utgjuta Guds vredesdoms ”sju plågor, som bliva de sista”, över alla folk som vänt sig från Gud. (Upp. 15:1—16:21) Å, vilken pina detta vållar våra belägrare!

66, 67. a) Vad skall Jehova därpå finna orsak till med avseende på fiendenationerna? b) Vad kommer Jehova att finna beträffande de andliga judéerna och deras lojala medhjälpare?

⁶⁶ Vid tiden för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer Gud inte att behöva gå långt för att finna en rättmätig orsak till att förinta dem som angriper de andliga judéerna och deras åt honom överlämnade följeslagare. Men han kommer att finna mycket att skydda sina sändebud för Riket och deras lojala medhjälpare för. Därför säger han genom sin profet:

⁶⁷ ”Och Jehova skall förvisso frälsa Juda tält först, på det att Davids hus’ skönhet och Jerusalems invånares skönhet icke må bliva alltför stor över Juda. På den dagen skall Jehova vara ett försvar runt omkring Jerusalems invånare; och den som stapplar ibland dem skall på den dagen bliva såsom David, och Davids hus såsom Gud, såsom Jehovas ängel framför dem. Och det skall ske på den dagen att jag skall vinnlägga mig om att förinta alla nationer som komma mot Jerusalem.” — Sak. 12:7—9, NW.

68. Vad kommer belägrarna ”på den dagen” att söka göra i sin illvilja?

⁶⁸ ”På den dagen” skall det himmelska Jerusalem i fullaste mått bli en berusningens kalk, som kommer dem som dricker att ragla, och en lyftesten, som illa sargar dem som menar sig vara starka nog att lyfta Guds rike ur vägen. Deras illvilliga strävan att sätta krokben för det himmelska Jerusalems befrämjande av Rikets intressen kommer att vålla bakslag och skada för dem. Genom sina komplotter åstadkommer de att de själva blir förintade av Jehova Gud, som kan förgöra både kropp och själ i den eviga tillintetgörelsens Gehenna. (Matt. 10:28) Må de ta sig i akt!

69. Vilken förpliktelse har vi mot Guds ängel, som går framför oss, och vad väntar dem som fullgör den?

⁶⁹ Vad oss beträffar, så kan vi kanske känna oss svaga, likt sådana som stapplar, likt sådana som inte kan hålla i med att gå upprätt, när vi tänker på de fiender vi måste möta på jorden. Men det himmelska riket är starkt, mäktigt nog att krossa alla fienderna och förpassa dem ur tillvaron. Dess regerande konung, Jesus Kristus av ”Davids hus”, kommer att visa sig värdig sitt gudagivna namn ”Väldig Gud”. Han kommer att vara Jehovas ängel, som går framför oss. Vi måste fortsätta att följa honom, den större David. Därför har vi alla skäl till att förtrösta på Jehova Gud och att hämta kraft till att uthärda, till dess de fientliga belägrarna blir i grund förintade. Åt ”Juda [andliga] tält” och åt den ”stora skaran” av deras lojala följeslagare på jorden kommer en slutgiltig frälsning att förlänas av Jehova, vår Gud, genom den oövervinnelige konungen Jesus Kristus, konungarnas konung. — Jes. 9:6; Upp. 7:9—17.

Sanningen som inte kan fås för pengar

EN MAN av judisk härkomst, som bor i Israel, hade följande upplevelse, sedan han börjat visa intresse för Jehovas vittnens verksamhet: ”En dag knackade det på dörren. En man kom in med hälsningar från rabbinerna, som lät säga att de hört att jag skaffat mig en ny religion. De hade haft ett sammanträde och beslutat att ge mig ekonomisk hjälp, om jag ville gå tillbaka till den judiska religionen, ty de trodde att det var av ekonomiska skäl som jag gått över till en annan religion. Jag svarade mannen att det finns sådant som man inte kan köpa eller sälja och att Guds ords sanning kunde räknas dit. Denna sanning har jag funnit tack vare Jehovas vittnen. Mannen frågade då: ’Vem är Jehova?’ Jag svarade: ’Det är en skam för en jude att inte känna namnet Jehova!’ Jag tog fram bibeln och visade honom skriftställen och lade fram bevis, och så frågade jag om han godtog alla bevisen. Han tog till att mumla, påtagligt förlägen: ’Det är bra länge sedan jag tog i en bibel, så jag kan inte svara med hjälp av den.’ Då sade jag till honom: ’Om ni inte känner Guds namn och inte är förtrogen med hans skrivna ord, bibeln, varför och till vem ber ni då i synagogan?’ Mannen visste inte vad han skulle svara men sade så: ’Jag skall säga er en hemlighet! Jag tror inte på någonting. Jag följer bara mina fäders traditioner. Det som betyder något för mig är att jag har ett visst jobb att sköta åt rabbinerna, ett som jag får betalt för.’ Sedan jag vittnat för honom, gav jag honom en del bibliska skrifter och sade att han kunde hälsa rabbinerna och tacka dem för den erbjudna ekonomiska hjälpen men att jag inte var i behov av den, eftersom jag sätter min förtröstan till den levande Guden, Jehova.”