Kapitel 22

En internationell högtid i paradiset

1. Hur kommer Jehovas tillbedjare på jorden att reagera, när de ser honom vinna seger på ”den dagen”?

DEN dag då Jehovas teokrati triumferar över alla de fientliga nationerna på jorden kommer i sanning att bli en ärorik dag i universums historia. Alla Jehovas beskyddade tillbedjare kommer att skälva från fotabladet till hjässan av glädjefylld hänförelse, när de ser denne universelle teokrat vinna segern över alla segrar i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:13—16.

2. a) Vad skall de materiella ting som lämnats kvar efter den segerrika striden användas till? b) Vilket löfte beträffande jorden uttalade Jesus strax innan han dog offerdöden här på jorden?

² Alla de materiella ting som de som överlever striden skall samla ihop sedan deras internationella fiender blivit tillintetgjorda skall användas i tjänsten för Jehova, deras Gud och konung. Inga förstörda krigsredskap skall bevaras som reliker. (Jesaja 2:2—4) Det skall då vara tid att bygga upp, inte att bryta ner. Den bokstavliga jorden kommer utan tvivel att ha lidit skada av de militära ansträngningar som gjorts av Jehovas messianska rikes fiender. De som själviskt fördärvat jorden kommer själva att ha blivit fördärvade, men många av verkningarna som deras fördärvbringande handlingssätt förde med sig fram till slutet av det sista kriget kommer fortfarande att kunna iakttas. (Uppenbarelseboken 11:18) Nu börjar den fred som skall prägla Messias’ tusenåriga regering över hela mänskligheten. Kan det finnas en lämpligare tid för att återställa jorden, förvandla den från ett slagfält till ett paradis ända till dess ”fyra hörn”? Innan Messias dog offerdöden såsom en fullkomlig människa på jorden, gav han, där han hängde döende, löfte om att återställa paradiset på Guds fotapall, jorden.

3. Vad sade Jesus till den döende ogärningsman som gav uttryck åt tro på Jesu konungadöme?

³ När den döende ogärningsman, som gav uttryck åt tro på den rättfärdige mannen Jesu konungadöme, sade: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike”, svarade denne blivande konung: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” — Lukas 23:39—43, NW.

4. a) Vad kommer det att vara tid för Lammet, Jesus Kristus, att göra med avseende på sina undersåtars domän och även för den medkännande ogärningsmannen, sedan Jesus vunnit seger över sina vilddjurslika fiender? b) Vilka bör därför också bli belönade med att få leva i paradiset?

⁴ När Lammet, Jesus Kristus, stred mot det symboliska scharlakansröda vilddjurets ”tio horn”, fick han obestritt herravälde över hela jorden. (Uppenbarelseboken 17:12—14; 19:11—21) Nu har tiden kommit för honom att försköna sina undersåtars jordiska domän, så att den blir lik den ursprungliga Edens lustgård, men också att föra dit den sedan länge döde ogärningsmannen genom att uppväcka honom från de döda. Om denne ogärningsman bara på grund av sitt uttryck för tro och medkänsla skall få glädja sig åt paradiset under det messianska riket, kommer utan tvivel också den ”stora skaran” av Jesu lojala lärjungar, som överlever den kommande ”stora vedermödan”, att få göra detta som en kärleksfull belöning för sin trohet. — Uppenbarelseboken 7:9—17.

5. a) Vilket slags paradis försökte de angripande nationerna fördärva, men vilken framgång hade de? b) Vilka av dem som överlever striden skall för beständigt få glädja sig åt det jordiska paradiset?

