Kapitel 21

Teokratin triumferar över alla nationerna

1. Vad hände med Jerusalem och Oljeberget år 70 v.t. i stället för att det sista kapitlet i Sakarjas profetia gick i uppfyllelse på dem?

FRÅN att ha varit föremål för internationellt angrepp till att bli ett religiöst centrum som alla nationer söker sig till — detta är temat för det storslagna avslutande kapitlet i Sakarjas profetia! Det jordiska Jerusalem genomgick ingen sådan häpnadsväckande omdaning år 70 v.t. De fötter som detta år stod på Oljeberget, varifrån man har utsikt över Jerusalem från öster, tillhörde tionde legionen, en av de fyra romerska legioner under härföraren Titus som hade omringat den domfällda staden. Det var inte hälften av stadens befolkning som blev bortförd i fångenskap, utan hela staden och dess tempel förstördes, 1.100.000 judar dog under belägringen av staden, och 97.000 överlevande judar fördes bort som fångar och skulle bli kringspridda till jordens ändar, ”till alla nationer”. (Lukas 21:20—24, NW) Detta var sannerligen inte uppfyllelsen av den högste Gudens gripande profetia i Sakarja 14:1—4:

2. Vilka skulle enligt Sakarja 14:1—4 församla sig mot Jerusalem? Skulle staden bli förstörd, och vems fötter skulle stå på Oljeberget?

² ”Se, en dag skall komma, en HERRENS [Jehovas] dag, då man i dig skall utskifta byte. Ty jag skall församla alla folk [nationer, NW] till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden; ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken [dessa nationer, NW], såsom han stridde förr på drabbningens dag. Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster [från öster till väster, Åk], till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften därav mot söder.”

3. Vad har det hebreiska pronomenet ”dig”, som står i femininum, avseende på, och vilka frågor uppstår med anledning därav?

³ I dessa uppseendeväckande profetiska ord förekommer pronomenet ”dig” i femininum i den hebreiska texten och har därför avseende på staden. Men det har inte avseende på den jordiska staden Jerusalem, varken på Jesu apostlars tid eller nu på 1900-talet. Dessa gudomliga ord riktas till en högre stad, till ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, som den kristna församlingen av andliga israeliter har kommit till. (Hebréerna 12:22) Men hur kan det förhålla sig så? Hur kan härskarornas Jehova församla alla nationer på jorden mot det ”himmelska Jerusalem”, så att denna stad därigenom blir intagen, dess hus plundrade, dess kvinnor skändade och hälften av befolkningen i staden bortförd i fångenskap?

4. Vad kallade Jesus Jerusalem i sin bergspredikan, och vad avsade sig det jordiska Jerusalem rätten till vid tiden för Jesu triumfritt in i staden?

⁴ Låt oss påminna oss vad det forntida Jerusalem representerade ända fram till Kristi apostlars dagar. Tänk på Jesu ord i bergspredikan: ”Jag säger eder, att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är ’Guds tron’, ... ej heller vid Jerusalem, ty det är ’den store Konungens stad’.” (Matteus 5:34, 35) Fram till år 607 f.v.t. stod ”Jehovas tron” där i Jerusalem. Det var en materiell tron, som innehades av en smord kunglig avkomling av David, med vilken Jehova hade ingått ett förbund om ett evigt rike inom hans släktlinje. År 33 v.t., då Jesus, den med anden smorde avkomlingen av kung David, i triumf red in i Jerusalem, ville invånarna i staden inte ha honom som konung. Det jordiska Jerusalem avsade sig därigenom rätten att ha kung Davids förblivande arvinge på den kungliga tronen där i staden. Dess högsta domstol, Sanhedrin, dömde Jesus Kristus till döden på en avrättningspåle strax utanför Jerusalems murar. — Matteus 21:1—43.

5. Hur förhindrades det att Guds löfte om ett evigt rike i Davids släktlinje slog fel på grund av Jesu våldsamma död?

⁵ Skulle det gudomliga löftet om ett evigt rike i Davids kungliga släktlinje slå fel på grund av denna våldsamma död som drabbade Davids med anden smorde förblivande arvinge? Omöjligt! De icke troende judarna med sina religiösa herdar i spetsen tog Jesus för att vara en falsk Kristus. Men de misstog sig sannerligen! På tredje dagen gjorde nämligen den allsmäktige Guden i himmelen vad som är omöjligt för människor. Han uppväckte kung Davids verklige förblivande arvinge från de döda, men gav honom inte tillbaka hans för evigt offrade köttsliga kropp, utan gav honom i stället andlig natur, den gudomliga naturen, beklädd med odödlighet. Detta är innebörden i den kristne aposteln Petrus’ egna ord: ”Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” — 1 Petrus 3:18; 2 Petrus 1:4; 1 Korintierna 15:42—45, 53, 54.

6. a) Vems närvaro for den återuppväckte Jesus Kristus upp till, och vad gjorde han där? b) Hur angav aposteln Petrus’ ord till de undrande judarna vid pingsthögtiden att det jordiska Jerusalem hade förlorat rätten till att ha Jehovas tron där i staden?

⁶ På fyrtionde dagen därefter for denne förvandlade Jesus Kristus upp från Oljeberget öster om Jerusalem till Jehova Guds osynliga himmelska närvaro för att bära fram det syndaförsonande värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer inför den högste domaren. Tio dagar senare, den 6 Sivan år 33 v.t., på pingsthögtidens dag, använde Jehova Gud sin Son, Jesus Kristus, som hade återvänt, till att utgjuta den heliga anden över aposteln Petrus och mer än hundra andra väntande lärjungar, som hade församlats i en övre sal i ett hus i det jordiska Jerusalem. Beklädd med denna utgjutna andes dynamiska kraft sade aposteln Petrus följaktligen till skaran av tusentals undrande judar: ”Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 1:12—15; 2:1—36, NW) Dessa ord innebar att rätten att ha en tron som representerade Jehova och innehades av kung Davids förblivande arvinge hade övergått från det jordiska Jerusalem till ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”. — Matteus 21:42—44.

7. Vilka frågor uppstår med avseende på uppfyllelsen av Sakarja 14:2, med tanke på vilket Jerusalem det är fråga om?

⁷ Ingen av jordens nationer, varken judisk eller hednisk, kan störta Jesus Kristus från hans kungliga tron i det ”himmelska Jerusalem”. Inte heller kan någon nation eller samling av nationer i verkligheten inta det ”himmelska Jerusalem” och plundra det. Hur kan då profetian i Sakarja 14:2 tillämpas på det ”himmelska Jerusalem” och gå i uppfyllelse på det? Hur har den gått i uppfyllelse på det ”himmelska Jerusalem”, om den alls har gjort det? Och i så fall när?

8, 9. a) Vilken tid tillämpade Jehova själv denna profetia på? När började denna tid, och varför det? b) Vilket tillkännagivande som bekräftade detta ljöd i himmelen?

⁸ Återigen måste vi komma ihåg att profeten, Gud själv, tillämpade profetian på en dag som ”skall komma, en HERRENS dag”. (Sakarja 14:1) Denna speciella dag, Jehovas dag, har redan kommit. I Sakarja 14:3 förutsägs det att Jehovas dag skall utmärkas av att han strider, för krig; och därför måste denna märkliga dag, då Jehova ännu en gång skall visa sig för alla nationerna såsom en stridsman, vara den som utmärks av ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Den stridsfråga som denna strid gäller skall avgöras i samband med den världssituation ”som på hebreiska heter Harmagedon”. Vi kan redan se alla de politiska nationerna församlas under djävulsk ledning till denna plats för den oundvikliga sammandrabbningen. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Följaktligen började denna Jehovas dag år 1914 v.t., vid slutet av de hedniska ”nationernas fastställda tider” omkring 4/5 oktober det året. Vid denna tidpunkt ”föddes” Jehovas messianska rike, Jehovas kristna rike, i himlarna. Då kunde man där höra följande tillkännagivande:

⁹ ”Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.” — Uppenbarelseboken 11:15, NW.

