Öka din lovprisning av Jehova!

”Jehova är stor och värd att mycket prisas.” — Ps. 145:3, NW.

 1. Vad är det som har inträffat sedan andra världskriget och som många människor har ansett utgöra en uppfyllelse av bibelns profetior?

MÅNGA människor har sedan första världskriget med blandat intresse lagt märke till att många tusen judar har återvänt till Palestina. Detta förhållande jämte en hel del andra, t. ex. att landets ekonomiska och militära resurser har ökat, att Israel av alla de stora makterna i världen blivit erkänt såsom en suverän stat och att republiken Israel fått säte i Förenta nationerna såsom medlem av denna vördnadsvärda organisation, har många människor, judar såväl som icke-judar, ansett utgöra en uppfyllelse av bibelns profetior. Låt oss fördenskull undersöka några av de heliga profetiorna för att få veta om de verkliga förhållandena ger stöd åt en sådan slutsats.

 2. Vad förutsade Sefanja och Jeremia bland annat att de fångna från Juda och Israel skulle få uppleva?

² För mer än 2.600 år sedan inspirerade Gud sin profet Sefanja att skriva: ”Jag skall frälsa de haltande och hämta tillhopa de fördrivna, jag skall låta dem bliva ett ämne till lovsång och till berömmelse [sätta dem till pris och till namnkunnighet, Åk] på hela jorden, där de voro så smädade. På den tiden skall jag låta eder komma tillbaka, ja, på den tiden skall jag hämta eder tillhopa. Ty jag vill låta eder bliva ett ämne till berömmelse och till lovsång [sätta eder till namn och pris, Åk] bland alla jordens folk, ... säger HERREN”, Jehova. Några år senare lät samme Jehova Gud genom en annan trogen tjänares, Jeremias, mun kungöra följande: ”Jag skall åter upprätta Juda och Israel [göra slut på Juda fångenskap och på Israels fångenskap, My] och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut. Och jag skall rena dem från all missgärning, varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar, genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig. Och staden [Jerusalem] skall bliva mig till fröjd och berömmelse [vara för mig till glädjenamn, Åk] och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda, som jag gör med dem.” — Sef. 3:19, 20; Jer. 33:7—9.

 3. a) Vad måste inträffa, om det köttsliga Israel skulle kunna uppfylla dessa Guds profetior? b) Men hur förhåller det sig i själva verket?

³ Hur förhåller det sig nu med de köttsliga judarna, som har kommit tillbaka till Palestina? Har de blivit uppbyggda och återupprättade, förda in i sådana förhållanden som deras förfäder förut befann sig i under Davids och Salomos regeringar, då israeliterna var lyckligt förenade under en gudagiven lag och författning, som upprätthölls av en av Gud förordnad konung, vilken satt på ”Jehovas tron”? (1 Krön. 28:5; 29:23, NW) Har de nutida judarna blivit organiserade som ett folk för Jehovas namn och som ett folk som är till berömmelse, till lov och ära för Jehova bland alla jordens folk, vilket de absolut måste vara, om de skall kunna uppfylla dessa profetior? Alla välunderrättade människor inser så klart och tydligt att svaret på dessa frågor är ”nej” att saken inte behöver ytterligare bevisas. Politiskt och socialt sett finns inte den minsta tillstymmelse till en teokrati, dvs. en gudastyrd stat, bland judarna i Palestina i våra dagar. I religiöst avseende är de söndrade i många sekter, bland vilka vi kan nämna strängt ortodoxa, liberala ”fritänkare” och avgjorda ateister. I stället för att vara en nation som lovprisar Jehova bland alla jordens inbyggare genom att vitt och brett kungöra hans ära och härlighet vägrar de i missriktat nit att så mycket som uttala eller nämna Jehovas frejdade namn i sina lagar, i sin litteratur eller i sina samtal, ja, också i sina böner!

 4. a) Vad kan man i detta sammanhang säga om hednavärlden, kommunisterna och muhammedanerna? b) Hur har kristenheten skändligen underlåtit att vara ett folk ”till namn och pris” för Jehova?

