Tjäna Jehova ”skuldra vid skuldra”

”Då skall jag ge folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.” — Sef. 3:9, NW.

1. Vilka garantier har vi när det gäller Jehovas profetiska ord?

JEHOVAS profetiska ord går alltid, ofelbart, i uppfyllelse. Han själv säger följande till oss: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” (Jes. 55:11) Det har varit precis så med många av detaljerna i Sefanjas stora profetia.

2. a) Vilka folkgrupper omnämns i Sefanja 2:4—8? b) Hur skulle ett besök i dessa trakter komma att bekräfta profetians sannfärdighet och exakthet?

² Sefanja skriver till exempel i tur och ordning ner Jehovas domsuttalanden mot städerna i Filisteen, keretéernas nation, filistéernas land och Moab och Ammon. (Sef. 2:4—8) Alla dessa profetior gick på ett anmärkningsvärt sätt i uppfyllelse under de år och århundraden som följde. Var finns nationen Filisteen med dess städer i våra dagar, och var finns de underlydande keretéerna? De finns inte längre. Hur är det med Moab och Ammon? Profetian säger:

”Så sant jag lever, säger HERREN [Jehova] Sebaot, Israels Gud: det skall gå Moab såsom Sodom och Ammons barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva och en ödemark till evig tid.” (Sef. 2:9)

Om du nu i vår tid skulle färdas genom de transjordanska områdena, där de stolta nationerna Moab och Ammon en gång låg blomstrande, vad kommer du då att finna? En öde trakt — alldeles som Jehova hade förutsagt! Historien visar att även Etiopien tillsammans med Egypten fick lida på grund av de babyloniska invasionstrupperna. — Sef. 2:12.

”FÖREMÅL FÖR HÄPNAD”

3, 4. a) Vad sade Jehova om Assyrien och Nineve? b) Varför skulle detta verka helt otroligt? c) Vad är uppenbart när det gäller den slående exaktheten i uppfyllelsen av profetian?

³ Mest häpnadsväckande är uppfyllelsen av Jehovas uttalande angående Assyrien och Nineve. Sefanja profeterade när Assyriens stolta huvudstad, Nineve, stod på höjden av sin glans, minst 15 år innan nationen miste sin position som det andra världsväldet i bibelns historia. Vem skulle i sin fantasi ha kunnat tänka sig något sådant? Men Jehova var emot denna nationalistiska ”blodstad”. (Nah. 3:1, 5) Genom Sefanja talade han om att han skulle hålla räkenskap med den. Han sade:

”Han skall sträcka ut sin hand mot norr, och han skall förinta Assyrien. Och han skall göra Nineve till en ödemark, en vattenlös trakt såsom öknen. ... Detta är den jublande staden, som satt i trygghet, som sade i sitt hjärta: ’Jag är, och det finns ingen annan.’ O, hur har den inte blivit ett föremål för häpnad, en plats för de vilda djuren att sträcka ut sig på! Var och en som går förbi den kommer att vissla; han kommer att vifta med handen.” — Sef. 2:13—15, NW.

⁴ ”Omöjligt!” skulle människor på den tiden ha sagt. Men ändå fick just den generationen som levde då uppleva detta! År 632 f.v.t. belägrade och intog Nabopolassar från Babylon och Kyaxares från Medien staden Nineve. I de babyloniska krönikorna sägs det: ”Det stora bytet från staden och templet förde de bort och förvandlade sedan staden till en ruinhög.” Ödeläggelsen av staden Nineve var så fullständig att man under många århundraden inte ens kände till var staden hade legat. På 1800-talet kom den återigen att bli identifierad, och Assurbanipal II:s berömda bibliotek blev framgrävt. Men ännu i denna dag är detta område en öde trakt, där hjordar av vilda djur tillfälligtvis vilar. Tänk så sannfärdig och exakt uppfyllelsen av Jehovas profetiska ord är!