⁵ Det jordiska paradiset kommer inte att återställas på en enda dag, utan i stället kommer Kristi teokratiska rikes jordiska undersåtar att få arbeta för detta ändamål. Men de behöver inte vänta till dess paradiset blivit fullständigt återställt, innan deras sanna, obesudlade tillbedjan av Jehova Gud kan blomstra. De behöver inte vänta ända till dess, innan de kan glädja sig åt ett andligt paradis. (2 Korintierna 12:4) De fiender som fördärvat jorden fram till slutet av striden mot det ”himmelska Jerusalem” hade försökt fördärva det andliga paradis som varit rådande i den smorda kvarlevans gudagivna andliga besittning på jorden. Men de hade ingen framgång i detta, trots all den förföljelse och allt det våldsamma motstånd som de tillgrep. Fienderna lyckades inte med att driva den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” av Jehovas tillbedjare ut ur detta andliga paradis. Det andliga paradiset överlevde därför tillsammans med dem genom den ”stora vedermödan” in i Jehovas nya tingens ordning. När den smorda kvarlevan därefter fullbordar sin jordiska bana, kommer den att få röna uppfyllelsen av det gudomliga löftet i Uppenbarelseboken 2:7. Men den ”stora skaran” skall bli kvar på jorden och få ärva det jordiska paradiset. — Psalm 37:11, 37—40; Ordspråksboken 2:21, 22.

6. a) Vad är en nödvändig förutsättning för ett andligt paradis på jorden, och varför kommer detta att förefinnas redan från början i den nya ordningen? b) Vilket historiskt föredöme har den överlevande kvarlevan och den ”stora skaran” för att sätta Jehovas tillbedjan främst i den nya ordningen?

⁶ Ett andligt paradis är möjligt endast i förening med den rena, skriftenliga tillbedjan av den ende levande och sanne Guden. Denna tillbedjan skall finnas redan från början i den nya tingens ordning. Varför skulle inte den store teokraten och konungen Jehova Gud bli dyrkad och tillbedd för sin härliga seger till förmån för sin universella suveränitet, som också leder till att hans tillbedjare på jorden för evigt befrias från djävulens oteokratiska organisation? Patriarken Noa gav dem som får överleva den ”stora vedermödan” ett föredöme i fråga om detta. Sedan den världsomfattande floden hade gått över jorden och Gud bjudit Noa och hans familj att lämna den skyddande arken, grep sig Noa genast an med att frambära ett offer till deras frälsnings Gud. Detta behagade Jehova och medförde Guds välsignelse för Noa och hans familj. (1 Moseboken 8:15—9:1) Detta förträffliga exempel kommer att följas av den överlevande smorda kvarlevan och den ”stora skaran” av dem som överlever striden tillsammans med den. När det stora Babylon är tillintetgjort och alla därmed förbundna motståndare av den sanna tillbedjan är utplånade från jordens yta, kommer den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” att ha större orsak än någonsin att sätta Jehovas tillbedjan främst i den nya ordningen.

7. Vilket paradis måste de människor på jorden som blivit uppväckta från de döda bringa sitt liv i harmoni med, och vart måste de dra upp för att tillbedja, om de skall få del av aldrig förbleknande glädje?

⁷ Hur skulle det kunna vara annorlunda än att det andliga paradiset skall blomstra med större skönhet och prakt än någonsin tidigare? Alla de av mänskligheten som Messias dött för och som han kallar fram ur de dödas minnesgravar måste bringa sina liv i harmoni med detta andliga paradis. (Johannes 5:28, 29) De måste sätta Jehovas tillbedjan främst i livet. De måste godta bibelns sanning och odla Guds heliga andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Om de verkligen önskar vinna evigt liv på den paradisiska jorden, måste de dra upp för att tillbedja den himmelske teokraten, deras Gud och konung, i hans andliga tempel. Genom att handla så kommer de att få del av gränslös, aldrig förbleknande glädje. Detta gudomliga krav på dessa återuppväckta omtalas i Sakarjas profetias avslutande meningar. De som han talar om drog inte upp till Jehovas tempel innan Jerusalem blev angripet. De är därför inte en bild av dem som överlever Harmageddon. De framträder på jorden genom en uppståndelse först efter denna händelse.

8. Vad kommer att hända med dem som inte drar upp från Egypten och från andra nationer för att tillbedja Jehova och fira lövhyddohögtiden?

