Kapitel 13

Guds vagnar skyddar kröningen

1. Har de vagnar som Sakarja får se i sin åttonde syn hämtats från Egypten?

VAGNAR gör sitt inträde på scenen i profeten Sakarjas åttonde och sista syn. Dessa vagnar har inte hämtats från Egypten för att skydda tempelbyggarna i Jerusalem det år då Sakarja fick sin syn, 519 f.v.t., i perserkungen Darius I:s andra regeringsår. I synen visas det att dessa mäktigare vagnar har en högre upprinnelse. Låt oss tillsammans med Sakarja betrakta dem, när de stormar in på scenen:

2. Mellan vad kom vagnarna fram, hur många vagnar var det, och vilket slags hästar drogs de av?

² ”När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen voro av koppar. För den första vagnen voro röda hästar, för den andra vagnen svarta hästar, för den tredje vagnen vita hästar och för den fjärde vagnen fläckiga hästar, starkare än de andra.” — Sakarja 6:1—3.

3. Vilket ändamål tjänar hästarnas färger, och vilken fråga uppstår med avseende på bergen?

³ Vi behöver inte försöka gissa vad hästarnas olika färger betyder. Hästarnas färger tjänade till att skilja de vagnar åt som drogs av varje grupp av hästar. Sakarja talar inte om hur många hästar som var spända för varje vagn. Men vad symboliserar de två berg av koppar som de fyra vagnarna kommer fram mellan? De är säkerligen ingen bild av Jerusalems bergshöjd och Oljeberget strax öster om det. Deras innebörd framgår av vad Sakarja nu får höra:

4. Varifrån säger ängeln att vagnarna kommer fram?

⁴ ”Då tog jag till orda och frågade ängeln, som talade med mig: ’Vad betyda dessa, min herre?’ Ängeln svarade och sade till mig: ’Det är himmelens fyra vindar [andar, NW], vilka nu draga ut, sedan de hava fått träda inför hela jordens Herre.’” — Sakarja 6:4, 5.

5. Vem är ”hela jordens Herre”, och varför inställde sig de fyra vagnarna inför honom?

⁵ Å! Det är inte några materiella krigsvagnar från Egyptens slättland, utan dessa vagnar i synen symboliserar ”himmelens fyra vindar [andar], vilka nu draga ut, sedan de hava fått träda inför hela jordens Herre”. Och vem är denne ”hela jordens Herre”? (Sakarja 4:14) Det är härskarornas Jehova. (Mika 4:13) Och var befinner han sig? I himmelen, i sitt heliga andliga tempel. Det är inför honom som dessa fyra symboliska vagnar inställer sig. De radar respektfullt upp sig inför honom för att ta emot sitt officiella uppdrag med avseende på den jord som han är Herre över. Därefter kommer de fram mellan de två symboliska bergen av koppar.

6. Vad symboliserar de två bergen av koppar enligt Skriften?

⁶ Dessa två berg av koppar måste följaktligen föreställa Guds berg, det vill säga regeringsorganisationer som tillhör Gud. Detta är inte förvånande, eftersom berg i den Heliga skrift används som symboler av kungliga regeringar, riken. Guds ängel sade till exempel till den kristne aposteln Johannes beträffande det sjuhövdade vilddjuret som bar skökan, det stora Babylon: ”De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan tronar på. De äro ock sju konungar.” (Uppenbarelseboken 17:9, 10) Det ena berget av koppar är därför en bild av Jehova Guds eget rike, där han härskar såsom universums suverän. Det andra berget av koppar representerar det messianska rike som Jehova upprättar i händerna på sin enfödde Son, Messias Jesus.

7. a) Hur kommer detta andra berg till, enligt vad Daniel såg i sin syn? b) När och hur kommer det att ha fullbordat sitt verk?

⁷ Detta andra berg av koppar är det som kung Nebukadnessar i Babylon fick se i en syn bara åttiosju år innan Sakarja fick denna sin åttonde syn. Det var till en början den sten som blev lösriven ur ett stort berg utan hjälp av människohänder och som sedan träffade och krossade den politiska bildstoden av hedniskt herravälde över hela mänskligheten, varefter denna symboliska sten växte och blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden. Daniel förklarade att detta berg var en bild av Guds Sons messianska rike. Han sade: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Daniel 2:35, 44, 45) Detta messianska rike blev ”lösrivet” år 1914 v.t., vid slutet på hedningarnas tider, och i den annalkande ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon kommer det att befria jorden från alla dessa hedniska regeringar.

