Hav akt på ämbetet, så att du fullgör vad därtill hör
”Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.” — Kol. 4:17.
1. a) Hur är Jehova manlig, oförfärad? b) På vilket sätt måste Jehovas vittnen bevisa sig manliga för att få triumfera med Jehova?
”JEHOVA är en oförfärad stridsman”, sjöng de befriade israeliterna. (2 Mos. 15:3, NW) Men han är inte bara en mäktig stridens Gud, utan han skickar sig också manligen i den betydelsen att han är pålitlig, ansvarsmedveten. (Jes. 55:11; Mal. 3:6) Han tar ansvaret och äran för allt vad han gör, alltifrån skaparverket fram till upprättandet av den strålande nya världen. Han kommer att bereda plats för den på jorden inom kort genom att tillintetgöra, inte bara en nations krigsmakt, som när han dränkte Faraos stridshär i Röda havet, utan hela den nuvarande tingens ordning. Han önskar att hans tjänare nu skall visa sig lika ansvarskännande, trogna och pålitliga i det som rör hans tjänst, så att de kan få dela hans triumf då.
2. I vilken anda grep sig Kristus Jesus an med sitt uppdrag på jorden, och varför bör den efterliknas?
2 Guds lydige och trogne Son, Kristus Jesus, har likaså alltid villigt tagit på sig sitt ansvar. Han fann glädje i att utföra sin Faders vilja, trots att det förde med sig många svårigheter och mycket lidande och en död i vanära. (Hebr. 10:9; Matt. 26:38, 39, 42, 44) Han skydde alltid den falska religionens sätt att försöka slingra sig undan arbete och berika sig själv. (Matt. 23:4; 20:28) Han tjänade med sann ödmjukhet, i det han oförfärat tog itu med det mödosamma uppdrag som anförtrotts honom. Eftersom det innebar att påbörja detta väldiga, världsomfattande verk att vittna för alla nationer, inbjöd han tidigt under sin korta predikotid på jorden följeslagare att sluta sig till honom och gav dem ansvar i ämbetsutövningen tillika med rikliga anvisningar. (Matt. 10:1—42; Luk. 10:1—16) Dessa har gjort väl ifrån sig för att efterlikna hans ande: ”Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; ’så skolen I finna ro för edra själar.’ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” — Matt. 11:29, 30.
3. Vad innebär det för de kristna att skicka sig som män?
3 De som kryper ihop av fruktan och drar sig tillbaka, när arbete i tjänsten med dess förpliktelser tilldelas dem, följer inte Jesu manliga föredöme. De hörsammar inte heller apostelns hälsosamma råd: ”Skicka eder som män, bliv starka.” (1 Kor. 16:13, NW) I Jesu liv krävde predikandet och omsorgen om hjorden all hans uppmärksamhet. Ytterligare plikter välkomnade han med glädje. Han har nu lagt sitt rikes tillhörigheter på jorden i den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens villiga, pålitliga händer, och den har undergivet och villigt utfört sitt tilldelade verk med stor glädje. Den onde slaven, som var senfärdig och ansvarslös, kastades ut till skrymtarna, där han gråter och gnisslar tänderna. — Matt. 24:51.
4. Hur har Jehova belönat sin trogna kvarlevas flit?
4 Vilken överflödande framgång har inte Jehova förlänat den förenade kvarlevan, vilken i sanning är en ”liten hjord”, som han har anförtrott husbondens tillhörigheter åt! Har det inte skett därför att de tog emot detta uppdrag med glädje och höll fast vid det? I våra dagar är de omgivna av en tallös skara människor av alla nationer, den frukt som de kan uppvisa för att de oförfärat burit denna till synes oerhörda börda av ansvar. Lyckligtvis vilar nu bördan att predika de goda nyheterna i hela världen på många skuldror. Jehova har sänt bud efter många ”fiskare” och ”jägare”, som skall samarbeta i verket. (Jer. 16:16) Dessa har han låtit organisera över hela jorden, och var och en har sin tilldelade plats och sin förpliktelse att ta hel och full del i det stora distributionsarbetet, verket att dela ut föda och näring.