⁴ Vilka är det då som åsyftas i de här ovan citerade profetiorna i bibeln? Inte människorna i hednavärlden, som dyrkar millioner olika gudar, vilka de själva har gjort, och som vad flertalet beträffar inte ens har hört talas om den sanne Gudens, Jehovas, stora namn. De ”gudlösa” kommunisterna, vilka behärskar en stor del av jordens yta, visar sig bittert hata och bekämpa Jehovas namn och motstå hans sanningsord, bibeln. Så förhåller det sig också med millioner muhammedaner jorden utöver. Men hur står det till i kristenheten bland dess inemot 920.000.000 medlemmar? Jo, kristenheten utgör en framträdande del av Förenta nationerna och är i denna egenskap i hög grad en del av ”den närvarande onda tingens ordning”, för vilken Satan, djävulen, är gud. Kristenheten gör sig alltså till ”Guds ovän”. (Gal. 1:4, NW; 2 Kor. 4:4; Jak. 4:4; Ef. 2:2) I likhet med judendomens utövare söker kristenhetens talesmän dessutom avsiktligt undanhålla folk Jehovas heliga namn genom att aldrig nämna det från predikstolarna och genom att inte använda det i sina allmänt brukade översättningar av bibeln. Till följd härav finns det millioner människor i kristenheten som aldrig har hört talas om det heliga namnet Jehova.

 5. Vilka förhållanden utgör en träffande motsvarighet till det som förekom vid Belsassars gästabud?

⁵ Kristenheten, hednavärlden, judenheten, kommunisterna och muhammedanerna är allesammans eniga i sitt motstånd mot Jehova och hans rike med Kristus Jesus som konung. Detta den falska religionens världsvälde höll ett gemensamt stort gästabud, likt Belsassars, under första världskriget, och i sitt berusade tillstånd smädade de Jehova, vars vittnen de förföljde, och prisade larmande och uppsluppet sina egna gudar av guld, järn, trä och sten.a — Dan. 5:4, 23.

 6. Vilken är den enda organisation av människor i våra dagar som prisar och ärar Jehovas heliga namn?

⁶ Det är ganska allmänt ”bekant att det bara finns en enda organisation av människor i våra dagar som trots förföljelse har fått sin ställning orubbligt befäst och har blivit satt ”till pris och till namnkunnighet” för Jehova. För mer än trettio år sedan fick detta folk ett namn, som är hämtat från Jehovas ord, nämligen: Jehovas vittnen. (Jes. 43:10, NW, Åk) Detta folk består inte av judar efter köttet utan av andliga judéer (dvs. lovprisare av Jehova), andliga israeliter, vilka kommer från många nationer och har förts ut ur fångenskapen under det stora Babylon. — Rom. 2:28, 29; 9:6; Ef. 2:11—18; Hebr. 8:7—13.

 7. Vad kallas dessa Jehovas lovprisare på andra ställen i Skriften?

⁷ Detta folk, Jehovas vittnen och deras följeslagare, är de enda människor på jorden som lovsjunger och välsignar det betydelsefullaste, underbaraste och heligaste namnet i hela universum, namnet Jehova! På andra ställen i bibeln kallas de som tillhör denna klass, vilken är ensam i sitt slag: ”I som frukten Jehová”, ”de, som söka Jehová”, ”de ödmjuka”, ”de redliga” eller ”uppriktiga” (Åk), och de sägs vara fattiga och betryckta. — Ps. 22:24, 27, Åk; 33:1; 74:21; Jer. 20:13.

 8. Hur vet vi av profetiorna och de verkliga förhållandena att dessa andliga israeliter inte skall församlas till ett enda land sådant som Palestina?

⁸ När Sefanjas profetia säger att dessa människor skulle hämtas tillhopa eller församlas, innebär inte detta att de förs tillsammans i fysisk bemärkelse till en viss geografisk plats, ty profetian fortsätter med att säga att de skall bli ”till namn och pris bland alla jordens folk” (Åk). Det är alltså lätt att inse varför Jehovas vittnen är spridda världen utöver inom 194 olika länder, bland människor som talar minst 162 olika språk. Simon Petrus omtalade hur Gud ”för första gången vände sin uppmärksamhet till [de icke-judiska] nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn. Och med detta överensstämma profeternas ord, alldeles såsom det är skrivet: ’Därefter skall jag återvända och återuppbygga Davids hydda, som har fallit ned, .. . för att de som äro kvar av människorna må allvarligen söka Jehova, tillsammans med folk av alla nationer, folk som äro kallade med mitt namn, säger Jehova.’” — Apg. 15:14—17, NW.