10. Vad sade därför deras röster som upprätthöll detta världens rike, som tillhör Herren Jehova och hans Smorde?

¹⁰ Då hördes deras röster som stöder och upprätthåller detta världens rike, som tillhör vår Herre Jehova och hans Smorde, säga: ”Vi tacka dig, Herre [Jehova, NW] Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt och trätt fram såsom konung. Folken vredgades [Nationerna blev vreda, NW], men din vredes dag har nu kommit och den tid, då de döda skola få sin dom och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, både små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärva jorden.” — Uppenbarelseboken 11:16—18; 12:1—10.

11. Trodde hednanationerna att hedningarnas tider skulle utlöpa år 1914 v.t., som det blivit förutsagt, och vilket viktigt skäl fanns det till deras inställning?

¹¹ I mer än tre årtionden hade nationernas uppmärksamhet riktats på att de hedniska ”nationernas fastställda tider” skulle utlöpa på hösten år 1914 v.t. (Lukas 21:24, NW) Nationerna trodde inte att dessa ”fastställda tider” av oavbrutet herravälde över hela jorden från hednanationernas sida, alltifrån år 607 f.v.t., verkligen skulle utlöpa detta år, 1914 v.t. Varför inte det? För det första därför att kristenhetens samlade prästerskap, prästerna och predikanterna i dess kyrkosamfund, inte trodde detta och därför inte predikade om det. De förlöjligade och hånade den smorda kvarlevan av andliga israeliter, dessa så kallade internationella bibelforskare, som pekade på bibelns tidtabell och kungjorde att ”hedningarnas tider” skulle utlöpa år 1914 och inleda en ”tid av nöd” utan motstycke för alla nationer. Det överväldigande bevismaterialet sedan detta epokgörande år fastslår emellertid att kristenhetens prästerskap hade fel. Hedningarnas tider utlöpte verkligen då.

12. Vad i detta sammanhang kunde nationerna inte angripa direkt? Vad angrep de därför i stället, och vilken känsla gav de därigenom uttryck åt?

¹² Trots alla de bevis, som började hopa sig alltifrån året 1914, ville inte hednanationerna tro, eller valde att inte tro, att deras tid av världsherravälde utan motstånd från något messianskt Guds rike hade utlöpt. De kunde inte omintetgöra det som hade ägt rum i det ”himmelska Jerusalem” detta år. De kunde inte direkt angripa denna osynliga himmelska stad och dess messianske konung, Jesus Kristus. Men de kunde angripa det som representerade denna stad på jorden. De kunde angripa den smorda kvarlevan av den ”församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen”. De kunde angripa denna kvarleva av ”sändebud” å Kristi vägnar, som underrättade nationerna om slutet på hedningarnas tider år 1914. De kunde angripa denna kvarleva av ”Guds arvingar och Kristi medarvingar”. (Hebréerna 12:22, 23; 2 Korintierna 5:20; Efesierna 6:20; Romarna 8:16, 17) Detta var precis vad de krigförande nationerna gjorde. I Uppenbarelseboken 11:18 (NW) hade det sagts profetiskt: ”Nationerna blev vreda.” De gav uttryck åt sin vrede genom att förfölja den smorda kvarlevan.

13. Med tanke på vilka andliga synpunkter på den angripna smorda kvarlevan var det i själva verket det ”himmelska Jerusalem” som nationerna angrep, och när trodde de att de hade intagit staden?

¹³ Vad nationerna gjorde mot denna kvarleva av Rikets sändebud, Rikets arvingar, som är uppskrivna i himmelen, var samma sak som om de hade gjort det mot det ”himmelska Jerusalem”, där de som tillhör den smorda kvarlevan har sitt ”medborgarskap”. (Filipperna 3:20) Dessa nationer började föra krig, inte bara mot den smorda kvarlevan, utan mot allt som den representerade och mot det som den predikade. Jehova Gud, den Allsmäktige, förhindrade inte detta, eftersom han hade förutsagt att det skulle ske. (Sakarja 14:1, 2) Han hade förutsagt: ”Staden skall intagas.” Blev den intagen? Ja, med tanke på att den representerades av den smorda kvarlevan. Man spärrade in många medlemmar av den smorda kvarlevan i militära fångläger eller i fängelser. Men nationerna menade att de verkligen hade ”intagit” den andliga ”staden”, då de under våren och sommaren 1918 arresterade och förde bort sju framträdande medlemmar av den smorda kvarlevans styrande krets till ett federalt tukthus i Atlanta i Georgia i USA.a

14. Vilken betydelse för uppfyllelsen av Sakarja 14:1—4 hade det som hände det jordiska Jerusalem åren 1917, 1948 och 1967, och varför förhåller det sig så?

¹⁴ Att Jerusalem i Palestina några månader tidigare blev intaget av den brittiske generalen Allenby, vars trupper marscherade in i Jerusalem den 10 december 1917, dagen efter kapitulationen, hade ingen betydelse för uppfyllelsen av Sakarja 14:2. Det jordiska Jerusalem erövrades från de muhammedanska turkarna, som sannerligen inte dyrkar den Gud som bär namnet Jehova. Den suveräne Herren Jehova hade påbjudit tillintetgörelse för judarnas jordiska Jerusalem, och varken före eller efter dess förstöring år 70 v.t. gav han sitt folk något bemyndigande att återuppbygga denna jordiska stad. Det som nu var av verklig och allra största betydelse för honom var det högre Jerusalem, det ”himmelska Jerusalem”. När det gällde det jordiska Jerusalem, som på 100-talet återuppbyggdes av icke-judarna eller hedningarna, hade det som hände det år 1917, år 1948 och år 1967 därför ingen betydelse och inget samband med uppfyllelsen av Sakarja 14:1—4.

15. Vad förutom inspärrning i fängelser och fångläger inträffade under första världskriget, vilket motsvarade den omilda behandling som invånarna i det intagna ”Jerusalem” blev föremål för?

¹⁵ Förutom att den smorda kvarlevan, som representerade det ”himmelska Jerusalem”, under första världskriget blev inspärrad i fängelser och militära fångläger, blev den också utsatt för många pöbelangrepp och blev mycket illa behandlad. En stor del av dess medlemmars ägodelar förstördes också. (Se The Golden Age, nr 27, den 29 september 1920, med artikeln ”’Nöd för nationerna’: orsak, varning, botemedel”.) Den okristliga orättvisa och brutalitet som förekom vid dessa tillfällen motsvarade det som i Sakarja 14:1, 2 förutsades på följande sätt: ”Staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas.”

16. a) Hur blev några bortförda i fångenskap, som det var förutsagt? b) Hur blev ”bytet” från staden utskiftat i den i enlighet med profetian?

¹⁶ Denna förföljelse avlägsnade utan tvivel många medlemmar från den smorda kvarlevan, i det att fienden förde bort dem i andlig fångenskap; som det blev förutsagt: ”Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap.” Men vad är att säga om den ytterligare delen av profetian: ”En HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte”? Vad angriparna var ute efter var att plundra den smorda kvarlevan på den rikedom i form av inflytande och uppskattning från allmänhetens sida som kvarlevan använde till förmån för det nu upprättade Guds rike. Angriparna åstadkom detta genom att förbjuda kvarlevans litteratur och undertrycka dess medlemmars verksamhet såsom Rikets sändebud.

17. Vilka visade sig vara ”återstoden”, om vilken det profeterades: ”Återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden”?

¹⁷ Trots allt förtal, motstånd och all förföljelse från angriparnas sida fanns det en trogen del av den smorda kvarlevan som vägrade att bli avlägsnad, bortförd i fångenskap, från Guds messianska rike, som nu hade blivit upprättat i det ”himmelska Jerusalem”. Det är dessa som åsyftas i profetian, när det heter: ”Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden.” Dessa är de som överlevde vedermödorna och prövningarna under första världskriget, vilket fienderna utnyttjade som ett utmärkt tillfälle att angripa den smorda kvarlevan och beröva dess medlemmar deras ämbete som sändebud för Jehovas messianska rike.