5. Vad bör alla nu göra, i stället för att låta sina händer sjunka?
5 Det är nu därför inte tid för någon att vara en slöfock eller en dagdrivare. ”Låt icke dina händer sjunka”! säger profetian. (Sef. 3:16, Åk) Större ansvar, som kräver all den kraft vi har, ligger framför oss! Men belöningarna är också stora. Förvänta vägledning från den ”trogne och omdömesgille slaven” och tag villigt och med nitälskan emot de uppdrag du får. Se väl till de Rikets intressen som lagts i dina händer och försök inte skona dig själv, utan tag allt större och större del i verket. Jehovas och Kristi Jesu godkännande kommer att skänka dig stor glädje, när du blir medveten om de ord som riktas till dig: ”Väl gjort, gode och trogne slav! ... Gå in i din husbondes glädje.” — Matt. 25:23, NW.
6. Vilka tillfällen till tjänst öppnar sig, och vilket gensvar bör tjänare som är överlämnade åt Jehova ge?
6 För alla tjänare som har överlämnat sig åt Gud öppnar sig nu större och mera omfattande tillfällen till tjänst på vidare fält. Håll utkik efter dessa tillfällen och bered sedan plats i ditt liv för dem. Grip fatt i dem: ”Då skall den slaven, som förstod sin husbondes vilja men icke gjorde sig redo eller handlade enligt hans vilja, bliva slagen med många slag.” (Luk. 12:47, NW) Varför gå och dra sig och vänta på att upprepade gånger bli manad eller rentav slagen? Gå själv på! Det kan komma att betyda stora tillfällen: att få utföra pionjärtjänst, gå igenom Gilead, ja, till och med tjäna vid ”expeditionen”, Sällskapets högkvarter i landet! Och var och en som är kvalificerad till det får också privilegiet att på ett utvidgat sätt få fortsätta sin personliga tjänst på fältet i den församling han tillhör.
Att ta på sig ansvar
7. a) Hur reagerar somliga bröder inför tillfällena till tjänst i församlingen? b) Vad är det rätta att göra?
7 I alla våra församlingar finns det mycket att göra i ämbetsutövningen, tjänsten för Riket och för bröderna, som bör göras med nit och entusiasm. Men några bröder är alltid så tveksamma, när det gäller att ta på sig ansvar, som till exempel att bli tjänare i församlingen på platsen. De tycks försöka slingra sig ifrån eller undvika sådant ansvar. Det påminner om hur det är att försöka lasta och rida en kamel. Så snart kamelen ser att man tänker använda honom, börjar han stöna. Även sedan sadeln har spänts fast på honom, vägrar han att resa sig, trots alla rop och tillmälen från kameldrivaren. Ingen annan reaktion, bara högre jämmer. När den förbittrade kameldrivaren gör bruk av en stor stör, stiger kamelen kanske äntligen upp, men med ett förfärande skri, han spottar och fräser och visar sitt missnöje för varje steg han tar. Har du likt en kamel närt en besynnerlig andlig motsträvighet mot att axla din börda av ansvar inför Jehova och inför dina bröder i din församling? Om så är, lägg då fram ditt problem inför Jehova i bön och sök rättelse.
8. Vilken är den rätta inställning som bröder i församlingen bör ha beträffande ställningar av större ansvar?
8 Att önska bli brukad av Jehova i ställningar av större ansvar är rätt. ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag.” (1 Tim. 3:1, NW) Det kommer att få Jehovas välsignelse. ”Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna.” (1 Kor. 14:1) Det är inte så, att du åstundar att bli framträdande och komma i rampljuset, utan i stället strävar du att uppnå den mogenhet som är nödvändig, ty det följer alltid ansvar med ställningen som tillsyningsman. Fortsätt, flitigt att studera och öva dig i ämbetsutövningen, så att du blir väl kvalificerad för den. (1 Tim. 3:1—6; Ef. 4:15) I lämplig tid kommer du att få dig uppgifter tilldelade, som inte överstiger din förmåga att utföra. — Ps. 75:6—8.
9. a) Vilkas ansvar är det att ta ledningen i församlingen? b) Hur kan ansvariga tjänare i församlingen förhindra att systrar begår ett felsteg?
9 Bröder som har förordnats till ställningen som tillsyningsman måste komma ihåg att ansvaret att utöva ledarskap uteslutande tillkommer dem. Åt Gud överlämnade kvinnor i församlingen får inte, även om de är gifta med teokratiska tillsyningsmän, tillåtas att tillvälla sig myndigheten, ty sådant medför Jehovas misshag. Som pliktmedvetna hustrur förblir de i stället i tillbörlig teokratisk undergivenhet. När bröder ibland underlåter att manligt ta ledningen, finner man hur systrar försöker utöva tillsyn utan bemyndigande och i uppror mot myndigheten. ”Men jag vill, att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.” (1 Kor. 11:3) Ansvarsmedvetna teokratiska tjänare bör inte vara försumliga och bereda tillfälle för sina hustrur eller andra systrar i församlingen att begå detta felsteg. — 1 Tim. 3:2—5, 12.
