Nationerna i fruktan inför det namn som blivit nämnt över oss
1. Vad gjorde Jehova med tanke på sig själv mot det forntida Egypten, och vad är det nu åter tid för honom att göra?
DET var hög tid att handla, ty Guds namn och hans Smordes, Kristi, namn berördes av stridsfrågan. För länge sedan, i det forntida Egypten, sade Jehova genom sin profet Mose till Farao, konungen: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Mos. 9:16, NW) Genom att först sända tio förödande plågor över det gamla Egypten och därpå befria de förslavade israeliterna och tillintetgöra Egyptens truppstyrkor i Röda havet, sedan han genom ett underverk fört sitt folk igenom det, gjorde Jehova Gud något som han är känd för än i denna dag. I Jeremia 32:20 riktas dessa ord till Jehova Gud: ”Du som gjorde tecken och under i Egyptens land och som har gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i dag.” Ja, han gjorde sig sannerligen ett namn då, och det blev känt över hela den bebodda jorden. Men senare släktled glömde bort detta, och vårt, det senaste släktledet, har glömt bort det. Bibelns profetiska utsaga och dess uppfyllelse sedan 1914 e. Kr. anger att tiden nu är inne för Jehova Gud att på nytt göra sig ett namn.
2. a) I vilket ytterst betydelsefullt syfte har Gud bevarat bibeln intill nu? b) Hur överensstämmer det som sägs i en för någon tid sedan publicerad artikel av en judisk arkeolog med det som vi vet är avsikten med bibeln?
2 Det var inte förgäves som han inspirerade till nedskrivandet av den av sextiosex enskilda böcker bestående fullständiga bibeln. Det är inte utan ett visst syfte, en bestämd avsikt, som han har bevarat bibeln fram till denna dag, trots de ansträngningar man gjort i större delen av kristenheten att förstöra den. Han har bevarat den fram till vår tid för att den skulle brukas till att göra hans namn känt. Hans namn, Jehova, är det flitigast använda och det ryktbaraste namnet i hela bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Därnäst kommer Jesu Kristi namn; och det är rätt och riktigt, ty Jesus själv sade till sina lärjungar: ”Jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28) Jehova lät bibeln skrivas först och främst för att hans namn skulle bevaras. Till och med den välbekante arkeologen dr Nelson Glueck erkänner detta, fastän hans åskådning är en modernistisk judes. I en för någon tid sedan publicerad tidskriftsartikel med rubriken ”Trons och historiens bok” säger dr Glueck i tredje stycket:
Bibeln är i grund och botten ett religiöst och inte ett historiskt verk. Den sammanställdes framför allt för att förklara Guds natur och för att upphöja hans namn. Dess samstämdhet och äkthet beror på att det grundfasta enda uppsåtet med den är att för Israel och för alla andra dödliga människor förklara Guds egenskaper: hur enastående och säregen han är, hur vittomspännande och betydelsefull hans makt är. Gud är bibelns hjälte, såsom hela skapelsens källa och hela mänsklighetens Fader. — The New York Times Magazine för 25 september 1960, sidan 29.
3. a) Vad skall Gud göra med tanke på sig själv i kriget på sin ”stora dag”, men vad låter han också utföra för sin räkning, innan kriget bryter ut? b) Genom vilka?
3 ”Kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” närmar sig. I detta krig skall Jehova åter göra sig ett namn, som skall prisas i evighet. (Upp. 16:14, 16, NW) Men redan innan detta universella krig börjar, som skall beröra himmel och jord, låter han sitt namn kungöras med ära på hela jorden. Genom vilka gör han det? Inte genom kristenheten utan genom de kristna som trätt fram under det skriftenliga namnet ”Jehovas vittnen”. Vi har direkta rapporter om detta från 185 länder och ögrupper, vilka omspänner hela jorden. Det är tack vare Jehovas ande som de utför detta verk under förföljelse och motstånd från religiösa kretsar. Det har kommit att stå mycket klart för alla nationerna att Jehovas namn har blivit nämnt över dem. Befinner sig nationerna fördenskull i fruktan?
