Församlingen i ändens tid
1, 2. a) Hur förutsades det att församlingen skulle avfalla, och hur började detta ske? b) Utmärkte detta änden på Guds uppsåt med församlingen?
DEN kristna församlingen i det första århundradet var stark, fast förenad och sökte med odelad hängivenhet befrämja den rena gudsdyrkan. Men detta tillstånd skulle inte förbli obesudlat århundradena igenom fram till ändens tid, där vi nu befinner oss. Apostlarna hade myndighet att bevara församlingen i underdånighet under Kristus, men de förutsade att de, apostlarna, som verkade såsom en återhållande kraft på ett laglöst handlingssätt i församlingen, skulle tagas bort genom döden och att församlingen därpå skulle avfalla till laglöshet och anamma falska läror. (2 Kor. 10:2—6; 2 Tess. 2:3—12; 2 Tim. 4:3, 4; Apg. 20:29, 30) Också Jesus förutsade detta, när han liknade de trogna kristnas församling på den tiden vid den rätta sortens säd, som han besådde en åker med. Enligt denna liknelse skulle fienden få så ut ogräs, ett oäkta utsäde, som skulle få växa upp bland vetet intill skördetiden, som skulle inträffa vid fullständigandet av tingens ordning. Detta innebar att den tydligt urskiljbara identiteten och organisatoriska renheten hos den kristna församlingen skulle fördunklas och fördärvas genom att avfällingarna växte i antal. Kort efter apostlarnas död började denna oäkta växtlighet ta fart, mänskliga filosofiska idéer, hedniska läror och högtider upptogs, fördrag slöts med den politiska staten, och församlingen formades och gestaltades efter denna världen, som satte sin tydliga prägel på den. — Matt. 13:24—30, 37—43.
2 Men detta betydde inte att idén med en församling var ett misstag. Jesus förutsade att det i de yttersta dagarna, i ”ändens tid”, skulle äga rum en skörd eller ett församlande av Guds sanna plantering och att de som blev föremål härför skulle återställas till en teokratiskt organiserad församling, som skulle spela en mycket viktig roll i alla kristnas liv under ändens tid. Vi skall här närmare undersöka ett antal profetior, som visar att det skulle förhålla sig så, och jämföra dessa med Jehovas kristna vittnens erfarenheter i våra dagar.
3. a) Vad skulle hända Guds tjänare i ändens tid enligt liknelsen om vetet och ogräset? b) Hur kan de vara ett ljus för världen och ”en stad ... uppe på ett berg”?
3 I sin liknelse om vetet och ogräset sade Jesus att i ändens tid skulle vetet, Guds sanna plantering, samlas in i förrådshuset och ogräset bindas i knippor och föras bort ur riket för att brännas upp. ”Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders rike.” (Matt. 13:43) Detta syftar inte på Kristi kropps uppståndna, smorda lemmars himmelska tillstånd utan på det återställda jordiska tillståndet. Det är på jorden som de församlas och lyser såsom ett ljus för världen, under det att alla avfälliga organisationer eller planteringar förs bort från den plats, där de gjort anspråk på att vara Guds kyrka eller församling. (Dan. 12:3; Fil. 2:15; 1 Petr. 2:9) Jesus talade med sina efterföljare om att de skulle vara ljus och sade: ”I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg.” (Matt. 5:14) Vid skördetiden skulle Kristi andliga bröder församlas till att utgöra en skara eller församling, så att de skulle få vissa kännetecken, en viss identitet, skulle bli förenade i lärouppfattning, bli ett ljus för världen och lysa ”såsom fästet lyser”. Deras tillstånd måste återställas till likhet med det som utmärkte det första århundradets organiserade församling, för att de skulle kunna bli ”en stad ... uppe på ett berg”.
4. Vad låter Matteus 24:31, 45—47 och 25:31—46 oss förstå beträffande Guds smorda kvarlevas tillstånd?
4 Att detta församlande skulle ske finner stöd i Matteus 24:31, som framhåller att de utvalda skall församlas från jordens fyra hörn i ändens tid. Att dessa skulle bli förenade såsom en församling visas vidare i verserna 45—47, där deras tillstånd liknas vid det som en mans husfolk befinner sig i, vilka får mat i rätt tid av en trogen slav. Liksom den första församlingen kallades Guds husfolk i Efesierna 2:19 och 1 Timoteus 3:15 (NW), måste denne mans ”husfolk” ha avseende på en organiserad församling. ”Slav”-klassen har visat sig vara den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen som samarbetar med Sällskapet Vakttornet och som är ivrigt upptagen av att förse de enskilda medlemmarna av detta husfolk världen utöver med andlig föda. Lägg märke till att denne slav skulle sättas över alla husbondens tillhörigheter. Vad detta skulle inbegripa framhålls kraftigt i Matteus 25:31—46, i liknelsen om fåren och getterna, där vi läser om hur en stor skara av fårlika människor av en god vilja vinner konungens, Kristi Jesu, ynnest, därför att de gjort klart för sig vilka som är Kristi bröder, ger dem sitt stöd och samarbetar med dem.
