”Låt icke dina händer sjunka”

Tal av presidenten för Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap kl. 17.45 söndagen den 6 augusti 1950, såsom den sista programpunkten under Jehovas vittnens åtta dagars sammankomst, ”Teokratiens tillväxt”, i Yankee Stadium i New York.

 1. Hur har det ådagalagts, att Gud har ett folk på jorden, som är uppkallat efter hans namn? Vilka visar detta folk sig vara?

GENOM år av världsvida strävanden att ge budskapet publicitet, alltsedan år 1914, genom år av hårt arbete, som utsträckts ända till jordens ändar, genom år av internationell smälek och förföljelse och genom år av beskydd och omvårdnad från Guds sida och av honom förlänad tillväxt har det blivit definitivt fastslaget inför hela mänskligheten, att Jehova Gud har ett folk på jorden som är uppkallat efter hans namn. Detta har gjort hela kristenheten orolig och bestört. I sexton hundra år har den bekänt sig vara Guds gynnade organisation. Likväl har det inte varit kristenheten som har fört Guds namn fram i förgrunden. Den har inte klargjort, vilka hans underbara gärningar är i denna kritiska tid och inte heller vad som är hans välsignade uppsåt med avseende på människosläktets närmaste framtid. Den har inte trätt upp på hans sida i den tvist som nu måste avgöras och som gäller denna fråga: Skall universum styras av Jehova Gud eller utövar Satan världsherraväldet? Det har varit ett föraktat och förföljt folk, som har brukats av den gudomliga försynen till att utföra dessa ting, nämligen Jehovas vittnen! Och deras verk är ännu inte fullgjort. Det får allt större vikt och betydelse, allt eftersom världssituationen blir alltmera kritisk, och det kommer genom Guds ynnest att välsignas med ännu större resultat.

 2. Vilken aktiv kraft är i dag i verksamhet på jorden, och hur är den det? Var har den sitt upphov?

2. Vem kan förneka att Jehova Guds oövervinneliga ande nu är i verksamhet på jorden, liksom den var i forna tider? Den har omslutit det folk som bär hans namn och beklätt dem liksom en dräkt för att identifiera dem inför hela världen. Denna ande är den aktiva kraft som utgår från Riket, vilket Gud, den Högste, upprättade i himlarna år 1914 med Jesus Kristus, sin Son, såsom regent, och alla nationer måste nu taga denna ande med i beräkningen. Den aktivitet och oemotståndligt framåtskridande rörelse, som kännetecknar vittnena, vilka upphöjer Jehova Guds namn, har sitt upphov hos Jehova. Denna verksamhet är i överensstämmelse med hans vilja och äger därför hans välsignelse. I annat fall kunde den inte ha kommit till stånd. Genom att Jehova upprättade sitt konungadöme i Jesu Kristi händer år 1914 uppreste han hoppets signal för alla folk. De kan nu alla vända sig till den, alldeles såsom alla de israeliter i öknen, som hade blivit bitna av giftiga ormar, vände ansiktet mot den kopparorm, som Mose reste upp på en stång för att de skulle bli helade från det dödsbringande giftet. — 4 Mos. 21:4—9; Joh. 3:14, 15; 8:28.

 3. Vad upptände Satan för att motstå Riket, och hur gav Gud likväl ett hoppets budskap åt folken?

3. I sitt motstånd mot Guds nyupprättade rike upptände Satan, djävulen, de jordiska nationernas vrede i det första totala kriget om världsherraväldet. Han begagnade detta krig, som pågick 1914—1918, för att låta Guds vittnen bli föremål för förtryckande åtgärder. Likväl befriade, återupplivade och återförsamlade Jehova från och med år 1919 sitt invigda folk, för att det skulle förkunna budskapet om Riket för alla nationer före världens tillintetgörelse i striden vid Harmageddon. På detta sätt har han givit människorna inom alla nationer hoppets nya budskap. Såsom profetian i Sefanja 3:9 förutsade, har han givit folken ett rent språk.

