Är detta verkligen de ”yttersta dagarna”?
INNEBÄR denna våldets tidsålder att vi nu lever i de ”yttersta dagarna”? De som i all uppriktighet frågar detta kommer att få ett tillfredsställande svar. Men somliga frågar av fel motiv, och om dem skrev aposteln Petrus: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” (2 Petr. 3:3, 4) Det finns gott om sådana människor i den gudlösa värld vi nu lever i, och detta är i sig självt ett tecken på att vi har kommit in i de ”yttersta dagarna”.
Petrus riktar uppmärksamheten på de människor på Noas tid som talade hånfullt om en världs tillintetgörelse genom en vattenflod och tillägger:
”Genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” (2 Petr. 3:5—7)
Det är precis en sådan förintelse som denna onda världs styrande makter och mänskliga samhälle står inför. Men kan vi verkligen vara säkra på att detta är de ”yttersta dagarna”?
TECKEN PÅ DE ”YTTERSTA DAGARNA”
Aposteln Paulus talar om för oss att ”i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svara att komma till rätta med vara här”, och han tillägger:
”Människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud.”
Paulus säger därefter till oss att vi skall vända oss bort från sådana. (2 Tim. 3:1—5) Ser vi inte nu denna avsaknad av verklig kärlek, denna ”jag först”-mentalitet betonas överallt i världen? Detta bidrar i stor utsträckning till den här tidens kritiska problem.
Denna materialistiska, världsliga ande är rentav en fara för den kristna församlingen. Därför varnar Jesu halvbror Jakob människor, som har det gott ställt, för att leva i lyx eller leva för sinnlig njutning. Han säger till dem att ”något likt eld är vad ni har samlat i de yttersta dagarna”. (Jak. 5:1—5) Så ”de yttersta dagarna” är inte en tid för sanna kristna att — i likhet med en värld som är avlägsnad från Gud — bara tänka på att tillfredsställa det egna jaget.
I föregående artikel lade vi märke till att en tidsperiod av total krigföring och skräck började på jorden år 1914. Det är få som vill ifrågasätta att år 1914 markerade en vändpunkt utan motsvarighet i de mänskliga förhållandena — ”början till nödens våndor”, som Jesus beskrev det. Ja, det var ”början”, och Jesu stora profetia, som är återgiven i Matteus, kapitlen 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, räknar upp de svårigheter utan motstycke som mänskligheten har upplevat sedan 1914: krig, livsmedelsbrist, jordbävningar, farsoter, hemska syner, brottslighet, kärlekslöshet, fruktan, vånda. ”Vämjeligheten som vållar förödelse” — också identifierad i Uppenbarelseboken 17:3, 8 som ”ett scharlakansrött vilddjur” — har också trätt fram, först som Nationernas förbund och därefter som Förenta nationerna, men har inte förmått komma med någon lösning på mänsklighetens problem. — Matt. 24:15, 16; Dan. 11:31.
Jesu Kristi efterföljare har tillsammans med världen i allmänhet måst uthärda dessa hemsökelser. Dessutom har de kristna måst gå igenom andra svårigheter som Jesus beskrev i sin profetia: rättegångar, misshandel, hat och förföljelse. Under första världskriget blev de förföljda och förtryckta till och med i demokratiska länder. Före och under andra världskriget blev de en måltavla för nazisters, fascisters och shintoisters hat. Men det är inte så länge sedan som det kommunistiska Europa och ett antal radikala afrikanska länder utlöste sin galla mot vittnena. Men ni kristna, fatta mod! Allt detta har skett ”för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. — 1 Petr. 1:7.
ETT PÅTAGLIGT BEVIS
Det arbete här på jorden som Herren Jesus Kristus har lett sedan det ödesdigra året 1914 är ett övertygande bevis på att vi nu befinner oss i de ”yttersta dagarna”. Det uppfyller den del av hans stora profetia som finns upptecknad i Matteus 24:14:
”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.”
Längre fram i samma profetia beskrev Jesus hur detta verk skulle genomföras på jorden under ledning av honom själv och de heliga änglarna i himmelen:
”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.”
De rättfärdiga ”fårens” klass går mot evigt liv, men de otacksamma ”getterna” till evig tillintetgörelse. — Matt. 25:31—46.
Därför måste ett storslaget världsvitt vittnesbörd om Kristi kommande rike avges i dessa ”yttersta dagar”. Har ett sådant vittnesbörd blivit framburet sedan 1914? Ja, det har det verkligen! Nutida historiker har skrivit om hur Jehovas vittnen har täckt jorden med sitt predikande. Och med vilket resultat? De hade, till och med år 1977, spritt biblar och publikationer som förklarar bibeln till ett antal av 4.831.823.111 på 210 olika språk och gjort kristna lärjungar av över två millioner människor i 216 länder och territorier och tröstat milliontals andra genom att utan kostnad studera bibeln med dem i deras hem. Detta arbete, som utförts i uppfyllelse av Jesu profetia, är ett mycket påtagligt bevis för att detta verkligen är de ”yttersta dagarna”.