10. Vilket ansvar vilar på tillsyningsmännen i församlingen, och vilka uppskattar deras ansträngningar?
10 Maktpåliggande förpliktelser vilar i sanning på de bröder som är tillsyningsmän i församlingen. Förutom sina förpliktelser mot Jehova och Kristus Jesus och sitt ansvar i förbindelse med den sunda läran och predikandet av de goda nyheterna är de skyldiga att visa kärleksfull omsorg om och uppmärksamhet mot alla bröderna i församlingen, och särskilt då de nyfunna fåren. (1 Petr. 5:2—4; Apg. 20:17—19, 28, NW; Rom. 15:1) Dessa strängt arbetande ”herdar för Guds hjord” uppoffrar ofta sin egen bekvämlighet för att ”bära de svagas skröpligheter”. På så sätt vinner de Jehovas uppskattning och förvisso sina omtänksamma bröders tacksamhet, vilka älskar dem för deras arbetes skull. ”Nu begära vi av eder, bröder, att ni hava aktning för dem som arbeta strängt ibland eder och förestå eder i Herren och förmana eder och att ni i kärlek visa dem mer än utomordentlig hänsyn på grund av deras arbete. Var fridsamma gentemot varandra. Å andra sidan uppmana vi eder, bröder: Förmana dem som vandra oordentligt, tala tröstande till de nedslagna själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” — 1 Tess. 5:12—14, NW.
11. Vad innebär det att vara en ”furste” i Jehovas organisation i våra dagar?
11 Jehova beskriver vidare genom sin profet Jesaja de förpliktelser som vilar på biträdande tjänare i denna farliga ändens tid: ”Se, en konung skall regera i rättfärdighet, och furstar skola styra med rättvisa; och var och en av dem skall vara lik ett gömställe undan vinden och ett skydd mot stormen, lik strömmar av vatten på en torr plats, lik skuggan av en stor klippa i ett tröttande land.” (Jes. 32:1, 2, AT) Detta fastställer det ansvar som vilar på alla manliga tjänare, som förordnats av den styrande kretsen och som tjänar i organisationen i våra dagar, däri inbegripet många av de andra får som nu tjänar i ställningen som ”furstar”, ansvariga tjänare i Guds nya världs samhälle. Som vilken som helst tjänare i en församling oförtövat talar om för er är ”furste” inte någon blott och bar äretitel! Som ordet brukas i bibeln lägger det i sig självt eftertryck vid det tunga ansvaret, ställningen av ledarskap i tjänsten för Jehova och för bröderna. Nu kan bröderna vända sig till tjänarna för att finna sådana åstundade gömställen, sådant skydd, sådan vederkvickelse och sådan skugga. Jehova försäkrar att hans store konung och hans furstar skall vara en sådan källa till tröst och beskydd i denna tid av allvarligt behov.
12. Vad måste tjänarna skydda sig emot, och vilka två ytterligheter måste undvikas?
12 Trots att sådant tungt ansvar vilar på tillsyningsmännen, får de inte antaga en förnäm min och bli högmodiga och känna sin egen vikt och betydelse. Akta dig för att bli otålig över dina omogna bröders svagheter. ”Var icke hastig i ditt sinne till att harmas, ty harmen bor i dårars bröst!” Denna 1878 års översättning av Predikaren sju, vers tio, kan vi med fördel vidare begrunda i Moffatts moderna översättning: ”Överila dig aldrig i vredesmod; det är endast dårar som nära vrede.” Bevara alltid en ödmjuk inställning, var inte småsinnad eller hyperkritisk, ty sådant är inte manligt. (Mik. 6:8) ”Men omgjorda eder allesammans”, råder Petrus, ”med sinnets ödmjukhet gentemot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka. Ödmjuka eder därför under Guds mäktiga hand.” (1 Petr. 5:5, 6, NW) Var på samma gång på vakt mot dina egna svagheter, så att du inte faller. (1 Kor. 10:12) ”Var icke alltför rättfärdig och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?” (Pred. 7:17) Medan du därför skyddar dig mot dina bröders svagheter, bör du vakta din egen styrka och komma ihåg att ”den som hyser vördnad för Gud undviker båda ytterligheterna”. — Pred. 7:19, Mo.