⁸ ”Och det skall ske, att alla överblivna ur alla de folk [nationer, NW] som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp för att tillbedja konungen HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, NW] och för att fira lövhyddohögtiden. Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn. Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse, som HERREN skall låta drabba de folk [nationer], som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden. Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd [Detta skall vara Egyptens syndastraff, 1878], så skola ock alla andra folk [nationer] drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

9. Vad kommer att stå på hästarnas bjällror på den dagen? Vad skall hända med skålarna och grytorna i landet, och vilka kommer inte mer att finnas i templet?

⁹ På den dagen skall det visa sig stå på hästens bjällror: ’Helighet tillhör Jehova!’ Och de vida grytorna i Jehovas hus skall bli lika skålarna framför altaret. Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus på den tiden [dagen, NW].” — Sakarja 14:16—21; v. 20 enl. NW.

NATIONERNA GÖR VÄL I ATT TA DEL I HÖGTIDEN

10. Hur kommer Jehovas seger över de internationella, angripande styrkorna att påverka de nationers inställning som sänt dessa styrkor, och varför kommer de inte att vilja riskera att göra passivt motstånd mot honom?

¹⁰ Vi kan föreställa oss hur i den profetiska bilden Jehovas storslagna seger över de internationella härskaror som angrep Jerusalem skulle påverka den hemmavarande befolkningen i de nationer som sänt ut dessa härar. Jehovas seger skulle på ett smärtsamt sätt bevisa för dem att han är den ende levande och sanne Guden och att han är oövervinnlig. Och med tanke på att han förgjort deras förenade härar på ett sådant häpnadsväckande sätt, vad skulle han då inte kunna göra mot dem, om de fortsatte att vara emot honom och inte erkände honom? Vad skulle han göra mot dem, om de inte drog upp till Jerusalem och tillbad honom såsom konung i hans tempel? Skall han ens tolerera något passivt motstånd från deras sida? Om de inte var avgjort för honom, skulle det då inte innebära att de i själva verket var emot honom? Jo, det är just vad det innebär!

11. Vem är den som ger regn, och vad skulle bli följden för nationerna (däribland Egypten), om de underlät att tillbedja denne?

¹¹ Jehova är den himmelske regnmakaren, och beträffande honom uppmanas alla människor: ”HERREN mån I bedja om regn, när vårregnets tid är inne; HERREN är det, som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått, gröda på marken åt var och en.” (Sakarja 10:1) Om de nationer som sänt ut de angripande härarna inte fick regn, hur skulle de då kunna överleva? Ständig torka skulle frambringa ett ekologiskt tillstånd över hela nationen som skulle innebära död. Det forntida Egypten förlitade sig på Nilfloden för att regelbundet kunna bevattna landet. Men om Jehova inte sände regn i ymnigt mått över Nilflodens källor, vad skulle då hända med deras förgudade flod och dess årliga översvämningar? Men även om Egypten och andra länder skulle klara sig utan vatten från himlen, skulle deras underlåtenhet att tillbedja den ende levande och sanne Guden bli bestraffad med samma dödliga hemsökelse som sänt förintelse bland deras angripande härar. Det fanns ingen möjlighet att trotsa Guds krav. De måste dra upp till Jerusalem för att tillbedja i hans tempel, om de inte ville dö. Deras länder skulle annars inte bli någon del av det jordiska paradiset. — Sakarja 14:17—19.

12. Vilken årlig högtid blev nationerna befallda att dra upp till Jerusalem för att fira, och vilka särskilda offer frambars under denna högtid?

¹² Det sägs ingenting uttryckligt i Sakarja 14:12—15 om huruvida härskarornas Jehova vann sin seger över de angripande nationerna strax före den judiska lövhyddohögtiden i den sjunde månmånaden, Tischri. Det är emellertid lövhyddohögtiden, vilken firades i Jerusalem den 15—21 Tischri varje år, som alla nationer särskilt blir befallda att fira i templet i Jerusalem. Det var mycket passande att alla nationerna skulle dra upp till denna speciella högtid och tillbedja konungen, härskarornas Jehova. Vid denna sju dagar långa högtid i Jerusalem offrade man sjuttio unga tjurar, tretton unga tjurar första dagen och sedan en tjur mindre för varje dag, ända ner till sju stycken den sjunde dagen.