”DAGARNAS SLUTSKEDE”
Andra profetior i bibeln, i synnerhet Jesaja, kapitel 2, och Mika, kapitel 4, omnämner ”dagarnas slutskede”. Dessa båda profeters vittnesbörd är nästan identiska. De upprepas utan tvivel för att ge eftertryck. Lägg märke till vad Mika 4:1, 2 (NW) säger:
”Och det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus är skall bli fast grundat ovan bergens topp, och det skall sannerligen bli upphöjt ovan höjderna; och till det skall folk strömma. Och många nationer skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’”
I vackert bildspråk beskriver profeten således hur Jehovas andliga tempel — hans tillbedjans hus — vid tiden för världens ände är upphöjt över alla former av mänsklig tillbedjan, ja ”ovan höjderna”. Människor av alla nationaliteter strömmar till Jehovas tillbedjans hus, där de får ta emot undervisning och lära sig att vandra på hans rättfärdiga vägar. Det är bara en gång i mänsklighetens historia som människor ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” runt hela jorden har blivit förenade i tillbedjan av den sanne Guden. (Upp. 7:9) Denna profetia om ”dagarnas slutskede” uppfylls nu inför våra ögon bland Jehovas kristna vittnen.
Men profetian har en annan viktig uppfyllelse i våra dagar. Och vad är det? Hör på fortsättningen:
”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” — Mik. 4:3.
Smider man svärd till plogbillar nu för tiden? Världens nationer gör det då verkligen inte! De fortsätter att rusta, och inte bara med svärd och spjut! De fortsätter att lagra upp skräckinjagande vapen för massutrotning i rustningsprogram som man håller på att förlora kontrollen över. Utsikterna är fruktansvärda. Som Richard J. Barnet skrev i New York Times för den 6 juni 1978:
”Antingen förändrar vi spelreglerna för alla stormakterna — genom allvarlig, kraftig nedrustning, begränsningar av baser, global vapenhandel och hemliga operationer — eller också kommer det spel vi håller på med att sluta med kärnvapenkrig i vår tid.”
Men det finns människor i vår tid som inte deltar i det här ”spelet”. Det är den internationella grupp som bär namnet Jehovas vittnen. Om de lärde sig att strida, skulle de kunna komma att slåss mot sina kristna bröder i andra delar av världen. De vill hellre utveckla kärlek till sina medkristna och hela mänskligheten och därigenom ha del i att uppfylla Mikas profetia. Genom sin neutralitet har vittnena vunnit respekt i många delar av Afrika, på Irland, i Libanon och på andra ställen där religionen har delat upp människorna i stridande partier. Jehovas folk identifieras som de som uppfyller denna profetia ”i dagarnas slutskede” genom att de konsekvent smider sina svärd till plogbillar, också under trycket av förföljelse.
Det finns lyckligtvis ett folk på jorden nu ”i dagarnas slutskede” som är förenat med kärlekens band runt hela jorden och som är beslutet att vandra, inte enligt de sekteriska religionernas ”gudar”, utan i Jehovas, deras Guds, dyrbara namn för evigt. (Mik. 4:5) På grund av de profetior som uppfyllts, tror de fullt och fast att vi nu upplever de ”yttersta dagarna”, och, som Petrus beskrev det, så skall ”Jehovas dag ... komma som en tjuv” för att förstöra den onda ordning som nu kontrollerar Guds jord. Därför är de flitiga när det gäller att följa uppmaningen:
”Då nu allt detta således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna.” — 2 Petr. 3:10—12.
Den dagen kommer inte att sätta stopp för att de vandrar i Jehovas, sin Guds, namn, eftersom de förväntar att få göra det för evigt. I väntan på Jehovas underbara föranstaltningar om en ny ordning gör de därför sitt yttersta för att bevisa sig värdiga att få uppleva den storslagna tiden. Deras strålande hopp uttrycktes av det Petrus sade i fortsättningen:
”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13)
Detta är ett verkligt hopp, ett hopp som gäller vår tid, då allt ju tyder på att detta verkligen är de ”yttersta dagarna” för den nuvarande världsordningen. Det är viktigt att vi inser detta.
[Bild på sidan 7]
Aldrig förr har människor ur alla nationer runt hela jorden varit förenade i ren biblisk tillbedjan