Lovprisarnas privilegier

 9. Vilket storslaget privilegium har Jehovas smorda vittnen och deras följeslagare, enligt vad som sägs i Psalm 113?

⁹ Vilket underbart privilegium är det inte att få framstå såsom en av dessa endräktiga lovprisare, såsom ett av dessa eniga vittnen för Jehova, och att ha gemenskap med dem! Till dessa riktas befallningen i Psalm 113:1—3: ”Prisa Jah, ni människor! Hembär lovprisning, o ni Jehovas tjänare, prisa Jehovas namn. Må Jehovas namn bliva välsignat från nu och till obestämd tid. Från solens uppgång till dess nedgång skall Jehovas namn vara prisat.” (NW) Såsom Jehovas tjänare och slavar är hans vittnen oändligt lyckliga över att få lovprisa honom, ty Jehova är värd all lovprisning. — Ps. 135:1—3.

10. Vad har de som lovprisar Jehova att tala om, då de ärar och upphöjer honom?

¹⁰ Låt oss göra en omskrivning av Psalm 145 så här: Jehova är stor och värd att mycket prisas, och hans storhet är outrannsaklig. Släkte efter släkte (dvs. farfader, morfäder och fäder, mormödrar, farmödrar och mödrar, jämte tonåringar och yngre barn), ja, släkte efter släkte av Jehovas vittnen skall prisa hans verk och tala om hans väldiga gärningar. Hans majestäts härlighet och hans underfulla verk skall de begrunda. De skall tala om Jehovas fruktansvärda gärningars makt, och vad hans storverk beträffar, så skall de förtälja dem. När de talar om hans överflödande stora godhet, kommer deras tal att flöda, och över hans rättfärdighet skall de jubla av fröjd.

11. Vad skulle resultatet bli av att Jesu efterföljare lät sitt ljus lysa, enligt vad Jesus själv sade?

¹¹ När Jesus sade till sina efterföljare: ”Ni äro världens ljus”, förklarade han också varför de skulle låta sitt ljus lysa, i det han sade: ”Låt ... edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra förträffliga gärningar och giva ära åt eder’ Fader, som är i himlarna.” Detta innebär att ju mera tid Jehovas vittnen använder till att låta sitt ljus lysa i tjänsten från hus till hus, desto mera kommer människor att bli uppmuntrade att ge ära och lovprisning åt Fadern, Jehova. — Matt. 5:14—16, NW.

12. Av vilket skäl går Jehovas vittnen från hus till hus?

¹² Men när Jehovas vittnen går från hus till hus, erbjuder de då inte på ett ihärdigt och övertalande sätt folk att skaffa sig olika skrifter? Jo. Men att de placerar ett lösnummer eller en bok är bara ett medel för ett ändamål, ty det ger förkunnaren av Guds rike tillfälle att göra återbesök hos den som visat intresse. Och vad är vittnenas syfte med att göra återbesök hos de intresserade? Jo, att söka få i gång bibelstudium med dem. Det som Jehovas vittnen ytterst önskar, när de går från hus till hus och låter bibelns ljus lysa, är alltså att kunna hjälpa och uppmuntra folk att studera bibeln, så att de i sin tur också skall kunna lovprisa den störste av alla gudar, honom allena, som bär det heliga namnet Jehova!

Hur man kan öka sin lovprisning av Jehova

13. Vilka förslag ges åt de förkunnare, som inte kan utföra tjänst på fältet under veckoskiftena?

¹³ Det har kommit i dagen att en del förkunnare av Guds rike är oregelbundna i sin verksamhet, därför att det är omöjligt eller olägligt för dem att utföra någon tjänst på fältet under veckoskiftena eller på kvällarna före församlingsbokstudierna. Om det förhåller sig så med dig, sök då utföra tjänst vid någon annan tid under veckan som är lämplig för dig; och om du redan är regelbunden i din verksamhet, kan du kanske öka din individuella lovprisning av Jehova. Tjänarna i församlingarna, i synnerhet församlingarnas bokstudieledare, bör särskilt inrikta sig på att hjälpa och uppmuntra alla som älskar Guds rike att utföra tjänst på fältet vid sådana tider som passar de olika förkunnarna.