Hur man går upp till Jehovas hus
5, 6. a) Hur blir det ”hus” upphöjt, som Jesaja 2 talar om och till vilket nationernas folk strömmar, och hur ser vi detta ske? b) Vilken föranstaltning skulle göras här?
5 En annan illustration av hur Guds smorda tjänares jordiska tillstånd i ändens tid skulle vara som en organiserad församling under det i himmelen upprättade Sion finner vi i Jesaja 2:2, 3 (NW): ”Och det skall ske i dagarnas slutskede, att det berg där Jehovas hus är skall bliva fast grundat ovan bergens topp, och det skall förvisso bliva upphöjt ovan höjderna, och till det skola alla nationer strömma. Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå.” ”Sion” har visserligen blivit upprättat i himmelen, varifrån lagen utgår. Men skaran av människor från alla nationer kan inte strömma till himmelen, ty de har inte blivit pånyttfödda av anden. Detta ”Jehovas hus”, som de kommer till, måste alltså ha med någonting på jorden att göra. Vad är det? Det är Jehovas smorda vittnens församling, som förts till enhet med det himmelska Sion. Tänk på att vi redan sett att församlingen i apostlarnas dagar utgjorde Guds ”hus” eller husfolk. (Hebr. 3:4, 6) För att kunna svara mot Guds tillbedjans berg, som blivit grundat ovan all annan makt och myndighet, måste hans tillbedjan, som representeras av hans hus, bli ”upphöjd”, dvs. den måste få stå över eller framför alla jordiska ting, organisationer och intressen.
6 Såsom tillbedjare av Jehova Gud måste Jesu trogna efterföljare bli ”en stad ... på ett berg”. Denna församling av Kristi bröder skulle inte bara vara till beskådande, utan den skulle vara ivrigt upptagen av att låta sitt ljus lysa, så att folk från alla nationer skulle lägga märke till den och lätt kunna ta sig in i den. Denna ”stad” skulle också sörja för undervisning och fostran åt folk ur alla nationer. ”Han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.” Denna profetia om ”Jakobs Guds hus” förutsade alltså i själva verket att Jehovas tillbedjan skulle bli upphöjd bland medlemmarna av tempelklassens kvarleva såsom församling i de yttersta dagarna till en ren gudsdyrkan som sörjer för att lovoffer blir framburna till Jehova och att en stor skara av andra får, vilka skall vinna evigt liv på jorden, samlas tillhopa från alla nationer, får undervisning och fostran.
7. a) Av vad representeras templet, den plats där den stora skaran tjänar Gud såsom det förutsägs i Uppenbarelseboken 7, och varför är det så? b) Hur stämmer detta överens med Haggais profetia?
7 Att detta skulle ske i ändens tid framgår också av en annan profetia, som är nedtecknad i Uppenbarelseboken. I den uppenbaras det att sedan de sista av Kristi kropps 144.000 smorda lemmar blivit församlade och tecknade med insegel och sedan den på tronen insatte konungen, Kristus Jesus, börjat låta vedermöda komma över Satan och hans organisation genom att kasta ned Satan från himmelen, skulle till följd av ett omfattande predikoverk en stor skara män och kvinnor ur alla nationer och tungomål samlas tillhopa och förmås att tjäna i Guds tempel. (Upp. 7:1—4, 9—17; 14:1—6) Dessa har inte blivit beseglade med Guds ande, och de har inte heller blivit ”friköpta ifrån jorden”, och därför kan de inte gå in i de uppståndna rikesarvingarnas himmelska tempel tillsammans med Kristus Jesus. Likväl heter det: ”De stå inför Guds tron, och de ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel.” (NW) Detta tempel måste representeras av några ”levande stenar” på jorden. När vi vet att det sades till den första församlingen: ”Guds tempel är heligt, och det templet ären I”, kan vi inse att det tempel som åsyftas här i våra dagar representeras av församlingen av Kristi smorda efterföljare, som nu är en ringa kvarleva. (1 Kor. 3:16, 17; 6:19; 2 Kor. 6:16) De som tillhör den stora skaran förs in i tempeltjänsten som församlingen ägnar sig åt. Profetiorna i Jesaja 2 och Uppenbarelseboken 7 svarar därför mot Haggais profetia, som visar att sedan Gud har återställt sin tillbedjans ”hus” eller tempel, skakar han nationerna och för nationernas ”skatter”, de högt skattade eller åstundade i nationerna, in i huset och fyller det med härlighet. — Hagg. 1:7, 8; 2:8—10.
