kommer att vinna en belöning, men de ogudaktiga kommer inte att göra det. ”Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse”, säger det inspirerade ordspråket, ”men de ogudaktigas namn multnar bort.” — Apg. 24:15; Ps. 49:21, NW; Ords. 10:7.

Vid en begravning frågade en grupp skeptiker som var närvarande om vad det finns för hopp för de döda. ”Mina vänner”, svarade en vän till den döde, ”jag vet inte vad ni trodde i går, och jag vet inte vad ni kommer att tro i morgon, men låt oss i dag hoppas på Gud.” De som har tagit emot sanningen om de döda och om Guds uppsåt att uppväcka dem i sin nya rättfärdiga värld känner sig inte missmodiga. Deras hopp står inte till en odödlig själ, som inte finns, utan till den sanne och levande Guden, som har rest upp sin Son, Jesus, ”till att vara domare över levande och döda”. — Apg. 10:42.

Staden som litade på befästningar

LAKIS var en stad som menade sig vara säker och ointaglig. Ja, dess invånare satte sin lit till stadens befästningar; de övergav Jehova. Lakis låg omkring 50 km sydväst om Jerusalem. Innan kung Sanherib av Assyrien ryckte fram mot Jerusalem, beslöt han sig för att oskadliggöra fästet Lakis. Nu, säger bibeln, ”hände sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en stor här till Jerusalem.” — Jes. 36:1, 2.

Arkeologiska upptäckter ger oss en uppfattning om hur våldsam belägringen av Lakis var. Massiva reliefer av belägringen utfördes på kung Sanheribs befallning. Dessa reliefer, som nu finns i Brittiska museet, upptäcktes av sir Austen Layard i Nineves ruiner. Bilderna, som är uthuggna i tretton stenplattor, beskrivs av John Elder, som skriver så här i boken Prophets, Idols and Diggers:

”Över dem står följande ord att läsa: ’Sanherib, världens konung, Assyriens konung, satt på en nimedu-tron och mönstrade bytet [som tagits] från Lakis (La-ki-su).’ Lakis’ stadsmurar visas på krönet av en brant kulle. Där finns torn och utsprång med små tillbommade fönster; träräcken och något som ser ut som runda sköldar skjuter fram från tornens bröstvärn. ...

Murarna och tornen vimlar av försvarare, som skjuter av stenar och pilar mot angriparna. Man kan räkna till inte mindre än tio belägringsvallar, som angriparna har uppfört mot den branta fältvall som skyddar murarna. Dessa belägringsvallar är byggda av tegel, sten, jord och trädstammar. Där finns sju murbräckor, som rullats upp mot murarna på dessa sluttande banor. Var och en av belägringsmaskinerna går på fyra hjul och är läderklädd med en huv framtill. Var och en rymmer tre män — en som skall manövrera maskinen eller använda ett bräck järn med en spetsig udd för att bryta lös stenar ur murarna; en annan som skall avskjuta pilar under skydd av huven; och en tredje som har till uppgift att med en långskaftad slev hälla vatten på de brandfacklor, som försvararna låter regna ned över den primitiva stridsvagnen. På denna avbildning i låg relief händer allt samtidigt: omringningen av staden, belägringen, stormningen och kapitulationen.

Bågskyttar knäböjer i främre ledet, i det nästa böjer de sig framåt, och i det tredje står de upprätt, och alla ses skjuta av pilar mot stadens försvarare. Sköldbärare med flätade sköldar, överklädda med hudar, är där för att skydda bågskyttarna, som också tar betäckning bakom leden. Där finns slungkastare och spjutbärare. Stormstegar som rests mot murarna faller ned; i ett förtvivlat försök att hejda framryckningen kastar de belägrade ned sina vagnar över angriparnas huvuden.”

När Sanherib hotade Jerusalem, lade Hiskia stadens försvar i Jehovas händer, och på en enda natt slog Jehovas ängel 185.000 man i assyriernas läger. ”Då bröt Sanherib, konung i Assyrien, upp och tågade tillbaka.” — 2 Kon. 19:35, 36.

Lakis byggdes slutligen upp igen till en stark stad. När Jehova lät Babylons konung, Nebukadnessar, komma mot det otrogna Jerusalem år 607 f. Kr., slapp inte heller Lakis undan förstöringen. Dess invånare hade övergivit Jehova, och staden förtjänade att förstöras, såsom Mika hade förutsagt. (Mik. 1:13) Lakis’ ruiner utforskades på 1930-talet av Wellcome–Marston-expeditionen, som först leddes av J. L. Starkey. Expeditionens fynd avslöjade hur förskräcklig Nebukadnessars belägring varit. Werner Keller säger i boken Men Bibeln hade ratt:

”Undersökningarna av ruinskikten från den babyloniska [förstörelse]perioden uppenbarar något som i hög grad förvånar Starkey, nämligen aska — aska i otroliga mängder. ... Nebukadnessars pionjärtrupper var specialister på brandtaktiken, verkliga mästare när det gällde att anstifta jättebränder. De staplade upp allt de över huvud taget kunde komma över av brännbart material, ... byggde hushöga bål