 4. Vilken under lång tid uppsänd bön har Gud besvarat? Vilka har han därigenom dragit tillsammans?

4. Vår himmelske Fader har besvarat den under så lång tid uppsända bönen om hans rikes tillkommelse. Han har upprättat Riket oberoende av och skilt från den religiösa kristenheten och gjort det högre än alla jordiska regeringar, ja, bildligt talat högre än de ”Babels torn”-lika skyskraporna i staden New York, där Förenta nationerna har sin ”huvudstad”. Detta betydelsefulla sakförhållande har haft inflytande på Guds folks tal och verkat förbättrande på det. Det har utgjort den grundval, på vilken deras språk såsom hans vittnen blivit renat. Det har dragit dem till den himmelska signalen, Riket, och har enat dem hela jorden runt i ytterligt förakt för de skiljaktigheter och den söndring som i denna världen vållas av ras, hudfärg, sociala förhållanden, språk, politik, nationalitet och religion.

 5. Till vad har de kringspridda kommit? Hur har de kommit som tillbedjare och bönfallit?

5. Oavsett hur långt de har varit kringspridda över jorden har rikesbudskapets rena språk ljudit som en basunstöt vid en konungs kröning och har nått deras öron och kommit dessa kringspridda eller förskingrade att vända sig till Riket. Därför har de från alla platser församlat sig till det såsom ett folk genom att låta sina hjärtan förena sig kring Riket. De har kommit som ”tillbedjare” och bönfallit om Jehova Guds och hans regerande Konungs, Jesu Kristi, ynnest, och deras böner har uppstigit såsom en rökelse, som har en ljuv doft för Gud. Han talade just om denna tid, då de världsliga nationerna och rikena har blivit församlade för att förtäras av Guds vrede och förtörnelse, och framställde denna profetia, som nu har gått i uppfyllelse: ”Då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att endräktigt tjäna honom. Från länderna bortom Etiopiens strömmar skola mina tillbedjare, ja, mina förskringrades dotter, bringa offer åt mig.” — Sef. 3:9, 10, AS.

 6. Vad har vi att peka på, som ådagalägger denna tillströmning av Hans förskingrade tjänare?

6. Till bevis för detta skulle vi kunna tala om Jehovas vittnens förenade strävanden i våra dagar i 106 nationer under 64 avdelningsexpeditioner, som Sällskapet Vakttornet har upprättat, och med 357.889 aktiva rikesförkunnare som rapporterade i april månad 1950, däri icke inbegripet det okända antalet förkunnare i Ryssland och Jugoslavien. Emellertid kunde denna samfällda tillströmning av Guds kringspridda tillbedjare inte ha ådagalagts genom en mera häpnadsväckande demonstration, helt koncentrerad till en enda liten plats, än Jehovas vittnens sammankomst, ”Teokratiens tillväxt”, i Yankee Stadium i New York under de åtta dagarna från och med den 30 juli till och med den 6 augusti 1950. Ty bland de 89.451 närvarande fanns det representanter inte endast från ”länderna bortom Etiopiens strömmar”, utan också från sjuttio andra nationer. De offer av lovprisning och av hängivenhet för Guds rike, som de frambar, var endast ett tecken eller bevis på de större offer, som frambäres av deras medvittnen i alla de länder som de representerade.

Deras tillflykt och arten av deras tal

 7. Vad för slags människor är Jehovas vittnen, alldeles som det blivit förutsagt genom profetian?

7. Det var att vänta att kristenheten och världen i övrigt skulle se ned på Jehovas vittnen. Men dessa har aldrig gjort anspråk på att vara framträdande i religiöst avseende eller socialt högtstående eller politiskt mäktiga i denna världen. Gud, den Högste, härlighetens Gud, behöver inte den sortens människor för att av dem få något tillskott i form av ära, pengar eller inflytande. Vad mera är, han har inte lovat att församla den sortens människor och sammansmälta dem till ett enda folk medelst sitt ”rena språk”. Jehovas vittnen är människor som en gång har varit överträdare liksom den övriga världen, men deras överträdelser har nu blivit förlåtna av Gud genom Kristus. De är ett jämförelsevis ”litet folk”, ett hemsökt, armt och ödmjukt folk mitt i en främmande värld. Men detta stämmer precis med beskrivningen på dem som härlighetens Gud har lovat att församla kring sin rikessignal på det himmelska Sions berg. Han pekade på denna ”Jehovas dag” och sade: ”På den dagen skall du icke lida smälek för alla dina gärningar, i vilka du har begått överträdelse mot mig; ty då skall jag taga bort ur dig dem som jubla stolt, och du skall icke mer vara högmodig på mitt heliga berg. Men jag skall lämna mitt i dig ett hemsökt och armt folk, och de skola taga sin tillflykt till Jehovas namn.” — Sef. 3:11, 12, AS.