8. Hur beskrivs församlingens tillstånd i Jesaja 60, och vilka två skaror församlas till den?
8 Profetiorna talar inte bara om ett hus eller tempel såsom en illustration av den återställda församlingen i ändens tid, utan begreppet stad används också. De ord i Jesaja 60, som riktar sig till det himmelska Sion eller Jerusalem, är även tillämpliga på den återställda kvarlevan och bjuder den att låta sitt ljus lysa. Den smorda kvarlevans församling tilltalas här såsom en del av den stad, som först församlar de sista av de andliga israeliterna, Sions barn, och sedan blir en samlingsplats för människor ur nationerna. Stadens ”murar” byggs till och med upp av ”främlingar”, som också bistår den återställda kvarlevan med vården av dess ”hjordar ... åkrar och vingårdar”. — Jes. 60:4, 9—11; 61:5.
9, 10. Vilket slags organisation borde vi förvänta skulle representera Jehova i ändens tid, och vad visar de historiska fakta att denna organisation är?
9 Alla dessa profetior och många andra antyder att det skulle ske ett församlande av Guds tjänare på jorden i ändens tid och en återställelse av Guds sanna församling, som skulle komma i förgrunden såsom ett ljus för världen. Finns det i våra dagar någon sådan organisation, som består av två klasser eller skaror av människor, en liten skara, som blir allt mindre och som har den fasta tillförsikten att dess medlemmar skall bli medarvingar med Kristus, och en snabbt växande skara av män, kvinnor och barn ur alla ”nationer och stammar och folk och tungomål”, som hoppas att för evigt få leva på jorden?
Hur man identifierar församlingen
10 Det föreligger klara och tydliga bevis på att den skara kristna män och kvinnor, som nu är känd som Jehovas vittnen, under den tid av mer än åttio år, under vilken den ägnat sig åt att göra Guds vilja, har erfarit uppfyllelsen av dessa och många andra profetior. Att de församlades och växte till i sanningens ljus från 1870-talet till 1918 utgjorde en förberedelse av de utvalda för Herren Jehovas ankomst till sitt tempel. De förväntade visserligen att i och med upprättandet av Jehovas rike under Kristus skulle deras verksamhet på jorden vara fullgjord och skulle de tagas till himmelen, men de började få klart för sig att en annan verksamhet blivit anförtrodd åt dem. (Mal. 3:1—4; Matt. 24:45—47) Dessa goda nyheter om Riket skulle predikas över hela världen under ändens tid, och Guds smorda tjänare behövde bli bättre organiserade i en församling, så att de skulle kunna undervisa en stor skara män och kvinnor om Guds vägar. — Matt. 24:14; Upp. 14:6, 7.
11. Vilken verksamhet ägnade sig församlingen av de smorda åt från 1919 till 1931, och vilka erfarenheter fick de under denna tid? Hur blev det lättare att fastställa församlingens identitet?
11 Historiska fakta visar att när man nådde år 1918 hade denna lilla församling av män och kvinnor sargats svårt genom hänsynslös förföljelse under första världskriget. Men år 1919 började de åter bli organiserade och återställdes till Guds ynnests ”land” eller tillstånd och började få erfara uppfyllelsen av Haggais, Jesajas och många andras profetior. De satte i gång ett omfattande predikoverk, som under de därpå följande tolv åren inte bara tjänade till att för denna världen kungöra Guds domar utan också till att församla de återstående av de utvalda, varigenom i stort sett de 144.000 blev fulltaliga. Vid denna tid hade Jehovas tjänares uppfattning blivit renad från många felaktiga föreställningar om olika lärosatser och om sitt eget förhållande till Jehova och Kristus Jesus såsom de överordnade myndigheterna. Denna skara blev lättare att identifiera då den fick namnet Jehovas vittnen, som hänsyftade på de många som skulle komma att utgöra en enda tjänarklass eller -församling för Jehova på jorden. — Jes. 43:10—12.
