande såsom den kraft som påverkar ditt liv. (Upp. 2:2—4, NW) Jesus visste i förväg att detta problem skulle existera i denna tid, ty han framhöll att kärleken hos ett stort antal skulle svalna. Men om vi är starka i tron, regelbundet kommer tillsammans med församlingen och är verksamma i Jehovas tjänst, kommer det inte att hända oss. Men vi måste fortsätta att föra ett välbalanserat liv, sätta Jehovas intressen främst och alltjämt låta Riket vara det mål vi strävar hän emot.
16. Varför kan en kristen förvänta att få röna motstånd, men vad måste han göra?
16 En egenskap som är nära förbunden med tålamod är uthärdande, som innebär att man beslutsamt fattar ståndpunkt för sanningen och inte ger vika om man får lida eller utstå förföljelse. Jesus sade till en varning att kraftigt motstånd skulle riktas mot sanningen, då han yttrade: ”Om ni vore en del av världen, så skulle världen tycka om vad som är dess eget. Men emedan ni icke äro någon del av världen, utan jag har utvalt eder ur världen, av den orsaken hatar världen eder. Kom ihåg det ord jag talade till eder: En slav är icke förmer än sin husbonde. Om de hava förföljt mig, skola de också förfölja eder.” (Joh. 15:19, 20, NW) En verksam kristen kan förvänta att få röna motstånd i sin förkunnargärning, men han måste trots motståndet troget sträva på, ty uthärdandet nu betyder framtida liv i den nya världen. Ingen kan löpa halva loppet mot livet och förvänta att vinna belöningen; han måste löpa loppet ut. Paulus underströk detta i Hebréerna 10:36 (NW), då han sade: ”Ni måste uthärda, så att ni, sedan ni gjort Guds vilja, må få mottaga uppfyllelsen av löftet.” ”Då vi alltså hava en så stor sky av vittnen som omgiver oss, må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt.” (Hebr. 12:1, NW) Utan att någonsin snava till följd av brist på tro, men med fortsatt ihärdighet intill slutet, kan den kristne med uthärdande eller uthållighet löpa sitt lopp med Jehovas hjälp.
17. På vilket sätt har några fått utstå förföljelse för sanningens skull, men vad frambringar förföljelsen?
17 I flydda år och ända fram till denna tid har många bröder strävat framåt i trohet under svår förföljelse. Två bröder befinner sig nu till och med i fängelse anklagade för ”kontrarevolutionär verksamhet” i ett land, bara därför att de har hållit fast vid sin verksamhet såsom Ordets förkunnare och riktat välsinnade människors uppmärksamhet på hoppet om Riket. I ett annat land har en broder som gick i spetsen för Jehovas vittnens kristna verksamhet i många år fått lida mycket för sanningens skull. Han var i fängelse under en viss regim och åtnjöt sedan en tids frihet, varunder han drev på förkunnarverksamheten. Han har nu blivit förrådd av en person som han litade på och har åter hamnat i fängelse. Men inte ens dödshot kan vända sådana trogna kristna bort från att dyrka och tjäna Jehova. Paulus’ ord ger kraftig uppmuntran: ”Utan må vi jubla medan vi äro i bedrövelser, eftersom vi veta att bedrövelsen frambringar uthärdande, uthärdandet i sin tur ett godkänt tillstånd, det godkända tillståndet i sin tur hopp; och hoppet leder icke till missräkning, ty Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den heliga anden, som blev oss given.” (Rom. 5:3—5, NW; Jak. 1:2, 3)Jorden runt har bröderna uthärdat mycket, vare sig de har haft gott om det eller ont om det, har fått utstå förföljelse eller levat i frid. Men vare sig det råder goda tider eller svåra tider, vet de att deras glädje och lycka kommer av nitisk verksamhet i Rikets tjänst. — Fil. 4:11—13.
18. Hur bör vi handla i överensstämmelse med den kunskap vi har fått?
18 De vill inte gräva ned sina rikestalenter eller -pund genom att vägra att handla i överensstämmelse med den kunskap i sanningen som de har fått sig given, utan i stället gör de ständigt bruk av den, i det de i andra människors hjärtan sår ut, vattnar och vårdar samma hopp som de själva gläder sig över. Tjänarna i Jesu liknelse visste att husbonden väntade att de skulle göra bruk av sina pund, så att de kunde visa upp en ökning; de fick inte gräva ned det som de hade fått sig anförtrott genom att inte göra bruk av det. Så är det också i denna tid. Vi vill fortsätta att ta verksam del i skörden och inte bli ertappade med att vara oförberedda i likhet med de falska herdarna, som i sista minuten blir jordbrukare för att undgå den smälek som de ådrar sig, därför att de i många år har predikat lögn för betalning. (Matt. 25:14—30; Sak. 13:4—6; Mik. 3:11) Jehovas tjänare önskar kunna visa att de har varit i arbete i vingården, mödat sig i tjänsten under Jehovas ledning, tagit del i det stora församlande verket. De vill inte ge upp nu, då skörden pågår för fullt, nej, de vill i stället med tålamod fortsätta till dess Jehova säger att det är nog. — Jes. 6:11; 2 Tess. 1:4, 5; 2 Petr. 1:6.
19. Vad hindrar oss från att bli overksamma eller ofruktsamma, och varför bör vi vara tålmodiga och härda ut?
19 Också du kan ha del i detta församlande verk. Om du till din tro lägger dygd, kunskap och uthärdande, då kan ingenting hindra dig från att bli verksam och bära frukt, i det att du gör bruk av den exakta kunskap som du har fått dig given. Om du tålmodigt har hållit ut i många år och befrämjat den nya världens intressen, håll då fast vid de privilegier av tjänst som du har, så att ingen tar ifrån dig livets krona. (2 Petr. 1:5—8; Upp. 3:10, 11) Vi har råd att vara tålmodiga, ty vi har tiden på vår sida. Men tiden håller på att rinna ut för den gamla världens ordning. Satan vet att han bara har kort tid kvar. En del av denna generations livstid är det enda som återstår; uthärda fördenskull tålmodigt intill slutet för att vinna frälsning. Fortsätt att predika till dess Jehova säger att skörden är fullbordad och låter slutet drabba den gamla världen i tillintetgörelsen i Harmageddonstriden. Kom ihåg att ”den som har uthärdat intill slutet ... skall bliva frälst”. — Matt. 24:13, NW; 2 Tess. 3:5.