13. a) Varför ligger det särskild innebörd i antalet unga tjurar som offrades, och hur många får gagn av detta offer? b) Vem måste nationerna överlämna sig åt för att vinna eviga välsignelser?

¹³ Dessa unga tjurar tycks ha offrats till gagn för alla familjer på jorden, eftersom det finns sjuttio familjeöverhuvuden uppräknade i skildringen i Första Mosebokens tionde kapitel, som handlar om hur jordens befolkning spridde ut sig efter floden på Noas tid. Sjuttio är produkten av sju och tio; och eftersom båda dessa tal i Skriften representerar fullkomlighet, fullständighet, helhet, i andligt respektive jordiskt avseende, torde de sjuttio unga tjurarna vid lövhyddohögtiden i bildligt avseende tjäna såsom offer för hela människovärlden, för alla nationer. (4 Moseboken 29:12—34; 3 Moseboken 23:33—35; 5 Moseboken 16:13—15; 2 Moseboken 23:16) Alla nationer måste utan undantag vända ryggen åt falska gudar och falsk religion, som de tidigare hade invigt eller överlämnat sig åt. (Hosea 9:10) De måste nu överlämna sig åt att tillbedja Gud och Konungen, Jehova, i hans tempel. Detta kommer att medföra eviga välsignelser för dem. — 1 Tessalonikerna 1:9.

14. Vilken känsla gav man starkast uttryck åt under lövhyddohögtiden, och vad visar Jehova att hans vilja är för nationerna, när han inbjuder dem att fira denna högtid?

¹⁴ Av alla de tre årliga högtider som firades i Jerusalem visade sig lövhyddohögtiden eller bärgningshögtiden, som den också kallades, vara den mest glädjefyllda högtiden på hela året. Varför skulle inte högtidsfirarna glädja sig över de överflödande skördar som deras Gud hade välsignat dem med vid slutet av skördeåret? Så stor var glädjen under denna sju dagar långa högtid att det sades att den som inte hade sett den glädje som rådde vid lövhyddohögtiden, han visste inte vad glädje var. Den store regnmakaren, som välsignar jorden med vatten från himlen, vill att alla nationer skall vara glada. Deras tillbedjan av honom skall bli välsignad med denna överflödande glädje. Hur vist och förståndigt är det då inte av nationerna att ta emot denna hans inbjudan att fira denna högtid i hans tempel! — 5 Moseboken 32:43; Romarna 15:10, 11.

15. Varför behöver inte nationerna dra upp till ett jordiskt Jerusalem i Mellersta Östern för att fira den sju dagar långa ”lövhyddohögtiden”?

¹⁵ Fattar vi innebörden i denna profetiska bild? Det är inte så att alla nationer årligen måste fira en bokstavlig lövhyddohögtid i det jordiska Jerusalem. År 70 enligt den vanliga tideräkningen upphörde man att fira lövhyddohögtiden i Jerusalem i Mellersta Östern. Och detta med rätta, eftersom denna bokstavliga, sju dagar långa högtid upphörde att gälla, upphörde att ha något värde, i och med att Messias Jesus dog och blev uppväckt och därefter for upp till himmelen år 33 v.t. Den var en del av ”Mose lag”, som innehöll ”en skugga av det tillkommande goda”. (Hebréerna 10:1; Kolosserna 2:16, 17) Dessa profetiska skuggbilder i den mosaiska lagen lämnade rum för verkligheterna, då Messias Jesus for upp till himmelen och trädde fram inför Gud för att tillämpa värdet av sitt offerblod, så att det utlovade ”nya förbundet” fick gällande kraft, varigenom de kristna verkligheterna introducerades. Den verklighet som förebildades av ”lövhyddohögtiden” eller ”bärgningshögtiden” är alltså det som nu bör firas. Det är denna verklighet som de återlösta ur hela mänskligheten, de överlevande och de återuppväckta döda ur nationerna, måste dra upp till under Jesu, Guds Sons, messianska rike.