 8. Varför tar de sin tillflykt till Jehovas namn?

8. Deras tillflykt är ett framträdande kännetecken för dem. Jehovas namn har varit ett så gott som förlorat eller bortglömt namn i denna världen, till och med i kristenheten. Tendensen hos de religiösa prästerna och predikanterna, vilka söker världsligt erkännande och anseende, är i våra dagar att komma bort från detta namn såsom varande ett tillnamn på ett föraktat folks stamgud. Inget annat namn har varit utsatt för mera smälek och bakdanteri, i synnerhet från kristenhetens sida, än Jehovas namn, sedan hans vittnen år 1931 offentligt valde att bära det som sitt kännemärke. Men hans vittnen vet genom den heliga bibeln vad detta namn representerar. De känner hela den ärorika historia som är förbunden med det. De känner alla de gudomliga löften, förbund och profetior som givits och uppfyllts i detta namn. De vet också, att varenda en av denna världens nationer skall komma att tvingas till att lära känna detta namn såsom tillhörande universums allenarådande och allsmäktige Gud. Därför har de tillräcklig tro, tillräcklig kristlig vördnad och tillräcklig barnalik tillit för att ”taga sin tillflykt till Jehovas namn”. För dem representerar det det enda rättmätiga herradömet, det representerar Guds egenskap av Fader till Konungen, Jesus Kristus, det garanterar vår eviga befrielse från Satans värld och vårt eviga liv i den obrutna frid, hälsa och lycka som kommer att härska i en varaktig ny värld. Därför betraktar vi det som ett privilegium att bära den smälek som djävulen kastar över detta namn. Vi räknar det som en ära att åkalla detta namn och kungöra det i berömvärda ordalag för alla som längtar efter kunskap om den sanne Guden.

 9. Varför gör kvarlevan av Israel icke längre det som är orätt?

9. I denna tid finns det endast en literi kvarleva av andliga israeliter. (Gal. 6:16) Dessa Jesu Kristi smorda efterföljare utgör kärnan av Jehova Guds synliga teokratiska organisation på jorden i vår tid. Vilka resultat det är som skall bevisa, att denna kvarleva har fått det rena språket sig givet under tiden från 1919, det säger oss profetian: ”Kvarlevan av Israel skall då icke mer göra något orätt, ej heller tala lögn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola få. beta och ligga i ro, utan att någon förskräcker dem.” (Sef. 3:13) Orättfärdighet, lögn, falskhet och handlingar som går ut på att ofreda andra och störa friden och tryggheten kommer inte att utgöra någon del av den kommande nya världen. De har ingen plats nu i den teokratiska organisationen, som har fått sitt tal renat och som är den enda synliga organisation som kommer att överleva denna världens ände och föras över till den rena nya världen. Kvarlevan av andliga israeliter kan inte längre följa den laglöshet eller den självrådighet, som utmärkte den tid då det inte fanns någon konung i Israel och då var och en gjorde vad honom tycktes rätt vara. Vi inser nu att Riket har blivit upprättat och att vi nu har en regerande Konung. Detta gör förvisso stor skillnad, och alltså tar vi order från vår Konung. Vi är teokratiska. — Dom. 18:1; 19:1; 21:25.