5. Vilket kraftfullt budskap innehåller denna profetia för vår tid?

⁵ Men något som är ytterst betydelsefullt är att denna profetiska redogörelse har ett budskap för vår tid. Den tjänar som en ”varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (1 Kor. 10:11, 12; Rom. 15:4; 2 Tim. 3:16, 17) Den uppmuntrar oss till att inte lägga oss till med en sådan stolt, släpphänt, nöjesälskande, materialistisk inställning och sådana våldstendenser som drog Guds ogynnsamma dom över dessa nationer. Vi bör också komma ihåg att dessa profetior i allra högsta grad är levande i vår tid och att deras uppfyllelse med hast närmar sig sin klimax. Det är inte som enbart en historisk redogörelse Jehova, den levande Guden, har bevarat dem ända fram till vår tid. Dessa forntida nationer har sin nutida motsvarighet, i synnerhet i de assyrisklika politisk-militaristiska makter som skryter med sin väpnade makt. Jehova kommer med säkerhet att ta hämnd på alla dessa motståndare till hans rike. — Nah. 1:2; Sef. 1:2, 9.

”VE HENNE, ... FÖRTRYCKETS STAD!”

6. Vilken fråga kan man nu ställa, och varför är den så lämplig?

⁶ Nutida totalitära, auktoritära regeringar utgör en nära parallell till den grymma staden Nineve i det mäktiga assyriska världsväldet. Men ändå framhåller Jehova klart och tydligt att det finns en annan del av den nuvarande världsordningen som rentav är ännu mer klandervärd i hans ögon. Vilken är det?

7. a) Vilken ”förtryckets stad” är en motsvarighet till det forntida Jerusalem? På vilket sätt? b) Hur har den ”staden” vägrat att ta emot tuktan?

⁷ Det är den del av världen som påstår sig vara Guds eget folk, alldeles som Juda och Jerusalem gjorde på Sefanjas tid. Den säger sig vara ”kristen”, och den är i allmänhet känd som ”kristenheten”. Men dess prästerskap har avfallit från de rena läror som Guds ord, bibeln, innehåller, och dess nationer och folk har avfallit från de fina moralnormer som finns i detta Guds ord. Av denna anledning talar nu Sefanja mot denna Gud vanärande ”stad” och säger:

”Ve henne, den gensträviga och befläckade staden, förtryckets stad! Hon hör icke på någons röst, hon tager ej emot tuktan, på HERREN förtröstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma.”

Jehova har sänt ut sina vittnen i hela kristenheten, till dess städer och byar, från hus till hus. ”Var morgon” har de kungjort hans domar. ”I ljuset”, på dagen, har hans rättfärdiga bud och anvisningar klargjorts. Men kristenhetens ledare och prästmän har varit ”stortaliga”, förmätna, och har inte känt ”av någon skam”, när de motstått dessa som framburit budskapet om den rättfärdige Jehova och hans rike. — Sef. 3:1—5.

8, 9. a) Vad kungör nu Jehova själv? b) Hur långt går tillämpningen av denna kungörelse? c) Varför bör vi känna tacksamhet för detta?

⁸ Den suveräne Herren Jehova understöder sin trogne profet och uttalar nu en dom, som han utvidgar till att gälla alla nationer och som han för till en klimax med dessa ord:

”Därför mån I vänta på mig, säger HERREN, och på den dag, då jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.” — Sef. 3:6—8.

⁹ Därför kommer inte verkställandet av Jehovas domar att begränsa sig till tillintetgörelsen av kristenheten, vars religion måste utplånas tillsammans med hela den falska religionens världsvälde som i bibeln beskrivs som ”det stora Babylon”. (Upp. 18:2—4) Dagen för hans ”vredes glöd” och hans ”nitälskans eld” kommer att medföra att alla onda människor tas bort från jorden. (Se även Jesaja 34:2—8; Jeremia 25:32, 33.) Hur tacksamma bör vi inte vara för att denna vedermöda, som för alltid kommer att vara den största, skall vara den sista, enligt Jesu eget vittnesbörd i Matteus 24:21! Denna vedermöda kommer att medföra att Jehovas uppsåt blir förverkligat i fråga om att tillintetgöra det stora Babylon, alldeles som det skedde med den forntida staden Nineve. ”Icke två gånger behöver hemsökelsen drabba” — Nah. 1:9; Dan. 12:1; Upp. 19:11—21.

