Vad kräver Jehova av dig?
”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska kärleksfull omtanke och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mik. 6:8, NW.
1. Till vilka var den fråga som finns i Mika 6:8 riktad? Varför var det så?
UPPRIKTIGA människor kan fråga: ”Vad måste vi göra för att behaga Gud?” Men det var inte till sådana rättfärdigt sinnade människor, som sökte Jehova Gud, som hans profet riktade frågan i Mika 6:8. Denna fråga var i stället riktad till ett folk mot vilket den allsmäktige Guden hade en rättssak. (Mik. 6:1, 2) Detta folk, Israel, hade ringaktat sina förbundsförpliktelser gentemot den Högste. Resultatet var en beklagansvärd moralisk upplösning. Bedrägeri, förtryck, orättvisor, avguderi och blodsutgjutelse förekom i överflödande mått. Det var så illa ställt att man inte kunde lita på sina närmaste vänner och släktingar. — Mik. 1:5; 2:1, 2; 3:1—3; 6:12; 7:2—6.
2. Vad fick israeliterna möjlighet att göra genom att Jehova tillkännagav en rättssak mot dem?
2 Genom att tillkännage en rättssak mot sitt trolösa folk utfärdade Jehova således en maning till sinnesändring. Israeliterna underrättades om att de kunde undgå ogynnsam dom genom att vidta positiva åtgärder för att komma i en godkänd ställning inför sin Gud. Vad skulle detta kräva? Yttre former av tillbedjan, däribland att man bar fram utvalda slaktoffer, var inte tillräckligt. (Mik. 6:6, 7) Profetian i Mika tillkännagav: ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska kärleksfull omtanke och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mik. 6:8, NW.
”SAGT ... VAD SOM ÄR GOTT”
3. Vad för något beträffande det som är gott hade israeliterna fått veta genom Mose?
3 Jehova Gud hade inte lämnat sitt folk i okunnighet om vad som är gott. Många hundra år tidigare sade Mose till israeliterna: ”Vad begär Jehova, din Gud, av dig annat än att du skall frukta Jehova, din Gud, så att du vandrar på alla hans vägar och älskar honom och tjänar Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ; att du håller Jehovas bud och hans stadgar, som jag ger dig befallning om i dag, till ditt bästa?” — 5 Mos. 10:12, 13, NW.
4. Hur skulle israeliterna ha gagn av att älska Jehova och lyda hans befallningar?
4 Det var på alla sätt till Israels bästa att visa djup kärlek till Jehova Gud och lojalt hålla fast vid hans befallningar. Lydnad för Guds lag tillförsäkrade dem Jehovas beskydd och fortsatta välsignelse i allt vad de företog sig. (5 Mos. 28:1—13) Å andra sidan skulle ringaktning för Guds lag resultera i otrygghet och undergång. — 5 Mos. 28:15—68.
5. Varför är lydnad mot Jehova till vårt bästa?
5 På liknande sätt strävar människor i vår tid, som har sann och äkta kärlek till Gud och som söker följa hans riktlinjer, efter att leva på ett sätt som är till deras bästa. Varför är det så? Eftersom Jehova är en allvis och kärleksfull Gud, har han gett enbart sådana befallningar som främjar människans lycka och välfärd. (Rom. 16:27; 1 Joh. 4:8; 5:3) Kärleken är själva grundvalen för alla Guds lagar som styr mänskliga relationer. Aposteln Paulus framhävde detta, då han skrev: ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra, för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Ty detta: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott; Du skall inte mörda; Du skall inte stjäla; Du skall inte ha begärelse’; och vilket som helst annat bud, det sammanfattas ju i detta ord: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Kärleken gör inget ont mot nästan; kärleken är därför lagens uppfyllelse.” (Rom. 13:8—10) Det är tydligt att om människor överallt visade sann kärlek till nästan, skulle detta leda till lycka, frid och trygghet.
6. Varför är det bara rätt att älska Jehova och lyda hans befallningar?
6 Dessutom är det bara rätt att vi ger uttryck åt vår kärlek till Gud genom att vara lydiga mot hans befallningar. (2 Joh. v. 6) ”Genom honom har vi liv och rör oss och är till” (Apg. 17:28) Därför bör vår inställning likna den som de 24 äldste hade som Johannes såg i en syn. De utropade: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Upp. 4:11.