Hur deras fruktan ger sig till känna
4. Hur har kristenheten gjort sig ett namn som inger fruktan, men vilken religiös verkan har detta haft?
4 Till helt nyligen har kristenheten gjort sig ett namn som i århundraden hållit hednanationerna i fruktan. Kristenheten har inte gjort detta därför att Jehovas namn har blivit nämnt över den. Nej, den har hållit nationerna i fruktan genom trosförföljelse och religiöst förtryck, genom sina bloddrypande krig och korståg, sin kolonialpolitik som den stött på välrustade arméer och flottstyrkor. Till följd av detta okristliga handlingssätt har kristenheten dragit den största smälek över Kristi namn såväl som över Guds namn. Den dag i dag är är förhållandena helt annorlunda.
5. a) Vad har namn om sig att vara en buse för kristenheten, och hur har kristenheten handlat inför det uppkomna hotet? b) Till vems namn sätter kristenheten alls ingen förtröstan, och vilken ära har fördenskull kommit att gå till en viss liten skara människor?
5 Nu är det kommunismen som har namn om sig att vara världens buse, i all synnerhet är den det för kristenheten, dvs. för de politiska, religiösa, sociala och industriella ledarna i kristenheten. För så länge sedan som år 1879 meddelade denna tidskrifts moderupplaga i sitt septembernummer, som var det tredje numret sedan tidskriften började utges, en varning till kristenheten för detta kommunisthot i en ledande artikel med rubriken ”Herrens dag”. Sedan dess har det bildats ett block av kommunistnationer, som behärskar en tredjedel av jorden, och kristenheten vidmakthåller sin upprustning för att skydda sig mot detta block. Därför att man fruktar följderna av ett kärnvapenkrig, rasar bara ett ”kallt krig” mellan kristenheten och det aggressiva kommunistblocket. Kristenheten litar inte alls på Gud, den Allsmäktige, vars namn är Jehova. Det är alltså inte kristenheten som har vunnit ära för att ha gjort Jehovas namn, som inger fruktan, känt världen utöver, utan det är den lilla skaran av fridsamma, obeväpnade vittnen för Jehova.
6. Vad är det som vittnar om att Sovjetunionen fruktar för Jehovas vittnen?
6 Men hur är det? Fruktar verkligen Sovjetunionen för Jehovas vittnen? Ja, absolut! Varför skulle annars Kommunistryssland söka utrota dem? Och varför är Jehovas vittnen en religiös skara människor som är förbjuden och har drivits under jorden, när alla katolska och protestantiska samfund får verka öppet i Ryssland?
7. Vad har en av Toronto Daily Stars fasta medarbetare sagt om Rysslands fruktan inför Jehovas vittnen?
7 Så här skrev en av tidningen Toronto Daily Stars fasta medarbetare, Mark Gayn, i en artikel i numret för 2 juli 1960, sidan 7, med rubrikerna: I den röda världen Jehovas vittnen ”spindlar” för Sovjet:
All religion är anatema för ryssarna. Oförklarligt nog finns det emellertid inget som gör dem så rasande som Jehovas vittnen.
I Moskva är man på krigsstigen mot vittnena. Man gör våldsamma utfall mot deras tro. Och man kallar deras verksamma proselytmakeri för en blandning av djävulens egna påfund och Allen Dulles’ omstörtningspolitik. Angreppen mot Jehovas vittnen publiceras i Moskvapressen under sådana rubriker som ”Krutdurkens apostlar” och ”Spindlar”. Skildringarna bringas naturligtvis till överensstämmelse med rubrikerna. (”De är spindlar, och spindlar tycker illa om ljuset. De spinner sin väv i mörka hörn och kravlar så åt sidan och väntar till dess ett offer börjar skälva i väven. Och de hittar sannerligen offer.”)
