Huset fylles med härlighet

Söndagen den 26 juli 1953, vilken var den sista dagen i Jehovas vittnens sammankomst ”Den nya världens samhälle” i Yankee Stadium i New York, hölls på förmiddagen det här återgivna föredraget av vicepresidenten för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet inför en åhörarskara av 131.419 konventdeltagare.

”Och jag skall fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Jehova ” — Hagg. 2:8, Da.

 1. Vad är det för ett hus som skall fyllas med härlighet, och enligt vilket löfte skall detta ske?

DET hus som skulle fyllas med härlighet var ett tempel som var helgat åt härskarornas Jehova. Han lovade att fylla det med härlighet. Hans löfte att göra detta kom såsom själva toppunkten i en profetia av den allra största betydelse för alla nationer. ”Ty så säger härskarornas Jehova: Ännu en gång, det är en liten tid, och jag skall skaka himlarna och jorden och havet och det torra landet; och jag skall skaka alla nationer, och alla nationers åstundan skall komma, och jag skall fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Jehova.” — Hagg. 2:7,8, Da.

 2, 3. Vad var den historiska bakgrund, mot vilken denna profetia först frambars?

² När denna profetia uttalades för mer än 2.400 år sedan, hade den som sin bakgrund ett anspråkslöst tempel, som höll på att byggas, och detta arbete hade då pågått mindre än en månad. Det byggdes på platsen för det förra templet, vilket konung Salomo hade låtit uppföra där på Moria berg i Jerusalem. Sedan Salomos tempel hade blivit förstört av babylonierna år 607 f. Kr., hade denna heliga plats legat öde i sjuttio år, hela staden hade legat öde, hela Juda rikes område hade legat öde, utan människor och deras husdjur. Detta var en Guds dom över nationen, därför att den länge hade fortsatt med att bryta mot det förbund som Jehova Gud genom Mose hade slutit med dess förfäder vid Sinai berg. (3 Mos. 26:27—35; 1 Kon. 9:6—9) Nu hade en kvarleva av de tuktade israeliterna av sin Gud, Jehova, fått vägen öppnad för sig, så att de kunde lämna sin fångenskap i Babylon och återvända till sitt hemland. För vilket ändamål? I första hand för att återuppbygga Jehovas hus på den gamla tempelplatsen, så att hans sanna tillbedjan måtte bli återupplivad och utövad där. Till följd av fiendernas motstånd och ett på felaktiga underrättelser grundat ingripande från den persiska regeringen hade den återbördade kvarlevan av israeliter förlorat ur sikte det förnämsta ändamålet med att de hade fått komma tillbaka till sitt hemland. De slutade upp med att arbeta på templet och lät det ligga, knappt påbörjat, till. vanära för deras Gud, Jehova. — Luk. 14:29, 30.

³ För att de på detta sätt valde att lyda människor såsom härskare i stället för Gud, hade de ingen framgång under de sexton år som Jehovas hus låg försummat. För att väcka upp den judiske ståthållaren Serubbabel och den levitiske översteprästen Josua och hela den återbördade kvarlevan lät Jehova Gud då sin heliga ande gripa hans profet Haggai och lät denne uppmuntra dem till att på nytt ta itu med arbetet på templet och därigenom uppfylla sin högtidliga förpliktelse mot Gud. Med tro på Gud tog kvarlevan ännu en gång upp arbetet på templet. Omkring en månad senare, när byggnadsverket hade börjat ta gestalt, blev Haggai inspirerad av Guds ande till att uttala den elektriserande profetia, som nyss citerades. — Hagg. 1:1—2: 10.

 4. Vad visar om Haggais profetia gick i uppfyllelse på det materiella templet i Jerusalem, och. vad gjorde Gud för sitt folk år 1919, och för vilket ändamål gjorde han det?

⁴ Haggais profetia blev aldrig verkligt uppfylld på det tempel, som ståthållaren Serubbabel blev färdig med att bygga fyra år senare, och inte heller på Herodes’ tempel, som kom efter det, trots det att Jesus Kristus besökte detta tempel och undervisade i dess gårdar. Prästerskapet i templet och andra judiska religiösa ledare tillät inte att detta tempel blev uppfyllt med någon härlighet genom Jesus Kristus och hans apostlar. År 70 e. Kr. stack romarna det i brand och förstörde det. Det kommer aldrig att bli återuppbyggt, så att Haggais profetia kan bli uppfylld i det. Men år 1919, mindre än sex månader efter det första världskrigets slut, gjorde Jehova Gud något som svarade mot att han återförde den judiska kvarlevan från Babylon långt tillbaka i tiden, år 537 f. Kr. Han befriade en kvarleva av sina smorda vittnen från det välde som utövades av ett större Babylon, djävulens världsorganisation, som hade brukat våld mot Jehovas vittnen under det första världskriget och hade tagit dem till fånga mot deras vilja. Guds syfte med att befria dem var detsamma som i fallet med den judiska kvarlevan i profeten Haggais dagar — tempelarbete. Så länge som den återupprättade kvarlevan av smorda vittnen för Jehova komme att koncentrera sig på detta tempelarbete, skulle de med visshet komma att röna välgång i andligt avseende.

 5. Nämn de förhållanden i samband med Guds tron och hans fotapall, som gör ett materiellt tempel i våra dagar alldeles obehövligt.

⁵ Vad skulle detta tempelarbete bestå i? Inte i att uppföra ett bokstavligt tempel av jordiskt material vare sig i Jerusalem eller vid Columbia Heights 124 i Brooklyn, New York, eller någon annanstädes. Det behövs inte något sådant bokstavligt tempel i denna tid. Ett sådant tempel skulle vara så alltigenom otillräckligt som Guds hus. ”Så säger Jehova: Himlarna äro min tron, och jorden är min fotapall; vad är då det hus som I viljen bygga åt mig, och vad är min viloplats?” (Jes. 66:1, Da) Jehovas himmelska tron framställdes symboliskt genom försoningslocket, den s. k. nådastolen, på förbundsarken, vilken stod inne i det allraheligaste i Jerusalems tempel. Försoningslocket eller nådastolen kröntes av två keruber av guld, som med utsträckta vingar var vända mot mitten av locket. Här framställdes en symbol av att Jehova tronade mellan keruberna, och hans härlighets ljus, som kallades schekinaljuset, lyste upp det för övrigt inte upplysta allraheligaste i templet. Därifrån meddelade sig Jehova med sitt folk Israel. Men detta var endast symboler. Guds sanna tron är himlarna. Det är där han regerar såsom universell suverän, och jorden, där hans materiella tempel en gång stod på Moria berg, är för honom lik en fotapall, förmedelst vilken han stiger upp och tar plats på sin tron med dess höga säte.

 6. Hur bad Salomo, för att visa att han insåg otillräckligheten hos det tempel som han överlämnade åt Gud, och varför var det likväl tillbörligt att vända sig mot det, när man bad?