VÄGEN TILL RÄDDNING

10. Vilket orent språk talas nu i världen?

¹⁰ Finns det något sätt att överleva denna världskatastrof? Ja, det finns det! I de närmast följande orden i profetian visar Jehova Gud själv hur detta skall gå till. Han säger:

”Ty då skall jag ge folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sef. 3:9, NW)

Vilket av de hundratals olika nationella tungomålen världens nationer än må bruka, propagerar de på ett ”språk” som är avskyvärt för Jehova. I stället för att förespråka Guds rike förespråkar de sina egna nationalistiska program och försöker använda sig av ett splittrat FN i själviska, politiska syften. De förkastar Jehovas rike under Kristus Jesus.

11. a) Vilket ”rent språk” kan man få höra i dag? b) I vilken utsträckning talas detta ”språk”? c) På vilket sätt åkallar de som talar det Jehovas namn, och med vilket resultat?

¹¹ Vari består då denna förändring till ett ”rent språk”? Den består i en omvändelse till budskapet om sanningen, de uppfriskande ”goda nyheterna”, ”mönstret av sunda ord” som uttalas till lov och pris för Jehova och hans rättfärdiga uppsåt genom Kristus Jesus. (2 Tim. 1:13) Detta ”rena språk” förenar dem. Och det vittnar om att följande inträffade under det epokgörande året 1914: ”Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid.” (Upp. 11:15) När sanna kristna över hela världen tar detta budskap på sina läppar, åkallar de hängivet Jehovas namn, samtidigt som de harmoniskt ägnar honom ”helig tjänst”. Som det enda verkligt endräktiga folket på jorden går de till människors hem och förkunnar de ”goda nyheterna” om Jehovas upprättade rike. De tjänar således Jehova ”skuldra vid skuldra”. (Matt. 24:14; Rom. 12:1) Tillhör du dem som avskilt sig från världen och överlämnat sig åt Gud för att nitiskt tjäna Honom? Det är genom att arbeta tillsammans med Jehovas organiserade folk på detta sätt som du kan ”varda frälst”. — Joel 2:32; se även Hosea 14:2, 3; Hebréerna 13:15.

12, 13. a) Vilka problem kan vara förbundna med att lära sig detta ”språk”? b) Varför krävs det ödmjukhet, när man skall tjäna ”skuldra vid skuldra”? c) Hur kan vi uppodla egenskapen ödmjukhet?

¹² För somliga har ”förändringen till ett rent språk” varit svår att göra. Det är inte lätt att gå ut ur världen, med dess bekväma, frigjorda levnadssätt, och göra de uppoffringar som är nödvändiga för att man skall kunna åkalla Jehovas namn. Det kräver att vi avlägsnar orätta tankar, dåliga vanor och ett själviskt, lösaktigt levnadssätt ur vårt liv, något som är en förutsättning för att vi skall kunna forma oss efter Guds eget folks rena, värdefulla normer. (Ef. 4:17, 18, 29; 1 Petr. 4:3) Det kräver att vi på rätt sätt erkänner den enda organisation Jehova använder här på jorden i våra dagar och gör det genom att förena oss med den ”trogne och omdömesgille slaven”. Det krävs ödmjukhet av oss, när vi i syfte att stärka vår tro ”rannsakar” Guds ord med hjälp av den slavens publikationer. — Matt. 24:45; Apg. 17:11.

¹³ När vi tjänar Jehova ”skuldra vid skuldra”, måste vi, som Sefanja så ofta betonar, uppodla egenskapen ödmjukhet. När vi gör misstag, något som alla ofullkomliga människor gör, må vi då vara redo att erkänna dem, alldeles som den ”trogne och omdömesgille slaven”, som består av ofullkomliga, jordiska människor, har fått göra och därför varit tvungen att göra vissa tillrättalägganden ibland. Men må vi aldrig bli kritiska mot det stora system av sanningar som Jehova har byggt upp bland sitt endräktiga folk under de 100 senaste åren och som med tillrättalägganden och justeringar har kommit att lysa starkare än någonsin på ”de rättfärdigas stig”. — Ords. 4:18.