Vilka är Jehovas vittnen? Så här svarar Pravda:
”Redan från allra första början har denna sekt, Jehovas vittnen, trätt i tjänst hos de mest reaktionära kretsarna av Amerikas kapitalister. Penningmagnater gav den nya sekten tillträde till kolonialländerna, för att den skulle inplanta en ande av tyst undergivenhet där och komma den unga socialistiska rörelsen i Europa till livs. ...”
... Pravda meddelar att vittnena blir alltmer verksamma. Muntligen och i otillåtna ströskrifter förfäktar vittnena att ingen människa bör gripa till vapen; de upprättar illegala kyrkoorganisationer och håller icke tillåtna bönemöten. Troskomplotten sprider sig, och trots statens alla kraftiga hjälpmedel tycks man inte kunna omintetgöra den.
Och ingen bryr sig om att söka förklara hur något sådant kan hända under det fyrtiotredje sälla året av den största revolution människan känner.
8. a) Vad är det som Jehovas vittnen inte fruktar, enligt nyhetsmeddelanden från Moskva, men vilket råd av Jesus följer de? b) Vilket slags fruktan råder i kommunistländer, och vad leder sådan fruktan till?
8 Den 7 juli 1960 innehöll New York Times ett RNS-meddelande från Moskva under rubriken ”Moskva anklagar en sekt — Säger att Jehovas vittnen bedriver verksamhet i Sovjet”. Den 12 februari 1960 publicerade Times en artikel som sånär fyllde en hel spalt och hade rubriken ”Religions tillväxt oroar Sovjet”, och i denna artikel nämndes Jehovas vittnen två gånger. Av det här sagda framgår det att Jehovas vittnen inte delar världens fruktan för kommunismen utan hörsammar Jesu Kristi råd i Matteus 10:28, som återger hans ord till apostlarna då han sände ut dem att predika Guds rike: ”Bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (NW) Som en följd av detta har Guds namn och rike blivit kungjorda även bakom järnridån. Den fruktan som denna verksamhet har väckt i kommunistländer och i andra diktaturstyrda länder är inte en hälsosam fruktan, vilket beror på den själviskhet som kännetecknar sådana politiska herravälden. Det är en fruktan som präglas av hat mot Guds namn. En sådan fruktan leder till tillintetgörelse i kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag!
En hälsosam fruktan
9, 10. a) Vad har Jehova lovat göra för ”folket för sitt namn”, och sedan vilka händelser inträffade har detta blivit en verklighet? b) Hur hade Jehova förutsagt detta i Jeremia 33:7—9?
9 Detta är emellertid inte det enda slaget av fruktan som råder bland nationerna inför det namn som har blivit nämnt över denna kvarleva av åt Gud överlämnade, av anden pånyttfödda efterföljare till Kristus. Åt dessa, som utgör Jehovas synliga organisation på jorden, hans smorda folk, som han kan kalla ett ”folk för sitt namn”, har Jehova givit löftet att göra dem ett namn likaväl som han gör sig själv ett namn. Detta har besannats i all synnerhet sedan 1919, då denna smorda kvarleva befriades ur den träldom som dess medlemmar råkat i under första världskriget och oförskräckt tog itu med att kungöra Guds namn och hans messianska rike. Deras befrielse från kristenhetens förtryckande krafter möjliggjordes tack vare deras Guds makt och kraft, hans som de helt och odelat hade överlämnat sig åt. Före den kristna tideräkningens början bestod folket för Jehovas namn, hans vittnen, av Juda och Israel. I det att Gud talar till folket för sitt namn i denna tid och därvid använder samma benämningar, säger han:
10 ”Jag skall åter upprätta [de fångna av] Juda och Israel och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut. Och jag skall rena dem från all missgärning, varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar, genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig. Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda, som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid åsynen av all den lycka och all den framgång [frid] som jag bereder henne.” — Jer. 33:7—9.