Hur man fyller måttet
13. Är det möjligt för någon att motsvara de krävande fordringarna på tjänarna i församlingen, och hur är det det?
13 Medan vi tar i betraktande de många förpliktelser som påvilar tjänarna i församlingen, dyker den frågan upp i våra sinnen: Kan någon motsvara dessa krävande fordringar, och hur? Ännu en annan förpliktelse innehåller svaret. ”Bliv starka” är den koncisa formeln. (1 Kor. 16:13, NW) Vad är det som står i vägen för oss, när det gäller att utveckla dessa nödvändiga förmågor? Sträva utan uppehåll efter denna mogenhet, till hjälp och välsignelse för dina bröder och till Jehovas välbehag. ”En vis man är mäktigare än en stark man, och en man med kunskap än den som har styrka.” — Ords. 24:5, RS.
14. Vilken försäkran har Jehova givit sina tjänare på jorden att han skall hjälpa dem?
14 Åt sina tjänare, som nu står inför det stora ansvaret att predika de goda nyheterna världen runt, lovar Jehova att skänka styrka och förnyat nit: ”Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt. Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla; men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.” (Jes. 40:28—31) Jehova kommer sålunda att hjälpa sina tjänare på jorden att utföra hans vilja och få det som skall göras uträttat.
15. Vad är källan till framgång och tillväxt i den teokratiska organisationen?
15 När du förökar dina förmågor i tjänsten, bör du vara medveten om källan till din tillväxt. ”Icke genom makt eller genom kraft, utan genom min Ande”, säger härskarornas Jehova. (Sak. 4:6, AS) Hur skulle vi som organisation ha kunnat åstadkomma mera än åttiosju millioner timmar på missionsfältet förra året utan hjälp av denna dynamiska kraft, särskilt när vi betänker våra personliga tillkortakommanden och svagheter och tar i betraktande de ansträngningar som gjorts för att stoppa verket? Åt vår Gud, Jehova, ger vi äran för all framgång och tillväxt, som organisation och individuellt. ”För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.” — Ef. 6:10.
16. Hur är det möjligt för någon att växa sig stark i Jehovas kraft?
16 Jehova anger hur man skall kunna växa till under hans andes eggelse och hans organisations ledning. Att man blir stark i Jehovas kraft kommer som ett resultat av mycket studium av Guds ord och gemenskap i tjänsten med hans organisation, vilket sporrar människor till att avge vittnesbörd och bereda tillfällen för sig att predika mer och mer. Sedan blir kvaliteten hos vår tjänst föremål för mycken uppmärksamhet, och vi ökar effektiviteten i vårt predikande. Vi utvidgar på så sätt sfären för vår tjänst och motstår inte maningen att hjälpa andra att växa till i kunskap, tjänst och gudaktiga egenskaper. Detta kommer med nödvändighet att frambringa växt både hos oss själva och hos de bröder som följer vårt goda exempel, ty de kommer att vara snara att följa det rätta exemplet. (Tit. 2:7) Paulus förmanade därför sin unge medhjälpare: ”Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla. Hav akt på dig själv och på din undervisning.” — 1 Tim. 4:15, 16.
17. Vilket råd ger oss Guds ord i fråga om att skrida framåt mot mognad och att öka vår duglighet i ämbetsutövningen?
17 Förvånas inte över vad Guds mäktiga ande kan åstadkomma, när det gäller att leda dig till mogenhet, för dina bröders uppbyggelse till Guds ära och behag. (Jer. 9:23, 24; Ef. 6:10; Kol. 1:10, 11) Tänk därför på detta: ”Släck icke andens eld” (1 Tess. 5:19, NW), utan ”liksom man rör om i elden, uppliva ... Guds gåva”, den tjänst som är alla Jehovas villiga, energiska vittnens arvedel i våra dagar. Intag en plats i de framryckande tappra teokratiska kämparnas frontlinje. När du med tillväxande förtröstan och kunnighet svingar ”andens svärd”, kommer Jehova att mäktigt välsigna dig i att fortsätta att ”kullkasta väl förskansade ting”. — 2 Tim. 1:6; 2 Kor. 10:4; NW.
