Kapitel 17

Förenade trots falska förutsägelser

1. Vilka problem kommer man osökt att tänka på i denna tid av befolkningsexplosion och hotande hungersnöd, när man talar om att återföra kringspridda folk till deras hemland, ända till det yttersta av landets kapacitet?

I DENNA tid ljuder olycksbådande varningar om överbefolkning av jorden — befolkningsexplosion! — och om världsomfattande hungersnöd redan år 1975. Det förefaller därför egendomligt att tala i profetiska ordalag om unga män och jungfrur som lever och blomstrar av åkrarnas säd och vingårdarnas utsöktaste vin. Ja, till och med att föra in fler invånare i landet, tills det inte finns rum för några fler. För vissa länders snabbt ökande befolkning tycks det som om man blir tvungen att skaffa sig mera utrymme utanför de nationella gränserna genom att erövra landområden från grannländerna. Mer livsmedel måste frambringas; större landområden måste läggas under plogen. Varför då återförsamla en nations kringspridda befolkning till landområdet inom de nationella gränserna ända till det yttersta av landets kapacitet? Hur skall man då kunna lösa livsmedelsproblemen?

2. För vem finns det inga livsmedelsproblem, i kontrast till mänskliga regeringars situation, enligt vad som sägs i Psalm 104:13—16?

² Livsmedelsproblem? Ja, för mänskliga regeringar! Men inte för honom som planterade mänsklighetens paradis! Inte ens i våra dagar existerar några sådana problem för honom som följande ord under inspiration riktades till mer än tjugotre århundraden innan den nuvarande världssituationen uppstod: ”Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. HERRENS [Jehovas] träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat.” — Psalm 104:13—16.

3. Åt vilket håll leder oss orden i Sakarja 10:1, 2 i vårt sökande efter hjälp?

³ Självsäkra människor må göra vilka förutsägelser de vill om att lösa världens problem genom förenade mänskliga ansträngningar, men det finns bara ett enda håll åt vilket vi kan vända oss för att få hjälp. Följande uttalande i Sakarja 10:1, 2, som kommer från en källa som är överlägsen människors och djävlars, riktar allas vår uppmärksamhet åt detta håll: ”HERREN mån I bedja om regn, när vårregnets tid är inne; HERREN är det, som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått, gröda på marken åt var och en. Men husgudarnas tal är fåfänglighet, spåmännens syner äro lögn, tomma drömmar är, vad de tala, och den tröst de giva är ett intet. Därför måste folket draga hädan såsom en fårhjord och fara illa, där det går utan herde.”

4. Hur demonstrerades Skaparens förmåga att ge regn vid en speciell tid, dels på Noas tid och dels på Elias tid?

⁴ Skaparens, den suveräne Herren Jehovas, förmåga att ge regn i världsomfattande skala demonstrerades år 2370 f.v.t., då det vid slutet av den vecka, under vilken Noa och hans familj blev befallda att föra in djur- och fågelarterna i den jättelika arken (kistan), började regna över hela jorden i fyrtio dagar, så att hela jordens yta blev översvämmad under ett helt år. (1 Moseboken, kapitel 6—8) Ett annat tillfälle då han frambragte regn vid en speciell tidpunkt, och detta till svar på en bön, var då profeten Elia bad till honom efter tre och ett halvt års torka i tiostammarsriket Israel. Begynnelsen av detta svar på en rättfärdig mans bön var ”ett litet moln, icke större än en mans hand”, som steg upp ur Medelhavet, och därefter ”förmörkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn föll”. — 1 Konungaboken 18:43—45; Jakob 5:16—18; Lukas 4:25, 26.

5. Vilken erfarenhet under den tid då tempelbyggandet försummades lärde de återförda judarna att ”regnskurar till välsignelse” (Hesekiel 34:26) inte skulle tas som något självklart?

⁵ Den trogna kvarleva som blivit återförd till Juda land fick löftet att Jehova skulle ge den en utsökt ekologi eller förträffliga miljöförhållanden att leva i. Han sade: ”Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.” (Hesekiel 34:26) Men kvarlevan av återförda judar skulle inte ta detta för givet. Under de år de försummade att återuppbygga Guds tempel i Jerusalem fick de erfara svidande hetta över landet. Jehova förklarade: ”Fördenskull har himmelen ovan eder förhållit eder sin dagg och jorden förhållit sin gröda. Och jag [Jehova] har bjudit torka komma över land och berg och över säd, vin och olja och alla andra jordens alster och över människor och djur och över all frukt av edra händers arbete.” (Haggai 1:10, 11; 2:17, 18; Sakarja 8:10—12) Då fann de det nödvändigt att bedja till den ”som sänder ljungeldarna” och som ger regn ”i ymnigt mått”. — Sakarja 10:1.

6. Kan de hedniska, vidskepliga folkens falska gudar ge regn, och vilket uttalande om vem som ger regn kommer ekologerna att få erkänna sanningen i?

⁶ Till den trogna kvarleva som riktade sina böner till honom och lydde hans befallningar gav han ”gröda på marken åt var och en”. Varje trogen individs jordlott blev välsignad med den gröda han behövde till föda. De hedniska, vidskepliga folkens falska gudar är ingenting att förtrösta på och bedja till. Profeten Jeremia vände sig på sin tid till den himmelske regnmakaren och sade: ”Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du, som har gjort allt detta.” (Jeremia 14:22) Alla våra dagars ekologer eller miljöexperter, som inte räknar med Jehova Gud, kommer dock att få erkänna sanningen i det inspirerade bibliska uttalandet om hur Jehova är den som ger regn.