11. a) Vilka maktfaktorer har sökt omintetgöra deras andliga framåtskridande sedan 1919, och hur har de lyckats? b) Över vem har deras andliga framgång kastat ett fördelaktigt ljus, och vad visar Sefanja 3:19, 20 att resultatet skulle bli?
11 Här anges alltså orsaken till all den lycka och framgång som kännetecknar Jehovas vittnen och till den imponerande tillväxt som de har haft sedan 1919. Nazismen, fascismen och Katolsk aktion samt många nationella rörelser i kristenheten har sedan det året försökt utrota dem och omintetgöra deras framgång, frid och lycka, enhet och endräkt, men alla dessa ansträngningar har varit förgäves. Den varaktiga andliga lycka, framgång och tillväxt som utmärker Jehovas vittnen jorden runt har ställt deras Gud i ett mycket fördelaktigt ljus. De har varit till ära för hans namn. Fördenskull har han gynnat dem, såsom han också har lovat i Sefanja 3:19, 20, där han säger:
”Se, jag skall göra upp saken med dina förtryckare på den tiden och komma de haltande till hjälp och hopsamla de förskingrade, och göra dem till ett lovämne och ett namn i alla land, som voro vittnen till deras utskämmelse. Ja på den tiden, då skall jag hemföra eder, och på den tiden, då skall jag församla eder; ty jag skall göra eder till ett lovämne och till ett namn bland alla jordens folk, då jag gör en ände på eder fångenskap inför edra ögon, säger Jehovah.” — My.
12. Hur har detta gått i uppfyllelse i samband med Jehovas vittnen?
12 Såsom en uppfyllelse av detta har de verksamma, progressiva vittnena för Jehova givit ära åt hans namn. Deras mod och dristighet i att predika, deras andliga klarsyn och den höga moraliska måttstock de följer vittnar gott om den Gud som befriat dem.
13. Vad har många ärliga människor i alla nationer som en följd härav lagt märke till beträffande kvarlevan?
13 Till följd härav har hundratusentals ärliga människor i alla nationer lagt märke till att kvarlevan av smorda vittnen i sig själva är ett namn som gör Herren Gud känd och är ett lovämne, en lovsång till hans värdiga namn. De är till ära för Gud på jorden, i det att Guds godhet mot dem som älskar och lyder honom, som håller hans bud och som följer hans Son, Jesus, tydligt framträder i förbindelse med dem.
14. Vilken inverkan har det haft på denna ”stora skara” människor att de lagt märke till detta, och vad leder det handlingssätt till, som de väljer att följa?
14 Eftersom dessa iakttagelser gjort djupt intryck på denna ”stora skara” av människor, som söker den enda sanna religionen, som bibeln förkunnar, är de fyllda av fruktan för det namn som blivit nämnt över hans smorda kvarleva av vittnen. Deras fruktan är förknippad med kärlek till namnet på den dyrkansvärde Guden, den ende vars namn är Jehova. (Ps. 83:19, NW) Fördenskull efterliknar också de Jesus genom att helt och odelat överlämna sig åt hans Gud och Fader och låta sig döpas i vatten till ett vittnesbörd om detta sitt överlämnande av sig själva åt Gud. Alltså förenar de sig med den smorda kvarlevan i att följa i den ”gode herdens”, Jesu Kristi, fotspår. De blir en del av hans hjord av symboliska får. Resultatet av ett sådant troget handlingssätt å dessa ”andra fårs” sida blir det som Jesus förutsade: ”en hjord och en herde”. (Joh. 10:11, 14—16) Alla blir de endräktiga tillbedjare av Jehova Gud.
Endräktigt profeterande
15. a) Vad måste alltså dessa ”andra får” göra? b) Vilket profeterande har den smorda kvarlevan utfört i överensstämmelse med Joel 2:28, 29?