16. a) Vilket Jerusalem kommer nationerna att dra upp till för att fira högtiden? b) Vad kommer att hända med dem som vägrar att dra upp, och vad kommer detta att innebära för dem?

¹⁶ Dessa jordiska högtidsfirare ur alla folkslag och stammar och folk måste komma till ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, genom att erkänna det himmelska messianska riket. De måste komma till Jehovas andliga tempels jordiska förgård, och där måste de ”tillbedja konungen HERREN Sebaot”, den store teokraten, universums suverän. Om de vägrar att lämna sitt forna tillstånd av fiendskap mot Gud för att församlas i lydnad och tjänst för honom i hans andliga tempel, kommer de att bli bestraffade för att de vill fortsätta att bedriva synd. De kommer då att drabbas av den gudomliga ”hemsökelsen”, och detta betyder evig död för Jehovas hand genom hans messianske konung, Jesus. De kommer inte att få del av något välsignelsebringande ”regn”. Detta innebär att de inte kommer att få någon del i det fruktbärande, livsuppehållande paradiset. — Sakarja 14:17—19.

DET GLÄDJEFYLLDA INTERNATIONELLA INBÄRGANDET

17. a) Vad framställs i bild genom den forntida bärgningshögtiden, och när skall detta firas? b) Vad skall komma ner över de lydiga högtidsfirarna, och vilka glädjeämnen kommer de att få del av i paradiset?

¹⁷ Den forntida lövhyddohögtiden, bärgningshögtiden, var en bild av församlandet av de återlösta ur mänsklighetens alla folkslag och stammar och folk för tillbedjan av konungen, härskarornas Jehova, i hans andliga tempel. Detta kommer att äga rum under konungens och prästens Jesu Kristi tusenåriga regering. Han kommer att tjäna såsom Jehovas överstepräst lik Melkisedek till gagn för hela mänskligheten, som församlas till det andliga templet för tillbedjan. De måste erkänna ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, såsom huvudstaden i Jehovas teokratiska organisation. Dessa skall få del av Guds välsignelses ”regn”. För dessa tillbedjare kommer det andliga paradiset att frodas och frambringa alla Guds heliga andes frukter i deras liv. För dem kommer också det jordiska paradiset att blomstra runt hela jordklotet. Det kommer att frambringa sin frukt i överflöd för att bevara alla lydiga invånare på jorden vid fullkomligt mänskligt liv för evigt. När de för beständigt skördar frukten från detta jordiska paradis, kommer de att ha orsak att tillbedja och välsigna den som möjliggjort detta aldrig upphörande inbärgande i alla tider under evigtvarande glädje.

18. Hur visar den profetiska bilden att man skall ägna vördnadsfull uppmärksamhet åt den sanne Guden, till och med när man använder hästar?

¹⁸ Vilken högtidsplats kommer inte den paradisiska jorden att vara då! Vilket internationellt församlande av Jehovas tillbedjare till lövhyddohögtiden, bärgningshögtiden, kommer inte då att äga rum! Vördnadsfull uppmärksamhet kommer då att ägnas den helighet som tillhör Jehova. Alla som blir gynnade med gåvan evigt liv kommer då att ägna honom sådan uppmärksamhet. Lyssna! Hör du bjällrorna som pinglar på hästarna som kommer där, förmodligen från Egypten, som man brukade importera hästar ifrån? De för tillbedjarna till deras centrum för tillbedjan för att fira den glädjefyllda lövhyddohögtiden! Se, till och med bjällrorna bär orden: ”Helighet tillhör Jehova!” Och bjällrornas pinglande riktar uppmärksamheten på detta betydelsefulla faktum. Hästar används nu till ett fredligt, heligt ändamål, inte till att dra stridsvagnar.

19. a) Var någonstans fanns samma inskription som fanns på hästarnas bjällror, och vad visar detta beträffande alla dem som förkunnar Jehovas helighet? b) Vilket handlingssätt manar detta medvetande om hans helighet till?