7. Varför ber inte den smorda kvarlevans medlemmar om bokstavligt regn för att lindra hungersnöden i världen, och vad vet de är mycket viktigare för att överleva?

⁷ För närvarande ber inte den smorda kvarlevan av det andliga Israel, som ägnar sin främsta uppmärksamhet åt återupprättandet av Jehovas rena tillbedjan i hans andliga tempel, om att bokstavligt regn skall falla på jorden i hopp om att en världsomfattande hungersnöd skall kunna förhindras. Kvarlevans medlemmar kommer ihåg att Jesus Kristus förutsade att det under ”avslutningen på tingens ordning” skulle bli ”hungersnöd”, ”livsmedelsbrist”, som skulle öka lidandet för de världsliga nationerna och folken. (Matteus 24:7, 1917; NW) De vet att de andliga välsignelserna är mycket viktigare för att överleva den kommande stora ”vedermödan” för världen och vinna liv i Guds nya tingens ordning — sådana andliga välsignelser som insikt i den Heliga skrift och dess profetior, ett gynnat förhållande till Gud, ett större mått av hans heliga ande eller verksamma kraft, regelbundet sammanträffande med hans överlämnade folk, en andel i predikandet av de goda nyheterna om hans messianska rike, Guds vägledning och beskydd i alla våra bemödanden att göra hans vilja. Denna gudfruktiga kvarleva har bett om ett ymnigt mått av dessa välsignelser. Därför har också dess andliga besittning frambringat mycken ”gröda”. Den har blivit ett andligt paradis. — 2 Korintierna 12:4.

8. Vilka gudar har kristenheten vänt sig till för att få välsignelser, men vad har blivit följden av detta, enligt vad som förutsagts i profetian?

⁸ Eftersom kristenheten bara har ”ett sken av gudsfruktan”, vänder man sig där till denna världens falska gudar, kommersialism, militarism, evolutionistisk utbildning, patriotism, modern vetenskap och teknologi samt Förenta nationerna, för att få välsignelser. Kristenhetens politiska ledare konsulterar till och med astrologer och andemedier. Vad har då följden blivit? Precis vad som förutsagts i Sakarja 10:2: ”Men husgudarnas tal är fåfänglighet, spåmännens syner äro lögn, tomma drömmar är, vad de tala, och den tröst de giva är ett intet. Därför måste folket draga hädan såsom en fårhjord och fara illa, där det går utan herde.”

9. Hur har människorna i kristenheten gjort sig skyldiga till ”husgudsdyrkan” och ”spådomssynd”?

⁹ I sitt oberoende av den Heliga skrift vänder sig kristenhetens folk till sina husgudar, sina penater, precis som de vidskepliga romarna gjorde i forna tider. De förtröstar på sina egna privata åsikter, och var och en har sin egen högst individuella religion. De tar intresserat del av de militära, ekonomiska och politiska experternas förutsägelser; men de vänder sig också till prästerna och predikanterna, som ber om himmelens välsignelse över dessa världsliga ledare och talesmän. De är gensträviga mot Guds ord, som Jehovas kristna vittnen har förkunnat för dem, och de förfäktar motspänstigt sina egna idéer om hur saker och ting skall utföras. Följande ord, som profeten Samuel riktade till den olydige kung Saul i Israel, är också tillämpliga på dem: ”Gensträvighet är trolldomssynd [spådomssynd, NW] och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan.” — 1 Samuelsboken 15:23.

10. Har kristenhetens profeter visat sig sannfärdiga, har situationen förbättrats, och har hjorden hållits samman under en herde?

¹⁰ Från Jehovas ståndpunkt sett är det inte bara den så kallade hednavärlden, utan också kristenheten, som ägnar sig åt avgudisk husgudsdyrkan och demonisk spådomssynd. Människors privata åsikter har därför visat sig vara felaktiga. De förutsägelser, som gjorts av framträdande personligheter om att världsförhållandena skulle förbättras med hjälp av alla de av människor frambragta medel som hittills har använts, har visat sig vara blott och bart önskedrömmar, lögn. Hur har detta påverkat det bedragna, vilseledda folket? De har sannerligen måst ”draga hädan såsom en fårhjord”, var och en åt sitt eget håll, precis som får som inte vet vart de skall gå. De har gått vilse och har fallit offer för det mänskliga samhällets ondskefulla element. De har därför farit mycket illa utan att kunna få någon hjälp från mänskligt håll. Ingen politisk ledare, ingen politisk organisation kan likt en herde skydda dem och leda dem till fridfulla betesmarker och stilla vatten.

11, 12. a) Hur har kristenhetens härskare inte följt konungen och psalmisten Davids exempel? b) Är Jehova nöjd med de politiska ”herdarna”, som vägleds av det religiösa prästerskapet, enligt vad som sägs i Sakarja 10:3—7?