10. Varför finns ingen falsk tunga i deras mun, och hur betar de och ligger i ro?

10. Vårt tal har blivit renat från de traditionella religiösa lögner som vi inhämtade och blev besmittade med under vår fångenskap i den babyloniska kristenheten, och vi har valt att ”låta Gud vara sannfärdig”, även om varje religiös läromästare i kristenheten därigenom kommer att stå som lögnare. Kvarlevan av det andliga Israel är nu inriktad på att predika den sanning som finns i Guds ord. Och alltså förkunnar vi de goda nyheterna om hans herradöme, och vi har avsvurit oss en falsk tunga. Vi gör inte Guds ord till en handelsvara och beter oss inte som krämare, som framställer sin vara i felaktig dager för att bedraga sina kunder och göra affärer, varigenom de själva blir rika på folkets bekostnad. Vi kungör frimodigt sanningen och låter sanningens enkla renhet anbefalla den åt var och en som ärligt söker sanning och rätt. Vi fruktar Gud, som vi är ansvariga inför, och därför förtröstar vi på hans beskydd, och likt får under hans rätte Herde, Jesus Kristus, betar vi på gröna andliga betesmarker och ligger i ro utan att frukta att bli ofredade av fridstörare inom organisationen. De andliga israeliterna i våra dagar är visserligen endast en kvarleva, men nu församlar Jehovas rätte Herde vid vår sida en stor flock av ”andra får” till att med oss njuta av de välsignelser, som teokratisk organisation skänker. — Joh. 10:11, 14, 16, NW.

Konungens närvaro utestänger det onda

11, 12. Vilka bör sjunga, ropa, vara glada och fröjdas, och vad är orsaken?

11. Vad mer, om världen inte älskar oss, utan förtrycker och förföljer oss? Då förhållandena på ett så förunderligt sätt förvandlats till ett blomstrande paradisiskt tillstånd bland Guds hängivna folk, har vi inte nu någon anledning till att vara bedrövade och sörja och förlora all ambition. Från flydda årtusenden tränger klangen av den inspirerade profetian fram till oss: ”Sjung, o Sions dotter; ropa, o Israel; var glad och fröjda dig av allt hjärta, o Jerusalems dotter. Jehova har tagit bort dina domar, han har drivit ut din fiende; Israels Konung, Jehova själv, är mitt ibland dig; du skall icke mer frukta något ont.” — Sef. 3:14, 15, AS.

12. Ja, alltifrån huvudstaden och ned till den teokratiska organisationens lägsta gränser, från det himmelska Sions berg, där Jesus tronar som Konung, ned till kvarlevan av det andliga Israel och alla dessa internationella ”främlingar” som har blivit församlade till oss, för alla är det nu tid att sjunga, ja, ropa och vara glada och fröjdas av allt hjärta. Tänk bara på detta, att Jehova Gud är mitt ibland oss. Han, den allenarådande Härskaren över universum, är vår Konung! År 1914 tog han sin stora makt i besittning och började härska som Konung vad beträffar vår jord, där vi andliga israeliter och människor av en god vilja befinner oss. Guds rike, om vars tillkommelse det har bedits i så många hundra år, har slutligen blivit upprättat; och detta förhållande har Jehova Gud på ett övertygande sätt lagt i dagen genom att han har insatt sin smorde Son, Jesus Kristus, på den konungsliga tronen till att nu och intill striden vid Harmageddon härska mitt ibland sina fiender. Och till ett överväldigande bevis för att Jehova nu regerar på de himlar som är hans tron har Jehova genom sin Konung, Jesus Kristus, drivit ut vår store fiende från himlarna och kastat Satan, djävulen, och alla hans demoner ned till Guds fotapall, jorden, för att invänta tillintetgörelse efter en kort tidsperiod. (Upp. 12:1—13) Sjung därför och fröjda er!

13, 14. a) Vem är vår Konung, och varför är han det? b) Hur har han tagit bort våra domar, drivit ut vår fiende och befriat oss från fruktan?

13. Vi tillhör Jehova Gud genom att som individer överlämna oss åt honom. Hans Son, den rätte Herden, utgav sin mänskliga själ för oss, för att han skulle genom köp förvärva oss; och vi har erkänt att han är vår rättmätige ägare. Gud har därför all rätt att vara vår Konung och att etablera sig som vår Konung. Med outsäglig glädje fröjdar vi oss över att han har uppenbarat sitt konungadöme för oss sedan 1914. Honom vill vi lyda som Härskare mer än människor, och hans på tronen insatte Son, Jesus Kristus, vill vi ha som vår Ledare och inte någon totalitär diktator. — Apg. 5:29; Matt. 23:10; NW.