18. Var detta angrepp från de församlade nationernas sida under första världskriget det sista angreppet i uppfyllelse av profetian, och vad har redan bevisat hur det förhöll sig med den saken?

¹⁸ Vi bör emellertid inte tro att profetian hade blivit uppfylld till fullo, när första världskriget slutade, och att det inte skulle förekomma några fler massangrepp från de församlade nationernas sida. Det ”himmelska Jerusalem” bestod fortfarande, och det hade en trogen kvarleva av lojala representanter på jorden, åt vilka Guds messianska rikes jordiska intressen hade blivit anförtrodda. Som man kunde vänta sig, var detta angrepp under första världskriget från de församlade nationernas sida inte det sista angrepp som företogs mot det ”himmelska Jerusalem” och dess andliga medborgare på jorden. Detta bevisades under andra världskriget åren 1939—1945. Detta krig gav de krigsrustade nationerna ett utmärkt tillfälle att återuppta angreppet, ja, i ännu större skala och på ett ännu våldsammare sätt. Det var mera uppenbart än någonsin att detta ohyggliga krig mellan de jordiska nationerna gällde världsherraväldet i opposition mot Jehovas rättmätiga suveränitet över jorden. När dessa nationer kämpade om herraväldet över Guds goda jord, kämpade de i själva verket mot den himmelska regering som den suveräne Herren Jehova hade insatt i maktställning i det ”himmelska Jerusalem”. ”Nationerna blev vreda” på kvarlevan ännu en gång.

19. Hurudant var angreppet mot ”staden” under andra världskriget jämfört med angreppet under första världskriget, och vad planerade den styrande kretsen alltifrån 1942 när det gällde framtiden?

¹⁹ Det våld och de förtryckande åtgärder som nu riktades mot den smorda kvarlevan av Jehovas kristna vittnen överträffade vida vad de fick vara med om under första världskriget. Förföljelsen flammade inte bara mot den smorda kvarlevan av andliga israeliter; den flammade också mot dem som tillhörde de ”tio män” av allahanda tungomål som talas bland hednafolken, mot dem som hade förenat sig med den smorda kvarlevan av det andliga Israel i att tillbedja i Jehovas andliga tempel. (Sakarja 8:20—23) De trogna höll fast vid sin kristna neutralitet i förhållande till världsliga stridigheter, och de höll också fast vid Jehovas teokratiska regering såsom den enda rättmätiga regeringen över hela jorden. Trots att koncentrationsläger och fängelser öppnade sina portar för tusentals orubbliga kristna vittnen för Jehova i de krigförande länderna, blev märkligt nog ingen inom den styrande kretsen för Jehovas kristna vittnen över hela världen inspärrad i fängelse. I stället för att ge efter för fiendens påtryckningar och bereda sig på att upphöra med sitt gudagivna verk planerade den styrande kretsen alltifrån 1942 att utsträcka vittnandet om Jehovas messianska rike till nya områden på jorden, till och med innan freden inträdde och Förenta nationerna bildades år 1945.

20. Avgjorde andra världskriget den dominerande stridsfrågan, och vad kommer nationerna att ha i sinnet, när de riktar sitt slutliga angrepp mot den smorda kvarlevan?

²⁰ Varken första eller andra världskriget avgjorde någonting. Stridsfrågan om världsherraväldet har sannerligen inte blivit avgjord, utan spänningen i samband med denna fråga ökar i stället mellan supermakterna. De fortsätter att göra uppror mot det världsherravälde som utövas av den universelle Suveränen, Jehova. Förtrytsamt motstår de dem som förkunnar och understöder Jehovas, den store teokratens, suveränitet över världen förmedelst hans messianska rike. De som understöder denna suveränitet är inte kristenhetens religiösa kyrkosamfund, utan Jehovas teokratiska, kristna vittnen. Den tid skall därför komma inom kort, då alla de nationer som är inbegripna i internationell rivalitet om världsherraväldet kommer att enas om uppfattningen att Jehovas kristna vittnen inte har någon rätt att existera på jorden. I ett öppet förkastande av allt som ger någon antydan om Gud eller gudomligt styre kommer de att tillintetgöra hela den religiösa kristenheten och hela den religiösa hednavärlden. Med livet som insats kommer de sedan att rikta sitt slutliga angrepp mot den suveräne Herren Jehovas överlevande kristna vittnen. Kommer nationerna att lyckas den här gången?

OLJEBERGET RÄMNAR MITT ITU

21. Vilka möjligheter att överleva kommer den smorda kvarlevan och dess medförbundna att ha då?

²¹ Vilka möjligheter att överleva har den smorda kvarlevan och dess medförkunnare av Jehovas messianska rike under det kommande massangreppet från de kärnvapenrustade nationernas sida? Så stora möjligheter som Guds profetiska ord ger dem. Vilka möjligheter ges de då i detta ord? Det heter där:

22. Vad skulle hända med Oljeberget, enligt vad som förutsades i Sakarja 14:3—5?

²² ”Ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken [dessa nationer, NW], såsom han stridde förr på drabbningens dag. Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster [från öster till väster, Åk], till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften därav mot söder. Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.” — Sakarja 14:3—5.

23. Vilken profetia, som upptecknats av Daniel, vänder vi oss till för att få belyst hur det symboliska ”Oljeberget” rämnar mitt itu?

²³ Eftersom staden Jerusalem här är symbolisk — en bild av det ”himmelska Jerusalem” —, så måste också ”Oljeberget” vara symboliskt. Hur kommer då det som Oljeberget symboliserar att ”rämna mitt itu” och bli två berg, ”mina berg”, som Jehova säger? En profet, som Sakarja kan ha känt personligen i det forntida Babylon, har tecknat upp en profetisk dröm som belyser hur detta skall ske. Omkring år 605 f.v.t. hade kungen i Babylon en dröm av en bildstod, som liknade en man. De fyra metaller och leran, som denna bildstod bestod av, föreställde den obrutna följden av världsvälden från Babylon fram till det anglo-amerikanska världsväldet i våra dagar tillsammans med alla de därtill anslutna politiska härskarna i vår tid. Därefter fick kungen på något avstånd se ett stort berg. Utan människohänder rycks en sten loss från detta ursprungliga berg. Utan att kastas av en människohand börjar den röra sig och rusar fram genom luften. Ut i yttre rymden? Nej, men i riktning mot denna bildstod av metall, som symboliserar politiska världsväldens herravälde över världen. Med stor träffsäkerhet stöter den emot bildstoden och träffar den på fötterna, som består delvis av järn och delvis av lera. Tro det eller inte, men i stället för att splittras, när den stöter samman med dessa fötter, krossar den dem. Hela bildstoden faller till marken. Vad händer därnäst? Detta:

”Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.” — Daniel 2:1, 31—35.

24. Vilken uttydning av drömmen gav Daniel åt kung Nebukadnessar?

²⁴ Nu finns det bara två berg kvar att betrakta — det stora berget, som uppfyller hela jorden, och det ursprungliga berget ett gott stycke utanför jorden och följaktligen inte av denna jorden. Denna händelseutveckling kommer alla framtida invånare på vår jord att beröras av, när denna symboliska dröm blir verklighet. Vad betyder detta? Lyssna, när Daniel uttyder drömmen för kung Nebukadnessar i Babylon:

”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen; ty du såg ju, att en sten blev lösriven från berget, dock icke genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen, leran, silvret och guldet. Så har en stor Gud uppenbarat för konungen, vad som skall ske i framtiden; och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.” — Daniel 2:36—45.