¹¹ De politiska härskarna, till och med i den till bekännelsen kristna ”kristenheten”, har vägrat att följa kung Davids exempel, som var herde för nationen Israels hjord mellan 1077 och 1037 f.v.t. I Psalm 23:1, 2 sade den före detta herdegossen David: ”HERREN [Jehova] är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten, där jag finner ro.” Kan den högste Herden, Jehova, finna behag i det sätt på vilket de politiska härskarna leder sina hjordar, dessa härskare som i egenskap av herdar för sina folk får vägledning och stöd av kristenhetens religiösa prästerskap? Inte enligt vad som sägs i Sakarja 10:3—7:

¹² ”Mot herdarna är min vrede upptänd, och bockarna skall jag hemsöka [med de getlika ledarna skall jag hålla räkenskap, NW]. Ja, HERREN Sebaot [härskarornas Jehova] skall vårda sig om sin hjord, Juda hus, och skall så göra den till en stolt stridshäst åt sig. Från den hjorden [Juda] skall en hörnsten komma, från den en stödjepelare, från den en båge till striden, från den allt vad styresman heter. Och de skola vara lika hjältar, som gå fram i striden, likasom trampade de i orenlighet på gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN är med dem, och ryttarna på sina hästar skola då komma på skam. Jag skall giva styrka åt Juda hus, och åt Josefs hus skall jag giva seger [Josefs hus skall jag frälsa, NW]. Jag skall i min barmhärtighet låta dem komma tillbaka, och det skall bliva, såsom hade jag aldrig förkastat dem. Ty jag är HERREN, deras Gud, och skall bönhöra dem. Och Efraims män skola bliva lika hjältar, och deras hjärtan skola glädja sig såsom av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hjärtan skola fröjda sig i HERREN.”

13. Vems inställning till dessa politiska ”herdar” och ”getlika ledare” har prästerna lämnat dem i okunnighet om, och hur har de gjort detta?

¹³ Inte ens i kristenheten inser de politiska ”herdarna” att Jehovas vrede är upptänd mot dem. Ber inte det religiösa prästerskapet för dem och nedkallar himmelens välsignelse över dem? Kristenhetens hårdnackade ”getlika ledare” tror inte heller och fruktar inte för att härskarornas Jehova skall hålla räkenskap med dem. Besöker de inte kristenhetens kyrkor, och fungerar inte prästerna och predikanterna därför såsom medlare för dem hos Gud och rättar till deras förhållande till Gud? De väntar sig därför inte att bli föremål för Jehovas glödande vredes hetta i den förutsagda ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. De ägnar ingen tanke åt att han skall hålla räkenskap med dem vid Harmageddon, slagfältet för denna ”strid”. Men även om dessa politiska ”herdars” och ”getlika ledares” egna religiösa präster har lämnat dem i okunnighet och självbelåtenhet, så har sannerligen inte härskarornas Jehova handlat så. Han har underrättat dem om vad som förestår, och han har gjort detta långt i förväg och upprepade gånger. Hur då?

14. Förmedelst vilka har Jehova långt i förväg gett sådan underrättelse, och hur har han förvandlat dessa från att likna får till att likna en majestätisk stridshäst?

¹⁴ Förmedelst sina smorda kristna vittnen, det motbildliga ”Juda hus”. De har inte följt kristenhetens vilseledande politiska ”herdar” och ”getlika ledare”. Jehova är deras herde, och sedan år 1919 v.t. har han i ynnest riktat sin uppmärksamhet mot dem såsom sin ”hjord” av får. Under första världskriget var de sannerligen lika får, eftersom de inte tog del i de militära stridigheterna tillsammans med kristenheten, utan var blottställda för de vilddjurslika politiska, militära plundrarna av mänskligheten, vilka hade det religiösa prästerskapets godkännande och stöd. Men alltsedan denna första världskonflikt har den store himmelske Herden återförsamlat sin ”hjord”, det andliga ”Juda hus”. Han har förvandlat dem från att vara lika får till att likna ”en stolt stridshäst”. Genom sitt ord och sin heliga ande har han gett dem mod likt en majestätisk stridshästs. — Sakarja 10:3.

15. Varför borde denna förvandling äga rum med det andliga ”Juda hus” alltsedan år 1914?

¹⁵ Det borde förhålla sig så. Vid slutet av hedningarnas tider år 1914 insatte nämligen Jehova Gud ”lejonet av Juda stam” på tronen i himlarna och gav honom befallningen: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Uppenbarelseboken 5:5; 1 Moseboken 49:9, 10; Psalm 110:1, 2, NW] De andra medlemmarna av det andliga ”Juda hus” bör vara precis som ledaren för detta ”hus”. Om detta ”Juda hus” säger Jehova vidare: ”Från den hjorden skall en hörnsten komma, från den en stödjepelare, från den en båge till striden, från den allt vad styresman heter.” — Sakarja 10:4.

16. a) Vem var denna ”hörnsten” på Sakarjas tid, men vem är detta i vår tid? b) Hur är han ”en stödjepelare”, ”en båge till striden” och en ”styresman”?

¹⁶ På Sakarjas tid var ståthållaren Serubbabel, Sealtiels son av Juda stam, denna ”hörnsten”. I vår tid, sedan Jehovas messianska rike föddes år 1914, är den förhärligade Jesus Kristus, som härstammade från David av Juda hus, denna ”hörnsten”. Kring honom kretsar allting; allt ansvar av konungslig karaktär sammanstrålar i honom. Den messianske konungen är alltså ”en stödjepelare”, som de konungsliga intressena vilar på och får sitt stöd ifrån. Han är ”en båge till striden” i sin Guds, härskarornas Jehovas, allsmäktiga hand. Med denna båge kan Jehova på långt håll såra och fälla sina fiender till marken. Han är den främste styresmannen, som utdelar de konungsliga uppdragen åt alla medlemmarna av ”Juda hus”, av vilka han förordnar några såsom understyresmän och vilka allesammans måste arbeta tillsammans med honom såsom deras huvud och ledare. Med honom i spetsen har hela ”Juda hus” starka skäl att vara oförfärat.