14. a) Vilken attityd är motsatsen till ödmjukhet, och hur kommer den till uttryck? b) Hur går dessa stolta, förmätna människor till väga, och vilka varningar bör vi lyda? c) Var kan vi finna den plats, där ”intet fattas”?

¹⁴ Tid efter annan har det bland Jehovas folk uppstått sådana som i likhet med den ursprunglige Satan har lagt sig till med en attityd av oberoende och felfinnande. De vill inte tjäna ”skuldra vid skuldra” med det världsvida broderskapet. (Jämför Efesierna 2:19—22.) De har i stället satt upp en ”gensträvig skuldra” emot Jehovas ord. (Sak. 7:11, 12, Åkeson) Dessa stolta, högmodiga individer smädar mönstret i det ”rena språk” som Jehova så kärleksfullt undervisat sitt folk i under det senaste århundradet, och de försöker dra ”fåren” bort från den enda internationella ”hjord” Jesus har samlat in här på jorden. (Joh. 10:7—10, 16) De försöker så tvivel och skingra de intet ont anande från det rikligt dukade ”bordet” med andlig föda som delas ut i Jehovas vittnens Rikets salar, där sannerligen ”intet fattas”. (Ps. 23:1—6) De säger att det räcker med att man hemma läser enbart bibeln, antingen ensam eller i mindre grupper. Men det underliga är att de trots denna så kallade ”bibelläsning” återgått till att tro på de avfälliga läror som kristenhetens prästerskap undervisade om för 100 år sedan, och somliga har till och med gått så långt att de återigen börjat fira kristenhetens fester, som exempelvis de romerska saturnalierna den 25 december! Jesus och hans apostlar varnade för sådana laglösa individer. — Matt. 24:11—13; Apg. 20:28—30; 2 Petr. 2:1, 22.

15. a) Hur handlar Jehova när det gäller människor som är ”stolta jublare”? b) På vilket sätt identifieras det folk som är ”ödmjukt och ringa”? c) Vilken försäkran ger Jehova dessa människor?

¹⁵ Genom sin profet Sefanja talar Jehova om för sitt folk hur han skall undanröja dem som utan blygsel försöker så oenighet i hans jordiska organisation. Han säger:

”Då vill jag borttaga från dig dina stolta jublare; och du skall icke mera upphöja dig på mitt heliga berg.”

Som en glad kontrast till detta säger Jehova:

”Jag skall kvarlämna i din mitt ett ödmjukt och ringa folk, och de skola förtrösta på Jehovás namn.” (Sef. 3:11, 12, Åkeson)

Ja, dessa är de ödmjuka som arbetar ”skuldra vid skuldra” och som tar del i ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”. (Rom. 15:15, 16) De är inte för stolta för att utföra det anspråkslösa och ringa arbetet med att besöka människor från hus till hus enligt det mönster som Jesu lärjungar lärt sig av Mästaren. (Matt. 10:5—13; Luk. 9:2—6; Apg. 5:42) De tar sin tillflykt till Jehovas namn och förkunnar detta härliga namn och hans uppsåt att rättfärdiga det genom det triumferande riket under hans Kristus. (Hes. 38:23; Dan. 2:44) Eftersom Jehovas folk tjänar och lever i överensstämmelse med hans rättfärdighet, litar det helt och fullt på att ingen skall förskräcka det. (Sef. 3:13) De åtnjuter verklig sinnesfrid!

EN TID AV GLÄDJEFYLLD VERKSAMHET

16. a) Hur ger Sefanja uttryck åt sin egen glädje? b) Vilken profetisk maning har blivit gynnsamt besvarad i vår tid, och av vilka?