25. Vad föreställer det ursprungliga ”berget”, och vad föreställer det ”berg” som växer upp ur stenen?

²⁵ Genom denna ”tillförlitliga” inspirerade uttydning vet vi att det berg av sten som uppfyllde hela jorden var en bild av ett bestående rike. I överensstämmelse med detta måste också det berg från vilket stenen blev lösriven, ”dock icke genom människohänder”, vara en bild av ett bestående rike. Eftersom det är ”himmelens Gud” som över hela jorden upprättar det ”rike, som aldrig i evighet skall förstöras”, var detta ursprungliga berg, som gav upphov åt denna ”sten”, en bild av Guds universella rike. Det var en bild av hans teokratiska styre. Det berg som växte upp ur stenen och som blir det enda berget på jorden är en bild av Guds Sons, Jesu Kristi, rike, det messianska riket, som kommer att vara det enda rike som härskar över jorden sedan ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon gör slut på de av människor frambragta och av djävulen behärskade rikena i den nuvarande tingens ordning. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Det kommer alltså att finnas två symboliska ”berg”, två riken, den suveräne Herren Jehovas rike, i hans egenskap av den store teokraten, och hans Messias’, Jesu, rike, som skall härska över hela jorden. På detta sätt kommer Jehova att använda sin Sons rike såsom sitt redskap, när han på nytt utövar sin universella suveränitet.

26. Vad symboliserar Oljeberget i sitt odelade tillstånd, och i vilket förhållande står detta till det ”himmelska Jerusalem”?

²⁶ Den gudomliga profetian genom Sakarja angående ”den dagen” motsvarar den profetiska dröm som uttyddes av Daniel. ”Oljeberget” öster om det jordiska Jerusalem är därför i sitt odelade tillstånd en bild av den suveräne Herren Jehovas universella rike. Precis som Oljebergets högsta del når 903 meter över havet och således är mer än 120 meter högre än Jerusalems medelnivå, så är också Jehovas universella rike högre än det ”himmelska Jerusalem” och använder det som ett teokratiskt redskap. — Hebréerna 12:22.

27. Varför symboliserar inte Oljebergets delning att Jehovas universella rike kommer i strid med sig självt?

²⁷ Guds universella rike kommer aldrig i strid med sig självt. (Matteus 12:25, 26) Det är alltså ingen inbördes stridighet som framställs i bild genom att Oljeberget rämnar ”mitt itu”. Jehova handlar inte i strid med sin egen suveränitet, när han upprättar sin Sons messianska rike. Vad visas då i bild genom denna delning av Oljeberget, och när äger delningen rum?

28. Symboliserar bergets delning att Jehovas överhöghet och suveränitet delas, och vad symboliserar det därför i verkligheten att berget rämnar ”mitt itu”?

²⁸ Det är inte en bild av att Jehovas överhöghet blir delad och inte heller av att hans universella suveränitet blir delad. Han förblir alltid den högste Guden och universums suveräne Herre. I överensstämmelse med den profetiska dröm, som uttyds i Daniel 2:44, 45, symboliserar delningen av det berg som ligger öster om Jerusalem att Jehova upprättar ett rike som är underordnat hans eget universella rike, därför att det härskar över ett område som i verkligheten är ett rebellområde, varför Jehova inte kan handla direkt med det. Det är ett rike som tillhör en avkomling av den jordiske kung David och också ett rike efter konungens och prästens Melkisedeks sätt. Det regerar följaktligen inte bara över kung Davids jordiska domän, utan också över återstoden av jorden. — Psalm 110:1—4; Hebréerna 5:10—8:1; Apostlagärningarna 2:34—36.

29. Vilket slags rike frambringar alltså denna delning? När inträffade delningen, och varför?

²⁹ På så sätt frambringas ett rike åt Guds enfödde Son, ett rike som samarbetar med och är underställt Guds, Faderns, rike. Och eftersom detta andrahandsrike har anknytning till Davids jordiska rike, måste det tas hänsyn till de 2.520 år långa hedningarnas tider som Davids rike blev underställt. Detta andrahandsrike i händerna på den messianske konungen, Guds Son, blev därför upprättat först vid slutet av hedningarnas tider år 1914 v.t. — Lukas 21:24; Daniel 4:13, 20—22; Hebréerna 10:12, 13.

30. Vad säger Gud att de två bergen är? Vad symboliserar vart och ett av dem, och vad måste sägas om huruvida det ena står i opposition mot det andra?

³⁰ Detta förklarar varför Jehova talar om de två berg, som blev följden av att Oljeberget rämnade mitt itu, såsom ”mina berg”. (Sakarja 14:5) Enligt Skriften är det norra berget en bild av Jehovas universella rike och det södra berget en bild av hans Sons messianska rike. (Psalm 75:6, 7, NW) Att detta nyligen frambragta ”berg”, detta rike, är underställt och inte i opposition mot Jehovas universella rike framgår av 1 Korintierna 15:25—28 (NW):

”Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras om intet. Ty Gud ’lade allting under hans fötter’. Men när han säger att allting har blivit underlagt, är det tydligt att det är med undantag av den som lade allting under honom. Men när allting skall ha blivit underlagt honom, då skall Sonen själv också lägga sig under den som lade allting under honom, för att Gud må bli allting för var och en.”

31. a) Hur visar profetian att båda rikena förblir underställda Jehova? b) Vad anges genom att hans ”fötter” står där, och vem är den främste av dem som kommer tillsammans med honom?

³¹ Att båda rikena från början är underställda den suveräne Herren Gud framgår av förklaringen: ”Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut.” Och när det symboliska berget rämnar mitt itu, ”i det att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften därav mot söder”, står Jehovas fötter kvar på båda bergen, ”mina berg”. Och eftersom Oljeberget är mer än hundra meter högre än det forntida Jerusalem, kunde den högste Guden, Jehova, från en sådan utsiktsplats se vad som sker i fråga om det ”himmelska Jerusalem” med avseende på dess intressen på jorden. När Jehova symboliskt talat sätter sina fötter på Oljeberget, betyder det att han har kommit, precis som han profetiskt sade: ”Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.” Den främste av hans himmelska ”heliga” är naturligtvis hans syndfrie Son, Jesus Kristus, som han gör till konung över det andra ”berget”, detta andrahandsrike. (Sakarja 14:5) Dessa ”heliga” fungerar såsom Jehovas exekutionsstyrkor.

32. a) Vad blir följden av att berget rämnar mitt itu, och hur utnyttjas den formation som uppkommer därigenom? b) Vilken gudomlig anordning får flyktingarna där gagn av?

³² ”Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster [från öster till väster, Åk], till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften därav mot söder. Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid.” (Sakarja 14:4, 5) Denna Jehovas folks återförda kvarlevas flykt är ingen panikartad flykt ”in i klipprämnor och in i bergsklyftor”. Man kommer inte att säga ”till bergen och klipporna: ’Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.’” (Jesaja 2:20, 21; Uppenbarelseboken 6:15, 16) Det blir en flykt till Guds skyddande anordning, en flykt till den mycket stora dalen mellan ”mina berg”, som i norr och söder skyddas av det symboliska Oljebergets båda halvor. Ja, man flyr till platsen under Jehovas fötter. Denna dal av gudomligt beskydd sträckte sig från Kidrondalen nedanför Jerusalems östra mur hela vägen österut till Asel, och det fanns gott om plats för flyktingar.

33. När började kvarlevans flykt? Vilken flykt, som beskrivs i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, har den ett visst samband med, men varför varar kvarlevans flykt längre?

³³ Nu på 1900-talet började den återförda kvarlevan av andliga israeliter sin flykt, sedan de på våren år 1919 blivit befriade från det stora Babylon och dess politiska, militära ”uppvaktande”. Guds himmelska ”kvinnas” flykt ut i öknen, efter det messianska rikets födelse och kriget i himmelen för att kasta ut djävulen och hans änglar, som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:1—14, har ett visst samband med den flykt som företogs av den smorda kvarlevans medlemmar på jorden alltifrån år 1919. Men ”kvinnans” flykt är inte samma flykt som deras; hennes flykt och vistelse i öknen fjärran ifrån den djävulske ”drakens” åsyn varar i endast ett tusen två hundra sextio dagar eller tre och en halv profetiska ”tider”. Den sammanfaller delvis med den smorda kvarlevans flykt, den flykt som företas av ”de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:17, NW) Men den flykt som företogs av alla dessa överlämnade och döpta, som blir en del av den smorda kvarlevan, var inte över vid slutet av ”kvinnans” 1.260 dagar. Kvarlevan befinner sig fortfarande i denna symboliska ”dal” under beskydd av Jehovas universella rike och hans Sons messianska rike.