⁶ Inget människogjort tempel, vilka storslagna proportioner det än må ha, kan hysa eller rymma Gud, den Högste. Salomo greps av vördnad och bävan, när han insåg detta. När han överlämnade det praktfulla tempel som han hade byggt och när Jehovas härlighet uppfyllde huset med en mirakulös molnsky, sade Salomo i bön till Jehova: ”Men kan då Gud verkligen bo på jorden [i ett materiellt tempel]? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus, som jag har byggt!” Salomos tempel kunde omöjligt vara platsen för Jehovas verkliga tron. Icke desto mindre hade Gud aktning för detta tempel på grund av vad det symboliserade och vad det var en profetisk skugga av för framtiden, och han höll ett vakande öga på det och fäste sitt oförlikneliga namn vid det. Han sade till Salomo: ”Detta hus, som du har byggt, har jag helgat till att där fästa mitt namn för evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid.” (1 Kon. 8:27—30; 9:3, 7) Emedan Jehova var närvarande där genom symboler som representerade honom, var det tillbörligt för israeliterna och även för främlingar av en god vilja att vända sig mot templet, när de bad, alldeles som om de bokstavligen stode ansikte mot ansikte med honom, när de framställde en begäran till honom. Salomo bad: ”Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land för ditt namns skull ... — om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt, varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma, att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.” — 1 Kon. 8:30—43.

 7. Hur talade Stefanus och därefter Paulus, vilket visar att Gud nu inte bor under någon sinnebildlig gestalt i något av människor gjort tempel?

⁷ Tiden för dylika symboler är nu förbi, och inget Jehovas tempel kommer någonsin att åter byggas på Moria berg; och det kommer inte att bli behövligt att avlägsna den muhammedanska ”Klippdomen” endast för att bygga ett tempel där av det slag som visas i Hesekiels syn. (Hes. 40:1—46: 24) Hur tvärtemot den Heliga skrift är det därför inte för vilken religion som helst att bygga basilikor, katedraler och kyrkor för att där hysa vad de kallar för ”hostian”, vilken prästen påstår sig förvandla till Gud! Varken under gestalten av denna ”hostia” eller under någon annan sinnebildlig gestalt bor Gud, den Högste, nu i något tempel som gjorts av människohänder. Den kristne martyren Stefanus klargjorde detta för den judiska Sanhedrin i Jerusalem, medan Herodes’ tempel ännu fanns kvar. Han sade: ”[Konung] Salomo byggde ett hus åt honom. Det oaktat bor den Högste icke i hus, gjorda med händer, alldeles såsom profeten säger: ’Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall. Vad för slags hus vilja ni bygga åt mig, säger Jehova, eller vad för en plats är min vilostad? Min hand har gjort allt detta, eller hur?’ ” Åratal längre fram upprepade aposteln Paulus denna sanning för de hedniska atenarna, i det han sade: ”Då den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ju är Herre över himmel och jord, bor Han icke i tempel, gjorda med händer; icke heller är han betjänad av människohänder, som om han vore i behov av någonting, ty han själv giver åt alla människor liv och ande och allt.” (Apg. 7:47—50; 17:24, 25; NW) De som bekänner sig vara kristna och som genom ett eller annat argument har förmåtts till att bidra till byggandet av dyrbara, alltför rikt smyckade religiösa byggnader, borde redan känna till denna sanning, men gör det inte.

 8. Vad är det enda slags tempel, som människor skulle kunna bygga åt Gud, men vad för slags tempel bygger han nu själv?

⁸ Må dessa människor hejda sig för att tänka över Guds fråga: ”Vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN [Jehova].” (Jes. 66:1, 2) Vad för slags hus det än må vara, som människan uppför, så måste det vara gjort av material som Gud redan har skapat. Detta är det slags hus som någon kan bygga i materiellt avseende. En sådan plats, där Gud skulle vila symboliskt, är inte längre godtagbar för honom. Han själv bygger ett verkligt tempel av helt och hållet nytt material, som mänskliga arkitekter inte kan bruka. Det består av 144.000 stenar plus en, och dessa stenar blir inte brutna, tillhuggna och lagda på plats av människor, utan är ”levande stenar”, av vilka envar är en ”ny skapelse”, envar en av Gud frambragt levande, förnuftsbegåvad ny skapelse, medan Jesus Kristus, hans Son, är ”grundhörnstenen”. Det är ett andligt hus, ett heligt prästerskap, vilket skall frambära andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. (1 Petr. 2:4—6; 2 Kor. 5:17; Ef. 2:20—22; NW) Detta är det verkliga templet, som var visat i en skuggbild genom det tempel som Salomo byggde och det som ståthållaren Serubbabel återuppbyggde. Det är detta tempel som Gud Jehovas ögon vakar över och där hans hjärta är. Vid det har han fäst sitt heliga namn.

Guds nedlåtenhet

 9. Om Gud inte värdigas se på imponerande människogjorda tempel i denna tid, vad kan vi då vara benägna att mena om oss själva, i synnerhet med tanke på den storlek vi har i jämförelse med honom?

⁹ När drottningen av Saba betraktade Salomos tempel, var det så praktfullt att de som såg det förstummades av beundran. Några religiösa byggnader i våra dagar är mycket imponerande vad arkitekturen angår. Om Gud, den Högste, inte nu värdigas se på dessa eller bo i dessa, symboliskt talat, hur mycket mindre skulle han då nedlåta sig till att lägga märke till en man eller en kvinna på jorden? Så bör vi vara benägna att tänka. I oss själva är vi så obetydliga, och vi känner det i synnerhet så, då vi inte gör oss något stort namn i världen eller är mycket framträdande eller mäktiga, utan bara är anspråkslösa, blygsamma, jämförelsevis obeaktade människor, som gör vad som är helt vanligt eller ordinärt och aldrig höjer sig till stor berömdhet eller ryktbarhet. Hur oändligt små är vi inte som individer inför Gud! Låt oss tänka oss vår jord reducerad till storleken av en vågskål. På denna vågskål finns det litet tunt, fint damm, inte mer än att det bara kommer skålen att inte se riktigt blank ut. Nåväl, alla nationerna, myllrande av folk, är bara som detta fina damm, som är så lätt att dess vikt inte kan urskiljas eller mätas annat än med en mikrovåg, som registrerar oändligt små vikter. Ett litet dammkorn, det är vad var och en av oss är. Jehova påminner oss om detta, när han säger: ”Nationerna äro såsom en droppe ur ämbaret och räknas såsom det lilla dammet på vågskålen.” — Jes. 40:15, AS.