”UTÖVA RÄTTVISA”
7. a) Vad krävde Guds lag av israeliterna när det gällde rättvisa? b) Hur skulle utövandet av rättvisa ha varit till nytta för folket på Mikas tid?
7 På grund av att Jehova Gud ”älskar rättfärdighet och rätt” krävde han att israeliterna skulle efterlikna honom i detta avseende. (Ps. 33:5) Hans lag uteslöt mutor och krävde att rättvisa skulle skipas opartiskt mot den rike och den fattige. Vi läser: ”Du skall icke vränga rätten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de visas ögon och förvrida de rättfärdigas sak. Rättfärdighet, rättfärdighet skall du eftertrakta, för att du må leva.” (5 Mos. 16:19, 20) ”I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke anse [ha anseende till] den ringes person och icke ära den mäktige; du skall döma din nästa i rättfärdighet.” (3 Mos. 19:15, Åkeson) Ja, om Israel hade gett gensvar på uppmaningen att ”utöva rättvisa”, så skulle förhållandena på Mikas tid ha varit mycket bättre. Förtrycket skulle ha tyglats. Lag och ordning skulle ha återställts, och det skulle ha lett till fred, trygghet och stabilitet.
8. a) När krävs det att kristna äldste skall utöva rättvisa? Hur kan de göra det? b) Hur är rättvisa inbegripen i att man rättar sig efter förmaningen i 2 Tessalonikerna 3:11—15?
8 De kristna står också under befallningen att ”utöva rättvisa”. Äldste kan behöva avgöra huruvida en viss kristen broder är kvalificerad att tjäna som biträdande tjänare eller som äldste. Bara genom att lojalt hålla fast vid Guds ord och förtrösta på hans andes vägledning kan de handha denna angelägenhet opartiskt. De kan också behöva fatta beslut beträffande medtroende som begår allvarliga synder. (1 Kor. 6:1—6; 1 Tim. 5:20—22, 24, 25) Likaså kan enskilda kristna behöva avgöra om vissa personer som kommer tillsammans med församlingen är icke önskvärt umgänge på grund av ett oregerligt uppförande. Också här kräver det tillbörliga utövandet av rättvisa att ett sådant beslut är grundat på Guds ord och inte på personliga fördomar eller på oskriftenliga uppfattningar. Motivet att sluta upp att ha sällskaplig samvaro med vissa medtroende bör vara en önskan att hjälpa till att övertyga dem om att de behöver ändra sitt handlingssätt. Det betyder inte att man är ovänlig mot sådana personer och behandlar dem som fiender. Man bör fortsätta att ”förmana” dem som bröder. (2 Tess. 3:11—15) Detta tjänar naturligtvis också till att skydda dem som följer bibelns råd i denna angelägenhet mot att utsättas för ett fördärvligt inflytande. — 2 Tim. 2:20—22.
9. Hur kan en kristen, enligt Jakob 4:11, 12, underlåta att utöva rättvisa gentemot en medtroende?
9 Men om kristna skulle döma en medtroendes handlingar, motiv eller levnadssätt efter sina egna normer, göra en obehörig bedömning av den människans värde, skulle de göra sig skyldiga till allvarlig underlåtenhet att utöva rättvisa. Lägg märke till vad lärjungen Jakob skrev: ”Tala inte längre emot varandra, bröder. Den som talar emot en broder eller dömer sin broder, han talar emot lagen och dömer lagen. Om du nu dömer lagen, är du inte lagens görare utan domare. En enda är lagstiftare och domare, han som är i stånd att frälsa och att tillintetgöra. Men du, vem är du, att du dömer din nästa?” (Jak. 4:11, 12) Personer som dömer på detta vis sätter sig själva över den kärlekens lag som Gud ger — dömer att denna kärlekens lag inte är tillämplig på dem. (Matt. 22:36—39; jämför 1 Johannes 3:16.) Genom att göra detta skulle de överträda Guds norm för rättvisa, som är grundad på kärlek.
10. Varför är det obefogat att mena att en viss grupp av människor är mer förtjänt av de ”goda nyheterna” än en annan grupp?