17. Varför krävs det i denna tid mod av det andliga ”Juda hus”, precis som i krigstid?

¹⁷ De tider vi lever i kräver Kristuslikt mod. Vi får inte låta världssituationen slå oss med paralyserande fruktan. Vi har klart och tydligt blivit förvarnade om att detta skulle vara en tid av krig mot den smorda kvarlevan av det andliga Israel, eftersom Satan, djävulen, och hans demonänglar blivit utkastade ur himmelen förmedelst det messianska riket, och beträffande denne drakliknande motståndare kan vi som lever nu läsa följande: ”Och draken vredgades än mer på kvinnan [Guds himmelska organisation] och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.” (Uppenbarelseboken 12:17) Med sin Guds hjälp har alltså kvarlevan av det andliga ”Juda hus” blivit föremål för följande gudomliga löftes uppfyllelse: ”Och de skola vara lika hjältar, som gå fram i striden, likasom trampade de i orenlighet på gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN är med dem, och ryttarna på sina hästar skola då komma på skam.” — Sakarja 10:5.

18. a) Varför måste det andliga ”Juda hus” strida, men vem har de på sin sida? b) Varför har ”ryttarna på sina hästar” kommit på skam?

¹⁸ Detta är en bild av segerrika stridsmän, som har intagit fiendens fäste och gjort dess gator röda av de dräpta försvararnas blod. Erövrarna måste därför trampa i den orenlighet som bildats av blod blandat med stoftet på marken. Men för den smorda kvarlevan av det andliga ”Juda hus” är krigföringen i denna tid av andlig art och utkämpas med vapen som är ”så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen”. (2 Korintierna 10:4; Efesierna 6:14—18) Nu, på den ”onda dagen”, då draken, Satan, djävulen, och hans demoner har blivit nedkastade till jorden, kan den smorda kvarlevans medlemmar inte undgå att bli indragna i strid. De har modigt trätt upp till strid, ”ty HERREN är med dem”. Att de fortfarande är inbegripna i denna strid, nu när slutet på ”ändens tid” närmar sig, innebär en andlig triumf för dem. Men dessa fiender, som förtröstar på ”hästar”, dvs. på denna världens sätt att föra krig mot Jehovas tillbedjare, har sannerligen kommit på skam, blivit besvikna. Allt motstånd och ingripande och all förföljelse, som kommit från ”ryttarna på sina hästar”, har varit som ett slag i luften, när det gällt att sätta stopp för kvarlevan av det andliga ”Juda hus”.

EN FÖRENAD NATION

19. a) Vilken splittring av Israels tolvstammarsrike ägde rum år 997 f.v.t.? b) Hur kom de överlevande från båda de riken, som därigenom uppstod, att tillsammans befinna sig i landsförvisning i Babylonien?

¹⁹ På profeten Sakarjas tid på 500-talet före den vanliga tideräkningen blev Israels nation förenad genom att den trogna kvarlevan befriades från Babylon och återfördes till Juda land. År 997 f.v.t. hade nationen splittrats. Tio stammar gjorde uppror mot Davids kungliga familjs styre; endast Benjamins stam och Juda stam höll fast vid Davids kungliga släktlinje. Tiostammarsriket Israel stod under ledarskap av dess folkrikaste stam, Efraim, som härstammade från patriarken Josefs yngre son. Manasse stam, som härstammade från Josefs förstfödde son, gjorde gemensam sak med broderstammen Efraim. Tiostammarsriket i norr bestod bara fram till år 740 f.v.t., då dess dåvarande huvudstad, Samaria, förstördes av assyrierna och de överlevande blev bortförda till assyriska landområden. Men omkring år 632 f.v.t. omstörtade Babylon Assyrien och erövrade dess landområden och övertog också de landsförvista israeliterna. När därför Babylon förstörde Jerusalem år 607 f.v.t. och förde bort de överlevande till Babylonien, kom alla stammarna att befinna sig i landsförvisning.

20. a) Varför omtalades de landsförvista från tiostammarsriket såsom ”Efraims hus” eller ”Josefs hus”? b) Hur angav Jehova att de båda husen skulle förenas?

²⁰ Eftersom Josefs son Efraims stam dominerade tiostammarsriket, omtalades dess landsförvista såsom ”Efraims hus” eller ”Josefs hus”, vars främste representant Efraim var. Jehova anger nu att alla Israels tolv stammar skulle bli återförenade i Juda land genom att en trogen kvarleva av de landsförvista återvände dit, och han talar nu om båda dessa hus, när han vidare säger: ”Jag skall giva styrka åt Juda hus, och åt Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmhärtighet låta dem komma tillbaka, och det skall bliva, såsom hade jag aldrig förkastat dem. Ty jag är HERREN, deras Gud, och skall bönhöra dem. Och Efraims män skola bliva lika hjältar, och deras hjärtan skola glädja sig såsom av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hjärtan skola fröjda sig i HERREN.” — Sakarja 10:6, 7.

21. a) Mot vilka gav Jehova ”Juda hus” styrka, och hur frälste han ”Josefs hus”? b) Hur blev de såsom hade Jehova aldrig förkastat dem?