10. Till vad säger Jehova, genom Jesaja 66:1, 2, 5, att han föredrar att skåda ned framför till männlskogjorda tempel?

¹⁰ Och vad säger Jehova trots detta, att han föredrar att skåda ned till framför att beskåda ett präktigt av händer gjort tempel? Hör bara: ”Så säger HERREN [Jehova]: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN [Jehova], Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” Därför att de hyser en vördnadsfylld fruktan för Hans ord, låter han sitt ord komma till dem och lovar dem glädje genom uppenbarandet av sin härlighet. Han säger: ”Hören HERRENS [Jehovas] ord, I som frukten för hans ord. Edra bröder, som hata eder och stöta eder bort för mitt namns skull, de säga: ’Må HERREN [Jehova] förhärliga sig, så att vi få se eder glädje.’ Men det är de som skola komma på skam.” — Jes. 66:1, 2, 5. (Sista meningen enligt AS)

11. På vilka tänker Jehova, enligt Jesaja 57:13—16, med godhet och hänsyn, trots sin höghet med mera?

¹¹ Tänk bara på detta! Trots det att Jehova är så hög, så upphöjd, så evig till sin tillvaro och så helig, är han likväl så full av godhet och hänsyn, att han lägger märke till dem som känner sig förkrossade i hjärtat över all synd och villfarelse och som är ödmjuka och ångerfulla. Vi behöver aldrig tänka att vi betyder så litet och är så små och värdelösa, att Gud, den Högste, aldrig skulle ägna någon uppmärksamhet åt oss eller ta sig tid till att lägga märke till oss. Till vår uppmuntran säger han: ”Den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg. Ja, det skall heta: ’Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.’ Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid [som bebor evigheten, AS] och heter ’den Helige’: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan. Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.” (Jes. 57:13—16) Dessa betryckta, som har en förkrossad och ödmjuk ande, dem föredrar den höge, upphöjde och evige Guden att se till, i stället för att betrakta grant utstyrda tempel som människor har gjort.

12. Vilka hade år 1919 det slags ande som här beskrives, och hur uppfyllde Jehova denna profetia för dem?

¹² Emedan kvarlevan av Jehovas smorda vittnen hade en sådan förkrossad, ödmjuk ande, sedan de råkat i fångenskap i det sinnebildliga Babylon under det första världskriget, så nedlät sig Jehova Gud till att lägga märke till deras betryckta belägenhet, och han befriade dem år 1919. De fruktade för hans ord och hade vördnad för det och inte för mänskliga traditioner och var alltid oroliga för att de skulle bli berövade det och inte göra vad det säger. Därför banade och beredde Jehova en väg för dem, så att de kunde undkomma och uppnå teokratisk frihet. Han tog bort stötestenarna från deras väg och förde dem ut ur det sinnebildliga Babylon och förde dem till sitt nyfödda teokratiska land och till sin tillbedjans heliga berg, där de kunde ta del i tempelarbetet.

13, 14. Hur har kristenheten övergivit Jehova, och vilket tillstånd hos nationerna bevisar, att han nu är i sitt heliga tempel?

¹³ Kristenheten har övergivit Jehova och har förgätit hans tillbedjans heliga berg och har gjort gemensam sak med denna världens nationer. Den kommer därför att få dela deras öde och bli slaktad tillsammans med dem i striden vid Harmageddon. (Jes. 65:11—15) Då nationerna är så angelägna om det ekonomiska, militära och politiska herraväldet över jorden, glömmer de det som är av största vikt i denna tid, nämligen att vi måste tjäna Jehova Gud i hans tempel, hans andliga hus, vara Gudälskande mer än nöjesälskande och bevisa oss sanna gentemot den gudaktiga hängivenhetens kraft i stället för att endast ha en yttre form av den. (2 Tim. 3:1—5, NW) För att tillbedja Jehova i hans andliga tempel vänder vi inte våra ansikten i någon jordisk riktning, inte mot någon stad, vare sig Jerusalem, Rom eller Mecka, och inte mot någon religiös byggnad på jorden. Vi vänder oss mot himmelen genom Kristus, grundhörnstenen i Guds tempel av levande stenar. Jehova är nu i sitt heliga tempel, och hela jorden bör bli stilla och hålla sig tyst för att höra hans ord. (Hab. 2: 20) Men nationerna gör inte detta. De rasar över det förhållandet, att han regerar som Konung i sitt heliga tempel. Själva deras raseri är nu ett synligt bevis för att den upphöjde, osynlige Jehova är närvarande i sitt tempel, ty på det sättet förklarar profetian deras raseri, när den säger:

¹⁴ ”Och höga röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’... ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid ... då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.’ Och Guds tempelhelgedom, som är i himmelen, öppnades, och hans förbunds ark syntes i hans tempelhelgedom. Och det kom blixtar och röster och åskdunder och en jordbävning och starkt hagel.” — Upp. 11:15—19, NW.

15. Varför betyder inte synen i Uppenbarelseboken, att Guds förbunds bokstavliga ark överflyttades till himmelen år 607 f. Kr.?

¹⁵ Nationernas fastställda tider, under vilka de skulle få utöva ett hela jorden omfattande herravälde, började med att Jerusalem och dess tempel och dess land ödelädes år 607 f. Kr., och den period på 2.520 år, som dessa tider skulle vara, utlöpte år 1914 e. Kr. Då tog Jehova Gud, den Allsmäktige, i besittning sin stora makt att härska som Konung genom sin Kristus, inte endast över Palestina, utan över världen. Härvid blev nationerna vreda, och deras första anfall av vrede tog sig utlopp i det första världskriget. Sedan dess måste, enligt Uppenbarelseboken, Jehova vara närvarande i sitt heliga tempel i himmelen. Att hans förbunds ark kommer till synes i hans tempelhelgedom gör detta säkert. Jehovas förbunds bokstavliga, ursprungliga ark försvann, när Salomos tempel förstördes av babylonierna år 607 f. Kr. Vart tog den vägen? Inte till himmelen, ”innan de hedniska nationerna fick tillfälle att besudla eller förstöra den”, som några har framkastat. Dylika materiella ting får inte ärva himmelen. Himlarna är Jehovas tron, och det är inte alls behövligt för honom att ha arkens gyllene nådastol eller försoningssäte att sitta på mellan de båda gyllene keruberna. När Jesus Kristus blev upprest från de döda och senare for upp till himmelen för att träda fram i Guds närvaro med livsvärdet av sitt utgjutna mänskliga blod, stänkte han inte sitt offerblod på förbundets bokstavliga, materiella ark, såsom den levitiske översteprästen brukade göra på försoningsdagen. Jesus frambar det återlösande värdet av sitt blod till Jehova Gud. (Hebr. 9:11, 12, 24) Vart den bokstavliga förbundsarken tog vägen, det vet vi inte.

16. Vad fanns, enligt historien, i det allraheligaste i Jerusalems återuppbyggda tempel?

¹⁶ När templet på nytt byggdes upp av ståthållaren Serubbabel, blev inte förbundsarken återställd till det allraheligaste. På Jesu tid fanns det i det allraheligaste i Herodes’ tempel ingen förbundsark, som den judiske översteprästen kunde stänka försoningsblodet på en gång om året. Det allraheligaste var inte upplyst av något mirakulöst schekinaljus och var tomt, sånär som på en stor sten i dess mitt, där översteprästen placerade det gyllene rökelsekaret, varpå han skulle strö ut rökelse, innan han stänkte blodet av försoningsdagsoffren. Så här säger den judiska Mischna, Joma, 5:II: ”Sedan arken hade blivit borttagen, fanns en sten kvar där från de första profeternas tid, och den kallades ’Schetijá’ [vilket betyder ’grundval, grund’]. Den var tre fingerbredder högre än marken. På den brukade han [den judiske översteprästen] ställa [fyrfatet].”