10 Vidare skulle det vara orättvist av en kristen att mena att en viss grupp av människor är mera förtjänt av ”de goda nyheterna” än en annan grupp. Jesus Kristus dog för hela mänskligheten, och det är Guds vilja att ingen partiskhet skall visas när budskapet om frälsning skall göras känt. (1 Tim. 2:3—6) I länder där det är möjligt att besöka människor i deras hem med bibelns budskap, skulle det därför sannerligen vara i överensstämmelse med opartiskhetens ande att gå till varje dörr. Vissa grupper av människor kan visserligen vara mera benägna att lyssna, men vi behöver vara på vår vakt mot att duka under för känslor av partiskhet. — Jämför Jakob 2:1—9.
”ÄLSKA KÄRLEKSFULL OMTANKE”
11. Vad är innebörden i uttrycket ”älska kärleksfull omtanke”?
11 Det krävdes att israeliterna skulle utöva rättvisa, men därutöver befalldes de också att ”älska kärleksfull omtanke”. Uttrycket ”älska kärleksfull omtanke” kan också återges med: ”älska lojal kärlek”. Sådan ”kärleksfull omtanke” är aktiv, medlidsam omsorg om andra eller aktning för dem. Det är omtanke som visar sig i gärningar. (Jämför Rut 2:8—20; 3:10.) Att ”älska kärleksfull omtanke” skulle betyda att finna behag eller nöje i att ge uttryck åt omtanke, villigt komma till andras hjälp.
12. Vad visar att Jesus Kristus verkligen älskade ”kärleksfull omtanke”?
12 Jesus Kristus gav ett utomordentligt föredöme i detta avseende. Också när han var trött och blev störd i sin avskildhet, visade han villighet att vara känslig för sina landsmäns behov. Om ett tillfälle heter det i Skriften: ”Då tog han dem [apostlarna] med sig och drog sig undan till avskildhet till en stad kallad Betsaida. Men folkskarorna, som fick reda på det, följde efter honom. Och han tog välvilligt emot dem och började tala till dem om Guds rike, och dem som behövde botas gjorde han friska.” (Luk. 9:10, 11) Jesus kände stort välbehag av att visa sådan kärleksfull omtanke.
13. Hur kan vi i denna tid visa att vi ”älskar kärleksfull omtanke”?
13 Om du är en lärjunge till Jesus Kristus, är det då så att du ”älskar kärleksfull omtanke”? Sätter du ditt eget välbefinnande och dina önskningar i andra rummet, så att du på ett helhjärtat sätt kan ge materiell och andlig hjälp åt dem som behöver detta? Är det med dig alldeles som det var med Jesus, så att känslor av medlidande uppväcks inom dig, när du ser den sorgliga belägenhet som de som saknar exakt kunskap befinner sig i? (Mark. 6:34) Ger du ivrigt och med glatt sinne andlig tröst åt andra, däribland bekanta och släktingar? Avsätter du också tid varje månad för att ha en rimlig andel i offentligt vittnande? (Jämför Uppenbarelseboken 22:1, 2, 17.) När du ser medtroende eller andra i verklig fysisk nöd, drivs du då att komma till deras hjälp? (Ords. 3:27, 28; 2 Kor. 8:1—4; 9:6—12) Så bör det sannerligen vara, om vi verkligen ”älskar kärleksfull omtanke”.
VAR BLYGSAM ”NÄR DU VANDRAR MED DIN GUD”
14. Vad är innebörden i det hebreiska ord som återges med ”blygsamhet”?
14 Mikas profetia uppmanade också israeliterna: Var blygsam, ”när du vandrar med din Gud”. Eftersom det hebreiska ord som återges med ”blygsam” i Mika 6:8 finns bara här och i Ordspråksboken 11:2, är det inte lätt att urskilja den fulla innebörden i ordet. Senare judiska skrifter visar att detta hebreiska ord förmedlar tanken på renhet och ärbarhet. I Septuagintaöversättningen och i den syriska översättningen framförs tanken på att vara ”beredd” eller ”redo” att vandra med Gud. Att vandra blygsamt med Jehova är således inte en fråga om att helt enkelt vara ödmjuk, utan det inbegriper uppenbarligen att befinna sig i ett värdigt och anspråkslöst tillstånd inför honom, inte ett tillstånd som kännetecknas av självtillit.