8. När kom dessa vagnar fram mellan de två symboliska bergen, och hur stämmer dessa bergs innebörd överens med att de var av koppar?

⁸ Sedan hedningarnas tider utlöpt på hösten år 1914 v.t. fanns det alltså två symboliska ”berg ... av koppar”, nämligen Jehovas konungsliga regering, varigenom han utövar sin universella suveränitet, och hans konungslige Sons, Jesu Kristi, messianska rike. Det är alltså mellan dessa två himmelska regeringar som de fyra symboliska vagnarna kommer fram. De kom uppenbarligen fram under efterkrigsåret 1919, när kvarlevan av det andliga Israel blev befriad från det stora Babylon och grep sig an med att bygga upp Jehova Guds teokratiska tillbedjan i hans andliga tempel. I forna tider var koppar en ädel metall, i likhet med guld och silver, och den användes i Jehovas tillbedjans heliga tabernakel och även i Jerusalems tempel. Det var därför mycket passande att den ädla metallen koppar i de två symboliska bergen representerade den ädla karaktär men också den stora stabilitet som kännetecknar Jehovas universella suveränitets rike och hans Sons messianska rike.

9. Hur kan de fyra vagnarna sägas vara ”himmelens fyra vindar [andar]”, och vilken tjänst utför dessa?

⁹ Hur kan det sägas att de fyra vagnar, som drogs av olikfärgade grupper av hästar, är ”himmelens fyra vindar [andar, NW]”? (Sakarja 6:5) På grund av att de i uppfyllelsen av denna profetiska syn är änglar, andemakter, som har tillträde till den himmelske ”hela jordens Herre”. Jehova är den som ”gör sina änglar till andar”. (Psalm 104:1—4, NW; Hebréerna 1:7) Eftersom han är ”härskarornas Jehova”, kan han använda dessa änglar som en militär styrka till skydd för sitt utvalda folk. Som Jesus Kristus sade till aposteln Petrus inför en pöbelhop i Getsemane örtagård: ”Menar du, att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?” (Matteus 26:53) Eftersom dessa ”himmelens fyra vindar” eller ”andar” framställs i bild genom krigsvagnar, som dras av hästar, symboliserar de skaror av himmelska änglar, som får befallning av sin himmelske överbefälhavare att skydda hans folk på jorden, medan de är sysselsatta med att återuppbygga hans tillbedjans tempel i Jerusalem.

10. Vart får hästarna med sina vagnar i uppdrag att bege sig?

¹⁰ Vart får då 1) de röda hästarna, 2) de svarta hästarna, 3) de vita hästarna och 4) de fläckiga hästarna i uppdrag att bege sig? Till svar på denna fråga förklarar ängeln följande för Sakarja om de fyra vagnarnas rörelser: ”’Vagnen med de svarta hästarna drager mot nordlandet, de vita följa efter dem [skall dra ut till landet bakom havet, NW]a, och de fläckiga draga mot sydlandet.’ Men när de som voro starkast [de fläckiga] skulle draga ut, voro de ivriga att få fara omkring på jorden. Då sade han: ’Ja, I mån fara omkring på jorden.’ Och de foro åstad omkring på jorden.” — Sakarja 6:6, 7.

11. a) Varför tycks de röda hästarna bli förbisedda? b) Vilka respektive uppdrag får de andra hästarna, och för vilket ändamål?

¹¹ De röda hästarna tycks bli förbigångna här; men detta skenbara förbiseende kan bero på att de redan har fullbordat sitt militära spaningsuppdrag. De svarta hästarna drar mot ”nordlandet”, dvs. till de landområden som tidigare tillhört Babylonien. De vita hästarna drar västerut, i motsatt riktning mot det håll de stod vända åt (soluppgången). De fläckiga hästarna tycks ha ett tvåfaldigt uppdrag, nämligen att dra mot ”sydlandet” (mot Afrika, däribland Egypten), men även att rekognoscera de landområden som återstår, de östra delarna som inte täcks av de andra vagnarna. Jehovas ängel befallde alla vagnarna att bege sig åt de olika väderstreck på jorden som tilldelats dem. De gjorde lydigt så för att skydda Guds folk i Juda land.