34. När kommer uppfyllelsen av den del av profetian som talar om att Jehova skall dra ut till strid såsom på drabbningens dag?

³⁴ Men när kommer uppfyllelsen av följande del av profetian: ”Ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken [dessa nationer, NW], såsom han stridde förr på drabbningens dag”? (Sakarja 14:3) Det var inte år 1914, vid slutet av hedningarnas tider, även om upprättandet av det messianska himmelriket var ett steg i den riktningen. Men härskarornas Jehova har fortfarande en fastställd tid, då han skall dra ut i strid mot dessa nationer som angriper de jordiska representanterna för hans ”himmelska Jerusalem”. Dessa hednanationer (däribland kristenhetens nationer) riktade ett illvilligt angrepp mot den smorda kvarlevan under första världskriget och ett ännu våldsammare och mera omfattande angrepp under andra världskriget. Men deras slutliga angrepp planeras nu och hör ännu framtiden till — under ledarskap av den förutsagde ”Gog i Magogs land”. (Hesekiel 38:1—39:5) Härskarornas Jehova skall då göra detta till deras sista angrepp, och han skall då visa sig vara en stridsman på ett härligare sätt än någonsin tidigare på en ”drabbningens dag”, en ”stridens dag” (Åk).

STRIDEN OCH VERKNINGARNA AV ”DEN DAGEN”

35. Hur profeterar Jehova att detta skall bli den mörkaste av alla dagar för de angripande nationerna, och hur antyds det att fiendens rörliga enheter skall bli lamslagna?

³⁵ Denna dag då Jehova strider mot de angripande nationerna blir den mörkaste dag de någonsin har varit med om. Han beskriver på förhand hur denna dag skall gestalta sig för dem, när han säger: ”Och det skall ske på den dagen, att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.” (Sakarja 14:6) ”Och det skall ske på den dagen, att intet solsken skall vara, blott köld och frost.” (1878) ”Och det skall ske på den dagen, då skall solen mista sitt ljus, och det skall vara köld och frost.” (My) Inget himmelskt ljus av gudomlig ynnest och kärleksfull värme skall lysa över dem. Den moderna vetenskapens artificiella ljus skall inte kunna avlägsna det gudomliga misshagets mörker. Deras rörliga enheter skall bli lamslagna, stela av köld, som om de frusit till is. Detta påminner oss om Jehovas frågor till patriarken Job: ”Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem — de förråd, som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag? Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?” (Job 38:22, 23, 29) Jehova har naturkrafterna till sitt förfogande när han vill strida.

36. Hur talar Jehova genom profeten Jesaja om den ”stora vedermödans” mörker över det stora Babylon, och vad kommer detta mörker att bebåda?

³⁶ Beträffande avsaknaden av ljus och värme på den dagen säger härskarornas Jehova om den kommande ”stora vedermödan” över hela det stora Babylon, fienden till det ”himmelska Jerusalem”: ”Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd, för att göra jorden till en ödemark och utrota syndarna, som där bo. Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sitt ljus, solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke.” (Jesaja 13:9, 10) När härskarornas Jehova verkställer sina ogynnsamma domar på sina fiender på denna dag som tillhör honom, kommer bildligt talat varken solens varma ljus eller månens kalla sken att lysa. Detta mörker bebådar kommande tillintetgörelse!

37. Vad kommer att vara speciellt för den dagen, enligt vad som förutsägs i Sakarja 14:7?

³⁷ Vad skall denna dag, som är en kall, mörk dag för dem som angriper det ”nya Jerusalem”, innebära för härskarornas Jehova och hans teokratiska organisation? Han talar själv om detta med följande ord: ”Och det bliver en dag, som är ensam i sitt slag och som är känd av HERREN [en dag som är känd såsom tillhörande Jehova, NW], en dag, då det varken är dag eller natt, en dag, då det bliver ljust, när aftonen kommer.” — Sakarja 14:7.

38. På vad sätt skall denna tidsperiod, som varken är dag eller natt, bli ljus på kvällen, och för vilka skall detta ske?

³⁸ Innebär denna beskrivning en tjugofyratimmarsperiod av halvdunkel, mitt emellan ljus och mörker, en skymningsperiod? Inte för härskarornas Jehova och för hans ”himmelska Jerusalem”, och inte heller för dem som på jorden representerar det ”himmelska Jerusalem” eller för alla dem som har flytt till den mycket stora dalen mellan Jehovas två ”berg”. Det innebär i stället en tidsperiod som inte är uppdelad mellan dag och natt. Till och med vid den tid då kvällsmörkret brukar falla skall det bli ljust, inte mörkt. Hela perioden skall präglas av ljus. Under det att de angripande nationerna erfar ett dödsbringande mörker, åtnjuter Jehovas trogna tillbedjare på jorden hans ynnests och godkännandes ständiga ljus, precis som under den nionde plågan över det forntida Egypten, då egyptierna drabbades av tre dagar med tjockt mörker, ”men alla Israels barn hade ljust, där de bodde”. (2 Moseboken 10:23) På den ”dagen” sprider Jehova tilltagande ljus över sina lojala tillbedjare genom att öka deras insikt i hans inspirerade, skrivna ord. — Ordspråksboken 4:18.

39. Varför är detta en dag som särskilt tillhör Jehova, och vad kommer den att medföra för den universella stridsfråga som har varit under debatt i nästan sex tusen år?

³⁹ Vilken härligt strålande dag detta visar sig bli för härskarornas Jehova! Den seger som han kröner den med leder till att hans universella suveränitet blir hävdad och rättfärdigad, så att ingen del av hela skapelsen är undantagen från hans suveränitet, inte ens denna jämförelsevis lilla jord! Hans redan ”ouppnåeligt” höga namn når nya höjder av universell berömmelse och ryktbarhet. (Psalm 148:13, NW; Jesaja 12:4) Evigt förbundet med hans eget personliga namn skall det hebreiska namnet Harmageddon vara, namnet på den världssituation i samband med vilken alla striders strid blir utkämpad och vunnen, ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Härskarornas Jehova vinner denna seger framför alla segrar förmedelst sitt messianska rike i händerna på hans himmelske Son, som han har gjort till ”konungarnas konung och herrarnas herre”. (Uppenbarelseboken 16:13—16; 19:11—21) Han förtjänar att ha denna unika dag till sin egendom, eftersom han på den dagen och förmedelst den dagen till sin fördel för evigt avgör den tusentals år gamla stridsfrågan om den universella suveräniteten! Den avskyvärde upprorsmakare som väckte denna stridsfråga för nära sex tusen år sedan, Satan, djävulen, lider nederlag. Sedan hans jordiska styrkor lidit nederlag vid Harmageddon, blir han själv och hans demoner kastade i avgrunden! — Uppenbarelseboken 20:1—3.

40, 41. Vilka välsignelser för Jehovas tillbedjare skall följa på att Satan och hans demoner kastas i avgrunden, enligt vad som förutsägs i Sakarja 14:8—11?

⁴⁰ Vilka välsignelser får inte mänskligheten del av under de tusen år då Satan, djävulen, och hans demoner hålls fångna i kedjor i avgrunden! Denna segerrika ”dags” verkningar beskrivs profetiskt i detalj av den segerrike Guden själv. Han säger:

⁴¹ ”Och det skall ske på den tiden [dagen, My], att rinnande [levande, My] vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så. Och Jehova skall bli konung över hela jorden. På den dagen skall Jehova bevisa sig vara en och hans namn ett. Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats, där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna; och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo [och ingen förbannelse skall mer vara, Åk], ty Jerusalem skall trona i trygghet.” — Sakarja 14:8—11; v. 9 enl. NW.