17. Vad betecknade då Johannes’ syn av förbundsarken i tempelhelgedomen, och när blev denna syn en verklighet?

¹⁷ När uppenbarelsen gavs åt aposteln Johannes tjugosex år efter Jerusalems förstöring år 70 e. Kr. och Johannes därvid såg Guds tempel i himmelen öppnas, var det följaktligen en utomordentlig händelse, att Guds förbunds ark syntes i helgedomen eller det allraheligaste. Det symboliserade att Jehova var i sitt heliga tempel och satt på sin tron, vilken visades i en bild genom försoningslocket eller nådastolen på arken. I synen följde templets öppnande och uppenbarandet av arkens närvaro efter det att Jehova hade tagit sin stora makt att härska som Konung genom Jesus Kristus och nationernas vrede hade börjat ta sig utlopp i det första världskriget, vilket inträffade år 1914. Detta ger ytterligare bevis för att Jehova har varit i sitt andliga tempel sedan 1918. Då det förhåller sig så, blev hans närvaro i templet en verklighet, innan den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen blev återförd från det sinnebildliga Babylon år 1919 för att den skulle börja tillbedja i templet.

18. Vad sade Jehova angående Serubbabels tempel i jämförelse med Salomos tempel, och när finner vi, enligt Paulus’ citat, att tiden för profetians uppfyllelse är inne?

¹⁸ Att tillbedjan i templet skulle återupplivas genom den återbördade kvarlevan år 1919 hade visats i en skuggbild på Haggais tid, då ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua återupptog byggandet av Jerusalems tempel. Det tempel som höll på att byggas utlovade inte vid den tidpunkten att bli någonting som kunde jämföras med Salomos guldöverdragna tempel. Likväl fick denna den ringa begynnelsens dag inte föraktas. Jehova lovade att det återuppbyggda templets härlighet vida skulle övergå härligheten hos Salomos tempel. Det skulle bli en fruktansvärd skakning av himmel, jord, hav och alla nationer; och ”alla nationers åstundan skall komma, och jag skall fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Jehova”. (Hagg. 2:2—10, Da) Mer än fem hundra år efter Haggais profetia tillämpade aposteln Paulus uppfyllelsen av Haggais ord på en tid som då ännu hörde framtiden till, när han sade: ”Den gången [nämligen då Gud genom Mose ingick lagförbundet med Israel vid Sinai berg] skakade hans röst jorden, men nu har han lovat och sagt: ’Ännu en gång skall jag försätta icke endast jorden utan också himmelen i skakning.’ Nu betecknar uttrycket ’ännu en gång’, att de ting som bliva skakade skola avlägsnas såsom ting som hava blivit gjorda, på det att de ting som icke bliva skakade må förbliva. Då vi alltså se, att vi skola få ett rike som icke kan skakas, må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt godhet, genom vilken vi kunna på ett välbehagligt sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan och vördnad.” (Hebr. 12:26—28, NW) Den symboliska himmelen och jorden avlägsnades inte på apostelns tid, men nu har vi tecken och bevis på att deras avlägsnande är mycket nära förestående i denna vår egen tid sedan år 1914 e. Kr.

19. Hur har himlarna blivit skakade, och vilken orsak gav Jehova jorden, det torra landet och havet att skaka eller bäva?

¹⁹ Det rike, som Jehova upprättade i himlarna år 1914 genom att ta sin stora makt i besittning och sätta sin Kristus på tronen, kan inte skakas, och det kan därför inte heller avlägsnas och kommer att stå orört genom denna universella skakningsperiod. Men alla delar av Satans världsorganisation, både synliga och osynliga, vilka symboliskt benämnes havet, det torra landet, jorden och himmelen, har blivit fruktansvärt skakade. Genom ”kriget i himmelen”, som började år 1914, blev djävulen och hans osynliga organisation av demonänglar nedskakade från Guds himlar där ovan, så att de inte mer skulle få ha någon plats där, medan det nyfödda Riket stod oskakat, orubbligt, segerrikt. Vad beträffar den synliga delen av djävulens organisation, havet, torra landet och jorden, så har dessa gått igenom vad Jesus kallade en ”begynnelse till nödens våndor”, nämligen att nation reste sig mot nation och rike mot rike och att det blev livsmedelsbrist, farsoter, jordbävningar i en grad som aldrig tidigare förekommit. Medan Jehova Gud visserligen inte direkt förmådde nationerna och rikena att kasta sig in i det första världskriget, vilket framkallade livsmedelsbrist och farsoter, gav han likväl alla. nationer en verklig orsak att skaka eller bäva. Hur då? Genom att år 1914 låta ”nationernas fastställda tider” nå sitt slut. Så snart dessa fastställda tider, under vilka nationerna hade fått lov att behärska jorden utan något hinder från Jehovas rikes sida, hade utlupit, gav Jehova omedelbart tillvaro åt sitt rike och lade uppgiften att sköta det i händerna på den som den med rätta tillkom, nämligen Jesus Kristus, konung Davids Son och Arvinge.

20. Varför bådade detta intet gott för nationerna, och hur handlade de gentemot Guds upprättade rike?

²⁰ Detta bådade intet gott för nationerna, ty Jesus Kristus var bestämd till att styra dem med järnspira och slå dem i stycken i striden vid Harmageddon. Nationerna blev alltså bortflyttade från den grund de haft att stå på före 1914, under den tid då de haft fria händer och kunnat föra en sorglös tillvaro, och de hade nu all orsak att frukta för sin framtida existens. De hade nu Guds rike att räkna med. Från den skakning som träffade Satans himlar så hårt, att de störtade ned, fortplantades våldsamma vibrationer till hans jordiska organisation, och hans nationer kom i häftig rörelse beträffande frågan om herraväldet över världen. De åstundade inte Jehovas Konung, och de rasade mot Jehovas smorda vittnen, som överallt kungjorde vad året 1914 betydde enligt Skriften. Nationerna ådagalade således det raseri som de själva var fyllda av mot Guds upprättade rike och mot varje ingripande från hans Konungs sida i deras jordiska angelägenheter.

21. Vad för slags nyheter för nationerna utgjorde det som Jehovas vittnen predikade, men vad annat i samband med Jehovas vittnen gav nationerna orsak att skaka?

²¹ Det budskap som sålunda predikades om innebörden i året 1914 och om att ”hämndens dag från vår Gud” var i annalkande utgjorde skakande nyheter för alla nationer. Men när den nya världens samhälle oväntat framträdde år 1919 och därefter visade en fenomenal tillväxt, tjänade detta till att skaka nationerna ännu mera, inte endast genom den häpnad det väckte, utan också genom den fruktan det framkallade, ty detta var ett konkret bevis för att det verkligen låg någonting i detta budskap och att man här stod inför en obetvinglig rörelse, vars predikande, om det besannades, skulle innebära alla nationers undergång. Det kan i sanning sägas, att som en förberedelse till Harmageddonstriden och dess våldsamma avlägsnande av alla nationer har himlarna, jorden, havet och alla nationer i Satans värld varit mycket ostadiga och vacklande och befunnit sig i häftig skakning.

”Alla nationers åstundan”

22. Vad sade Haggai skulle komma som resultat av att Satans värld skakades, och hur förklarades detta år 1886 och år 1931?