14. Jehova har godtagit oss såsom sina värdiga undersåtar. Därför har han undanröjt alla sina domar, vilka han hade låtit vila över oss av den orsaken, att vi en gång hade blivit befläckade, vilseledda och felaktigt undervisade av den babyloniska världen, som vi hade blivit fångar under. Han har renat oss från dessa världsliga fläckar. Han har lagt ett rent tal i vår mun. Han har klätt oss i de kläder som identifierar oss såsom hans undersåtar och vittnen. Han har befriat den organisation som hans folk utgör från alla drag och alla individer som inte är teokratiska. Han har därför avlyft sin förbannelse från oss, ty vi läser: ”Och det skall icke mer finnas någon förbannelse. Men Guds och Lammets tron skall vara i den, och hans slavar skola ägna honom helig tjänst, och de skola se hans ansikte, och hans namn skall vara på deras pannor.” (Upp. 22:3, 4, NW) Och alltså säger han: ”Du skall icke mer frukta [eller: se] något ont.” (Sef. 3:15, AS) Detta betyder att Jehova skall styra sin teokratiska organisation uppifrån och ned, så som han har styrt den alltifrån 1919; och han skall leda den på de rätta gärningarnas vägar, så att hans misshag aldrig mer kommer att vila över hans organiserade folk. Aldrig mer skall något ont och svårt tillåtas komma över dem såsom en näpst och ett straff från honom.

15. a) Betyder det att individer inte kan komma att drabbas av en ogynnsam dom? b) Varför och hur bör vi alltså hålla fast vid organisationen?

15. Vilken tröst det är att veta att Jehovas ogynnsamma dom aldrig mer kommer att drabba hans organiserade folk, nu när han har gjort sitt folk teokratiskt! Naturligtvis kan individer ur vår krets bli upproriska och motspänstiga och kan förirra sig bort och komma under Hans ogynnsamma dom, vilket resulterar i deras personliga tillintetgörelse. Jehova har lovat att avlägsna dem som blir högmodiga i sin inbillade vikt och betydelse och i sin ande av egensinnigt självständighetsbegär: ”Ty då skall jag taga bort ur dig dem som jubla stolt, och du skall icke mer vara högmodig på mitt heliga berg.” (Sef. 3:11, AS) Må de som menar att de kan reda sig utan organisationen gå sin väg. Må de som anser sig ha direkta personliga förbindelser med Gud och inte vara bundna av några teokratiska bestämmelser följa den kurs de väljer och därigenom bli förda ut ur organisationen av Guds änglar, även om de inte själva inser detta förhållande. Låt oss å andra sidan visa mogen uppfattning av och insikt om vårt förhållande till vår Skapare i denna Rikets tid. Låt oss. vara det arma, ödmjuka folk som profetian talar om, och må vi så förbli i harmoni och enhet med den teokratiska organisation Jehova har byggt upp. Låt oss lojalt arbeta tillsammans med den och åtnjuta dess välsignelser, hjälp, beskydd och ledning tillsammans med alla dem som troget håller fast vid den. Vi vill att Jehova skall vara vår Konung, ty han är den Allrahögste i universum. Vi vill ha Gudsväldet, Teokratien, och vi beder om dess tillväxt. Och i överensstämmelse med Hans styrelse vill vi med glädje följa den Ledare som han har smort åt oss. ”Konungars Konung och herrars Herre”, Jesus Kristus. Vi inbjuder andra att följa med oss.

Oförskräckt handling!