15. Vad menas med uttrycket vandra med Gud, enligt vad som visas i samband med Enok och Noa?
15 Uttrycket ”vandra med Gud” förekommer mycket tidigare i bibelns skildring. Det sägs till exempel att profeten Enok och patriarken Noa vandrade med Gud. Om Noa läser vi: ”Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara felfri bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Mos. 5:24; 6:9; NW) Det sägs också om Enok att han ”hade behagat Gud väl”. (Hebr. 11:5) Att vi vandrar med Gud inbegriper därför att vi uppför oss som om vi befann oss i själva hans närvaro, rättade oss efter hans vilja. Både Enok och Noa åtnjöt en särskild förtrolighet med Jehova Gud på grund av sin tro och sitt rättrådiga uppförande.
16. a) Hur bör det vara med vårt uppförande, om vi skall vara blygsamma när vi vandrar med Gud? b) Vad gott kan resultatet bli av en kristens lovvärda föredöme i levnadssätt?
16 För att de kristna skall befinna sig i ett lämpligt tillstånd för att fortsätta att åtnjuta förtrolighet med Jehova Gud måste de vara blygsamma när det gäller att vandra med honom, förbli heliga, anspråkslösa och ärbara i hans ögon. Skriften ger rådet: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” (1 Petr. 2:12) Ja, ett gott exempel i fråga om kristet levnadssätt ger kraft åt det offentliga predikandet av de ”goda nyheterna”. Det bevisar att den sanna tillbedjan påverkar människors liv till det bättre och kan få dem som förtalar sanna lärjungar till Jesus Kristus att tystna. (1 Petr. 2:13—16) Personer av detta slag, vilka förtalar de kristna, kan i själva verket komma att inse det orätta i sitt handlingssätt och med tiden själva bli sådana som ger ära åt Jehova Gud.
17, 18. a) Vad kräver Jehova av alla som vill behaga honom, enligt vad som framgår av Mikas profetia och Jakob 1:22—25? b) Hur blir samma sak belyst av hur Enok och Noa vandrade med Gud?
17 De inspirerade orden i Mikas profetia lämnar inget tvivel om att det krävs handling av alla som vill vara till behag för Jehova Gud. Samma uppfattning framförs av lärjungen Jakob: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang. Därför att om någon är ordets hörare och inte dess görare, är denne lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med. Han betraktar nämligen sig själv, och så går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är. Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” — Jak. 1:22—25.
18 Det är helt enkelt inte tillräckligt att bedja, läsa bibeln och vara med vid kristna möten och där respektfullt lyssna till vad som sägs. Vårt liv måste visa att vi utövar rättvisa, älskar kärleksfull omtanke och är blygsamma, när vi vandrar med Jehova. För Noa såväl som Enok inbegreps nitisk verksamhet i deras klanderfria vandrande med den Högste. Enok profeterade oförskräckt och förkunnade för de ogudaktiga på den tiden att Jehova skulle verkställa dom medelst myriader av änglar. (Jud. v. 14, 15) Noa tog inte bara del i att bygga arken för att bevara sin familj och de olika grundarterna av djur, utan han var också ”en rättfärdighetens predikare”, som lät varningen om en kommande tillintetgörelse ljuda för sina samtida. — 2 Petr. 2:5.
19. Vilka frågor kan vi ställa oss själva för att avgöra om vi lever i överensstämmelse med Mika 6:8?
19 Jesu Kristi lärjungar vill sannerligen inte bedra sig själva till att mena att om man har en behagfull och tilltalande personlighet och tar del i offentlig tillbedjan, så är detta tillräckligt för att man skall bli godkänd av Jehova Gud. Aktiv och medlidsam omsorg om medmänniskor måste vara något som är tydligt uppenbart. Förhåller det sig så med dig? Är du villig och ivrig att vara känslig för andras fysiska och andliga behov — utan partiskhet? Fullgör du nitiskt befallningen att predika och göra lärjungar? (Matt. 28:19, 20) Är ditt uppförande som en Guds tjänare förtjänt av att efterliknas? Om det är så, då lever du i överensstämmelse med de inspirerade ord som är upptecknade i Mika 6:8.
[Bild på sidan 14]
Att man besöker varje hem med ”de goda nyheterna” visar opartiskhet
[Bild på sidan 15]
Jesus fann behag i att visa kärleksfull omtanke genom att bota de sjuka
[Bild på sidan 16]
Som ”en rättfärdighetens predikare” gav Noa förhandsunderrättelse om syndafloden