12. a) Vilken anordning beträffande styrelse borde vi förvänta i denna församling, och varför? b) Vilken del i samband härmed hade de mogna bröderna i församlingen i Allegheny?
12 Denna församling började kunna identifieras inte bara genom sitt namn och sin verksamhet som vittnen utan också genom sin styrelseanordning. Enligt profetiorna skulle det vara en församling som representerade Jehovas teokratiska organisation på jorden, Jehovas hus eller tempel. Därför måste den styras teokratiskt och inte demokratiskt. Och det skulle kunna förväntas att Jehovas ledning skulle förmärkas genom de andligen mogna i församlingen, såsom det var i apostlarnas dagar. Man skulle kunna förvänta att nu i ändens tid, liksom under första århundradet, de mogna bröderna, som tjänade såsom tillsyningsmän och biträdande tjänare åt dessa i den första organiserade skaran eller församlingen, skulle ta ledningen i att utvidga den sanna gudsdyrkan genom att utsträcka predikoverket till andra områden och att de skulle tjäna som rådgivare och föredömen för de nyare och yngre församlingarna. Ända för så länge sedan som före år 1879 och framåt i tiden tjänade den första församlade skaran av den återställda kvarlevan i Allegheny i Pennsylvanien i USA såsom ett slags ledande församling, och de mogna bröderna i den, som samarbetade med tillsyningsmän i andra församlingar, tog initiativet i fråga om att organisera för utvidgning av predikoverket och bilda nya församlingar. Det var från denna skara av äldre bröder i Allegheny som den tidskrift som nu heter Vakttornet sändes ut till många delar av världen, och med den som underlag bedrevs bibelstudium i alla församlingarna. Detta tjänade till att ena deras tänkesätt och deras insikt i Skriften och till att samordna deras predikometoder.
Teokratiskt tillvägagångssätt
13. a) Varför var det nödvändigt att ersätta demokratiska metoder med teokratiska metoder i församlingen, och hur förutsades detta i Jesaja 60:17—22? b) Hur skedde detta mellan 1919 och 1938?
13 De olika församlingarna var likväl i stort sett självständiga och självstyrande. De valde själva sina ”äldste” och bestämde på demokratiskt sätt om många av anordningarna för studium och tjänst. Men om en stor skara män och kvinnor skulle församlas och undervisas om Guds vilja, behövde denna anordning förbättras; i annat fall skulle undervisningsmetoden och normerna för den sanna gudsdyrkan komma att variera avsevärt från en plats till en annan beroende på respektive församlingars mogenhet. De underlägsna metoderna för tillsyn i församlingen behövde ersättas med hållbara, av Gud givna principer, såsom det förutsagts i Jesaja 60:17—22. Redan år 1919, i samband med att arbetet med att sprida The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) sattes i gång, började Sällskapet Vakttornet, som hade tjänat som ett slags styrande krets för församlingarna och som hade flyttat sitt högkvarters lokaler och personal till Brooklyn i New York, så att det världsvida predikandet skulle kunna övervakas effektivare, införa en mera teokratisk styrelseanordning genom att förordna en ”tjänstedirektör” i varje församling. I oktober 1932 gavs belägg för att församlingarna världen utöver önskade bringa sina förhållanden mera i samklang med bibelns profetior. De avskaffade de ”valda äldste” och valde de mognaste, i andligt avseende omdömesgillaste bröderna till att tjäna som en ”tjänstekommitté”, vilken skulle biträda den av Sällskapet förordnade tjänstedirektören. Denna utveckling nådde sin fullbordan år 1938, då församlingar världen runt gav uttryck åt sin önskan att bli organiserade helt och hållet under ledning av ”Sällskapet”, ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, som därefter skulle förordna alla tillsyningsmän och dessas biträdande tjänare i församlingarna och som skulle leda alla studie- och predikoanordningar. Detta var nödvändigt inte bara för att Jehovas helgedom eller församling av smorda kristna på jorden skulle föras in i ett rätt förhållande till honom, utan också för att Guds församling på jorden skulle kunna bli den rätta platsen där kunskap och övning kunde ges åt den stora skaran, som skulle församlas från nationerna för att utföra Guds vilja.