²¹ Det var den suveräne Herren Gud som gav ”Juda hus”, som särskilt representerade Davids messianska rike, ”styrka” mot dess fiender. De landsförvista av ”Josefs hus” blev också frälsta, dvs. gavs ”seger” över sina fiender. Härskarornas Jehova lät dem tillsammans med deras medbröder från de övriga stammarna komma tillbaka till den persiska provinsen Juda, sedan han befriat dem ur den fångenskap som Assyrien hade fört dem bort i. I likhet med Juda hus blev också dessa ”lika hjältar” i Jehovas tjänst. Han visade dem barmhärtighet, liksom han gjorde med de andra landsförvista, och alla de återförda kom tillsammans att bli såsom ett folk som han aldrig hade förkastat på grund av olydnad. Detta framgick särskilt tydligt för alla iakttagare, då de från fångenskapen återförda till slut fullbordade byggandet av det andra templet i Jerusalem för att där tillbedja Jehova i endräkt såsom hela nationens Gud. Han visade att han hörde deras böner genom att besvara dem.

22. a) Varför är den glädje de känner starkare än den som framkallas av vin? b) På vad sätt skall deras ”barn” dela deras glädje?

²² Den glädje de kände i hjärtat var starkare än den som kommer av att dricka vin. Deras glädjeämnen var av andlig art. Deras hjärtan fröjdade sig i deras Gud, Jehova, på grund av allt som han hade gjort för dem, på grund av den barmhärtighet han hade visat dem. Deras barn, som föddes åt dem i deras återvunna hemland, skulle få del av denna gudomliga barmhärtighet och godhet. De skulle också se det, uppleva det, och bli glada över det tillsammans med sina föräldrar.

23. Vad motsvarar i den slutliga uppfyllelsen ”Juda hus” och ”Josefs hus” (Efraim), och var och sedan när har Jehova förenat dem?

²³ I den slutliga uppfyllelsen nu på 1900-talet av denna profetia om ”Juda hus” och ”Josefs hus” (Efraim) måste vi räkna med två delar av den smorda kvarlevan av det andliga Israel. Å ena sidan var det den ursprungliga delen, som genomgick de smärtsamma erfarenheterna under första världskriget och återfördes till Guds ynnest i samband med sin befrielse år 1919, och å andra sidan fanns det en nyare del, som blivit befriad från det stora Babylon alltsedan år 1919 och som förenat sig med den ursprungliga smorda kvarlevan. Förenandet av dem allesammans såsom ett enda ”folk för särskild besittning”, som tillhörde Jehova, ägde rum i den andliga besittning som han sammanfört dem till alltsedan år 1919. På så sätt kunde de endräktigt verka tillsammans för att återupprätta och utvidga tillbedjan av den ende levande och sanne Guden i hans andliga tempel. Förmedelst sin oövervinnliga ande fick han denna ”hjord” av fårlika lärjungar till hans Messias att likna en stolt stridshäst, som inte var rädd för att dra ut i striden.

24. Hur visade nu den förenade kvarlevan mod likt en stridshästs, som drar ut i striden, när det gällde att kungöra Riket?

²⁴ På så sätt blev de modigare än någonsin när det gällde att kungöra Guds messianska rike, det rike som regerade i himlarna sedan slutet på hedningarnas tider år 1914. Ja, de fortsatte att sprida kostnadsfria bibliska traktater i hundratals millioner exemplar till människors hem. Men nu lämnade de inte största delen av arbetet åt några hundra ”kolportörer” på heltid. Nu grep de sig allesammans an med verket att knacka på människors dörrar och tala med dem de träffade och placera bibelstudiehjälpredor i form av småskrifter och inbundna böcker hos dem till ett obetydligt bidrag till befrämjande av detta verk. De tog hundratals radiostationer i anspråk för att radiera budskapet om Riket ut över hela jorden, varvid de vid vissa tillfällen organiserade några av de största kedjor av radiostationer som någonsin existerat för att nå så många lyssnares hem och öron som möjligt. När det ökande religiösa, politiska och juridiska motståndet gjorde det svårt för dem att fortsätta med dessa radioutsändningar av budskapet om Riket, sände de ut högtalarbilar för att kungöra budskapet på fältet. Portabla grammofoner bars från dörr till dörr, och budskapet spelades upp från grammofonskivor.

25. Hur kungjordes modigt de domsbudskap som gick ut under åren 1922—1928?

²⁵ Under de sju åren 1922—1928 höll den smorda kvarlevan av andliga israeliter en serie om sju allmänna eller internationella konvent. Vid vart och ett av dessa förkunnades i tur och ordning ett oförfärat domsbudskap från Guds heliga ord, som också understöddes av ett lämpligt offentligt föredrag, som hölls direkt för en synlig åhörarskara och sändes ut i radio till en osynlig skara lyssnare. Dessa domsbudskap och föredragen som understödde dem kungjordes också medelst kostnadsfria traktater, som spreds i stort antal på många språk, och hundratals millioner exemplar av dessa traktater sattes i händerna på människor i många länder. Dessa årliga budskap i form av tal och tryckalster kan liknas vid en serie av sju basunstötar, varigenom hela världen skulle få höra Jehovas domsbudskap för vår tid. Så beskrivs dessa domsbudskap i den apokalyptiska Uppenbarelseboken, i kapitlen åtta, nio och elva.

26. Hur framställs den smorda kvarlevan på ett krigsliknande sätt, sedan den befriats från det stora Babylon, enligt Uppenbarelsebokens skildring av den femte basunstöten?