14. Hur kan mogna förkunnare öka sin lovprisning av Jehova på ett tvåfaldigt sätt?

¹⁴ Det händer ibland att mogna förkunnare hjälper nya i gång i vittnandet från hus till hus, men sedan underlåter de att fullfölja övningsprogrammet genom att inte bistå dessa nya med att göra återbesök och sätta i gång egna bibelstudier. Här erbjuder sig en utomordentlig tvåfaldig möjlighet för enskilda individer att öka sin lovprisning av Jehova, nämligen: 1) genom att de mogna gör flera återbesök hos de intresserade och leder flera bibelstudier själva och 2) genom att de dessutom hjälper de mindre mogna att ta del i denna underbara tjänstegren.

15. Vilket mycket viktigt skäl till att träda in i heltidstjänsten bör de förkunnare vara medvetna om, som överväger att bli pionjärer?

¹⁵ Många enskilda individer har allvarligt tänkt över sina möjligheter att träda in i heltidstjänsten, den s. k. pionjärtjänsten, och i samband härmed har de utan tvivel tänkt på de många ytterligare privilegier och välsignelser som en sådan livsuppgift skulle innebära för dem personligen. Om du tillhör denna skara, har du då någon gång tänkt på det mycket viktigare skälet till att gå ut som pionjär? Har du tänkt på att du härigenom kan få möjlighet att öka din lovprisning av Jehova? Om det är detta ytterst betydelsefulla och allt annat överskuggande motiv som driver dig ut i heltidstjänsten, kommer det i sig självt att göra denna tjänst värd det som den kommer att kosta dig, då du tar steget och går ut som pionjär och sedan stannar kvar i denna tjänst.

16. a) Vilka goda resultat kan Jehovas andes frukt frambringa? b) Vilka ord av Jesus och Paulus är det nyttigt att påminna om här?

¹⁶ Vi har fått veta att Jehovas andes frukt är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet” eller självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) Sådan skön och ljuvlig frukt medför goda förhållanden enskilda individer emellan och skapar större frid och endräkt inom den teokratiska organisationen. Men Jesus påpekade att det finns ett annat mycket viktigt skäl till att bära detta slag av kristen frukt. Han sade: ”Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.” Paulus tänkte också på den lovprisning och ära som skulle komma den store Jehova till del, då han skrev: ”Därom beder jag, ... att I mån ... bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.” — Joh. 15:8; Fil. 1:9—11.

17. a) Vad blir följden av att vi är med vid mötena bland Herrens folk, förutom att vi får välsignelser för egen del? b) Räcker det med att bara vara med vid mötena?

¹⁷ Du är säkert medveten om de många välsignelser du får genom att vara med vid församlingens möten i kretsen av Herrens folk. Men tänker du på den lovprisning, som ägnas Jehova, genom att du är med vid dessa möten? Psalmisten David tillkännagav följande: ”Mitt i församlingen skall jag prisa dig [Jehova].” ”Från dig skall mitt lov utgå i en stor församling.” (Ps. 22:23, 26; v. 26 enl. My) Mer än tusen år efter det att dessa ord skrivits citerade aposteln Paulus dem i Hebréerna 2:12 och tillämpade dem på den större David, Kristus Jesus. Såsom Kristi lärjungar och såsom sändebud i hans ställe måste vi ha just denna sinnesinställning, när det gäller att vara med på mötena. Tänk också på att det inte främst är genom din närvaro vid mötena som du har del i att lovprisa Jehova utan genom ditt deltagande i det som dryftas, i det att du både ”följer med” och yttrar dig.

18. Förklara hur din lovprisning av Jehova kan bli större genom att du yttrar dig vid församlingens möten.

¹⁸ Vid de olika mötena, under Vakttornsstudiet, tjänstemötet, teokratiska skolan och församlingsbokstudiet, har du många tillfällen att förbättra ditt tal, ditt sätt att uttrycka dig, ditt framläggande av budskapet om Riket, din effektivitet som en Jehovas tjänare, och detta medför i sin tur större lovprisning av Jehova. Tack vare en sådan övning blir också många enskilda individer skickade att axla större ansvar inom organisationen, några som tjänare och tillsyningsmän, några som krets-, områdes- och landstjänare; och frånsett att dessa ökade tjänsteprivilegier medför välsignelser för individen själv, så kommer de framför allt att resultera i ökad lovprisning av Jehova.