²² Haggai sade att som en följd av att Jehova skakade Satans värld skulle någonting storslaget komma in. Vad? ”Alla nationers åstundan skall komma.” Så heter det i Konung Jakobs engelska bibelöversättning och också i Darbys. ”Och det, vari alla nationer skola hava sin lust, skall komma in”, säger Rotherhams översättning. Först tillämpades detta på ankomsten av Guds rike, vilket inte kunde skakas. År 1886 gav Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet ut den bok, vars svenska titel är ”Den gudomliga tidsåldersplanen”. På sidan 319 (i den sista svenska upplagan) läser vi följande: ”Människornas största nöd skall sålunda bli Guds tillfälle, och ’alla folks åstundan skall komma’ — Guds rike i makt och stor härlighet. — Haggai 2:8, eng. övers.” Fyrtiofem år senare begränsades profetians tillämpning till en enda individ, Konungen Jesus Kristus. Tidskriften Vakttornet framlade i sitt nummer för den 15 februari (på svenska 15 april) 1931 en artikel om ”Hans tempel” och sade däri (§ 33): ”Kristus Jesus, som är huvudet för Kristusskaran, måste i främsta rummet vara ’det vari alla folk skola ha sin lust’, då de få lära känna honom, emedan han är Guds representant. Jesus Kristus kom till templet i egenskap av Jehovas ställföreträdare. Han är ’löftets säd’ och alla folks och nationers åstundan, även om de ännu inte veta det.”

23. På vilken gammal bibelöversättning var denna uttolkning i verkligheten grundad, och varför kunde den här beskrivna händelsen inte inträffa år 1918?

²³ Denna senare uttolkning grundade sig på den i engelsktalande länder allmänt brukliga Konung Jakobs bibelöversättning, vilken återger Haggai 2:8 i överensstämmelse med den gamla latinska Vulgata. I Vulgata har texten, så som den är återgiven i den katolska Douay-översättningen, följande lydelse: ”Och den av alla nationer Åstundade skall komma.” I den romersk-katolska liturgien under adventtiden tillämpas detta på Jesu ankomst till jorden, inte på hans ankomst till templet. Vi håller före att hans ankomst till Guds stora andliga tempel för att där utföra ett domsverk ägde rum i osynlig måtto på våren år 1918. Men Haggai 2:8 är en profetia om Guds folks period av återupprättelse och kan därför inte i fråga om uppfyllelsen förläggas så långt tillbaka som till 1918, vid vilken tidpunkt deras återupprättelse ännu inte hade börjat. Vad den forntida judiska kvarlevan beträffar, kunde Haggai 2:8 inte bli verklighet, förrän de hade byggt upp Guds hus igen. Eftersom de under en tid av sexton år hade varit hindrade av fruktan och försumlighet, visade sig denna tidpunkt inte infalla förrän tjugoett år efter deras återkomst från Babylon. I fråga om den andliga kvarlevan i våra dagar förhåller det sig på samma sätt, att ankomsten av det som var önskvärt inte kunde inträffa innan den hade blivit återbördad från det sinnebildliga Babylon år 1919, ja, inte ens inom det året, då den ju just höll på att komma i gång med tempelarbetet.

24. Varför förbjuder den hebreiska texten själv en sådan uttolkning, och hur är hebreiskan därför återgiven i den grekiska Septuaginta?

²⁴ En annan sak är värd att lägga märke till: Själva den hebreiska grundtexten gör det omöjligt att tillämpa Haggai 2:8 på Herren Jesus vid hans ankomst till templet år 1918. Hur då? Jo, på det här sättet: Fastän det ord som översatts med ”åstundan” eller ”Åstundad” eller ”[det vari alla folk hava sin] lust” står i singularis, står likväl det hebreiska verb som åtföljer det i pluralis. Hundratals år före den latinska Vulgata lade de hebréer som verkställde den grekiska Septuaginta-översättningen märke till detta förhållande. Därför återgav de det singulara hebreiska substantivet i den kollektiva bemärkelsen och gav sin översättning denna lydelse: ”Och alla nationers utvalda ting [kan också vara utvalda i bemärkelsen utsökta, förträffliga] skola komma.”

25. Hur återger följaktligen så gott som alla nutida översättningar till engelska det hebreiska uttrycket?

²⁵ Så gott som alla de nutida översättningarna från hebreiskan till engelska, både judiska, katolska och protestantiska, försöker få fram den hebreiska grundtextens verkliga innebörd i överensstämmelse med den grekiska Septuaginta.a Engelska reviderade översättningen av 1884 återger texten så här: ”Och jag skall skaka alla nationer, och alla nationers önskvärda ting skola komma, och jag skall fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas HERRE.” Amerikanska standardöversättningen av 1901 och likaså den av Leeser (en jude) utförda översättningen av 1905 samt Nacar-Colungas översättning av 1948 säger: ”Alla nationers dyrbara ting”, och den judiska Soncino-utgåvan säger: ”Alla nationers mest utvalda ting.” (Att märka är att i båda dessa fall ”ting” står i pluralis, vilket inte utan vidare framgår i svenskan. — Övers. anm.) En amerikansk översättning och även Lienart och Crampon säger: ”Alla nationers skatter”, och Maredsous säger: ”Alla folks rikedomar.”

26. Hur visar andra nutida översättningar till engelska såväl som till andra språk, att detta omtalade något skulle komma in såsom ett resultat av skakningen?

²⁶ Andra översättningar antyder, att Jehovas avsikt med att skaka alla nationer var att detta omtalade något skulle komma in. I överensstämmelse med tysken Kautzsch och den franska L’École Biblique har Reviderade standardöversättningen av 1952 denna lydelse: ”Och jag skall skaka alla nationer, så att alla nationers skatter skola komma in, och jag skall fylla detta hus med prakt, säger härskarornas HERRE.” Moffatt går längre och ger denna formulering: ”Och skaka alla nationer, till dess alla nationers skatter bliva förda hit och mitt Hus här blir fyllt med prakt (säger härskarornas Herre).” Det vill säga, att Jehova skakade alla nationer skulle åvägabringa vissa resultat med avseende på hans hus. Vilka då?

Uppfyllelsen

27. Hur visar Jehova oss vad vi skall förvänta i uppfyllelsen, och vad säger Jesaja 66:10—14 att kvarlevan skulle se?

²⁷ Parallella profetior från Jehovas mun visar oss vad vi skall förvänta i uppfyllelsen av Haggai 2:8, och nutidens historiska händelseutveckling besannar Jehovas profetior i detta avseende. Då Jehova kungör den stora återställelseprofetian beträffande sin kvinna, sin universella organisation, Jerusalem, när hon från 1919 frambringar de återstående av sin säd såsom en teokratisk nation, låter han sin profet Jesaja utropa, så att hans folk skall höra det i denna tid: ”Glädjens med Jerusalem och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär; jublen högt med henne, alla I som haven sörjt över henne. Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm. Ty så säger HERREN [Jehova]: Se, jag vill låta frid [välstånd, AT] komma över henne såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och I skolen så få dia, I skolen bliva burna på armen [likt ett älskat barn] och skolen få sitta i knäet och bliva smekta. Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst. Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande, gräs.” (Jes. 66:10—14) De som utgör kvarlevan av Guds kvinnas, Jerusalems, säd ser nu verkligen detta, och deras hjärta fröjdar sig, och de inser och erkänner att Jehovas hand har gjort det.