15 Vad måste dessa ”andra får” i Kristi hjord göra i fortsättningen, sedan de alltså överlämnat sig och blivit döpta? De måste göra vad den profetiska Skriften förutsade och vad kvarlevan av den smorda ”lilla hjorden” gör — profetera och predika. Jehova har över denna kvarleva av det andliga Israel, över detta ”folk för sitt namn”, utgjutit sin ande såsom en slutlig uppfyllelse av orden i Joel 2:28, 29 beträffande de ”yttersta dagarna”. Det hade blivit förutsagt att detta skulle leda till att alla skulle profetera, vare sig de var män eller kvinnor, unga eller gamla. I överensstämmelse med Joel 2:28, 29 har den smorda kvarlevan profeterat, i synnerhet sedan 1919, efter det att dess medlemmar blev befriade ur religiös fångenskap. Sedan de blivit delaktiga av den upplysning som Guds ande ger, har de fått klart för sig att det är Guds rike som man nu bör profetera om, på det att Jesu profetia skall gå i uppfyllelse: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:3, 14, NW.
16. Vilket förhållande råder mellan kvarlevans predikande och profetiorna, och vilka förenar sig med dem i detta predikoverk?
16 Då kvarlevans medlemmar predikar, kungör de och dryftar alla bibelns profetior om Guds rike och de eviga välsignelser som detta rike skall ge åt trogna, lydiga människor. Detta profetiska predikande är fördenskull det verk, Guds verk, i vilket de ”andra fåren” förenar sig med dem. Också de blir vittnen för Jehova i likhet med den smorda kvarlevan.
17. a) Varför har den smorda kvarlevan gjort alla tänkbara ansträngningar för att få detta profeterande utfört? b) I all synnerhet från vilken tidpunkt har de fått bistånd från andra, och under vilket sällskaps ledning har man gjort föranstaltningar för profeterandet?
17 Ledd av Guds utgjutna andes oemotståndliga kraft har den smorda kvarlevan gjort alla tänkbara föranstaltningar för att få det profeterande utfört, som måste försiggå ”innan Jehovas stora och fruktansvärda dag kommer”, på det att var och en som önskar komma undan i trygghet må frukta hans namn och åkalla det för att vinna frälsning. Den ”stora skaran” av dessa ”andra får” tillhör dem som önskar komma undan i trygghet och vinna liv i Jehovas nya värld under hans rikes styrelse. (Joel 2:30—32, NW) Allteftersom dessa i tiotusen-, ja, hundratusental har församlats till den ”ena hjorden” under ”en herde”, har de i sin tur bistått den smorda kvarlevan med att församla ännu flera tusen, i all synnerhet sedan 1935. Det året påvisades det klart och tydligt att denna ”stora skara” av ”andra får” svarar emot de människor som är omnämnda i Uppenbarelseboken 7:9—17. Fördenskull vidtog man anordningar av olika slag för att detta livgivande profeterande skulle få mera fruktbara förutsättningar och skulle kunna utföras i mera omfattande skala, och det blev under Sällskapet Vakttornets ledning steg för steg förbättrat och utvidgat. Här anför vi några exempel:
18. Vilka anordningar till befrämjande av den teokratiska ämbetsutövningen bland medarbetarna vid högkvarteret meddelade Sällskapets president att man hade gjort? När kom denna verksamhet i gång?
18 Den 9 februari 1942, medan andra världskriget alltjämt rasade, meddelade Sällskapet Vakttornets president att en kurs för vidareutbildning i teokratisk ämbetsutövning skulle sättas i gång vid Sällskapets själva högkvarter där i Brooklyn till gagn för Sällskapets fasta medarbetare, som i genomsnitt uppgick till 192 det året. Presidenten läste upp ett brev om denna kurs i ämbetsutövningen inför denna stora Betelfamilj, vars alla medlemmar var medarbetare i verket, efter deras familjestudium av Vakttornet denna måndagskväll. Denna ”familjeskola”, som hölls varje vecka, krävde att en hel del användbart stoff samlades, som kunde sammanställas i en påtänkt lärobok, Kurs i Teokratisk ämbetsutövning. Den ursprungliga, engelska, upplagan var på 96 sidor och innehöll 52 lektioner.