16. Vad uppmanar profetian oss därnäst att göra? Varför bör vi lyda?

16. Nu i detta sena skede av det som för världen är ”ändens tid” ljuder från alla bibelns profetior ett samfällt rop på handling, oförskräckt handling, å Jehovas teokratiska organisations sida. ”På den dagen”, säger profetian, ”skall det sägas till Jerusalem: ’Frukta icke, låt icke dina händer sjunka, o Sion.’” (Sef. 3:16, Mo) Vår Anförare, Jesus Kristus, som härskar i det himmelska Jerusalem, är inte rädd för djävulens hela organisation. Han är frimodig och oförskräckt som ett lejon. På det himmelska Sions berg, där han har stått upp i sin myndighet, låter han inte sina händer sjunka. Plan för kungaspiran, sin makts spira, järnspiran, och gör dess betydelse kännbar från Sion. Det tillkommer oss, hans undersåtar, att vara villiga på denna dag, som vi inser vara hans konungsliga makts dag. Då vi nu äntligen har Jehova såsom suverän Konung mitt ibland oss och då han i sin Son, Jesus Kristus, har givit oss en sådan oförfärad anförare, varför skulle vi då vara rädda, om vi också måste stå ansikte mot ansikte med en värld som håller på att bli totalitär? Låt oss, alltså inte bli förlamade av fruktan, så att våra händer hjälplöst sjunker ned i overksamhet. ”Låt icke dina händer sjunka”, är den gudomliga befallning som i denna tid riktas till Jehovas smorda kvarleva och dess följeslagare av en god vilja. Och varför skall vi inte göra detta?

17. Varför skall vi inte frukta? Hur kan vi göra förföljelsens syftemål om intet?

17. Profetian inspirerar oss till oförskräckthet och till att verka med våra händer, genom dessa ord: ”Jehova, din Gud, är mitt ibland dig, en mäktig som skall frälsa; han skall fröjdas över dig med lust; han skall vila i sin kärlek; han skall glädjas över dig med sång.” (Sef. 3:17, AS) Då vi har vår Gud, som är för oss, mitt ibland oss, vem kan då vara emot oss och ha framgång? Ingen! Genom vår trohet mot honom kan vi omintetgöra det illvilliga syftet med den förföljelse som är riktad mot oss. Fienden kan mot vår vilja taga oss i sitt våld och hålla oss bundna eller inskränka vår frihet i fysiskt avseende, men om vi utan fruktan fortfar att tala det rena språket till alla som vi kommer i beröring med, också under de mest ogynnsamma förhållanden, då kommer Guds ord eller budskap om Riket icke att vara bundet. (2 Tim. 2:8, 9, NW) Men vår Gud är mäktig att komma till vår räddning och befria oss vid den tid och på det sätt han behagar. Han känner nu stor glädje, och ”Jehovas glädje är eder starkhet”. — Neh. 8:10, AS.

18. Varför fröjdas han över sitt folk? Hur vilar han i sin kärlek?

18. Kom ihåg, att han kommer att frälsa sin teokratiska organisation, som han här talar till, och må därför vår åstundan efter trygghet och befrielse sporra oss till att hålla oss tätt intill organisationen. Med all den kärleksfulla glädjen hos en hängiven äkta man fröjdar sig Jehova över sin älskade ”kvinna”, sin teokratiska organisation, på grund av dess gudaktiga undergivenhet och lydnad gentemot honom mitt i en fientlig värld. Och han finner vila i att älska sitt organiserade folk. Han är inte upprörd, oroad, irritabel och misstänksam, ty med glädje ger han akt på de omisskännliga bevisen för vår kärlek till honom. Det råder mera glädje i himmelen över en enda syndare som bättrar sig än över nittionio egenrättfärdiga i kristenheten, som inte känner något behov av att bättra sig och återvända till Jehova Gud. (Luk. 15:7, NW) Han har återupptagit sitt organiserade folk i sin kärlek och har i sin kärlek förnyat det. Han är så lycklig att han sjunger över dem, höjer glädjerop över dem.

19. Vilket stort bevis på detta har han nyligen givit oss? Hur bör han finna gensvar hos oss?

19. Vilket bevis på detta gav inte den välsignade sammankomst, ”Teokratiens tillväxt”, som Jehovas vittnen nu hållit i Yankee Stadium i New York, år 1950! Där gav han sina vittnen en sång, inte endast så till vida att de fick sjunga ur en ny sångbok, utan därigenom att han mer än någonsin förut fyllde deras mun med den sublima ”nya sången” om Riket. Det ena nya tryckalstret följde på det andra: Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; den utökade tidskriften Vakttornet; den nya inbundna boken ”Detta betyder evigt liv”, både på engelska och på spanska; de nya broschyrerna på engelska: Kan man få leva evigt i lycka på jorden? Evolution kontra den nya världen och Försvaret av de goda nyheterna och strävandena att lagligen stadfästa dem; därjämte de 25 andra nya tryckalstren på 16 olika språk. Denna snabba följd av andliga gåvor framkallade gång på gång skallande rop bland hans församlade folk, och de ropar sedan dess ut budskapet om Riket så som det aldrig tidigare skett. När vi alltså ser att Gud fröjdas på detta sätt över sin organisation och då han vilar i sin kärlek till den, må då ingen av oss som individ betraktad ge honom någon orsak till olust i fråga om oss, utan må vi bevara oss i Guds kärlek. — Jud. 21.