28. Vad förutsäger Jesaja 61:1—7 i samband med kvarlevan?

²⁸ Samme profet uttalade en annan profetia om hur Jehova skulle återföra sina smorda vittnen från det sinnebildliga Babylon och skulle ge dem i uppdrag att predika goda tidender, läka förkrossade hjärtan, förkunna frihet för fångarna och fängelsets öppnande för de bundna och trösta alla som sörjer. Därpå tillade han: ”Och främlingar skola stå och ge föda åt edra hjordar, och utlänningar skola vara edra plöjare och edra vingårdsmän. Men I skolen kallas Jehovas präster; människor skola kalla eder vår Guds tjänare. I skolen äta nationernas rikedom, och i deras härlighet skolen I berömma eder. I stället för eder skam skolen I få dubbelt, och i stället för att röna vanära skola de jubla över sin lott. Därför skola de få dubbelt att besitta i sitt land; evig glädje skola de undfå.” (Jes. 61:1—7, AS) I det teokrakratiska land som föddes år 1919 åtnjuter den smorda kvarlevan i våra dagar ett andligt välstånd, som är dubbelt så stort som all den skam och vanära och allt det förtryck som de fick lida under det första världskriget.

29. Vad framhäver starkt detta kvarlevans välstånd, och varför erkänner den stora skaran av människor av en god vilja, att kvarlevan är Guds tjänare och präster?

²⁹ Kvarlevans välstånd framhäves starkt av att främlingarna och utlänningarna av en god vilja gör tjänst såsom plöjare och vingårdsmän och bistår med att ge föda åt hjorden, allt i andlig mening, och Jehovas ”tjänare” som är medlemmar av hans ”konungsliga prästerskap”, får hjälp och gagn av denna deras tjänst. Den är en aldrig sinande källa till glädje för dem. Vem som helst kan nu få lov att visa sig vara en av dessa främlingar och utlänningar av en god vilja, redo och glad att tjäna Gud tillsam mans med kvarlevan, hur stor denna skara av en god vilja än blir. Men så förhåller det sig inte med det ”konungsliga prästerskapet” under Kristus, vars antal är begränsat till 144.000 medlemmar. Det kräves invigning för att man skall få tillträde till denna exklusiva prästerliga skara, och endast Jehova Gud kan inviga dem som han kallar till detta höga andliga ämbete. Främlingarna och utlänningarna av en god vilja inser detta och erkänner att den smorda kvarlevan är Guds tjänare och Jehovas präster.

30. Hur har tio män, i överensstämmelse med Sakarja 8:20—23, fattat tag i en judes mantelflik och gått åstad med honom för att tillbedja?

³⁰ När Jehova på mirakulöst vis återförde sin kvarleva från Babylon år 1919 och satte dess medlemmar i arbete med tempelverksamheten såsom hans tillbedjare och tjänare, så var detta för de uppriktiga människor av alla nationer, som fick kännedom om det, ett bevis för att Jehovas vittnen hade en verklig Gud och att han i sanning var med dem för att befria och välsigna dem. De hörde den smorda kvarlevans medlemmar, dem som är judar invärtes, uppmana varandra till att gå upp till Jehovas tempel, i dessa ord: ”Låtom oss med hast gå för att bönfalla Jehova och för att söka härskarornas Jehova; jag vill också gå.” Då ville de följa med, och de fattade tag i kvarlevan av andliga judar. ”Så säger härskarornas Jehova: I de dagarna skola tio män, av alla nationernas tungomål, fatta tag, ja, de skola fatta tag i dens mantelflik, som är en jude, och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört att Gud är med eder.” (Sak. 8:20—23, Da) Den Gud som bär namnet Jehova, vilkens handlingar, löften och uppsåt finns nedskrivna i den heliga bibeln, är magneten, den stora dragningskraften, och det är till honom som de blir dragna för att tillbedja i sällskap med kvarlevan av andliga judar. Redan nu är de i förhållande till kvarlevan fler till antalet än de tio omtalade männen av en god vilja i förhållande till den ende andlige juden. Det skulle aldrig ha blivit så, om den smorda kvarlevan inte hade gått åstad och utfört tempelarbete i Jehovas hus.

31. över vem har, enligt Jesaja 60:1—16, Jehova gått upp med härlighet, och vilken befallning ges därför, och vad skulle bli följden av lydnad för denna befallning?

³¹ När Jehova under det första världskrigets tid var vred på kvarlevan av sin kvinnas säd, av barnen till ”det Jerusalem som är ovan”, befann dessa sig i djupt betryck och mörker. Men år 1919 uppgick Jehova med ynnest över sin kvinna, och ljuset av hans ynnest återkastades till hennes smorda kvarleva på jorden. Hans befallning till henne var också tillämplig på hennes kvarleva, och hur storslagna är inte de resultat som har blivit följden av att de har lytt befallningen: ”Stå upp, lys, ty ditt ljus har kommit, och Jehovas härlighet har gått upp över dig. Ty se, mörker skall övertäcka jorden och tjockt mörker folken, men Jehova skall gå upp över dig, och hans härlighet skall synas över dig. Och nationer skola komma till ditt ljus och konungar till den klarhet som följer av att du har stått upp. ... Då skall du se och vara strålande, och ditt hjärta skall skälva och vidga sig, ty havets överflöd skall föras till dig, nationernas rikedom skall komma till dig. ... Och utlänningar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig, ty i min vrede slog jag dig, men i min ynnest har jag visat dig barmhärtighet. Dina portar skola också vara öppna beständigt, de skola icke vara stängda vare sig dag eller natt, på det att människor må föra till dig nationernas rikedom och deras konungar, vilka ledas som fångar. Ty den nation och det rike, som icke vill tjäna dig, skall förgås, ja, dessa nationer skola bliva i grund förödda. ... Du skall också dia nationernas mjölk och skall dia konungars bröst, och du skall veta att jag, Jehova, är din frälsare och din förlossare, den Mäktige i Jakob.” — Jes. 60:1—16, AS.

32. Hur fick frågan: ”Har alla nationers önskvärda ting kommit in?” ett synligt svar från Jehova i Yankee Stadium år 1953?

³² Med våra ögon upplysta genom dessa uttolkande profetior har vi nått fram till den tid då det är tillbörligt att fråga: Har alla nationernas önskvärda ting, deras dyrbara ting, deras skatter, deras mest utvalda ting, kommit in? Ni tusentals medlemmar av den smorda kvarlevan bland Jehovas vittnen, som i dag är här, lyft upp edra ögon och låt blicken svepa omkring denna Yankee Stadiums väldiga byggnad och se det ena tiotusentalet efter det andra av människor av en god vilja från tjogtals nationer och av tjogtals olika tungomål. Där har ni det svar som härskarornas Jehova ger på frågan. Han har skakat alla nationer genom att de goda nyheterna om Riket predikas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, och nationernas önskvärda ting har redan kommit in, och ett oräknat antal av dem skall ytterligare komma in, innan Jehova gör den stora skakningen fullständig genom att utkämpa striden vid Harmageddon och totalt avlägsna djävulens organisations skälvande himlar och jord. — Hagg. 2:20—23.