²⁶ Lägg märke till hur Uppenbarelseboken 9:7—11 framställer kvarlevan, som blivit befriad ur det stora Babylon, under symbolen av gräshoppor, i samband med att den femte basunens budskap ljuder under änglars ledning: ”Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten. De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom lejons. De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar störta fram till strid. De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada människorna. Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon.” Kvarlevan framställs alltså på ett krigsliknande sätt.

27. Hur stämmer Uppenbarelsebokens framställning av den sjätte basunstöten överens med Sakarja 10:3—7, där kvarlevan framställs såsom ”lika hjältar”?

²⁷ Den apokalyptiska bilden av den sjätte basunstötens verkningar (med början år 1927) framställer kvarlevan såsom ridande på hundratals millioner publicitetsredskap för kungörandet av Jehovas domar. Lägg märke till hur de beskrivs: ”Antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag [Johannes] fick höra, att de voro så många. Och hästarna och männen, som sutto på dem, tedde sig för mig i min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel. Av dessa tre plågor — av elden och röken och svavlet, som gick ut ur deras gap — dödades tredjedelen av människorna. Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nämligen ormar och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.” (Uppenbarelseboken 9:16—19) Dessa symboliska syner stämmer alltså överens med Sakarja 10:3—7, där den återförda kvarlevan liknas vid ”en stolt stridshäst” åt Jehova och vid ”hjältar”.

STORA HINDER ÖVERVUNNA

28. Hur talade Jehova i Sakarja 10:8—12 om hur han skulle övervinna hindren, när han återförsamlade sitt folk såsom från Egypten och Assur?

²⁸ Som vi nu tydligt kan se har ingenting visat sig vara ett oöverstigligt hinder för härskarornas Jehova att förverkliga sitt tillkännagivna uppsåt. I Sakarja 10:8—12 förklarade han hur han skulle förfara med sådana hinder. Han sade: ”Jag skall locka på dem och samla dem tillhopa, ty jag förlossar dem; och de skola bliva lika talrika, som de fordom voro. Och när jag planterar ut dem [Jag skall strö ut dem likt säd, NW] bland folken, skola de tänka på mig i fjärran land; och med sina barn skola de få leva och komma tillbaka. Ja, från Egyptens land skall jag låta dem komma tillbaka, och från Assur skall jag församla dem. Sedan skall jag föra dem till Gileads land och till Libanon; och där skall icke finnas rum nog för dem. Han skall draga fram genom havet på en trång väg [med trångmål, NW], böljorna i havet skall han slå ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. Så skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifrån Egypten. Men dem skall jag göra starka i HERREN [Jehova], och i hans namn skola de gå fram, säger HERREN.”

29. a) När förödmjukade Jehova Assurs stolthet, som det var förutsagt? b) När lockade han på sitt folk, som var utstrött likt säd, och vilket gensvar rönte detta?

²⁹ I detta gudomliga uttalande torde uttrycket Assur eller Assyrien omfatta de landområden till vilka assyrierna förde bort de överlevande i tiostammarsriket Israel år 740 f.v.t. Men Assurs ”stolthet” förödmjukades av Babylon under kung Nebukadnessar. Assurs erövrares ”stolthet” blev i sin tur nedbruten år 539 f.v.t. av Jehovas jordiska redskap, Cyrus den store av Persien. Därefter kunde Jehova ”locka” på de kringströdda landsförvista av hans folk i det babyloniska väldets nordliga landområden. Där han strödde ut dem förökades de likt säd som såtts ut. I sin landsförvisning i fjärran land hörde de honom ”locka” och tänkte på honom, oavsett hur långt borta de befann sig. Detta hade en återupplivande verkan på dem och på deras barn, som fötts åt dem i deras landsförvisning. De var vid liv och gav gensvar till hans inbjudande lockrop, och de skulle komma tillbaka till sitt ödelagda hemland.

30. Vad skulle kunna lägga hinder i vägen för återförsamlandet av Jehovas landsförvista folk från Egypten, och hur skulle han ta itu med dessa hinder?

³⁰ Många av de landsförvista hade blivit bortförda i fångenskap till Egypten söderut eller hade tagit sin tillflykt dit. (2 Konungaboken 23:31—34; 25:22—26) Jehovas lockrop gick därför ut också i den riktningen. Därifrån församlade han medlemmar av kvarlevan för att tillbedja honom i hans tempel i Jerusalem. Den spira som höjdes av Egyptens härskare kunde inte förhindra detta. Jehovas vilja blev utförd precis som om maktens spira blivit tagen ifrån Egypten, som om den inte existerade längre. Den högste Gudens lockrop hade större makt än Egyptens spira. Om Egyptens förgudade Nilflods vatten skulle utgöra ett hinder för hans folk, kunde han behandla det så att det liksom torkade ut inför hans folk. Om Röda havet hindrade dem, kunde han dra fram genom detta hav med ”trångmål” för dess vatten. Han kunde slå ned dess böljor, så att hans återvändande landsförvista kunde dra fram genom havet till hans plats för tillbedjan i Jerusalem. Han kunde på nytt göra vad han tidigare gjort år 1513 f.v.t.

31. a) Hur skulle Jehova omintetgöra varje tendens till att överbefolka landet, men ändå tillåta befolkningstillväxt? b) På vad sätt skulle de gå fram i hans namn?