12. Vilket värde har denna syn för dem som är sysselsatta med att återställa den rena gudsdyrkan, och vilka skriftställen har de sinnena fästa vid?

¹² Vilken tröst måste inte denna syns innebörd ha varit för tempelbyggarna på Sakarjas tid! De behövde inte oroa sig för att deras fiender med våld skulle ingripa för att stoppa deras arbete på Jehovas tillbedjans hus. Hur styrkande och värmande är inte detta också för den smorda kvarlevan av andliga israeliter i våra dagar, nu när de är sysselsatta med att i fullaste utsträckning återställa den rena, obesudlade tillbedjan av hela jordens suveräne Herre i hans andliga tempel! De förtröstar på det gudomliga löftet: ”HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.” (Psalm 34:8) Med trons ögon ser de det som profeten Elisas tjänare i det belägrade Dotan fick se, när han fick sina ögon mirakulöst öppnade: ”Berget var fullt med hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.” — 2 Konungaboken 6:17.

13. Vad säger Jehova om de svarta hästarna, när det gäller hans ande, under det att vagnarna drar ut på sina spaningsuppdrag?

¹³ Sakarjas åttonde och sista syn slutar med att han ser och hör Jehova uttala sitt godkännande under det att de fyra symboliska vagnarnas militära spaningsarbete pågår. Sakarja berättar: ”Och han kallade på mig med hög röst och talade till mig, sägande: Se, de som draga åstad till nordens land, de låta min Ande sänka sig över nordens land.” — Sakarja 6:8, My.

14. Hur visade det sig att fara hotade från detta ”nordens land” också på perserkungen Darius I:s tid?

¹⁴ Uttrycket ”nordens land” har avseende på Babylonien. (Jeremia 25:8, 9) Till och med under perserkungen Darius I:s regering hotade fara från detta håll. Detta framgår av följande redogörelse i boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules!, sidan 376:

... Detta var naturligtvis inte medern Darius, utan perserkungen Darius I, som började regera i det persiska väldet år 522 f.v.t.

Det året måste Darius I dra upp mot Babylon och dess härskare (Nidintu-Bel), som hade antagit namnet Nebukadnessar III. Darius besegrade honom i strid och tog honom kort därefter till fånga och dödade honom i Babylon, som hade försökt tillkännage sin självständighet. Därefter erkände man Darius I som kung i Babylon fram till september år 521 f.v.t. Då gjorde Babylon uppror under armeniern Araka, som antog namnet Nebukadnessar IV. Darius måste alltså på nytt besegra babylonierna. Sedan staden hade tagits med storm samma år, drog han in i Babylon såsom dess erövrare. På så sätt bröts den gamla traditionen, nämligen att det var Babylons gud Bel som skulle förläna en människa rätten att härska över denna del av jorden; och erövraren Darius upphörde att erkänna detta falska anspråk. Vilket slag för Bel eller Marduk! Sedan perserna hade intagit staden den här gången, behandlade de den inte lika milt som Cyrus hade gjort. — Se också sidan 317, stycket 1, och Vakttornet för 1 december 1965, sidan 547, paragraf 11.

15. Vad förhindrade alltså vagnen med de svarta hästarna, som sändes till ”nordens land”, och hur lät de på så sätt Jehovas ”Ande sänka sig över nordens land”?

¹⁵ De återförda judarna i Juda land kom alltså inte på nytt under Babylons herravälde, som hade förstört Jehovas första tempel i Jerusalem och som ”aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem”. (Jesaja 14:17) Därefter hindrade också Jehovas symboliska vagn som drog mot ”nordens land” de upproriska babylonierna från att framgångsrikt göra uppror och återigen göra de befriade judarna till slavar och hindra byggnadsarbetet på det andra templet åt Jehova. På så sätt låter vagnen och hästarna som drar mot norr ”min [Jehovas] Ande sänka sig över nordens land”. Deras trogna skyddande verksamhet fick hans ande att slå sig ner där uppe i norr och var en försäkran om att alla de andra vagnarna och hästarna på andra håll på jorden skulle skydda arbetet på Guds tempel.