20, 21. Vad sörjde vi över en gång i tiden? I vilket avseende kan vi inte längre bli smädade?

20. Det har funnits en tid, inte endast under Hans vittnens fångenskapsperiod under det första världskriget, utan också i fråga om vad var och en av oss individuellt har upplevat, innan vi fick sanningen, då vi bedrövat längtade efter att den ende sanne Guden skulle församla oss till sitt folk, till dem som det inte var någon tvekan om att de verkligen var hans. Och nu i denna ”ändens tid”, då vi står vid den nya världens tröskel, har han församlat oss till sin organisation i uppfyllelse av sitt löfte: ”Jag vill församla dem som sörjande längta efter högtidsförsamlingen, vilka hörde dig till, för vilka bördan över henne var smälek. Se, på den tiden skall jag taga itu med alla dem som hemsöka dig; och jag skall frälsa det som var halt och församla det som var fördrivet; och jag skall göra dem till en berömmelse och ett namn, vilkas skam har varit utbredd över hela jorden.” — Sef. 3:18, 19, AS.

21. Våra forna synder under Guds ogunst höll oss borta från hans organisation. För våra synder blev vi också överlämnade i fiendens våld. Fienden höll oss genom sitt ingripande fångna och försökte hindra oss från att församlas till Jehovas upphöjda signal på Sions berg, där vi kunde vara tillsammans och tjäna Gud, den Högste, i hans tempel i sällskap med alla hans invigda tjänare och undersåtar. Men nu har Jehova bevisat sig vara vår Konung och Frälsare genom att befria oss ur fiendernas våld och föra oss tillsammans till en högtidsförsamling, ett i sanning mycket allvarligt och upphöjt tillfälle. Den smälek som följer med att vara ett förskingrat och desorganiserat folk, som är underkastat denna världens husbondevälde och nycker, den har han avlägsnat från oss som representerar hans teokratiska organisation. Vi kan inte längre smädas såsom en av människor åvägabragt organisation, som följer en mänsklig ledare. Nu är vi teokratiskt församlade och organiserade och har en rättmätig Härskare över oss, evighetens Konung.

22. Vad håller oss samman som ett odelbart folk?

22. Må därför fienden, som nu blivit berövad sitt byte, fortfara att förfölja. Vår Konung ger oss sitt ord på att han i sinom tid skall taga itu med dem som slår oss, smädar oss och förföljer oss. För sitt eget namns skull skall han göra detta. Så oroa er inte! Fienden kommer aldrig mer att kunna bryta ned vår världsomfattande enhet. Om vi också är spridda ut över hela jorden bland de många ännu existerande nationerna, är dock Jehova Konung över hela jorden, och han kan vara vår gemensamme allenarådande Härskare, sak samma var vi befinner oss på jordklotet. Hans konungadöme över oss är det som förenar oss. Genom att ge oss sitt ena och enda ”rena språk” och genom att sätta våra händer i arbete i endräktig tjänst för honom och genom att församla oss till konvent och andra sammankomster har fridens och enhetens Gud svetsat ihop oss allt fastare. Genom den gemensamma tillbedjan och den tro som han har givit oss ur sin ena och enda bok, bibeln, och genom sin ena och enda teokratiska organisation har han kittat ihop oss i den enhet som kännetecknar ett den nya världens folk. Han har djupt och outplånligt inpräntat i oss medvetandet om att vi är ett folk som är avskilt från denna världen och är Jehovas odelbara folk. Den kärlek som han har ingjutit i oss, verkar som ett ”fullkomligt föreningsband”, som fienden aldrig kan slita sönder. — Kol. 3:14, NW.