¹⁶ Sefanja känner sig själv så glad över denna försäkran från Jehova att han ger Guds folk följande uppmaning:

”Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel; var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem. HERREN har avvänt straffdomarna ifrån dig, han har röjt din fiende ur vägen. HERREN, som bor i dig, är Israels konung: du behöver ej mer frukta något ont.” (Sef. 3:14, 15)

Sedan år 1919, då de blev befriade från sitt andliga slaveri i det stora Babylon, har Jehovas smorda vittnen tjänat honom ”skuldra vid skuldra” genom att med glädje frambära sitt vittnesbörd till allmänheten. Jehova har dömt och godkänt dessa barn till det himmelska Jerusalem. (Gal. 4:26; 1 Petr. 4:17) Fängelser och arbetsläger har visat sig vara verkningslösa när det gällt att dra dem tillbaka in i andlig fångenskap. De delar nu sin glädje med en ”stor skara” medvittnen, en skara som år 1935 identifierades som en del av Herrens ”andra får”. — Joh. 10:16; Upp. 7:9, 10.

17. a) Vilken försäkran hjälper Jehovas folk att hålla ut i ”helig tjänst”? b) Hur kommer det sig att Jehova ”tiger stilla” men ändå fröjdas ... med jubel”, och hur bör vi reagera?

¹⁷ Jehova själv riktar nu en vädjan direkt till sina smorda representanter för det himmelska Sion och genom dem till deras medarbetare, den ”stora skaran”:

”Frukta icke, Sion, låt ej modet falla.” (Sef. 3:16)

Genom att Jehovas vittnen har ett så nära förhållande till Jehova och så helt förlitar sig på sin Gud kommer de att klara sig igenom all den brottslighet och det våld som nu existerar, hur hemska dessa företeelser än kan vara, igenom den atomålder vi nu lever i, hur skräckinjagande den än kan te sig, och igenom all den förföljelse de kan bli utsatta för, hur grym den än kan vara. När vi en gång satt handen till plogen för att utföra ”helig tjänst”, må vi då aldrig se oss tillbaka på de ting vi lämnat bakom oss och upphöra att föra plogen framåt, ”skuldra vid skuldra”! (Luk. 9:62; Upp. 7:15) För Gud ger oss genom sin profetia ännu en försäkran, nämligen följande:

”HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte, som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” (Sef. 3:17)

Jehova ”tiger stilla”, i det att han finner behag och stimulans i att visa kärlek till sitt återställda, återupprättade folk, och han känner stor glädje och stort jubel över att de tjänar honom i ostrafflighet och nit. I dessa ”yttersta dagar” bör vi känna att vi står i ett mycket nära förhållande till vår levande Gud, Jehova, då vi endräktigt axlar vårt ansvar och utför hans tjänst. — 2 Tim. 3:1.

18. a) Hur har Jehovas folk gjorts till ”ett namn och en lovprisning” sedan år 1919? b) Hur kan vi tjäna ”skuldra vid skuldra” till gagn för ytterligare tusentals andra människor?

¹⁸ Sedan år 1919 har det varit en stor dag av återställelse för hela Guds folk. Som trogna vittnen har de fortsatt att predika med ett missionärslikt nit, så att Jehovas organisation har nått ut till jordens yttersta ändar. (Rom. 10:10, 18) Det har verkligen varit en tid, då Guds folk förts samman, samlats ihop. Och i vilket syfte? Jehova själv ger svaret:

”Jag skall göra er till att vara ett namn och en lovprisning bland alla jordens folk.” (Sef. 3:20, NW)

Det är glädjande att se att den smorda kvarlevan av Guds folk har blivit ”ett namn och en lovprisning” på grund av att den håller den suveräne Herren Jehovas dyrbara namn högt, och nu arbetar många av dessa ”jordens folk” tillsammans med dem, ”skuldra vid skuldra”, och gör hans uppsåt i samband med Riket känt. Genom att vi gjort den förändringen att vi börjat tala det ”rena språket” och att vi fortsatt att förkunna dessa ”goda nyheter om riket”, kommer vi att kunna hjälpa ytterligare flera tusen människor att ”åkalla Jehovas namn”, så att även dessa kan bli dolda av Jehova på hans förbittrings dag och så att de frimodigt kan fortsätta att lovprisa honom i all evighet.