18. Vad kommer resultatet att bli, om vi fortsätter att öka vår teokratiska krigförings tempo?
18 ”Allt vad din hand kan åstadkomma med din kraft, gör det”, manar den vise man som skrev Predikaren nio, vers tio (1878). Jehova finner intet behag i att man drar sig tillbaka. Ett steg tillbaka kan slutligen komma att störta den försagda själen i tillintetgörelse. (Hebr. 10:38, 39) Jehova välsignar oförskräckthet med kraft och makt i teokratisk krigföring, och hans tjänare blir ”allt mäktigare och mäktigare”. (2 Sam. 5:10) Hans oövervinneliga verksamma kraft kommer att mer och mer bringa till förverkligande hans profetia om tillväxt, fortsatt och aldrig upphörande tillväxt: ”Den lille skall bliva till tusen och den ringe till ett mäktigt folk. Jag, Jehova, skall låta det ske hastigt, i sinom tid.” (Jes. 60:22, Åk) När nu Jehovas nya världs samhälle växer och blir allt större och större, må vi se till att det inte förlorar sin manliga kraft, därför att vi som tjänare blir andligen slöa, tröga och lata. Om vi behåller vår plats, avbördar oss vårt ansvar och fortsätter att öka vår teokratiska krigförings tempo på ett äkta, manligt och oförfärat sätt, kommer Jehova förvisso inte att överge oss. Må motståndaren aldrig glömma att Jehova är med oss! ”Vem är då ärans konung? Det är HERREN [Jehova], stark och väldig, HERREN, väldig i strid.” — Ps. 24:8.
19. Vilka utsikter öppnar sig för oss, när vi blickar framåt, och hur framställer bibeln Jehovas folk?
19 Jehovas predikoverk genom sin organisation har inte kunnat hindras, med resultat som har varit underbara. När vi betraktar våra framtidsutsikter, som nästan tar andan ifrån oss, har vi ingen orsak att tvivla på att ”de människor som känna sin Gud skola vara starka och utföra bedrifter”. (Dan. 11:32, AS) ”Stöten i basun på Sion och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära. Ett stort och mäktigt folk kommer. Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt. Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.” — Joel 2:1, 2, 7, 8.
20. Vilken roll spelar kärleken i förbindelse med dessa framåtsträvande kämpars framryckning, och vilken skillnad gör detta?
20 Vad är det som med oemotståndlig makt har dragit tillsammans dessa framåtsträvande kämpar i denna triumferande teokratiska stridshär? Det är helt enkelt kärlek, kärleken till Gud, med vilken han drar människor tillsammans. Vi är beslutna att inte låta någonting hindra oss från att ge uttryck åt vår kärlek till honom. (Rom. 8:35—39) Denna kärlek till Jehova tillsammans med kärlek till medmänniskan är enhetens fullkomliga band. Med den motstår vi denna själviska världs hatalstrande infektion. Den gör den stora skillnaden mellan den nya världens samhälle och den gamla världens. Satans värld kommer aldrig att kunna förinta denna kärlek inom Guds organisation, utan den kommer att genomleva Harmageddon och existera såsom den fasta grundvalen för tjänst åt Jehova med hans välsignelse för evigt.
21. Vad måste vi göra för att vara säkra på att Jehova aldrig skall upphöra att älska oss?
21 Kärlek till Jehova och till våra bröder tjänar nu som den stora stabilisatorn för våra beslutsamma ansträngningar att bevara trons fasthet och mäktiga gärningar i överensstämmelse med den. Den förmår oss att vaket, manligt och oförfärat ta emot vilket ansvar som helst som Jehova behagar förläna oss i fråga om att sörja för hans rikes intressen. Eftersom denna osjälviskhet är vårt motiv, kommer förvisso våra bröder och framför allt Jehova att förlåta oss våra ofrivilliga tillkortakommanden, svagheter och ofullkomligheter i köttet. Jehova lat sin inspirerade apostel ge oss denna försäkran. ”Men det fullständiga slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt hav intensiv kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en mängd synder.” (1 Petr. 4:7, 8, NW) Jehova kommer aldrig att upphöra att älska eller välsigna oss, om vi gör som hans ord säger: ”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka.” Allting som Jehova gör för oss gör han av kärlek. Omtänksamt och lämpligt avslutar därför Paulus sin koncentrerade uppmuntran, som vi anbefaller speciellt åt er, förordnade tjänare: ”Må allt hos eder ske i kärlek.” — 1 Kor. 16:13, 14, NW.
(The Watchtower, 1 mars 1957)