14, 15. a) Varför var det särskilt viktigt att denna övergång till teokratisk styrelse blev fullbordad år 1938? b) Vad tillförsäkrade detta den stora skarans medlemmar? c) Vad inträffade i själva verket då församlingen av de smorda återställdes år 1919, enligt Jesaja 51:3—52:2?
14 Att församlingen på detta sätt byggdes upp teokratiskt tjänade till att den kom i förgrunden såsom en plats där man skulle kunna lära sig Guds vägar. Om det var olämpligt att församlingen av de smorda skulle ledas av demokratiskt avgivna röster och att majoriteten, som kanske bestod av till största delen omogna individer, skulle utöva ledningen i stället för de andligen mogna, skulle ett sådant förfarande bli ännu olämpligare när den stora skaran skulle församlas. Ty dessa människor ur nationerna kunde genom att växa till och bli ett överväldigande flertal börja forma församlingen till överensstämmelse med sin egen vilja i stället för att de skulle foga sig efter Guds vilja. Men det är mycket uppenbart att Gud har övervakat sådana saker, och den teokratiska övervakningen eller tillsynen var genomförd och fungerade i fullständig mening mot slutet av år 1938, vid en tid då de ”andra fåren” eller de som hör till den stora skaran alltjämt utgjorde ett mindretal.
15 Denna princip, som gällde tillsynen, var nödvändig inte bara för att predikoverket skulle utföras på rätt sätt, utan också för att medlemmarna av den stora skaran skulle få övning i att underordna sig Guds vilja under ändens tid, innan Harmageddonstriden bryter ut, så att de kan bli övade och kvalificerade att efter Harmageddon på ett ordnat, teokratiskt sätt ta itu med att göra jorden ren och skön. Församlingen av de smorda skulle vara ett exempel, en mönsterbild. Häri ser vi uppfyllelsen av en annan profetia, nämligen Jesaja 51:3—52:2, som visar att i och med att den smorda kvarlevan blev återställd och kom i ett rätt förhållande till Gud och Guds tjänst år 1919 blev den ”nya jorden” grundad. Detta var början till bildandet av ett den nya världens samhälle, som skulle komma att församla och undervisa den stora skaran och som i organiserad gestalt såsom en församling, vilken fungerar i överensstämmelse med den nya tingens ordning, skall bevaras genom Harmageddonkriget, som gör slut på den nuvarande gamla ordningen. — Se ”Nya himlar och en ny jord”, sid, 318—337.
16. Hur har den teokratiska anordningen gjort det möjligt för församlingen att bevara sin renhet och bibehålla ett tillbörligt förhållande mellan kvarlevan och den stora skaran?
16 Fastän denna växande församling eller detta växande nya världens samhälle har församlat mer än 800.000 män, kvinnor och barn ur alla nationer, stammar, raser och folkslag, har denna väldiga skara inte formats eller gestaltats i överensstämmelse med de uppfattningar eller sedvänjor, som dessa människor tidigare hade, utan de har alla formats enligt Guds vilja. De är läraktiga, ödmjuka och kärleksfulla; de strävar efter fred, och det råder enhet mellan dem alla såsom varandras medtroende. Fastän de till antalet är fler än 800.000 och de smorda uppgår till färre än 14.000 — förhållandet dem emellan är alltså omkring fyrtiofyra mot ett –, har alla dessa från nationerna villigt underkastat sig den undervisning enligt Guds vägar, som förmedlats av den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, kvarlevan. Fastän den nuvarande världen, som de har kommit ur, i stor utsträckning kännetecknas av själviskhet, omoraliskhet, lögn, oärlighet, ateism, spiritism och många andra gudlösa tankar och handlingar, så har likväl inte något av detta smugit sig in i Guds sanna församling. De som försöker fördärva församlingen i denna tid genom ett omoraliskt uppträdande eller falska läror blir uteslutna, såsom det skedde i församlingen under första århundradet, på det att församlingens renhet och identitet må bevaras.
17, 18. a) Hur har organisationen kunnat utvidgas, utbilda och öva tillsyn över hundratusentals människor i 179 länder, när kvarlevan blir allt mindre år efter år? b) Vilka framställningar i Skriften har förutsagt detta?