19. Vilket slags verksamhet lade man planer för under andra världskrigets mörka dagar, vad tog sin början år 1943, och vad kan sägas om denna föranstaltning nu?
19 Till och med under dessa mörka dagar under andra världskriget förutsågs en missionsverksamhet i världsvid skala, ja, i en aldrig tidigare känd omfattning, efter kriget. För att denna verksamhet skulle bli möjlig upprättade Sällskapet på sin Kingdom Farm (Rikets gård) i närheten av South Lansing i staten New York vad man kallade Vakttornets Bibelskola Gilead. Onsdagen den 1 februari 1943 förklarade Sällskapets president denna skola för missionärer bland Jehovas vittnen högtidligen öppnad. För nitton år sedan föreföll detta vara ett djärvt steg. Men ännu i denna dag är verksamheten vid Vakttornets Bibelskola Gilead i full gång. Nu är skolan emellertid inrymd i nya lokaler mitt emot Sällskapets högkvarter i Brooklyn. Den har nu mycket bättre resurser och erbjuder en längre, grundligare studie- och övningskurs för elever som kallas dit från jordens alla hörn.
20. Vilken bok utgavs och vad fick man se demonstrerat under sammankomsterna ”Kallelse till verksamhet” år 1943, och vad upprättades allteftersom tiden led?
20 Men vittnandet på ”hemmadistriktet” blev inte bortglömt. I sinom tid hade man materialet färdigt till boken Kurs i Teokratisk ämbetsutövning, och man tryckte den då på Sällskapets pressar i Brooklyn. Den 17 och 18 april 1943 hölls samtidigt i 300 städer i USA och Kanada en tvådagarssammankomst med temat ”Kallelse till verksamhet”. Vid dessa sammankomster redogjordes det för planerna att sätta i gång skolor i teokratisk ämbetsutövning i alla Jehovas vittnens församlingar. Det blev tillkännagivet att den nämnda läroboken givits ut, och man fick i demonstrationer se hur den skulle användas och hur lektionerna i skolan skulle försiggå. Vid den tiden var Jehovas vittnen till följd av krigsförhållandena förbjudna att verka i ett antal länder, eller också var det införselförbud på deras publikationer. Men överallt där församlingarna hade lyckats få läroboken upprättade man skolor. På kort tid kom hundratals sådana skolor i teokratisk ämbetsutövning till stånd. När andra världskriget var slut, upprättades många tusen skolor i församlingarna hela världen runt.
21. Vilka läroböcker utgavs 1945 och 1946 att användas i skolan, och vid vilka speciella tillfällen skedde det?
21 Kravet på något mera omfattande än den 96-sidiga läroboken Kurs i Teokratisk ämbetsutövning gjorde sig kännbart. Dagarna 27—29 april 1945 höll Jehovas vittnen särskilda sammankomster. Då, lördagen den 28 april, bara tre dagar innan Adolf Hitler, Jehovas vittnens hätske fiende, begick självmord, utgavs en ny 384-sidig bok, som alla de närvarande kunde skaffa sig. Denna bok, Theocratic Aid to Kingdom Publishers (Teokratisk vägledning för Rikets förkunnare), innehöll 90 lektioner. Under år 1946, som var det första efterkrigsåret, utgavs den 8 augusti vid ”De glada nationernas teokratiska sammankomst”, som under sex dagar hölls i Cleveland i Ohio, en ny lärobok med titeln ”Till allt gott verk skicklig”. Dessa båda läroböcker begagnades i flera år.