”LEVANDE VATTEN” ÅT HELA MÄNSKLIGHETEN

42. Vad var Östra havet och Västra havet i förhållande till det jordiska Jerusalem, och vad symboliserar dessa båda hav?

⁴² I förhållande till det jordiska Jerusalem, på vilket den profetiska bilden i Sakarja är grundad, torde ”Östra havet” vara Salthavet eller Döda havet, och ”Västra havet” torde vara Stora havet eller Medelhavet. Båda dessa hav används här symboliskt och symboliserar tydligen folk, vilket också är fallet i Uppenbarelseboken 17:15. Döda havet är den lägsta punkten på jordytan, 394 meter under Medelhavets yta, och saknar helt och hållet liv i form av fiskar eller växter. Det skulle därför vara en god bild av de oräkneliga döda människor som befinner sig i scheol, hades, mänsklighetens gemensamma grav. Medelhavet å andra sidan myllrar av fiskar och växter och befinner sig på en högre nivå. Det är därför en god bild av den ”stora skara” av Jehovas tillbedjare som nu har förenat sig med den smorda kvarlevan av det andliga Israel och som överlever den ”stora vedermödan” tillsammans med kvarlevan. (Uppenbarelseboken 7:9—15) De som tillhör den ”stora skaran” har ärvt syndfullhet, ofullkomlighet och dödens fördömelse från vår förste mänsklige förfader, Adam. De måste bli befriade från allt detta för att kunna leva för evigt i Guds nya tingens ordning. — Romarna 5:12.

43. Vilket vatten i andra syner kan detta vatten, som flyter österut och västerut, jämföras med, och vad är detta vatten följaktligen en bild av?

⁴³ Båda dessa symboliska hav kommer att behöva det ”levande vatten” som skall utgå, inte från det jordiska Jerusalem i Mellersta Östern, utan från det ”himmelska Jerusalem”, som är sätet för Jehovas älskade Sons, Jesu Kristi, messianska rike. Detta symboliska ”levande vatten” är inte bara friskt, rinnande vatten till att släcka törsten, utan vatten som förlänar liv åt dem till vilka det flyter fram. Precis som det vatten som flöt fram från templet i Hesekiels syn gjorde Döda havet sunt och skänkte liv åt det, så att det kom att myllra av fisk, så kommer också det ”levande vatten” som flyter österut och västerut från det ”himmelska Jerusalem” att förläna liv på jorden. (Hesekiel 47:1—12) Detta ”levande vatten” kan därför också jämföras med den ”flod med livets vatten” som den kristne aposteln Johannes fick se i synen av det nya Jerusalem. (Uppenbarelseboken 21:2—22:2, NW) Detta vatten är följaktligen en bild av alla Jehovas anordningar genom hans en gång offrade, men nu regerande Messias, Jesus, förmedelst vilka hela mänskligheten kan vinna evigt liv och vilka görs tillgängliga under Jesu Kristi tusenåriga regering över hela jorden. — Uppenbarelseboken 14:1; 20:4—6, 13, 14.

44. a) Vad kommer det vatten som flyter till det symboliska Döda havet att förläna dem som framställs i bild därigenom? b) Vad kommer vattnet att förläna dem som framställs i bild genom Medelhavet, och hur länge kommer man att behöva dricka av detta vatten?

⁴⁴ Det ”levande vatten” som flyter österut, tydligen genom den mycket stora dalen mellan de båda bergen och fram till Döda havet, åstadkommer en uppståndelse från de döda till levande, medveten tillvaro här på jorden. ”De döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga”, sade aposteln Paulus. (Apostlagärningarna 24:15; Johannes 5:28, 29) Det ”levande vatten” som flyter västerut till Medelhavet förlänar bildligt talat frigörelse från syndens fördömelse och från den syndfullhet, ofullkomlighet och svaghet som gått i arv från syndaren Adam. Om människorna skulle fortsätta att vara underkastade detta, skulle de dö, eftersom endast de absolut fullkomliga kommer att vara berättigade till evigt liv på en paradisisk jord. Den ”stora skaran” av Jehovas lojala tillbedjare, som överlever den ”stora vedermöda” i vilken denna tingens ordning når sitt slut, kommer följaktligen att behöva detta ”levande vatten”. De människor som liknas vid Döda havet och som får en uppståndelse från de döda kommer likaså i begynnelsen att vara lika den ”stora skaran” av överlevande. De kommer fortfarande att vara underkastade sin nedärvda syndfullhet, ofullkomlighet, svaghet och fördömelse till döden. De kommer också att behöva hålla i med att dricka av detta ”levande vatten”.

45. Vad möjliggörs för de klasser som framställs i bild genom Östra havet och Västra havet därigenom att detta vatten flödar ”både sommar och vinter”? Vad kommer att bli det slutliga resultatet av detta, vilket framställs i bild i Uppenbarelseboken 20:14?

⁴⁵ ”Både sommar och vinter skall det vara så.” (Sakarja 14:8) Eftersom detta ”levande vatten” inte skall påverkas av någon torr, regnfri tid på året, skall det fortsätta att flöda året runt, utan att vattennivån sjunker. Under de tusen åren av Kristi regering över mänskligheten kommer det att fortsätta att flöda till gagn för alla de återlösta döda och för alla dem som är vid liv på den paradisiska jorden. På så sätt skall alla på jorden kunna fortsätta att dricka, ända tills de har blivit botade och återförda till oinskränkt mänsklig fullkomlighet, som skall vara fri från alla sjukdomar och likna det tillstånd som Adam befann sig i, då han skapades fullkomlig i Edens lustgård. När alla dessa i Östra havet och Västra havet har nått detta härliga tillstånd genom att lojalt lyda det messianska riket, kommer den profetiska bild att gå i uppfyllelse som framställs i Uppenbarelseboken 20:14: ”Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden.” Vilken välsignelse från det ”himmelska Jerusalem”!

46. Hur framställs upphöjandet av det ”himmelska Jerusalem” genom det som händer med det jordiska Jerusalem och landet däromkring, och vad är det som gör att det himmelska Jerusalem blir upphöjt på detta sätt?

⁴⁶ Det ”himmelska Jerusalem” skall då bli upphöjt. Det skall inte längre vara som ett jordiskt Jerusalem, intaget av de angripande nationerna och plundrat av dem och med befolkningen reducerad genom att hälften av invånarna förs bort i fångenskap. (Sakarja 14:1, 2) Den profetiska bild måste uppfyllas på det som visade hur ”hela landet” runt omkring det jordiska Jerusalem sjönk och blev som en slättmark, som den gravsänka genom vilken Jordanfloden flyter till Döda havet, under det att staden Jerusalem i motsats därtill blir upphöjd och tronar på sin höjd. I överensstämmelse med denna bild skall det ”himmelska Jerusalem” bli upphöjt till följd av Jehovas storslagna seger över de angripande nationerna, och det skall bli huvudstaden i det himmelska messianska riket. Det kommer därigenom att trona över den jord som Riket härskar över. Detta messianska rike är alltså vida överlägset hednanationernas av människor frambragta riken på jorden. När landet blir underställt denna högre regering, skall det alltså bli som om ”hela landet” på jorden sjönk ner och kom att likna Jordanflodens låga gravsänka, som om ”hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem”, skulle förvandlas ”till en slättmark”. — Sakarja 14:10.

47. Hur kommer det ”himmelska Jerusalem” att ”trona i trygghet” i överensstämmelse med profetian i Sakarja 14:11?

⁴⁷ Den himmelska huvudstaden, ”det himmelska Jerusalem”, skall bli som det jordiska Jerusalem tidigare var med sina skyddande murar, sina välkända portar och torn och sina kungliga vinpressar. Det ”himmelska Jerusalem” skall inte drabbas av någon förbannelse från Gud, det skall ”icke mer givas till spillo”, på grund av att dess invånare varit otrogna på något sätt. (Uppenbarelseboken 22:3; Sakarja 14:11) Den himmelska huvudstaden skall vara fylld, helt och hållet bebodd. Hela församlingen av ”förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen”, kommer att vara där, hela antalet av 144.000 andliga israeliter, som i det himmelska riket blivit förenade med den förhärligade Messias, Jesus, Jehova Guds Son. (Hebréerna 12:22, 23; Uppenbarelseboken 7:4—8; 14:1—4; 20:4—6) De kommer att bo i trygghet, som om de befunne sig innanför en stads murar.