19. Vad krävs av tillsyningsmän och andra tjänare i organisationen, om de skall vara Jehova till lov och pris?

¹⁹ De som blir anförtrodda dessa större tjänsteuppgifter bör tänka på de gudomliga principerna: ”Var och en, åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt”, och ”den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng”, till Guds ära. (Luk. 12:48; Mark. 10:44) Må fördenskull alla tjänare och tillsyningsmän och alla andra mogna förkunnare i församlingarna ta ledningen i att visa kärlek, tålamod och långmodighet och i att vara taktfulla; och må de ömt och medlidsamt sörja för sina medförkunnares behov. Ni kan inte genom något kommenderande, genom översitteri eller genom att spela herrar över Guds hjord bidra till att lovprisningen av Jehova ökar på ert distrikt; men ni kan göra detta genom att vara rätta föredömen och genom att hjälpa och bistå edra bröder och systrar på alla tänkbara sätt. — 1 Petr. 5:1—3.

20. Hur kan man öka Jehovas pris genom att bistå varandra i tjänsten på fältet?

²⁰ Om vi skall kunna hjälpa varandra räcker det inte med att vi är tillsammans med bröderna i Rikets sal, utan vi måste också bistå andra i tjänsten på fältet. ”Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” (Ords. 11:25) Närhelst du ämnar gå ut i tjänsten från hus till hus, i återbesöks- eller bibelstudiearbetet hemma hos folk, så fråga dig: ”Vem skulle jag kunna inbjuda att följa med mig?” Är du pionjär och går ut ensam, bara därför att, som du säger: ”Jag måste göra mina timmar, innan månaden är slut”? Hejda dig då och tänk efter. Om du bara lyckas åstadkomma två timmar i stället för tre, därför att du hjälpte tre svaga förkunnare, tänk då på att Jehova blir mycket mera prisad på det sättet. Fyra gånger två timmar blir åtta i stället för dina egna tre. Det kan hända att du kommer att få större lovprisning av människor, om du arbetar flera timmar för dig själv, men Jehova blir mera prisad när flera lovprisare är ute på fältet. Paulus gav följande råd: Må ni ”icke med personligt intresse hålla ett vaksamt öga bara på edra egna angelägenheter utan också med personligt intresse beakta de andras”. — Fil. 2:4, NW.

Hur vi lovprisar Jehova med vårt tal

21. Hur bör vi enligt Psaltarens ord använda våra talorgan?

²¹ Skriften talar ofta om att talorganen (munnen, läpparna, tungan) används till att lova och prisa Jehova. Till exempel: ”Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.” ”Herre [Jehova, NW], upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.” ”Med jublande läppar lovsjunger min mun.” ”Låt min mun vara full v ditt lov.” ”Min mun skall storligen tacka HERREN [Jehova]; mitt ibland många vill jag lova honom.” ”Mina läppar ... flöda över av lov.” — Ps. 40:4; 51:17; 63:6; 71:8; 109:30; 119:171.

22. a) När skall vi använda talförmågan till att prisa Jehova? b) Hur varnar oss Skriften för att missbruka talförmågan?

²² När skall du då använda talförmågan till att lova och prisa Jehova? Bara när du är ute i tjänsten på fältet? Bara när du befinner dig på församlingens möten? Psalm 34:2 svarar: ”Jag vill lova HERREN [Jehova] alltid, hans pris skall ständigt vara i min mun.” Paulus underströk också vikten av att ständigt lovprisa Jehova, nämligen i Hebréerna 13:15, där han skrev: ”Låtom oss då genom honom [Kristus] alltid till Gud ’frambära ett lovets offer’, det är ’en frukt ifrån läppar’, som prisa hans namn.” Fördenskull är det fullständigt oförenligt med ett kristet uppförande att använda munnen, läpparna och tungan till att föra ett smutsigt språk eller oanständigt tal. ”Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.” I samma brev till efesierna likställer också aposteln dåraktigt tal med otukt och orenhet eller skamligt uppförande och säger att ingen människa, som kännetecknas av sådant, har någon ”arvedel i Kristi och Guds rike”. Hans apostoliska föreskrift lyder fördenskull: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet icke ens nämnas bland eder, alldeles så som det anstår heliga människor; och icke heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som icke äro passande.” (Ef. 4:29; 5:3—5, NW) Och bibelskribenten Jakob ställer denna fråga: ”Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?” Må fördenskull ert tal alltid flöda fram enbart med lovprisning av Jehova. — Jak. 3:11.