22. a) Vilken verksamhet framhölls vid Jehovas vittnens sammankomst ”Den nya världens samhälle” på Yankee Stadium år 1953 såsom ytterst viktig, och vad sades om tjänarna i församlingarna och om kretstjänarna? b) Vilka särskilda anvisningar till gagn för denna verksamhet gavs i Informationer för december 1953?
22 År 1950 började Jehovas vittnen hålla internationella sammankomster på Yankee Stadium i New York. Vid den andra av dessa sammankomster, som hölls 19—26 juli 1953 och kallades Jehovas vittnens sammankomst ”Den nya världens samhälle”, framhöll Sällskapets president hur viktig och betydelsefull vittnenas predikoverksamhet från hus till hus är. Bland de detaljer som han underströk var att varje förordnad tjänare i församlingen skall ta del i att undervisa och öva förkunnare av Guds rike i arbetet från hus till hus. I all synnerhet borde kretstjänarna, som var och en besöker ett visst antal församlingar, ägna sig åt detta undervisningsarbete. Omkring fyra månader senare innehöll Rikets förkunnares månadsblad, Informationer, som det då kallades, en särskild artikel om hur man skulle kunna bära fram de ”goda nyheterna om riket” från hus till hus på ett effektivare sätt. Hur skulle det kunna ske? ”Genom att använda bibeln vid dörrarna.” Härom sade Informationer för december (1953):
Sedan du har presenterat dig och meddelat vad ditt ärende är och vad du har med dig åt folk, kan ett mycket effektivt vittnesbörd avges genom att du läser några valda skriftställen ur bibeln och infogar dessa i vittnandet. ... Genom att på detta sätt läsa lämpliga skriftställen från bibeln för att understryka ditt vittnesbörd, kan du uppnå större omväxling i dina små predikningar — på tre till åtta minuter — vid dörrarna under arbetet från hus till hus.
23. Var hade man redan hållit predikningar direkt från bibeln, och varför?
23 Predikningar direkt ur bibeln hade redan i stor utsträckning hållits i länder och områden där Jehovas vittnen var bannlysta eller i lag förbjudna att ha med sig sina bibelförklarande skrifter från hus till hus, såsom t. ex. i Quebec i Kanada.
24. a) Vilken lärobok gavs ut år 1955, och vilken hjälp har alla församlingarna haft från och med det följande året av material i Tjänsten för Guds rike? b) Vad började fungera den 9 mars 1959? Till gagn för vilka?
24 År 1955, under raden av internationella sammankomster som benämndes ”Triumferande Riket” och började hållas i juni, utgavs den nya läroboken för skolan i teokratisk ämbetsutövning, som hette ”Kvalificerade att vara tjänare”. Följande år började utförliga dispositioner till varje veckas tjänstemöte inflyta i det tidigare omnämnda månadsbladet, som ger riktlinjer för verksamheten på fältet och nu kallas Tjänsten för Guds rike. På så sätt kunde alla församlingarna överallt ha enhetliga tjänstemöten till Rikets förkunnares undervisning. Tre år senare kom något nytt. Församlingarnas tillsyningsmän, församlingstjänarna, skulle beredas tillfälle till särskild undervisning och bli bättre rustade för sitt värv. Skolan i Rikets tjänst blev högtidligen öppnad den 9 mars 1959 vid Vakttornets Bibelskola Gilead på Kingdom Farm. Vid denna skola skulle det ges fyra veckors kostnadsfri undervisning och övning åt den ena gruppen efter den andra av församlingstjänare som kunde anta inbjudan till denna skola.
25. Vad har kunnat ske med Skolan i Rikets tjänst vid Kingdom Farm, sedan Vakttornets Bibelskola Gilead flyttades därifrån, och hur har Sällskapets avdelningsexpeditioner i andra länder blivit gynnade med hänsyn till denna skola?