48. Vad är det som de angripande nationerna utmanar? Vad skall de få lära sig om detta, och vad kommer det att medföra för hela jorden?

⁴⁸ De angripande nationerna på jorden utmanade den högste Gudens rike, hans universella suveränitet. Men till slut fick de lära sig att hans suveränitet var en verklighet — vilket medförde tillintetgörelse för dem. Det kommer inte längre att finnas något av djävulen behärskat rike på jorden, utan i stället kommer följande profetia att förverkligas: ”Och Jehova skall bli konung över hela jorden. På den dagen skall Jehova bevisa sig vara en och hans namn ett.” — Sakarja 14:9, NW.

JEHOVA, KONUNGEN, SKALL VARA ”EN OCH HANS NAMN ETT”

49. a) Vad kommer det då att betyda för människorna att de bara har en enda konung? b) På vad sätt skall regeringen vara ”vår Herres och hans Smordes” rike, och i vilket tillstånd skall mänskligheten leva på jorden under denna regering?

⁴⁹ Vad innebär detta för hela mänskligheten om inte enhet, ja, enhet över hela jorden bland alla dess invånare! En enda konung ”över hela jorden” — Jehova, den universelle Suveränen! Men precis som kung David representerade Jehova, då han satt på tronen i det jordiska Jerusalem, så kommer också kung Davids förblivande arvinge, Messias Jesus, att representera Jehova i det ”himmelska Jerusalem”, när han regerar i tusen år över den återlösta mänskligheten. På så sätt kommer det att vara ”vår Herres och hans Smordes” rike, under vilket mänskligheten, de överlevande och de återuppväckta döda, skall ha den välsignade möjligheten att vinna evigt liv i mänsklig fullkomlighet på en jord som förvandlats till ett paradis, ett som överträffar alla de vackra parker eller trädgårdar som finns på jorden i våra dagar. — Uppenbarelseboken 11:15.

50. Hur kommer Jehova på den tiden att ”bevisa sig vara en”?

⁵⁰ Precis som profeten Mose år 1473 f.v.t. sade: ”Hör, Israel! HERREN [Jehova], vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud”, så kommer det också att vara på den ”dagen” som är så nära förestående: ”På den dagen skall Jehova bevisa sig vara en.” Den regerande Messias Jesus kommer att upprätthålla tillbedjan av den högste Guden och hålla fast vid den. När han blev tillfrågad av en judisk skriftlärd för nitton hundra år sedan: ”Vilket är det förnämsta av alla buden?” svarade Jesus nämligen: ”Det förnämsta är detta: ’Hör, Israel! Herren [Jehova, NW], vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.’” (5 Moseboken 6:4, 5; Markus 12:28—30) Kristenhetens okristliga lära om en treenighet, bestående av ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande”, kommer att förkastas av hela den upplysta mänskligheten såsom en hädisk, hednisk lögn.

51. Bär någon skapelse det gudomliga namnet i osammansatt form, och hur skrivs detta namn i de hebreiska skrifterna?

⁵¹ Precis som Jehova är en, och inte en självmotsägande ”treenighet”, så kommer också hans namn att vara ett. Ingen annan i hela skapelsen har samma namn i osammansatt form.b Det är precis som Jehova sade genom sin profet Jesaja: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag ge min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.” (Jesaja 42:8, NW) När profeten Mose först skrev ner detta gudomliga namn, stavade han det med fyra hebreiska konsonanter, utan några vokaler, nämligen יהוה (JHVH). Detta namn med fyra bokstäver (tetragrammaton) förekommer 6.961 gånger i de inspirerade hebreiska skrifterna, från Första Moseboken till Malaki.

52. Hur kommer Jehovas namn på ”den dagen” att vara ”ett” i fråga om uttalet?

⁵² Dess exakta uttal är okänt i våra dagar. Av den orsaken uttalas det på flera olika sätt enbart på svenska; och det sätt på vilket tetragrammaton uttalas på andra icke-hebreiska språk varierar i hög grad. Men på ”den dagen”, då Jehovas rike genom hans Messias härskar oinskränkt, kommer han att uppenbara det exakta uttalet, precis som han gjorde för Mose. Då kommer alla på jorden att uttala detta heliga namn på ett enda sätt. Detta skall förverkligas genom att hela mänskligheten återigen kommer att tala ett enda språk.

53. Hur, förutom genom enhetlighet i fråga om uttal, bevisar sig Jehovas namn vara ”ett”, med tanke på att det förekommer från bibelns ena ända till den andra?

⁵³ Men att detta heliga namn skall vara ett innebär mer än världsomfattande enhetlighet i fråga om hur det skall uttalas. Detta namn, som används så många tusen gånger, från dess första förekomst i 1 Moseboken 2:4 till det sista skriftställe där det förekommer, i det glädjefyllda utropet ”Halleluja!” i Uppenbarelseboken 19:6, är i sig självt tillräckligt för att användas i alla de sammanhang där Gud är inbegripen. Detta enda namn omfattar alltså i sig självt en väldig mångfald associationer som ger oss en grundlig uppfattning om hurudan Gud är. Detta enda namn behöver ingen ersättning; det behöver inte bytas ut. Det är inte sant att Guds Sons namn i samband med Jesu dop år 29 v.t. blev en ersättning för namnet Jehova och inte heller att Jesus är densamme som Jehova, varför namnet Jehova inte längre skulle behöva användas. Det är inte heller sant att den namnlösa titeln ”HERREN” eller blott och bart ”Gud” med rätta kan användas som en ersättning för det identifierande och särskiljande namnet Jehova. Detta är ett bedrägligt resonemang från kristenhetens och judendomens religiösa prästerskaps sida. Dessa prästers falska resonemang kommer att förintas tillsammans med dem. I Jehovas kommande nya teokratiska tingens ordning kommer hans namn att vara endast ett!

HEMSÖKELSE OCH FÖRVIRRING ÖVER DE ANGRIPANDE FIENDERNA

54, 55. Varför får det en att rysa, när man tänker på vad som förutsägs skall hända med deras ögon och tungor som angriper det himmelska Jerusalem?

⁵⁴ När nationerna på jorden riktar sitt kommande slutliga angrepp mot det ”himmelska Jerusalem”, skall de ogudaktigt håna Jehovas kristna vittnen på jorden, och deras tungor kommer utan tvivel att missbruka och häda detta det heligaste av alla namn. Men deras tungor kommer inte länge att få röra sig i deras munnar och deras ögon se med förakt på dem som förkunnar det ”himmelska Jerusalems” rike. Man ryser, när man hör vad som skall drabba dessa angripare:

⁵⁵ ”Men denna hemsökelse skall HERREN låta drabba alla de folk, som drogo ut för att strida mot Jerusalem: han skall låta deras kött ruttna, medan de ännu stå på sina fötter; deras ögon skola ruttna i sina hålor, och deras tunga skall ruttna i deras mun. Och det skall ske på den tiden [dagen, My], att HERREN skall sända en stor förvirring bland dem; de skola bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. Och även Juda skall strida i Jerusalem, och alla folkens [nationernas, NW] skatter där runt omkring skola hopsamlas, guld och silver och kläder i stor myckenhet. En likadan hemsökelse skall ock drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur, som finnas där i lägren.” — Sakarja 14:12—15; v. 14 enl. 1878.

56. Varför kan det inte vara med uppriktighet som folken i kristenheten uttrycker sin förfäran över skildringen av denna hemsökelse?