16. Vilken storslagen försäkran ger detta Jehovas befriade vittnen?

¹⁶ Vilken storslagen försäkran är inte detta i våra dagar för Jehovas befriade tillbedjare i hans andliga tempel! Eftersom de skyddas av Jehovas symboliska vagnar, kommer de aldrig mer att bli besegrade av det stora Babylon och alla dess politiska älskare!

EN KRONA ÅT DEN TEMPELBYGGANDE ÖVERSTEPRÄSTEN

17. Tillsammans med vilka från Babylon uppmanas nu Sakarja att gå in i Josias hus, och vad skall han göra där?

¹⁷ Serien av åtta syner som gavs denna minnesvärda tjugofjärde dag i elfte månmånaden (Sebat) år 519 f.v.t. var nu fullbordad, och profeten Sakarjas uppmärksamhet riktades på händelser i Juda land som var synliga för det bokstavliga ögat. Se! Här kommer tre som nyligen anlänt från Babylon, och (det tycks som om) Sefanjas son Josia tar dem med sig till sitt hem i Jerusalem för att ge dem härbärge. Vilka är dessa tre män, och vad har de med sig? Profetians ande identifierar dem för Sakarja: ”Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Tag emot av Heldai gåvorna från de landsflyktiga, från Tobia och Jedaja; du själv må redan samma dag gå åstad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit från Babel. När du så har fått silver och guld, skall du därav låta göra kronor [en storslagen krona, NW]; och du skall sätta en [den, NW] på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.” — Sakarja 6:9—11.

18. Varför fanns det inget att invända mot att Sakarja tog en del av silvret och guldet för att utföra en profetisk handling?

¹⁸ Profeten Sakarja använde troligen inte allt det silver och guld som denna delegation, Heldai, Tobia och Jedaja, hade med sig såsom ett bidrag från de judar som fortfarande befann sig i landsförvisning i Babylon. Även om dessa tre män från Babylon inte hade fått i uppdrag av dem som sänt dem att ge silvret och guldet till Sakarja, kunde det inte finnas någon invändning mot att han tog en del av det på härskarornas Jehovas befallning, eftersom silvret och guldet i själva verket var bidrag till honom för att understödja återuppbyggnadsarbetet under ståthållaren Serubbabel. Sakarja skulle använda det som han tog för att utföra en profetisk handling såsom en uppmuntran för dem som var inbegripna i återuppbyggnadsarbetet.

19. Vad skulle Sakarja förfärdiga, och vad skulle han sedan göra med detta?

¹⁹ Sakarja skulle använda den dyrbara metall han tog till att göra en ”storslagen krona” (ordagrant: ”göra kronor”, men pluralformen tycks här användas för att uttrycka storslagenhet eller prakt). Sakarja skulle ta det han hade gjort och sätta det på översteprästen Josuas huvud. Vad skulle detta innebära?

20. a) Vad skulle den som kallades Telningen bygga upp, och var skulle han regera? b) Vad skulle ske med den gyllene krona som blev förfärdigad?

²⁰ Låt oss lyssna till vad Sakarja får i uppdrag att säga till Josua: ”Och du skall säga till honom: ’Så säger HERREN Sebaot: Se, där är en man, som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel. Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron; och fridens rådslag skola vara mellan båda. Men kronorna [den storslagna kronan, NW] skola förvaras i HERRENS tempel till en åminnelse av Helem [eller Heldai], Tobia och Jedaja och Hen [eller Josia], Sefanjas son. Och fjärran ifrån skall man komma och bygga på HERRENS tempel.’” — Sakarja 6:12—15.