¹⁹ Inskriptionen på dessa hästars bjällror är exakt densamma som fanns på den gyllene ”plåt” som var fastbunden med ett blått snöre på framsidan av Israels översteprästs huvudbindel. Denna graverade plåt kallades ”det heliga diademet”. (2 Moseboken 28:36—39; 29:6; 39:30) Vilken skön beskrivning utgör inte detta av hur allting förkunnar den högste Gudens helighet, ända från översteprästen Jesus Kristus i det ”himmelska Jerusalem” till de djur som bär de jordiska tillbedjarna till Jehovas andliga tempel! Allt tycks vara genomsyrat av medvetandet om att härskarornas Jehova är Gud och konung. Allt görs med glädje, med tanke på att ära, upphöja och helga hans värdiga namn. Hur nära drar inte detta tillbedjaren till den Gud han dyrkar! Vilket starkt inflytande har inte detta på att tillbedjaren lever till ära för sin Skapare och Gud och inte drar någon smälek över Jehova!

20, 21. a) Hur skall grytorna i Jehovas hus bli såsom offerskålarna framför altaret? b) Hur visar detta att vi skall betrakta eller behandla varje del av vårt liv?

²⁰ Till och med de vardagliga tingen i livet får ny mening, nytt värde. Till och med ”grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret. Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den.” (Sakarja 14:20, 21) Innebär detta bildligen talat att grytorna i Jehovas hus därefter inte skulle vara av mässing eller koppar, utan av guld, i likhet med offerskålarna, med vars hjälp offerdjurens dyrbara blod samlades upp och stänktes på offeraltaret? Det är möjligt! Och detta skulle innebära att även om kokandet av offerkött inte hade betraktats såsom lika betydelsefullt och värdefullt som uppsamlandet av offerdjurens blod och stänkandet av detta blod på altaret, skulle det emellertid vara annorlunda nu, i den nya tingens ordning. Varje åtgärd, när det gäller att offra ett gemenskapsoffer åt Gud och dela detta offer med honom, skulle vara precis lika dyrbar som varje annan åtgärd i denna anordning.

²¹ Det är inte det material som det speciella kärlet är gjort av som har någon betydelse; det är den tjänst det gör och också den vikt och betydelse man tillmäter denna tjänst. Detta skulle då innebära att varje handling av tjänst för Gud och lovprisning av honom är betydelsefull, nödvändig och värdefull. Varje sådan handling uppskattas av Gud och är helig för honom. Hur värmer inte den tanken hjärtat på alla som tillber honom! Hur stimulerar det oss inte såsom hans tillbedjare att göra allting såsom en del av vår tillbedjan av honom och som om vi gjorde det direkt för honom! — 1 Korintierna 10:31.

22. Hur skulle detta bruk av grytorna i templet utöver offerskålarna kunna ge en antydan om en stor ökning i antalet tillbedjare av Jehova?

²² Den profetiska bilden kan också vara en antydan om den stora ökningen i antalet tillbedjare av Jehova i hans förebildliga tempel, där de frambar sina offer. Det skulle frambäras så många djuroffer där att de skålar som normalt användes för att stänka blodet mot altaret i templet inte skulle räcka till; man skulle därför också behöva ta de stora grytorna i anspråk till att samla upp blodet och stänka det på altaret. (2 Krönikeboken 29:22) Till följd av detta skulle det bli mer kött från offerdjuren som måste kokas innan man kunde äta det i matsalarna i templet. Eftersom grytorna i Jehovas hus nu börjat användas till att stänka blodet på altaret, skulle det bli brist på grytor i templet. Detta skulle kräva att man gjorde bruk av vanliga grytor från de privata hemmen i Jerusalem för att kunna koka offerköttet i templet. På detta sätt skulle dessa vanliga hushållsgrytor bli helgade ”åt HERREN Sebaot”. De skulle helgas åt hans tjänst.

23. Kommer det att råda någon brist på präster i det ”himmelska Jerusalem” eller någon brist på möjligheter att utföra prästerlig tjänst till gagn för mänskligheten, om man bortser från vad bilden med det jordiska Jerusalem kan antyda?