⁵⁶ Fruktansvärt? Ohyggligt? Sadistiskt? Grymt? Djävulskt? Bibelläsare i kristenheten kan uttrycka sin förfäran över denna inspirerade krigsskildring! Men skulle det inte vara skenheligt av dem att göra det? Hur kan de uppriktigt bli chockerade, när de så kallade ”kristna” nationer, som de så patriotiskt stöder, nu står beredda att utkämpa det slutliga kriget med flammande napalmbomber som släpps från flygplan, med flytande eld som sprutar ut ur eldkastare, med frätande kemikalier och gaser, med sprängämnen som blåser bort en människas ansikte, så att det överlevande offret måste bära mask och matas på intravenös väg, med kärnvapen av sådan enorm kraft att de kan få tiotusentals människor att fullständigt upplösas och försvinna? Hur kan de som understöder sådan ondska i krigstid anklaga härskarornas Jehova för något? Må de i stället bli chockerade, skräckslagna över sig själva!

57. Hur allvarligt är nationernas angrepp på det himmelska Jerusalem, vilket vi måste ta hänsyn till, när vi tänker på hur allvarlig hemsökelsen skall bli?

⁵⁷ När vi tänker på hur allvarlig den hemsökelse skall bli som Jehova skall ”låta drabba alla de folk, som drogo ut för att strida mot Jerusalem”, måste vi tänka på hur allvarligt folkens och nationernas handlingssätt är. (Sakarja 14:12) När de drar ut för att strida mot ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, angriper de den store teokratens regeringsorganisation, hans som är hela universums suverän. Vilken skamlös oförskämdhet skulle kunna vara större än denna? Vilken utmaning skulle kunna vara större, skulle kunna nå till större höjder? Vilken skymf mot den högste och störste person som existerar! Dessa skamlösa upprorsmän, som utmanar och skymfar den store teokratens universella suveränitet, behöver lära känna vem de har att göra med. ”Ty ’vår Gud är en förtärande eld’.” ”Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebréerna 12:29; 10:31) Det är hans händer de faller i, när de drar ut i gudlös strid mot det som Jehova förklarar vara ”hans ögonsten”. — Sakarja 2:8.

58. På vad sätt skall det andliga ”Juda” ”strida i Jerusalem”? Vilka skall strida jämsides med det, och vad kommer dessa därför att undgå?

⁵⁸ De i religiöst avseende desillusionerade nationerna och folken kommer att rikta sitt angrepp mot det som i synlig måtto representerar det ”himmelska Jerusalem”, nämligen den smorda kvarlevan av andliga israeliter, ”som äro uppskrivna i himmelen”. (Hebréerna 12:22, 23) Detta framgår av profetians ord: ”Och även Juda skall strida i Jerusalem.” (Sakarja 14:14, 1878) Den ”stora skaran” av de individer ur alla folkslag och stammar och folk som har tagit ståndpunkt på Jehovas teokratiska regerings sida kommer att vara förenade med denna smorda kvarleva, som strider andligen för Jehovas teokratiska huvudstads intressen. (Uppenbarelseboken 7:9—17) Eftersom de strider till försvar för det som det ”himmelska Jerusalem” borgar för, kommer de att undgå denna ”hemsökelse” som Jehova skall låta drabba alla angriparna.

59. Vilken verkan kommer hemsökelsen att få på de angripande styrkorna, vare sig den uppfylls bokstavligt enligt skildringen eller inte?

⁵⁹ Vare sig den ”hemsökelse” som beskrivs i profetian blir bokstavlig eller inte, kommer de munnar att bli tystade som öppnas för att låta skräckinjagande stridsrop och hotelser ljuda! Tungorna har ruttnat. Synförmågan skall plötsligt förmörkas, så att de vildsinta angriparna bara kan slå i blindo mot föremålet för sitt angrepp. Deras ögon har ruttnat! Högt utbildade, fysiskt tränade stridsmäns muskler och senor kommer att förlora sin styrka, spänst och rörlighet, medan de ännu står på sina fötter, redo att företa sitt angrepp med livet som insats, och inte först när de ligger på marken som döda kroppar. Köttet på deras skelett har ruttnat! Hemsökelsen drabbar också plötsligt alla hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra sorters husdjur som finns i deras militärläger. De rörliga enheterna, som skulle ha använts vid angreppet, har blivit ohjälpligt lamslagna! — Sakarja 14:12, 15.

60. Vad får den stora förvirringen angriparna att göra?

⁶⁰ Allt detta är tillräckligt fruktansvärt! Men den förvirring som den allsmäktige Guden sänder bland dem som står i begrepp att angripa ökar den skräck som denna överraskande utveckling framkallat. Deras enade front mot det ”himmelska Jerusalem” och ”Juda” stridsmän blir upplöst. Likt gladiatorer med en förblindande hjälm över huvudet, som kämpar på en romersk arena för att förnöja skarorna av blodtörstiga cirkusbesökare, bär de hand på varandra och riktar slag mot varandra i blindo. De har förlorat sitt gemensamma mål ur sikte. Självbevarelsedriften tar nu överhanden. Deras evolutionsteori om att ”den starkaste överlever” behärskar dem nu helt. Den dödsbringande förvirringen blir stor, när de börjar slakta varandra. — Sakarja 14:13.

61. a) Vilka minnen väcks nu om hur Jehova stridit i det förgångna ”på drabbningens dag”? b) På vems sida skall han strida i den kommande striden?

⁶¹ Detta är höjdpunkten på ”den dagen”! Jehova har gått till verket för att ”strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag”. (Sakarja 14:3) Man kommer nu ihåg hur Jehova stred mot den högmodige Farao i Egypten och hans ryttare och vagnar vid Röda havet på profeten Mose tid! Man kommer ihåg vilket nederlag Jehova tillfogade de förenade styrkorna från Moab, Ammon och Seirs bergsbygd på Döda havets västra strand på kung Josafats tid i Juda rike (936—911 f.v.t.). Man kommer ihåg hur Jehova förmedelst sin ängel på en enda natt dödade 185.000 assyriska soldater under kung Sanherib, som hotade Jerusalem på kung Hiskias tid i Juda rike! (2 Moseboken 14:1—15:21; 2 Krönikeboken 20:1—26; 2 Konungaboken 18:13—19:36) Men hur imponerande dessa Jehovas strider i förgångna dagar än har varit, så kommer hans strid för sin universella suveränitet att bli långt mera storslagen, ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” i samband med den annalkande världssituation som kallas Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Där skall han strida på sin Messias’, sin Sons, högra sida. (Psalm 110:4—6) Den upptecknade förhandsskildringen av denna strid lyder så:

62, 63. a) Hur skildrar Uppenbarelseboken 17:12—14 den strid som Jehovas Messias utkämpar för att vinna seger? b) Vilket segerbyte kommer att vara dyrbarast och mest uppskattat?

⁶² ”Och de tio horn, som du har sett, de äro tio konungar, som ännu icke hava kommit till konungavälde, men som för en kort tid, tillika med vilddjuret, få makt såsom konungar. Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret. De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna, som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.” — Uppenbarelseboken 17:12—14.

⁶³ Trots att de politiska herrarna och konungarna på jorden ger sin makt och myndighet åt Förenta nationerna såsom en organisation för bevarande av mänsklig suveränitet över hela jorden, kommer de att lida nederlag för det en gång offrade Lammets, konungen Jesu Kristi, hand och kommer att bli tillintetgjorda. (Uppenbarelseboken 19:11—21) Därigenom kommer Jehovas suveränitet över hela universum, däribland denna jord, att för evigt bli hävdad och rättfärdigad. Att Gud på detta sätt blivit hävdad och rättfärdigad kommer att vara det dyrbaraste segerbytet. Den största stridsfrågan genom alla tider kommer att ha blivit slutgiltigt avgjord till alla deras tillfredsställelse som lever i himmelen och på jorden. Den ende levande och sanne Gudens rena, sanna tillbedjans intressen, den tillbedjans som försiggår i hans andliga tempel, kommer att ha blivit bevarade och säkerställda för all framtid. De som har överlevt detta krig på jorden kommer att uppskatta dessa ovärderliga ting mycket mer än alla de materiella ting som de dräpta fienderna kommer att lämna efter sig i överflöd: ”Och skatter skola samlas tillhopa från alla folk runt omkring: guld, silver och kläder i stor myckenhet.” — Sakarja 14:14.

[Fotnoter]