³¹ Man behövde inte frukta för att landet skulle bli överbefolkat. Hela jordens ägare skulle helt enkelt utvidga landets gränser åt sitt från landsförvisningen återförda folk. ”Gileads land” öster om Jordanfloden skulle komma att ligga inom deras gränser. Ja, också Libanon västerut vid Medelhavskusten. I denna utvidgade besittning skulle de ”bliva lika talrika, som de fordom voro”. Deras befolkningstillväxt skulle inte vara lägre än något annat folkrikt lands. De skulle bli fler än de någonsin hade varit. Den högste och allsmäktige Guden skulle göra dem ”starka” i förhållande till alla försök från främmande makter att förtrycka och undertrycka dem och minska deras antal. I hans namn, eller såsom ett folk som kallas med hans namn, skulle de gå fram. Vart de än gick skulle de tänka på hans namn och söka ära det. De skulle inte göra något som vanärade det.

32. När började Jehova ”locka” på sitt landsförvista folk, och hur?

³² År 537 f.v.t. började Jehova ”locka” på sitt landsförvista folk förmedelst det påbud om befrielse som utfärdades av Babylons erövrare, persern Cyrus den store. (Esra 1:1—3:2) Detta påbud gällde inte Egypten, men längre fram öppnades vägen för de landsförvista i Egypten att återvända till sitt gudagivna land.

33. När började Jehova ”locka” på de landsförvista andliga israeliterna, och förmedelst vad?

³³ På liknande sätt erfor det stora Babylon år 1919 v.t. ett stort fall för den större Cyrus, den triumferande, på tronen insatte konungen Jesus Kristus. Började Jehova då att ”locka” på sin landsförvista kvarleva? Ja, det gjorde han uppenbarligen! Hur då? I synnerhet genom den tidskrift som kommer ut två gånger i månaden och som i dag är känd över hela världen såsom Vakttornet Förkunnar Jehovas rike. Den förmedlade uppmaningen till medlemmarna av den smorda kvarlevan över hela jorden att återförenas och församlas till stöd för Guds messianska rike. Som ett steg i denna riktning tillkännagavs i denna tidskrift de anordningar som gjorts för att hålla ett allmänt konvent i Cedar Point i Ohio den 1—8 september 1919, och alla tidskriftens läsare inbjöds att närvara.

34. a) Hur många var närvarande vid denna allmänna sammankomst år 1919, och vad fick de reda på om att utvidga predikandet om Riket? b) Hur har detta utvidgade kungörande av Riket fortsatt fram till våra dagar?

³⁴ Omkring sex tusen fann det möjligt eller lägligt att ta del i detta betydelsefulla återförsamlande och denna andliga fest. De gladde sig över att ha blivit återförda till sin rättmätiga andliga besittning på jorden. De fick reda på de anordningar som gjorts för att utvidga möjligheterna att bekantgöra Guds messianska rike genom att utge ännu en tidskrift, som då kallades Den Gyllne Tidsåldern men nu heter Vakna! Det första numret av den engelska moderupplagan var daterat 1 oktober 1919. Den har sedan dess tjänat som ett kraftfullt redskap till att kungöra det messianska riket och den tidsålder av liv, frid, lycka och välstånd som detta rike inom kort kommer att införa. Det var år 1940 som denna tidskrift började erbjudas offentligt på gatorna till den breda allmänheten. I dag trycks mer än sju millioner exemplar av varje nummer av denna tidskrift, som kommer ut en eller två gånger i månaden på mer än trettio språk, och antalet prenumeranter och läsare av tidskriften fortsätter att öka.

35. a) Hur kom Jehovas lockrop att ljuda i allt vidare kretsar, och vilken verkan fick detta? b) Hur övervanns hindren att ge gensvar till detta lockrop?

³⁵ Från denna begynnelse i befrielsens år 1919 fortsatte återförsamlandet av kvarlevan. Allteftersom den trogna överlevande kvarlevan modigt vidarebefordrade budskapet om Riket med stor glädje och entusiasm och spred detta budskap mer och mer, kom Jehovas lockrop att ljuda i allt vidare kretsar. Många som sökte den sanne Guden, både inom och utanför kristenheten, hörde detta lockrop som inbjöd dem till den rena tillbedjan av den ende levande och sanne Guden i hans andliga tempel. De gjorde sitt allra bästa för att ge gensvar till detta rop. Fanns det några hinder i deras väg, som liknade Nilfloden eller Röda havet eller politiska förtryckande makter som Assur och det forntida Egypten? Den Gud de önskade tillbedja i det sanna, andliga templet öppnade sitt skrivna ord för dem och visade dem hur de skulle övervinna och komma förbi dessa till synes oöverstigliga hinder. Lydnad för Guds lockrop måste komma främst!

36. Hur måste ”Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifrån Egypten” i deras personliga liv som sökte den sanne Guden?

³⁶ De måste skjuta fruktan ifrån sig. De måste följa befallningen från himmelen att dra ut ur det stora Babylon, detta den falska religionens världsvälde, som inte bara omfattar kristenheten, utan också hednavärlden. (Uppenbarelseboken 18:1—4) De får inte låta sig uppfyllas av ”stolthet” över militariserade, nationalistiska makter som liknar Assur. De måste sätta Jehovas messianska rike framför alla mänskliga regeringar. I deras personliga liv måste alla höga och mäktiga mänskliga regeringars intressen bli nedbrutna till en låg ställning i jämförelse med Jehovas universella suveränitets och dess messianska redskaps intressen. Egyptens symboliska spira, som höjs av denna världens politiska makter, bör inte anses vara överlägsen i fråga om makt och myndighet. De bör i stället tänka på den spira som höjs av Guds messianske konung, till vilken Jehova år 1914 sade: ”Din makts spira skall HERREN utsträcka från [det himmelska] Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.” (Psalm 110:1, 2) När den messianska spiran jämförs med Egyptens spira, är det som om denna mänskliga spira blivit ”tagen ifrån Egypten”.