²³ Hur det än förhåller sig med det förebildliga Jerusalem, som användes i den profetiska bilden, kommer det inte att råda någon brist på prästerliga tjänster i ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”. Översteprästen Jesus Kristus och hela antalet av hans 144.000 underpräster kommer att befinna sig där. De kommer att vara fullt i stånd att utföra den världsomfattande uppgiften att bota den lydiga mänskligheten från syndens och ofullkomlighetens dödsbringande verkningar. Det kommer inte att råda någon brist på redskap, så att säga. Det renande, helande blodet, som översteprästen Jesus Kristus gav ut såsom ”Guds lamm”, kommer att vara fullt tillräckligt med avseende på sitt försonande värde för att alla som vänder sig till Jehova Gud skall kunna få gagn av det. Under Kristi tusenåriga regering kommer han och hans underpräster att tjäna mänsklighetens behov; och det välsignade resultatet av detta kommer att bli det som tillkännages i Hebréerna 7:24, 25: ”Denne [har] ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver ’till evig tid’. Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” Den oerhörda ökningen av antalet tillbedjare i Jehovas andliga tempel, som blir en följd av uppståndelsen från de döda, kommer därför inte att lägga någon alltför stor börda på honom.

INGEN ”KANANÉ” SKALL FÅ STÖRA TILLBEDJAN UNDER TUSENÅRSRIKET

24. a) Vad kommer inte de som på jorden firar den tusenåriga högtiden att antastas av i Jehovas andliga tempel? b) Vilket handlingssätt från Jesu sida, när han befann sig i Jerusalems tempel på jorden, bevisar att han inte kommer att tolerera något sådant?

²⁴ När alla dessa, som på jorden firar den tusenåriga lövhyddohögtiden, nalkas Jehovas andliga tempel för tillbedjan, skall de inte behöva konfronteras med eller tvingas löpa gatlopp mellan en skara försäljare av religiösa artiklar, som själviskt försöker tjäna pengar på dem som åstundar att tillbedja Gud ”i ande och sanning”. (Johannes 4:24) Jehovas himmelske överstepräst kommer inte att tillåta detta för ett enda ögonblick. När han var på jorden såsom människa för att frambära sitt fullkomliga mänskliga offer såsom överstepräst, renade han två gånger templet i Jerusalem från religiösa krämare, en gång under det första året av sin offentliga tjänst och ännu en gång bara fyra dagar före sin offerdöd. Beträffande detta senare tillfälle läser vi:

”Så drog han [på sin triumfritt] in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania. ... När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten; han tillstadde icke heller, att man bar någonting genom helgedomen. Och han undervisade dem och sade: ’Det är ju skrivet: ”Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.” Men I haven gjort det till en rövarkula.’ Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom.” — Markus 11:11—18; Jesaja 56:7; Johannes 2:12—17.

25. Vilken del av Sakarjas profetia kommer översteprästen således att genomdriva uppfyllelsen av?

²⁵ Med lika stor nitälskan som den himmelske översteprästen Jesus Kristus någonsin tidigare känt för Guds tillbedjans hus kommer han att se till att de avslutande orden i Sakarjas profetia går i uppfyllelse: ”Och ingen kanané [eller krämare] skall mer finnas i HERREN Sebaots hus på den tiden [dagen, NW].” — Sakarja 14:21.

26. a) Varför skall det inte finnas någon ”kanané” i Jehovas hus för tillbedjan? b) Hur eller förmedelst vad skall jorden då helgas?

²⁶ Uttrycket kanané var liktydigt med ”krämare”. (Ordspråksboken 31:24; Job 40:25; jämför Nehemja 13:15—21.) Sådana personer, som söker skaffa sig självisk, kommersiell vinning av det heligaste på jorden, tillbedjan av den ende levande och sanne Guden, har ingen plats i Jehovas andliga tempels jordiska förgård och över huvud taget ingen plats på hans fotapall, jorden. Det kommer inte att finnas några sådana, och inte heller några religiösa bedragare. Jorden kommer då att göras helig genom att man undervisar om den rena sanningen och utövar den rena, obesudlade religionen. Överallt på jorden skall man känna och dyrka Jehova. (Jesaja 11:9) Han är helig, och hans tillbedjare i det världsomfattande paradiset skall i likhet med honom vara heliga. — 1 Petrus 1:16.