33. Med vad har Jehova, förutom med de forntida vittnenas exempel, i våra dagar omgivit sin andliga kvarleva för att sporra den till att löpa loppet till slut?

³³ En gång i tiden tänkte vi som tillhör kvarlevan, att vid den tid då det största provet, det slutliga provet, skulle komma över kvarlevan före eller i striden vid Harmageddon, skulle det bli nödvändigt för Jehova Gud att från de döda uppväcka forntidens ”stora sky av vittnen”, ”furstarna” (vilka beräknades sammanlagt vara endast sjuttio), till att styrka den andliga kvarlevans medlemmar och ge dem tillförsikt från Gud mitt under deras svåraste prövning. Men höj i dag edra blickar, ni som hör till kvarlevan, och se den stora sky av nutida vittnen, varmed Jehova Gud har omgivit er, vittnen som alla visar samma äkta tro som Abraham, Isak, Jakob och alla profeterna, även om de måste dö för den bakom ”järnridån” eller någon annanstädes. Vad mer än detta i fråga om gudomliga mirakler kan den smorda kvarlevan begära nu? Det lojala kamratskap och stöd, som denna ”stora skara” av nutida vittnen för Jehova skänker kvarlevan, och deras nit och trohet i att hålla hans bud är, tillika med föredömet från de forntida vittnenas ”stora sky”, en mäktig sporre till att löpa det lopp, som är oss förelagt, till slutet, till seger! — Hebr. 12:1, 2, NW.

34. Hur har Jehova dragit dem ut ur alla nationer, och för vem är de önskvärda, och varför?

³⁴ Genom det vittnesbörd om Riket, som Jehova smorde och sände ut sin kvarleva till att predika, har han ur alla nationer dragit ut dem som han åstundar och som hans kvarleva med rätta åstundar, de människor som är av en så god vilja gentemot Jehova, att de överlämnar sig åt honom genom Kristus, den regerande Konungen. Fattiga, anspråkslösa och alldagliga är de kanske, och nationerna kanske inte anser dem ha någon vidare betydelse och kan nu till och med börja hata dem, men likväl är de i Jehovas ögon de mest utsökta ting som nationerna har, därför att de visar sig mottagliga för vittnesbördet om Riket; de tar det också själva i sin mun och tar del med den smorda kvarlevan i att ropa ut det till ytterligare andra. För Jehova är deras liv dyrbart, och han kommer att skydda dem för sina exekutionstrupper i Harmageddonstriden och kommer att förläna dem livet och dess ljuvliga privilegier i den nya världen. De är verkliga skatter för honom, jämförbara med hans trogna vittnen i forna tider.

Hur blir huset fyllt?

35. Hur har de visat att de inser Jehovas rätt att göra anspråk på silvret och guldet, och hur har Jehova fyllt ”detta hus med härlighet”?

³⁵ Rakt in i templet för Jehova dem, för att de må tillbedja i ren, obesudlad religion vid sidan av den smorda kvarlevan där, ty det är där som deras hjärtan är. De förstår innebörden i Guds tillkännagivande: ”Silvret är mitt, och guldet är mitt, säger härskarornas Jehova.” (Hagg. 2:9, AS; Da) När de kommer in i hans tillbedjans hus, kommer de därför bärande på sina skatter av silver och guld, ty de inbegriper alla dessa skatter, när de överlämnar sig själva och allt vad de har åt Gud genom Kristus. De uppoffrar sig med glädje ekonomiskt och på annat sätt för att Riket må kunna predikas världen runt, till dess världens ände kommer i Harmageddonstriden. I och med detta att alla nationers önskvärda ting har kommit in, har Jehovas löfte till sin kvarleva av smorda tempelarbetare blivit uppfyllt: ”Jag skall fylla detta hus med härlighet, säger ... Jehova.” (Hagg. 2:8, AS) Den gången, år 1919, var det den ringa begynnelsens dag för tempelarbetarna, en begynnelse som synbarligen var så ringa, att den föraktades av de högmodiga nationerna. Men Jehovas profetia garanterade stora resultat åt detta tempelarbete, detta återupptagande av tillbedjan av honom i hans rena hus: ”Den senare [tillkommande, 1917] härligheten hos detta hus skall bliva större än den förra, säger härskarornas Jehova.” (Hagg. 2:10, AS) ”Den framtida prakten hos detta hus skall bliva större än den förgångna.” — AT.

36. Hur har Jehova redan uppfyllt sitt ord, att den senare härligheten hos detta hus skulle bli större än den förra?

³⁶ Hur sant är inte detta redan i dag! Genom att de önskvärda har kommit in med sina skatter av kärleksfull hängivenhet och av teokratisk tjänst ”dag och natt i hans tempel”, har huset för Jehovas tillbedjan blivit fyllt med en härlighet som fördunklar inte endast det som skedde med Salomos tempel, utan också det som har skett under alla de nitton hundra år, under vilka Jehova har hållit på med att bereda de ”levande stenarna” för uppförandet av ett fullständigt tempel, ”ett andligt hus”. Aldrig har det funnits någonting likt detta till att smycka och härliggöra huset för Jehovas tillbedjan. Den andliga kvarlevans medlemmar kommer att bli allt färre år från år, allteftersom Jehova förflyttar några av dem från detta jordiska ”stenbrott”, där de beredes, och insätter dem såsom ”levande stenar” i det himmelska templet. Men tänk på de stora massorna av hundratusentals individer, av den mest utvalda kategorien av människor ur alla nationer, som nu strömmar in i det hus där Jehovas tillbedjan sker; och till dessa kommer ytterligare tusenden år efter år! Vilken härlighet, vilken imponerande kraft och tyngd, ger inte detta åt Jehovas hus, en härlighet som aldrig minskas, utan ständigt ökas, allteftersom tiden skrider fram mot Harmageddon! Alla nationer måste i sanning nu veta, att Jehova har ett hus, där han tillbedes, att det myllrar av tillbedjare. Hans tillbedjan är en verklighet, som lika litet kan utrotas, som det har varit möjligt för människor att utrota hans ”andliga hus”, hans tempel av ”levande stenar”.

Frid

37. Vilken försäkran ger oss Haggais profetia om att meningsskiljaktigheterna och striderna hos nationerna utanför aldrig kommer att tränga in i detta hus?

³⁷ De kontroverser, meningsskiljaktigheter och strider, som råder i de världsliga nationerna utanför, kommer aldrig att tränga in i det helgade område som Jehovas tillbedjans hus utgör. Inre oenighet och strider kommer aldrig att göra slut på den tillbedjan, som ägnas honom av den smorda kvarlevan och av dess önskvärda följeslagare av en god vilja, och sålunda beröva hans hus dess härlighet, som övergår allt annat. ”Den senare härligheten hos detta hus skall bliva större än den förra, säger härskarornas Jehova; och på denna plats skall jag giva frid, säger härskarornas Jehova.” (Hagg. 2:10, AS; Da) Inte Förenta nationerna, utan Jehovas tillbedjans hus är den enda plats på jorden där frid råder i våra dagar, och denna världens nationer kan inte ta bort denna frid. Den är Gud Jehovas gåva till oss.