37, 38. a) Såsom vad måste de erkänna Jehova i stället för att tillbedja staten, och hur fick människor hjälp att inse detta krav? b) Vad sades det bland annat i boken Framtidens regering under underrubrikerna ”Teokrati” och ”Jehova är Konungen”?

³⁷ I stället för att erkänna den politiska staten såsom den suveräna myndigheten och ägna tillbedjan åt den av människor frambragta staten måste de erkänna den suveräne Herren Jehova såsom den gudomlige härskaren eller teokraten. Människor fick hjälp att inse detta krav förmedelst den bok som bar titeln ”Government” (på svenska ”Framtidens regering”) och som blev tillgänglig för allmänheten år 1928 vid Internationella Bibelstudiesällskapets allmänna konvent i Detroit i Michigan den 30 juli—6 augusti 1928, då den symboliska sjunde basunen började ljuda. (Uppenbarelseboken 11:15—18) På sidorna 240—242 i den svenska upplagan av denna bok dryftades ämnena ”Teokrati” och ”Jehova är Konungen”, och det hette bland annat där:

³⁸ ”Vad slags styrelseform skall då bli rådande bland jordens folk? Det blir en ren teokrati, ett gudsherravälde. Under århundraden har hela skapelsen suckat och lidit i smärta, i väntan på att denna styrelse skulle uppenbara sig. (Romarna 8:19) Nu är tiden kommen för dess upprättande, och både styrande och styrda på jorden borde lära känna sanningen och fröjdas. ... En teokrati är en statsform eller ett välde, där den överste härskaren är Gud Jehova. Han är den som genom sina vederbörligen utnämnda ombud fastställer lagarna och verkställer dem. Ehuru det är sant, att den högsta makten alltid tillkommit Jehova, har han dock sedan Israels siste konung blev störtad tillåtit människorna att gå sina egna vägar och inte inskridit, förrän hans tid var inne att insätta ’honom, som har rätt därtill’ på sin tron. Han är den som Gud utnämnt och smort till att styra under Jehova och i överensstämmelse med honom. ... När människorna fatta och till fullo inse vad detta teokratiska välde innebär, kommer det att bli hela jordens glädje.”

39. a) Genom vilket slags styrelse kommer paradiset att återställas åt mänskligheten, och vilket slags organisation har Jehova upprättat i sin kvarlevas andliga paradis? b) Vilka hinder måste de passera som vill förena sig med kvarlevan i dess teokratiska, andliga besittning?

³⁹ Det är genom den kommande teokratin som paradiset skall återställas åt mänskligheten. Redan nu råder ett andligt paradis för den återförda kvarlevan, inom vilken den store teokraten har upprättat en teokratisk organisation. Denna andliga kvarleva, som organiserats på detta sätt, sätter Jehova Gud framför alla mänskliga härskare, både autokratiska och demokratiska, och instämmer i orden i Jesaja 33:22 (NW): ”Jehova är vår domare, Jehova är vår laggivare, Jehova är vår konung; han själv skall frälsa oss.” De intar samma teokratiska ståndpunkt som intogs av Jesu Kristi tolv apostlar, när de stod inför Högsta domstolen i Jerusalem: ”Man måste lyda Gud mer än människor. ... Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.” (Apostlagärningarna 5:29—32) De som vill förena sig med den smorda kvarlevan i dess teokratiska, andliga besittning måste därför gå över den symboliska Nilflodens demokratiska strömmar och det symboliska Röda havets föränderliga tidvatten av folkmassor och måste underordna sig Jehovas teokratiska anordning. För dem som är villiga och lydiga kan han få dessa hindrande vatten att bli som om de inte existerade.

40. a) Med avseende på vad har Gud gjort kvarlevans medlemmar ”starka i HERREN”, och hur? b) Hur har följande profetia gått i uppfyllelse: ”I hans namn skola de gå fram”, och vad kommer de att ha del med det messianska riket i att göra?

⁴⁰ Den allsmäktige Guden har sannerligen gjort sin smorda kvarleva av andliga israeliter stark, när det gällt att övervinna de hinder och motståndare som stått i vägen för deras återförsamlande och återförenande. Detta har sannerligen inte skett ”genom någon militär styrka” och inte heller ”genom någon människas styrka eller kraft”, utan genom Guds ande eller osynliga, verksamma kraft. Det är precis som han sade: ”Dem skall jag göra starka i HERREN [Jehova].” Borde de då inte ära hans heliga namn och sträva efter att handla i enlighet med den bön som Jesus Kristus lärde dem att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn”? De ger hans namn ära och kungör att ”endast hans namn är ouppnåeligt högt”. (Psalm 148:13, NW) I alla länder där det i våra dagar finns medlemmar av den smorda kvarlevan kan det därför nu sägas precis som det blev förutsagt i Sakarja 10:12: ”I hans namn skola de gå fram, säger HERREN [Jehova].” Genom att fortsätta att göra detta fram till ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon kommer de att ha del med det messianska riket i att för evigt hävda och upphöja det största namnet i hela universum.