Gjorda till att vara ett namn och en berömmelse

23. Vilka orsaker har vi nu till att låta våra händer taga fatt på arbetet?

23. Ni är inbegripna i ett uppbyggnadsarbete för den nya världen, som nu står för dörren. Detta uppbyggnadsarbete är den tjänst som den nya världens Skapare har anvisat åt oss. Ni är pionjärer för den Nya Världen! Låt alltid den gudomliga uppmuntrande maningen ”Frukta icke” och ”Låt icke dina händer sjunka” ringa i edra öron! Och å, vilka uppbyggnadsverktyg den himmelske Fadern har satt i våra händer, i synnerhet sedan 1950 års teokratiska sammankomst i New York! Dessa verktyg är avsedda att arbetas med, att brukas av oss i full utsträckning. Det verksamhetsfält som vi drar ut till och den tidrymd som ligger framför oss från nu och till striden vid Harmageddon är varken en plats eller en tid som gör det lämpligt för våra händer att slappt sjunka ner, vare sig på grund av lättja eller på grund av fruktan. En sak är säker: Tiden är kort! Lyft upp edra händer ocb låt dem gripa sig an med arbetet med liv och lust. Endast om vi utför det arbete, för vilket Gud har församlat oss, kommer han att ge oss del i uppfyllelsen av detta dyrbara löfte: ”På den tiden skall jag föra eder in, och på den tiden skall jag församla eder; ty jag skall göra eder till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk, när jag gör slut på eder fångenskap inför edra ögon, säger Jehova.” — Sef. 3:20, AS.

24. Hur har han gjort oss till ett namn och en berömmelse bland alla folk?

24. Därför att vi inte fegt har låtit våra händer sjunka, sedan han år 1919 befriade oss ur ett tillstånd av fångenskap, har han åt oss förverkligat detta löfte på ett förunderligt sätt. I stället för den skam som vi en gång fick utstå har han gjort Jehovas vittnen till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk. Inte bland de förhärdade världsträlar som förlöjligar budskapet om Riket och getaktigt vägrar att befatta sig med det, utan bland de för gudaktighet benägna människor i alla länder som suckar och jämrar sig över de religiösa, politiska, finansiella och sociala styggelser, som bedrives i landet, och som längtar efter ett för hjärtat tillfredsställande förhållande till den ene och ende sanne Guden. Till dessa har Jehova sänt sina vittnen, som talar ett rent språk, frambär ett budskap som de suckande folken har insett inte kommer från denna orena gamla värld, utan från kristenhetens Gud, de nya himlarnas och den nya jordens Skapare. Med iver och uppskattning tar de i sin tur budskapet i sin mun, det rena språket, och de ger lov och pris åt det namn som hans vittnen bär. De gör gott mot dessa, som representerar Jehovas Konung, Jesus. De söker saktmod och rättfärdighet och Jehovas ynnest, för att de må bli’ dolda i trygghet, beskärmade, på den dag då hans vrede kommer till uttryck. — Sef. 2:3.

25. Vilken kurs skall vi alltså följa härefter?

25. I fråga om hundratals tusenden har detta redan inträffat. Vem vet hur många andra hundratusental som ytterligare kommer att vara med om detta före striden vid Harmageddon? Låt därför aldrig Jehovas namn lida smälek på grund av någon dålig handling som ni personligen begår. Låt aldrig hans lov ljuda svagare eller tystna på grund av lättja, fruktan eller trolöshet å er sida. Må edra liv såväl som edra renade läppar tala det rena språket. De onda fiendernas namn, vilka hör denna världen till, skall multna bort, men Jehovas vittnens namn och berömmelse skall leva för alltid på evighetens strålande blad och därigenom förhärliga och upphöja Gud. Till det slutliga verket alltså! ”Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” (Gal. 6:9, NW) Till dess vi får skörda den fulla andelen i hävdandet av Jehovas namn vid hans seger på Harmageddons slagfält gäller det ordet: ”Låt icke dina händer sjunka”, utan lyft dem alltid i lov och pris till honom och hans Konung.

(The Watchtower, 1 oktober 1950)