17 Att så många hundra tusen församlats från alla länder har krävt en organisation som kunde utvidgas mycket och dock alltjämt bevara sin teokratiska struktur, såsom Jesaja 54:2, 3 hade förutsagt. Men hur kunde denna lilla församling utvidgas, när den smorda klassen blev mindre och många av dem som ännu var kvar hade blivit gamla och sjuka under årens gång? Jo, genom att följa Paulus’ råd i 2 Timoteus 2:1—3 och följaktligen undervisa dem som tillhörde den stora skaran, så att de kunde bli skickade att fungera som tillsyningsmän och lärare åt andra. Inte nog med att tusental av dessa blivit övade som tjänare i församlingarna, utan i all synnerhet under de gångna tjugo åren har de i tusental trätt in i heltidstjänsten som pionjärer och dragit ut för att arbeta på isolerade områden, under det att andra har fått särskild utbildning för att sätta i gång verksamhet i nya länder, bilda nya församlingar, bygga dotter-”städer”, så att säga, för att undervisningen från Guds hus skall göras tillgänglig för alla. Allt detta har skett under den smorda kvarlevans uppsikt. — Jes. 60:10; 61:4—6.
18 Det finns följaktligen många församlingar och till och med hela länder, i vilka det inte finns någon som hör till kvarlevan. Likväl är det möjligt för män och kvinnor i 179 länder att komma till Guds ”hus” i mer än 21.000 församlingar, ty alla tillsyningsmännen har blivit undervisade och övade genom den ”trogne och omdömesgille slavens” församlingsanordning. Alla församlingar står under lokala tillsyningsmäns uppsikt och andra mäns uppsikt, som besöker och ”inspekterar” församlingar, kretsar och Sällskapets avdelningsexpeditioner, så att organisationens alla olika delar bevaras i överensstämmelse med Guds vilja. På detta sätt ägnar den smorda klassen en herdes omvårdnad åt Guds hjord.
19. Hur betraktar medlemmar av kvarlevan såväl som av den stora skaran den snabbt expanderande organisationen, och hur betraktar de förhållandet till varandra?
19 Fastän den ”stora skaran” ständigt växer och blir allt större och större och kvarlevan av den ”lilla hjorden” av Kristi smorda efterföljare till antalet blir allt mindre och mindre, råder det likväl fullständig enhet dem emellan. Och de som tillhör den växande skaran har inte sökt göra bruk av sitt större antal för att vinna en framträdande plats i organisationen. Genom sin lojalitet och sin lydnad mot Jehovas teokratiska anordning förmedelst församlingen visar de som hör till den ”stora skaran” den största respekt för den smorda skaran, som blir allt mindre. De menar inte att någon ära skall tillskrivas dem, därför att de utgör flertalet och nu utför det mesta av predikoverket. De inser att det utförs till Jehovas ära och likaså att denna växande, fast förenade församling är ett påtagligt tecken på att Jehovas godkännande vilar över hans trogna smorda tjänare på jorden. Och dessa smorda känner sig inte å sin sida förnärmade över att iaktta denna växande skara, vars medlemmar är så många till antalet och ådagalägger sådan ungdomlig, kraftfull nitälskan. De ser i stället i dem frukten av många års strävsam verksamhet och gläder sig över att se att nykomlingarna har följt deras föredöme när det gäller nit, lydnad och lojalitet mot Jehova. ”Men I skolen heta HERRENS [Jehovas] präster, ... vår Guds tjänare.” (Jes. 61:6—11) Endast Guds sanna församling skulle kunna lägga i dagen kärlek och enhet mellan två sådana skaror av människor.
20. a) Vad anger bibeln och de verkliga förhållandena vara Guds tjänares tillbörliga ställning i ändens tid? b) Vilket handlingssätt manas alla att följa?
20 Av exempel hämtade från den första kristna församlingen i det första århundradet och av granskningen av många profetior som har att göra med vår tid har vi alltså fått bevis för att Guds sanna tjänares tillbörliga ställning nu i ”ändens tid” inte består i en löslig förening av individer, som handlar oberoende av varandra. Nej, den består i stället i en fast organiserad församling, som sammanförts och sammanfogats på en världsomfattande basis och under deras uppsikt, som utgör den erfarna och andligen mogna smorda kvarlevan av Kristi andliga kropp. Alla som läser denna tidskrift uppmanas på det kraftigaste att komma tillsammans med denna församling, Jehovas vittnen, vara tillsammans med dem, jämföra deras läror, deras gudsdyrkan, deras verksamhet och deras församlingsorganisation med bibeln. ”Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.” (NW) Sök reda på och identifiera det folk, som har Gud med sig i denna tid, och slut er till det. — Jes. 2:2—4; Sak. 8:20—23.