25 Sedan Vakttornets Bibelskola Gilead flyttats till Brooklyn i februari 1961, har Skolan i Rikets tjänst på Kingdom Farm utvidgats, så att fyra ”klasser” med församlingstjänare kan tas emot där samtidigt. Vidare har Skolan i Rikets tjänst upprättats vid Sällskapet Vakttornets avdelningsexpeditioner världen runt, i Kanada, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Australien, Fjärran Östern osv. Denna anordning har blivit rikt välsignad av Gud, den Högste. Den har fått till följd att fler och fler församlingstjänare blivit bättre kvalificerade att vaka över Guds hjord och att leda verket med att profetera, vittna.
26. Vilka är det alltså som profeterar i denna tid? Hur förhåller sig de båda skarornas antal till varandra? Hur omfattande är detta verk?
26 Följaktligen är det i våra dagar inte bara den smorda kvarlevan av Rikets arvingar som profeterar. Till dem sluter sig allt fler och fler av de fårlika människorna i alla nationer, vilka lär sig att frukta Jehovas namn, som blivit nämnt över den med Guds ande smorda kvarlevan. Under det att antalet av dem som hör till kvarlevan av det andliga Israel nu enligt rapporterna endast uppgår till 13.255, finns det 900.000 av dessa deras följeslagare av ”andra får”, som regelbundet rapporterar att de tagit del i predikoverket genom tjänst på fältet varje månad. Och liksom det förhåller sig med den smorda kvarlevan, så är det med dessa ”andra får”, som fruktar Jehovas namn: ”varje slag av kött” profeterar, gamla, unga, män, kvinnor, arbetsgivare, anställda, på 144 olika språk när detta skrivs, och alla dessa bevisar sig vara Jehovas vittnen.
27. Vad är detta ett synnerligen lämpligt tecken på för nationerna?
27 Vilket betydelsefullt tecken är inte detta för alla nationerna i denna världen! Det är ett tecken på att Jehovas stora, frejdade, fruktansvärda dag närmar sig och att nu, under den återstående korta tidsperioden, är tiden läglig och lämplig för att åkalla Jehovas namn i tro, om man vill bli frälst och vinna evigt liv i hans nya värld.
28. Hur har Jehova handlat gentemot oss, när vi nu trätt fram såsom hans vittnen, och vad vittnar den förföljelse om, som han har låtit oss bli utsatta för?
28 Vilket oerhört ansvar vilar inte på oss, eftersom vi kallas Jehovas vittnen! Må våra motståndare förneka vår rätt att använda detta namn såsom benämning på oss! Jehova Gud själv har inte domfällt oss därför att vi gör det. I stället har han välsignat oss, därför att vi strävar efter att leva i överensstämmelse med detta namns krav, efter att vandra så, att vi är värdiga att bära detta särskiljande namn. Förföljelsen som han har låtit drabba oss, därför att vi profeterar eller predikar om hans rike, är inte ett tecken på förbannelse eller ogillande från hans sida. Den är ett bevis på att vi inte tillhör denna domfällda gamla värld utan tillhör hans rättfärdiga, nya värld.
29. Vad är vår bestämda föresats med avseende på Jehovas namn, och vilken bön, som Jesus lärde ut, skall vi fortsätta med att bedja?
29 Fyllda av tacksamhet inser vi och axlar vårt ansvar i förbindelse med Guds namn. Om vi inte respekterar och fruktar Jehovas namn och ger ära åt det, då kommer inte heller folk ur alla nationer som söker Gud att frukta detta namn eller åkalla det till evig frälsning för sig. Vi är emellertid beslutna att ära och upphöja Jehovas namn och inte göra något som kan dra smälek över det. Vi kommer att betrakta hans namn såsom ytterst heligt. Vi skall hjälpa alla andra fårlika människor att också hålla det heligt, medan vi fortsätter att bedja den bön som Jesus Kristus lärde oss att bedja till Jehova Gud: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” — Matt. 6:9.