21. Varför var det passande att det var översteprästen Josua och inte ståthållaren Serubbabel som blev krönt?

²¹ I Sakarjas fjärde syn hade han uppmanats att säga till översteprästen Josua: ”Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma.” (Sakarja 3:8) I Jeremia 23:5 sägs den förutsagda Telningen bli upprest åt kung David av Juda hus, inte åt en överstepräst av Levi hus. Trots detta var det passande att Sakarja satte den gyllene kronan på översteprästen Josuas huvud i stället för på ståthållaren Serubbabels huvud. Varför det? Därför att det sades om Telningen: ”Han skall ... sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron.” (Sakarja 6:13) Här har den grekiska Septuagintaöversättningen en annan lydelse: ”Och det skall vara en präst på hans högra sida”; och ett antal nutida bibelöversättare föredrar denna lydelse framför de hebreiska och syriska texternas lydelse. Att översteprästen Josua blev krönt i stället för ståthållaren Serubbabel skulle inte inge kung Darius I av Persien farhågor om att ett judiskt uppror höll på att ta form. Nej, Davids rike återupprättades inte vid den tiden, utan detta måste vänta till slutet på hedningarnas tider år 1914 v.t. — Lukas 21:20—24.

22. Satt Josadaks son Josua på en tron och regerade såsom präst och kung, och hur måste, med tanke på detta, denna profetia tillämpas och gå i uppfyllelse?

²² Översteprästen Josua hade visserligen del med ståthållaren Serubbabel i att fullborda byggnadsarbetet på det andra templet åt Jehova i Jerusalem, och han bevittnade dess invigning. Men han regerade inte personligen såsom en krönt präst och kung på en tron i Jerusalem. Det gjorde inte heller ståthållaren Serubbabel. Men den smorde översteprästen Josua var en profetisk bild av Messias, Kristus, och det är på honom som profetian om Telningen får sin fullständiga uppfyllelse. Messias, Guds Son, Jesus Kristus, blir verkligen präst och konung i himmelen på Jehova Guds högra sida. Han uppfyller det som förebildades genom den forntida Melkisedek, som samtidigt var både kung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Alltsedan slutet på hedningarnas tider år 1914 regerar Jesus Kristus i himmelen såsom en konung och präst lik Melkisedek, och nu härskar han och drar kuvande fram mitt ibland sina fiender. — Psalm 110:1—6.

23. a) Finns det någon konflikt mellan Jesu ämbete som överstepräst och hans ämbete som konung? b) Å vems vägnar bär han detta ”majestät”, och vilket arbete kommer Jehova att ge honom äran för?

²³ Messias Jesus, som blev krönt år 1914, efterliknar inte kristenhetens religiösa prästerskap, som blandar sig i världens politik och försöker styra de förtrytsamma politikerna. Det finns ingen konflikt mellan hans ämbete som himmelsk överstepräst och hans ämbete som messiansk konung. Som det står skrivet: ”Fridens rådslag skola vara mellan båda.” (Sakarja 6:13) Han är värd att bära det ”majestät” som förlänats honom av den Gud vars överstepräst han är. (Hebréerna 5:4—6) Från sin kungliga tron i himlarna har han lett tempelarbetet på jorden sedan år 1919 bland den befriade kvarlevan av hans smorda andliga underpräster. Liksom översteprästen Josua, när det gällde återuppbyggandet av Jehovas tempel i Jerusalem, kommer Jesus Kristus, den himmelske översteprästen, att föra arbetet på templet till dess fullbordan. Hans Gud kommer att förläna honom denna ära som han gjort sig väl förtjänt av.

24. Vad utvisar användningen av kronan, som gjordes av det guld som lämnats i bidrag av de tre männen från Babylon och (indirekt) av Josia, beträffande dem som bidrar till tempelarbetet?

²⁴ I detta den högste Gudens andliga tempel kommer de som har lämnat bidrag till tempelarbetet att bli tillbörligt ihågkomna. Man kommer inte att låta deras insats bli bortglömd, precis som den krona, som förfärdigades av det guld som Helem (Heldai, enligt den syriska texten), Tobia och Jedaja och indirekt deras gästfrie värd Hen (Josia, syriska texten) hade fört med sig, tjänade ”till en åminnelse” i Jehovas tempel. (Sakarja 6:14) Den kommer att stanna kvar i Jehovas minne.