27. a) Vilket särskilt privilegium kommer den ”stora skaran” av dem som överlever den stora vedermödan att ha under det tusenåriga högtidsfirandet? b) Vad kommer alla de att vinna rätten till som hängivet ägnar sig åt att tillbedja Jehova?

²⁷ ”År efter år” skall alla på jorden som dricker av det ”levande vatten” (My) som utgår från det ”himmelska Jerusalem” fira den tusenåriga lövhyddohögtiden med outsäglig glädje i Jehovas andliga tempel. (Sakarja 14:8, 16) Synen i bibelns sista bok av den tallösa ”stora skaran” av tillbedjare, som jublar inför Gud med palmkvistar i händerna, motsvarar scenen i templet, särskilt på sista dagen av ”lövhyddohögtiden” i det forntida Jerusalem. (Uppenbarelseboken 7:9) Den ”stora skaran” av dem som överlever den ”stora vedermödan” kommer att ha särskild orsak att glädja sig. De kommer att få hjälpa de många milliarder som blivit uppresta ur gravarna att dra upp för att fira högtiden, utan hänsyn till deras förutvarande nationalitet under den gamla tingens ordning. På detta sätt kommer alla de som hängivet ägnar sig åt att tillbedja konungen, härskarornas Jehova, att vinna den gudagivna rätten till ett liv i ändlös lycka på en paradisisk jord under Jehovas teokrati.

28. Vilken framtida scen av Guds fullbordade uppsåt beträffande jorden kan tillbedjarna av den gudomlige härskaren upplyfta sin tros ögon till att beskåda?

²⁸ Alla ni som tillber den gudomlige härskaren Jehova, lyft upp er tros ögon och beskåda den framtida scen som kommer att förhärliga denne himmelske teokrats jordiska ”fotapall”. Se hela jorden stråla och blomstra av ett fridfullt paradis, som är en fröjd till och med för den store teokratens och Skaparens öga, ett paradis som är prytt med buskar och träd, som både är vackra att se på och frambringar föda för att uppehålla skapelsernas liv i fullkomlighet. Då har den gudomliga befallning förverkligats som i begynnelsen gavs åt den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan i Edens lustgård, den befallning som lydde: ”Uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” Hela jorden skall då vara fylld till sina fyra hörn med gudaktiga mänskliga skapelser i fysisk, moralisk och mental fullkomlighet, vilka den faderlige Teokraten med glädje erkänner såsom sina söner och döttrar genom Lammet, Jesus Kristus.

29. Vilka kommer alla paradisets invånare att ge äran för sin frälsning, och vad kommer himmelens invånare att svara?

²⁹ Nu har man nått slutet på den sista dagen i den gudomliga veckan om sju skapelsedagar, var och en sju tusen år lång. När Gud, Skaparen, granskar och beskådar allt som han har gjort, ser han att det är ”mycket gott”! (1 Moseboken 1:28—2:3) Alla i himmelen betraktar den fullkomnade jorden och lyssnar. De himmelska serafernas, kerubernas och änglarnas hjärtan fylls med beundran för den store teokraten, när de ser alla människor på jorden vända sig till honom i tillbedjan. Lovprisning av Gud ljuder. De himmelska härskarorna fylls av hänförelse, när de hör hela jordens befolkning förena sig med den ”stora skaran” i att uttrycka sin tacksamhet på följande sätt: ”Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” ”Amen”, svarar alla himmelens heliga invånare: ”Välsignelsen och härligheten och visheten och tacksägelsen och äran och makten och styrkan må tillhöra vår Gud i evigheters evighet. Amen.” — Uppenbarelseboken 7:9—12, NW.