38. Hur har Jehova, i uppfyllelse av Sakar ja 9:9, 10, utrotat vagnar, hästar och stridens bågar ur Efraim och Jerusalem?

³⁸ När Jehova förutsade, hur hans Konung, Jesus Kristus, skulle komma och bli lagd i det himmelska Sion som den nya världens väl beprövade grundval, tillkännagav han: ”Så skall jag utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skola utrotas, och han skall tala frid till folken [nationerna, Da]. Och hans herradöme skall nå från hav till hav och ifrån floden [Eufrat, som en gång behärskades av Babylon,] intill jordens ändar.” (Sak. 9:10) Vagnar, hästar och stridens bågar var alla forntida symboler för köttslig krigföring. Israeliterna, som var söndrade i två riken, det som Efraim stod i spetsen för och det som hade sitt huvudsäte i Jerusalem, brukade emellanåt dessa krigsredskap i brodermördande kamp mot varandra. Men Jehova förenade slutligen Efraim och Jerusalem till ett folk och utrotade stridsvapnen, så till vida att de inte längre kom att användas i krig mellan brödrafolk. På samma sätt är det med kvarlevan av hans andliga israeliter. Vilka religiösa eller politiska uppfattningar de än tidigare har bekänt och hållit sig till, så förenar Jehova dem genom sin Konung till en nation, och han hjälper dem genom sin heliga ande att tillbedja och tjäna honom i frid. De andliga israeliterna understöder samfällt Jehovas Konung.

39. Varför är det inte till de världsliga nationerna som Jehovas Konung talar frid i våra dagar, och vad avhålles Jehovas vittnen därför från att göra?

³⁹ Hans Konung, ”Fridsfursten”, kommer inte att begränsa sin fridsregering till ett andligt Israel, som är enat och håller frid inom sig. Jehova säger: ”Han skall tala frid till nationerna.” Hur förhåller det sig med detta, då Jesus Kristus ju inte i våra dagar talar frid till denna världens nationer? Han svänger järnspiran för att krossa alla nationer i Harmageddonstriden, som om de inte vore annat än lerkärl. Han utmanar alla nationer till att strida mot honom där, i enlighet med Jehovas kungörelse till nationerna: ”Gören krigsförberedelser, väcken upp de mäktiga männen, må alla stridsmännen nalkas, må de komma fram. Smiden edra plogbillar till svärd och edra vingårdsknivar till spjut; må den svage säga: Jag är stark. Skynden eder och kommen, alla I nationer runt omkring, och församlen eder.” (Joel 3:9—11, Da) Då Jehovas vittnen har befallning att utfärda denna krigskungörelse till alla nationer, kan de inte förena sig — och kommer de inte att förena sig — med någon pacifistisk organisation för att i kristendomens namn uppmana de olika nationernas regeringar att upphöra med krig. Jehovas vittnen kommer inte att ge något stöd åt den avrustningsresolution som Förenta nationernas generalförsamling antog den 8 april 1953 under den falska föreställningen, att man därigenom verkade för varaktig fred bland de världsliga nationerna. Att göra det skulle för det första vara gagnlöst. För det andra, och detta är viktigare, skulle det vara i strid med Jehovas befallning till sina vittnen.

40. När vi söker svaret på vår fråga om vad det betyder att Konungen talar frid till nationerna, vilken särskild profetia hos Jesaja är det då som vi uppmanas att lyssna till?

⁴⁰ Vad innebär det då, att Konungen talar frid till nationerna? När gäller detta? Lyssna, och tänk, när du lyssnar, på hur alla nationers önskvärda ting kommer till Jehovas tillbedjans hus: ”Och det skall ske vid dagarnas ände, att det berg, där Jehovas hus är, skall bliva fast grundat på bergens topp och skall bliva upphöjt över höjderna; och alla nationer skola strömma dit. Och många folk skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss gå upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan nationerna och skall tillrättavisa många folk; och de skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” — Jes. 2:2—4, Da; AS.

41. När kommer vi att få total och bestående avväpning av de världsliga nationerna? Varför?

⁴¹ Denna världens nationer är inte de som ägnar någon uppmärksamhet åt Jehovas domar eller som fäster avseende vid hans tillrättavisning. Deras avrustningskommissioner och deras resolutioner om att avrusta gäller inte total avrustning, utan endast en begränsning av rustningarna, och de har aldrig lett och kommer aldrig på den här sidan Harmageddon att leda nationerna till att smida svärd till plogbillar och spjut till vingårdsknivar och till att lägga ned svärdet och sluta upp med att lära folk att kriga. När ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” bryter ut över dem, kommer de att vara fullt rustade med alla den moderna vetenskapens förbättrade vapen, av vilka många nu är okända för oss. Men när Harmageddonstriden är över, kommer Jehovas Konung att ha slagit alla dessa nationer, som är anti-Riket, till spillror. Då först kommer vi att få se en total avrustning, en total avväpning av dessa nationer, en som kommer att bestå för alltid.

42. Vilka är det då av nationerna som nu aktar på Jehovas domar och tillrättavisning, och hur kommer de att göra detta också i Harmageddonstriden? Varför?

⁴² Alltså är det den ”stora skaran” av önskvärda människor ur alla dessa nationer och folk som nu aktar på Jehovas domar och tillrättavisning och nu vandrar på de stigar som han från Sion och dess tempel lär dem att gå. Dessa praktiserar nu total avrustning, i det att de tar sådant, som förut använts till strid på liv och död, i bruk för fredliga, produktiva ändamål; de lägger ner svärdet, som de bokstavligen brukade till att lyfta mot varandra, och de lär sig inte mer sådan köttslig krigföring. När striden vid Harmageddon bryter ut och Jehova slår sina fiender med förvirring, kommer dessa fiender att var och en vända sin hand mot sin broder. Så kommer inte denna ”stora skara” att göra, som har kommit ut ur alla nationer till det högt upphöjda ”Jehovas berg”! De kommer var man att räcka en hjälpande hand åt sin broder, så att de alla må kunna stå förenade i ”Guds frid, som överträffar all tanke”. Det kommer att vara så, därför att de alla har strömmat tillsammans till Jehovas, ”Jakobs Guds”, hus; och där verkställer Han sitt uppsåt: ”På denna plats skall jag giva frid, säger härskarornas Jehova.” — Hagg. 2:10, AS.

43. Vilken syn är det vi ser, och hur blir vi välsignade därigenom, och hur kommer vi att bli ytterligare välsignade i förbindelse härmed?

⁴³ Se då hur det hus, där han tillbedes, i denna tid är fyllt av härlighet, hur gudomlig frid har blivit det förlänat. Välsignade är vi, som får leva och se denna syn, varigenom Jehovas ord blir hävdat och bekräftat. Välsignade blir vi, då vi stannar kvar i hans hus och tillbeder honom i renhet, ”i helig skrud”, och outtröttligt arbetar för att uppfylla hans hus med ännu större härlighet genom att hjälpa alla de återstående av alla nationers önskvärda individer att komma in.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 oktober 1953)