25. Vad förebådades tydligen av att de tre männen kom från Babylon med ett bidrag, enligt de ord som uttalades därnäst?

²⁵ Att Heldai, Tobia och Jedaja kom från Babylon för att lämna eller överbringa ett bidrag till stöd för återuppbyggandet av templet tycktes vara ett förebud om någonting större. Detta framgår av de ord som Jehova uttalade omedelbart efter det att han talat om åminnelsen i templet av dessa tre män som återvänt från Babylon: ”Och fjärran ifrån skall man komma och bygga på HERRENS tempel.” (Sakarja 6:15) Även om det inte omtalas, lämnade utan tvivel många judar landsförvisningen i Babylon och kom till Jerusalem just för att ge en hjälpande hand åt dem som arbetade på det andra templet i Jerusalem.

26. Hur har denna profetia gått i uppfyllelse sedan år 1919 v.t.?

²⁶ Efter år 1919 v.t. lämnade likaså många som önskade tillbedja Jehova det stora Babylon med ett särskilt mål i sikte. De uppnådde detta mål genom att de överlämnade sig åt Jehova såsom Gud och blev döpta i vatten, vilket Jesus Kristus hade befallt, och de förenade sig med den smorda kvarlevan, som hade överlevt Jehovas folks trångmål under första världskriget. Jehova Gud godtog deras överlämnande genom Kristus och pånyttfödde dem genom sin ande, varigenom de fogades till kvarlevan av andliga israeliter som var sysselsatta med tempelarbetet. De har tagit detta välsignade tillfälle i akt innan tempelarbetet är fullbordat!

27, 28. Vad kan sägas om huruvida den ”stora skaran” av tillbedjare, som inte är andliga israeliter, kommer in under uppfyllelsen av Sakarja 6:15?

²⁷ Och vad är att säga om den ”stora skaran” av dem som inte blir andliga israeliter men som förenar sig med den smorda kvarlevan i att tillbedja Jehova Gud och understöder kvarlevan i tempelarbetet? I den sista boken i den Heliga skrift, närmare bestämt i Uppenbarelseboken 7:9—17, förutsägs en oräknelig ”stor skara” av sådana medtillbedjare av den ende levande och sanne Guden. De erkänner honom såsom universums suverän, som sitter på tronen. De tar emot hans offerlamms, Jesu Kristi, syndoffer. För att ge uttryck åt detta överlämnar de sig åt Jehova genom Kristus och visar detta genom att genomgå dop i vatten. Därefter utför de den heliga tjänst som de får i uppdrag att utföra i Jehovas andliga tempels jordiska förgård. De kommer innanför de murar som omger förgårdarna och som skiljer dessa förgårdar från de oheliga tingen utanför.

²⁸ De gör detta nu, innan den kommande ”stora vedermödan” bryter ut över det stora Babylon och hela återstoden av denna världsliga tingens ordning. De kommer alltså in innan tempelarbetet fullbordas vid denna kritiska tid. Jehova kommer inte att glömma deras insats. Han kommer att minnas den och belöna den.

29. Vilket fullbordande år 515 f.v.t. bevisade att Sakarja var sänd av Jehova?

²⁹ Då det andra templet i Jerusalem fullbordades år 515 f.v.t., hade den judiska kvarlevan och proselyterna i Juda land slutgiltiga bevis för att Sakarja var en sann profet som blivit sänd av Gud. Det var inte för intet som följande ord hade uttalats till Sakarja: ”Och I skolen så förnimma, att HERREN Sebaot har sänt mig till eder. Och så skall ske, om I troget hören HERRENS, eder Guds, röst.” — Sakarja 6:15.

30. Vilken händelse kommer vi att få bevittna, och vad kommer vi att bli fullständigt övertygade om, såvida vi hör Jehovas röst, precis som på Sakarjas tid?

³⁰ Det förhåller sig på samma sätt i våra dagar. Allt beror på huruvida vi hör eller lyssnar till Jehovas, vår Guds, röst. Om vi gör det, kommer vi att få privilegiet att bevittna tempelarbetets triumferande fullbordan, som kommer att medföra ära för den krönte prästen och konungen Jesus Kristus. Vi kommer att vara fullständigt övertygade om att härskarornas Jehova sände profeten Sakarja och att han i förväg har gett oss en exakt förståelse av Sakarjas profetia till gagn och glädje för oss. Jehovas fyra symboliska vagnar har farit omkring på hela jorden för att skydda den andliga besittning som tillhör tillbedjarna i hans tempel. Under deras beskydd kan vi fullborda vårt verk!

[Fotnoter]