23. Hur skall vi uppföra oss i denna tingens ordning, och vad blir då följden?

²³ Förutom att du måste hålla den källa ren, varifrån ditt tal flödar, måste du ge akt på ditt uppförande i allmänhet, om du skall kunna vara Jehova till berömmelse. Aposteln Petrus säger: ”Bevara edert uppförande förträffligt bland nationerna.” Varför det? Jo, fortsätter Petrus, ”för att de ... må såsom ett resultat av edra förträffliga gärningar, till vilka de äro ögonvittnen, förhärliga Gud”. (1 Petr. 2:12, NW) När du har med utomstående att göra, måste du vara långmodig. Du måste visa vänlighet och kärlek till nästan. Du måste utöva självbehärskning. Du måste ge belägg för din kompromissfria ostrafflighet inför Jehova, när det gäller det dagliga livets problem. Och det är så många problem som man ställs inför i denna materialistiska, könsgalna tingens ordning, t. ex. sådana viktiga ting som blodtransfusioner, tvångsenrollering och hälsningsceremonier inför statssymboler — alltsammans sådant som man nu måste ta ställning till med samma insiktsfulla beslutsamhet som de kristna i första århundradet ådagalade, vilka frimodigt förklarade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 5:29, NW.

24. Hur kan föräldrar öka den lovprisning som ges Jehova?

²⁴ Ni åt Gud överlämnade föräldrar, ni älskar ju varmt edra barn och omhuldar dem, inte sant? Ni vill att de skall få leva för evigt såsom endräktiga tillbedjare av Jehova, eller hur? Handla då i överensstämmelse med råden i Psalm 78:4, som vi kan omskriva så här: ”Dölj inte Jehovas lov, hans makt och hans underbara gärningar för edra söner. Förtälj dem för det kommande släktet.” Genom att fostra och undervisa edra barn i Jehovas lagar och bud ökar och utvidgar alltså ni föräldrar Jehovas lov och pris.

25. Kan ni barn också öka Jehovas lov och pris?

²⁵ Och nu kommer vi till er barn och er tonåringar. Mena inte att det här med att lovprisa Jehova är ett privilegium ”bara för vuxna”. Också ni kan i hög grad förhärliga er kärleksrike Skapare genom att tänka på ert uppförande i hemmet, i församlingen, i grannskapet och i skolan. Satan och hans redskap är mycket emot att ni unga dyrkar och tjänar Jehova, och de vill försöka hindra er, liksom de religiösa styresmännen på Jesu tid försökte hindra barnen att prisa Jehova. När Jesus strängt klandrade den sataniska hopen, frågade han: ”Hava ni aldrig läst detta: ’Av barns och spenabarns mun har du [Jehova] berett lovprisning’?” (Matt. 21:16, NW) Också i våra dagar är det Jehova som har givit er ungdomar privilegiet och förmågan att lovprisa honom. Ta fördenskull fasta på dessa privilegier och gör gott bruk av dem!

26. Av vilket storslaget, allt annat överskuggande skäl bör alltså denna lovprisning öka, enligt vad som sägs i 1 Krönikeboken 16:31 och Psalm 97?

²⁶ Såsom ett Jehovas folk världen utöver bör vi, oberoende av ålder eller kön eller nationellt ursprung eller ekonomiska förutsättningar, individuellt omsätta allt detta i handling, och under de dagar som ligger framför oss kan vi allesammans öka tonstyrkan i den lovsång vi uppstämmer till Jehova. Det är förvisso inte till republiken Israel eller till kristenheten utan till er, Jehovas endräktiga tillbedjare och vittnen, som denna inbjudan riktas: ”Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.” (Upp. 19:5) Ja, ni har verkligen en den storslagnaste sång att sjunga som någonsin blivit skriven. Vilket tema har den inte! ”Må himlarna glädja sig, må jorden vara full av fröjd, och må de säga bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung!’” (1 Krön. 16:31, NW) Denna sång kommer att bli allt mer och mer populär, intill den tid, som stundar, då allt som andas skall prisa Jehova till obestämd tid, ja, för evigt! Fortsätt därför med att sjunga. Fortsätt med att öka er individuella och samfällda lovprisning av er store Skapare, vilket blir till evig välsignelse för er själva och till Jehovas ära, förhärligande och eviga lov och pris! — Ps. 97:1; 145:2; 150:1—6.

[Fotnot]